Weekendresa

Att resa är att uppleva

Vi spenderade påskledigheten och början av denna vecka i en europeisk storstad. För oss blir det allt mer tydligt att resor, upplevelser och nya intryck har ett betydligt högre värde än prylar och nya saker. Att efter bara ett par timmar i ett flygplan landa i en främmande stad i ett annat land i andra änden av Europa är även det ganska fascinerande.

I likhet med våra tidigare resor ignorerade vi souvenirer och annan typ av shopping. Istället stod god mat, att uppleva en annan kultur samt se fascinerande sevärdheter och spännande människor på schemat.

Det finns forskning som visar att vi människor innerst inne vet att upplevelser kommer göra oss lyckligare än nya prylar. Trots detta väljer majoriteten att spendera sina pengar på materiella saker eftersom dessa upplevs som både konkretare och mer bestående. Det är helt enkelt svårare att mäta värdet av upplevelser, nya intryck och minnen än av en materiell sak med en prislapp.

Apropå pengar så passade vi på att packa ner de knappt 100 Euro i mynt som vi rensade ut i vintras, vilka fick bekosta mindre utgifter som glass, inträden och bussbiljetter.

En annan sak som kom till frekvent användning under resan var Herr Minimalists lilla ”plånbok” en Easy Diva från märket Crumpler som agerade miniversion av en första hjälpen-väska med plåster, huvudvärkstabletter, näsdukar med mera under våra dagsturer. Det är kul när man gjort en behovsanalys av något, researchat marknaden och köpt en kvalitativ variant som dessutom kommer till användning på precis det sett män förutsett.

Hoppas att även du hade en härlig påsk! Kanske passade du på att vårstäda och rensa ut saker hemma och lägga ut på Blocket? Sajten brukar nämligen ha flest besökare under just dessa dagar.

DN flygplan

Därför ignorerar vi dagsnyheter

Vi har i inlägget provocerande minimalistiska vanor nämnt att vi varken läser dagstidningar eller tar del av nyhetssändningar på tv, radio eller internet, vilket kan vara provokativt för vissa. Ibland får vi under kaffepauser och luncher höra att vi inte tar vårt samhällsansvar alternativt tar en stor risk som inte hänger med i vad som händer ute i världen. Men varför undviker vi trots det nyheter?

Ord som framkallar rädsla som exempelvis död, sjukdom, kris eller fattigdom påverkar hjärnan negativt även om det inte föreligger någon konkret risk för mottagaren. Delar av hjärnan reagerar nämligen undermedvetet på negativa ord och berättelser som om de vore verkliga hot och det spelar ingen roll om mottagaren är medveten om detta. Vi är med andra ord grundprogrammerade till överlevnad och resultatet är att vi blir nyfikna av negativa nyheter. Mycket mer nyfikna är vad vi blir på positiva sådana, tyvärr. Detta är en av grundanledningarna till att kvällstidningar men även dagstidningar tenderar att ignorera positiva, förvrida neutrala och blåsa upp negativa nyheter i jakten på att sälja lösnummer.

Det finns dessutom mängder med forskning som visar att en människa som är spänd eller deprimerad och under ett par sekunder får ta del av ett antal negativt laddade ord, genast mår ännu sämre. Ju mer negativa interaktion, desto svårare blir det att bryta mönstret och desto längre tid tar det att börja tänka positivt och känna lycka igen.

De flesta nyheter och artiklar är högst irrelevanta. Av alla nyhetsartiklar som du har läst eller hört de senaste året, nämn en som efter att du tagit del av den, gjorde en förändring eller tog ett bättre beslut i något väsentligt rörande ditt jobb, din fritid eller din familj?

Att hålla sig uppdaterad med allt som händer i världen är dessutom oerhört tidskrävande, oavsett vilket medium vi använder. Om du läser tidningen 15 minuter på morgonen, läser nyheter på internet sammanlagt 15 minuter under dagen och tittar 15 minuter på tv-nyheterna på kvällen, så lägger du med tillägg för distraktionstid och att åter hitta fokus, totalt cirka en halv dag av din vakna tid på nyhetskonsumtion i veckan. Den tiden lägger vi hellre på aktiviteter som ger positiva känslor och energi, till exempel träning, socialt umgänge eller utvecklande och underhållande läsning. Vi har dessutom märkt att den viktigaste informationen ändå brukar tränga sig igenom det allmänna mediabruset via löpsedlar, sociala medier eller diskussioner i lunchrummet.

Vi vill dock avsluta med att erkänna att vi faktiskt skummar igenom nyhetssajter som DN eller SvD någon gång i veckan samt att Fru Minimalist dessutom av och till spenderar pauserna på jobbet med ett besök på DI.se. Vi tar dock aldrig del av nyheter via tv, dagstidningar eller radio.

Kanske är det här med nyheter lite av en generationsfråga då våra föräldrar tycks ha ett mycket större behov av detta än vi har. De tar del av nyheter dagligen via radio, morgontidning(ar) till frukosten, tv-sändningar flera gånger per dag och gärna en kvällstidning mot slutet av dagen. Kanske är de efter ett livslångt missbruk beroende av sin dagliga dos rädsla för att känna att de har kontroll på läget.

Hur mycket tid spenderar du på att utsätta dig för negativa nyheter under en vanlig vecka?

James Bond

Kläder till din fantasikropp

Har du kläder i garderoben som ligger orörda i väntan på din fantasikropp? Byxor som idag är lite för tighta och som först kräver stora förändringar vad gäller fettförbrännande träningsvanor, sundare kost eller i värsta fall svält innan de blir aktuella? Eller en t-shirt som är lite för stor och som först kräver stora förändringar vad gäller muskelbyggande träningsvanor, dagligt proteinintag eller tveksamma piller innan den sitter som den borde?

Jag har historiskt sett gjort mig skyldig till precis detta i form av t-shirtar och skjortor som kräver betydligt bredare axlar, grövre hals och djupare bröstkorg än vad jag haft, men ändå kanske varit på väg mot, vid inköpstillfället. Inköpen har nämligen oftast skett under perioder då jag faktiskt haft tid och energi att äta, träna och etablera vanor likt en elitidrottare men som i längden inte varit hållbara utifrån min kroppstyp och det liv jag lever i övrigt. Istället har jag till min stora besvikelse förr eller senare alltid studsat tillbaka till mitt betydligt mindre och lättare normaltillstånd.

Därför har jag till slut valt att acceptera den kroppstyp jag har och den kroppsform jag belönats med då jag äter och tränar utifrån mina förutsättningar och istället gjort mig av med mina fantasikroppskläder, men kanske ändå viktigare, fantastikroppsförväntningar. Nu väljer jag istället att trivas i min lite mindre atletiska men fortfarande välskötta kropp istället för att leva i konstant dissonans mellan målbild och verklighet. Ett mycket bra val om jag får säga det själv!

Har du kläder i garderoben som ligger och väntar på din fantasikropp?

Ägg på tv-bänken

TV-tid blev skärmtid

April månads utmaning är att inte titta på tv. Det har gått förvånansvärt bra och jag har inte saknat tv-tittandet alls, förutom möjligen en fredagsfilm när jag är för trött efter arbetsveckan för att göra något mer aktivt. Eventuell tv-abstinens underlättas även av att vi så sent som i mars såg klart den tv-serie vi följt senaste halvåret och sedan dess inte hittat någon ersättare.

Innan utmaningen trodde jag att kvällarna skulle bestå av mer bokläsning. Tyvärr är det nog snarare så att tiden som tidigare lagts på tv-serier och film framför tv:n har bytts mot tid framför vår MacBook, iPad eller min iPhone. Några kvällar har vi dock, mycket tack vare tv-förbudet men även de numera fantastiska ljusa försommarkvällarna, tagit en kvällspromenad samt en extra sväng till gymmet.

Nu inför sista halvan av månaden kommer jag försöka att lägga ifrån mig alla typer av skärmar om kvällarna och istället läsa ut boken jag håller på med. Kanske minskar skärmtiden strax av sig själv tack vare att vi tar påskledigt och reser iväg på lång-weekend i Nice.

Mitt tips halvvägs in i denna månads utmaning och inför påsken är att ta en uppfriskande promenad, en tur i löpspåret eller en sväng till gymmet när tv:n lockar. Efter det smakar påskgodiset så mycket bättre!

Studieböcker

Fattigdoms- eller välståndsmedvetande?

Hur många av de saker du äger har du kvar till största del på grund av rädsla? Saker som kan vara bra att ha för säkerhets skull, om det skulle bli svält, om det skulle bli krig eller om det bara skulle visa sig att det plötsligt inte går att komma över liknande saker någonsin igen?

Många av omständigheterna jag beskriver ovan ligger långt ifrån den verklighet vi lever idag och förändringar i den riktningen tar alltid längre tid än man tror. Ekonomiska krascher, bostadsbubblor, krig och peak oil händer sällan över en natt och det kommer alltid att finnas ett flertal tecken för den som är observant som gör det möjligt att förbereda sig innan läget blir akut.

Att spara massor av onödiga saker på grund av rädsla kallas ofta fattigdomsmedvetande och är oftast drivet av en mer eller mindre omedveten rädsla som grundar sig i viljan att överleva och tankar som:

  • Det finns inte tillräcklig för allas behov i världen
  • Man måste jobba hårt för att få livet att gå runt
  • Tar inte jag denna kommer någon annan ta den
  • Katastrofen och oturen lurar alltid runt hörnet

Historiskt sett kan den instinkten ha inneburit skillnaden mellan liv och död för dem som levt under extremt knappa och tuffa omständigheter, men för de flesta som lever i de rikare delarna av världen idag är beteendet mer emotionellt än logiskt.

Numera medveten om fattigdomsmedvetandet skänkte jag i helgen bort hela 27 kursböcker från mina KTH-studier som jag avslutade för över sju år sedan. Böcker som jag inte rört sedan dess men trots det sparat för säkerhets skull. Jag har till slut insett att jag aldrig kommer att läsa dem igen om nu inte mina omständigheter förändras radikalt men då kan jag alltid köpa ny mer aktuell och relevant litteratur om det nu verkligen skulle behövas.

Hur mycket styrs du av fattigdomsmedvetande och vad tar det sig för uttryck i ditt liv? Hur skulle ditt liv se ut om du istället hade ett välståndsmedvetande?

Kycklinggåva

Vad lägger du i påskägget?

Påsken närmar sig med stormsteg och i helgen gav vi bort de första påskäggen. Mina två syskonbarn fick leta i lägenheten efter var sitt ägg som vi gömt. Eftersom de fortfarande är relativt små barn ville vi inte ge dem för mycket godis, vi hade fyllt påskäggen med tre par fina strumpor vardera samt ett tiotal godisbitar.

Kommande vecka kommer det ges bort ytterligare påskägg, men inte fyllda med vad som helst utan den här gången har vi fyllt det med 25 kycklingar, foder, verktyg och en utbildning i djurhållning och att driva ett litet företag. Kycklingarna i sig ger vi inte till våra bekanta, de får ett värdebevis, själva gåvan går istället till människor som lever i fattigdom. Genom gåvan får de chansen att föda upp kycklingar och därigenom försörja sig och sin familj.

Möjligheten att ge kycklingar (och även andra djur) för uppfödning till familjer i fattiga länder finns året om. Nu till påsk tycker jag det passar extra bra att visa omtanke med påskägget och ge just kycklingar i påskäg. En lämplig gå-bort-present, eller del av gåva, vid påskmiddagar där du annars skulle tagit med ett godisfyllt ägg, en blomma eller en flaska vin.

Att ge bort kycklingar är att långsiktigt förbättra liv. Kycklingarna växer upp och börjar lägga ägg som kan ätas av familjen men som också kan säljas vidare på marknaden. Det är ofta kvinnor som föder upp hönsen, säljer äggen och lär sina döttrar detsamma. Det ökar deras möjligheter till självförsörjning och en bättre framtid vad gäller utbildning, mat och sjukvård.

Här är två ställen där du enkelt kan ge bort kycklingar:

Glad påsk!

Villaidyll småstad

Förankrad av prylar i hemmet

Jag är uppväxt i ett idylliskt villaområde i en småstad. I ett hus på knappt 180 kvm fördelat på 7 rum och kök bodde vi för drygt 30 år sedan två vuxna, tre barn och en hund. Till huset hör ett dubbelgarage, en vind, ett varmförråd och ett kallförråd. Sedan drygt tio år tillbaka bor där två vuxna, det vill säga mina föräldrar, och en hund. Dock inte samma hund som vi hade för ca 30 år sedan, om någon undrar ifall vi lyckats avla fram för rekordlånglivad hund. :-) 

Att ha ca 90 kvm per person är, för oss som nu bor i en storstad och inte har barn, helt otänkbart rent ekonomiskt. Dessutom skulle det behöva köpas in möbler och andra saker till rummen för att ge dem en funktion och skapa trivsel. Lika otänkbart är det för mina föräldrar att flytta från sitt alldeles för stora hem av samma anledningar det vill säga ekonomi och saker.

En av de största anledningarna till att de väljer att bo kvar i det numera alldeles för stora huset år efter år, är det otaligt antal saker de samlat på sig under sin livstid och som förvaras i hemmets alla skrymslen och vrår. Saker som vid rensning skulle medföra en storm av känslor på grund av deras emotionella relation till sakerna som dessutom representerar någon form av identitet och trygghet.

Ekonomin är så klart en annan aspekt. I mina föräldrars fall skulle det troligen bli dyrare eller i alla fall lika dyrt att bosätta sig i en mindre lägenhet oavsett om den ligger centralt i deras nuvarade hemstad eller närmare de städer där majoriteten av släkt, vänner, barn och barnbarn håller till. Mycket på grund av att villan har ökat i värde under åren de bott där, vilket medför en stor skattesmäll om det skulle bli dags att sälja, samt att de intressanta alternativen ofta är nyproduktion. Det vill säga uppsidan är totalt sett ofta ganska liten.

Barn i vuxen ålder med föräldrar som bor i överfyllda bostäder kan dessutom känna en viss stress över alla saker eftersom att uppgiften att rensa bland dessa förr eller senare troligen kommer att landa på en själv. Antingen genom att föräldrarna bli för gamla eller sjuka för att orka, eller då de går bort. Förr eller senare måste någon ta hand om alla dessa saker och att överlämna den bördan på sina barn eller barnbarn är att ta den lätta vägen.

Vad kan du då göra för att få föräldrar att självmant rensa bland sina prylar? Hyra en container och ställa på gården över helgen?

Jag tror det är viktigt att låta dem rensa i sin egen takt och vara medveten om att det tagit snudd på en livstid att samla på sig alla saker och prylar. Man bör även ta hänsyn till att de inte är uppväxta i ett lika snabbrörligt och föränderligt samhälle som personer födda från 70-talet och framåt. Ett samhälle där saker inte heller fanns i samma överflöd som idag. Kanske måste du till och med acceptera att föräldrarna helt enkelt inte vill rensa på grund av att den emotionella trygghet de får av ett hem fullt av saker.

Vad du däremot kan göra är att vara uppmuntrande och förmedla alla de positiva aspekterna, både för dem och resten av familjen, med att göra sig av med onödiga saker, samt lyssna in om de skulle behöva hjälp. Men ta inte över ansvaret eller tvinga fram rensningen av andras prylar och hem även även om de skulle vara skönt för dig. Det riskerar bara att skada er relation och orsaka onödig stress.

Hur mycket lägger du dig i andras prylar och rensande?