Vi dricker för lite champagne

Lagom till midsommar rensade vi ut våra champagneglas. Vi har insett att vi dricker för lite champagne för att motivera att de ska få vara kvar. :) Särskilt alla 12 glas.

I vårt köksskåp har vi haft en uppsättning billiga champagneglas från Ikea ståendes. De köptes för 7-8 år sedan för man ”borde ju ha” en uppsättning champagneglas. Ren proaktiv konsumtion egentligen, utan något specifikt tillfälle i åtanke. Eller förmodligen var väl alla nyår, fester och större livshändelser värda att fira i åtanke. Men det är ju inte alltid dessa sker hemma hos en själv, och inte alltid det skålas i champagne heller.

De nu utrensade champagneglasen i köksskåpet.

Ett generellt tips för att verifiera om en pryl har ett existensberättigande är att reda ut hur ofta och vid vilka konkreta tillfällen den faktiskt kommer till användning. Har du svårt att hitta exempel på konkreta tillfällen eller inser att användning enbart sker undantagsvis, så är behovet troligen så pass litet att det är svårt att rättfärdiga fortsatt ägande.

Så hur ofta har egentligen våra champagneglas använts och när såg vi framför oss att använda dem härnäst?

 

Senast de användes var vid Fru Minimalist 30-årsfest, vilken nu var över 3 år sedan. Sedan dess har vi skålat på tu man hand någon enstaka gång. Vi ser inte framför oss att vi kommer ha någon större tillställning närmsta åren där vi måste ha just champagneglas. Utifrån detta var det svårt att motivera att spara dessa 12 glas. De har ju hängt löst tidigare som vi skrivit om i inlägget ”Vilken användningsfrekvens motiverar köp och ägande?”. Det var bara en tidsfråga innan de skulle rensas ut.

Sommarskål! :)

Vi övervägde om vi skulle spara 2 eller 4 stycken. Men eftersom vi inte tycker de är särskilt fina och inte ser framför oss att de kommer användas i närtid lät vi bli. Istället skulle vi vilja köpa två eller fyra stycken finare champagneglas på någon second hand-butik. Vi får hålla utkik! Tills vidare blev det luftigt och skönt i ett av köksskåpen. :)

Champagneglasen skänktes till den festlokal som finns i vår bostadsrättsförening. Förhoppningsvis kommer de till användning där vid fler tillfällen än de gjort hemma hos oss. Skulle vi i framtiden behöva stora mängder av denna typ av glas går det ju att hyra eller låna.

Äger du champagneglas eller andra glas som används väldigt sällan och hur tänker du i så fall kring dessa?

Barnkalas utan tillsatt socker

I helgen hade vi barnkalas för lillebror som fyllt ett år. Vi hade bestämt oss för testa att ha ett sockerfritt kalas den här gången. Eftersom vi får en hel del frågor när det gäller kalas och presenter tänkte vi skriva lite hur vi tänker i stort men med lillebrors kalas som utgångspunkt.

Bakgrunden till att vi ville hålla kalaset sockerfritt var, förutom att vi försöker låta bli tillsatt socker till våra egna barn, att vi på storasysters kalas i vintras, hade stora mängder sötsaker. Jag tror vi räknade till sju sorters kakor och utöver det glasståg/marängsviss. Visserligen åt våra barn mest grädde och banan, men vi föräldrar blev lite äcklade av allt sött. Redan samma kväll pratade vi om att ha ett sockerfritt barnkalas nästa gång det var dags.

Ett gäng hembakade kakor, glutenfria mandelmassa- och nougatkakor, glutenfria kokostoppar samt rullrån.

Vad bjöd vi då på när kalaset var sockerfritt? Vi hade kalaset på eftermiddagen och bjöd på:

  • Fruktsallad med vispad grädde. Jordgubbar, kiwi, melon, banan och äpple. Vi blandade ihop allt i två stora bålskålar. Har du kräsna gäster kan du ju dela upp frukten och låta dem blanda sin egen fruktsallad. :) I vispgrädden hade vi haft i lite vaniljpulver (inte vaniljsocker).

  • Chokladbollar. Så kallade ”nyttiga chokladbollar” eller ”raw food bollar” som är chokladbollar där dadlar ersätter sockret. Dadlar, havregryn, mandelmjöl, kakao, kokosfett och lite svagt kaffe som mixas och sedan rullade i riven kokos.

  • Kokostoppar, en med kakao och en utan, båda recepten från Cecilia Folkesson Naturlig mat och hälsa . Båda blev riktigt goda tyckte vi, någon gäst tyckte de med choklad var lite torra och osöta (surprise!). Kanske beror det på vilken nivå på sött kroppen är van vid? Nästa gång ska vi testa att ha i kanel i de utan kakao och även doppa dem i smält mörk choklad.

  • Scones och kex med flera olika sorts ostar och mjukost. Här frångick vi sockerfriheten och serverade även marmelad som tillbehör.

  • Te, kaffe, mjölk och smaksatt vatten fanns att dricka.

Vi upplevde inga stora negativa konsekvenser av vårt sockerfria kalas. Några rynkanden på näsan när vi berättade om det, och någon kommenterade att ”vanliga kokostoppar är godare”, men i övrigt höll gästerna sig artiga till vårt experiment. Allt utom scones och kex var glutenfritt.

Jag vet att många bjuder på vattenmelontårta när de ska ha sockerfria kalas, men jag har lite svårt för kombinationen vattenmelon och grädde. Kanske har någon läsare testat det eller har något annat bra tips på något ”tårtaktigt” men fortfarande sockerfritt?

Kommer vi ha alltid ha kalas utan tillsatt socker framgent? Förmodligen inte helt sockerfria, men vi vill inte tillbaka till sockerstinna kalas. Sockerbantade kalas kan nog vara en gyllene medelväg där vi hittar några favoritkakor utan tillsatt socker, men även bjuder på frukt med glass eller glasståg likt det storasyster haft på sina båda kalas som du ser på bild nedan.

Glasståg på storasysters 1-årskalas för 1,5 år sedan.

Presenter är ju också ett gissel när det kommer till barnkalas. Då vi bara bjöd de närmaste i släkten skrev vi följande textsnutt på kalasinbjudan vi skickade ut via mejl:

På A:s önskelista står kläder till höstens förskolestart (storlek 86 eller 92). Annars leks det mycket med duplo här hemma, och det är alltid välkommet med en slant till hans sparkonto som kan växa och bli till en större present när han själv vuxit sig större.

När man skriver något liknande är det bra att räkna med att alla inte kommer följa presentrådet, men man kan ändå känna att man gjort vad man kunde. Att bara vara passivt tyst och efteråt beklaga sig över att barnen fick billiga onödiga plastleksaker, känns inte helt rättvist eftersom dels väldigt mycket av leksakerna i en leksaksbutik är just billiga onödiga plastleksaker. Och dels dina släktingar inte är tankeläsare eller per automatik vet hur just era behov ser ut. Våga vara tydlig för att styra inköpen dit du vill.

Den bästa leksaken lillebror fick? Det var nog lådan med briojärnväg som han fick ärva från sina äldre kusiner. Det vill säga bästa presenten var helt enkelt begagnade leksaker. Det blir inte en bättre present för att den är sprillans ny från butiken. Det känns kul att släktingar vågar ge presenter som sticker ut från ”normen” men som de vet att vi föräldrar och barnen uppskattar. Det vill säga våga tänka mer på mottagarna (och kanske miljön) än på omgivningens reaktion.

Totalt fick lillebror åtta presenter, cirka en från varje närvarande familj. Utöver ovanstående var det kläder, böcker och duplo. Så ganska likt det vi önskade. Än så länge får inte barnen några födelsedagspresenter eller julklappar från oss föräldrar. Eftersom de är så små är det inget de reflekterar över. Vi sätter hellre över en slant till deras sparkonto än köper någon pryl.

Kläder till lillebror och en av t-shirtarna är till storasyster för att syskonmatcha. :)

Hade vi bott större än vi gör idag så att barnen haft ett eget barnrum, hade vi gärna önskat oss någon större leksak eller möbel. Antingen genom att be några i släkten gå ihop eller genom att köpa tillsammans med oss. Kanske kan vi göra så i framtiden.

Vill du läsa om storasysters 1-årskalas med återvinningstema förra året så hittar du det här.

Har du någon erfarenhet att dela med dig av kring sockerfria barnkalas? Eller tips kring hur du gör för att minska antalet presenter?

Modeslavar

Det har aldrig varit billigare att köpa kläder. De stora klädkedjorna möjliggör för alla att klä sig moderiktigt och hänga på de senaste trenderna. Nyheter släpps var och varannan vecka men i skuggan av de vackra modereportagen och leendena på stora reklamskyltar, döljer sig en smutsig och dyster baksida.

Eller egentligen döljs den inte längre särskilt väl, för de allra flesta anar eller förstår innerst inne att det bakom butikernas billiga kläder gömmer sig en tragisk historia i sömmarna. Förstörd natur och biologisk mångfald samt fattiga människor är några av dem som får betala för västvärldens shoppingorgie.

Boken Modeslavar kan till och från liknas vid en kriminalroman. Författarna reser till länder som Kina, Kambodja, Burma och Bangladesh för att finna sanningen bakom företagens uppförandekoder, minimilöner och miljöreglering. Människorna de möter är de som betalar det verkliga priset för västvärldens billiga mode. Barn som arbetar fler timmar per vecka än en högavlönad svensk vd, kvinnor som får sparken om de blir sjuka eller gravida och arbetare som tvingas arbeta i riskfyllda och underdimensionerade lokaler. För löner under minimilönen i landet. Den globala konkurrensen i modeindustrin är mördande. Bokstavligt talat.

Det finns flera intressanta historier i boken; Gina Tricots slappa inställning till realitet och fakta, den suspekta ägarstrukturen i JC, gripande livsöden i Burma och Kambodja, verkligheten kring kollapsade textilfabriker, den mörka sanningen bakom läderframställning, textilresan från Borås via billiga europeiska länder vidare till Asien. Visst är det många dystra historier men även positiva företag som försöker göra skillnad och skapa förändring i rätt riktning finns med, som exempelvis svenska Nudie.

Kläderna på bilden har inget med innehållet i boken att göra.

Sedan den globala handeln med textilier släpptes helt fri i början av 2000-talet har uppförandekoder, varumärkessanering, miljöreglering och minimilönlagstiftning kommit på tal. Och visst finns det fläckvisa förbättringar runt om i världen. Men att våra största klädkedjor med H&M i täten som sysselsätter en otroligt stor mängd människor och dessutom har de ekonomiska förutsättningarna att göra skillnad, ändå är väldigt passiva och inte tar aktivt ägandeskap för att göra skillnad, är både dåligt och pinsamt.

Under samma period som snittpriset på varor och tjänster tredubblats så har priset på kläder i princip stått still. Kunderna förväntar sig att kunna köpa ett klädesplagg för mindre än priset för en lunch. Baksidan är att en fattig kvinna eller ett barn långt bort betalar med riskfyllt och underbetalt arbete som knappt räcker till just en lunch.

I matindustrin väljer vi ofta att blunda för hur framställningen och av matvaror gått till och fokus ligger på prispress. Samma sak tycks ske inom modeindustrin där konsumtionshjulen snurrar vidare och affärsmodellen går ut på att jaga världens lägsta priser. Svenskar köper runt 13 kg textilier om året och slängar 8 kg rakt ner i soporna. Kan vi inte bryta den trenden?

Att köpa kvalitet och dyra kläder betyder inte per automatik att plagget producerats under bättre förhållanden. Men genom att köpa färre plagg av bättre kvalitet, håller kläderna längre och du är ofta mer mån om att laga dem vid behov. Du driver dessutom inte på hetsen att producera fort, billigt och ohållbart. Färre plagg betyder mindre utsläpp av giftiga kemikalier och färgmedel ut i natur och vattendrag.

Boken är verkligen läsvärd och jag fick mig en tankeställare, trots att jag sedan tidigare anser mig köpa hyfsat lite kläder och vara någorlunda påläst och insatt i ämnet.

Här är några tips på vad du kan göra i vardagen för minskad och mer hållbar klädkonsumtion:

  • Köp färre plagg. Kanske dags att våga testa konceptet capsule wardrobe? :)
  • Köp second hand. Second hand-butiker, Tradera, klädbytardagar mm, utbudet är stort och det har aldrig varit så enkelt att få tag på snygga second hand kläder.
  • Köp kvalitet. Du kan använda plagget längre och tänker oftast till en extra gång innan du köper ett dyrare plagg.
  • Läs på. Bli en medveten konsument om vilka märken som har tillräcklig transparens och koll på sin leverantörskedja för att det ska kännas bra i din mage att shoppa där.
  • Våga fråga. Ställ frågor i butik eller mejla specifika märken/butiker, om material, produktion och arbetsförhållanden i produktionslandet. Visa att du bryr dig och att frågorna är viktiga.

Har du läst boken Modeslavar? Vad är ditt bästa tips för mer hållbar klädkonsumtion?

Mina oönskade pikétröjor

Tagen kostnad

För några år sedan besökte jag Åhlens höstrea. Jag konsumerade vid den tiden på mitt gamla sätt, vilket innebar att jag fortfarande spenderade tid i butiker utan att först säkerställa ett konkret behov. Den här dagen hittade jag två fina Boomerang-pikétröjor till halva priset. Trots att de egentligen inte satt speciellt bra på min kropp slog jag till med förhoppningen att de skulle krympa lite i tvätten och att jag skulle växa lite på gymmet. Men vad hände med dessa tröjor sen?

Idag drygt fyra år senare har jag använt dessa tröjor vid totalt två eller tre tillfällen. Jag har många gånger testat dem men alltid föredragit andra pikétröjor som passar min kroppstyp bättre. Anledningen till att jag inte gjort mig av med dessa är att de kommer med en ganska stor ”tagen kostnad” eller sunk cost som det ofta kallas. Det vill säga pengar jag lagt ut som jag troligen aldrig får tillbaka. Något som givetvis känns extra tråkigt när tröjorna knappt kommit till användning, vilket bidragit till att de blivit kvar i garderoben onödigt länge.

Men varför köpte jag tröjorna trots att de inte satt speciellt bra på kroppen? Troligen för att de var av kvalitativt statusmärke till lågt pris under en begränsad tid med begränsat lager. Det vill säga den klassiska reafällan som så ofta leder till kompromisser kring färg, passform, kvalitet och behov. Samma fälla som troligen är ansvarig för en oproportionerligt stor del av alla oanvända plagg i garderober världen över.

Men idag så paketeras dessa tröjor ned i den Sellpy-påse vi förvarar i källaren och successivt fyller med saker vi inte behöver. Förhoppnings kommer tröjorna på detta sätt någon annan till glädje och med lite tur får jag iallafall tillbaka en liten del av den tagna kostnaden.

Har du några plagg eller prylar i ditt hem som du inte använder eller behöver men ändå sparar främst på grund av en tidigare ”tagen kostnad”?

6 bortglömda rensningsställen i köket

Det finns forskning som visar att för mycket prylar i hemmet gör dig stressad, olycklig och orolig. I vårt stressade samhälle är det kanske det som gör att så många nu börjar rensa i hemmen och vill göra sig av med saker. Som ett försök att få ner stressnivån, skapa sig en lugn oas i hemmet och en lugnare tillvaro med färre saker som kräver tid, omvårdnad och energi.

Oavsett om du är i startgroparna och vill börja rensa, just har kommit igång eller hållit på i flera år, så finns det vissa ställen som lätt glöms bort och aldrig får sig en rensning. I det här inlägget fokuserar vi på platser i köket som lätt glöms bort och ur du kan göra för att rensa dem:

Kyl och frys. Öppna kylskåpet och släng alla burkar och liknande där där bäst-före-datumet passerats för länge sedan. En vanlig bonus från denna aktivitet är att du hittar bortglömda halvtomma förpackningar med mat, som fortfarande är lämpliga som föda, och som du kan använda vid kommande måltider. Likaså kan frysen innehålla båda spännande gamla matlådor som godsaker som bör ätas upp snarast.

Barskåpet. Hur många av flaskorna i ditt barskåp har du druckit ur de senaste året? Förmodligen kan du göra dig av med likör, rom och sprit du inte druckit eller bjudit på det senast året. Om du behöver tips på hur du kan tänka vid rensning i spritskåpet kan du läsa vilka kriterier vi använde oss av i inlägget ”Dags att rensa ur barskåpet”.

Kryddhyllan. Att kryddhyllan ackumuleras i snabbare takt än du gör slut på kryddor eller rensar ut dem är ett vanligt förekommande scenario. Torkade kryddor som gått ut i datum går att använda med enda följd att de brukar få lite svagare smak. Självklart måste du ibland köpa nya kryddor för att prova nya smaker och recept, men gå igenom kryddhyllan då och då och bli medveten om vilka kryddor som inte används på länge, och sök fram recept med just dessa.

Små skåp. Om du exempelvis som vi har ett väldigt litet och smalt skåp som nästan är dolt och inte öppnas så frekvent, kan här lätt gömma sig både det ena och andra alldeles för länge. I vårt fall hade vi sparat såväl en skärbräda i plast som tio bordsunderlägg, trots att inget av det använts de senaste 2 åren. Även två brickor rensade vi ut från gömman som numera innehåller just endast två små träbrickor.

Ett långsmalt skåp längst in i hörnet i vårt kök.

Under diskhon. Ta ut alla saker som förvaras under diskhon. Återvinn och släng onödiga saker och gör rent utrymmet. Stoppa därefter endast tillbaka det som verkligen borde förvaras där. Kanske har du onödigt många påsar i storlekar du aldrig eller väldigt sällan använder. Nya liknande påsar kommer leta sig in i hemmet, vare sig du vill eller inte.

Medicinskåpet. Om bäst-före-datumet är passerats på läkemedlet eller vitaminerna behöver de inte längre ta upp onödigt förvaringsutrymme. Inte heller på dito som du inte längre använder. Till skillnad mot mat som går att smaka och lukta sig fram till huruvida det går att äta, är detta svårt med läkemedel som dessutom kan bli direkt hälsovådliga. Apoteken har särskilda påsar i vilka du kan stoppa alla mediciner du inte längre behöver och lämna in.

Vilken bortglömd plats i köket har du inte rensat på evigheter?

En lugn plats.

Vikten av ostimulerade stunder

Har du någonsin lagt märke till var och när du får flest och bäst idéer, insikter och nya tankar? Min erfarenhet är att överraskande många svarar duschen, joggingspåret, sängen eller under promenaden. Men varför händer det just där och då?

Troligen på grund av att det är vid dessa tillfällen som de flesta varken kan eller vill stimulera sig mentalt. Istället för att som under resten av dagen vända blicken mot valfri skärm för ytterligare produktivitet eller distraktion, så får hjärnan och det undermedvetna vid dessa tillfällen chansen att sortera och bearbeta intryck, göra nya kopplingar, vila samt förmedla insikter och känslor. Något som jag tror är väldigt viktigt.

Men även om dessa stunder är viktiga så blir de allt ovanligare. Du sitter på bussen slutkörd efter en hektisk arbetsdag och tar upp mobiltelefonen. Du har någon timme över när barnen äntligen somnat och hemmet är uppstyrt och väljer att landa i soffan framför TVn. Du ligger i sängen för att somna men leker först lite med surfplattan. Faktum är att inte ens på toaletten får hjärnan vila längre.

Jag misstänker att det här får större konsekvenser än vad de flesta tror. Dels går vi miste om många värdefulla insikter och kreativa idéer både privat och professionellt. Dels tror jag det dränerar oss på mental energi. För precis som kroppen behöver vila efter fysisk ansträngning så behöver hjärnan vila efter intellektuell och emotionell ansträngning. Det skulle inte förvåna mig om bristen på mental återhämtningstid under dygnets vakna timmar är en av flera bidragande faktorer till att så många människor är onödigt stressade och att allt fler bränner ut sig.

Jag misstänker även att när hjärnan ständigt stimuleras utifrån så uppstår något som kan liknas vid ett inre övertryck. Det i sin tur gör att inte alltid behagliga tankar och känslor kommer med dubbel kraft när utrymme väl uppstår. Till exempel när det är dags att sova. Något som leder till att många har svårt att somna och återigen startar upp valfri skärm för ytterligare några minuters flykt från intensiva tankar och känslor tills de är snudd på medvetslösa av trötthet och somnar ändå.

Ett relaterat exempel på detta från mitt eget liv är då jag började meditera för några år sedan. Då blev det löjligt uppenbart hur svårt det var för min del att göra ”ingenting” samt hur chockerande mycket tankar, insikter och känslor som bubblade upp så fort jag slöt ögonen och satt helt utan yttre stimulans i några minuter. Om jag ska vara ärlig så var det ganska jobbigt, men som tur var lugnade det ned sig lite efter ett par veckors praktiserande.

Men jag låter faktiskt bli jobbmail och liknande efter arbetstid och sitter mest med roliga saker som social media, TV-serier, poddar och bloggar kanske du tänker? Ja, men även om fokuset inte kan klassas som krävande eller ansträngande så är det ändå inte samma sak som att vara ostimulerad.

När i vardagen ger du din hjärna utrymme att vila samt komma till tals?

Min nya kärlek till yoga

Jag och Herr Minimalist träffades via nätet, han var den första jag träffade ”irl” via nätdejting. Plötsligt en dag dök min stora kärlek upp vid rätt tillfälle i livet. Samma sak har hänt nu, drygt fem år senare. Plötsligt en dag dök en ny stor kärlek upp när jag verkligen behövde det. Den här gången en helt annan kärlek. Nämligen den till yoga.

Träning har för mig alltid betytt att jag tar i, blir svettig och det ska antingen kännas i lungorna här och nu eller i musklerna dagen efter. Eftersom jag vet att yoga är bra för så mycket har jag kört yogapass hemma framför tv:n/iPaden med appen Yoga Studio (som vi skrivit om här). Det har varit en skön avslutning på ett joggingpass eller välbehövlig stretch för kroppen efter en dags bärande på barn.

Sedan en tid tillbaka kör jag en timmes yoga med yogainstruktör minst en gång i veckan, helst på morgonen innan jobbet. Min upplevelse är att det är två helt skilda saker att köra yoga hemma framför tv:n i 10-30 minuter och en timme med instruktör. Den största skillnaden upplever jag i hjärnan. Det är första gången jag upplever yogan som träning för både kropp och själ.

När jag yogat en timme på morgonen känner jag mig fokuserad och fräsch i huvudet resten av dagen. Ni som har eller har haft småbarn som sover dåligt vet hur långsamt hjärnan kan fungera vissa dagar efter ännu en dålig natts sömn. Det här hjälper yogan mot. Jag förstår att yoga rekommenderas till många som ”gått in i väggen”. Min upplevelse är att det minskar stressen, ökar koncentrationsförmågan och förmågan att fokusera samt känns skönt i kroppen.

Herr Minimalist har tjatat på mig att börja meditera i flera års tid, nu har jag hittat min typ av meditation. Den yoga jag går på kallas ”power yoga”, men beroende på vilken instruktör som håller passet så är det mer eller mindre meditativa inslag, styrka, balans och stretch.

Det är en nyfunnen kärlek där jag längtar efter nästa ”dejt” (pass) redan när jag är på väg ut från den senaste. Precis som det kändes för fem år sedan när jag träffade Herr Minimalist. :)

Hur ser din relation till yoga och meditation ut?