Superman Logo

Dina hemliga superkrafter

Allt oftare blir jag så otroligt glad över att vi upptäckt fördelarna med att leva minimalistiskt. Det är nästan som att ha upptäckt en tidigare okänd superhjältekraft som ger oss snudd på orättvisa fördelar jämfört med många av våra medmänniskor.

Om vi börjar med några av de rent egoistiska fördelarna så påverkas vår ekonomi positivt av vår minskade konsumtion samt det faktum att vi numera enbart köper ytterst noga utvalda prylar av bra kvalitet som håller längre och håller oss tillfredsställda över längre tid. Dessutom har vi inga större problem att ärva eller köpa begagnade kvalitetsprylar så länge de är i gott skick.

Det faktum att vi omedelbart säljer, skänker och slänger, eller helst återvinner, det vi inte längre använder och behöver, gör att vi får tillbaka en del av inköpskostnaden. Förmodligen kommer vi också kunna bo på en mindre yta jämfört många andra i samma livssituation, vilket i sin tur är guld värt för privatekonomin.

Minskat underhåll av onödiga prylar gör också att pengar sparas och med alla minskade utgifter nämnda ovan finns det betydligt mer pengar över till sparande, amorterande och investerande. Vilket i sin tur ger oss möjligheten att bygga en exponentiellt växande ekonomisk trygghet och frihet över tiden.

Om vi ser lite mer globalt så leder minskad konsumtion och längre livslängd på prylarna vi väl köper till en minskad förbrukning av naturresurser. Dessutom gör allt omedelbart säljande och skänkande av onödiga prylar att de dels kommer andra människor till glädje istället för att samla damm och dels minskar andras nykonsumtion. Och mindre slit och släng leder i sin tur till mindre onödig tillverkning samt färre giftiga sophögar och utsläpp världen över.

Utöver de personliga fördelarna med en bättre ekonomi så sparar vi tid. Vi lägger mindre tid på att leta efter och organisera våra prylar då allting nödvändigt numera har en bestämd plats och inte längre gömmer sig bland en massa onödigt bråte. Det i sin tur gör att tiden och ansträngningen för att städa och plocka undan sjunkit dramatiskt.

När sakerna blir färre blir även valen lättare, vilket kanske är mest påtagligt i garderoben. Ett annat område där vi sparar mycket tid och fokus är att vi numera är mer medvetna kring vilka våra riktiga klädbehov är samt om de är tillfredsställda eller inte. Vi spenderar extremt lite tid och fokus på fönstershopping i alla dess olika former eller på att vara missnöjda med det vi har.

All den tid och fokus vi får över kan vi spendera på att umgås med familj och vänner, träna, läsa böcker, skriva blogg samt andra aktiviteter som vi anser vara av högre värde för oss. Och med mer tid minskar eventuellt stress i vardagen.

Men den kanske största vinsten är kanske även den mest oväntade. Med förändringarna ovan uppstår ett inre lugn, en ökad närvaro och större tillfredställelse med livet. Det handlar inte bara om att sova bättre om natten tack vare en bättre ekonomi, ett godare samvete kring en minskad miljöpåverkan eller mer tid över till sådant som verkligen betyder något. För någonstans i processen med allt rensande och utvärderande blev vi plötsligt väldigt medvetna om vad som egentligen gör oss lyckliga och hur lite materiella ting vi verkligen behöver för att tillfredsställa våra behov och känna oss trygga. Känslan kan bäst beskrivas likt en tyngd som lyfts från axlarna. Prylarna har förlorat en stor del av den makt och distraktionskraft de tidigare hade över våra liv och vi kan numera andas lite lättare.

Äppelpaj

Halvvägs utan sötsaker

En halv månad utan sötsaker har nu passerat och jag gör så gott jag kan för att hålla emot sötsuget. Än så länge måste jag dock erkänna att det går sådär. :)

Redan första veckan blev en stor prövning med två olika fikatillfällen på jobbet där det bjöds på morotskaka respektive glass. Jag lyckades hålla mig undan sötsakerna båda gångerna men när helgen sedan kom med två kräftskivor, en födelsedagsfika och en fika med tjejgänget, gav jag till slut efter vid ett av tillfällena och njöt av en hemmagjord efterrätt.

Andra veckan var ingen lätt match den heller. Vid det gemensamma fikat på jobbet lockades jag av Sarah Bernhardt-bakelser som jag vanligtvis är väldigt svag för, men jag lyckades avstå. Till helgen hade vi bjudit över folk på eftermiddagsfika och trots mitt ”sötsaksförbud” tog jag en bit hemmagjord äppelpaj. Mycket på grund av att det kändes märkligt att inte äta pajen jag själv bakat och bjöd på.

Varje enskild dag är lite av en kamp. Mat-på-jobbet-kylarna i köket dignar av sötsaker och frestelser. På väg hem från jobbet då blodsockret oftast är lågt passerar jag flera matbutiker och kiosker, och när middagen sedan ska inhandlas lockar som vanligt godiset närmast kassorna.

Till helgen har vi återigen en större middag där vi själva står för värdskapet. Förmodligen unnar jag mig en liten bit hemmagjord efterrätt även då, men dagarna fram tills dess och dagarna som följer ska jag klara mig helt utan sötsaker! :)

Hur går det med dina eventuella höstutmaningar?

Stugan dagtid

Att uppskatta kontraster

Helgen spenderades i Herr Minimalists föräldrars sommarstuga på landet, ett par timmars bilresa från Stockholm. Väl där kom jag att tänka på det här med kontraster, hur vi där och då njuter av dem, men samtidigt njuter ändå mer när vi kommer tillbaka till bekvämligheter och den vardag vi så ofta tar för given.

Där vi bor tänker jag sällan på att det är ljud omkring oss i princip hela tiden. Vi bor på en innergård och har ingen motorväg i närheten, men om jag koncentrerar mig eller har balkongdörren öppen så hör jag ständigt ljud. Allt från köksfläktens eller elementens surrande, till biltrafik en bit bort, människor som tjoar och andra ”stadsljud”. I stugan på landet är det däremot lugnt och tyst. Så fort vi kommer fram går pulsen ned. Tystnaden gör att man på långt avstånd kan höra en bil som närmar sig eller människor som pratar på andra sidan vattnet i vanlig samtalston. I takt med att mörkret lägger sig minskar antalet ljud och tillslut är det så knäpptyst att du kan höra en knappnål falla.

Att bo i sommarstugan på landet påminner till viss del om våra fjällvandringar. Att under en begränsad tid leva lite mer spartanskt. Inte ha alla bekvämligheter som hemmet ofta erbjuder men som vi ofta klarar oss alldeles utmärkt utan. Inte kunna handla vad som helst när som helst utan istället planera vistelsens måltider i förväg. Inte ha något som stressar eller pockar på uppmärksamhet utan enbart njuta av att vara här och nu. Ha tiden att upptäcka hur fantastiskt vacker naturen är och vad fint solen speglar sig i vattnet.

Men tystnaden, lugnet, miljöombytet och det enkla livet till trots. Efter ett par dagar är det ändå skönt att komma tillbaka hem och uppskatta alla bekvämligheter i ett par dagar tills vi åter tar dem för givna.

Har du några kontraster du njuter av?  Stugan morgondimma

Kniviga beslut i köket

Brödkniv, kockkniv, fruktkniv, köttkniv, filékniv, grönsakskniv, universalkniv, skalkniv, urbeningskniv och trancherkniv. Det finns onekligen goda möjligheter att lägga stora summor pengar på att fylla kökslådorna enbart med diverse olika köksknivar om man har det intresset.

Nyligen besökte vi mina föräldrar som, till vår stora förtjusning, på många områden börjat rensa bland alla sina prylar och pinaler. Kökslådorna tycks de dock inte ha kommit till ännu för i en av dessa helt tillägnad knivförvaring hittade jag så många som 23 stycken knivar i olika storlekar, färger och former. Naturligtvis fanns det flera knivar av samma typ där brödknivar, kockknivar och universalknivar var de vanligast förekommande.

Tidigare i somras frågade vi oss, i samband med att vi skrev om redundanta normalprylar för oftaanvändning, om vi verkligen behöver och använder våra fyra olika köksknivar. Det visade sig vara en knivigare fråga än vi först trodde då Herr Minimalist anser att vi skulle klara oss med enbart den största kockkniven medan jag fortfarande ser ett behov av två av våra totalt fyra knivar.

Vi är dock helt överens om att den minsta fruktkniven är onödig samt att en separat brödkniv faktiskt inte behövs. Något som jag för övrigt inte alls var övertygad om tidigare. Jag är uppväxt med och upplärd att en brödkniv ingår i varje knivset. När mina köksknivar i samband med samboskapet fick ge vika för Herr Minimalists mer kvalitativa knivset, insåg jag dock att har man bara tillräckligt vassa knivar så behövs faktiskt ingen speciell brödkniv. Dock är det ibland svårt att ifrågasätta och ändra vanor och tankemönster vi är uppväxta med, som att det till exempel krävs en specialkniv för bröd, fisk eller frukt.

Hur många köksknivar har du och hur många av dem använder du så gott som dagligen?

Gästminimalister berättar: Angelica Alm

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Angelicas kloka berättelse om hur hon ser på minimalism. Vill du läsa mer om hur Angelica tänker kring aktier, privatekonomi, personlig utveckling och konsumtion så hittar du hennes blogg här.

Jag läser många bloggar om ekonomi, men det är få som jag varit så hängiven som minimalisterna.se. Jag kan inte påstå att jag hade en klar bild av vad jag trodde att minimalistiskt leverne skulle vara när jag först hittade hit, kanske trodde jag att det skulle vara att leva på de lägre av livets marginaler hela tiden och att det handlade mer om harmoni i att överleva istället för att leva.

Jag kunde inte ha mer fel och jag måste erkänna att jag blev såld redan när jag läste första inlägget. Sedan dess tänker jag ofta på min syn av minimalistiskt leverne och försöker handla så i de allra flesta beslut.

För mig handlar livet numer om investeringar. Jag investerar mina pengar i aktier som på sikt ska ge mig större frihet i livet. Inte nödvändigtvis frihet som i att köpa dyra prylar utan möjligheten att arbeta med något som inte ger så mycket betalt för att jag tycker det är roligt, inte bara för att betala räkningarna. Jag vill kunna resa om jag vill eller ligga i en hängmatta om jag vill, jag vill kunna arbeta mycket för att det är roligt eller lite mindre om någon jag älskar blir sjuk. Jag vill kunna bidra till andra med både tid och pengar, oavsett om det är en hem för gatuhundar eller en nära vän.

För mig handlar minimalistiskt leverne om att göra investeringar i vardagen som ger avkastning i framtiden, investeringar som förökar sig med tiden. Låt mig försöka förklara:

Om jag köper en ny bil imorgon så ger det mig delvis ett ögonblickligt värde och dels ett värde för framtiden. Det ögonblickliga ligger i doften av ny bil, hur den accelererar vid rödljusen och de fiffiga mugghållarna bredvid sätet. Den känslan av ”Wow!” försvinner på bara ett par dagar och sedan är det en vana. Jag kommer också bli påmind om att jag inte har det allra bästa när nästa modell dyker upp på marknaden med ännu bättre motor och ännu fiffigare mugghållare.

Förutom det värdet finns det ett långsiktigt värde i att äga en bil; jag har större frihet att se världen, jag kan besöka mina vänner i Malmö och dessutom får jag mer tid med min dotter eftersom jag kommer hem snabbare efter jobbet. Det är långsiktiga värden som jag kommer behålla längre och som dessutom kommer ge mig ett värde ur ett bakåtblickande perspektiv (”kommer du ihåg sommaren när vi bilade till Skåne?”). Det sistnämnda är det värdet jag eftersträvar eftersom det är en investering i mitt liv.

På samma sätt är jag mer benägen att lägga 40 000 kronor på en resa än en ny platt-tv med tillhörande ljud eftersom jag vet att resan kommer jag minnas under resten av mitt liv, den kommer förmodligen föra vår familj närmare varandra och det kommer ge mig energi för resten av året. Kanske kommer den ge min dotter större förståelse för andra kulturer och viljan att lära sig flera språk. Tv:n däremot kommer att imponera första veckan med sin knivskarpa bild men sedan kommer den vara precis som vilken tv som helst.

I teorin är det lätt att skilja på en investering i livet och rent slöseri, men i verkligheten är det lätt att inbilla sig att något har ett större värde än det faktiskt har. Dessutom är det ju inte lika för alla människor. En del hävdar att riktigt bra bioljud skapar minnen för livet och att resor bara är ett sätt att byta dåligt väder mot ännu sämre väder och hårdare sängar. Hur som helst skulle jag önska att fler tänkte på de långsiktiga konsekvenserna av det de handlar och att de kan lägga pengar på sådant som ger glädje långt efter att det har förbrukats. Att leva livet till fullo där vi gör skillnad tror jag är att leva minimalistiskt.

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

bibliotek

Biblioteket konkurrerar ut läsplattan

I våras köpte jag en Kindle, det vill säga en digital läsplatta. Jag hade tidigare vid ett par tillfällen lånat Herr Minimalists Kindle och gillat storleken, skärmen och möjligheten att ha tillgång till hundratals böcker i ett format likt en mindre pocketbok. Jag hade en mental bild av att läsplattan skulle fyllas till bredden med spännande och inspirerande läsning, vara min minimalistiska följeslagare på semesterresor jorden runt likväl som vid lugna stunder hemma i soffan.

Ganska snart upptäckte jag hur lätt det var att köpa böcker med Kindlen, både på gott och ont. Efter några sekunder och ett par klick har jag en ny bok tillgänglig för läsning. Visst går det hyfsat snabbt att beställa och få hem böcker via nätet idag, men inte jämfört med detta. Det farliga är att det snabbt kan rinna iväg mycket pengar, du märker knappt att du shoppar eftersom du inte ens behöver ta fram ditt bankkort.

Dock har Kindlen inte fyllts med böcker till den bredd jag förväntat mig. Det beror till liten del på ren sparsamhet eller snålhet från min sida, men också på att majoriteten av böckerna som går att köpa till Kindlen är på engelska och jag har dålig koll på utbudet. Amazon är visserligen duktiga på att hålla koll på vilken typ av böcker jag läst och ger mig regelbundet förslag på nya böcker utifrån läshistoriken, dock behöver jag ofta mer på fötterna än så för att betala för en bok.

Ytterligare en anledning att jag och Kindlen inte kamperat mer ihop, är att jag tidigt i somras fick för mig att besöka biblioteket, något jag inte gjort regelbundet på flera år. Sedan dess är jag fast och har gått dit var och varannan vecka för att låna nya böcker. I kombination med mitt minskade användande av sociala medier, vilket även gjort att jag minskat antal bloggar jag följer, upplever jag mig ha mer tid för avkopplande bokläsning om kvällarna. När jag nu på nytt upptäckt bibliotekets fantastiska gratis-värld, tar det ändå mer emot att köpa böcker till min Kindle.

Sammanfattningsvis har mitt nya beteende och min insikt om bibliotekets förträfflighet, fått mig att sälja min relativt nya Kindle till Herr Minimalist. Han sålde i sin tur sin äldre version av Kindle på Blocket. Kanske köper jag en ny Kindle eller annan läsplatta om ett par år, framför allt när utbudet av lånbara e-böcker på biblioteket är större. Tills dess kommer jag vara en frekvent besökare på stadens bibliotek. :)

Vad tycker du, läsplatta eller fysiska böcker? Köpa eller låna böcker?

hembakade bullar

En månad utan sötsaker

Min månad utan Facebook är förbi och trots att jag idag ”fick” gå in på Facebook har jag inte varit det minsta nyfiken eller sugen. Det klassiska påståendet att det tar 21 dagar att förändra en vana, har verkligen bekräftats i och med denna månadsutmaning.

Till skillnad mot tidigare går jag inte längre slentrianmässigt in på, eller funderar på att gå in på Facebook när jag exempelvis väntar på tunnelbanan eller sätter mig vid datorn hemma. Efter tre veckor då jag helt enligt reglerna enbart loggade in mycket kort på söndagar har jag dock den senaste veckan brutit mot mina uppsatta ”regler”. Vid två tillfällen gick jag in och skrollade igenom händelseförloppet för dagen, bland annat då en vän gifte sig och jag ville se bröllopsbilder. Men det var en annan känsla att bestämma att ”jag vill gå in och titta på detta” än att bara vanemässigt och mer eller mindre medvetet öppna Facebook för att se vad som erbjuds.

Mitt dagliga ”behov” av att gå in på Facebook är som bortblåst och jag tror heller inte att det kommer tillbaka om jag inte väcker det till liv igen. Jag kommer dessutom att minska ner antalet Facebook-bekanta ytterligare då jag inte känner att det ger mig något att ha personer där som jag inte längre känner eller har regelbunden kontakt med. Ännu en insikt.

Det var med andra ord ett väldigt givande experiment som jag verkligen kan rekommendera!

Idag är det ny månad och därmed påbörjade jag en ny månadsutmaning. September månads utmaning är… (trumvirvel)… att inte äta sötsaker.

I december förra året genomförde jag utmaningen En månad utan godis. Dock fick jag då äta efterrätter, glass och exempelvis 70% choklad, vilket underlättade enormt. Nu tar jag utmaningen ett steg längre och provar en månad helt utan sötsaker.

Jag har ett ganska stort sötsug och äter glass och lösgodis 1-2 gånger per vecka. Lika ofta har vi något sött bakverk till eftermiddagsfikat på jobbet. Så i dagsläget slinker det ner sötsaker var och varannan dag. Men inte just dessa 30 dagar. Honung i te och sylt på pannkakor tillåter jag mig att fortsätta äta då det sker i begränsad mängd redan nu, men det som klassas som kakor, bakverk, efterrätter och godis ska jag försöka undvika.

Förmodligen kommer jag misslyckas ett fåtal gånger då vi är bortbjudna på födelsedagskalas, middag och även ska på en weekend på annan ort denna månad. Men jag ska göra mitt bästa för att avstå så ofta det går utan att jag känner mig allt för krånglig eller ”tråkigt” i sällskapet. Det kommer att bli en utmaning!

Har du någon månadsutmaning så här inför hösten?