Citat Vincent van Gogh

Gästminimalister berättar: MinimalistFia

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du MinimalistFias inspirerande resa om hur hon förändrade sin vardag från ett fullspäckat schema och hem mot mer enkelhet på flera plan i livet.

Jag vill först och främst tacka för den inspiration ni skänker mig och helt säkert många andra runt om i landet. Ni har med er blogg inspirerat mig med minimalistiska funderingar, tips och utmaningar, tack!

Min resa mot enkelheten började i januari förra året. Under hösten 2013 började jag känna av att jag inte riktigt orkade med allt som jag hade tagit på mig att göra. Arbete och studier vid sidan av under en tid hade tagit ut sin rätt. Jag bytte arbete och gick ner i tid, samt avslutade en kurs till våren. Framförallt var det stökigt hela tiden och bergen med saker var inte bara i vägen utan började också förlora sitt värde.  Jag började fundera kring om livet var mer än att arbeta, studera, städa och sova. Svaret blev ja, det fanns andra saker i livet som jag ansåg viktiga. Jag beslutade mig för att under 2014 göra ett köpstopp och att rensa ut 365 saker, en sak för varje dag. Resan mot enkelhet hade börjat.

I början av 2014 verkade mitt beslut vara busenkelt. Jag hade redan rensat ut en hel del saker och det mentala bagaget blev lättare och lättare ju fler saker jag rensade ut. Helt klart en god start på det nya året! Efter ett tag började det dock bli svårare att möta människor eftersom de ifrågasatte mina nya val. Man anses helt klart som konstig om man börjar ge bort sina saker och inte köper några nya. Varefter månaderna gick blev bagaget ännu lättare och jag började äntligen känna ro. Jag började åter njuta av att bjuda hem vänner utan att behöva stressa för att städa undan saker i sista minuten. Livet började sakta men säkert förändras.

Nu när ett år har gått har jag omprövat mina tidigare vanor och beslut. Det som har skett under det här året är att jag har blivit mer medveten om mina egna val och hur det påverkar andra. När jag öppnar mitt kylskåp och skafferi idag ser man nästan uteslutande ekologiska matvaror. Jag har även dragit ner på köttkonsumtionen vilket också har förbättrat min hälsa. Jag har tagit ett steg bort från konsumtionssamhället och konsumerar nu på ett mer hållbart sätt. Kläderna jag använder har jag i den takt de blir uttjänade börjat byta ut mot ekologiska alternativ.

Kort och gott kan man säga att 2014 har förändrat mitt liv. Livet har börjat bli mer och mer meningsfullt och jag kan se en ljusare och roligare framtid. Jag vill dela med mig av mina tankar för att tacka er för den inspiration ni har givit mig och för att förhoppningsvis ge dig som läser detta den kickstart du behöver till en förändring. För en förändring är möjlig!

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Survivalism

Minimalister och survivalister

De som frekvent läser vår blogg känner ganska väl till vår bild av minimalism samt att vi då och då skojar om maximalism men häromdagen kom jag att tänka på en annan intressant ”ism”, nämligen survivalism.

Survivalism är en rörelse av individer eller grupper (ofta kallade survivalister eller preppers) som aktivt förbereder sig för nödsituationer, inklusive eventuella störningar i social eller politisk ordning på allt från lokal till internationell nivå. Survivalister förvärvar ofta medicinsk och självförsvarsutbildning, lagrar mat och vatten, förbereder sig för att bli självförsörjande och bygger anläggningar, till exempel underjordiska skyddsrum, som kan hjälpa dem att överleva en eventuell katastrof. Ett bra exempel på en svensk survivalist är bloggaren Cournucopia.

Vad som fascinerar mig med survivalism är att det på många sätt är så olikt minimalism samt att jag trots det på flera sätt kan sätta mig in i hur survivalister resonerar.

Minimalister köper och äger precis vad de behöver och använder regelbundet. Tanken är att minimera tiden det tar att fysiskt och mentalt hantera prylar, eliminera onödiga mentala fokus för att kunna leva i nuet, fokusera på det som gör dem lyckliga samt typiskt spara pengar till upplevelser och ekonomisk frihet.

Survivalister köper och äger saker de eventuellt skulle kunna ha användning av i framtiden då allt går åt skogen, antingen på mikro eller makronivå. Mentalt fokus ligger hela tiden på att förutse och förbereda inför katastrofen med dyra ekonomiska investeringar med personlig lycka och frihet som insats.

Den stora skillnaden ligger enligt min bedömning i mental inställning. Minimalism bygger mycket på modet och tilltron till att mat, pengar och andra typer av resurser kommer att finnas att tillgå även i framtiden och att om en kris skulle inträffa så kommer människor att hjälpas åt. Survivalism bygger i sin tur på rädsla samt brist på förtroende för att mat, pengar och andra typer av resurser kommer att finnas tillgängligt i framtiden samt att samhällets och dess invånare kan hantera en eventuell kris på ett konstruktivt sätt. En minimalist skulle med andra ord troligen kalla sig själv optimist och survivalisten för pessimist och på samma sätt skulle survivalisten i sin tur kalla sig själv realist och minimalisten naiv.

Vad tycker du, är minimalism och survivalism varandras motsidor eller går de att kombinera? Finns det kanske till och med goda argument för båda sidorna?

Spjalsäng Doddi

Bebisens sovplats ur ekologisk synvinkel

Det här är det andra inlägget i en serie där vi berättar om hur vi tänkt kring den kommande bebisen och de val vi gjort för att hålla nere kemikalier och tänka på miljön. Vi började med bebisens kläder, för att i detta inlägg berätta om bebisens sovplats. I nästa inlägg berättar vi om skötbordet med alla tillbehör som blöjor och dylikt, och därefter om leksaker. Kanske dyker något ytterligare område upp längs vägen. Den ekologiska djungeln är djup och fylld med snåriga beslut och jag vill inte komma med några pekpinnar utan bara berätta om hur vi har tänkt och resonerat.

Eftersom vi bor i en tvåa kommer bebisen sova i vårt sovrum så länge vi bor kvar. Spjälsängen är en begagnad från Ikea som vi fått ärva från Herr Minimalist bror. Dock tog vi genast bort den skumgummimadrass vi fick med sängen då skumgummi-produkter ofta är preparerade med flamskyddsmedel. Trycker du på skumgummi far små partiklar ut som inte är nedbrytbara i naturen. Vi valde att ersatta skumgummimadrassen med en mer naturlig madrass som är fylld med boveteskal från märket Bovete. Boveteskal är ett naturmaterial som transporterar bort fukt och ger ett behagligt sovklimat med jämn temperatur.

Madrass Bovete

Det finns madrasser som kan klassas som ändå mer ekologiska, exempelvis hos Grön Interiör. Vi tyckte dock att bovetemadrassen kändes mer prisvärd, särskilt eftersom vi inte vet hur mycket eller länge barnet kommer sova i sin spjälsäng. Att Bovete är ett familjeägt svenskt företag hamnade också på plussidan. För den som undrar om bovetemadrassens ”korvar” känns konstiga så kan vi meddela att de trycks ihop i madrassöverdraget som du lägger madrassen i och jag upplever inte att de känns.

Spjälsäng bovetemadrass

Ovanpå bovetemadrassen som du ser på bilden ovan, har vi lagt ett vanligt madrasskydd som skydd, vilket även skapar ett mjukt lager, det hade vi gjort oavsett madrassval. När det blir aktuellt kommer vi även använda ett öko-tex-certifierat madrasskydd fritt från PVC från märket Rätt Start, såväl i spjälsängen som i vår egen säng. Ikea säljer också madrasskydd men dels innehåller de syntetiskt gummi och dessutom har de en varningstext som säger: ”Skall ej placeras under bebisens huvud då materialet inte andas”. Därav valdes det bort, det kändes helt enkelt inte riktigt bra.

Till att börja med kommer vi försöka få bebisen att sova i ett babynest som antingen kan ligga i spjälsängen eller mellan våra kuddar i dubbelsängen. Vi har fått ett hemmasytt babynest av en vän vars barn bara ville sova hud mot hud, så det är oanvänt. Vi får se om vår bebis trivs bättre i det. Som täcke har vi en filt från det ekologiska klädmärket Geggamoja till att börja med. Såväl filten som snuttefilten som syns på bilderna kommer från Geggamoja och vi har haft dem liggandes i vår säng vid ett par tillfällen för att ta åt sig av våra dofter.

babynest med Doddi

Sängkläder till spjälsängen har vi tre uppsättningar av med underlakan, påslakan och örngott. Två av dessa är ärvda och tvättade många gånger. En uppsättning fick vi ny i julklapp och den är tillverkad av ekologisk bomull. Även kudde och täcke finns som vi ärvt, men det blir aktuellt först senare om vi förstått det rätt.

Sedan tidigare har vi aldrig elektronik som mobiler, läsplattor etc i sovrummet, mer än korta stunder som när Herr Minimalist läser på sin Kindle. Istället ligger de på laddning ute i vardagsrummet om natten alternativt i våra återsamlingsplatser i bokhyllan. Det känns bra ur framför allt strålningssynvinkel att hålla dessa prylar utanför sovrummet, men även eftersom elektronik drar till sig damm.

Det första inköpet vi gjorde till vår bebis var barnvagnen, det andra var ett mjukisdjur som jag suktat efter länge, nämligen en Doddi från Geggamoja. Doddi har sedan dess tålmodigt väntat på sin nya vän som vi hoppas kommer inom kort. Detta är bebisens enda gosedjur förutom några mjuka skallror som jag snarare räknar som leksaker, mer om dessa i kommande blogginlägg.

Har du några ekorelaterade tips för sovrummet och bebisens sovplats?

The Compact

Ett år utan shopping

Vi har tidigare skrivit om populära minimalistiska utmaningar som förekommer då och då runt om i världen. Även om vi inte är några direkta förespråkare för denna typ av minimalism, utan ser minimalism som en livsstil snarare än något tillfälligt uppsatt mål du ska nå, så kan utmaningar helt klart fungera som en trigger till att komma igång eller hitta ett minimalistiskt fokus under en period.

I samband med att jag researchade för dessa utmaningar snubblade jag över en grupp som kallar sig The Compact. Gruppen bestod från början av ett tiotal miljöintresserade vänner i San Francisco som gick från tanke till handling vad gäller konsumtion och en hållbar livsstil. För dem var återvinning och kompostering inte tillräckligt, de ville något betydligt mer, eller kanske snarare något mycket mindre. De satte upp ramar och mål för gruppen, bland annat att de under ett års tid inte skulle köpa några nya saker, utöver det mest livsnödvändiga som mat, medicin och hygienartiklar. Behövde de något annat köptes det secondhand, lånades eller skapades själv.

De hade även som mål att minska antalet onödiga prylar i hemmet, stödja lokala företag och jordbruk, samt generellt försöka förenkla sitt liv och leverne.

I likhet med att många blir provocerade av en minimalistiskt livsstil, blev många provocerade av The Compact. De anklagades för att vara oamerikanska och antikapitalistiska, liksom som ett hot mot den västerländska livsstilen om de fick med sig allt för många på samma tåg. I en artikel i Washington Post berättar en av medlemmarna:

Jag tror att folk blir upprörda för att de tror att vi på något sätt dömer dem. Men vi är ju bara ute efter att bära hem färre saker till våra egna hem.

En annan medlem påpekar i samma artikel att gruppen består av några miljöintresserade medelklassinvånare som hade en diskussion kring konsumtion, och plötsligt bestämde sig för att inte köpa några nya saker under ett år. Och detta blir en världsnyhet. Det om något säger väl något om hur vi ser på konsumtion och hur världen är uppbyggd idag?

Gruppens intention var inte att rädda världen utan att förbättra sin egen livskvalitet. Deras lärdomar från året utan konsumtion var att de redan har betydligt fler saker än de själva trodde, samt att de klarar sig med betydligt färre saker än de kunnat föreställa sig.

Minimalism ser jag som ett sätt att förenkla livet, känna frihet och lättare kunna prioritera och fokusera på det som är viktigt för just mig och min familj. Ett helt år utan att köpa något nytt över huvud taget skulle visserligen tvinga mig till ett nytt tankesätt och förhållningssätt, men det skulle också kännas betydligt mer begränsande och hämmande, snarare än roligt och inspirerande. Jag vill kunna köpa en utvald, kvalitativ sak om jag har identifierat ett konkret behov, och det finns inte alltid på begagnatmarknaden.

Skulle du i likhet med medlemmarna i The Compact klara ett år utan att köpa något nytt till dig själv eller din familj?

Winnie the Pooh

Dags att sprida lite glädje?

Kommer du ihåg hur det kändes senast en okänd person sa något snällt till dig? Visst blev du glad och allt kändes plötsligt lite lättare. Unna någon annan samma känsla, och när du ser hur några snälla ord gör att personen lyser upp så kommer du själv förmodligen bli glad och upprymd. Kanske även lite stolt över att du vågade prata med en främling, bjuda på något utan någon tanke på motkrav.

En så otroligt enkel gest som att genuint tacka för bra service i butiken, berätta för en vän att du tycker hen har ett fint klädesplagg på sig eller är fint nyklippt i håret, eller tala om för kollegan att hen höll ett professionellt framträdande på mötet. Dessa exempel tar bara några sekunder av din tid och du har ju förmodligen redan tänkt tanken att servicen var extra bra, klädesplagget snyggt, håret fint stylat och imponerats av framträdandet. Så vad är det som hindrar dig att gå från tanke till handling?

Jag tror det är väldigt svenskt att försvåra det hela, tänka att det jag vill säga är för personligt eller oroa sig för hur det ska uppfattas. ”När är rätta tillfället?”, ”Tänk om hen tycker jag är påträngande eller närgången?”, ”Om jag säger det till personen som sitter bredvid mig på bussen, kommer hen då tro att jag är intresserad eller att vi måste fortsätta småprata resten av resan?”

De senaste dagarna har jag fått läsa, höra eller uppleva tre exempel på komplimanger givna till främlingar vilket fått mig att fundera kring detta ämne.

  • Läsaren Eva kommenterade på vårt inlägg Snål, sparsam eller slösaktig och tyckte att hon fick otroligt bra service från personer som var involverade i diverse ärenden hon nyligen utförde på stan. Hon påtalade den goda servicen för en butiksanställd kvinna som blev gråtfärdig av glädje då Eva framförde sin uppskattning.
  • Herr Minimalist berättade för mig vid middagsbordet här om kvällen, om hur han efter julledigheten mött en kvinnlig kollega på kontoret som var elegant klädd. Han hade ärligt påpekat för henne att hela hon såg väldigt stilig ut idag. När de sedan kom i konversation med varandra två veckor senare berättade kvinnan att hon fortfarande blev glad när hon tänkte på hans kommentar den där morgonen.
  • Helgen som var lyxade vi till det och åt frukost på ett hotell i stan, bäst att passa på nu innan bebisen kommer. :) Vid bordet intill oss satt ett medelålders par och efter någon timme sade mannen i sällskapet: ”Vilken otroligt fin och glad liten familj ni ser ut att vara”. Vi tackade så mycket för den fina kommentaren och så här i efterhand värmer den ändå mer än den gjorde just där och då när vi nog mest blev paffa. En omtänksam kommentar helt utan tanke på gentjänst eller motkrav.

Har någon på tunnelbanan snygga skor, säg det! Är kassörskan i butiken trevlig, påtala det! Har städerskan gjort ett bra jobb, visst ska hen få veta det? Det är naturligt om det känns lite obekvämt att kommentera en främling, men börja då med en kollega eller vän de första gångerna. När du väl provat tror jag du kommer inse att det inte är svårt och samtidigt kan ge en varm känsla eller ett leende tillbaka som värmer även hos dig. Det kostar så otroligt lite i tid och energi men kan verkligen ge massor tillbaka och bevisligen göra en persons dag eller vecka.

Kan vi inte komma överens om att vi sprider lite mer glädje och omkring oss från och med idag genom att våga säga det fina vi tänker om andra i vår omgivning?

Kommentera gärna om du vågade testa eller har någon historia sedan tidigare på ämnet!

bebiskläder

Bebisens kläder ur ekologisk synvinkel

Det här är ett första inlägg i en serie där vi tänkte berätta hur vi tänkt kring den kommande bebisen och de val vi gjort för att hålla nere kemikalier och tänka på miljön. Vi börjar med bebisens kläder, för att sedan gå in på bebisens sovplats, skötbordet med alla tillbehör som blöjor och dylikt, och därefter leksaker. Kanske dyker något ytterligare område upp längs vägen. Den ekologiska djungeln är djup och fylld med snåriga beslut och vi vill inte komma med några pekpinnar utan bara berätta om hur vi har tänkt och resonerat.

Majoriteten av bebiskläder har vi haft förmånen att ärva. Främst från mina systerdöttrar men också från Herr Minimalist brorsbarn och vänner. När vi fått kläder har det ofta varit en hel påse kläder som vi sedan gått igenom och givit tillbaka alternativt skänkt kläderna vi inte velat ha till Stadsmissionen. Kläder med stora plasttryck har exempelvis valts bort oavsett hur fina, nya och söta de varit.

Vi har tvättat alla plagg i oparfymerat, allergitestat och miljömärkt tvättmedel och använder aldrig sköljmedel. Naturliga tvättmedel som tvättnötter är dock inget vi testat utan vår nivå är att göra bra val vad gäller tvättmedel och använda galltvål på vissa fläckar.

Vi har inte brytt oss om huruvida materialet i kläderna vi ärvt är ekologiskt eller inte utan sett de många fördelarna med att kläderna är begagnade och redan tvättade flera gånger. Vuxnas kläder kan ofta innehålla polyester vilket är en plast som inte är nedbrytbar i naturen, och i min mening inte heller skön mot kroppen. I bebiskläder har jag dock inte sett detta eller andra konstgjorda material i samma utsträckning, utan det flesta bodys och byxor tycks vara tillverkat av bomull, ekologisk eller vanlig. När vi framöver själva köper kläder till bebisen kommer såväl materialval som kvalitet vara i fokus. Förmodligen kommer vi köpa en hel del begagnade kläder av bra märken, som exempelvis Geggamoja, där vi gillar såväl materialval som stilrenheten och att det är ett svenskt företag.

Det som förvånat oss mest är mängden kläder alla tycks ha till sina bebisar. Bilden till inlägget visar i princip samtliga bebisplagg vi fått hittills. Visserligen har vi fått kläder i storlek 50, 56 och 62 samt behöver lite mer värmande klädesplagg än en familj som får en sommarbebis, men vi har lämnat iväg stora mängder till välgörenhet och känner ändå att vi har en gedigen och bra basgarderob till bebisens första månader. Vi försöker ha en stor del neutrala färger på kläderna, även om vi såklart påverkats av vilka plagg vi fått möjlighet att ärva.

Än så länge ryms bebisens kläder i storlek 50 och 56 i en byrålåda, och storlek 62 i en påse i min garderob. Vi tror att vi framöver kommer förvara majoriteten av bodys och pyjamas vid skötbordet i badrummet eftersom det förmodligen är där de oftast åker på och av.

Vad har du för tips och råd att ge vad gäller bebiskläder?

Spara och Slösa

Snål, sparsam eller slösaktig?

Januari månad brukar ses som årets tuffaste månad rent ekonomiskt. Det fick mig att börja tänka kring snålhet, slösaktighet och sparsamhet. Vad kännetecknar egentligen det ena eller andra? Många människor har nog alla sidor fast vid olika tillfällen, situationer och livsfaser. Och det som är sparsamhet för mig kanske ses som snålhet eller slösaktighet för dig. Vissa njuter mycket mer av en spabehandling än det kostar, medan andra ligger på britsen och tänker mer på vad pengarna skulle kunnat sparats till istället för att njuta av stunden.

Det finns saker vi försöker spara in på men det finns också en hel del saker vi medvetet valt att inte snåla in på rent ekonomiskt, och några av dessa tänkte vi ta upp nedan:

Badrumsprodukter. Fru Minimalist använder ekologiska produkter i badrummet som kostar mer än de som finns i matvarubutikens utbud, å andra sidan används inte så många olika produkter och sminkväskan är bland de minsta som skådats. Inte heller när det gäller toalettpapper köper vi den billigaste varianten som är tunt, hårt och river rejält i rumpan :) men håller givetvis utkik efter bra erbjudanden på mjukare och skönare varianter.

Bra råvaror. Vi föredrar att köpa ekologiskt i stor utsträckning, framför allt mejeriprodukter, ägg, frukt och grönsaker. Givetvis tar vi även med oss tygkassar till matbutiken. Vi försöker fylla på lagret av dyrare matvaror när det är extrapris i matbutiken, samtidigt som det gäller att inte bygga ett för stort lager så du inte har koll på vad som ligger längst in i frysen. En vän berättade nyligen om sin svärmor som skulle laga sås på egenplockade kantareller där vännen råkade se förpackningens datummärkning – hösten år 2000 (!).

Frisyren. Herr Minimalist klipper sig hos frisören ungefär en gång per månad. Han får en helt annan känsla i hela kroppen som nyklippt och välfriserad som gör att det är väl värt tiden och pengarna. Fru Minimalist håller sig dock till ungefär en gång i kvartalet, men å andra sidan kostar det något mer per klippning.

Resor. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi älskar resor och upplevelser. På de ganska exakta 3 år vi varit tillsammans har vi hunnit med att besöka 12 länder, varav fyra längre resor som varat mellan 2 och 7 veckor vardera. Visst kostar det att resa, men i gengäld har vi fått uppleva otroligt mycket tillsammans, lärt känna varandra på djupet och njutit av resan såväl innan, som under och efter den ägde rum.

Kläder. Herr Minimalist har en bekant som passar på att köpa upp ett lager om fyra par jeans när man får två för 250 kronor på Ica Maxi eller liknande butik. Vi köper hellre ett par jeans för tusen kronor och har dem tills de slits ut eller vi av andra anledningar inte kan ha dem längre. Även materialval i kläderna är viktigt för oss för att kläderna ska hålla färg och form länge, ofta kostar de såklart då lite mer, men hellre få kvalitativa plagg än en stor och välfylld garderob där hälften används sporadiskt.

Tekniska prylar. Vi vill ha riktigt vassa tekniska prylar som håller länge, samt har smidiga och användarvänliga funktioner. Fru Minimalists föräldrar har 4-5 mobiltelefoner, lika många datorer och 3 surfplattor på två personer. De vill ständigt uppgradera sig, göra bra klipp vid erbjudanden och köpa en nyare version när någon börjar bli trög. Vi har istället satsat på en varsin iPhone, en riktigt bra gemensam dator och en iPad. Herr Minimalist iPhone har hållit i drygt tre år och fungerar fortfarande bra även om uppgraderingarna av iOS gör den allt långsammare. Vi säljer dessutom tekniska prylar när vi skaffat en ersättare och de fortfarande har ett bra andrahandsvärde, oavsett om det rör sig om en mobiltelefon eller Kindle.

Generellt sett är vi beredda att betala mer för saker som normalt sett har en lång livslängd. Exempelvis en bra dator, cykel, kameror och kläder, men även upplevelser som ger oss tid tillsammans, för oss närmre varandra och skapar gemensamma minnen för livet.

Vad har du som du väljer att inte snåla in på i livet och varför?