månadsarkiv: februari 2014

Månadens in och ut februari 2014

Då var det är dags för februari månads balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 56 och införskaffat 1 sak denna månad.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en flera nya saker (+) i våra liv.

Längst ned skriver vi oftast en motivering för eventuella inköp samt då och då även en kommentar kring de prylar vi gjort oss av med.

Herr Minimalis

  • Kollegieblock (-6)
  • T-shirtar (-5)
  • Strumpor (-4)
  • Fleeceplädar (-3)
  • Kalsonger (-3)
  • Sexkantsnycklel (-3)
  • Hylsnyckel (-1)
  • Halssmycke (-1)
  • Minnesmynt (-1)
  • Plånbok (-1)
  • Suddgummin (-5)
  • Pennfodral (-1)

Fru Minimalist

  • Kompressionsstrumpor (+1)
  • Ljusmanschetter (-4)
  • Simfötter (-2)
  • Sminkspegel (-2)
  • Hårklämma (-1)
  • Kökskniv (-1)
  • Fleecepläd (-1)
  • Diadem (-1)
  • Kam (-1)

Minimalisterna (gemensamt)

  • Teburkar (-3)
  • Värmeljushållare (-3)
  • Sockerströare (-1)
  • Keramikburk (-1)
  • Slaskrensare (-1)

Kommentarer Herr Minimalist

Efter relativt generös shopping i USA under januari månad fanns det varken praktiska eller emotionella shoppingbehov kvar så februari blev min tredje nollning av inlistan sedan bloggstarten. Härligt!

Kommentarer Fru Minimalist

Jag har länge sneglat på ett par kompressionsstrumpor då jag joggingtränar ett par gånger i veckan och även börjat köra en del långpass upp till två mil. Strumporna var klart värda sitt pris och ger precis den effekt och skillnad jag hade hoppats på, lite som att göra långflygningar med eller utan flygstrumpor. 

Jag fortsätter att sälja en del saker på Tradera och Blocket och blev under denna månad av med såväl simfötter, kökskniv och ljusmanschetter.

Kommentarer Minimalisterna (gemensamt)

Vi hittar fortfarande saker att rensa ut i hemmet, inget av det som åkte ut denna månad kommer vi sakna eller ens minnas att vi ägde om ett par månader.

Konsumtionspsykologen

Idag finns det många olika områden, metoder och skolor inom psykologin, till exempel psykoanalys, socialpsykologi, kognitiv psykologi med mera. Utövare inom dessa skolor hjälper andra människor inom alla möjliga olika områden, till exempel ätstörningar, äktenskapsrådgivning, depressioner med mera.

Syftet är oftast att hjälpa människor att må fysiskt och psykiskt bättre samt se till så de inte skadar sig själva eller sin omgivning. Men tänk om det finns ett område som fortfarande inte adresserats över huvud taget trots ett skriande behov med snudd på pandemiska proportioner? Tänk om det människorna och världen verkligen behöver allra mest just nu är en konsumtionspsykolog?

För om jag ska vara ärligt så verkar större delen av världen hamnat i en och samma psykos. Vårt sjuka beteende fortsätter att vara kutym som sällan om någonsin ifrågasätts, trots att de flesta undermedvetet är införstådda med att det är destruktivt inte bara för en själv utan för hela planeten.

Istället ses västvärldens konsumtionsmönster inte bara som socialt accepterat utan till och med önskvärt eller direkt nödvändigt. Konsumtion används för att bota och åtgärda det mesta. Allt från små enkla problem i vardagen som vi löser med redundanta specialprylar till att shoppa sig ur nedstämdhet och tristess eller något så fundamentalt som socialt glidmedel när vänner umgås. Och shoppingen hjälper inte bara mot sociala och psykologiska utmaningar, det får även hela världsekonomin att gå runt. Fantastiskt helt enkelt!

Den enda nackdelen är att alla positiva effekter beskrivna ovan bara är ytterst temporära. Kicken från konsumtion går snabbt över och ersätts istället av ångest över den ekonomiska skuld många sätter sig i för att nå dessa korta kickar. En annan nackdel värd att nämna är att vi totalt håller på att förstöra vår planet i ett raskt eskalerande tempo. Media får det dock att låta som att världen skulle gå under om konsumtion och tillväxt gick ner, när det i själva verket är precis tvärtom.

Om vi sammanfattar ovan så låter det nästan lite sjukt, psykiskt sjukt. Vi ägnar oss åt ett beteende som inte bara är kortsiktigt utan även förstör vår privata ekonomi och tvingar oss att stressa mer samt jobba hårdare, bara för att kunna fortsätta som vi gör och i slutänden förstöra hela grunden för vår existens, det vill säga vår planet. Därför tror jag att den terapi människor runt om i västvärlden är i störst behov av just nu är just den vi kan få från konsumtionspsykologen.

Om du hade en alldeles egen konsumtionspsykolog sittandes hemma i din soffa, vad tror du då att hen och du skulle diskutera?

Varning för permanenta att-göra-saker

Det finns många sätt att påminna sig själv om saker man borde göra. Du kan använda dig av en analog eller digital att-göra-lista, knyta en rosett kring fingret, sätta upp en post-it-lapp eller bara lägga fram saken som kräver handling på lämpligt ställe där du kan vara säker på att se eller snubbla över den varje gång du rör dig i hemmet.

Den sista metoden, som vi valt att kalla att-göra-saker, använder vi (Herr och Fru Minimalist) oss båda av då och då i hemmet. Den är utmärkt när den fungerar, till exempel kan du ställa fram ett glas vatten på köksbordet på kvällen för att komma ihåg att dricka detta det första du gör morgonen därpå, ställa datorväskan i hallen så att du får med den till jobbet eller varför inte klassikern att ställa soppåsen vid dörren så att nästa person som lämnar hemmet tar hand om den.

Problem med att-göra-saker uppstår då det finns en obalans mellan ambition och ork alternativt då en att-göra-sak helt enkelt inte är prioriterad. Då riskerar denna att bli en permanent installation i hemmet vilken stjäl din uppmärksamhet de första 50 gångerna du går förbi den för att därefter bli osynlig och riskera att bli kvar under oöverskådlig tid.

Typiska exempel i vårt hem är saker som är på väg ut ur hemmet med en välgörenhetsorganisation som slutdestination. Eftersom välgörenhetsorganisationer inte är något vi normalt passerar i vardagen kan gåvorna bli kvar i hallen på tok för länge. Samma gäller högar av tidningar som vi planerar att läsa men som ofta blir liggande.

De lösningar vi själva har funnit som fungerar bäst för oss är att planera in tid för åtgärd i kalendern alternativt gömma undan alla att-göra-saker på ett diskretare ställe men se till att batch-behandla dessa. Detta kräver dock oftast att vi planera in åtgärden som en aktivitet i kalendern alternativt i digitala att-göra-listan.

Har du några intressanta eller roliga exempel på permanenta att-göra-saker i ditt hem som legat alldeles för länge? Vad har du för tips för att undvika långvariga att-göra-saker?

Shoppingkatalysatorn

Har du en vän eller bekant som älskar att shoppa och som dessutom får dig att göra lite mindre genomtänkta köp än vanligt när ni umgås tillsammans i gallerieror, butiker och motsvarande? Då kanske vi precis har identifiera något så lömskt som en ”shoppingkatalysator” in din bekantskapskrets.

Innan jag berättar mer om shoppingkatalysatorn så är det på sin plats att introducera den vanligaste användningen av ordet katalysator. En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas accelererar en kemisk reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck än normalt.

En shoppingkatalysator däremot är inte ett ämne utan en person som, utan att nödvändigtvis förbruka eget kapital, faciliterar och accelererar shoppingprocessen hos någon annan genom att få personen ifråga att shoppa vid lägre lust och behov än normalt.

Shoppingkatalysatorn får en kick både av att se och påverka andra att spendera sina pengar. Detta sker oftast genom att påverka andras sinnesstämning genom att undanröja logiska motargument och samtidigt kasta ur sig 1001 emotionella argument för konsumtion av saken ni just fått syn på i butiken. Till exempel komplimanger eller argument som att du förtjänar att unna dig på grund av anledning A eller ursäkt B.

Så hur hanterar du en shoppingkatalysator? Jo, du ser till att vara medveten om att du umgås med en sådan och ser samtidigt till att enbart shoppa baserat på konkreta behov. Den enda nackdelen är att shoppingkatalysatorn kanske inte blir lika intresserad av att umgås längre då ni plötsligt förlorat er gemensamma nämnare, nämligen kärleken till ansvarslös shopping.

Har du en shoppingkatalysator i din bekantskapskrets? Om så är fallet, vad har personen i så fall fått dig att köpa för dumheter? :)

En ofta bortglömd skatt

Vad gör du egentligen med alla dina svenska mynt from hundratals kontantbetalningar på hemmaplan och diverse utländska mynt från olika resor? Kanske har du en mindre och ofta bortglömd skatt där hemma?

Fram till för någon helg sedan förvarade jag och Herr Minimalist våra mynt på spridda ställen i hemmet. Till exempel i skrivbordslådan, junklådan, reseplånboken, handväskan samt i en klassisk spargris. Men i helgen bestämde vi oss för att leta fram våra myntgömmor och sortera dessa efter valuta.

När vi var klara stoppade vi de utländska mynten i zip-påsar (sådana du kan ta gratis på flygplatser) och de svenska i klassiska myntrör utifrån valör. Utöver drygt 1 000 svenska kronor hittade vi knappt 100 Euro, ganska precis 20 US Dollar samt diverse andra mynt i valutor från olika delar av världen. Vissa från länder som numera har Euro.

Att vi hade så pass mycket utländska mynt hemma förvånade mig eftersom vi brukar skänka de sista mynten till städpersonalen på hotellet alternativt lämna i välgörenhetsinsamlingar på flygplatsen på väg hem. Troligen har de legat i Herr Minimalists gömmor ett tag.

Vad det gäller svenska mynt så föredrar jag av någon anledning att spendera de mynt jag samlat på mig till något vardagslyxigt som en massage, en ekologisk badrumsprodukt som jag tidigare tyckt varit för dyr eller en middag på restaurang när jag väl gör mig av med dem. Kanske för att de känns som oväntade bonuspengar. 

Idag är det dock sällan vi får tillbaka mynt som växel hemma i Sverige eftersom vi lever i ett allt mer kontantlöst samhälle jämfört med för bara ett fåtal år sedan. För min egen del sker i princip alla köp, till och med de riktigt små, med bankkort och det är ytterst sällan jag har mer än en tjugolapp i plånboken. Vi går med andra ord mot ett allt mer kontantlöst samhälle, pådrivet av bankerna, kunderna men också av samhället motiverat ur säkerhetshänseende, miljösynpunkt och för att minska kostnaderna förenat med kontanthantering. Ur mitt minimalistiska perspektiv är det bara positivt även om det är lite läskigt att mitt konsumtionsmönster är så lätt att analysera.

Ett argument för att leta fram myntgömmorna redan idag är att det inte längre är lika självklart att fysiska pengar som mynt har ett värde. Majoriteten av storbankernas kontor hanterar inte ens kontanter längre och tar därmed inte heller emot sparade mynt. När Herr Minimalist gjorde motsvarande myntrensning för cirka tre år sedan hittade han flera rör med femtioöringar och tioöringar som inte längre gick att växla in.

Till dig som har en förmåga att släpa hem utländska mynt från resor har vi följande tips:

  • Lämna mynten på hotellrummet eller skänk till någon som varit dig behjälplig under resan.
  • Dumpa kvarvarande mynt i flygplatsens välgörenhetsinsamling. Antingen i utlandet eller vid ankomst till Sverige. Det kommer vi att göra med våra konstiga strömynt vid nästa resa.
  • Reser du ofta till länder med samma valuta kan det naturligtvis vara av värde att spara mynten. Vi förvarar Euro- och US Dollar-mynten i zip-bags som kan hämtas gratis på de flesta flygplatser.

Till dig som samlar på dig stora mängder svenska mynt har vi följande tips:

  • Samla mynten på ett och samma ställe. Oavsett om det är i ett fack i bilen för parkeringsavgifter, hemma i en glasskål, i myntrör eller i en sparbössa.
  • Om du i likhet med genomsnittssvensken gör majoriteten av dina inköp med bankkort kan du dessutom lyxa till det med en betydligt mindre plånbok utan myntfack.
  • Ta för vana att spana in mynthögen då och då för att undvika att den växer sig för stor alternativt blir inaktuell. I slutändan riskerar du att ha pengar som inte längre går att handla för.

Hur förvarar du dina svenska och utländska mynt? Har du något ytterligare mynttips att komplettera med?

Stress stimulerar minimalism

Det nya året har dragit igång med en rivstart för min del med långa tjänsteresor, krävande mässor, nya rekryteringar, flera interna projekt och extremt många bollar i luften. Självklart stressar detta mig men jag balanserar det relativt väl genom att sköta sömnen, kosten, träningen, journalskrivandet och det positiva tänkandet extra noga.

Något jag dock lagt märke till hos mig själv både nu och tidigare är att jag blir mer minimalistiskt lagd under liknande omständigheter. Plötsligt blir jag extra noga med att hålla ytor rena, att saker och ting ligger på rätt plats, att jag får avslut på uppgifter som kan färdigställas samt att alla möjliga typer av lågt prioriterade distraktioner elimineras.

Jag känner igen beteendet från studietiden och då speciellt vid intensiva tentaperioder. Plötsligt kunde jag komma på mig själv med att städa, vilket jag normalt tycker är extremt tråkigt, eller tokorganisera bokhyllan eller något annat halvproduktivt men oprioriterat istället för att plugga. På den tiden kallade jag och mina studiekamrater beteendet för anti-plugg.

Den förklaring som ligger närmast till hands är att då kontrollen och ordningen är lägre i studie- eller yrkeslivet så skapar jag mer av detta i privatlivet istället. Det går inte att ha kaos och utmaningar på alla fronter samtidigt. Inte för min del i alla fall.

Självklart är alla människor olika och jag har flera kollegor och vänner som verkar leva i permanent kaos på mer eller mindre samtliga plan men ändå utåt sett tycks nöjda och harmoniska (även om deras omgivning oftast inte är lika nöjda). Dock tycker jag mig se en tendens att de som klarar av att hantera stress och många bollar i luften över en längre tid tenderar att bli, eller kanske redan var, väldigt strukturerade och minimalistiskt lagda från början.

Känner du igen dig i min beskrivning eller tycker du snarare raka motsatsen? :)

Inte ett lönelyft på sju år

I början av 2007 fick jag min första lön som ingenjör. Det var ett stort lyft jämfört med studenttiden då studielån och studiebidrag gav totalt 6 900 kr per månad plus några extra tusenlappar för eventuellt helg- och kvällsarbete i butik, vilket skulle täcka studentlitteratur, boende och mat med mera i ett redan då dyrt Stockholm. Sedan min första ingenjörslön har jag dock inte fått en enda löneförhöjning trots att det gått ungefär sju år.

Att jag inte fått någon löneförhöjning är så klart långt ifrån sant, men på bankkontot varje månad ser det ungefär likadant ut nu som då. Hur kan det komma sig?

Jo, för ungefär samtidigt som jag fick min tillsvidareanställning läste jag en artikel som beskrev hur de flesta människor inte har mer pengar kvar på bankkontot vid slutet av månaden eller året trots att de år efter år ökar sin månads- och årsinkomst. Detta på grund av att de allra flesta mer eller mindre medvetet kontinuerligt skapar sig nya dyra vanor i samma takt som lönen ökar, istället för att spara, investera och amortera.

Därför gjorde jag redan då en budget över hur mycket pengar jag borde behöva varje månad för mat, kläder, boende, busskort, nöje med mera och för överskottet hade jag en återkommande automatisk överföring till mitt sparkonto där pengarna sedan gick vidare till amortering av mitt bostadslån eller liknande.

Låter det tråkigt? Enligt mig är det raka motsatsen. Jag slapp frestas att dra på mig en massa onödiga och återkommande utgifter och amorterade istället snabbt ned mina ganska stora och dyra bostadslån, vilket gav mig ytterligare ekonomiskt utrymme. Och vid de tillfällen jag verkligen ville ha något extra som en resa, kostym eller dator så kunde jag slå till på stort och köpa med kvalitet då jag hade ett rejält buffertkonto.

Idag är dock räntan på både bostadslånet och sparkontot väldigt mycket lägre än för sju år sedan så jag har till slut tvingats inse att amortering och räntesparande inte är den bästa vägen mot ekonomiskt oberoende.

Detta har fått mig att de senaste månaderna börja intressera mig för aktier och fonder, något som jag varken ansett mig ha tillräckligt med tid, kunskap eller intresse för tidigare. Det har resulterat i en hel del läsande samt intresse för bloggar som Äga Min Tid och Divided Mantra. Det vore fantastiskt härligt att ha valmöjligheten att gå ned i tid eller helt sluta arbeta någon gång i framtiden, helst långt innan jag och Fru Minimalist är i pensionsåldern.

Har du något kvar på lönekontot mot slutet av månaden och hur förvaltar du i så fall det kapitalet? :)