månadsarkiv: juni 2014

Gästminimalister berättar: Eva Maria

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Eva Marias berättelse om hur hon gått från att ha varit en saksamlare som ständigt behövde leta efter nycklar och viktiga papper i röran, till att ha skalat av ungefär en tredjedel av sina ägodelar och på köpet fått ett mer harmoniskt liv.

Inläggen här på Minimalisterna är alltid så tänkvärda. Själv kan jag inte kalla mig minimalist, inte ännu i alla fall. Kanske är jag en mini-minimalist där jag befinner mig nu. Jag har alltid haft många saker och dessutom haft väldigt svårt att släppa taget om dem.

Men sedan fyra år tillbaka har jag skalat av i runda slängar en tredjedel av mina ägodelar, inom vissa områden mer. Det har krävt mycket tid och mellan varven har jag verkligen fått ladda med ny motivation. Bland annat här på Minimalisterna. Det hjälper mig mycket att läsa om andra som rensar ut och vågar släppa taget om saker. Jag är långt ifrån klar och jobbar mig sakta men säkert framåt. Jag blir lättad och njuter av de fria ytor som kommer fram i hemmet!  Just nu håller jag på med loftet, det går långsamt fram, men framåt. Jag tror det är viktigt att acceptera att det tar tid att rensa ut, speciellt om man har svårt att göra sig av med saker. Varje liten sak är ett beslut att fatta.

Det som triggade igång min utrensning var att jag insåg att mitt hem stressade mig väldigt mycket. Saker låg överallt och varje dag fick jag leta efter nycklar och viktiga papper. En dag fick jag bara nog och satte igång. Personerna i min omgivning blev chockade, jag var lite ”känd” som stökig och saksamlare så de fick liksom vänja sig vid förändringen! Men de kom snabbt in i det och har stöttat mig mycket. Till exempel så ger de mig inte saker i present längre utan nu är det alltid något ätbart, biobiljetter, massage eller något annat som inte gör att mitt hem fylls på igen. Frågar de om jag ska med och shoppa lägger de snabbt till ”Men du behöver ju inte handla något! Vi kan fika!” Kan berätta att jag i början gick upp i vikt – tyckte så synd om mig själv när jag inte fick shoppa så jag kompenserade med muffins och kaffe latte. Helt galet, som att ett beroende ersatte ett annat! Men snart är jag tillbaka till matchvikt igen och hemmet likaså.

Samtidigt som jag började rensa ut började jag också blogga om mitt projekt. Min man som är tekniskt lagd riggade upp en blogg och jag fyllde på med innehåll. Det dröjde inte länge förrän jag fick kontakt med personer som också rensade ut. Det gav mig en jättekick! Jag trodde jag var ensam om att vilja skala av.

Jag inser att även om jag inte formulerade specifika mål när jag började så hade jag någon form av bild framför mig. Jag ville att mitt hem skulle bli lättare att använda. Att städa och bjuda hem vänner skulle bli lättare. Laga mat, baka och pyssla skulle få mer utrymme. Vissa ytor i hemmet ville jag använda till träning och barnen skulle kunna få plats till lek. Sedan starten har det även hänt mycket mer än det man direkt kan se med ögat. Jag känner mig friare och har lättare för att fatta beslut. När jag är hemma kan jag koppla av och njuta av den nya harmonin som jag tycker att ordningen ger.

Mina erfarenheter vill jag förmedla till andra, av den anledningen har jag skrivit boken ”Rensa ut & Lev lättare”, som kom ut nu i mars. Till alla er som kämpar med era utrensningar vill jag skicka med ett stort Lycka till! Nu ska jag gå in och kolla om någon har svarat på mina Blocket-annonser. Och de ligger under Säljes då såklart!

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

Spår av proaktiv bokkonsumtion

Häromdagen gick jag med hjälp av Goodreads igenom vilka böcker jag läst under de senaste åren och noterade en ganska jämn balans mellan skönlitterära böcker och facklitteratur. Går jag däremot igenom innehållet i min bokhylla så ser jag en väldigt annorlunda fördelning där majoriteten av böckerna är facklitteratur. Hur kan det komma sig?

Delvis beror det på att jag aldrig sparar skönlitterära böcker jag redan läst utan undantagslöst skänker dem vidare, men däremot av och till sparar riktigt bra facklitteratur. Men även om jag tar hänsyn till den aspekten och istället enbart kikar på oläst litteratur så är obalansen påtaglig. Av mina, efter många rensningar, kvarvarande 135 fysiska böcker är ganska precis 100 olästa och av dessa är enbart fyra av skönlitterär karaktär.

Nästan samtliga olästa böcker är vid närmare granskning införskaffade för mellan fyra och sju år sedan. Från en period då jag precis upptäckt hur smidigt och billigt det var att köpa böcker via internet, men innan jag skaffade min första e-bok-läsare från Kindle. Under den perioden kom jag i kontakt med många intressanta självutvecklingsböcker och liknande via diverse bloggar och ljudböcker, till exempel de smått fantastiska bokreferaten från Philosopher Notes. Parallellt med detta hade jag dessutom börjat arbeta och stött på många nya utmaningar där jag av och till såg möjligheten att läsa mig till en lösning eller insikt.

Det ledde till att jag flera gånger om året köpte på mig mellan tio och tjugo böcker åt gången, vilket i kombination med en viss övertro på min förmåga att hinna läsa böcker samt mitt snabbt växlande intressefokus ledde till att jag på min höjd hann läsa 25% av böckerna innan de blev mer eller mindre irrelevanta och lägre prioriterade. Det spelar ingen roll att böckerna i många fall är tidslösa klassiker och egentligen av intressant karaktär då det nästan alltid finns något annat område som för tillfället är högre prioriterat.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att inte konsumera facklitteratur proaktivt. Istället köper jag numera enbart ny facklitteratur en bok i taget och bara om det finns ett omedelbart behov av kunskapen samt tid över till läsning. Då vet jag att boken blir läst samt att informationsupptagningen blir effektivare. Nästan alla köp sker för övrigt numera via min Kindle så jag slipper äga en fysisk kopia av boken.

Läser du facklitteratur och tenderar du att överkonsumera böcker när inspirationen kommer stormande eller är jag ensam i min nördighet på det här området? :)

Vilse i joggingdjungeln?

I helgen gick Stockholm Maraton av stapeln och detta år stod jag (Fru Minimalist) inte på startlinjen till skillnad från förra året. Dock har jag på mina senaste joggingrundor funderat en del kring det här med löpning som träningsform.

För mig är löpningen ett sätt att koppla av och koppla bort. Låta tankarna flöda fritt och bli ett med naturen eller mer sällan, under längre joggingrundor, lyssna på en intressant podcast för att skingra tankarna i det monotona arbetet.

Oftast när jag joggar lämnar jag mobilen hemma, berättar för Herr Minimalist vart jag tänkt springa och ger mig av. Ingen klocka, ingen musik och ingen app som berättar hur långt och snabbt jag springer. Däremot får jag ofta höra hur långt och snabbt andra hittills har sprungit på sin runda genom en monoton datorröst, vilken musik de lyssnar på i de icke ljudisolerade hörlurarna eller ett varningspip från träningsklockan om att de överskrider sin optimala pulsnivå eller då det är dags att påbörja nästa intervall.

När började löpningen bli så komplicerad? Träningsformen som i grunden är så enkel, som kan börja när du tar första steget utanför ytterdörren och nu under sommaren bara kräver ett par löparskor, ett par shorts och en T-shirt. Idag använder många avancerade skor med formgjutna sulor, kompressionsstrumpor, funktionskläder och vätskebälten. Tekniska prylar som pannlampor, navigatorer, pulsmätare, löparklockor och iPods i specialfodral. Det ska laddas, kalibreras och synkas både innan vi överhuvudtaget kan börja springa.

När vi sedan kommer till själva träningsutförandet så kan vi inte bara ge oss ut och springa på en spontan joggingtur. Nej, för att passet ska bli mer värt måste ett program följas, en coach ska beskriva vad vi ska göra, hur länge och med vilken ansträngning. Efteråt ska det analyseras, noteras, tas bilder och laddas upp bevis på Facebook, Instagram och Funbeat.

Här någonstans tycker jag att vi har gått vilse i jogginträsket. Det enkla har blivit otroligt komplicerat och inte minst dyrt och materialistiskt. Vi har fått för oss att bättre tillbehör, mer information och expertkunskap per automatik ska ge oss bättre kondition och ett hälsosammare liv.

Men det går inte att köpa sig till riktigt bra kondition hur mycket du än kittar upp dig. Det är fortfarande du som måste ha en inre drivkraft och motivation som får dig ut och träna. Genom att komplicera träningen blir steget bara större när det gäller att börja träna eller att komma ut på ett pass. Och i slutändan är den bästa träningen trots allt den träning som blir av. Testa att lämna tekniken hemma, bara snöra på dig skorna och ge dig ut i naturen. Nike beskriver det bra – Just Do It!

Har du sprungit vilse i djungeln av prylar och krav kring löpningen?

En månad utan att småhandla

Så var den alkoholfria månaden över och jag kan åter avnjuta ett kallt glas vin i kvällssolen på balkongen. En månad gick snabbare än jag trodde och det var bara vid ett fåtal tillfällen jag kände att jag behövde göra valet att avstå från alkohol. För ovanlighetens skull hade vi ingen middagsbjudning med vänner denna månad, vilket underlättade det hela, utan enbart bruncher och fikastunder som av naturliga skäl var alkoholfria.

Jag avstod vid ett tillfälle från att delta på en sommarfest, inte enbart på grund av den vita månaden, utan även för att festen krockade med ett alkoholfritt alternativ som lockade minst lika mycket. Vid två after work fick jag dock välja alkoholfria alternativ. Vid det ena tillfället berättade jag att jag hade en vit månad så här efter min 30-årsfest och inför sommarens alla rosékvällar. Vid det andra tillfället beställde jag en alkoholfri drink och jag tror knappt någon av mina vänner kring bordet la märke till att den var alkoholfri.

Herr Minimalist har som vanligt druckit ett glas vin till maten ett par kvällar i veckan och jag har då valt andra typer av måltidsdrycker. Det har känts lite mindre festligt men inte på något vis varit svårt att avstå.

Jag nämnde i halvtidsinlägget mina fyra anledningar till att detta blev månadens utmaning. Närmare bestämt hopp om bättre träningsform, en förväntan kring mindre utgifter, nyfikenhet kring omgivningens reaktioner samt eventuell abstinens.

Träningsmässigt har jag inte märkt någon större skillnad, men heller ingen försämring. Det har dock varit skönt att inte känna sig seg dagen efter som ett par glas alkohol kan få mig att göra.

Den ekonomiska aspekten har varit positiv eftersom jag inte behövt lägga pengar på alkohol och alkoholfria drycker vanligtvis är billigare, dock är det marginellt och inget jag märkt av i plånboken eller på månadens kontoutdrag.

Det är ingen som har kommenterat, givit gliringar eller ifrågasatt mitt val, men kanske har det gjorts tysta antaganden och kommentarer bakom min rygg kring eventuell graviditet.

Den sista anledningen var kanske det mest intressanta. Skulle jag överhuvudtaget sakna att dricka alkohol? Spontant skulle jag kunna svara nej på den frågan. Jag har inte direkt saknat alkoholen eller känt något större sug när andra druckit alkohol i min omgivning. Dock skulle jag känt mig tråkig och kanske lite utanför om jag aldrig drack alkohol vid middagar med vänner och liknande tillställningar. Och eftersom jag tycker de flesta viner är goda så ser jag ingen större anledning till att låta bli vin helt. Jag dricker dessutom inte läsk så de alkoholfria alternativen blir ofta väldigt få.

Ny månad betyder ny månadsutmaning och denna månad tänkte jag utmana både mig och Herr Minimalist med att inte småhandla. Under årets första fem månader har vi varit och handlat i matvarubutiken 13, 14, 15, 14 respektive 17 gånger per månad, det vill säga i princip varannan dag enligt Ica-kortets kontoutdrag. Två av månaderna har vi dessutom haft en vecka med matkasse som levererats till dörren, vilket konstigt nog inte verkar ha påverkat antalet matbutiksbesök över huvud taget.

Det kommer krävas matplanering och mindre spontanitet för att klara denna månads utmaning. Vi har som mål att inte gå till matbutiken mer än maximalt två gånger per vecka dvs ungefär halvera antalet besök. Vi hoppas spara pengar men framförallt tid.

Hur ofta handlar du matvaror?