månadsarkiv: februari 2019

Känslosam rensning bland barnkläderna

Jag har återigen börjat rensa bland barnkläderna. Det är en känslosam process. En process där det tredje barnets kläder och saker rensas ut. Det där tredje barnet som med största sannolikhet aldrig kommer att komma.

Rensningen har pågått i perioder, den senaste i samband med flytten till hus i höstas. Nu är det favoriterna bland barnkläder som är kvar i storlekarna upp till två år. Det känns så definitivt att släppa taget om dessa. Som att man sätter ner foten kring beslutet att det inte blir fler barn. För hade man trott att sannolikheten var högre för att det skulle bli ett barn till, än det motsatta, då hade ju de där fina plaggen i varje storlek fått vara kvar i väntan på ett syskon.

Men nu rensas det här hemma och jag tror det är ”slutrensningen” av bebiskläder och de minsta barnkläderna. Då jag inför flytten sorterade allt i olika påsar och märkte upp med storlek, är det ordning och reda. Så jag betar mig egentligen bara igenom påse för påse, storlek för storlek. Och fattar slutligt beslut om var och ett av plaggen genom att lägga i fyra högar, på bilden nedan syns inte alla plagg, men många av dem:

Uppifrån till vänster:
Sälja. Finare klänningar som jag ska prova att lämna till en second hand-butik i närområdet att sälja på kommission.
Skänka. Skänker till tre olika ”ändamål”, mer om det nedan.
Spara. Tre stycken bodys sparas som minne.
Slänga. Eller snarare återvinna, vilket vi gör med väldigt fläckiga och trasiga barnkläder.

Högen med spara blev som synes bara tre bodys, samtliga ärvda av barnens kusiner. En som båda barnen åkt hem i från BB, och så en varsin som vi föräldrar kände lite extra för. Kanske rensas de också ut tillslut men just nu fick de vara kvar.

Största högen blir helt klart skänka. Många plagg kommer skänkas till en välgörenhets-organisation i kommunen, och några pojkkläder i större storlek till en grannpojke. Övriga plagg skänker jag till en blivande mamma. Och just det var helt avgörande i min rensning och underlättade enormt att jag hittade en konkret person som uppskattade och ville ha kläderna. För vi har ingen nära vän eller släkting som väntar barn har behov av bebiskläder.

Den här personen träffade jag för ett par veckor sedan när vi sålde en spjälsäng genom en lokal FB-sida. Hon bor i ett närliggande område och skulle få sitt andra barn som var en sladdis. När jag satt där på golvet bland högar av barnkläder med tårar rinnande längs kinderna, kom jag att tänka på henne och skickade iväg ett meddelande där jag frågade om hon behövde något annat än spjälsängen, som exempelvis barnkläder för första två åren.

Och det ville hon jättegärna ha. I princip allt utom klänningarna då de väntar en pojke. Plötsligt kändes det otroligt mycket lättare att rensa. Så ett tips om du också har svårt att rensa bland barnkläderna är att hitta en specifik person som har behov av dem. För mig spelade det ingen roll att det var en person jag inte direkt känner.

I min rensningsprocess funderade jag kring om det här med att rensa bebis- och barnkläder är känsligare för tjejer än killar. Herr Minimalist känner inte alls samma starka känslor kring det som jag. Samtidigt som han inte haft samma längtan efter ett tredje barn heller, utan sedan andra barnet kom varit nöjd med det. Nu övar jag mig också i att vara nöjd med det. Och att rensa bland bebiskläderna och gör oss av med dem är en del av den processen och övningen.

Hur känner du inför rensning av bebis- och barnkläder?
Tror du också det är känsligare för en mamma än en pappa eller är det andra saker som spelar in?

Ut ur ekorrhjulet och FIRE

Ekonomiskt fri. Sug på orden. Vem vill inte vara ekonomisk fri? Det kan nog de flesta hålla med om att de vill. Men trots att det skulle vara möjligt för väldigt många svenskar, så är det få som tycks göra förändringar som skulle kunna leda dem dit. Kanske beror det på bristen på svenska böcker och därmed vägledning i ämnet?

Men nu finns boken ”Ut ur ekorrhjulet – Så blir du också ekonomiskt fri”! Boken är skriven av Oskar Lindberg och Maribel Leander Lindberg. Författarna som kanske mer är kända som ”Farbror Fri” (fd Frivid42) och instagramkontot Enkelboning (och numera deras gemensamma blogg med samma namn).

Ska man väldigt kort sammanfatta boken så handlar den helt enkelt om FIRE som är en amerikansk förkortning för Financial Independence Retired Early. På svenska ekonomiskt fri, och helt enkelt om hur du kan äga mer av din tid för att i större utsträckning själv välja hur och vad du spenderar den på.

Det är ingen investeringsbok, utan mer en bok om hur du kan tänka och göra för att nå större ekonomisk frihet i livet, hur du kan effektivisera och få ner kostnader. Både i stort och smått. Alla som har ett intresse av att frigöra mer tid och pengar, kan hitta något av värde i boken. Den innehåller konkreta tips som de flesta kan känna igen sig i och applicera.

Det finns ett citat som Farbror Fri tagit upp även tidigare i intervjuer och bloggar etc, som finns med i boken och som jag upplever är väldigt talande för vår tid. Liksom exempel på hur icke effektiv hantering av pengar kan se ut, och tvärtom mot hur Oskar och Maribel valt att leva:

”Vi köper oss sommarställe, fjällstuga och båt. Sen när semestern kommer flyger vi utomlands för att komma bort lite”.

För visst är det många som lever lite åt det hållet utan att ens ifrågasätta det. När flocken rör sig åt samma håll så ifrågasätter vi inte utan lever på i tron att det är ett normalt beteende. Och ju mer vi jobbar för att ha råd med livsstilen vi skapat oss, desto mindre tid och energi har vi till att öppna upp, börja agera annorlunda och ta in en annan verklighet. Enklast är att springa vidare i ekorrhjulet, för det gör ju alla andra så det verkar vara rätt väg.

Om det är något jag saknar i en i övrigt bra bok, så är det dels en tydligare röd tråd, men också mer om vilka motgångar de har stött på och hur har de hanterat dem? Hur har omgivningen reagerat på omställningen och vissa kanske kontroversiella val de gjort? Inte minst för att den som blir nyfiken på att göra en liknande resa och livsomställning ska få en kanske mer realistisk bild av vad som finns att vänta och hur man kan hantera det.

Vi träffade Oskar och Maribel för drygt 1,5 år sedan hemma hos dem i Leksand. Vi promenerade ner till Siljan och fikade och badade med barnen. Jag minns att de pratade om att det vore roligt att skriva en bok då vi ett par månader tidigare skrivit klart vår egen bok Prylbanta. Och nu har även deras bok alltså blivit verklighet! :) Det är så inspirerande att följa personer som siktar högt och når sina mål. Och det sammanfattar boken ganska väl, att den är inspirerande och att det är intressant att läsa om hur paret målmedvetet gjort både stora och små förändringar i sin resa mot mer frihet och att äga sin tid. Samtidigt som du får tips om hur du själv kan agera och tänka annorlunda och inte göra ”som alla andra”.

Har du läst boken? Hur tänker du kring det här med att skapa dig ekonomisk frihet så att du kan äga din tid i större utsträckning?

Mognadsprocessen vid prylbantning

Det händer att vi träffar människor som anser sig ha alldeles för mycket saker men som ändå har svårt att släppa taget och göra sig av med något. De fastnar i klassiska argument som att ”det kan vara bra att ha” och sparar saker ”för säkerhetsskull”. Liksom överdriver eller missminner sig hur ofta eller när något faktiskt kom till användning senast, som absolut inte hade kunnat lösas med någon annan pryl eller plagg.

Det här får man ha respekt för. För minimalism och att prylbanta är en mognadsprocess som de allra flesta går igenom, men vi gör det olika snabbt. När man väl landat i sina värderingar och prioriteringar och har erfarenheten av att våga släppa taget om såväl enkla som svårare prylar, så inser de allra flesta att det inte alls är farligt. Och att argumenten man använde mot sig själv, egentligen inte stämde överens med verkligheten utan var mer en känsla.

Du saknar i princip aldrig något du rensar ut. Du får snarare vara glad om du ens kommer ihåg att du tidigare ägt det. ;)

Memoryspel jag inte ens minns att jag ägt, förrän jag såg bilden.

Med största sannolikhet inträffade heller ingen av det farhågor du målat upp skulle ske om du släppte taget om saken. Du saknade det inte, du behövde det inte, någon svärmor eller farmor ifrågasatte inte var saken du tidigare fått numera håller hus, och någon vän rotade inte i skåpen efter gåvan du tidigare fått. Det hände ingenting, mer än att du tog ytterligare steg på din minimalistiska resa, både rent praktiskt men också mentalt.

Börja rensa där tröskeln är låg för just dig. Där det inte känns så jobbigt att faktiskt släppa taget. Med tiden kommer du sedan inse att när du rensar ut saker du inte behöver, inte använder och som inte är värdeskapande för dig, så inträffar ingenting av det negativa som du målat upp en bild av. Men däremot kan du få ut mycket positivt av det.

När du under mognadsprocessen inser att du faktisk inte saknar det du släpper taget om, kommer du kunna ge dig på även svårare rensningsområden. Och med din erfarenhet kring att prylbanta, kommer du allt mer sällan fastna i de där klassiska argumenten och spara saker för att ”det kan vara bra att ha”, ”för säkerhetsskull” eller bara för att det är en gåva.

Kan du känna igen dig i mognadsprocessen när det gäller rensning och minimalism?

Köper du prylar eller välbefinnande?

Har du tänkt på vad mycket pengar vi lägger på kläder och prylar jämfört med hur mycket vi lägger på vår egna fysiska och psykiska hälsa? Jag upplever att träning och andra långsiktiga satsningar i vårt eget välbefinnande oftast får en betydligt mindre pott i vår månadsbudget?

En ny iPhone här, en ny bikini och ett par nya höstplagg där, några inredningsdetaljer och en vinterjacka med matchande halsduk. Ingen skulle höja på ögonbrynen för den konsumtionen under ett år trots att den säkert inte var livsviktig samt kan uppgå till ett femsiffrigt belopp totalt. Men hur mycket pengar lägger vi på vårt eget psykiska och fysiska välbefinnande? Det som egentligen borde värderas otroligt mycket högre än prylar och kläder. Gymkort upplevs dyra, ekologisk mat likaså, PT-timmar ska vi inte ens tala om och att gå till en coach regelbundet kostar bara fåtalet på sig.

Min analys är att vi är dåliga på att värdera sådant som inte lämnar något fysiskt efter sig. Eller saker som inte ger omedelbar positiv belöning. Upplevelser är också något som oftast inte lämnar något fysiskt efter sig, men det ger ändå någon slags omedelbar positiv tillfredsställelse.

Men när det gäller områden där belöningen är mindre konkret och där man själv har ett visst ansvar för att få betalt för nedlagda tid, pengar och energi, så är vi inte lika generösa mot oss själva. Likaså områden där belöningen kommer först på lång sikt. Det räcker inte att gå till gymmet en gång, gå på ett coachsamtal, åka på en träningsresa eller äta en hälsosam måltid för att må bra på lång sikt. Det krävs ofta någon form av regelbundenhet och du är oftast själv ansvarig för, åtminstone delar av, utvecklingen.

Det är helt enkelt lättare att låta pengarna gå till prylar. Risken för att misslyckas eller att inte få valuta för pengarna är mindre. Det står en prislapp och du vet ofta ganska väl vad du får med dig hem och belöningen sker direkt (om än kortvarigt). Det har kanske att göra med människans oförmåga att investera och tänka långsiktigt och holistiskt?

Har du en app likt Tink eller bankernas egna utgifts-uppdelningar så kan du hyfsat snabbt få en överblick över hur mycket pengar du lägger på prylar och kläder, respektive din egen fysiska och psykiska hälsa.

Har du funderat kring hur mycket pengar du lägger på prylar och kläder vs mer långsiktiga investeringar i dig själv under ett år?

Minimalistiskt barnkalas

Här om helgen hade vi barnkalas för storasyster som fyllde 4 år. Barnkalas kan ju vara en riktig mardröm för minimalistföräldrar ;) massa nya småpryttlar som tar sig in i hemmet i all välmening, men väldigt sällan behovsstyrda sådana. För hur ska 5-10 barn med föräldrar veta vad som går hem hos just ditt barn, att det inte redan finns en sådan bland barnets ca 500 leksaker (genomsnitt för ett svenskt barn), och sedan hitta det inom rimlig presentbudget.

Det är en näst intill omöjlig ekvation, vilket resulterar många onödiga presenter. Onödiga för miljön, onödiga pengar för föräldrarna och onödiga ytterligare prylar för barnet. Det tycks vara flera föräldrar som upplever det här och vi har fått många önskemål om att skriva hur man kan tänka kring just barnkalas. Så här kommer lite inspo!

Vi var tydliga redan på inbjudan om hur vi tänkte. Vi skrev att vi gärna köpte en större present mot att föräldrarna swishade 40 kr. Vissa kan säkert ha invändningar mot att det då känns som att man ”betalar” för att gå på kalaset, men jag tror de allra flesta med barn i kalasålder tycker det är ganska skönt att ”komma undan” genom att bara swisha pengar. Det skulle jag tycka utifrån egna erfarenheter kring hur svårt det är att hitta en lämplig present, inom barnkalasbudget till halvbekanta förskolekompisar för tredje kalashelgen i rad. Typ :) .

Ett bra alternativ till att skriva som vi gjorde är att ange mer specifikt vad barnet (och ni föräldrar ;) ) önskar. Något i stil med; ”Här hemma leker vi ofta med lego, ritar och pysslar, samt tycker om att läsa böcker. Så presenter i dessa kategorier går alltid hem, nytt eller begagnat spelar ingen roll.”

Alla föräldrar swishade pengar, och de kommentarer som kom var enbart positiva. Men kanske vågade de inte annat ;) Vad köpte vi då för present? Jo, det som stått högst upp på storasysters önskelista sedan i höstas, nämligen pärlor, pärlplattor och tråd till pärlhalsband. Kitet du ser nedan i bild. Pengarna räckte även till en påse med bokstavs-pärlor som hon fick samtidigt.

4-årskalas. 8 barn. 1 present.

På kalaset var det totalt åtta barn och de flesta i 4-årsåldern, både tjejer och killar. Vi valde att inte ha uppstyrda lekar då barnen ändå är så pass små. Här kommer några andra punkter kring upplägget och vad vi bjöd på under kalaset:

  • De flesta barn hade med sig någon teckning i ”present” när de kom, det var gulligt.
  • När alla kommit bjöd vi på diverse blandad uppskuren frukt att grunda barnen med.
  • Därefter öppnades paketet och vi hade fri lek.
  • Sen serverades glasståg med hallon mm, ”nyttiga” chokladbollar och några kakor, se nedan.
  • Vi skippade saft och bjöd på vatten med jordgubbar (gott!) och citronvatten istället.
  • Avslutningsvis hade vi fiskdamm där påsarna innehöll ett par godisbitar, en fruktrem och en karta med klistermärken.
  • Därefter fortsatte kalaset med en stunds fri lek innan hemgång.

Glasståg. Sista vagnen är gjord av mjölkproteinfri-glass (havrebaserad glass) toppen med bakverk som lätt kan anpassas utifrån allergier etc.

När vi på kvällen frågade storasyster vad som var det bästa med födelsedagen blev svaret ”Att mina kompisar kom på kalaset och att jag fick pärlor av mina kompisar”. Och då konkurrerade paketet ändå med en radiostyrd bil som hon fått av oss föräldrar på morgonen. :) Återigen kom presentpåsarna i tyg som vi hade till julklappar till användning, och det känns mer och mer självklart att fasa ut presentpapper/inslagspapper.

Vad är ditt bästa tips för att slippa få onödiga presenter till barnen vid kalas? Har du några generella bra tips kring upplägg och aktiviteter vid barnkalas?

Vill du läsa om andra barnkalas vi ordnat för barnen så hittar du dem här:
Barnkalas utan tillsatt socker
1-årskalas med återvinningstema