Allt från minimalister till samlare

Extrema åsikter och livsstilar väcker ofta intresse och uppmärksamhet, speciellt i olika typer av media. I Sydsvenskan har det i veckan skrivits en intressant artikelserie som sträcker sig hela vägen från extrem minimalism till extremt samlande.

Längst ner i artikeln om extrem minimalism finns faktiskt en länk till vår blogg, vilket vi så klart tycker är väldigt roligt! Ett lustigt sammanträffande var dock att innehållet i artikeln handlar om en person som bestämt sig för att leva med exakt hundra ägodelar och dagen innan artikeln publicerades lade vi av en slump upp ett inlägg där vi ifrågasätter just denna typ av minimalism.

Därför tänkte vi ta tillfället i akt och utveckla detta ytterligare. I Sydsvenskans artikel står bland annat följande: 

”Samtidigt kan den minimalistiska tillvaron leda till en del praktiska svårigheter. Att bjuda hem ett gäng vänner på middag kan vara lättare sagt än gjort om såväl köksstolar som tallrikar och bestick är utrensade.”

Det här är ett bra exempel på en av anledningarna till att vi inte förespråkar extrem minimalism. Minimalism ska inte krångla till det och göra livet svårare än det behöver vara. Vår syn är att man ska äga precis det man behöver och använder men inte mer. Har man till exempel ofta mindre grupper av vänner på besök finns det goda argument för att äga till exempel fyra till sex uppsättningar tallrikar, bestick och glas även om man kanske inte behöver sexton uppsättningar, vilket verkar vara mer regel än undantag idag.

I samma artikelserie finns en intervju med en annan person som samlar på allt från reklampennor och snusdosor till skolplanscher och djurkranier. Hemmet är långt ifrån minimalistiskt inrett vilket tilltalar ägaren med följande motivering:

”Med bara soffa och tv i vardagsrummet blir hemmet som en steril utställningslokal. Det är inget som tilltalar mig. Jag skulle nog uppleva det som ganska torftigt, det känns nästan som att personen inte brinner för något. Jag trivs när det är lite belamrat, det känns mer som ett bebott hem.”

Det här är ett bra exempel på ett klassiskt försvar mot eller missförstånd kring minimalism. Man använder sig av nackdelarna med extrem minimalism för att försvara sin extrema maximalism eller samlande. Skulle man analysera hur majoriteten av oss som strävar mot ett minimalistiskt leverne de facto lever och bor så är vår uppfattning att den bild han beskriver, det vill säga extrem minimalism, kommer att vara extremt ovanlig.

Självklart kan även ett minimalistikt hem vara mysigt inrett med ett fåtal utvalda prydnadssaker och tavlor som framhävs desto mer när det inte är proppfullt med andra saker som kämpar om uppmärksamhet och fokus. Och det är precis detta som är grundtanken med minimalism, det vill säga att framhäva det som är av värde genom att eliminera det som är onödigt.

Vi vill förresten även kort uppmärksamma Eva Maria, som brukar läsa vår blogg, som även hon var med i en egen artikel i serien och visade upp en mer balanserad bild av en vanlig familj som strävar efter att leva mer minimalistiskt. Ett klokt citat från Eva Maria som vi bara kan instämma med, får avsluta det här inlägget:

”En del tänker att de ska vara klara med utrensningen på en helg. Men man måste acceptera att det tar betydligt längre tid än så. Många prylar har det tagit flera år att samla ihop, så det är inte så konstigt att det tar tid att rensa ut.”

Fortsatt trevlig helg!

6 reaktion på “Allt från minimalister till samlare

  1. Kristina

    Så himla intressant med Sydsvenskan artikel. Igår tittade jag på programmet Storage wars där folks övergivna shurgard-liknande förråd säljs till högstbjudande och sen ska de som köper dem i sin tur sälja alla prylar som fanns där i sina butiker eller på auktionsfirmor. Så himla deprimerande och sorgligt att se alla dessa övergivna förråd fulla med ”skräp” som folk har betalat dyra pengar för att förvara, och sedan visst inte kunnat betala för dem mer. Usch. Hur som helst, det jag eg. skulle kommentera var att vi hade en mäklare här hemma igår som skulle förbereda för vår fotografering som ba men ni måste ha mer prydnadssaker! mer prydnadskuddar! jag som kräks på alla slags prydnadskuddar tycker man kan ha ett mysigt hem ändå, vilket vi har, det är öppen planlösning och fräscht och ljust och visst har vi prydnadskuddar men inte i varje hörn. Så nu ska jag dra runt i bekantskapskretsen och låna div. mysiga saker för att bygga stilleben med hemma…HU!!! Poängen med denna långa kommentar var ju bara att hålla med om att det är så olika vad folk tycker är mycket grejjer. Jag lever så minimalistiskt jag kan, men är verkligen ingen asket. Vi har tex. en storblommig tapet som är fantastiskt fin som den är, men nej nu ska det visst upp en tavla där så det inte ser så bart ut. Suck.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Visst är det olika vad man tycker om för saker och det som är minimalistiskt för dig är kanske inte det för mäklaren. Många som kom hem till oss skulle nog bli besvikna över att det inte är mer minimalistiskt även om vi har det avskalat, få prylar och prydnadssaker framme etc så skapar ordet minimalism en viss förväntan på ett ganska tomt hem :) märkligt det där.

      Och ja, det lät som en hemsk tv-serie som jag åtminstone tror och hoppas är ovanlig i Sverige.

  2. Eva

    Ni minimalister är tydliga i er bloggrubrik med ert syfte med bloggen och ert motiv med den livsstilen. Men det är inte ofta man talar vidare om det eller att alla minimalistbloggare ens nämner så mycket om sina motiv. (Kanske är det bara jag som är trög och inte uppfattat det.)

    Jens Lennartsson säger i artikeln ni hänvisar till i Sydsvenskan:

    ”Sedan kommer jag att känna mig fri att sticka iväg när jag vill.”

    Där har vi hans motiv. Det är för att vara rörlig och fri, att ha möjlighet att sticka iväg, om så till andra sidan jorden imorgon bitti, som han lever med så få saker. Att veta att han har den friheten är tydligen väldigt viktig för honom. För andra handlar det nog om andra saker och det är som upplagt för missförstånd/förutfattade meningar mellan olika minimalister.

    Misstänker nämligen att en mer jordnära och stationär minimalist kan uppfattas som kontrollfreak och trygghetsnarkoman och en extremt frihetsälskande dito som tom, orolig och sökande efter livsmening. Och så alla möjliga andra varianter förstås. Om alla var verbalt tydliga med sina motiv, så långt man själv verkligen vet, skulle det vara lättare att förstå sig på och acceptera andras märkligheter… :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tycker dock inte att motivet att ”vilja känna sig fri och kunna sticka iväg”, motiverar varför Jens Lennartsson måste leva med exakt 100 saker, och exempelvis inte ha ett köksbord och köksstolar. Snarare skulle det väl vara betydligt enklare att hyra ut hemmet på exempelvis airbnb och dra iväg med kort varsel, om det var möblerat och hade normal köksutrustning.

  3. Anna

    Jag vill bara kunna komma hem och känna att jag kan vara helt ledig. Inte känna ångest för att jag borde göra ditten eller datten, borde ta hand om det där, borde fixa något eller använda något. Jag vill bara vara ledig.

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Det känner jag igen. Och med färre onödiga prylar och åtaganden så blir det betydligt lugnare att komma hem tycker jag. På flera sätt. :)

Kommentera