Är du en vinnare i bostadslotteriet?

Bostäder. Ett vanligt diskussionsämne vid sammankomster med vänner och ett gissel för många flyttsugna i våra storstäder där priserna skenat de senaste åren. Vi har fått en del frågor om hur vi tänker kring bostad och att köpa större boende nu när vi fått barn.

När är ”rätt” tajming? Kommer priserna alltid gå upp? Var vill du bo? Var klarar du av att bo rent ekonomiskt? Hur mycket är du beredd att belåna dig? Hur långt ut kan du flytta för att få ihop vardagen och fortfarande ha livskvalitet? Vilka bekvämligheter värderar du högst? Hur ser kravlistan för bostaden ut? Och vad är viktigast av närhet till jobb, förskola, gym, mataffär, natur, kommunala färdmedel etc?

Vi ska inte sticka under stol med att sommaren med Bebis Minimalist fått oss att bli sugna på större och annat typ av boende. Vi har besökt vänner i villa och bott i mor- och farföräldrars villor. Att kunna plocka hallon, smultron och vinbär på tomten, bara öppna dörren och släppa ut barn, äta ute på altanen eller i skuggan av ett träd, ha en svalkande liten barnpool eller en studsmatta på tomten. Sådant längtar vi efter, särskilt när Bebis Minimalist blir äldre.

Idag bor vi på 60 kvm högt upp i en hyfsat nyproducerad lägenhet. Som ni kunnat se i vår serie blogginlägg om förvaring i vår bostad, bor vi hyfsat rymligt. Lägenheten är otroligt ljus med fönster i tre väderstreck liksom bra planerad. Vi har dessutom 1 minut till tunnelbanan, 1 minut till köpcentrum, 5 minuter till två gym där vi har medlemskap, 10 minuters jogging till tre olika vattendrag, 10 minuter med tunnelbana in till stan. Flyttar vi till större kommer flera av dessa bekvämligheter få stryka på foten.

Sedan vi fick barn har vikten av ett tryggt bostadsområde blivit en av våra viktigaste parametrar, närhet till förskola och grundskola likaså. Att bo nära en tunnelbana och stort centrum är bekvämt, men har också en förmåga att samla ett för barn olämpligt klientel. Vi har haft såväl alkohol- som drogpåverkade boendes i våra källargångar och garage under vinterhalvåren.

Egentligen känner vi ingen brådska att köpa större boende. Samtidigt har det visat sig de senaste 10-15 åren att de som tagit störst risk, köpt stort och dyrt, också varit de största vinnarna, generellt sett. I dagsläget är det svårt att spara ihop pengar på sin vanliga lön i samma takt som priserna stiger, så frågan är om det lönar sig att sitta stilla i båten och vänta? Redan för 30 år sedan hördes kommentarer som att ”nu är det så dyrt”, och ”nu kan inte priserna gå upp mer”, lika aktuella för 5 år sedan, liksom idag.

Vi velar över huruvida vi vill bo i en större lägenhet eller i ett radhus, båda har sina för- och nackdelar. Som minimalister har vi några fördelar, dels kan vi tänka oss att bo på färre kvadratmeter än många andra, och dels äger vi färre saker så att vi rent praktiskt kan få plats på färre kvadratmeter. Tyvärr är det sällan möjligt att bestämma antalet kvadratmeter och planlösningar helt fritt, men vi tror att vi skulle klara oss gott på 100 – 120 välplanerade kvm. I en storstad kan en extra kvadratmeter kosta 3 års amortering á 1000 kr/månad, det kan plötsligt bli mycket pengar om du inte behöver den extra boendeytan du betalar för.

På vår kravlista står:

  • Inte för lång pendling till jobb. Frågan är var gränsen går, vid 30, 40 eller 60 minuters resa?
  • Ett varsitt rum till alla barn. Men hur många barn har vi om 5-10 år, 1, 2 eller kanske 3?
  • Två toaletter, båda med dusch eller badkar.
  • Närhet till mataffär, om än liten och dyr, för akutinköp av mjölk, frukt eller toapapper.
  • Närhet till någon form av träning; naturområde, löparbana eller gym.

Ibland tröttnar vi på storstadspriserna och skämtar om att flytta till någon mindre stad. Kanske skulle vi slippa viss stress och press på köpet. De höga bostadspriserna i en storstad står ju inte i paritet med högre lön. Oftast känns uppslaget dock mer som ett skämt än något vi kommer realisera.

Vi har insett att vi måste vara 110% trygga i varför vi gör de val vi gör den dag vi köper större boende. Oavsett vad vi köper och var så kommer personer i vår närhet att ifrågasätta, vilket kan få oss att tvivla på vårt val. Vissa kommer tycka att vi köper för dyrt, andra att vi väljer fel område, att vi köper för litet eller för stort, fel typ av bostadsform, med mera. Som sagt, det är ett ständigt hett ämne att diskutera där i princip alla har en åsikt de gärna yttrar.

Hur bor du och vad är dina prioriteringar inför köp av ny bostad?

38 reaktion på “Är du en vinnare i bostadslotteriet?

  1. Moi

    Vi bodde i en 2:a på 62 m2, dock bottenvåning med uteplats mot skogen, tills barnen var 5,5 respektive 2,5. Det kändes väldigt värdefullt med låg belåning och låg boendekostnad under våra relativt långa föräldraledigheter. I våras gav vi oss ut i bostadsdjungeln, lagom till det race som var inför amorteringskravet som då var tänkt att träda i kraft 31/7, och svor förstås en del över hur mycket bättre priserna var på den gamla goda tiden… (Det räckte i ärlighetens namn att jämföra med 2014 för att ha fått betydligt mer för hundratusingarna… Tack gode gud att vi hade att sälja också).

    Våra prioriteringar var i princip att bo kvar i samma område… Drygt 20 minuters pendeltågsavstånd till centralen, gott om grönområden, nära till bad, gångavstånd till närmaste centrum och – nästan viktigast av allt – så att barnen fick fortsätta på samma toppenbra förskola.

    Efter några tröstlösa budgivningar fick vi till slut vårt radhus, en 4/5:a på i samma storlek som ni tänker er. Vi har hunnit bo här i en månad nu och trivs kanon :). Nu längtar jag bara efter ett jobb närmare (typ mitt på centralen ;)), för restiden gör mycket på barnens förskoletider.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Kul att ni trivs i ert radhus som ni tillslut fick!
      Jag tänker att när man väl kommit på plats och trivs på ett ställe så kan man börja leta jobb på lämpligare pendlingsavstånd, antingen som du säger precis mitt i stan, eller också utanför stan så det går att åka bil utan att hamna i allt för jobbiga köer.

  2. jstenling

    Vi har två killar, 5 och 8 år gamla. Vi har bott i en fyra sen äldsta grabben var ungefär ett år. Det har känt hur fint som helst, men för några år sedan började vi fundera på hur det faktiskt skulle bli när killarna blev lite äldre. I vår nuvarande lägenhet bor vi väldigt mycket på varandra vilket varit mysigt när barnen var mindre, men vi började känna att när killarna är 14 och 17 kommer det nog inte kännas lika mysigt… Jag ångrar lite att vi inte började bearbeta de tankarna lite tidigare, då hade vi nog tagit itu med en eventuell flytt tidigare innan förskola och skola var helt inkört osv, då hade vi kanske kunnat tänka oss att flytta längre från vårt nuvarande område. När barnen fått vänner och vi fått vänner via barnen är det svårt att tänka sig att flytta ifrån det. MAO, TÄNK LÅNGSIKTIGT…

    Svara
    1. Moi

      Jag håller med, barnen har och ger en helt annan lokak förankring än man hade utan barn!

    2. Fru Minimalist

      Tack för tipset med långsiktighet. Herr Minimalist var tvungen att ”bryta upp” när han skulle börja skolan och tyckte det var jobbigt på flera sätt, så vi kommer försöka undvika det om det går.

  3. ninja

    Hur tänker ni med bil om ni byter boende?
    Ang att flytta till en mindre stad, måste bara slå ett slag för Gbg :D Både mindre stad och storstad i ett, och bopriserna är inte riktigt lika farliga utanför city.

    Vi bor just nu i hyreslägenhet samtidigt som vi renoverar ett hus utanför gbg. För tillfället betalar vi dubbelt för boende, men när vi kan flytta in kommer vi ha en låg boendekostnad (lägre än vad hyreslägenheten kostar). Det är ett mindre samhälle där vi hört mycket gott om bl a skolan. Pendling till jobbet kommer vara ca 35 minuter med bil. (Jämfört med en kvart idag)

    Vi har tagit det ganska lugnt med renoveringen sedan lilleman kom, vi prioriterar tid med honom och slippa stress, och det har funkat rätt bra hittills :)

    I början kändes det lite jobbigt (för mig) att flytta ut på landet, nu har jag ändrat mig och längtar till lugnet, eget boende och större möjlighet för mig att utöva mina intressen längre fram!

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Vi har sagt att vi kommer köpa bil om vi köper lägenhet/hus längre ut från stan. I de områden vi kikar just nu kommer vi behöva det för matinköp men också för att vi besöka mor- och farföräldrar och annan släkt. Det är skillnad på att ha 10 minuter in till centralen där fjärrtåg ankommer och avgår, mot att ha ca 45 minuter. Hela resan blir så otroligt mycket längre.

      Det är såklart inte hugget i sten, kan vi börja handla mat via nätet och inte behöver bilen för förskola eller våra jobb, får vi väl se. Finns det bilpool i närheten kan det vara aktuellt, men vi testade det under sommarmånaderna och det var i princip lika dyrt som att hyra bil för oss som oftast vill ha bilen under 1-3 dygn i taget. Bilpool är nog mer prisvärt för enbart kortare ärenden. Det kanske fungerar bättre som andra bil när familjen är större och det är svårt att klara sig på en i vissa lägen.

      Det där lugnet du nämner kan även vi helt klart längta efter! Och tystnaden utanför huset. ;)

  4. Ekorrhjul

    Vi bor i en liten hyrestvåa ett stenkast från jobbet. Sedan några månader har vi även en sommarstuga två mil utanför stan. Stugan har stor trädgård och potential och jag får utlopp för min trädgårdsglädje. Det är mer en finvädersstuga. Vi pendlar mellan lägenhetens läge och bekvämligheter och stugans naturnära läge och höga mysfaktor.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Lägenhet i stan och sommarstuga utanför stan kan jag tänka mig är en bra kombo. Enkelt att f ihop vardagen men samtidigt kunna åka iväg till tystheten och lugnet. :)

  5. johanna

    Vi både med vår dotter i en tvåa på 52 kvm tills hon var 9 mån. Då blev vi erbjudna att hyra ett hus för en billig penning, 120kvm, på landet men bara 5 km till centrum av Jönköping. Vi slog till och bodde där i tre år och trivdes hur bra som helst. 120 kvm var mer än nog! Vi fick ett barn till och hade klarar oss i det boendet med även tre barn.

    Sedan fick vi båda bra jobb i Falköping, ca 60-75 min pendling, enkel resa, bort. Då beslöt vi att köpa hus på en mindre ort, mitt emellan dessa städer. Av en händelse var detta även billigaste kommunen i länet att köpa hus i, så vi kunde faktiskt köpa vårt drömhus! Egentligen är huset större än vi behöver- 190 kvm, vi hade klarat oss gott på 150, och säkert även på 120 (även om man då fått verkligen maxa förvaringen).

    Vi har också tänkt som ni- att verkligen inte ha några ”onödiga” kvadrat. Utan att bara köpa det man behöver. Tyvärr hade detta huset allt annat vi efterfrågade så vi slog till. Men som det är nu, så har vi alltså ett överflödigt allrum på 40 kvm, som nu agerar tv-rum. Vi hade lika gärna kunnat ha tv;n i vår jättehall på övervåningen.

    Vi prioriterade kortare pendling, närhet till förskola, grundskola, mataffär, vårdcentral, tandvård, bibliotek, bolag, fik (ett styck) aktiviteter för barnen, natur och badsjö. Detta är vad vi anser man behöver under småbarnsåren.

    Bio, närhet till shopping etc saknar vi inte alls. När ska man hinna det som heltidsarbetande småbarnsförälder? Vi planerar bo här till minsta barnet är ca 15 år. Då Flyttar vi troligen tillbaka till en något större stad- med restauranger, fik, bio, teater etc… Då har man ju mer tid för sånt.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Tycker ditt resonemang är helt klokt och sant, och lite roligt ;) det gällande att bio och shopping ändå inte är prioriterat eller det man lägger sin tid på under småbarnsåren.

  6. Linda

    Vi bor två vuxna samt en snart 11-åring och en tvåmånaders i en mini-3:a på 54 kvm i en närförort till Stockholm. Jag jobbar på att downsiza, har lyckats bli av med en bokhylla (Ikeas Expedit) samt minskat på antalet kläder så jag slapp köpa ny garderob/byrå för att få plats med bebisens kläder) men har fortfarande lång väg att gå, särskilt gällande inköp (älskar pyssel och skapande). Om ca två år kanske vi behöver större i samma område eller så väntar vi ytterligare tre-fyra år (när äldsta snart börjar gymnasiet) och satsar på ett radhus lite längre från stan. Vi längtar efter en liten trädgård i ett tryggt område. Dock vill vi inte ha större än 80-90 kvm och det måste vara nära kollektiva färdmedel iom att vi inte har bil eller körkort. Kan bli knepigt…

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Ja, för oss är det nog inte utrymmet i sig som kommer sätta stopp i första taget. Utan snarare att det här med eget rum för barn i kombination med tryggare och barnvänligare bostadsområde.

      Om ni planerar att flytta om ett par år har ni gott om tid att ta körkort om intresse finns. ;) Jag skulle känna mig begränsad utan körkort trots att vi inte har bil. Det är skönt att kunna hyra bil, låna föräldrarnas när vi är där liksom ta sig runt fritt vid utlandsresor.

  7. Anna

    2 barn, 8 mån och 3 år. Bor nu i nyproducerad trea på 86 kvm med 2 uteplatser i när(söder)förort till Stockholm. Bodde tidigare mitt i smeten i en 2,5a på 59kvm.

    Prioriterade:
    Bottenvåning, bara kunna släppa ut barnen. Odla lite

    Fler rum/bra planlösning, i förra lägenheten bodde äldsta i matrummet så vi kunde inte stöka i köket när han sov. Yngsta sover hos oss nu men ska snart dela rum med storebror. Tror barnen kan dela rum ett bra tag.
    Planlösningen är smart så vi har även plats för ett arbetsrum i våran walk in closet

    Inget renoveringsbehov. Vi vill lägga tid på barn och inte renovering.

    Närhet skola/dagis

    Närhet tunnelbana

    Närhet livsmedelsbutik

    Prioriterat bort gym och stormarknad. Ser till att storhandla och träna från eller till jobbet

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Kul att höra hur ni prioriterat! Det är alltid bra att få input från andra och reflektera kring val, inte bara köra på i sina egna hjulspår.
      Vi vill inte heller lägga tid på renovering utan kikar bara på hyfsat nybyggt eller nyrenoverade objekt. Vi har varken intresse eller tiden känner vi.

  8. Anna

    Vi har en son på 16 månader och två tjejer 10 och 8 år. Flickorna är här varannan vecka, men vi anser att vi har tre barn, jag älskar mina bonusar precis som ”min egen”.
    Men nu gällde det ju boendet.
    Vi bodde innan i en trea på ca 70 kvadrat, när bebisen anlände blev det trångt. Vi rensade och röjde, planerade och förberedde oss, men det blev trångt ändå. Och vi vill verkligen att barnen ska ha ett eget rum. Jag upplever också att flickorna har växt med ansvaret att sköta om sitt rum.
    Vi bor i en liten, mycket liten stad på västkusten.

    Vi har prioriterat att ha ett stort hus (128 kvadrat här uppe och lika mycket i källaren), det är slitnast på gatan, men vi mår så bra här. Barnen leker och busar, hela familjen har hängt i trädgården hela sommaren. Med tiden behöver vi renovera och vi ska börja nu i höst och ta det lite i taget.

    Vi har också fått passa oss noga för att fylla vårt hem med saker, mycket behövs såklart som gräsklippare, krattor och allt möjligt. Cyklar tar också plats, grabbens vagn, utemöbler och annat.
    Vi har troligen lägre bokostnad än i Stockholm, men jag tror också att vi har lägre lön, men det kan vara en fördom från mig😉. Jag är kemist, och de jobben har vi inte så gott om, då hade en storstad varit att föredra. Att köra en timme till jobbet är ett måste, vi får göra det istället för att shoppa eller gå på bio.
    Jag önskar att jag hade kunnat träna varje dag, men har nu insett att det blir lite svårt med alla barn o hus. Så nu jobbar jag och min man på att tvinga ut varann i spåret, det är mer tillgängligt och fungerar bättre i vardagen.

    Svara
  9. H

    Jag bor med partner och två barn i ett radhus i Fisksätra i Nacka. 112 kvm som har allt som finns på er kravlista utom möjligen pendlingstiden till jobbet. Jag vet inte var ni jobbar men Saltsjöbanan tar 20 minuter till Slussen. Bilen tar 10 minuter, förutom i rusning då, då kan det ta hur lång tid som helst men det gör det ju tyvärr överallt i Stockholm. Jag jobbade många år i Frihamnen och kunde då lyxpendla med buss 465 och Sjövägen (pedelbåten) till jobbet. Båten går även till Nybroplan om det är ett bättre alternativ än Slussen.

    Nu har vi inga planer på att flytta då våra fyra sovrum kommer att rymma vår familj och ett eventuellt tredje barn så länge vi vill, men när vi flyttade hit var mina krav att det skulle vara Nacka hitom Skurubron, billigt nog att ha rejäla marginaler och att det inte var en bostadsrätt utan en villa. Vi har visserligen en samfällighetsförening men det avgiften är runt 7000 kr om året, alla andra kostnader styr vi själva över.

    Alltså, jag rekommenderar er att spana in Fiskarhöjden (där jag bor), Båthöjden eller Fågelhöjden. :-) Man får fortfarande väldigt mycket hus för pengarna, även om priserna sakta är på väg upp här också. Än så länge är det dock väldigt billigt boende, vi har nu i flera år klarat oss utmärkt på mitt studiemedel och partnerns föräldrapenning utan att ha behövt snåla på något. Och låt er inte skrämmas av Fisksätras eventuella rykte, det är ett trevligt ställe att bo på, nära både natur (skog och hav) och stan. Jag är uppvuxen i förnäma grannen Saltsjöbaden men trivs bättre i Fisksätra än i Saltis.

    Svara
  10. Karin

    Jag tycker själv att jag haft tur eftersom jag fått en hyresrätt i bra läge. Det passar mig bra att inte äga och ha bostadslån.

    Svara
  11. Maria

    Jag köpte en etta för fem år sedan, liten men välplanerad, gångavstånd till jobbet och stranden, mataffär och kollektivtrafik runt knuten, och utsikt! Letar större men vill helst hålla mig på gångavstånd (max 3 km) från jobbet och mitt jobb ligger tyvärr i ett mycket dyrt område, skulle kunna tänka mig att flytta till den mindre staden 5 km bort eller till vissa områden i storstaden (1 mil bort) men där är det ännu dyrare.

    Svara
  12. Elin

    Vi bodde i en tvåa på 62 kvm tills vårt barn var 2 år och det gick jättebra, det hade nog gått 1-2 år till också men med lite mindre komfort för oss och henne. Vi bor nu i en fyra och det funkar väldigt bra, det är lite för stort faktiskt men samtidigt drömmer vi om ett barn till och det blir det rätt lagom tror jag. Grannarna under har 4 barn och bor i en identisk fyra och det går rätt bra det också men då barnen blir större blir de mer och mer sugna på en större lägenhet (av religiösa skäl vill de inte ta lån).

    Vi trivs rätt bra i lägenhet (vi hyr) men visst, får vi möjlighet att köpa hus så kan det bli aktuellt. Jag känner inte den pressen som många gör att köpa hus. Visst har vi inga hallon och jordgubbar men vi har vinbärsbuskar faktiskt och vildhallon finns i ett skogsområde nära liksom blåbär och lingon. Istället har vi gård med ruschbana och lekställning och gungor. Min dotter tyckte farmor hade en dålig gård utan lekgrejer även om det var roligt att upptäcka sådana exotiska saker som klädnypor, staket och brevlådor.

    Svara
  13. Jenny

    När våra barn var 3 och 6 år flyttade vi från vår trea på 80 kvm till ett nybyggt hus utanför stan på 175 kvm – och det var verkligen inte vår grej! Vi bodde där några år, men sålde sedan till förmån för ett gammalt, charmigt och centralt hus på 100 kvm med lummig, uppväxt trädgård och en själ i huset. Det har varit mycket renoveringsjobb, men vi har fått det som vi vill och så som det passar oss. Vi byggde ut lite och bor nu på 140 kvm med tre barn och trivs fantastiskt bra. Vi använder alla rum i huset varje dag, för mig är det en bra måttstock på om vi har tänkt rätt.

    Men jag tror att man generellt sett gör rätt i att ta sig in på bostadsmarknaden så tidigt som möjligt. Vi hade aldrig kunnat bo i det område vi bor om vi inte gjort ett par bra bostadsaffärer tidigare.

    Svara
  14. Ett fattigt landskap

    Vi ska precis flytta och därför har jag just gått igenom samma kravlista! Plus att hantera den ångest som stora bolån ger. Vi bor just nu i en 4:a på 85 kvm, två vuxna och två mindre barn. Vi ska flytta till ett radhus som är totalt 50 kvm större. Den största orsaken till flytten är dock några funktioner som vi får som vi har saknat: Trädgård (om än liten), matrum -så att man kan bjuda in fler än 2 pers åt gången på middag, egen tvättstuga och ett extrarum som kan vara kombinerat gästrum och hobbyrum. Närhet till natur, kommunikation, mataffär. Ytan är som sagt inte så stor, men jag ser fram emot att inte allting är trångt i varje rum, så som vi har det nu i vår välplanerade men maximerade funkislägenhet. Jag har skrivit om våra funderingar gällande bostad här: http://ettfattigtlandskap.com/2015/08/13/bostaden-mot-strommen/

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Åh, vad intressant. Kul att höra hur ni tänkt och gick tillväga! Och tack för länken som gav en ändå bättre bild av ert resonemang.

      Det är många som tycker det är läskigt att ta stora bolån, och andra som inte ens reflekterar över det. Tänk så olika det kan vara. ;)

  15. Linda

    Jag med sambo bor i en två på 71,5 kvadatmeter men jag är väldigt sugen på en trea. Dels för att vi gärna vill ha barn och dels för att vi för tillfälllet har min lillebror boende hos oss och kommer förmodligen ha det så ett bra tag till. Det vore skönt för honom och oss om han hade eget rum och inte behövde bo i vardagsrummet. Vi har också väldigt ofta andra nattgäster då vi bor centralt och jobbar efter principen att öppna vårt hem när folk behöver det. Jag älskar det och jag älskar att ha folk på besök. Kvadratmetermässigt behöver vi nog inte större men en annan fördelning. Klurigt dock när vi älskar vår lägenhet och allt den, men jag tror att vi skulle kunna rensa, effektivisera och få en bättre planlösning utan att behöva ha större kvadrameter.Men vi funderar också på var i landet vi ska bo, köpa ny bostad i Stockholm är inte jättekul eller särskilt billigt. Kanske bättre bo kvar, amortera, hoppas på bra vinst och sedan flytta från Stockholm? Många stora frågor…

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Som du skriver i slutet, många stora frågor. Vi brukar säga att de kommande 5 åren i våra liv är väldigt spännande för det ska ske så många stora beslut. Ny bostad, ev fler barn, nytt bostadsområde, första bilen, nytt jobb etc. Ibland skulle man vilja ha en spåkula att se in i framtiden med! :)

  16. frivid42

    Jag tycker att den mindre/medelstora staden är gruvligt underskattad. Vanligen finns det jobb (även om de flesta verkar tro att så inte är fallet). Utbudet är visserligen mindre men det går att gå och cykla till allt och handen på hjärtat hur stor skillnad gör det för livskvaliten om det finns 3 bra restauranger eller 30 eller 300? Om man vill flytta till en mindre ort kan det vara intressant att titta på om det är en ort med vinter och/eller sommar turism för då brukar utbudet av kultur vara större och möjligheten att hyra ut boende under längre eller kortare perioder t ex för att resa brukar vara möjligt.

    Vi kommer som vi berättat på vår blogg inom ca ett år flytta till ett mindre hus tillsammans med våra mindre barn. För 8 år sedan kändes det som en dröm att köpa ett stort hus på 260 kvm nu känns det som en dröm att halvera bostadsytan så det är svårt att veta hur man kommer tänka i framtiden.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Du har nog rätt i att medelstora staden underskattas av de flesta. Det läskiga med att flytta till en ny stad är ju att man ofta inte känner någon. När man flyttar till en ny stadsdel/ort i en storstad så behåller man ju kontakten med gamla vänner ändå, men om man flyttar till en helt annan stad så blir det annorlunda. Då gäller det att bygga upp en helt ny umgängeskrets. Kanske är sådant lättare när man har barn.

      Vi bor verkligen inte i en storstad för att ha möjlighet att utnyttja utbudet av aktiviteter, restauranger etc. Även om det såklart händer att vi går på konsert, stora fotbollsmatcher och deltar i sportevenemang här omkring, så är det inget jag skulle sakna om jag bodde i en helt annan stad. Nu är det mer att vi byggt upp en umgängeskrets vi trivs med, jobb etc som håller oss kvar.

      Jag tycker ni är jättemodiga som vågar göra den stora förändring ni gör i livet på flera olika punkter, jobb, boende etc. Det ska bli spännande att fortsätta följa resan och inspireras! :)

  17. Rebecka

    Köpte huset för två år sedan med min sambo. Vi bor i ett mindre samhälle med 15 000 invånare. 120 kvm boyta + 90 kvm garage/tvättstuga/bastu/hobbyrum/sval. Vi trivs väldigt bra men egentligen är det väl för stort för två, men jag uppskattar att kunna ha särskilda rum för särskilda aktiviteter. Jag lider verkligen med er som gärna bor i storstad när det gäller hus/lägenhetspriser! Tur att ni är minimalister :) Vi betalade 600000:- för vårat arkitektritade hus från 60-talet, beläget på det område vi önskade.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Det är nog det mest frustrerande med att bo i en storstad, priserna. Särskilt när man som jag kommer från en mindre ort där prisbilden ser helt annorlunda ut. Fast nu har man ju vant sig vid priserna här och tycker att 5 miljoner för ett radhus i hyfsat bra område inte är så farligt. ;)

  18. Linda

    Vi köpte vårt hus för ca 1,5 år sedan nu, och vi kan nog i te bo billigare. Innan bodde vi i en köpt tvåa i Kalmar. Trots att den var köpt skulle vi ändå betala en hyra på 3,5 tusen / månad. Att hyra en lägenhet helt och hållet känns som det sämsta alternativet, det känns som att slänga pengar i sjön tycker jag. Men alla har ju inte möjlighet att köpa..,

    I alla fall, vi köpte ett hus på Öland för 450 000 kr. Vi betalar ränta + amortering varje månad, och nu är ju räntan så låg så det kostar oss 1000kr / månad och person att bo i vårt hus. Visst vi lägger pengar på renovering då istället för hyra, men renoveringen höjer värdet på huset och blir på så sätt en investering.

    Vi har potatis, morötter, rödbetor, majs, sallad, tomater, squash, lök, hallon, blåbär bla på tomten. Så det är bara att gå ut och plocka. Jag älskar det!

    Vi har en mil och den andra två mil till jobbet. Det tar 10-25 minuter med bil. Det är ändå helt godkänt tycker jag för att bo på landet. Havet 2 km bort och skog, äng precis bredvid.

    Så jag tycker ju attman inte kan bo bättre än vi gör ;) Men då måste man nu också tycka om att bo på landet. Om man gör det så finns det mycket mycket mer att välja på till lägre priser och mer mark. Men det kanske inte är ett alternativ för er.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Det låter som ni har hittat ett perfekt läge och mysigt hus!
      Nej, vi har inget behov av att bo på landet, trots att vi gillar natur och grönska etc. Jag kan till och med tycka det är lite läskigt att inte ha grannar hyfsat nära inpå. ;)

  19. Linnea

    jag var faktiskt på en visning i eftermiddag. på papperet hade lägenheten alla kriterier jag ställt upp, men väl på plats visade det sig att köket var mycket mindre o det kändes trångt. för mig som älskar att baka o laga mat o vara i köket så betyder kök väldigt mycket för mig.
    jag bor centralt nu, har 5 min till ena jobbet o 20 min med buss till det andra jobbet. jag vill fortsätta bo centralt, men priserna blir ju därefter. då bor jag ändå inte i en storstad.
    jag tycker det är supersvårt att veta om man ska köpa nu eller vänta. samtidigt trivs jag rätt bra där jag bor nu, så jag har inte bråttom med att flytta. men det är en hyresrätt o jag vill gärna ha en bostadsrätt, så man kan fixa o dona lite mer, plus att pengarna man stoppar in går till en själv, så det är ju en investering för framtiden.
    helst skulle jag vilja lägga in mer än de behövliga 15% men allt eftersom priserna stiger så stiger även de 15%… vi får se vart det slutar. bostadsmarknaden kanske svalnar när amorteringskravet träder i kraft nästa år. får nästan hoppas på det för att få en chans.

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Ja, när man börjar gå på visningar blir det väldigt tydligt hur viktigt det är att inte bara stirra sig blind och bli kär i en hemnet-annons. Likaså att lägga tid på att gå omkring i ett område för att känna av vad det är för folk som bor och rör sig i området.

      Vi är också i valet och kvalet om vi ska vänta in amorteringskravet och se vad det har för effekt på marknaden, med risk att bli besviken över att enbart utbudet minskade och att priserna därav stiger ändå på de då få objekt som är ute.

  20. ekomammaistan

    Kommenterar här med även om jag till viss del skrivit om vår boendesituation i din kommentar på min blogg.

    Vi har två barn (2 och 4 år) och bor i en nyproducerad hyrestrea på 82 kvm i en närförort till Stockholm. Vi trivs bra i området och i lägenheten även om det finns några saker jag skulle vilja ändra på i planlösningen. Vi skulle klara oss på mindre kvadratmeter men inte på färre rum (tyvärr betyder nyproducerat oftast stort). Barnen delar idag rum och vi räknar med att de kan göra det ett bra tag till men att vi sedan vill ha större. Vi har därför redan nu funderat på nästa steg i bostadskarusellen.

    För oss är inte hus aktuellt då vi har tillgång till sommarhus och trivs med den kombon. Istället tänker vi oss en fyra, antingen i området där vi bor idag eller i ett närområde. Precis som ni skriver kan vi ibland drömma om priserna i andra städer, men då vi bägge är från Stockholm så är vi så väldigt knutna till staden. Jag tror att skulle vi flytta till en annan stad så skulle det bli i ett annat land.

    Hur som helst, det vi velar mellan är hyresrätt och bostadsrätt. Fortsätter vi på hyressvängen behöver vi byta lägenheten på en bytesmarknad. Eftersom vi bytte till oss lägenheten vi har idag vet vi att det kan bli svårt, ta tid och vi kan behöva göra avkall på våra önskemål. Det kräver dessutom troligen att vi går upp i hyra (hyrorna på de lägenheter jag sett hittills i en bytesgrupp på FB jag är med i har legat mellan 13 och 15 000).

    Vi har också funderat på om vi istället skulle köpa en lägenhet. Antingen att vi rätt snart köper en trea för att sedan köpa upp oss när vi väl känner att vi behöver större eller om vi ska hoppas på att priserna planar ut snart och avvakta tills vi behöver en fyra. Det byggs en hel del bostadsrätter här i området och vi står i ”kö” hos en av dem som bygger för att få förtur för köp, plus att vi kollar på Hemnet.

    Jag känner att det finns så himla många avvägningar i den här ekvationen så jag får liksom ingen rätsida på hur jag vrider och vänder på det. Att ta ett stort lån är ju inte särskilt lockande, men å andra sidan räknar vi med en ganska dyr hyra som dessutom kommer att höjas varje år, och marknadshyror diskuteras ju fram och tillbaka. Med ett lån har vi möjlighet att amortera och förhoppningsvis så småningom kanske kunna minska våra boendekostnader. Drömmen är ju att inte behöva ta ett större lån än vi kan betala av innan pensioneringen även om jag inser att det skulle bli svårt där vi bor idag.

    Samtidigt skulle i princip hela vårt sparkapital gå in i boendet och annat få stryka på foten. Sommarhuset vi idag åker till är min mammas men ibland drömmer vi om ett eget ställe. Men både bostadsrätt och sommarhus blir nog svårt. (Samtidigt som jag inte vet om de få veckor vi är på sommarhuset motiverar att köpa ett eget.) Och när jag tänker på bostadspriserna just nu så blir jag mörkrädd och undrar hur det kommer att fortsätta. Det är ju skönt att slippa att ha lån och om vi inte köper något kan vi investera sparkapitalet bättre än idag och ha det som en ekonomisk trygghet längre fram.

    Ja, du kanske förstår bostadsångesten i mitt huvud…sedan fins ju även fördelar/nackdelar med själva boendeformerna men där känner jag att de nog jämnar ut sig och det inte är det som avväger. Har du/ni några kloka tankar kring detta?

    Svara
  21. Lisa

    Bodde tidigare i en hyresrätt på 85 kvm med 2,5 åring samt liten bebis. Öppen planlösning och ganska nybyggt, nära en bullrig väg. Letade hus i samma stad men efter massa konstiga budgivningar som slutade i skyhöga priser fick vi nog. Flyttade till en mindre stad 50 minuter bort och fick ett rejält stort stenhus för ”halva priset”. Stor trädgård, renare luft och massa plats. Vi är mycket nöjda, än så länge ;-)

    Svara
  22. Pedro

    Nu har jag läst alla kommentarer och nästan glömt vad jag egentligen ville säga, men blev lite förvånad av vissa saker i blogginlägget.

    För paret som driver Sveriges mest lästa (?) blogg om minimalism låter 120 VÄLPLANERADE kvm ”onödigt stort”. Hakade även upp mig lite på varför två x dusch/badkar skulle vara ett tvång. Är själv uppvuxen med föräldrar och ett syskon på färre dåligt planerade kvadratmeter och har stormtrivts hela livet.

    Mamma och pappa flyttar nog aldrig och tanken har slagit mig på att ta över den dagen jag på något tragiskt vis får chansen. (Detta trots att jag nu äger villa på egen hand)

    Nu när jag tar kommentarsoskulden vill jag passa på att tacka för många år av fina tankeställare och guidning i djungeln. Tack!

    Svara
  23. CJH

    Bor i en tvåa på 57 kvadrat i södra Stockholm. Amorterad och klar. Precis när jag köpt den var jag missnöjd och ville bo i innerstan, helst Söder. Men så rannsakade jag mina anledningar och kom på att det bara var för att få ligga oftare jag ville bo där, och att det kanske bara var i min drömvärld som jag skulle få det. Att bo i innerstan kolliderade med andra önskemål, och när jag varit på lägenhetsvisningar har jag tyckt att innerstan varit för gyttrig med för många hus tätt inpå och för lite träd. Och för lite garage! Jag vill ha plats för minst två bilar, helst i något garage där man kan meka, svetsa och väsnas utan att någon blir störd. Så jag funderar på att köpa en mindre industrifastighet, vad nu det kan kosta. Det får inte vara på för stort avstånd hemifrån.

    Viktigt annars att bo (tidsmässigt, inte nödvändigtvis i kilometer) nära jobbet så man slipper bilköer och trängselskatt. Gärna bra restaurang/pub i närheten så man slipper ta taxi in till stan på fredag- och lördagkvällar, vilka jag helst tillbringar på lokal. Helst grannar i form av unga vuxna utan barn. Mataffär rätt oviktigt, man kan ju handla på väg från jobbet. Viktigare att det finns takeawayställen. Kollektivtrafik rätt oviktigt eftersom jag föredrar att köra bil. Fiberbredband snudd på lika nödvändigt som vatten och avlopp.

    Svara

Kommentera