Att anpassa garderoben till omvärldens förväntningar

Vad händer när din nuvarande garderob plötsligt inte längre når upp till omvärldens förväntningar?

Sista veckorna har jag, Herr Minimalist, varit lite mindre aktiv på bloggen än vanligt. Det har inte att göra med att jag tappat intresset för minimalism, snarare tvärtom, utan beror enbart på att jag fått en ny tjänst på min arbetsplats, vilken initialt tagit mycket mer tid och fokus jämfört med min tidigare tjänst.

Min nya tjänst är en VP-roll (vice president) för en av avdelningarna på min arbetsplats. I mitt fall innebär det minskat operativt teknisk ansvar och ökat strategiskt kommersiellt fokus, ett utökat chefsansvar och mer kundkontakt och representation i allmänhet.

Det innebär inte bara fler möjligheter utan naturligtvis även en hel del nya skyldigheter och förväntningar. Till exempel på min garderob som tvingas ta ett kliv i sidled eller kanske höjdled. Jag tänkte försöka illustrera detta genom att dela upp förväntningarna i tre nivåer samt dela upp klädseln på tre områden; fötter, ben och överkropp.

När jag kom direkt från skolan och började arbeta fanns inga större förväntningar på min klädsel som därför var casual. När jag arbetat ett tag och fått en mer senior roll uppstod förväntningar på lite mer vuxen och representativ klädsel om än fortfarande rätt casual. Sedan några veckor ligger förväntningar på en generellt mer strikt och affärsmässig klädsel.

Fötter:

  1. Gympaskor
  2. Sneakers
  3. Loafers och lågskor

Ben:

  1. Vilka jeans som helst
  2. Fräscha chinos och bättre jeans
  3. Designjeans, chinos eller kostymbyxor

Överkropp:

  1. T-shirts, huvtröjor och sweatshirts
  2. Pikétröjor, tröjor och koftor
  3. Skjortor med/utan slipover, kavaj alternativt kostymjacka

Jag har gått från förväntningsnivå 2, vilket tillät kortare besök på nivå 1 och 3 till förväntningsnivå 3 med möjligheten till kortare besök på nivå 2. Nivå 1 är numera fullständigt uteslutet i jobbsammanhang.

Vad får det här för konsekvenser för mig och mina minimalistiska ambitioner kring min garderob? Jo, min garderob kommer att kräva en del nya plagg som generellt kommer att vara lite dyrare och vissa existerande delar av garderoben kommer att användas betydligt mer sällan. För att min garderob inte ska svälla alltför mycket samt för att eliminera kläder som plötsligt blivit inaktuella kommer jag att göra en ordentlig rensning av de kläder jag har kvar på nivå 1, behålla allt på nivå 2 och gör en del, naturligtvis väl genomtänkta, inköp på nivå 3.

Relativt snart framöver tänkte jag skriva ett mer detaljerat inlägg om min garderobsstrategi, det vill säga vilka typer och antal plagg min garderob numera består av och varför jag valt ut dessa. Detta för att förankra respektive plaggs existensberättigande, hålla ned antalet plagg samt identifiera eventuella luckor.

Jag tänkte för skojs skull avsluta med att dela med mig av några av mina inte helt chockerande insikter från min klädresa.

  • Chinos kan liknas med att helt legitimt gå runt i mjukisbyxor i arbetssammanhang och fortfarande ses som välklädd.
  • Skjortor som jag aldrig varit speciellt förtjust i och aldrig känt mig speciellt bekväm i är efter cirka en månads mer eller mindre daglig användning något jag känner mig bekväm i och nästan lite naken utan.
  • Man får ett helt annat bemötande både inom och utanför företagets väggar, till exempel i butiker och på restauranger, då man är mer välklädd.
  • Att byta tjänst och garderob är lite som att ömsa personlighet. Det är ett gyllene tillfälle att återuppfinna sin arbetspersonlighet, vilket är en kul process.
  • Genom att köpa plagg av god kvalitet, tidlös design och som går att kombinera fritt med andra plagg i garderoben borde jag kunna hålla ned kostnaden för min nya garderob över tid trots att plaggen i sig generellt kommer att vara lite dyrare.

Har du också råkat ut för en liknande eller varför inte en helt annorlunda förändring av förväntningar och krav från din omgivning och hur hanterade du det? Kom du till några intressanta insikter i processen?

22 reaktion på “Att anpassa garderoben till omvärldens förväntningar

  1. varken

    Jodå. Just nu: Jag har gått från att ha ett uniformsarbete där arbetsgivaren står för alla mina kläder utom underkläderna, och där det är dumt att duscha på morgonen för jobbet kommer innebära svett och smuts, till att… Tja, till att jag åminstone behöver borsta håret och ha olika kläder, hela, varje dag. Än så länge gillar jag det. Väldigt mycket. Jag känner mig mera som en människa och som jag, än som en arbetskraft. Trots att jag fortfarande är en arbetskraft.

    Svara
  2. Hanna

    Jag har ett omvänt problem och det är att jag jobbar på ett arbetsplats helt utan krav och förväntningar på klädsel. Jag vill gärna klä mig lite finare för att jag själv mår bättre när jag känner mig välklädd, men motivationen tryter lätt när jag märker att få andra bryr sig särskilt mycket om sin klädsel. Samt att det kan vara ganska tröttsamt att alltid få frågan om det händer något särskilt eftersom jag har ”klätt upp mig”.

    Intressant uppdelning av kläderna i olika nivåer. Det är något jag skulle behöva göra med min garderob och titta över fördelningen, för har på känn att jag har en alldeles för stor del i gränslandet mellan kategori 1 och 2 som gör att kategori 3 (som ofta kräver mer skötsel i form av specialtvätt och strykning m.m.) sällan blir använt.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Den där kommentaren från kollegor känner jag typ igen. I mitt fall har den troligen handlat mycket om ”jante”, dvs att det är inte OK att klä sig över sin position, status eller ålder på arbetsplatsen. Det kanske inte är samma i ditt fall men det är tråkigt att man ska behöva få liknande kommentarer.

      Japp, att kläder i kategori 3 ofta kräver mer meck är väl egentligen en av de största nackdelarna med den kategorin. Samt att de är dyrare såklart. ;)

  3. Amelia

    Ja! Jag började precis på ett nytt jobb där klädkoden ligger någonstans mellan nivå 2 och 3. Som tur är så var jag redan tidigare en flitig skjortanvändare, dock vanligtvis med en stickad tröja över och inte som nu – kavaj, men på byxfronten ligger jag sämre till. Jag äger ett par chinos, ett par bättre jeans och ett par kostymbyxor. Övriga byxor är baggy eller har hål i sig, hippie som man är.

    Det jobbigaste är nog att de övriga kvinnorna på jobbet tycks följa en helt annan klädkod än männen. Tunna blusar, mycket smink och läppstift, urringat, högklackat. Vilket inte är fel för fem öre, men jag som kommer från lite mer könsneutrala kretsar känner mig plötsligt som en transvestit. Jag bär aldrig smycken och ytterst sällan smink, dessutom har jag väldigt kort hår. På jobbet bär jag sportbh då jag tycker det är så mycket skönare att arbeta långa dagar utan att ha brösten i vägen hela tiden. Så trots att jag klär mig korrekt och propert, så känner jag mig ändå som en udda fågel. ;)

    Svara
  4. Ekomorsan

    För lite drygt ett halv år sedan gick jag från att vara mammaledig i 3 år tillbaka till jobbet. Före föräldraledigheten hade jag en nivå 2 tjänst men efter omstruktureringar kom nu tillbaka till en nivå 3 tjänst som projektledare. Uppdaterade faktiskt nästan alla jobbplagg på emmaus vilket går att läsa om här:
    http://ekomorsan.com/forandringar/

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Snyggt att uppgradera via second hand. Kläderna såg väldigt propra ut i inlägget på din blogg så du verkar ha hittat bra grejor. :)

  5. Eva

    Intressant inlägg och kul med graderingen. :) Brukar fundera på tunnelbanan på morgonen vad folk har för jobb när de går klädda som de gör, speciellt när de är klädda på någon extremt eller oväntat sätt.

    Känner igen mig i kommentaren från Hanna. Klär mig numera ungdomligare (är 39 år) än jag gjorde i 20-årsåldern då jag var mer klassiskt ”damig”. Uppfattas numera ofta som 10-12 år yngre än jag är. Inte särskilt kul alltid. Men att klä sig som kvinnliga cheferna vore absurt med tanke på att jag har näst lägst status på arbetsplatsen. Men de är de enda med klädmässig stil och värdighet enligt min mening.

    Har Minimalistparet kanske läst något av Henry David Thoreau? Man kan väl kalla honom en 1800-talsminimalist. Tänkte på vad han skrev angående kläder. Extrem var han men det är tänkvärda saker. Ur hans bok Walden:

    ”I say beware of all enterprises that require new clothes, and not rather a new wearer of clothes.”

    ;)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, det där med att fundera på vad folk jobbar med känner jag igen. Jag tänker ofta samma sak då någon har en extrem tatuering, piercing eller frisyr på tunnelbanan eller bussen.

      Mmm, kläder har mycket med status att göra. Det finns ju ett gammalt råd om att man ska ”klä sig efter dit man vill komma” i en organisation. Det fungerar säkert ibland men inte alltid.

      Henry David Thoreau känner ingen av oss till sedan tidigare men nu blev iaf jag sugen på att googla lite kring honom.

      Det påminner mig om ett inlägg av Seth Godin på en av mina favoritbloggar (http://sethgodin.typepad.com) där han beskrev modemedvetenhet som en tävling i att på kortast möjliga tid se ut precis som alla andra. Man kan ju fundera på varför det är eftersträvansvärt? :)

  6. -ME-

    Jag går en lång utbildning och är snart färdig för ett jobb där man representerar stort vart man än kommer, i vilken situation man än är. Under utbildningen har min garderob långsamt ömsat skinn och blivit en nivå 2½-3 med dina mått mätt. Och med den ändringen så har också respekten för mig själv ökat, jag tar mer hand om mitt utseende än tidigare och är mer välvårdad. Det ÄR verkligen så att man blir bättre bemött i bättre kläder. Och man – jag i alla fall, men jag tror det gäller fler – sträcker på sig och för sig lite elegantare också. Kanske är det t o m så att självrespekten och självkänslan ökat med. Eller så är det en bieffekt av att den långa utbildningen snart är klar, och all kunskap den för med sig. ;)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Jag är benägen att hålla med. Jag både känner och för mig lite bättre i min nya garderob så självförtroendet sitter nog helt klart delvis i kläderna. :)

      Det påminner mig om när jag sett, ofta äldre, högt uppsatta kollegor i en vanlig T-shirt eller motsvarande efter att ha sett dem i skjorta och kostym under ett par år. Eller ändå märkligare sett dem i duschen på en kick-off eller motsvarande. Då ser man dem plötsligt lite mer som de faktiskt är utan jobbstatus och uniform, en ibland märklig upplevelse. :)

  7. jstenling

    Till att börja med måste ni genast läsa Walden, den är fantastisk. Dessutom är Natur & Kulturs utgåva av den som kom för något år sedan en fantastiskt fin inbunden bok.

    Jag tycker det skulle vara intressant om du borrade lite i hur du har kommit fram till att det är viktigt att leva upp till de förväntningar som ställs på dig när det gäller klädsel? Är det uttalad klädkod? Outtallade förväntningar? Känslan av att vara nedklädd om du inte klär dig som andra i liknande position?

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Walden står numera på önskelistan för böcker. Om han är så inspirerande som du och Eva säger så kommer vi garanterat att skriva ett inlägg om honom när vi läst något av hans verk. :)

      Att borra mer i hur man (jag) fångar upp förväntningar från omgivningen, som om jag kanske feltolkar, är ju som gjort för ett eget inlägg. Tack för tips!

  8. Emmi / Blauauge

    Superintressant inlägg! Jag har haft nivå 3-jobb hela min karriär så där har ingen förändring skett. Däremot ställdes nya krav på mina nivå 3-kläder när jag blev småbarnsförälder. Nivå 3-kläderna måste numer klara av att jag lyfter barn ur vagn och hänger i parken på väg hem från dagis etc. men samtidigt se tillräckligt dressade ut för att passa på jobbet. Mina kläder blir dessutom smutsiga oftare nu vilket innebär att jag försöker minimera antalet kemtvätt-plagg i garderoben t.ex. och jag punkt-tvättar mer nu än förr. Intressant som sagt – jag tror allt jag skriver ett inlägg om det här på min blogg!

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter nästan som en omöjlig ekvation. Det kanske finns en marknad för galonkavajer och teflonskjortor? ;)

      Hojta gärna till då du fått upp inlägget så läser jag det mer än gärna. :)

  9. Modelejon

    Jag tycker det är något skumt med fenomenet att vi (människor) anser att vi behöver klä oss annorlunda för att vi får en högre position på jobbet. Det är inte så att jag kritiserar det då även jag lever i samma vardag. Men jag tycker ju att det mest eftersträvansvärda vore att klä sig snyggt och bekvämt i sådant man trivs med oavsett vilken titel man har.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Japp, jag håller verkligen med. Dock finns det förväntningar både upp och ned i de flesta organisationer vad det gäller klädsel och både positiva och negativa följder i båda riktningarna om man inte följer koden. :)

      Skönast vore om man kunde gå till jobbet i mjukisbyxor och T-shirt men nu finns det i alla fall chinos och pikétröjor som hybridlösning. ;)

  10. Bruno

    Bra blogg, jag gillar de ingenjörsvetenskapliga inslagen (typ paretos) du applicerar på den minimalistiska filosofin.

    Vad gäller kläder så vill jag dock slå ett slag för klassiskt herrmode. I detta ramverk definieras bl.a. olika formalitetsnivåer och matchningsprinciper. Det finns en minimalistisk ådra i att plaggen inte är trendkänsliga utan tidlösa och färgvalen selektivt lättmatchade (som blå, grå, brun, beige och grön). Något du tangerade i inlägget om dina blåa och vita skjortor. Däremot går inte din syn på att bära loafer och jeans som högsta formalitetsnivå (förväntningsnivå 3 där man även hittar kostym) riktigt ihop med en klassisk tolkning.

    Apropå klädmässiga kulturkrockar bar jag en vit skjorta (med enkel manchett och matt struktur) på en fest på landsbygden och fick frågan om jag jobbade på bank, i.o.m. mitt klädval.

    Vad är designjeans? couture?

    Svara

Kommentera