Att hantera sin klimatångest

Efter förra veckans inlägg där jag skrev om att det inte räcker att vi källsorterar, skippar engångsartiklar och byter till LED-lampor samt gav 10 tips på saker du kan göra för klimatet, så är nog en naturlig följdfråga om jag har klimatångest.

Och ja, de senaste månaderna har klimatångesten kommit smygandes. Det händer då och då att jag gråter över att fler inte tycks bry sig eller är beredda att ändra sin livsstil. Inte ens vissa personer i vår egen närhet. Kan det vara en generationsfråga? Eller är den en klassfråga? Stora delar av samhället är så fokuserad på vinst, mer och större, på bekostnad av andra människor, djur, natur och planeten. Men mest försöker jag fokuserar på vad lilla jag kan göra och vad jag kan inspirera andra att göra.

För samtidigt träffar jag många människor både i jobbet och privat som vill leva hållbart och försöker göra skillnad utifrån sina förutsättningar. Så även om det är frustrerande att det sker så lite på samhällsnivå, politiskt och att stora företag står för majoriteten av utsläppen, så består såväl samhället, politiker och företag av individer och enskilda personer som tillsammans kan göra skillnad. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Och jag upplever att klimat och miljö får allt större plats i tidningar och debatter, och att fler tycks bli medvetna om problematiken.

Hur hanterar jag min klimatångest?

Jag försöker ta in information som är positiv och fokusera på vad jag kan göra. När du väl förstått att vi är i ett kritiskt läge, då behöver du inte ta in mer information om alla klimatkatastrofer som sker, om hur kort tid vi har kvar (är det 10, 20 eller 30 år?). Boosta istället med positiva exempel och aktiviteter för att inte bli paralyserad av rädsla. Jag läser eller ser fortfarande inte på nyheter, det ger mig inget positivt. Istället går jag med och följer nätverk som exempelvis nystartade initiativet Klimatklubben på Instagram  som ser möjligheter.

I veckan lånade jag en bok på biblioteket som du ser nedan och som jag hoppas kan vara upplyftande och ge konkreta tips kring hur man kan tänka och leva mer hållbart. Jag gillar att få mer koll och få fler tips på hur vi kan göra mer aktiva, hållbara val på kort och lång sikt. Men jag behöver inte ytterligare info eller koll på exakt hur illa det är ställt.

En hoppfull bok. Hoppas jag. :)

Jag tänker på att jag vill kunna se mina barn i ögonen när de växer upp och säga att vi faktiskt gjorde aktiva val för att leva mer hållbart. Att vi inte köpte nya bilar, flög hej vilt, shoppade okontrollerat eller åt kött till vardags. Vi försökte faktiskt utifrån våra förutsättningar, informationen här och nu, och vår livsstil leva mer hållbart. Vi gjorde ibland misstag, frånsteg våra värderingar och var inte perfekta, men vi gjorde vårt bästa. Och jag kan förklara för dem vad vi valde och vad vi valde bort.

Vi började 2013 spara pengar till en resa till Nya Zeeland dit vi tänkt åka med barnen innan äldsta barnet börjar förskoleklass. Eventuellt göra det som vår bröllopsresa. I år är dock första året som vi börjat tveka på om vi kommer genomföra den resan. Framtiden får utvisa men i dagsläget känns det helt enkelt inte lika roligt och lockande som det gjorde tidigare.

Jag har även bytt jobb under hösten som vissa av er kanske sett på Instagram. Ett jobb där jag är involverad i hållbarhetsfrågor och som jag kan cykla till på 10-15 minuter. Jag kanske får utveckla och återkomma till jobbytet i ett framtida inlägg.

Hur gör du för att hantera din klimatångest? Har du gjort någon förändring i tankar eller handling på senare tid?

Nya Zeeland, detta fantastiskt vackra land!

23 reaktion på “Att hantera sin klimatångest

  1. Anna

    Klimatångesten är total och jag klarar inte av att ta in mer, inte heller härifrån även om jag förstår att tanken är god.
    Lite hjälpte det att läsa på sidan fossilfritt Sverige ( tror jag den hette?). Den gav lite hopp om att de stora näringarna har lovat att försöka. Lite hjälper det också att inte konsumera så mycket kött eller saker. Vi bor i en småstad, arbetar i grannkommunen, finns ingen rimlig möjlighet att cykla eller ta bussen, det innebär minst 3 h till i pendling varje dag, då träffar jag inte mina barn. Flytta? Nej som livet är nu orkar vi inte dra upp hela familjen. Byta jobb? Mer troligt, vi får se vad livet ger.

    Svara
  2. Tina

    Nya Zeeland är ett fantastiskt vackert land, jag och min man var där 2015. Men Norge är minst lika vackert. Tänk om vi kunde ha lika stor nyfikenhet för att upptäcka vårt eget land och våra grannländer istället för att känna ett behov av att upptäcka länder på andra sidan jordklotet. Ännu bättre är det om man kan ta en cykelsemester här hemma. Jag och en del av min familj cyklade från Mora till Trondheim, en sträcka som vi åkt bil många gånger för att hälsa på släktingar. De bitar som bara är tråkiga och intetsägande i bil upplevs på ett helt annat sätt när man cyklar.

    Svara
    1. Jenny L

      Jag tänkte just ge samma förslag. En lång härlig rundresa i vackra Norge, kanske ända till Lofoten, skulle nog vara minst lika vackert som NZ, samt miljövänligare och billigare (inga flygbiljetter).

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Har varit inne på Lofoten flera ggr men tyckt att resan dit känns lite mäckig med småbarn. Kanske funkar att åka natt-tåg så långt norrut som möjligt och sedan ha hyrbil med barnstolar som väntar där?

  3. Mind

    Jag blir mest förbannad över att ta betalt för plastpåsar och extra flygskatt räknas som legitima klimatförändringshejdare. Vi som tänker inser att ju fler vi blir desto sämre för miljön, nej vi kan inte ha evig tillväxt varken av människor eller ekonomi. Det pratas alldeles för lite om detta speciellt från politikernivå. Jag äter kött från granngården, inte avocados från Peru, äpplen från Chile eller beställer crap från Kina. Jag reagerar på att en flitig motorbåtsägare (stor båt) väljer bort kött för klimatets skull. Tillåt mig att småle åt det politiskt korrekta i resonemanget. Hela bilden finns ju inte i deras hjärna. Och framför allt är allt är inte heller svart eller vitt. Transporter står för den störst delen av utsläppen om jag inte minns fel. Hur minskar vi detta? Sluta beställa över internet?, sluta pendla till jobb?, köpa mer lokalproducerat?

    Svara
    1. Cilla

      Det är ju inte särskilt trevligt att hånle. För den genomsnittliga svensken står livsmedel för den största delen av utsläppen (2,15 ton CO2) och transporterna för näst mest utsläpp (2,06 CO2 ton). Så att som privatperson göra något åt matvanorna är ju helt rätt. Man måste dessutom göra något åt sina transportvanor, tex. låta bli att flyga och köra bil. Eller minska sitt bilresande där det är möjligt.

      I genomsnitt orsakar en svensk fritidsbåt 0,22 ton CO2/år (mer det varierar såklart med hur mycket man använder den).

    2. Sanna

      Förutom att ta betalt för plastpåsarna så tycker de att jag ska betala för att göra reklam för dem, det retar mig! En bekant ber att få pappkasse istället, det ska jag också börja med de gånger jag missat eller behöver extra.

  4. Sara

    Ugh, min klimatångest stiger för varje dag. På ett sätt känns det bra att jag och min man gör så mycket för miljön som vi ändå gör, men samtidigt är jag fullt medveten om att vi skulle kunna ännu bättre. Men då kommer vi till förändringar som skulle försämra vår ekonomi, som att byta bil, skaffa solpanel etc. Det är så lätt att må dåligt över det man inte gör bra, i stället för att fokusera på allt man faktiskt göra bra. En annan jobbig sak är att vi är de enda som bryr oss om miljön i vår närhet. Alla omkring oss äter kött, kör mycket, förbrukar plast, flyger osv osv. Det är otroligt frustrerande att se människors nonchalans. Särskilt människor med barn. Alla pratar så mycket om hur mycket de älskar sina barn, men vägrar ändå göra förändringar i sina liv för att göra sina barns framtid ljusare. Jag förstår inte?! Känner mig hopplös när jag tänker på mänskligheten.

    Svara
    1. Johanna

      Håller helt med! Man vill ju skrika rakt ut när till och med ens miljöintresserade nära vänner känner att de måste unna sig att flyga flera ggr per år, trots att de också har barn.
      Kosten har stor inverkan på miljön, viktigt att komma ihåg är dock att vi måste äta, inte flyga. Om fler väljer svensk ekomat får vi ett hållbart inhemskt jordbruk och största möjliga miljönytta. Att fråga vart maten kommer ifrån på restaurang gör stor skillnad.

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Håller helt klart med dig kring frustrationen över hur nonchalant vissa ser på klimatkrisen, kan nästan bli provocerad av det.
      Man älskar sina barn men kan inte tänka sig att lämna en beboelig planet till dem?

  5. Carolina

    Jag lånade den boken och läste nyligen. Tycker verkligen den var läsvärd! Jag uppskattade hur den var så mycket mer än bara enkla tips för den enskilda personen att förändra

    Svara
  6. Maria O

    Min klimatångest ökade rejält med varje dag som gick med högsommarvärme från maj till mitten av augusti. Dels har jag svårt att hantera värmen, dels gick det inte att förtränga ”detta är inte normalt för våra breddgrader”. Blev t.o.m. irriterad på de som bara var glada och lyckliga över värmen trots att bönderna kämpade med sina djur och skördar, skogsbränder härjade och ordet ”globaluppvärmning” surrade i hjärnan. Visst njuter även jag av varma ljusa kvällar och salta bad med behaglig temperatur, men det går inte att slå väck känslan att något är fel.
    Jag har medvetet inte rest på semester med flyg på två år och tack och lov även sluppit tjänsteresor. Som påpekats i tidigare kommentarer, man kan semestra närmare hemma. Om jag bara vill komma i väg några dagar, se en ny plats, bo på hotell och äta ute så behöver jag knappt ge mig utanför stadsgränsen. Om jag hade haft nära släktingar eller vänner långt bort hade det såklart inte varit lika enkelt att välja bort flygresor.
    Kör inte bil i vardagen men har en äldre som jag haft länge, den drar kanske lite mer än en ny bil men känns ändå bättre att slita på den än att bidra till nyproduktion.

    Svara
    1. P.

      Jag tycker det är är svårt. Det är jättebra att folk flyger mindre, men jag kan inte låta bli att känna att det för min dotter som har halva sin familj i annat europeiskt land ändå måste få vara okej att hälsa på nära och kära regelbundet. För mig så kan inte klimatångesten ta över så mycket att relationer får lida eller att personer med utländsk påbrå inte får ta del av sin andra kultur. Man kan välja att inte åka till en Rom på en weekend, men att aldrig få träffa sina föräldrar, kusiner, mor- och farföräldrar är en annan sak.

  7. Maria

    Äter kött en dag i veckan nu. Tidigare åt jag vegetariskt en dag i veckan.
    Slutat köpa salami och skinka som pålägg. Lika gott med gurka på mackan.
    Säljer urvuxna barnkläder och leksaker det inte leks med längre.
    Försöker tänka långsiktigt när jag köper Inredning prylar. ”kommer jag vilja ha den här om två år” varför byta efter säsong

    Svara
  8. Krok Ofant

    Jag har alltid haft klimatångest, sedan jag var ett barn faktiskt, nu är jag 44. Har för det mesta varit försiktig med konsumering men jag började seriöst med zero waste för 1.5 år sedan. Åker alltid kommunalt till jobbet och jobbar hemma två dagar i veckan. Köper lokalt och går oftast och handlar. Vi bor i hus och har en kompost, vi kör också kompost på hundens ”skräp”. Min största sorg är att min familj är så utspridd. Mamma i Sverige, annan familj i Ungern och Spanien. Själv bor jag i Frankrike. Vi åker bil oftast till Sverige men det blir svårt när man bara ska hem en vecka och tåg är för närvarande för dyrt och komplicerat. Det som jag är gladast över är att jag har dragit igång ett projekt på jobbet som vi gör utanför ordinarie arbetstid och som går ut på att göra vår arbetsplats mer hållbar och miljövänlig samt att informera och engagera våra kollegor. Vi håller i DIY ateljéer där vi visar hur enkelt man kan göra sina rengöringsprodukter, fläta svampar av gamla strumpor, sin deodorant, …. Vi planerar också en analys av våra sopor som ska göras i november och sen ska vi gå till vår CEO och be om hans stöd, inte pengar utan sponsring av mer personligt engagemang. Det ska bli så spännande!

    Svara
  9. Lena

    Jag känner detsamma, ångest och förstår inte min omgivning som inte verkar ta in hotet. Speciellt de som har barn. Viisa sorterar inte ens bort metall m.m utan slänger allt i samma soppåse. Dock kan jag rannsaka mig själv och uppräcka saker jag kan göra bättre. Det som är bra är bl a att jag äter eko/ vegegarisk, sällan använder bilen, sopsorterar, skänker till second hand, minskar konsumtion och lite sånt.

    Svara
  10. Isabel

    Hej, jag har läst flera undersökningar (bla från Nordea) som visar på att det viktigaste vi som privatpersoner kan göra för miljön är att se till att våra pensioner (och övrigt sparande) investeras i hållbara fonder. Vore intressant att få höra er syn på det, speciellt eftersom ni skrivit en del om ekonomi och investeringar förr.

    Svara
  11. Carin

    Naturskyddsföreningen har nyligen gett ut en bok, Ett hållbart liv 365 tips. Låna på biblioteket. Eller uppmuntra din arbetsgivare att köpa in ett exemplar att lägga i kafferummet.

    Svara

Kommentera