Författararkiv: Herr Minimalist

Ett mycket tomt rum.

Mer medveten appanvändning

Få läsare har nog vid det här laget missat att jag har något av en hatkärlek till min mobiltelefon. Den tillför på många sätt praktiskt värde i mitt liv men kommer även med onödigt stora kostnader i form av tid, fokus och mental närvaro. Mycket på grund av min bristande självdisciplin på området. Det är anledningen till att jag för en dryg vecka sedan dopaminbantade min mobiltelefon samt att jag denna vecka testat obligatorisk sökning efter appar.

Vad jag menar med ”obligatorisk sökning efter appar” är att jag tvingar mig själv att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet. Rent praktiskt har jag löst det så att jag dumpat alla mina appar huller om buller i en och samma mapp med undantag för telefon- och SMS-appen. Min förhoppning vid experimentets början var att mitt användande skulle bli mer behovsorienterat och mindre automatiskt och vanedrivet. Men hur gick det då?

Till vänster, den numera mycket ostimulerande startsidan i mobilen. Till höger, ett exempel på appsökning.

Till vänster, den numera mycket ostimulerande startsidan i mobilen. Till höger, ett exempel på appsökning.

Första dagarna var otroligt intressanta. Jag låste flera gånger om dagen upp mobiltelefonen och svepte lite förvirrat åt höger och vänster utan resultat. Därefter försökte jag dra mig till minnes varför jag tagit upp telefonen även det utan resultat för att därefter något förläget låsa skärmen igen. I två av tre fall så fanns det ingen konkret anledning till mitt besök i telefonen.

Efter ett par dagar förändrades beteendet. Jag började så smått att glömma bort vilka appar jag hade eftersom jag inte längre kunde se dem och jag kom ihåg dem igen först då ett konkret behov uppstod. Vid dessa tillfällen orkade jag inte leta efter dem i den kaotiska app-mappen utan sökte efter dem istället. Även vid de tillfällen då jag bara var ute efter förströelse så gjorde kravet på en medveten och aktiv sökning att jag hann ifrågasätta mitt agerande innan jag hunnit uppslukas av någon app i onödan.

Nu efter en veckas experimenterande har jag bestämt mig för att behålla denna konfiguration då min användning av telefonen minskat drastiskt både vad det gäller frekvens och total tid. Jag kan med andra ord starkt rekommendera detta experiment om även du tycker att du använder mobilen onödigt mycket till bekostnad av andra högre prioriterade aktiviteter.

Några sista tips för framgång är att enbart visa upp en riktigt tråkig app på app-mappens förstasida, samvetsgrant lägga övriga appar huller om buller samt flytta de mest dopamintriggande skurkarna relativt långt bak. Lycka till! :)

Vad är ditt bästa tips för att använda mobilen mer behovsorienterat?

Evolutionen vs Smartphonen

Dags att dopaminbanta mobilen?

Det talas allt oftare i media om vår relation till mobilen. Många är chockade över statistik som visar att vi under en normal dag tar upp våra telefoner över 200 gånger och stirrar på dem över 3 timmar. De flesta är införstådda med att appar generellt är avsiktligt utformade för att trigga hjärnans belöningssystem (och signalsubstansen dopamin). Alla är smått oroade över negativa konsekvenser för relationer, stressnivåer, förmågan att fokusera och såklart den förlorade tiden. Ingen gör något åt saken.

Trots att jag sedan många år tillbaka stängt av alla former av notifieringar undantaget telefonsamtal och SMS så lockar fortfarande telefonen. Jag vill många gånger per dag låsa upp skärmen och göra något (oklart vad) och när jag väl är igång så tenderar jag att mållöst och rastlöst hoppa runt mellan diverse appar. Jag brukar kalla dessa stunder för mindlessness-loopar och de tenderar att bli fler och längre om jag är trött eller stressad. :)

Min personliga erfarenhet är att det ofta räcker med en enda app som triggar hjärnans belöningssystem för att det ska börja klia i fingrarna och öka risken för ytterligare en mindlessness-loop. Och ju fler beroendeframkallande appar desto längre loop. Därför har jag dopaminbantat min mobil, vilket innebär följande:

  1. Stänga av alla former av notifieringar utöver telefon och SMS.
  2. Radera appar som erbjuder dopaminstimulerande inkorgar & evighetsflöden.
  3. Blockera motsvarande hemsidor i mobilens webbläsaren.

Min mobil är numera oförmögen att komma åt alla former av nyheter, sociala media samt diverse andra oprioriterade inkorgar, evighetsflöden och beroendeframkallande appar. Kvar är främst nyttoverktyg som besparar mig tid, underlättar vardagen, möjliggör prioriterad kommunikation eller som på annat vis ligger i linje med mina värderingar och mål. Mobilen har med andra ord blivit befriande tråkig.

Herr Minimalists mycket mycket tråkiga iPhone.

Herr Minimalists mycket mycket tråkiga iPhone.

Vill jag läsa nyheter, bloggar, Facebook eller bara se dagens besökarantal på vår blogg så får jag använda webbläsaren på datorn. För att undvika att slentrianmässigt konsumera motsvarande media framför datorn istället så har jag en så kallad ”content blocker” installerad som förhindrar detta. Denna går såklart att avaktivera relativt enkelt men den skapar ett tillräckligt stort motstånd för att jag ska hinna stoppa mig själv och ta ett medvetet beslut. Är viljestyrkan ovanligt låg eller behovet av distraktion ovanligt hög använder jag tjänsten Freedom.

Men varför gör jag detta? Främst handlar det om ett sätt att tvinga mig att leva efter mina värderingar och prioriteringar där till exempel mental närvaro med familjen, lärande via böcker, skriva och träning är långt mycket högre prioriterat än ytterligare en mindlessness-loop framför mobilen.

Vilka appar och tjänster är bäst på att locka in dig i mindlessness-loopar? Hur skulle livet se ut utan dem?

Värdet av en in- och utlista

Om du följt vår blogg ett tag har du säkert lagt märke till att vi sedan vi började vår minimalistiska resa varje månad gjort en sammanställning av allt vi införskaffat respektive rensat ut. När det skett några större alternativt kontroversiella förändringar så motiverar vi alltid detta. Men varför gör vi så?

De tre största vinsterna med denna typ av ”redovisning” är enligt vår erfarenhet:

  • Du konsumerar mer medvetet. Att veta att varje inköp bör kunna motiveras ur ett konkret behovsperspektiv skapar ett effektivt motstånd mot onödiga spontanköp. Du tänker till både en och två extra gånger.
  • Du skapar motivation till rensning. Att dokumentera alla onödiga och överflödiga saker du gör dig av med skapar mersmak till att göra dig av med ytterligare bråte. Du får momentum av tidigare framgångar.
  • Du blir medveten om trender. Att månad för månad se vad du införskaffar respektive rensar ut ger dig insikter om potentiella akilleshälar, vart ditt beteende tar dig på lång sikt samt möjligheten att justera i tid. Du avslöjar dina egna små vita lögner.

I slutändan handlar det i vårt fall främst om att vi håller oss själva och varandra ansvariga samt att vi hela tiden är medvetna om att vi får skämmas lite inför bloggens läsare om vi inte agerar i linje med våra värderingar. Ytterligare en sporre i vårt fall är att vi har möjlighet att motivera andra via bloggen.

Hur skulle ditt shopping- och rensningsbeteende förändras om du alltid dokumenterade samt motiverade dina beslut?

Text-TV II

Minimalistiska apptips – TextTV II

Det här är det tolfte inlägget i serien Minimalistiska apptips där jag går igenom appar för iOS som tillför mycket nytta i våra liv eller som på ett eller annat sätt passar in i vår minimalistiska livsstil.

Den app jag recenserar idag är TextTV II av Throw Lab. Vad appen erbjuder är ett mycket enkelt och smidigt gränssnitt för att via telefonen komma åt diverse olika länders och kanalers Text-TV. Men varför och för vem är det här intressant?

Om du föredrar att:

  • Spendera minimalt med tid på nyheter till förmån för andra aktiviteter du värderar högre.
  • Slippa bli exponerad för obehagliga och deprimerande bilder och nyheter i onödan.
  • Minimera risken att hamna i oändliga clickbait-loopar eller motsvarande.

Men samtidigt vill:

  • Ha koll på de största händelserna både inrikes och utrikes.
  • Kunna hänga med i lunchdiskussionen på jobbet eller motsvarande.
  • Ta ditt ”demokratiska ansvar” genom passiv nyhetskonsumtion. ;-)

Själv är jag en periodare när det gäller appen. Jag installerar den alltid med avsikten att konsumera nyheter en till två gånger i veckan, men kommer alltid på mig själv med att till bekostnad av mentalt välbefinnande använda den i tid och otid varefter jag avinstallerar igen.

Tre skärmbilder från appen Text-TV II.

Tre skärmbilder från appen Text-TV II.

Vid de tillfällen då jag använder appen och vill förstå något bättre kan jag alltid besöka en vanlig nyhetssida, eller ändå bättre, köpa ett nummer av tidningen Fokus alternativt en mer djuplodande bok på ämnet.

Hur och i vilken omfattning konsumerar du nyheter?

Zeigarnik-effekten

Någon gång på 1920-talet när den ryska psykologen Bulma Zeigarnik satt på en Österrikisk restaurang la hon märke till något märkligt: servitörerna visade en överraskande god förmåga att komma ihåg komplexa beställningar. Men så fort maten var levererad och betald så försvann informationen mer eller mindre spårlöst ur deras minne. Bulma hade just identifierat det som senare fick namnet Zeigarnik-effekten.

Zeigarnik-effekten gör att vi människor har lättare att komma ihåg uppgifter vi påbörjat men ännu inte avslutat. Det kan vara allt från den växande högen med oläst tidskrifter, mailet du påbörjat men inte hann skicka innan du lämnade jobbet för dagen eller boken du bara kommit halvvägs igenom. Oavsett uppgiftens karaktär så kommer den att dyka upp i huvudet gång på gång tills du antingen slutfört, delegerat eller på annat sätt eliminerat uppgiften.

Det här fenomenet används givetvis flitigt av diverse kommersiella krafter. Några exempel är den klassiska cliffhangern i båda böcker och teveserier, hur du ständigt bombarderas med nya uppgifter i digitala rollspel samt den korta sammanfattningen i början av varje nyhetssändning. I samtliga fall kan du inte riktigt gå vidare förrän du fått veta mer eller på annat sätt fått ett avslut.

Detta fenomen kan även vara en av anledningarna till att så många mår bra av att rensa ut prylar de inte längre använder, behöver eller uppskattar. Det kan liknas vid att avsluta halvfärdiga uppgifter som ligger och dränerar dig på mental energi och fokus. Så fort de är eliminerade blir det lättare att ta sig an nya uppgifter och en känsla av frihet och lugn infinner sig. Två tydliga exempel av Zeigarnik-effekten från vårt eget liv är det klassiska anti-plugg-beteendet under högskolestudier men även som knep för att komma ihåg uppgifter i vardagen.

Var i din vardag ser du spår av Zeigarnik-effekten? :)

Hamsterhjulet

Nyheter, sociala medier, reklam och Dukkha

Inom buddismen finns det något som kallas Dukkha. Det kan något förenklat beskrivas som människans mentala normaltillstånd och ett oavbrutet lidande. Förklaringen är att människan alltid är på väg bort från något som vi inte vill ha eller på väg mot något som vi inte redan har. I praktiken utgör det vi ständigt trånar efter max 5 procent av livet och samma sak gäller det vi försöker undvika. Någonstans där i mellan hittar vi de övriga 90 procenten som faktiskt utgör merparten av livet men som vi omedvetet väljer att inte fokusera på, njuta av och vara tacksamma över.

Att bli mer medveten med hjälp av till exempel meditation är ett sätt att förändra synen på dessa 90 procent. Ett annat sätt som ligger många närmare till hands är att eliminera eller iallafall minimera den tid vi utsätter oss för nyheter, sociala medier och reklam. Varför? För att nyheter blåser upp de 5 procent som de flesta flyr ifrån och skräms av och får den delen att verka större, troligare och närmare än det verkligen är. För att sociala media blåser upp de andra 5 procenten och får oss att tråna och längta efter det vi inte redan har eller är. Reklam i sin tur eldar ofta på i båda ändarna.

Via nyheter rapporteras främst det som är hemskt eller sensationellt. Det beror på att det ger bättre tittarsiffror. När vi är rädda eller oroliga vill vi ha koll på läget och väljer därför att snart besöka nyhetssidan igen eller se nästa nyhetssändning. Resultatet blir att vi ser världen som mörkare och mer extrem än den verkligen är.

På sociala medier föredrar de flesta att främst visa upp livets framgångar och höjdpunkter. I verkliga livet upplever de allra flesta både med- och motgångar. Det är lätt att jämföra sitt normala liv med summan av alla vänner och bekantas toppar. Resultatet blir ofta missnöje med ett liv som egentligen är riktigt bra.

Reklam kombinerar båda mekanismerna. Där paketeras kommersiella produkter med grundläggande känslor. Oftast med budskapet att allt blir bättre och roligare eller mindre hemskt och otryggt med produkten ifråga.

Detta är några av anledningarna till att vi minimerar tiden vi utsätter oss för nyheter, sociala medier och reklam. En del anser att beteendet är synonymt med att fly från verkligheten. Vi anser att det gör det lättare att se verkligheten som den faktiskt är samt vara tacksammare över de 90 procent som utgör merparten av det vi kallar livet.

Vad är din relation till nyheter, social media och reklam?

Alla våra verktyg

Identifiera vita fläckar på rensningskartan med känslor

Jag tror inte på att främst låta känslor avgöra om man ska köpa eller behålla något. Det är då vi konsumerar bortom våra behov eller behåller saker vi inte använder på grund av känslor vi vill skapa eller undvika. Men kan känslor vara till hjälp vid rensning?

I helgen upplevde jag något intressant i samband med att jag skulle justera en av våra barnstolar. När jag öppnade verktygslådan blev jag irriterad eller nästan lite arg. Jag funderade inte speciellt mycket mer på det utan fixade till stolen och glömde tillfälligt bort hela händelsen. Någon dag senare insåg jag att min irritation berodde på att verktygslådan var fylld till bredden med onödiga dubbletter av verktyg vi inte använder. Dessutom var verktygen samt relaterade förbrukningsartiklar som väggpluggar, borrar, tassar, skruvar och spikar mm spridda över tre olika förvaringslösningar. En verktygslåda samt två proppfulla skokartonger. Irritationen var med andra ord en signal på att det var dags att rensa inom ett område vi nästan helt glömt bort. Fram tills nu.

Som den ambitiösa minimalist jag är följde jag därefter de klassiska rensningsstegen:

  1. Jag bestämde mig för att ta tag i detta hittills bortglömda rensningsområde och fann en lämplig yta (matbordet) samt avsatte tillräcklig tid för ändamålet.
  2. Jag tömde ut allt innehåll inom den kategori jag ville rensa (verktyg och tillbehör) på arbetsytan och var noga med att ingenting låg kvar i diverse förvaringslösningar och lådor.
  3. Jag identifierade dubbletter och sorterade allt efter naturliga grupperingar av verktyg och tillbehör för en god översyn av vad vi faktiskt äger.
  4. Jag eliminerade allt vi faktiskt inte använder eller har behov av varken idag eller inom en överskådlig framtid.
  5. Jag organiserade det vi valde att behålla i naturliga grupperingar i lämpliga förvaringslösningar och ställde tillbaka på rätt ställe i hemmet.
  6. Jag lade upp en plan för hur vi ska göra oss av med överflödet vi inte längre behöver genom att agera enligt 4S-modellen (spara, sälja, skänka och slänga).
  7. Jag klappade mig själv på axeln och njöt av den energi och tillfredsställelse det ger att för- enkla livet och se fullgoda prylar komma till användning av någon som behöver dem mer.

Så vilka överflödiga verktyg och liknande hittade jag i våra diverse förvaringsutrymmen till slut?

  • 3 måttband (av vilka vi behöll ett)
  • 3 hammare (av vilka vi behöll en)
  • 4 vattenpass (av vilka vi behöll en)
  • 4 polygriptänger (av vilka vi behöll en)
  • 2 avbitare (av vilka vi behöll en)
  • 5 skruvmejslar (av vilka vi behöll en samt dess tillhörande bitsats)
  • 14 insexnycklar (av vilka vi behöll ett set)
  • 3 tumstockar (av vilka vi behöll två, en lång och en kort)
  • 1 skiftnyckel (den behöll vi)
  • 3 knivar (av vilka vi behöll två)
  • 3 borrset (av vilka vi behöll ett)
  • 2 precisionsskruvmejselkitt (av vilka vi behöll ett)

Samt en uppsjö av andra mindre verktyg som följt med diverse IKEA-förpackningar och liknande. Utöver det gjorde vi oss även av med enorma mängder pryttlar och reservdelar som vi inte längre hade en aning om vilken produkt de följt med en gång i tiden.

Den nya betydligt mer slimmade verktygsuppsättningen.

Den nya betydligt mer slimmade verktygsuppsättningen.

Att vi hade ett sådan överflöd beror troligen på att vi tidigare i livet lånat men inte lämnat tillbaka vissa verktyg till våra föräldrar, att vi fått en del av verktygen i gåva samt att vi hade varsin verktygslåda när vi flyttade ihop. Att vi inte gjort något åt det hela beror främst på att vi använder verktygen så pass sällan att vi inte reagerat ordentligt förrän nu.

Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Jo, att även i hem och familjer som fokuserar på materiell förenkling så finns det ofta bortglömda områden med potential för rensning och därmed ökad paretoeffektivitet i världen. Samt att känslor precis som i övriga livet ofta (men inte alltid) är en bra signal på att något inte står helt rätt till.

Vilka förvaringsutrymmen i ditt hem gör dig arg, stressad eller irriterad? Har du några bortglömda vita fläckar på din rensningskarta?