Författararkiv: Herr Minimalist

Infrarött på låtsas.

Strålande spår av användning

Tänk om hela ditt hem och alla dina saker blev kolsvarta den första januari varje år. Och tänk om ditt hem och dina saker blev allt ljusare ju mer tid du spenderade med dem tills de var mer eller mindre självlysande. Vilka insikter skulle det leda till?

Mot slutet av året skulle du med enkelhet kunna se i vilka delar av hemmet du spenderat mest och minst tid, hur du rör dig inom hemmet samt vilka prylar som kommit till mest respektive minst användning. Vissa delar av hemmet och dess prylar skulle framträda i stark kontrast mot andra betydligt mörkare och i vissa fall helt kolsvarta delar.

I mitt fall skulle troligen sängen, mina mycket uppskattade mjukisbyxor och (dessvärre) min mobiltelefon vara bland de föremål som lös allra starkast på nyårskvällen. Allra mörkast skulle det vara i vårt källarförråd, på hyllan med vin- och whiskeyglas,  samt överraskande nog i bokhyllan eftersom jag främst läser på min läsplatta sedan många år tillbaka.

Vad skulle vara kolsvart alternativt lysa allra starkast hemma hos dig på årets sista dag?

Ett ”opersonligt” hem

En fråga vi får lite då och då är ifall inte vårt hem upplevs som opersonligt både av oss och gäster med tanke på att vi enbart äger det vi faktiskt frekvent använder och älskar samt strävar efter att hålla ytor öppna och rena. Associationsbanorna går troligen till moderna hotellrum eller motsvarande som likt ett Hemnet-optimerat visningsobjekt avsiktligen rensats från allt som kan skapa känslan av att du besöker någons hem.

Jag kan såklart förstå resonemanget men samtidigt tror jag att många gör en tankevurpa här. Nämligen att ju fler prylar du har i hemmet desto personligare samt att ju färre prylar du har desto opersonligare är det.

Med den logiken skulle ett hem där maximalt med saker packats på höjden likt ett höglager vara idealet om du vill framhäva din personlighet. Något som såklart inte är fallet, vilket kanske blir allra tydligast för dem som följt TV-serien HoardersOch gällande det omvända så anser vi att ett hem där alla prylar kommer till frekvent användning och verkligen uppskattas är bland de personligaste hemmen du kan besöka. 

Resonemanget kan göras lite tydligare med följande fråga – vilket alternativ nedan ger dig bäst känsla för den rådande personligheten hos den individ vars bokhylla du nyfiket inspekterar?

  • Alternativ 1: En bokhylla enbart innehållandes lästa böcker personen verkligen älskade och kanske till och med kan tänka sig att läsa igen samt olästa böcker samma person verkligen ser fram emot att läsa inom en överskådlig framtid.
  • Alternativ 2: En bokhylla med samma innehåll som ovan MEN även böcker personen aldrig läst och inte ser fram emot att läsa samt redan lästa böcker som inte gjorde något större intryck på samma person.

I min mening är det utan tvekan det första fallet och jag anser att samma sak gäller många andra områden utöver bokhyllan. Allt från kläderna i garderoben, husgeråden i köket och de foton eller liknande du valt att pryda dina väggar med. Och även om jag har fel så vet jag iallafall att det sätt vi valt att inreda vårt hem speglar just våra personligheter mycket väl även om det råkar vara ovanligt luftigt. :)

Hur personligt är egentligen ditt hem?

Mina oönskade pikétröjor

Tagen kostnad

För några år sedan besökte jag Åhlens höstrea. Jag konsumerade vid den tiden på mitt gamla sätt, vilket innebar att jag fortfarande spenderade tid i butiker utan att först säkerställa ett konkret behov. Den här dagen hittade jag två fina Boomerang-pikétröjor till halva priset. Trots att de egentligen inte satt speciellt bra på min kropp slog jag till med förhoppningen att de skulle krympa lite i tvätten och att jag skulle växa lite på gymmet. Men vad hände med dessa tröjor sen?

Idag drygt fyra år senare har jag använt dessa tröjor vid totalt två eller tre tillfällen. Jag har många gånger testat dem men alltid föredragit andra pikétröjor som passar min kroppstyp bättre. Anledningen till att jag inte gjort mig av med dessa är att de kommer med en ganska stor ”tagen kostnad” eller sunk cost som det ofta kallas. Det vill säga pengar jag lagt ut som jag troligen aldrig får tillbaka. Något som givetvis känns extra tråkigt när tröjorna knappt kommit till användning, vilket bidragit till att de blivit kvar i garderoben onödigt länge.

Men varför köpte jag tröjorna trots att de inte satt speciellt bra på kroppen? Troligen för att de var av kvalitativt statusmärke till lågt pris under en begränsad tid med begränsat lager. Det vill säga den klassiska reafällan som så ofta leder till kompromisser kring färg, passform, kvalitet och behov. Samma fälla som troligen är ansvarig för en oproportionerligt stor del av alla oanvända plagg i garderober världen över.

Men idag så paketeras dessa tröjor ned i den Sellpy-påse vi förvarar i källaren och successivt fyller med saker vi inte behöver. Förhoppnings kommer tröjorna på detta sätt någon annan till glädje och med lite tur får jag iallafall tillbaka en liten del av den tagna kostnaden.

Har du några plagg eller prylar i ditt hem som du inte använder eller behöver men ändå sparar främst på grund av en tidigare ”tagen kostnad”?

En lugn plats.

Vikten av ostimulerade stunder

Har du någonsin lagt märke till var och när du får flest och bäst idéer, insikter och nya tankar? Min erfarenhet är att överraskande många svarar duschen, joggingspåret, sängen eller under promenaden. Men varför händer det just där och då?

Troligen på grund av att det är vid dessa tillfällen som de flesta varken kan eller vill stimulera sig mentalt. Istället för att som under resten av dagen vända blicken mot valfri skärm för ytterligare produktivitet eller distraktion, så får hjärnan och det undermedvetna vid dessa tillfällen chansen att sortera och bearbeta intryck, göra nya kopplingar, vila samt förmedla insikter och känslor. Något som jag tror är väldigt viktigt.

Men även om dessa stunder är viktiga så blir de allt ovanligare. Du sitter på bussen slutkörd efter en hektisk arbetsdag och tar upp mobiltelefonen. Du har någon timme över när barnen äntligen somnat och hemmet är uppstyrt och väljer att landa i soffan framför TVn. Du ligger i sängen för att somna men leker först lite med surfplattan. Faktum är att inte ens på toaletten får hjärnan vila längre.

Jag misstänker att det här får större konsekvenser än vad de flesta tror. Dels går vi miste om många värdefulla insikter och kreativa idéer både privat och professionellt. Dels tror jag det dränerar oss på mental energi. För precis som kroppen behöver vila efter fysisk ansträngning så behöver hjärnan vila efter intellektuell och emotionell ansträngning. Det skulle inte förvåna mig om bristen på mental återhämtningstid under dygnets vakna timmar är en av flera bidragande faktorer till att så många människor är onödigt stressade och att allt fler bränner ut sig.

Jag misstänker även att när hjärnan ständigt stimuleras utifrån så uppstår något som kan liknas vid ett inre övertryck. Det i sin tur gör att inte alltid behagliga tankar och känslor kommer med dubbel kraft när utrymme väl uppstår. Till exempel när det är dags att sova. Något som leder till att många har svårt att somna och återigen startar upp valfri skärm för ytterligare några minuters flykt från intensiva tankar och känslor tills de är snudd på medvetslösa av trötthet och somnar ändå.

Ett relaterat exempel på detta från mitt eget liv är då jag började meditera för några år sedan. Då blev det löjligt uppenbart hur svårt det var för min del att göra ”ingenting” samt hur chockerande mycket tankar, insikter och känslor som bubblade upp så fort jag slöt ögonen och satt helt utan yttre stimulans i några minuter. Om jag ska vara ärlig så var det ganska jobbigt, men som tur var lugnade det ned sig lite efter ett par veckors praktiserande.

Men jag låter faktiskt bli jobbmail och liknande efter arbetstid och sitter mest med roliga saker som social media, TV-serier, poddar och bloggar kanske du tänker? Ja, men även om fokuset inte kan klassas som krävande eller ansträngande så är det ändå inte samma sak som att vara ostimulerad.

När i vardagen ger du din hjärna utrymme att vila samt komma till tals?

Ett mycket tomt rum.

Mer medveten appanvändning

Få läsare har nog vid det här laget missat att jag har något av en hatkärlek till min mobiltelefon. Den tillför på många sätt praktiskt värde i mitt liv men kommer även med onödigt stora kostnader i form av tid, fokus och mental närvaro. Mycket på grund av min bristande självdisciplin på området. Det är anledningen till att jag för en dryg vecka sedan dopaminbantade min mobiltelefon samt att jag denna vecka testat obligatorisk sökning efter appar.

Vad jag menar med ”obligatorisk sökning efter appar” är att jag tvingar mig själv att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet. Rent praktiskt har jag löst det så att jag dumpat alla mina appar huller om buller i en och samma mapp med undantag för telefon- och SMS-appen. Min förhoppning vid experimentets början var att mitt användande skulle bli mer behovsorienterat och mindre automatiskt och vanedrivet. Men hur gick det då?

Till vänster, den numera mycket ostimulerande startsidan i mobilen. Till höger, ett exempel på appsökning.

Till vänster, den numera mycket ostimulerande startsidan i mobilen. Till höger, ett exempel på appsökning.

Första dagarna var otroligt intressanta. Jag låste flera gånger om dagen upp mobiltelefonen och svepte lite förvirrat åt höger och vänster utan resultat. Därefter försökte jag dra mig till minnes varför jag tagit upp telefonen även det utan resultat för att därefter något förläget låsa skärmen igen. I två av tre fall så fanns det ingen konkret anledning till mitt besök i telefonen.

Efter ett par dagar förändrades beteendet. Jag började så smått att glömma bort vilka appar jag hade eftersom jag inte längre kunde se dem och jag kom ihåg dem igen först då ett konkret behov uppstod. Vid dessa tillfällen orkade jag inte leta efter dem i den kaotiska app-mappen utan sökte efter dem istället. Även vid de tillfällen då jag bara var ute efter förströelse så gjorde kravet på en medveten och aktiv sökning att jag hann ifrågasätta mitt agerande innan jag hunnit uppslukas av någon app i onödan.

Nu efter en veckas experimenterande har jag bestämt mig för att behålla denna konfiguration då min användning av telefonen minskat drastiskt både vad det gäller frekvens och total tid. Jag kan med andra ord starkt rekommendera detta experiment om även du tycker att du använder mobilen onödigt mycket till bekostnad av andra högre prioriterade aktiviteter.

Några sista tips för framgång är att enbart visa upp en riktigt tråkig app på app-mappens förstasida, samvetsgrant lägga övriga appar huller om buller samt flytta de mest dopamintriggande skurkarna relativt långt bak. Lycka till! :)

Vad är ditt bästa tips för att använda mobilen mer behovsorienterat?

Evolutionen vs Smartphonen

Dags att dopaminbanta mobilen?

Det talas allt oftare i media om vår relation till mobilen. Många är chockade över statistik som visar att vi under en normal dag tar upp våra telefoner över 200 gånger och stirrar på dem över 3 timmar. De flesta är införstådda med att appar generellt är avsiktligt utformade för att trigga hjärnans belöningssystem (och signalsubstansen dopamin). Alla är smått oroade över negativa konsekvenser för relationer, stressnivåer, förmågan att fokusera och såklart den förlorade tiden. Ingen gör något åt saken.

Trots att jag sedan många år tillbaka stängt av alla former av notifieringar undantaget telefonsamtal och SMS så lockar fortfarande telefonen. Jag vill många gånger per dag låsa upp skärmen och göra något (oklart vad) och när jag väl är igång så tenderar jag att mållöst och rastlöst hoppa runt mellan diverse appar. Jag brukar kalla dessa stunder för mindlessness-loopar och de tenderar att bli fler och längre om jag är trött eller stressad. :)

Min personliga erfarenhet är att det ofta räcker med en enda app som triggar hjärnans belöningssystem för att det ska börja klia i fingrarna och öka risken för ytterligare en mindlessness-loop. Och ju fler beroendeframkallande appar desto längre loop. Därför har jag dopaminbantat min mobil, vilket innebär följande:

  1. Stänga av alla former av notifieringar utöver telefon och SMS.
  2. Radera appar som erbjuder dopaminstimulerande inkorgar & evighetsflöden.
  3. Blockera motsvarande hemsidor i mobilens webbläsaren.

Min mobil är numera oförmögen att komma åt alla former av nyheter, sociala media samt diverse andra oprioriterade inkorgar, evighetsflöden och beroendeframkallande appar. Kvar är främst nyttoverktyg som besparar mig tid, underlättar vardagen, möjliggör prioriterad kommunikation eller som på annat vis ligger i linje med mina värderingar och mål. Mobilen har med andra ord blivit befriande tråkig.

Herr Minimalists mycket mycket tråkiga iPhone.

Herr Minimalists mycket mycket tråkiga iPhone.

Vill jag läsa nyheter, bloggar, Facebook eller bara se dagens besökarantal på vår blogg så får jag använda webbläsaren på datorn. För att undvika att slentrianmässigt konsumera motsvarande media framför datorn istället så har jag en så kallad ”content blocker” installerad som förhindrar detta. Denna går såklart att avaktivera relativt enkelt men den skapar ett tillräckligt stort motstånd för att jag ska hinna stoppa mig själv och ta ett medvetet beslut. Är viljestyrkan ovanligt låg eller behovet av distraktion ovanligt hög använder jag tjänsten Freedom.

Men varför gör jag detta? Främst handlar det om ett sätt att tvinga mig att leva efter mina värderingar och prioriteringar där till exempel mental närvaro med familjen, lärande via böcker, skriva och träning är långt mycket högre prioriterat än ytterligare en mindlessness-loop framför mobilen.

Vilka appar och tjänster är bäst på att locka in dig i mindlessness-loopar? Hur skulle livet se ut utan dem?

Värdet av en in- och utlista

Om du följt vår blogg ett tag har du säkert lagt märke till att vi sedan vi började vår minimalistiska resa varje månad gjort en sammanställning av allt vi införskaffat respektive rensat ut. När det skett några större alternativt kontroversiella förändringar så motiverar vi alltid detta. Men varför gör vi så?

De tre största vinsterna med denna typ av ”redovisning” är enligt vår erfarenhet:

  • Du konsumerar mer medvetet. Att veta att varje inköp bör kunna motiveras ur ett konkret behovsperspektiv skapar ett effektivt motstånd mot onödiga spontanköp. Du tänker till både en och två extra gånger.
  • Du skapar motivation till rensning. Att dokumentera alla onödiga och överflödiga saker du gör dig av med skapar mersmak till att göra dig av med ytterligare bråte. Du får momentum av tidigare framgångar.
  • Du blir medveten om trender. Att månad för månad se vad du införskaffar respektive rensar ut ger dig insikter om potentiella akilleshälar, vart ditt beteende tar dig på lång sikt samt möjligheten att justera i tid. Du avslöjar dina egna små vita lögner.

I slutändan handlar det i vårt fall främst om att vi håller oss själva och varandra ansvariga samt att vi hela tiden är medvetna om att vi får skämmas lite inför bloggens läsare om vi inte agerar i linje med våra värderingar. Ytterligare en sporre i vårt fall är att vi har möjlighet att motivera andra via bloggen.

Hur skulle ditt shopping- och rensningsbeteende förändras om du alltid dokumenterade samt motiverade dina beslut?