För några år sedan besökte jag Åhlens höstrea. Jag konsumerade vid den tiden på mitt gamla sätt, vilket innebar att jag fortfarande spenderade tid i butiker utan att först säkerställa ett konkret behov. Den här dagen hittade jag två fina Boomerang-pikétröjor till halva priset. Trots att de egentligen inte satt speciellt bra på min kropp slog jag till med förhoppningen att de skulle krympa lite i tvätten och att jag skulle växa lite på gymmet. Men vad hände med dessa tröjor sen?
Idag drygt fyra år senare har jag använt dessa tröjor vid totalt två eller tre tillfällen. Jag har många gånger testat dem men alltid föredragit andra pikétröjor som passar min kroppstyp bättre. Anledningen till att jag inte gjort mig av med dessa är att de kommer med en ganska stor ”tagen kostnad” eller sunk cost som det ofta kallas. Det vill säga pengar jag lagt ut som jag troligen aldrig får tillbaka. Något som givetvis känns extra tråkigt när tröjorna knappt kommit till användning, vilket bidragit till att de blivit kvar i garderoben onödigt länge.
Men varför köpte jag tröjorna trots att de inte satt speciellt bra på kroppen? Troligen för att de var av kvalitativt statusmärke till lågt pris under en begränsad tid med begränsat lager. Det vill säga den klassiska reafällan som så ofta leder till kompromisser kring färg, passform, kvalitet och behov. Samma fälla som troligen är ansvarig för en oproportionerligt stor del av alla oanvända plagg i garderober världen över.
Men idag så paketeras dessa tröjor ned i den Sellpy-påse vi förvarar i källaren och successivt fyller med saker vi inte behöver. Förhoppnings kommer tröjorna på detta sätt någon annan till glädje och med lite tur får jag iallafall tillbaka en liten del av den tagna kostnaden.
Har du några plagg eller prylar i ditt hem som du inte använder eller behöver men ändå sparar främst på grund av en tidigare ”tagen kostnad”?