Kategoriarkiv: Barn

Använd second hand-marknaden som förråd

Här om dagen när jag vabbade passade jag på att rensa ut barnkläder som lillebror växt ur. Eftersom det är oklart huruvida vi kommer försöka skaffa fler barn i framtiden känns det bättre om dessa kläder kommer till användning hos någon annan nu, än att de ska ligga i en låda hos oss på obestämd tid. Skulle vi få ett tredje barn i framtiden kan vi köpa kläderna second hand.

Det här tillvägagångssättet kallar vi att använda second hand-marknaden som externt förråd. När du inte behöver något under en längre tid eller på obestämd framtid, så säljer du helt enkelt sakerna direkt. Skulle behov uppstå igen i framtiden så införskaffar du en begagnad men fullgod lösning igen. Detta fungerar såklart allra bäst för saker som du inte är så noga med, men gör också att saker kommer i omlopp medan de fortfarande är aktuella.

Hur många har inte fått lådor av mor- och farföräldrar med gamla leksaker och kläder från sin egen barndom, där stor del av det som sparats, av olika anledningar inte kunnat användas? Kanske för att kläder tappat i elasticitet, blivit förstörda av fukt, att man numera vet att vissa plastleksaker är giftiga och därför inte vill att ens barn ska leka med dem, med mera.

Tänk om alla dessa saker som förvarats i ibland 30-års tid, hade fått komma till användning medan de fortfarande var aktuella och fräscha. Då hade andra familjer sluppit köpa nyproducerade varor (för dina hyllvärmare kan ju orsaka andras nykonsumtion). Istället för att vänta och vänta på att det någon dag ska komma ett lämpligt barnbarn som kanske, eventuellt kan ha eller leka med vissa av sakerna.

Är det värt att förvara något i flera decennium för att få uppleva några enstaka tillfällen då ens barn eller barnbarn bär något jag själv en gång burit? Eller för att de ska få åka samma barnvagn, samma pulka eller leka med samma dockhus. Är det inte bättre att saker kommer till användning här och nu tills de slitits ut?

Behöver jag säga att våra eventuella framtida barnbarn inte kommer bära plagg som deras föräldrar (dvs våra barn) hade när de var små. Eller få åka samma cykel etc. ;)

Hur tänker du kring det ovanstående och kan du tänka dig att använda second hand-marknaden som externt förråd?

Storasyster i samma pulka som jag åkte i som barn och som mina föräldrar sparat.

Schismer i minimalisthemmet

Vi har haft turen att vi båda är intresserade av minimalism och en enklare livsstil. Så ser det inte ut i alla familjer. Men även hos oss finns det vissa meningsskiljaktigheter gällande om saker ska rensas ut eller få vara kvar, samt hur vi ska ha det i hemmet. Här tänkte vi dela med oss av ett par konkreta områden där vi tycker olika.

Diskbänken. Fru Minimalist skulle gärna ha en helt avplockad diskbänk. För några år sedan tog vi bort vårt bestickställ och det har vi inte ångrat en dag, majoriteten av alla bestick diskas ändå i diskmaskinen. Men att inte heller ha något diskställ och ställa det som diskas undan för hand på en kökshandduk och sedan plocka in det i skåpen, det går Herr Minimalist inte med på. Han motiverar det med att vi har för mycket som diskas för hand nu under småbarnsåren, i och med att vi valt att inte ha flera uppsättningar av varken bestick, tallrik eller flaskor etc till barnen. Så diskstället i hörnet får stå kvar tills vidare.

Böcker. Herr Minimalist vill spara betydligt fler böcker trots att han numera köper 9/10 böcker som e-bok. Medan Fru Minimalist i perioder haft så lite som 10 böcker sparade. Här är det nog tur att vi har regeln ”rör inte någon annans saker” (om man inte uttryckligen bett om det såklart). Men Fru Minimalist drömmer om ett hus där vi bara får plats med en minimal bokhylla. Tilläggas kan att Fru Minimalist älskar att läsa fysiska böcker, men inte har något behov av att äga dem. Likaså skulle böckerna kunnat få stå bakochfram som vi tidigare skrev om i inlägget här, för att det ger ett visuellt lugn, men det vägrar Herr Minimalist. :)

Var sak har sin plats. Herr Minimalists återsamlingsplats för dagliga prylar.

Att-göra-saker. Fru Minimalist kan tycka att det är en utmärkt idé att lägga fram saker som behöver kommas ihåg, medan Herr Minimalist är all-in på att ha informationen digitalt. Ska vi komma ihåg att ta med påsen till second hand när vi lämnar hemmet så ställer Fru Minimalist den framför dörren samma morgon för att komma ihåg. Herr Minimalist hade lagt in det i sin to-do-lista. Problem med synliga att-göra-saker uppstår när det finns en obalans mellan ambition och ork, alternativt då en att-göra-sak helt enkelt inte är prioriterad och blir en permanent installation. Vill du läsa mer om detta har vi skrivit om det i inlägget ”Varning för permanenta att-göra-saker”.

Morgonstäda. Vi har det allt som oftast undanplockat på golv och ytor här hemma, undantaget barnens saker när barnen är hemma. Ytterligare ett undantag är när Fru Minimalist har lämningen av barnen på förskolan. Även om vi inte lämnar barnen jättetidigt på förskolan (08:30-08:45) så är det så pass intensivt att städa undan det barnen hunnit dra fram (leksaker, böcker, soffkuddar) inte prioriteras där och då. Mer än av Herr Minimalist. När han har lämningen plockas det undan och städas innan de beger sig iväg till förskolan. Men så kommer han inte till förskolan förrän tidigast kl 09 heller… ;) Eftersom vi bor så litet förvaras alla leksaker i vardagsrummet som är det rum man ser direkt när man kliver in i bostaden. Förmodligen skulle detta inte alls vara störande i ett barnrum eller kanske bara en större bostad.

Nu har vi delat med oss av våra schismer här i minimalisthemmet, och är nyfikna på om ni har några liknande områden eller tillfällen där oenighet uppstår om och om igen relaterat till minimalism? :)

Minimering av skolkataloger

När tittade du i dina skolkataloger senast? För mig var det flera år sedan. Till stor del för att de legat nerpackade i min nostalgilåda i källaren, men mest för att jag inte känt någon önskan eller något behov av att titta i dem.

Dock tog mina 12 skolkataloger upp en stor del av nostalgilådans utrymme samt för stor del av dess vikt med sina ganska precis 4 kg skolkataloger.

Det var därför en lättnad och frihetskänsla på flera sätt när jag bestämde mig för att klippa ut enbart min egen klass i respektive skolkatalog/årskull och slänga resten. De där andra klasserna (läs killarna ;) ) jag hade stort intresse av då, finns inget intresse av nu.

Till vänster kvarvarande urklippta bilder, till höger högen med skolkataloger.

Visst kan man tycka att det som ligger undangömt i lådor i källaren och inte märks i vardagen inte är så viktigt att rensa bland. Men man ska inte underskatta de positiva känslor det kan innebära att släppa taget om den här typen av saker. Och det kan vara lite som med digitalt överflöd, det är inte alltid det märks i vardagen, men medvetenheten kring att det finns där, kan ändå ligga och gnaga långt bak i det omedvetna. ;)

Kanske släpper jag även taget om bilderna på min egen klass framgent, eller digitaliserar dem. Men tills vidare kändes det lagom att spara i nostalgilådan. Jag har många positiva minnen från skoltiden, men inte några andra foton än dessa som direkt påminner om skoltiden eller om personerna jag upplevde den livsfasen tillsammans med. Kanske är det annorlunda för ungdomar idag som kan ta bilder med mobilen i tid och otid på klasskamrater.

Har du dina skolkataloger kvar?

Förskolepyssel och minimalism

En vanlig fråga som vi får på bloggen, instagram och även mejlledes, är hur man gör med alla pysselgrejer som barnen släpar hem från förskolan. Inte minst så här i samband med terminsslut när hela höstens samling av teckningar, skapelser och pyssel kommer hem.

Vi förespråkar helt klart att digitalisera majoriteten av dessa för att kunna bevara dem, minnas dem och kanske ge vidare till barnen (digitalt), men slippa förvara och spara dem fysiskt. För vissa kan detta låta tråkigt, eller läskigt. Att bilderna av barnens skapelser kommer bli liggandes någonstans i myllret av bilder på en hårddisk och aldrig mer tittas på eller ens hittas igen. Men så behöver det absolut inte bli.

Låt oss berätta mer i detalj hur vi gör och hur vi trots att de inte sparas fysiskt, ändå använder, konsumerar och tittar på skapelserna tillsammans.

1. När någon enstaka skapelse kommer in i hemmet löpande under året brukar de sättas upp på kylskåpet under en vecka eller stå synliga i hemmet under högtiden de är gjorda till. Om det är saker som kan användas så används de tills barnen tröttnar på dem, exempelvis halsband. Eller tills de blir onödigt många, då försöker vi få barnen att rensa ut några.

2. När sakerna fått sin uppmärksamhet eller fyllt sitt syfte, lägger vi dem antingen i en utsedd mapp för dessa saker, eller går direkt på punkt 4 nedan. Om det inte redan står namn och år brukar vi skriva till det synligt om det är lämpligt (lätt på teckningar, svårt på halsband).

3. I slutet av terminen/året när vi har en anständig hög med pyssel och förskolealster, gör vi först en rensning. Är det exempelvis 10 teckningar som liknar varandra så sparar vi ett par.

4. Sedan fotar vi de utvalda sakerna. Ibland bara liggandes på ett bord, ibland även när barnen själva håller i grejerna. Vi fotar alltså bara ett urval av alla teckningar och pyssel.

5. Ca 1-3 av alla teckningar per termin sparas i en varsin plastficka som barnen har. Den tänker vi ska finnas i en ”nostalgilåda” när barnen får en sådan. Det blir kanske 20 teckningar i den per barn för hela förskoletiden. Då kan man se hur målningen utvecklas, olika teman de haft etc.

6. Till de foton vi tagit under punkt 4 har vi skapat ett särskilt digitalt fotoalbum till respektive barn där dessa sparas. På så vis kan de förhoppningsvis ta del av dem i framtiden om så önskas.

7. Vi har en vana att 1-2 kvällar i veckan titta på foton och filmer vi tar med kamera och mobil på tv:n tillsammans med barnen. Alla samlas i soffan och så gör vi bildspel över ett tillfälle eller tittar på bilder från när barnen var små. Vid dessa tillfällen kollar vi ibland även på de album vi skapat med barnens pyssel och teckningar, pratar kring dem; vad det föreställer, vem de gjorde dem med etc och återupplever på så vis barnens förskolealster.

Det kan vara en svår balansgång vad man ska göra med barnens förskolepyssel. Vi vill verkligen inte spara en massa skrymmande pyssel eller teckningar som ju i ärlighetens namn inte alltid är jättefina. ;) Och förmodligen skulle vissa ändå gå sönder med åren. Men samtidigt vill vi inte att barnen ska uppleva att det de skapar inte används utan bara slängs så snart det kommer hem.

Mina föräldrar har inte sparat något direkt pyssel från när jag var liten (mer än någon knölig påskkyckling) men däremot stora mängder teckningar som jag själv rensat bland när jag blev vuxen. Att de inte sparat några av de pyssel jag gjort, är inget jag saknat. Däremot hade det varit roligt att se bild på vad man pysslade för något på förskolan på glada 80-talet. ;)

Hur gör eller har du gjort med allt pyssel som barnen tar hem från förskolan eller skapar hemma?

Även barnens diplom och liknande kan ju digitaliseras om man har svårt att bara slänga dem.

Recensioner och boktips

Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att jag i princip helt slutat lyssna på poddar till förmån för ljudböcker. Jag gillar fördjupningen som ljudböcker ofta ger i jämförelse med korta podcasts. Två böcker jag lyssnat på senaste tiden är Hjärnstark och Den digitala barnvakten. Så här i efterhand tycker jag dessa två böcker går in i varandra och kompletterar varandra till innehållet, vilket gjorde att de passade väldigt bra att lyssna på parallellt, och de är väl värda att lyssna på.

Boken Hjärnstark handlar i mångt och mycket om hur du kan påverka och träna din hjärna så att du blir mer stresstålig, mår bättre, får bättre koncentration och blir mer intelligent. Samma fördelar som många får av meditation. I boken förespråkas regelbunden träning som ett av de bästa sätten att uppnå alla fördelar, betydligt bättre hjärngympa än sudoku, korsord och kosttillskott.

Eftersom hjärnan är i ständig förändring och bildar nya hjärnceller och kopplingar, kan varje tanke du tänker förändra din hjärna lite grann. Liksom varje hårt träningspass eller promenad som du tar. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, gamla, vuxna och barn. Som småbarnsförälder är det lätt att träningen prioriteras bort, men den här boken får en verkligen att förstå vikten av träning och vardagsmotion för vår hälsas skull, men också för att prestera bättre på jobbet samt bli en bättre förälder.

Boken Den digitala barnvakten å sin sida berättar istället vad som enligt forskning händer med våra barns hjärnor och kroppar när de sitter mycket framför olika skärmar. Hur datorspel och filmer är uppbyggda för att ge kroppen snabb belöning och starka dopaminpåslag, för att hjärnan och kroppen ska skrika efter mer, mer, mer. Bara en liten stund till, bara ett försök till, bara en nivå till. Var inte naiv och tro att speltillverkarna är snälla och vill att dina barn ska lära sig något, de vill bara tjäna pengar och få ditt barn (eller dig) att stanna kvar och spela mer.

Fram till 20-års åldern har vi ungefär 115 000 vakna timmar, vad vi (eller våra barn) gör med dessa kommer forma dem som vuxna. Små barns användning av teknologi kan leda till försenad språklig och motorisk utveckling och äldre barns användning till stillasittande och missbruk. För att få positiva effekter på hälsan bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning. Idag är det bara 44 procent av killarna och 22 procent av tjejerna som når den nivån.

Boken försöker inte moralisera, vara bakåtsträvande eller skambelägga föräldrar, utan vill baserat på fakta tydliggöra hur vi kan balansera tekniken och ta till oss allt det goda den kan tillföra, men samtidigt minimera riskerna. För även om man som förälder har en positiv syn på skärmar, så kan vi inte komma ifrån att depressiva tillstånd blir allt vanliga bland barn och ungdomar, att stillasittande leder till hälsoproblem, att sömnsvårigheter har krupit ner i åldrarna, att koncentrationsproblem är vardag i förskolor och skolor i större utsträckning än för bara 10-20 år sedan. För 10 år sedan kunde barn hålla fokus i 12 sekunder, idag är det 8. För en guldfisk är det 9 sekunder. Fråga mig inte hur det har kontrollerats. ;)

Börjar du förstå hur böckerna hänger ihop? Den ena berättar hur du med träning kan optimera hjärnan och kroppen. Hur du kan minska stressen, öka koncentrationen och få bättre sömnkvalitet med hjälp av träning. Den andra om hur skärmar gör att hjärnan ”programmeras” om på ett negativt sätt, hur skärmtiden ökar på bekostnad av att barn rör sig allt mindre, och hur ökad skärmtid kopplas ihop med sämre sömn och försämrad koncentrationsförmåga.

Jag lyssnade på böckerna parallellt då Hjärnstark efter några timmar blev lite ”mastig” och forskningstung i mina öron. Då lättade jag upp med Den digitala barnvakten och upptäckte vad bra de var att lyssna på dem parallellt för att upptäcka oväntade kopplingar mellan böckerna.

Vill du lyssna på dessa böcker så finns de hos Nextory där du fortfarande får 30 dagars gratis lyssning om du anger koden Minimalisterna på länken här. Erbjudande gäller nya medlemmar/nya e-postadresser och går att säga upp när som helst utan kostnad.

Har du läst eller lyssnat på någon av böckerna ovan och vad tyckte du i så fall?

Detta inlägg är inte ett samarbete med Nextory utan publicerat för att jag vill tipsa om två böcker som jag tycker är väldigt bra. Däremot hade vi ett samarbete med Nextory i början av december som du kan läsa mer om här.

Våra barn får inga julklappar

När vi skrev på Instagram om att våra barn inte får några julklappar av oss föräldrar på julafton, och inte heller några adventsklappar eller liknande, fick vi väldigt många kommentarer. Allt från positiva hejarop till att det var snålt mm. Norges största kvinnomagasin KK Magazine fångade upp vårt ställningstagande och intervjuade oss kring varför vi valt att inte ge våra barn julklappar och hur vi ser på konsumtionshetsen kring jul, artikeln hittar du här.

Svenskarna lägger mest pengar av alla nordiska länder på julen. Varför är vi så besatta av att konsumera? Vi tycks ha skapat en kultur där julen handlar mer om materiell kapprustning än det som egentligen borde vara viktigast, dvs kvalitetstid tillsammans med dem man älskar. Idag när tid är en bristvara och alla ständigt distraherar sig med diverse skärmar så borde just kvalitetstid räknas som något av det finaste man kan ge.

Nedan utvecklar vi resonemanget kring varför vi valt att inte ge julklappar till våra barn. Vi upplever att fler än man tror i smyg önskar att även de och deras närmaste skulle våga genomföra en liknande förändring. Vi hoppas inspirera andra till en sundare inställning till prylar och gåvor genom att vara öppna med hur vi tänker.

Behöver inget. Vår filosofi är att införskaffa prylar baserat på konkreta behov, och vi menar att våra barn i hög utsträckning redan har allt de behöver materiellt sett för att utvecklas, vara harmoniska och klara vardagen. Visst har de färre leksaker än genomsnittsbarnen i Sverige, och de skulle absolut inte tacka nej till fler leksaker, men vi har valt att inte äga allt. Mer är väldigt sällan bättre när man nått en kritisk massa.

Får julklappar av andra. De får ändå julklappar av mor- och farföräldrar och kusiner. På själva julafton får de 2-4 julklappar vardera. Och sedan lika många igen när vi firar jul med andra delen av släkten i mellandagarna. Vi försöker vara tydliga och bara önska böcker och leksaker eller pyssel som vi tror går hem hos barnen, och helst kvalitativa och giftfria.

Två second hand-fyndade pussel från Stadsmissionen.

Sprida ut julen. Våra barn fick en varsin ”julklapp” av oss på Lucia, de fick ett varsitt pussel inhandlat på Stadsmissionen för 20 kr/styck. Dels för att slippa koncentrera allt kring julafton, men mest för att lillebror firade 1,5 år den dagen och som uppmuntran för att båda barnen varit med i förskolans luciatåg.

Inte koll på givare. Våra barn är fortfarande så pass små (3 respektive 1,5 år) att de inte reflekterar över vem som ger vad eller att de inte får julklappar från alla som närvarar vid julfirandet. Vad vi märkt tycker de inte att det är märkligt att de inte får något från oss.

Kommer vi köpa julklappar till barnen när de blir äldre? Ja, det kommer vi med största sannolikhet att göra, men med ambitionen att minimera gåvor i form av onödiga prylar, till fördel för sådant barnen verkligen behöver samt upplevelser och liknande. Kanske var detta sista julen vi kunde låta bli att köpa julklappar till våra barn, det återstår att se.

Kan du tänka dig att låta bli att köpa julklappar till dina barn? Eller att köpa begagnade julklappar?

Årets julklapp 2018

Årets julklapp år 2017 blev ju en elcykel. Hur många det nu är som i realiteten ger så pass dyra julklappar till varandra, men ändock. Jag hoppas i alla fall att de som får eller köper en elcykel verkligen använder den så att det inte blir den populäraste prylen på Blocket nästa år. ;)

För som vanligt var årets julklapp en pryl. Vi ser dock fram emot året då TID blir årets julklapp. Tid med varandra, tid med andra, tid med sina barn och andras barn. Vi är nog alla överens om att prylar inte är något som det råder brist på varken hos barn eller vuxna. Däremot har många brist på tid. Barn har brist på tid med andra vuxna, vi brist på tid med vår partner, liksom med vänner och andra vi tycker om.

Egentligen handlar det ju inte om verklig tidsbrist, utan om prioriteringar och värderingar. Alla har lika många timmar till förfogande varje vecka, sen är det upp till var och en och välja vad man väljer att använda den till. Men vi tänker sällan på alternativkostnaden (som du kan läsa mer om i vår bok), att varje gång du tackar ja till något så tackar du automatiskt nej till mycket annat. Och våra ekorrhjul och fullspäckade scheman tar sig uttryck i upplevd brist på tid.

År 2008 blev årets julklapp inte en pryl utan en upplevelse. Vi hoppas att årets julklapp 10 år senare, dvs nästa år, blir tid.