Dags att prata julklappar med släkten

Om mindre än två månader stundar årets konsumtionshögtid nummer ett – julen. När det är som mörkast ska vi utöver julavslutningar, glöggfikor, luciafiranden, julfester och lussebakande klämma in en massa onödig shopping också. Eller? ;)

Även om det kan kännas avlägset så är det hög tid att fundera kring hur du och din familj och kanske släkt, vill ha det med julklappar och julfirande i år. Helt enkelt för att kunna kommunicera och förbereda alla på att den här julen kanske inte blir som alla andra jular. Det är dags att tänka hållbart kring julfirandet, hållbart för dig och hållbarare för planeten.

Nu var det ett par år sedan vi tog det där snacket och ändrade upplägg från stora höger med inslagna prylar som bytte ägare. Till att istället köpa en julklapp av förbrukningskaraktär för ca 100 kr och någon variant av julklappsspelet som fördelar ut julklapparna. För bara för att julen är en högtid med konsumtionsdrivna traditioner, förväntningar och känslor, så råder det inte undantagstillstånd att släppa sina värderingar. Vi tycker att konsumtion fortfarande ska utgå från behov, dina egna och mottagarens.

Men barnen, de måste väl ändå få julklappar!? Våra barn fick inte julklappar av oss föräldrar förra året. Det tyckte många var mycket konstigt (det skrevs t o m en tidningsartikel om det). Våra barn var då 1,5 samt 3 år, och vi tyckte helt enkelt inte att de behövde fler saker än de redan hade. Och de fick ju ett par julklappar från mor- och farföräldrar.

Julklappar till barnen från mor- och farföräldrar julen 2017.

Hur gör man då om man vill ha en hyfsat minimalistisk jul och vad kan man göra åt mor- och farföräldrar som gärna köper både två och tre julklappar till barnen? Vi tycker att man ska våga vara tydlig och kommunicera sina preferenser. Hjälp din omgivning att hitta alternativa lösningar som ligger i linje med dina värderingar genom att ge konkreta förslag. Kanske kan du erbjuda dig att avlasta släktingar och få göra inköpen till barnen åt dem? ;) Och om du inte får med dig släkten på en minimalistisk jul i år, så har du åtminstone sått ett frö.

När det gäller julen så kom ihåg att det främst handlar om att umgås med människor man älskar, och inte att byta prylar med varandra. Bland det finaste du kan ge en annan människa är faktiskt din tid samt fulla närvaro och uppmärksamhet.

Jag vill gärna passa på att tipsa om en intervju med oss i Leva & Bo igår där du också kan läsa om våra bästa tips kring en minimalistisk jul. Där kan du få ytterligare tips kring hur du kan tänka kring julklappar, julpynt och givmilda släktingar. :) Intervjun hittar du här.

Vad är dina bästa tips kring minimalistiskt och mer hållbart julfirande?

14 reaktion på “Dags att prata julklappar med släkten

  1. I.I.

    Vi har sedan flera år tillbaka bytt fina chokladaskar med de vuxna.
    Våra barn som är i tonåren får under året skriva saker de önskar. Sedan får alla köpa något just från den listan till sammanlagt maxvärde 1000kr. Delat dokumentjänst typ Google docs är toppen för det. Då kan alla skriva in ”det här jag redan köpt. Kostade 159kr”. Det innebär att det blir max 2-3 saker per barn under hela julafton. Är ”allt taget” ur listan eller om maxgränsen på 1000kr är nådd så får man köpa en chokladkaka.
    Och det viktigaste av allt: barnen får inte det de önskar med detsamma. Utan de får gå och vänta och längta (och prioritera) och drömma…Då uppskattar man och vårdar det man får! Det tror jag många barn inte gör längre i Sverige.

    Svara
  2. Jenny L

    Min familj består nu av fem vuxna (vi är tre syskon 25-35 samt två föräldrar). Sen flera år har vi fantastiskt julklappssystem där man köper en julklapp till EN person i familjen (till vem lottas i oktober) samt en julklapp till sig själv. Då blir det bara bra och genomtänkta grejer, ibland även immateriella klappar som jobbardagar. Maten hjälps vi ju åt med. Har så fina lugna jular med mycket promenader och sällskapsspel. Rekommenderas!

    Svara
  3. Eva

    Jag minns att våra far- och morföräldrar aldrig köpte julklappar och födelsedagspresenter själva, utan alltid gav en slant till föräldrarna så att de köpte. Detta eftersom de bättre visste vad vi behövde.

    Man kan också se till att ordna det så att jul och födelsedag är de gånger barn får det som annars kanske blir köpt under årets gång. Så var det i vår familj. Vi fick knappt någonsin en pinal eller klädesplagg som inte varit ett inslaget paket först. Det positiva med det är att barn lär sig att vardag betyder noll konsumtion av saker och enbart två gånger per år får man något. Ingen idé att gnälla, inte ens som tonåring. Det jag lärt mig av denna stränga regim är enorm tacksamhet för det jag väntat på och att vara rädd om grejerna.

    En gång i barndomen glömde jag baddräkten på badhuset och hittades aldrig. Fick helt enkelt vara utan baddräkt ända fram till min födelsedag och hoppa över simningen i skolan. Läraren tyckte dock annorlunda och jag fick hyra från badhuset på skolans bekostnad. Detta besvär lärde mig dock att aldrig mer slarva bort ett klädesplagg.

    Om tillgången till saker är oöverblickbar och godtycklig behöver inget barn vara rädd om något och vinner förmodligen alltid på att gnälla efter saker varje dag. Den stackars ungen lär sig då knappst glädjen i förnöjsamhet och blir besatt av konsumtionsanden kanske redan innan 7-årsåldern. De kanske blir som eleverna på senaste skolan jag jobbade på. Där samlades det ihop ca 150 par skor, fyra sopsäckar med kläder och en säck med badlakan efter VARJE läsår. Trots påminnelser togs sakerna inte tillbaka. Av detta fick personalen ta allt och det var fina grejer köpta av förmögna föräldrar.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Tror det där med att vänta tills det blev jul och födelsedag var mycket vanliga förr i tiden. Kanske för att inte allt var så billigt på den tiden, och/eller av vana och tradition.

  4. Sebbe

    Hej.
    Jag vill vara fri och vara glad. Jag tycker inte om ”Kalle Ankas jul” och vill inte känna mig låst i något. Jag vill umgås med familjen utan många krav.
    Jag önskar mig en mattebok som jag vet det kommer behövas.

    Tänk om ni en dag får veta att ni måste åka på sjukresa, regelbundet och många besök på sjukhus eftersom risken är stor att man inte överlever? Så är det för mig, jag måste åka på sjukresor annars dör jag.. Jag vet inte ens om jag lever vid jul.. Jag kommer snart att åka på sjukresa igen.
    Kära tomten, jag önskar mig att få leva utan fysiskt funktionsnedsättning och få vården jag behöver eftersom jag väntar att utredningen blir klar.. Hjälpen behövs snabbt, eftersom annars finns jag inte längre kvar..

    Svara
    1. Jenka

      Håller tummar och tår för dig Sebbe. En matematikbok är förresten en jättebra julklapp i mina ögon. Jag brukar också önska mig sånt jag behöver, men ibland tycker familjen jag är ”tråkig” för det. Jag håller inte med ;)

  5. Upplandskullan

    Vi skippade julklappar hos mina föräldrar förra året, körde julklappsspelet istället – mycket lugnare. Hos svärföräldrarna lottar vi varje år vem av de vuxna vi ska köpa en (önskad) julklapp till. Kusinerna får en julklapp de år vi firar själva julen tillsammans.
    Mina barn lär inte få många paket eftersom jag inte kan komma på något de har behov av, och de (6 och 9 år) har inte heller många önskningar. Jag köper hellre någon sak (som det finns behov av) utanför jul/födelsedag än paketberg vid dessa högtider.

    Svara
  6. Anna

    Hej! Jag köper julklappar till mina barn.Förut bytte vi mellan kusiner, det har vi slutat med.Alla tycker det är bättre så, att bara stressa runt för att pliktskyldigast köpa nåt, det är ingen som tycker det är kul.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Nej, men ändå förvånansvärt många som ff gör det. Kanske för att en i släkten ff tycker om att visa sin kärlek genom just presenter.

  7. Linnea

    Hej – intressant inlägg om en fråga som har besvärat mig mycket! Det blir nu andra julen med eget barn för min del. Förra året upplevde jag det jättejobbigt att få ansvar för ett berg av leksaker och grejer som jag inte alls ville ha av i mitt hem (barnet själv var och är fortfarande för litet för att ha en åsikt- en gammal tidning är lika kul som nya leksaker). Det kändes också som delvis mitt ansvar att alla dessa grejer producerats, köpts och transporterats med negativ miljöpåverkan. Jag orkade inte ens vara med på hela paketöppningen, utan fixade i köket då och funderade på vilken brist i deras barndom som gjort 50-talisterna besatta av att ge många julklappar?

    I år försöker jag komma till ro med faktumet att vissa verkligen vill köpa julklappar, att faster/farmor tycker det är en oerhört viktig del i relationen till brorson/barnbarnet. Även om jag inte håller med ska jag försöka att acceptera att vissa personer kan jag inte ändra på, det bästa jag kan komma på då är att ”önska” något dyrt och någorlunda hållbart producerat till barnet, så de förhoppninsvis bara köper en grej (att säga att de bara får köpa en grej funkar inte – jag provade förra julen). Fast egentligen är jag emot att överhuvudtaget köpa nyproducerade saker till ett barn i den här åldern, allt finns ju på begagnatmarknaden. En del mostrar och fastrar har vi ändå lyckats med att de ska gå över till begagnat-presenter, så i år tänker jag fokusera på hur bra det känns, och lyfta fram det positiva med det vid nästa paketöppning, istället för att ha ångest i köket :) Till mina släktingar ger jag begagnat när jag kan och hittar något bra (ett år blev det en Brio-järnväg som det fortfarande leks med 5 år senare), annars blir det förbrukningsvaror eller sådant de specifikt önskat sig. Till min egen man och mitt barn blir det inga julklappar alls, de kan jag visa uppskattning för på andra sätt :) Eller, ja det blir 1000 kr till vår sons fondkonto, det tror jag han kommer uppskatta i framtiden mer än en hög till med leksaker i nuläget. Tack för att ni lyfter detta! Ju mer uppmärksamhet frågan får desto fler vågar ge och önska sig begagnat framöver, eller helt enkelt skippa julklappar och fokusera på att umgås :)

    Svara

Kommentera