Den ofrivilligt frånkopplade månaden

Året var 2003 och jag hade snart tagit mig genom halva KTH-studierna och fått nog av att bo hemma hos mina föräldrar. Att bo hemma hade verkat bekvämt och ekonomiskt försvarbart efter 15 månader i försvarsmaktens otacksamma tjänst, men nu två år senare var det verkligen dags att lämna boet. Vad jag dessvärre hade glömt att ordna inför flytten var internet och kabel-TV, vilket jag som novis fick erfara den ”hårda” vägen.

Att tjänsterna ovan tog tid att aktivera vid den tiden och det faktum att smartphonen inte var uppfunnen än innebar att jag stod nästan helt utan någon form av skärmunderhållning i fyra veckor. Något jag såklart bävade inför eftersom jag redan då vant mig vid att alltid ha tillgång till ovannämnda förnödenheter. Därför ställde jag mentalt in mig på den kanske hittills tråkigaste månaden i mitt liv.

En månad senare minns jag hur jag berättade för mina föräldrar att jag haft en av de bästa månaderna i mitt liv. I brist på digital distraktion hade jag tvingats ringa samt träffa både nya och gamla vänner i verkligheten istället för att skicka meddelanden över ICQ, och hade därmed en av mitt livs mest socialt intensiva månader. Jag hade läst hela sju skönlitterära böcker och låg för ovanlighetens skull helt i fas med studierna på KTH. Jag hade trots medfödda nattugglepreferenser snittat åtta timmars sömn per natt, tränat mer än någonsin och dessutom haft gott om tid att planera vardagen, laga nyttig mat och tänka över mina värderingar och prioriteringar i livet.

Jag minns att det var med delade känslor jag tog emot beskedet att återigen ha tillgång till kabel-TV och internet, och lovade mig själv att i största möjliga utsträckning fortsätta leva som jag gjort de senaste fyra veckorna. Snart spenderades dock kvällar och helger trots det framför TV:n och datorn igen. Den digitalt frånkopplade, men till livet betydligt mer uppkopplade månaden var snabbt glömd.

Det var lustigt nog först ganska precis tio år senare när vi startat vår minimalistiska resa och började experimentera med att eliminera onödiga fokus och distraktioner som jag kom ihåg och inspirerades av episoden igen.

Hur skulle ditt liv förändras om du blev ofrivilligt digitalt frånkopplad i en månad? Vad skulle du lägga mer av din tid på?

21 tankar kring ”Den ofrivilligt frånkopplade månaden

  1. Granntanten

    Jag lämnade bort min tv en termin där i mitten av 90-talet. Och visserligen hade jag datorn kvar, men uppringt internet man betalade själv – jag hushöll bra noga med de minutrarna. Förutom att man hade ett socialt liv värt namnet, så läste jag på 215% och klarade tentorna galant…

    Svara
  2. Moa

    Jag hade månader utan internet hemma som student. Min sönderlekta kortlek, som jag la patienser med medan jag lyssnade på radio om helgerna, har jag kvar som ett minne. För min del fick jag ett mycket rikare liv med internet, även socialt. Jag saknar ibland radiolyssnandet, men sällan patienserna. Ibland tror jag man lurar sig själv när man intalar sig att det är datorn eller tv:n som är tidstjuvar, när det i själva verket är orken eller fantasin som sätter gränserna.

    Svara
    1. crimsonanna

      Klokt skrivet, Moa. Vi är nog många som får ett rikare liv via Internet, iallafall jag som pratar med nära vänner som bosatt sig i andra delar av Sverige. Som du säger, det är nog lättare att skylla på dator och tv, än på ork och fantasi. För mig personligen känns det som ett sätt att framhäva sig själv som ”duktig”.

    2. fruminimera

      Intressant inlägg! Kanske är de så att kommande generationer blir bättre på att hantera tillgängligheten och lättare kan använda internet för att berika sitt liv utan att bli beroende.

    3. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      @ Moa:
      Absolut, i många fall är det orken och fantasin som sätter gränserna. Jag tror dock att alltid ha tillgång till ett ”lätt” alternativt som TV, slösurf, datorspel eller liknande gör att man inte utmanar orken eller fantasin. Sedan varierar självklart fantasi och ork enormt mycket från person till person.

      @ CrimosonAnna:
      Finns det per definition något dåligt i att vara ”duktig” eller effektiv?

      @ Fruminimera:
      Jag tror precis som du på en balans, dvs internet och möjligen till och med TV kan vara enormt berikande, men blir destruktivt om det går över styr i form av missbruk. Det är dock inte alltid helt lätt att se eller dra gränsen. :)

    4. crimsonanna

      Som svar på frågan till mig ovan-ja, det gör det. Många människor (speciellt kvinnor) som prioriterar att vara duktiga och/eller effektiva tenderar att göra både sig själva och andra illa. Jag ser ingen poäng i att delta i det moderna samhällets prestationskult. Den tappar sin glans efter att ha sett flera av de som står mig nära kämpa sig tillbaka efter sjukskrivningar.

  3. Maria

    Första året i studentlägenheten (2001) hade jag ingen tv och ingen dator, klarade mig bra med radio och telefon. Dator skaffade jag först till examensarbetet hösten 2004 (då blev det även internet via telefonjacket, dyrt och opraktiskt). Idag skulle jag har svårt att klara mig, men kopplar åtminstone bort jobbet när jag är ledig.

    Svara
  4. fruminimera

    År 2006 flyttade jag hemifrån och hade inte råd med (ehmn… prioriterade inte) en dator, så jag fick leva utan. På något märkligt vis gick det galant! Läste en kvällskurs i filosofi och lämnade in uppgifterna handskrivna. Ett par gånger i månaden köpte jag datortid på en 7/11 och betalade räkningar. Har inte tänkt på den perioden på ett bra tag men skrev just om den på bloggen, så det var lustigt att läsa det här inlägget nu.

    Lever inte så frånkopplat idag men försöker lägga undan datorn på sin plats för att inte lockas att slösurfa för mycket. Istället stickar jag, och sedan en tid tillbaka försöker jag läsa fler böcker! Betydligt mer givande än facebook….

    Svara
  5. Eva

    Vet med säkerhet att jag skulle förflytta mitt ”nyttiga” läsande på nätet till mer läsande av tidningar och böcker.

    Det enda dumma – men tidsmässigt ej försumbara – jag använder tiden på nätet till är överdriven nyhetsuppdatering, överdrivet socialiserande på bloggar, överdrivet snokande på diverse sidor om tja allt som faller en in för stunden. Tillgängligheten leder till det där fördummande slösurfandet som visserligen ger en koll på allt man kan önska sig just för stunden men som man kan ifrågasätta om det är så nödvändigt.

    Har börjat fråga mig inför onödiga göranden, inte bara på nätet, berikar detta mitt liv på lång sikt? Svaret är nästan alltid nej. Men på kort sikt ”just nu” kan tydligen vad skräp som helst i vardagen berika – för stunden. Precis som choklad… Otroligt alltså! ;) Och då har jag aldrig haft Facebook och aldrig ägt en smart mobil. Kommer inte på fråga att skaffa det, riskerna är för stora… ;)

    I övrigt skulle jag absolut inte bli mer social utan nätet. Varför? Jo, för att alla andra skulle vara upptagna med det! Tacka vet jag ”den gamla goda tiden” (ca före 2003) före allt detta ”elände” (beroendet) startade. Hela min ungdom (jag är 41) var alla ”ofrivilligt frånkopplade”, så socialt avkopplande! :) Visst har internet givit många fördelar, men rent livskvalitetsmässigt vet jag inte om fördelarna överväger nackdelarna, åtminstone för min personliga del. För stunden kan jag tycka det men i långa loppet. Nja.

    Ja, som vanligt blev det många ord men detta är min vardagssociala kontakt faktiskt! Jag pluggar numera igen och kontakt har man aboslut inte med kursare, de sitter med blicken på sina skärmar nu precis som jag. Att plugga idag är något helt annat rent socialt än det var så sent som på 90-talet. Kan folk ens tänka sig en studietid utan mobil, bärbara datorer och ständigt med lurar i öronen som skärmar av dem till sin egen värld? Utan detta skulle man ju vara utlämnad till främmande kanske trista människor precis i ens närhet. Hemska tanke! ;)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Haha, jag experimenterar just nu med precis det du beskriver, dvs flytta det ”nyttiga” läsandet från nätet till böcker istället, vilka ofta går lite djupare in på många ämnen jämfört med artiklar om samma ämne på nätet. Än så länge känns det kanon. :)

      Vad spännande att höra om hur den sociala biten på studiesäten har förändrats. Jag som avslutade mina studier 2006 minns det som en extremt social och aktiv period i livet men de gånger jag varit tillbaka på KTH och som ”representant för näringslivet” hållit föredrag för studenter har jag höjt på ögonbrynen för alla som sitter med laptops framför sig och ”antecknar”. På vägen hem från ett sådant tillfälle gick jag förbi några lektionssalar där dörrarna längst bak var av glas. När jag kikade in såg jag att de flesta satt på Facebook, Tumblr, Imgur samt diverse shoppingsajter. Illa!

    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Tack för att du uppmärksammade detta!

      Jag uppdaterade precis WordPress-tillägget Jetpack som låg en version efter och då kom bokstaven ”i” ovan tillbaka. Underligt! :)

  6. Cattis

    När vi flyttade in i vårt hus för 5 år sen var vi utan internet i en månad och det var en fantastisk månad, vi spelade spel med barnen, var mer utomhus, tid för läsning med mycket mera. Nu känner jag att alla hamnar framför dator/telefon/padda och sitter och glor, inklusive mig själv… Kanske läge att göra nåt åt det…

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter som en mysig period! :)

      I vårt hem har vi tex en trådlös router som stänger av Wifi efter klockan 22 fram till 06 för att säkerställa att vi börjar röra oss mot sängen i tid. Det kanske även skulle vara något för er, fast med större restriktioner? Skulle det gå att föra en sådan dialog med barnen (och maken)?

  7. Eva

    Kan inte låta bli att kommentera ditt svar, Herr Minimalist. Ja, laptops som anteckningsblock är väldigt vanligt. Men det är i alla fall inte störande för andra även om det kan kännas konstigt för föreläsaren kanske att vissa aldrig tittar upp från skärmen… Man ser, som du också sett, att det pågår väldigt mycket annat än bara antecknande som satt man bland trotsiga gymnasister. Det märkligaste är dock att när en power point är extra detaljrik så åker en skog av mobilhänder upp och fotar vilket gör att de kan skymma sikten och man missar bilden som snabbt byts ut… Men det kan de å andra sidan ofta gott göra då vissa lärare har en underlig förmåga att inte ens prata kring dem alls. De verkar ha funktionen snarare som dekoration! Nu låter jag förstås teknikfientlig men det är jag inte alls. Det bara verkar som om tekniken inte sällan används fel, klumpigt eller utan att det förbättrar något. Och det är ju människans fel utan att jag nu blev människofientlig… ;)

    Förresten var de två blå klänningarna i Fru Minimalists vårkapsel ursnygga! :)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Kan man inte få tag lärarens PowerPoints som PDF efter lektionen, typ ladda ned från något hemsida skolan tillhandahåller? :)

      Kul att du gillar Fru Minimalists klänningar, det gör jag med. :)

  8. Jessica

    Mitt bredband slutade fungera för ett tag sedan då de grävde av en kabel utanför. Tyvärr så pluggade jag på distans då så det blev ganska stressande att inte ha tillgång till skolan under tiden de lagade kabeln. Men om man bortser från skolbiten så var det jätteskönt att inte kunna gå ut på internet. Nu var detta bara under ett dygn ungefär men jag kände ändå av skillnaden väldigt tydligt. Jag funderar faktiskt på att testa att vara helt utan internet och smartphone i en vecka för att se vad jag hittar på istället. Jag tror att jag skulle vara utomhus mera, träna mera, laga mer mat och annat gott i köket, kanske spela sällskapsspel eller göra någon extra utflykt med familjen. Det låter inte så dumt tycker jag! :)

    Svara

Lämna ett svar till fruminimeraAvbryt svar