Det gör ont att rensa garderoben

I dagens Metro kan vi läsa ny forskning från Göteborgs Universitet som visar att många mår dåligt av att göra sig av med gamla kläder. Studien visar att vi har svårast att göra oss av med handgjorda textilier, barnens första kläder samt tidstypiska plagg och accessoarer.

Studien har gjorts av etnologiprofessorn Anneli Palmsköld och ligger till grund för boken ”Textilt återbruk – om materiellt och kulturellt slitage”, som utkommer den 27 september i samband med Bokmässan.

– Det första utmaningen är den moraliska frågan om det är möjligt att slänga något som fortfarande är funktionellt. Den andra att kläder väcker mycket minnen, säger Palmsköld.

Om du känner igen dig i studien finns det dock ett knep att ta till; sälj dina kläder på Blocket eller Tradera. Studien visar att personer som säljer sina plagg vidare mår bättre än de som inte gör det.

6 reaktion på “Det gör ont att rensa garderoben

  1. Eva

    Vissa illamåenden är ett tecken sundhet. Man måste identifiera vad illamåendet grundar sig på. Mår man illa av att man mår illa, är skuld inblandat, eller bara skuldkänslor (inte samma sak!)? Eller mår man illa för att man har osunda bindningar till något? Är det något som förvirrar folk så är det deras känslor och ogenomtänkta tankar.

    I vår kultur antas ju alla illamåenden vara av ondo och ska elimineras, i svårare fall med tabletter eller dylikt. Att vänta och ta in vad kroppen (där psyket ingår) säger om en situation är inte så populärt. Illamående tolkas automatiskt som något man ska trollas bort. Resultatet av det är bara mer förvirring då man stängt av en viktig urvalsfunktion, förnuftet. Då blir enbart tanken vägledande och tanken utan förnuft är instängd och måste verka enbart utifrån föreställningar och färdiga programmeringar.

    Om man mår illa av att just slänga något som fortfarande är funktionellt så borde det vara självklart att förstå att detta illamående har en saklig grund. Man bör alltså se till att det återanvänds. Men om man tror att man måste avstå saken oavsett sakens vidare öde så dövar man förnuftet och går på programmeringen att slänga det onödiga/ ge bort det utan glädje över givandet/att utan eftertanke gå emot sitt illamående, är det enda rätta.

    I de fall kläder/saker väcker positiva minnen så kan man spara dem. Om man mår illa av det så måste man ifrågasätta om minnet är positivt eller om man bara har osakliga skuldkänslor. Vem har tvingat någon att slänga eller ens ge bort ens ägodelar? Kanske har man inga obehagliga känslor inför att avstå sakerna om något år, vem vet? Man kan naturligtvis vända på allt detta och använda resonemanget i olika varianter och man kan vara hårdare och mer skoningslös mot sig själv. Kanske behövs det eller så gör det inte det. Man bör väl dock inte bli alltför självupptagen i saken då det grumlar de klara tankarna.

    Min förundran i dessa sammanhang är alltid många människors enorma överskott på märkliga och i mina ögon irrationella skuldkänslor som i slutändan sällan handlar om svårigheten till etiska ställningstaganden. Snarare verkar det röra sig om oförmågan att skilja på grunden för sina känslor och tankar och därmed en allmän förvirring kring vad de vill och känner/tänker att de får göra utan att må illa av andras presumtiva åsikter.

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Wow! Mycket intressant och välskrivet, du kanske borde starta en blogg du med? :)

      Jag håller verkligen med om riskerna med att alltid fly från de obehagliga känslorna oavsett område (vilket typ har blivit normalt beteende idag), istället för att ta in och bearbeta dem och på så sätt nå insikt i var det finns potential för förändring och förbättring sina beteenden och tankesätt. :)

  2. Josefin

    Jag tycker det ofta är skrattretande att se vad folk försöker sälja för konstiga saker och vad de tror de kan få för dem! Det måste vara det svåraste att inse, att man inte kan räkna med att få igen de pengar man själv spenderat på saken, och att den kanske inte har samma värde för någon annan som för en själv. Jag brukar ge bort och sedan försöka glömma ;)

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Det är helt klart sant det du skriver. Att folk försöker sälja allt från begagnad bröstpump till ringbrynja eller hemmasnickrade saker. För att inte tala om saker och prover som erhållits gratis i mataffären vid ”köp 3 få en…” och sedan säljs vidare. Ändå konstigare är att det faktiskt tycks finnas folk som köper sakerna! :-)

      Jag brukar se det som ett av mina sätt att bidra till välgörenhet när jag skänker bort fina kläder, textilier och prylar till en välgörenhetsorganisation istället för att försöka kränga sakerna. Förhoppningsvis kommer de till användning av någon som behöver grejerna mer än jag.

  3. Anna

    Jag orkar inte sälja mina gamla saker.
    Det tar tid att lägga upp på nätet, hålla koll på ev betalning av köp och tillsist packa och posta.
    Kanske låter lite men dessa moment lägger sig som men börda på mina axelar tills det är klart. I slutändan är det ofta inte många kronor jag tjänat heller.
    Så nu säljer jag inte längre, jag ger bort istället. att ge bort ger mig positiva känslor att någon jag känner blir glad eller att mitt skräp har gått till välgörenhet ger en varm känsla.

    Mina barns första kläder skulle jag aldrig ge bort! De är mycket värdefulla för mig! Jag har sparat de allra första bb- kläderna och kommer aldrig att göra mig av med dem!
    Annars så kan jag hålla med om att jag borde gallra ännu mer i min garderob för jag använder nog bara hälften….

    Svara
    1. Fru Minimalist

      Visst är det så att det inte blir många kronor per sak man säljer, och inräknat arbetet med att paketera väl, frankera och posta blir inte timpenningen så hög. Då kan det vara lika så bra att skänka bort sakerna och känna inombords att man gör en bra gärning för någon annan. Alla har inte viljan eller möjlighet att skänka rena pengar till välgörenhet men många kan istället skänka kläder eller saker som någon bättre behövande kan få.

      När vi själva skaffar barn någon gång i framtiden ska det bli spännande att se om vi får samma starka känsla kring de första bebiskläderna som många med barn tycks ha. För mig som barnlös känns det nämligen helt främmande just nu :-)

Kommentera