Dideroteffekten

Har du någonsin införskaffat ett nytt klädesplagg eller pryl som lett till en hel rad av relaterade inköp alternativt uppgradering av saker du ursprungligen inte ansåg dig behöva? Då är det mycket möjligt att du råkat ut för den lömska dideroteffekten!

Dideroteffekten är enligt Wikipedia ett socialt fenomen som huvudsakligen består av två idéer med anknytning till konsumtionsvaror. Den första att de varor en konsument införskaffar ofta komplettera varandra och dessutom samverkar till en känsla av identitet. Den andra att införandet av ett nytt innehav som är avvikande från konsumentens nuvarande kompletterande prylar kan resultera i en eskalerande spiral av nykonsumtion.

Begreppet myntades av antropologen och forskare av konsumtionsmönster Grant McCracken 1988 och är uppkallad efter den franske filosofen Denis Diderot (1713-1784), som först beskrev effekten i en uppsats vid namn ”Regrets for my Old Dressing Gown, or A warning to those who have more taste than fortune”.

I uppsatsen berättar Diderot hur en gåva i form av en vacker scharlakansröd morgonrock får oväntade följder och så småningom sätter honom i djup skuld. För jämfört med hans nya eleganta morgonrock började de redan existerande ägodelarna att framstå som tråkiga. Han ersätter till exempel sin gamla halmstol med en fåtölj av marockanskt läder, sitt gamla skrivbord med en ny exklusivare variant, hans tidigare uppskattade tavlor med mer kostsamma sådana och så vidare.

Jag var härskare över min gamla morgonrock men jag har blivit en slav till min nya”.

De tydligaste tillfällena jag själv kan dra mig till minnes att jag påverkats av Dideroteffekten är:

  • Då jag bytte upp mig från studentboende till egen lägenhet och i stort sett köpte helt nytt bohag. Det enda som under en längre tid blev kvar från studentlägenheten var sängen.
  • När jag avancerade i arbetet, köpte några nya exklusivare skjortor och ganska snabbt bytte ut större delen av min garderob. Allt från tröjor till byxor, skor och bälten.
  • När inköpet av en iPhone så småningom ledde till inköp av både MacBook och iPad. Trots att jag kunde klarat mig utan både iPad och en fullt så dyr dator.

På många sätt är Dideroteffekten relaterad till ”det perfekta setet” som vi skrivit om tidigare men utökar konceptet med hur seten ofta även blir en del av din identitet samt hur en förändring av endast en del av ett existerande set kan leda till en önskan att förändra alla dess delar.

Men det finns som tur var några tips för att motverka Dideroteffekten:

  • Var medveten om att cykeln håller på att starta. Så fort du byter ut eller kompletterar delar av dina ägodelar så kan det vara en bra ide att tänka igenom hur detta kommer att påverka ditt framtida konsumtionsmönster. Ofta är insikt och medvetenhet det första steget mot positiv förändring.
  • Utgå från riktiga behov vid konsumtion. Konsumera aldrig utifrån statussökande, rent shoppingsug, belöning alternativt jakten på det perfekta setet. Så länge du utgår från riktiga konkreta behov är du närmast immun mot Dideroteffekten.
  • Inse att dina prylar inte definierar din person och ditt värde. Det är din personlighet, handlande och förmågor som är viktigast i längden. Inte vems namn det står på dina kalsonger eller om axelväskans färgnyans matchar skorna perfekt.

Vilka är de tydligaste tillfällena du kan dra dig till minnes att du drabbats av Dideroteffekten? :)

15 reaktion på “Dideroteffekten

  1. Karin

    Det var den gången jag köpte ett par snygga eleganta skinnstövlar. Ingenting i garderoben var tillräckligt fint för stövlarna. Men jag impulsköpte inte matchande plagg i alla fall utan väntade tills jag hittade den perfekta kjolen. Men då fanns ingen tillräckligt fin överdel så då fick det bli en matchande kofta också… Bäst att bara köpa sånt som passar med det man redan har om man vill spara pengar.

    Svara
  2. Maria

    Mitt jobb! För att kunna jobba med det jag utbildat mig till och gillar så måste jag bo i eller nära en storstad (=dyrt), för att inte lägga för mycket tid på att ta mig till och från jobbet har jag valt att bo litet men nära jobbet (väldigt dyra kvadratmeter). Tjänar visserligen bra men livsstilen kostar. Bieffekt med att bo och jobba där jag gör är att ”alla” reser mycket, äter ute, har fritidshus etc. och man rycks med i det och den standarden blir normen. Mitt klädkonto är helt ok (ingen speciellt klädkod på jobbet, jag blandar billiga kedjor med något dyrare, men inte designerkläder – och absolut inte handväskor för 10 000kr som tonårstjejerna i grannskapet) men jag lägger (i mitt tycke) för mycket pengar på att äta ute och köpa presenter, men försöker låta bli att ryckas med i det värsta pengaslösandet.

    Svara
  3. Elin-kristen feminist

    Intressant begrepp men jag tror faktiskt inte jag är så ofta drabbat av detta eftersom jag sällan varit så fixerad vid att saker ska matcha men låt oss säga att man nära mig kanske har mer problem med detta…

    Svara
  4. K.A.L

    Usch, känner igen mig allt för väl. Diederoteffekten har nog slagit till både här och där, tex som ovan nämnda exempel där man hittat ett tjusigt plagg som man sedan ”behövt” skaffa andra likvärdigt tjusiga plagg/tillbehör till.

    Ett specifikt exempel var när jag fick en fin och dyr klocka i 30-årspresent av min man. Plötsligt passade inte riktigt förlovningsringen i silver så fint till (vi var fattiga studenter i samband med förlovningen och hade inte råd med guldeingar)… I samband med att vi gifte oss några år senare uppgraderade vi silverringarna till motsvarande i vitt guld. Och ja, det berodde på att matchningen med min fina klocka inte dög!

    Känns lite tramsligt såklart såhär i efterhand och när man inser att det hela var Diederots fel! ;)

    Tack och lov är jag mer medveten nu för tiden, så det har inte hänt de senaste åren vad jag kan komma på. Så sant att medvetenhet är första steget!

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Intressant det där med ens ekonomiska situation i kombination med Diderot. :)

      De av mina vänner som inte är högst avlönade har lustigt nog en oproportionerligt stor fixering vid ekonomiska statusprylar som extra fin klocka (typ Breitling) eller en extra fin bil (typ Mercedes). Det är ju lite knasigt eftersom det är i den situationen Diderot verkligen göra extra skada, rena handgranaten för ekonomin!

    2. K.A.L

      Hm, jag känner nog igen det där också tyvärr :)

      De perioder i livet när jag haft sämre ekonomi och kämpat för att få ihop det till räkningarna har längtan efter tjusiga saker varit större än när ekonomin varit stabilare :) När man har pengarna vet man att man kan, men väljer att inte köpa. Skillnaden ligger kanske i själva valmöjligheten? Det blir ingen uppoffring att avstå en dyr sak när man har pengarna, medan samma pryl blir ännu en sak du inte har råd med när det är knapert? Att få ”unna” sig prylen får en att känna sig lite mindre ”fattig”? Eller som i ditt exempel, känna sig mindre underbetald än de andra kollegorna? :)

      Fullständigt ologiskt såklart, men känslor är ju inte alltid logiska! :) Och precis som du påpekar inget vidare för ekonomin. Numera tycker jag såklart att oavsett ekonomisk situation är ett minimalistiskt tankesett kring prylar det sundaste.

  5. Patricia

    Drabbades nyligen av denna effekt då jag köpte min första egna lägenhet. Flyttade förvisso till en 7kvm mindre lägenhet och har gjort mig av med mycket grejer i flytten men ändå kunde jag inte låta bli att vilja köpa en massa ny inredning. Kände att jag givetvis måste ha en gigantisk matta, massa trendiga lampor, tavlor och vackra ting omkring mig. Kämpar till viss del fortfarande med denna önskan samtidigt som jag känner mig mer tillfreds med mitt hem och ägnar allt mindre tid åt att ta hand om prylar och hushållssysslor då de bara blir färre och färre :D detta är ju trots allt målet med minimalismen!

    Svara
  6. Dorothea

    Nytt jobb och ny definition av kvalitet ledde till inköp av en relativt dyr och jättefin kostym, en blus och två par skor. Nu är jobbbarderoben komplett för (åtminstone) de närmaste månaderna, men jag sneglar redan på ny ”finare” väska och kappa som en del av hjärnan inbillar sig att jag behöver, trots att de jag redan har duger utmärkt. Det blir svårare och svårare att hålla i behovsanalyserna och inte låta det ena leda till det andra. Jag tror att det till stor del beror på vad *jag inbillar mig* att mina nya kollegor förväntar sig (it’s all in my head). Det perfekta setet hägrar även om jag vet att det aldrig tar slut om jag börjar tänka så!

    Livstilsinflationen smyger sig gärna på, speciellt när man börjar tro att man har koll på läget – jag funderar på att börja blogga detaljerade in/ut och månadens utgifter bara för att undvika den. Rena rama turen att jag samlat på mig så mycket arvegods i form av möbler och husgeråd, annars hade större lägenhet absolut lett till många stora nyinköp!

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Många intressanta analyser där. :)

      Giller dina tankar kring hur man förväntar sig att kollegorna har förväntningar. Coachen Steve Chandler sammanfattar hur destruktivt förväntningar kan vara i sin gratis-MP3:a ”expectations vs agreements”. Ta en kik!

      https://www.box.com/s/8e86836b244bee19323a

      Livsstilsinflation är även det ett intressant koncept. Jag ser det hos mina vänner som för något eller några år sedan flyttat till superfina lägenheter modell större. De har inga problem att bo där med både 2 och 3 barn men börjar nästan i samma stund de flyttat in uttrycka ett lätt missnöje samt längtan efter något större, helst villa.

      Kan helt klart rekommendera in/ut-listor, det får en att skärpa till sig lite! :)

  7. Moa

    Intressant att det finns ett namn för detta fenomen!

    Det senaste: Jag hittade fyra jättesöta! kaktusar, och det ledde till att jag behövde (?) små söta krukor till, och nu letar jag efter ett keramikfat att ställa krukorna på. För närvarande står de på en kräfttallrik och det funkar ju, men det passar inte ihop. Så jag har planerat in ett besök på närmaste second hand-affär för att ”åtgärda” det.

    Som så många andra köpte jag mycket nytt när jag flyttade från studentrum till lägenhet, framförallt lampor, byrå och avlastningsbord. De begränsade tvättiderna kombinerat med de väl tilltagna garderobsutrymmena gjorde också att jag köpte en hel del nytt, främst hemtextil, underkläder och byxor. Jag är nöjd med mina nyinköp men att de har kostat en hel del pengar är ju klart.

    /Moa

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Då man flyttar till nytt/större så uppstår det ju ofta nya köpbehov. Det är naturligt. Men ibland drar det iväg lite väl långt. Det är som att då man väl öppnar plånboken ordentligt så är det svårt att stänga den igen. ;)

Kommentera