Förankrad av prylar i hemmet

Jag är uppväxt i ett idylliskt villaområde i en småstad. I ett hus på knappt 180 kvm fördelat på 7 rum och kök bodde vi för drygt 30 år sedan två vuxna, tre barn och en hund. Till huset hör ett dubbelgarage, en vind, ett varmförråd och ett kallförråd. Sedan drygt tio år tillbaka bor där två vuxna, det vill säga mina föräldrar, och en hund. Dock inte samma hund som vi hade för ca 30 år sedan, om någon undrar ifall vi lyckats avla fram för rekordlånglivad hund. :-) 

Att ha ca 90 kvm per person är, för oss som nu bor i en storstad och inte har barn, helt otänkbart rent ekonomiskt. Dessutom skulle det behöva köpas in möbler och andra saker till rummen för att ge dem en funktion och skapa trivsel. Lika otänkbart är det för mina föräldrar att flytta från sitt alldeles för stora hem av samma anledningar det vill säga ekonomi och saker.

En av de största anledningarna till att de väljer att bo kvar i det numera alldeles för stora huset år efter år, är det otaligt antal saker de samlat på sig under sin livstid och som förvaras i hemmets alla skrymslen och vrår. Saker som vid rensning skulle medföra en storm av känslor på grund av deras emotionella relation till sakerna som dessutom representerar någon form av identitet och trygghet.

Ekonomin är så klart en annan aspekt. I mina föräldrars fall skulle det troligen bli dyrare eller i alla fall lika dyrt att bosätta sig i en mindre lägenhet oavsett om den ligger centralt i deras nuvarade hemstad eller närmare de städer där majoriteten av släkt, vänner, barn och barnbarn håller till. Mycket på grund av att villan har ökat i värde under åren de bott där, vilket medför en stor skattesmäll om det skulle bli dags att sälja, samt att de intressanta alternativen ofta är nyproduktion. Det vill säga uppsidan är totalt sett ofta ganska liten.

Barn i vuxen ålder med föräldrar som bor i överfyllda bostäder kan dessutom känna en viss stress över alla saker eftersom att uppgiften att rensa bland dessa förr eller senare troligen kommer att landa på en själv. Antingen genom att föräldrarna bli för gamla eller sjuka för att orka, eller då de går bort. Förr eller senare måste någon ta hand om alla dessa saker och att överlämna den bördan på sina barn eller barnbarn är att ta den lätta vägen.

Vad kan du då göra för att få föräldrar att självmant rensa bland sina prylar? Hyra en container och ställa på gården över helgen?

Jag tror det är viktigt att låta dem rensa i sin egen takt och vara medveten om att det tagit snudd på en livstid att samla på sig alla saker och prylar. Man bör även ta hänsyn till att de inte är uppväxta i ett lika snabbrörligt och föränderligt samhälle som personer födda från 70-talet och framåt. Ett samhälle där saker inte heller fanns i samma överflöd som idag. Kanske måste du till och med acceptera att föräldrarna helt enkelt inte vill rensa på grund av att den emotionella trygghet de får av ett hem fullt av saker.

Vad du däremot kan göra är att vara uppmuntrande och förmedla alla de positiva aspekterna, både för dem och resten av familjen, med att göra sig av med onödiga saker, samt lyssna in om de skulle behöva hjälp. Men ta inte över ansvaret eller tvinga fram rensningen av andras prylar och hem även även om de skulle vara skönt för dig. Det riskerar bara att skada er relation och orsaka onödig stress.

Hur mycket lägger du dig i andras prylar och rensande?

14 reaktion på “Förankrad av prylar i hemmet

  1. Camilla

    Mina föräldrar har inte ett jättestort hus men ganska mkt saker(mest min mammas fel).
    Men min morfar däremot bor i ett STORT hus, helt själv efter att min mormor dog för ett år sen. Det här huset består av ett stort kök, tv-rum, stort finrum, arbetsrum, stort sovrum, stor hall och två små toaletter och ett litet duschrum på nedervåningen och 2 stora sovrum och 2 lite mindre sovrum, en stor hall och en inte lika stor hall, ett badrum, ett allrum och 2 mindre ”walk-in-closet”/förråd. Det är fullt med saker!! Min morfar gillar att handla och han kan inte rensa alls! Han har fått för sig att han ska flytta upp till Norrland så huset är nu till salu. Men han har inte börjat rensa överhuvudtaget och jag vet inte hur det ska bli den dag då han faktiskt får huset sålt och det är dags att packa ihop.
    Min tanke är att den dagen det är dags så får han plocka ut de möbler han ska ha med sig och resten får nåt second hand företag hämta. Men alla papper känns som om man bara vill hiva rätt ner i svarta sopsäckar utan att ens titta på för att orka. Vi får väl se hur det blir den dagen det är dags.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja det kan nog bli en spännande utmaning den dag det är dags, men det kan nog vara bra att vara förberedd på att det kan kännas jobbigt att göra sig av med saker man inte riktigt tänkt eller kollat igenom. Annars är nog risken att flytta med sakerna norrut ”just in case” och de där lådorna blir ju ofta bara stående igen år efter år ;)
      Så klarar man av att slänga i sopsäcken utan att titta, gör det :) Det är ytterst få som ångrar saker de slängt, särskilt om det rör sig om papper.

  2. Mamma G

    Så jobbigt det låter! Vi har rensat mina föräldrars hus och makens föräldrars hus de senaste åren och de hade också sparat på allt. Möbler, veckotidningar sedan årtionden, använda snören, plastpåsar, skolböcker (mina bl a…), pennor, tavlor, prydnadssaker, allt.
    Efter detta har vi själva försökt städa ur vårt eget hus, för våra barn ska inte behöva ta hand om sådant. Det känns faktiskt väldigt skönt att göra sig av med saker, som många andra vill ha. Lycka till!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ni tycks verkligen ha rensningserfarenhet vid det här laget :)
      Och visst är det skönt att göra sig av med saker, men tänk vad mycket tid det skulle sparas om folk inte samlade på sig så mycket ”skit”. :-) Det tar ju inte bara tid att rensa, organisera och göra sig av med, det har ju även tagit tid tidigare i livet att få dit allting.

  3. Peter

    Om man verkligen tror på minimalism anser jag att man inte skall sättA sig i den situationen, om man ändå gjort det får man åtgärda det och bli minimalist.

    För mig handlar det inte bara om att tjäna pengar. Det är känslan det handlar om.

    Gör det inte livet komplicerat, det är min devis.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det är ju oftast inte minimalisterna själva eller de som tror på minimalism som försätter sig i dessa situationer, utan snarare folk i deras omgivning som minimalisterna sedan vill hjälpa eller pusha i den enkla och harmoniska riktning de själv valt att gå. :-)

  4. Eva

    Intressant inlägg! Säkert känner många som rensat en del igen sig i det här med hur man ska hantera släkt med mycket grejer.

    Skrev tidigare på er blogg om hur mamma och moster plötsligt ringde och ville ha hjälp med att kasta saker. Efter ett par dagar lade sig åtminstone mammas entusiasm men hon var mycket lättad att åtminstone köket nu är mindre belamrat. Hon har rensat en del på egen hand efter mina tips (påtryckningar) men inte mycket. Istället fyller hon på med loppisprylar och traderaköp (mest skräp). Nämnde det här med att jag och min halvsyster förmodligen får röja efter henne och att vi bävar inför det… lite känsligt förstås men hon menade att hennes saker kunde ha ett stort värde. Varken jag eller syrran håller med… ;) Vi tycker båda att en container på gården vore den bästa 60-årspresenten. Då skrattar hon bara och menar att grejerna inte hoppar dit själva.

    Sådant här måste nog få ta tid och tvång fungerar inte. Håller för närvarande på med mer annan påverkan av min mor…mer mental med prat om frågor om vad konsumtionen fyller för behov, vad som är ett bra köp och vad man använder tid och pengar till. Det är inte lätt med en person som i nästa sekund börjar tala om kupongsajter med rabatter på allt möjligt skräp…

    Tålamod är en dygd. ;)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det där med att er mor anser att sakerna har ett stort värde är intressant. För om hon hade rensat mycket och bara hade säg fem-tio riktigt fina prydnadssaker kvar i hemmet, då hade dessa förmodligen varit favoriter med någon form av historia, kanske inte bara för er mor utan även för er. Och ni hade förmodligen både velat och haft möjlighet att ta in dessa i era hem. Men när det blir alldeles för mycket saker så blir det bara ett kollektiv av skräp och saker utan värde.

  5. Rebecka

    Det är mest bara jag och min yngsta syster som rensar hos våra föräldrar. Nu i helgen plockade vi ner mellansysterns köksgrejer, hon ska flytta till egen lägenhet efter att ha bott i andra hand och inneboende länge samt flyttat mellan olika städer i Sverige. Det blev plötsligt luftigare på vinden, mellansystern är en riktig samlare och shoppare. Jag har med funderat på att ge min pappa i 60-årspresent att rensa på vinden ovanför garaget, åka till tippen med gamla brädor/fönster etc som inte har använts på över 30 år. Vi får se. Vinden inne i huset har varit prioriterad länge, det börjar ge resultat (äntligen!). Det bästa är att börja med sina egna saker (i föräldrahemmet) och hoppas på att kunna sprida lite goda vibbar/inspiration. :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Om din pappa vill ha det rensat på vinden men inte kan/orkar så låter det som en utmärkt present. Men som vi var inne på i blogginlägget, det är inte bra att pusha någon mot sin vilja.

      Vi försöker mycket med den positiva inspirationen som du talar om, rensa och berätta om hur skönt det är att både få mer plats hemma men också känslan av att ge saker till välgörenhet etc.

  6. Form

    Att ta hand om sina egna saker som är kvar i föräldrahemmet är självklart som minimalist.

    Svara
  7. Maria

    Har läst runt på bloggen några dar nu, för att hitta inspiration till att röja ut sånt som verkligen inte kommer att användas (i mitt hem då). Och jag ömsom inspireras och förfäras. Ambitionen att lägga sig i hur andra väljer att leva sina liv hör till det som förfärar. Många tycker faktiskt om att leva med mycket saker, och när det är ett självvalt sätt att leva, så får man faktiskt acceptera det, även om det är ens morsa. Likväl som föräldrarna får acceptera sina barns livsval. Att gå in och försöka övertala någon att göra sig av med saker som denne har skaffat sig genom åren, för att man själv tycker det är stökigt i dennes hus, det är ju rent respektlöst! På samma vis som ni skulle uppleva det respektlöst om nån kom släpandes på tio paket prydnadsskräp från dollarstore, för att liva upp er, i deras ögon, kala och trista bostad. Med den skillnaden att det är lättare för er att göra er av med det ni inte vill ha, än vad det är att få tillbaks något som någon annan kastade för att de tyckte det var skräp…

    Men det som bekymrar mig mest är nog hur många idag ofta saknar kunskap om sakerna de anser vara skräp. Sakers värde kan innebära mer än affektionsvärde för personen i fråga. Det kan vara mer än det samlarvärde som antikrundans experter bedömer. Jag ser ofta sakers värde i användbarhetsvärde. Något som vi, i vår konsumtionsbaserade tidsålder ofta missar, bara för att vi är uppfödda med att vi kan köpa vadhelst vi vill ha i affären. Ett tydligt exempel är konserveringsgrytan, med alla tillbehör, inklusive ganska många glasburkar, kompletta med klämmor och gummiringar, som jag köpte för en alldeles för billig peng av en gammal dam. Hennes barn ville inte ha den, och blev bara glada att det blev några prylar mindre att köra till tippen när damen gick ur tiden… Själv blev hon själaglad att någon ville ha den, och visade intresse för den kunskap hon bar på. Hon berättade med inlevelse om hur mycket hon hade kokat in vid den årliga grisslakten. Eftersom det är kunskaper på väg att försvinna var jag otroligt glad, både för grytan och för att få tillfälle att lära mig av någon som varit med och använt den rent praktiskt!

    Jag hör till dem som, i jakt på det enklare och mer levande livet, valde att lämna storstaden för ett mer naturnära liv på landet. Och att kasta saker som faktiskt fyller en viktig funktion känns i min värld hemsk! Vi har bara en jord. Resurserna är ändliga, även om vi i vår del av världen inte tycks förstå det. Visst. Kasta porslinstomtar och annat krimskrams, men saker som kan ha ett värde, som konserveringsgrytor, kompressorer, sladdvindor, gamla fönster, etc. släng inte sånt! Har du inte användning för det så skänk till byggåtervinning och loppisar! Jag känner många som gärna hade betalat det tiodubbla mot det jag gav för konserveringsgrytan, som letar åratal på loppisar för att hitta dylika saker, för att faktiskt använda dem! Och de är svåra att komma över, just för att allt för många inte vet vad det är för nåt, och bara kastar… Min man som är lastbilschaufför körde just såna där containers som folk hyr när de ska tömma, när vi bodde i huvudstan. Och det är fruktansvärt vad folk kastar användbara saker. Återvinning är väl hyfsat miljötänk, men återanvändning är alltid bättre!

    Svara
    1. Rebecka

      Jag förstår dig och håller med dig, det gäller att vara selektiv och att se vad som går att använda och vad som kan skrotas. Jag hjälper mina föräldrar att rensa, men det beror uteslutande på att de aldrig har gjort sig av med något och att de har en salig blandning av skräp och användbara saker som gör att det ibland inte går att hitta det som går att använda. De har mycket plats för sådan utrustning som du skrev om, men de behöver inte ha kvar en gammal körjournal till en bil som skrotades på 90-talet, trasiga saker, tomma förpackningar, intorkade färgburkar etc etc (har äntligen fått hjälpa min pappa med garaget på HANS initiativ, har absolut inte kastat några gamla fönster, jag lovar!). Jag har förut gått igenom mina och systrarnas gamla leksaker, mycket var trasigt (otäckt dockhår som lossnade bara vi rörde vid dockan) och smutsigt, inget jag vill att min son ska leka med eller vill spara av nostalgiska skäl, istället leker sonen med vårt gamla lego och det finns mycket, mycket annat kvar. Jag har ingen minimalistisk ”inredningsstil” i min lägenhet utan vill mer att det inte ska svämma över i skåp och lådor utan att det ska gå att hitta det som är där. Min kusin har skaffat getter, så han har fått en liten kopingla till en av dem. Återanvändning från farmors barndomshem. ;) Så i släkten finns alla varianter. Ha en bra dag!

  8. Angelica

    Jag känner igen det där, mina föräldrar har sjukt mycket prylar i sitt hem. Det är två personer som bor i en lägenhet med 4 rum och kök men de vistas bara i två av rummen (och kök och badrum naturligtvis). Mitt rum har blivit ett ”förråd” sedan jag flyttade hemifrån för 3,5 år sedan och ett rum har varit ett ”förråd” i många år innan det (går knappt att ta sig in i rummet). Jag har försökt få dem att inse att de borde flytta till en lägenhet på 2 rum och kök. De har de svårt ekonomiskt och skulle få ner hyran kanske med 1500-2000 kr i månaden. Men nej, det är för jobbigt enligt dem för hur ska alla prylar få plats? Där kan man verkligen snacka om att de hellre lägger pengar på de kvadratmeter prylarna befinner sig i än att lösa problemet. Varje gång jag kommer på besök får jag panik över att det ligger grejer överallt. På senare år har det blivit så extremt att nästan halva golvet i vardagsrummet är täckt att högar med tidningar, det går bara sitta en vid köksbordet och all arbetsyta i köket består av massa onödiga elektronikprylar (min pappa älskar att köpa massa prylar, men använder han dem, nej) Jag erbjuder min hjälp att rensa för på nåt vis inser de att de har för mycket saker av allt men vägrar ta tag i det. Tack vare detta har jag blivit en minimalist, och det är väl en positiv grej med det hela.

    Svara

Kommentera