Förskolepyssel och minimalism

En vanlig fråga som vi får på bloggen, instagram och även mejlledes, är hur man gör med alla pysselgrejer som barnen släpar hem från förskolan. Inte minst så här i samband med terminsslut när hela höstens samling av teckningar, skapelser och pyssel kommer hem.

Vi förespråkar helt klart att digitalisera majoriteten av dessa för att kunna bevara dem, minnas dem och kanske ge vidare till barnen (digitalt), men slippa förvara och spara dem fysiskt. För vissa kan detta låta tråkigt, eller läskigt. Att bilderna av barnens skapelser kommer bli liggandes någonstans i myllret av bilder på en hårddisk och aldrig mer tittas på eller ens hittas igen. Men så behöver det absolut inte bli.

Låt oss berätta mer i detalj hur vi gör och hur vi trots att de inte sparas fysiskt, ändå använder, konsumerar och tittar på skapelserna tillsammans.

1. När någon enstaka skapelse kommer in i hemmet löpande under året brukar de sättas upp på kylskåpet under en vecka eller stå synliga i hemmet under högtiden de är gjorda till. Om det är saker som kan användas så används de tills barnen tröttnar på dem, exempelvis halsband. Eller tills de blir onödigt många, då försöker vi få barnen att rensa ut några.

2. När sakerna fått sin uppmärksamhet eller fyllt sitt syfte, lägger vi dem antingen i en utsedd mapp för dessa saker, eller går direkt på punkt 4 nedan. Om det inte redan står namn och år brukar vi skriva till det synligt om det är lämpligt (lätt på teckningar, svårt på halsband).

3. I slutet av terminen/året när vi har en anständig hög med pyssel och förskolealster, gör vi först en rensning. Är det exempelvis 10 teckningar som liknar varandra så sparar vi ett par.

4. Sedan fotar vi de utvalda sakerna. Ibland bara liggandes på ett bord, ibland även när barnen själva håller i grejerna. Vi fotar alltså bara ett urval av alla teckningar och pyssel.

5. Ca 1-3 av alla teckningar per termin sparas i en varsin plastficka som barnen har. Den tänker vi ska finnas i en ”nostalgilåda” när barnen får en sådan. Det blir kanske 20 teckningar i den per barn för hela förskoletiden. Då kan man se hur målningen utvecklas, olika teman de haft etc.

6. Till de foton vi tagit under punkt 4 har vi skapat ett särskilt digitalt fotoalbum till respektive barn där dessa sparas. På så vis kan de förhoppningsvis ta del av dem i framtiden om så önskas.

7. Vi har en vana att 1-2 kvällar i veckan titta på foton och filmer vi tar med kamera och mobil på tv:n tillsammans med barnen. Alla samlas i soffan och så gör vi bildspel över ett tillfälle eller tittar på bilder från när barnen var små. Vid dessa tillfällen kollar vi ibland även på de album vi skapat med barnens pyssel och teckningar, pratar kring dem; vad det föreställer, vem de gjorde dem med etc och återupplever på så vis barnens förskolealster.

Det kan vara en svår balansgång vad man ska göra med barnens förskolepyssel. Vi vill verkligen inte spara en massa skrymmande pyssel eller teckningar som ju i ärlighetens namn inte alltid är jättefina. ;) Och förmodligen skulle vissa ändå gå sönder med åren. Men samtidigt vill vi inte att barnen ska uppleva att det de skapar inte används utan bara slängs så snart det kommer hem.

Mina föräldrar har inte sparat något direkt pyssel från när jag var liten (mer än någon knölig påskkyckling) men däremot stora mängder teckningar som jag själv rensat bland när jag blev vuxen. Att de inte sparat några av de pyssel jag gjort, är inget jag saknat. Däremot hade det varit roligt att se bild på vad man pysslade för något på förskolan på glada 80-talet. ;)

Hur gör eller har du gjort med allt pyssel som barnen tar hem från förskolan eller skapar hemma?

Även barnens diplom och liknande kan ju digitaliseras om man har svårt att bara slänga dem.

15 reaktion på “Förskolepyssel och minimalism

  1. Fröken Minimalist

    Vilka bra tips! Min mamma har fotat alla pyssel- och slöjdgrejer jag och min bror har tagit hem från skolan genom åren. Känns inte alls konstigt för varken mig eller min bror, så jag kommer att göra det samma när jag själv får barn :)

    Svara
  2. Eva

    Tycker det är intressant att sakerna blir bilder, dvs något mentalt, ickefysiskt. Mer och mer blir livet överhuvudtaget sådant, inte minst genom att vi upplever fysiska ting och skeenden via bilder, text och ljud utan att vara fysiskt närvarande, inte heller rent tidsmässigt, i det vi ”upplever”. Lever själv numera oerhört ”mentalt”. Men måste säga att detta med minnen och bilder som stöd för minnena inte är så märkvärdigt som att rent fysiskt konfronteras med saker och platser man varit på som barn. Upplever det rent fysiska som en helt annan dimension av upplevelse (genomlevelse?), dvs man upplever med fler sinnen, ja hela kroppen. Skulle tveklöst spara vissa ting om jag haft barn. Har faktiskt gjort det åt min nio år yngre bror. Har hans röst inspelad över en timme på kassettband och har sparat speciella teckningar och berättelser han skrivit. Kul att använda på hans 40-årsdag om några år…

    Svara
  3. Maja

    Halsband klipper jag sönder när barnen inte minns att de finns. Vi har en burk för pärlor som blir nya halsband, men de flesta pärlorna samlas i en burk som förskolan får tillbaka!

    Svara
    1. Elin

      Tänkte tipsa om det jag också. Vi brukar dock ha kvar dem hemma och inte ge tillbaka dem. Det finns även ”pärlsystem” där barnen kan bygga halsband, armband och ringar osv och sedan när de är less själva riva ut dem och bygga nytt. Min dotter har gillat det riktigt mycket i några år men nu har hon inte rört dem på länge så de ska få åka ned i förrådet tills lillebror är i halsbandsåldern.

  4. Johan Granqvist

    Jag har en ambition om att göra på detta vis:
    * Samla teckningar och andra ”platta pyssel” i en mapp. Skriv namn och datum på allt. Gå i genom mappen med jämna mellanrum och spara det där det känns som att barnet lagt lite extra energi i skapandet
    * Visa att du uppskattar det som barnet skapar genom att visa upp utvalda alster under en viss tid. Tex kan man sätta upp teckningar på någon skåpsdörr och låta de sitta där en tid. ”tredimensionellt” pyssel kan man sätta upp på någon ”finhylla” eller i ett vitrinskåp och byt ut vartefter det skapas nytt.
    *långtidsspara utvalda delar till när de blir gamla, men det gäller att rensa hårt annars blir det för mycket och det är inte till glädje för någon, jämför med för många digitalbilder.. det blir bara rörigt

    Sen kan jag säga i ärlighetens namn att det går lite i vågor med att byta ut teckningarna och pysslet. Även rensningarna sker i perioder.

    Svara
  5. Händelsevis

    Vilken fin rutin ni har att titta på det digitalt! Min sambo älskar att fota och har ju massor av bilder såklart. Han och barnen kollar ibland men vi borde ju göra det till en högtidsstund, som ni! Så himlans bra idé!

    Vad det gäller pyssel har vi begåvats med en riktig perfektionist. Han är aldrig nöjd och slänger nästan alltid sina alster innan de ens torkat. Sorgligt för mig som knappt har något alls att spara men samtidigt löser han ju förvaringsproblemet åt mig. Jag får försöka glädjas åt det istället.

    Svara
  6. Ca

    Jag är själv förskollärare och upplever att mycket barnen pysslar handlar mer om processen än om resultatet. Därmed så brukar jag fokusera mer på att prata om hur de tänkt/gjort när de visar skapelsen och sedan spara och hänga upp det en stund, synligt i hemmet. På detta sätt respekteras barnet för det viktiga arbete de gjort och vi vuxna visar att vi värdesätter barnens skapande här och nu. När de sedan kommer hem med nytt så brukar jag antingen lägga det äldre pysslet i klädkammaren för att spara eller slänga det. Halsband och armband klipps sönder så att pärlorna kan användas igen (förutom ett som varit en present till mig som jag använder ofta).
    Efter en tid går jag igenom det som ligger i klädkammaren och kan då rensa ut ytterligare. Jag tror att den fysiska upplevelsen av barndomsminnen är viktig och ger mer än bilder så jag sparar gärna pysslet i någon pärm eller liknande. Skulle det fotas så tyckte jag isf att det vore roligast att fota barnet med skapelsen samt kanske en kommentar kring vad det är för nåt eller tanken när det gjordes. Men det är ett sånt väldigt dokumenterade av barn hela tiden på förskolan och hemma med sociala medier osv så jag tycker inte att det behövs mera…
    Min mamma sparade alla mina teckningar osv som jag fått slänga själv men helt plötsligt så har jag hållt i nån liten bok jag ritat bilderna i och mamma skrivit vad jag berättat och det här känts fint att bläddra i den och mamma har berättat hur vi gjorde osv. Det har blivit en gemensam upplevelse i efterhand.

    Jag gillade idén med fotostund vid Tv:n dock. Det kanske vi provar :)

    Svara
  7. Helena

    Jag har sparat allt som mina fyra barn har gjort. Och då menar jag verkligen allt. Detta gäller även annat än barnens pyssel, det vill säga även deras övriga grejer samt mina egna saker. Jag slänger ingenting överhuvudtaget, förutom sådant som är trasigt. Därför är det så kul att läsa denna blogg. :)

    Svara
  8. Karlsson

    Hej.
    Jag önskade att mina föräldrar inte sparade på allt från min barndom.. Eftersom det var inte roligt gå igenom allt. Många barnteckningar från förskolan kommer jag inte ens ihåg..
    Jag håller med att foton är viktigare. Jag behöll foton än massa barnteckningar..

    Om någon förälder behåller allt från barnet, så kommer det inte vara speciellt nice för hen sedan flytta hemifrån.. Jag har liksom ingen lust ha massa leksaker för bebisar och barn. Inte heller ta med de när jag flyttar hemfrån.
    (Jag är 20 åring som inte flyttat hemifrån än)

    Min mamma har väldigt svårt att släppa taget om prylar, även mina ibland.. När jag ska skänka saker till loppisen så lägger hon undan några prylar. Typ hennes förklaring ”den där har tillhört pappa”, ”den hade du när du var bebis” och ”den var din första leksak”… Seriöst om hon verkligen tycker om de så får hon själv ha de!

    Mamma tycker själv att hon lever ”minimalistik”, men hon behåller massa prylar som hon inte har behov av och lägger massa känslor på allt!

    Jag har inga problem med hon behåller mycket, men det går över gränsen när hon lägger sig i för mycket vad jag behåller!

    Har ni någon tips?
    Jag har redan försökt vara bra förebild för minimalistik men det bara lede till hon skaffar fler mattor och gardiner.. Eftersom jag har en matta och en gardin (för att det inte ska eka i mitt rum)..

    Min mamma har lovat att hjälpa bli klar med mina möbler (det fattas några delar från ikea) men nu jag fått vänta i månader!! 😕

    Svara
    1. Jennie

      Det kommer att bli bättre när du flyttar. Det är inte enkelt att bo två vuxna ihop om man inte är partners. Tills dess, låt henne hållas. Om hon inte vill att du rensar ut för hon ta sakerna. ;) Var dock försiktig och ödmjuk. Det är inte lätt för alla.

  9. Jennie

    Jag kastar allt med undantag för ovanligt fina teckningar (ca 1/år/unge) i resp nostalgilåda. Alla alster för jättemycket fokus när de kommer hem, sitter på paradplats och diskuteras. Sen när nästa sak kommer hem slängs den förra. Detta innebär att våra barn kanske kommer ha 2-5 teckningar kvar när de är igenom ritfasen. Kanske hårt men ingen unge har klagat än och jag hade max 5 min tillfredställelse (och två timmars besvär) när min mamma släpade hit två flyttkartonger skit från min skolgång.

    Svara
  10. Jennie Jakobsson

    Det verkar som att er minimalism verkligen ger er tid och energi att umgås med era barn. Det låter riktigt härligt och jag hoppas att vi kan göra liknande om vi får barn i framtiden. Tack för tipsen!

    Svara
  11. madnor1

    Min son älskar att pärla, så när han tröttnat på just sina halsband klipper jag upp dom och så får han pärla igen och han ger också bort mycket till alla. Teckningar har jag en pärm med plastfickor. När den är full och han vill ha i en annan teckning där, måste han då rensa ut en av de som finns där i. På så sätt hoppas jag att när han är vuxen att bara de teckningar han verkligen älskar finns kvar. Julpyssel och sånt sparar jag faktiskt, min son är väldigt konstnärligt lagd så det är faktiskt väldigt fina, älskar hans granar han gjort, det får vara en del av julpyntet i hans rum.

    Svara
  12. Carro

    Sparar några teckningar och lite av pysslet. Sonen snart 4 år tyckte det var jätte kul att pynta sitt rum med två påskpyssel han gjort tidigare år på förskolan, tänker även likadant med julpyssel. Men sparar bara de saker som är arbetade. Sonen pysslar inte så mycket så tycker det är kul med det han lagt ner lite tid på. Tänker att jag gör som övrig rensning utvärderar från år till år.

    Svara
  13. Therese

    Jag har gjort en fotobok med min ena sons pyssel och teckningar. Även gjort en fotobok över hans förskoletid då vi fick alla foton som tagits av personalen där överförda på ett USB när han slutade. Ska göra nåt liknande med skolgrejerna. (För när teckningarna minskar i antal så kommer matteböcker, skrivövningsböcker osv istället…)

    Svara

Kommentera