Gästminimalister berättar: Camilla

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Camillas berättelse om hur hennes resa mot enkelhet och minimalism började, hur det ter sig i hennes familj och problem hon stött på längs resans väg.

I efterhand kan det vara svårt att veta när en resa började. När man någonstans i tankarna började fundera på att göra den. När man började få tankar eller inspiration någonstans ifrån. Jag vet inte när min och min familjs resa mot ett liv med mindre saker började, mot ett enklare liv. Jag vet inte heller hur långt jag och vi kommer att komma på den resan eller hur minimalistiska vi och vårt hem kommer att bli. Men jag vet att det är en skön och befriande resa.

Jag är en person som ägt många saker, både sådana jag själv skaffat mig och sådana jag fått. Jag äger fortfarande många saker, men väldigt många har jag också gjort mig av med. Och fler ska jag göra mig av med. Att minska på antalet saker har frigjort både tid och energi till att göra annat. Och jag vill fortsätta på den vägen.

I början var det lite ångestfyllt att rensa och göra mig av med saker. Skulle jag inte sakna sakerna? Vågade jag göra mig av med dem? Tänk om jag ångrade mig? Men ju mer jag rensat desto säkrare känner jag mig i beslutet om huruvida saker ska vara kvar eller inte. Hittills har jag inte saknat en enda sak jag gjort mig av med. Däremot känns det bättre och bättre att ha de saker vi behöver – inte mer och inte mindre. En del utrymmen hemma hos oss har nu genomgått flera rensningar. Att märka att vi inte saknat saker vi gjorde oss av med i förra rensningen har gjort att vi kunnat rensa mer och uppnå en ”lagom-nivå” på många områden. Men processen fortgår.

En annan sak som gjort det lättare att rensa och göra oss av med saker är att tänka på var en viss sak gör mest nytta och ger mest glädje. Är det hemma hos oss fast vi inte använder den? Eller är det hos någon annan som vill ha den och använder den? Och tänk att låta en sak få glädja i flera steg – vi slipper den, någon annan får köpa den på exempelvis en loppis för en billig peng, och ytterligare någon annan får något den behöver för pengen.

Att resa och att bo i vår husvagn, har också givit inspiration till att rensa hemma. I husvagnen har vi det vi behöver för dagen. Och det räcker. När vi kommer hem från den kan vi verkligen undra vad vi ska med alla saker hemma till. Och med alla utrymmen. Vi får ju plats i husvagnen! Och med den som utgångspunkt har vi tid och möjlighet att göra det vi vill – ta vara på dagen.

Dock är jag fortfarande en person som tycker om att ha det vackert runt mig och så tror jag att det kommer att förbli. Men vackert är inte detsamma som många saker, eller att ständigt byta ut saker. Jag tycker alltmer att ”det vackra bor i det enkla”. Och jag behöver inte äga det vackra för att kunna njuta av det!

En av mina svårigheter med den minimalistiska resan är mötet med andra. Som exempelvis föräldrar och svärföräldrar som är uppvuxna under relativt enkla förhållanden och nu haft ett helt liv på sig att ”skaffa sig saker”. De har även skaffat saker åt mig och min familj. Delvis saker som vi nu inte vill ha. Det ger mig dåligt samvete att inte vilja ha det de av välvilja ger och vill ge. Men vi kan ju inte äga saker för att andra vill det. Var och en måste hitta sin egen väg genom sitt eget liv.

Det ska bli intressant att se vart ”den minimalistiska resan” för oss. Just nu bor vi i ett hus. Hur kommer vi att bo i framtiden? I huset? I lägenhet? I husvagn eller husbil? Som digitala nomader? Och hur kommer våra barn att förhålla sig till saker när de växer upp och får egna hem? Det återstår att se. Det återstår även att se hur vi kommer att förhålla oss till arbete. För att vi inte hela tiden ”skaffar nya saker” innebär ju att vi behöver mindre pengar. Vilket innebär att vi kan jobba mindre?

Det står dock redan klart att ett enklare liv givit oss mer tid och energi till att göra det vi vill. Som att leva aktiva dagar ute i naturen, på olika sätt. Tillsammans. Vilken tur att jag någon gång började den här resan, med ett steg som jag inte längre minns…

Vill du läsa mer om Camilla, hennes familjs aktiva vardag och följa hennes resa mot ett enklare liv, så hittar du hennes blogg Aktiva dagar här!

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

3 reaktion på “Gästminimalister berättar: Camilla

  1. Sophie E

    Kul att läsa om er ”resa”! Det är alltid intressant att läsa och höra hur andra resonerar och ur minimalism ter sig i olika familjer. Och jag håller helt klart med att mötet med andra är det största ”problemet”. Tråkigt att det ska behöva vara så.

    Svara
  2. M

    Jag håller med! även om kommentarerna inte haglar in på samma sätt när det är gästminimalister så njuter vi läsare av berättelserna! :)

    Svara
  3. Susanna

    Det är så spännande att höra om andras resor genom rensningsträsket! Liksom du är jag en person som ägt många saker, och kommer från en familj där allting alltid varit ”bra-att-ha”. Tack och lov har mina föräldrar börjat rensa ut i samma veva som oss, även om det inte är i samma omfattning, så vi har ändå möts av förståelse när vi delat med oss av vår rensning. Dock har vi inte berättat om allt, då skulle min pappa fått andnöd, tror jag…

    Mitt personliga problem är att jag alltid varit den som ”pushat” andra att köpa saker, hon den där jobbiga som alltid säger ”klart du skall ha den tröjan, den är så fin på dig”, så en stor del av min rensning har också varit egen mental omställning. Det har varit jobbigt både för mig själv (har jag varit den där människan?) men också tillsammans med andra (hur skall jag uppföra mig istället när jag tycker att tröjan är fin?).

    Svara

Kommentera