Gästminimalister berättar: Jonas

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Jonas rörande och inspirerande berättelse om hur han efter en lång tid av alltför många åtaganden och högt tempo gick in i väggen och hur han hittade tillbaka till ett balanserat liv med hjälp av bland annat minimalism.

Jag är en man i drygt 40 års åldern. 3 barn, skild sen några år tillbaka. Alltid haft massa projekt på gång, tyckt det varit kul! Allt från renovera båtar till hus, ha stall med hästar, odlingar osv. Inte för pengars skull, utan mera haft ett driv att åstadkomma saker.

För drygt 10 år sedan startade jag ett företag. Började anställa folk efterhand. Där någonstans slutade jag med projekt för egen del, utan hjälpte folk med renoveringar av deras hus, deras projekt. Alltid haft svårt att säga nej, både för att jag inte ville missa något kul, men även för att jag inte ville göra någon besviken, att inte ställa upp.

Livet gick på högvarv! Ju mer jag jobbade, desto mer energi fick jag. Förstått nu i efterhand att hjärnan var boostad med fullt av adrenalin som ger en energikick. Men efter några år så gick det som det gick. Blev semester. Kroppen värkte lite varstans. Tog en restresa tillsammans med min då 14 årige son. Väl framme kunde jag bara hålla mig vaken 2-3 timmar åt gången. Där i mellan sov jag ett par timmar, sen sov jag hela nätterna när det äntligen blev kväll. Efter semestern var det fortfarande så. Mådde pyton med massa ångest och trötthet. Vart hade all energi tagit vägen?

Efter ytterligare en månad orkade jag till slut ta mig till en läkare. Berättade hur jag mådde och om min livssituation. Hon tittade mig i ögonen och frågade ”Har du aldrig hört talas om utbrändhet?” Vadå jag?? Jag har ju alltid hållit på så här. ”Jo, men du är inte 20 år längre” :)

Blev en lång resa tillbaka. Jag var ju tvungen att jobba 25% ändå på grund av mina anställda. Ville inte avskeda dem på grund av att jag var sjuk. Väldigt tacksam, de ställde upp till hundra för mig. Tänkte att jag är väl tillbaka om ett par månader max. Det tog ett år innan jag kunde vara vaken 8 timmar i sträck.

Under det året lärde jag känna mig själv mycket bättre. Märkte hur enormt mycket energi vissa personer och även saker sög av mig. När energireserven är så ytterst liten, så behövdes det så lite för att den skulle ta slut och jag somnade. Även minnet försämrades kraftigt.

I samband med minnet nästan försvann fick jag skriva upp allt som skulle göras. Då blev jag medveten om hur mycket bollar jag hade runt om mig. Allt från tvätt och handla till att betala ut löner. Listorna var långa.

Där någonstans började mitt minimalistiska liv. Jag hade inget val.

När jag efter det åkte hem till folk för att räkna på jobb, vad de ville bygga om hemma, så märkte jag hur jag hade tappat lusten. Jag undrade i mitt huvud, ”Vill ni verkligen detta? Har ni inte det bra som ni har det?” Efter ett år ringer de igen, nytt kök, sen nästa år, nytt badrum osv. Sen beklagar de efter ett par år över att de är så skuldsatta på sina hus och att de inte får låna mer. Kände att jag inte längre ville vara en del i detta. Det är inte på det här sättet man blir lycklig. Inte bestående i varje fall.

Har lagt ner mitt företag nu. Jobbar nu som anställd chef istället. Mina före detta anställda följde med och vi jobbar fortfarande tillsammans. Känns otroligt bra att släppa alla tidigare krav jag själv och andra satte på mig.

Hittade den här bloggen i samband med att jag sökte efter mindfulness. Jag mediterar regelbundet numera. Känner efter hur jag mår. Inte förrän jag stannat upp som jag verkligen noterar det. Tittar in här med jämna mellanrum för att få inspiration, bekräftelse från likasinnade och få energi.

Haha mina barn skrattar åt mig, i mina strävanden på att minska saker. Hur det rensas upp i garderober, i kök osv. Men jag märker också att de faktiskt anammat det. De kommer med urvuxna kläder som jag sen skickar till bättre behövande eller alternativt second hand. Tror de ser att deras pappa mår så mycket bättre nu. Är mera närvarande.

Så, det var lite om mig. Ifall någon är mitt i att vara utbränd vill jag bara säga, så som du mår nu kommer du inte må resten av ditt liv. Det kommer bli bra. Låt det ta den tiden det behöver. Lär dig lyssna på dig själv. Hitta ditt sätt att känna lugn. Minimalism är definitivt ett sätt för mig att hitta ett lugn. Kanske fungerar det för dig med? :)

Om du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

4 reaktion på “Gästminimalister berättar: Jonas

  1. Milla

    Känner igen mig så mycket. Håller på att återhämta mig efter långvarig stress och utmattning. Detta var verkligen givande att läsa och jag känner tröst i att utmattning ändå är övergående även om det innebär, iaf för mig livsstilsförändringar. Men det får ta den tid det tar. Hittade hit efter min utmattning och njuter av att läsa om att skala bort och bryta ned och tänka om. Vad är viktigt i livet? Vad vill jag göra? Vad ska man med alla prylar till? Tack för en bra blogg!

    Svara
  2. Lisa

    Just det här med hobbies tycker jag kan vara knepigt när man är minimalist (du nämner båtar och hästar) men även hobbies i mer småskalig modell typ olika hantverk man gör hemma (sy, snickra, måla, stöpa ljus, speciell matlagning) allt kräver ett visst utrymme och material. Och tid. Det har varit en grej som jag kämpat med när vi rensade ut. Att dra ner på den typen av aktiviteter och koncentrera mig på ett par. Att ha grejor liggandes som man inte använder blir ju ett stressmoment i sig. Skönt att du hittade vägen ut ur utbrändhet och en bra balans för framtiden.

    Svara
  3. Cool S

    Konsumtion är en slags fälla som människan ständigt kliver över i sin outtröttliga jakt på kärlek. Den där jakten slutar aldrig, även om konsumtionen är en form av ”utfyllnad” där kärleken saknas (rockstjärnor är tomma skal som **** groupies och dricker champagne i limousine dygnet runt för att fylla igen tomrummet). Tycker Pet Shop Boys sammanfattar det här beteendet ganska så perfekt i sin låt Love Etc.

    https://www.youtube.com/watch?v=InBiaRBUjUs

    Minimalism är alltså en slags anti-konsumtion där mental frihet och det tomma utrymmet hyllas. Ett tomrum som alltid är reserverat för kärlek. För den som är älskad behöver inte någonting annat. Så enkelt är det!

    ”Kalla mig naiv, men kärlek är gratis.” :P

    Svara

Kommentera