Gästminimalister berättar: Peter

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Peters mycket intressanta berättelse om sitt, i vårt tycke, extremt minimalistiska och anonyma liv. Det är också det som är en del av charmen och det positiva med minimalism, att alla kan hitta sin nivå utifrån sina egna förutsättningar och liv. Eventuella frågor och funderingar som Peters berättelse genererar besvaras i kommentarsfältet.

Jag har levt ett minimalistiskt och enkelt liv under ett par år. Efter ett par förändringar i mitt arbete blev jag mer intresserad av hur jag kunde anpassa livet till att bli mer anonymt och förhoppningsvis mer säkert. Med det avser jag att vara osynlig på internet och svårare att spåra IRL i kombination med minimalism tog jag mig an utmaningen. När du kommer in i mitt hem ska det avslöja så lite som möjligt om mitt privata jag.

Jag lever ensam, är inneboende i en direkt anslutande lägenhet och har inga barn. I arbetet bär jag uniformer. Detta är förutsättningar som gjort att jag kan leva med endast 92 saker. Fördelningen av saker ser ut som följer: kök 14, sovrum 11, kläder 47, övrigt 20.

Jag har inga konton på sociala forum, skapar tillfälliga mailadresser vid konversationer eller beställningar av biljetter. Jag har en annan krypterad mail som jag använder sparsamt. Jag har inget registrerat telefonnummer, äger dock en smartphone men alla funktioner med positioneringar är avstängda. Jag använder en sökmotor som inte spårar. Allt är krypterat och jag har vpn på både dator och telefon. Min dator och telefon har en mängd säkerhetsinställningar och minimalistiska inslag, jag har i princip inget på dem, inga foton, inga dokument, sådant rensar jag bort så fort jag kan.

Jag har en bank med bankfack, där jag sparar viktiga dokument som betyg, pass och cv. Jag använder främst kontanter, som jag tar ut en gång i månaden inne på banken. I och med att jag handlar med kontanter kan ingen se vart jag är eller vad jag håller på med eller vad jag är intresserad av.

All post som kommer till mig lämnar jag i sekretesspåsen på jobbet. Jag har avsagt mig adresserad reklam, jag finns inte med på listan utanför porten och för att komma in så krävs det portkod. En annan fördel med att bo inneboende är att jag inte behöver ha elavtal, internetabonnemang etc. En del av detta är ju en slump, men det passar mig väldigt bra.

På fritiden köper och läser jag mycket böcker vilka jag sedan skänker bort, alltså inga lånekort som avslöjar vad jag läser. Reser jag aktiverar jag ett tillfälligt konto för audiobooks som jag betalar med ett prepaidkort och registrerar kontot på en tillfällig mailadress. Jag lyssnar mycket på radio och spelar schack. Träning är ett stort intresse, men mitt arbete innehåller träning i ganska hög utsträckning och jag behöver därför inget gymkort. Jag lever ett ganska tillbakadraget och stillsamt liv.

Jag bär inte kläder som bara finns i Sverige, vilket faller sig väl i och med att jag föredrar främst engelska klädmärken. Jag har enkel och väldigt klassisk stil, om ett plagg slits ut köper jag ett nytt likadant. Anledningen till att det fungerar är att jag bara har klassiska plagg som aldrig går ur produktion. Jag har flera uniformer, och några av dem kan jag ha vid privata tillställningar vilket är praktiskt.

Ibland reser jag vilket alltid sker med en carry-on-väska. Jag skulle aldrig lämna ifrån mig min väska, för mig är det tillräckligt att låta den åka igenom röntgenmaskinen utan min hand på den. Reser jag inom landet så brukar jag åka buss, tåg och ibland lånar jag en bil av en kollega.

Initialt gav denna utmaning en del bryderier och ställningstaganden. Anledningen till denna omställning var dels att en del bekanta blev utsatta för skimning och någon av identitetsstöld, och dels så bytte jag arbete och ville då bli mer anonym. Det viktigaste är att livet ska vara enkelt och åtgärderna får inte komplicera det. Vänner och bekanta märker inte nämnvärt dessa åtgärder, vilket är ett syfte i sig.

Om du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

52 reaktion på “Gästminimalister berättar: Peter

  1. Ett fattigt landskap

    Det här var annorlunda och intressant! Min fråga är först och främst: varför? Att bekanta blivit scimmade kan kanske inte vara hela orsaken? Och sedan: hur påverkar anonymiteten din tillvaro? Det är ju motsatsen till allt som samhället ”säger” just nu, där man ska sträva efter att dela med sig av allt och i så många forum som möjligt ge uttryck för sin personlighet.
    Tack för en intressant berättelse!

    Svara
  2. Snålcoachen

    Mycket intressant läsning, för att inte tala om intressant personporträtt. Naturligtvis väcker det frågor om varför denna anonymitet är så viktig! Att inte vilja lämna några som helst spår efter sig någonstans, att inte ens ha ett lånekort på biblioteket eller ha sitt namn i porten där man bor.

    Med all respekt, utan att vilja låta oförskämd eller såra någons känslor tycker jag att det låter som en person som lider av paranoia eller förföljelsemani, dvs ett sjukligt tillstånd. All denna misstänksamhet och all planering kring detta måste ju bottna i något.

    Att inte vilja lämna spår efter sig på Internet och undvika sociala medier är en sak men att noggrant totalt sopa igen varje spår av sin existens är en helt annan sak.
    Jag hoppas få svar på mina frågor om varför och vill än en gång säga att det inte är min mening att förolämpa eller kränka Peter.

    Svara
  3. Storugglan

    Imponerande i det konsekventa genomförandet av det du vill uppnå! Jag är övertygad om att du har dina skäl att löpa linan fullt ut. Dessutom poängterar du att det gör livet enklare och inte påverkar vänner och andra i din omgivning.

    Jag förstår om din önskan om anonymitet kan upplevas som stötande i dagens samhälle. Samma mekanism som för allt annat ”avvikande” beteende, t ex strävan efter ekonomiskt oberoende. Till och med när vi ska vara ”annorlunda” så ska alla vara annorlunda på samma sätt.

    Svara
  4. fruminimera

    Intressant berättelse och spännande att det är möjligt! Frågar mig också varför och om det inte bidrar till en känsla av begränsning? Att inte äga så mycket medför ju helt klart större frihet, med medför inte en strävan efter att inte kunna bli spårad en begränsad vardag? Tack för ett annorlunda porträtt!

    Svara
  5. Peter

    hej
    tänkte att jag så här på morgonkvisten skulle svara på ett par frågor. Varför?
    det började helt klart i liten tappning, som det ofta gör. Sedan utvecklades det till andra områden. Jag undrar om man skulle kunna göra så här istället, t ex köpa pocketböcker istället för att låna dem, sedan värdera den förändringen.

    en del saker är en slump; att mitt namn inte finns på dörren är inte ngt som jag bett om eller så. Jag noterade att det fanns inte där när jag flyttade in, i trapphuset finns det och jag märkte att den post jag skulle ha kom till mig, så det var ju inget problem. en slump helt enkelt.

    Att jag föredrar att åka buss eller att låna bil av en kollega är också grunden till valet, inte att jag skulle låta mig hindras från att resa på annat sått om jag inte kunde. Men visst kittlar det lite i magen när man sitter på bussen och verkligen flyger under radarn och man tänker att just nu finns det ingen som vet vart jag är på väg. Och det är just det som är drivkraften.

    Det har efter det att man har vant sig inte varit någon uppoffring kan jag säga. de vänner och bekanta jag har upplever nog inte mig som annorlunda eller konstig, möjligen att de tycker att jag är gammalmodig och kör med kontanter.

    /Peter

    Svara
  6. fia

    Min spontana reaktion på den här texten är att ” peter” verkar vara extremt paranoid.

    Svara
  7. whitemaskgirl

    Fascinerande porträtt även om jag inte hade velat det själv. Men grymt imponerad över att Peter bara kan ta sitt pick och gå, om han vill det.

    Svara
  8. Peter

    ja, visst det är en enormt härlig känsla att bara kunna lämna. nu har jag ett arbete som gör att jag inte kan eller vill göra det heller. men just att besitta möjligheten att bestämma helt själv är skön.

    Svara
  9. Peter

    Hej
    Jag har ju min vana trogen slängt mailet, men jag fixar såklart en lista lite fort. Nu är jag bortrest i helgen, så på söndag kväll kommer en lista på mina saker. /

    Svara
  10. Hanna

    Så coolt och läsa. Vissa skriver paranoid. Jag tror inte det, kanske. Har sett några amerikanska filmer om hemliga agenter. Och dom lever så här.
    När jag kollar på Pinterest, Google och Youtube, så söker jag oftast, extrem minimalism. Det är så jag också vill ha det.

    Svara
  11. lemonadfabriken

    Minimalism för mig har kommit att betyda eliminering av mer än bara fysiska prylar. Allt från gifter i mat och skönhetsprodukter till mentalt bagage till att … well, göra livet enklare i största allmänhet. Och att läsa om den här livsstilen gjorde mig mer stressad. Jag minimerar gladeligen bort allt jobb med att hålla sig hemlig, säker och undanröja spår.

    Svara
    1. Rimlig Levnadsstandard

      Instämmer! Det låter för mig oerhört maximalt att lägga ned så oerhört mycket tid på att inte gå att hitta. Missförstå mig rätt, var och en får förstås leva som den behagar så länge det inte skadar någon annan, men jag blev oerhört stressad av att läsa detta. Det låter ju inte speciellt ”enkelt” om man säger så, vilket är det jag också eftersträvar med mindre skit i både badrumsskåp, mat och huvud. Jag skulle bli fruktansvärt stressad av att lägga ned så mycket ansträngning på att utplåna alla spår av mänskligt liv, men to each his own…

  12. Maria

    Fascinerande livsstil. Det jag funderar mest på är hur man håller kontakt med familj och vänner när man varken har telefonnummer eller använder e-post? Hur bestämmer man att man ska ses?

    Svara
  13. Emma

    Mest intressanta inlägg jag läst på evigheter! :)
    Tack för nya tankar!!

    Kan också känna så ibland att varför har man en massa klubbkort…allt man köper registreras…när man handlar med kontokort ser banken allt man köper osv. Antar att du inte har några medlemskort i affärer eller ens kontokort? Är det inte obehagligt att ha alla kontanter för månaden hemma?

    Några frågor ang texten..varför vill du inte att det ska synas i ditt hem att just du bor där? O varför känns det jobbigt att lämna ifrån dig din väska när du reser med flyg?
    Har ditt liv blivit lättare sen du började med ditt ”anonyma” liv?

    Vill gärna veta mer om din filosofi! Spännande! Kanske gör mig av med några medlemskort nu :)

    /Emma

    Svara
    1. Peter

      Hej Emma
      Nja, med klubbor brukar jag tänka som så att jag handlar ändå det jag behöver.

      Jag har absolut kontokort, vissa affärer tar ju inte kontanter. Stilen får inte hindra mig på det sättet. Det ska underlätta. Men idag skulle jag handla kaffe och fick inte använda kort om man köpte för mindre än 50kr. Då är man glad att man har Cash.

      Det där med lägenheten har väl blivit mer en kul grej. Sedan får man ju alltid tänka så att en lgh som min säger en del om en i allafall.

      Men visst det går inte att hitta vad jag jobbar med, vilka mina släktingar är, mitt personnummer eller om jag har studielån, osv..

      Att lämna ifrån sig väskan är nåt jag lärt mig genom jobbet att inte göra. Erfarenheten har gjort mig vis. Har fått väskan genomrotad på vissa flygplatser, så den håller jag nära mig.
      /Peter

  14. Peter

    Men vänta nu. Vem har sagt att jag inte har kontakt med anhöriga eller talar i telefon? Att mitt nummer inte är registrerat betyder bara att det är ett kontantkort som inte är registrerat.

    Jag har mailet som jag använder, men den ena använder jag sparsamt, den har mina släktingar.

    Varför tillfällig mail? Tänk er att ni ska sälja en kamera eller liknande på blocket. Händer det aldrig att du får spam, eller nigeriabrev. Då är det rätt skönt att dra den till en tillfällig mail.

    Svara
    1. Maria

      Förlåt, missuppfattade texten angående telefonnummer. Har två mail-adresser (plus den på jobbet), en för familj, vänner och viktiga saker, en för kundklubbar, tävlingar, bloggar etc. för att inte överbelamra den primära.

  15. cl

    Väldigt intressant läsning för mig som inte deltar i sociala forum, samt också köpt saker kontant just i syfte för att ingen ska veta.

    Min man var med om en identitetsstöld och det ruskade om. Redan innan dess drog jag bort alla privatuppgifter på brev och så.

    Annars är min minimalism mest sådan att jag inte vill ha drösvis med grejer, vill måna om miljön, handla ekologisk fairtrade…

    Tycker inte heller om hur det blivit med all övervakning som finns nuförtiden.

    Svara
  16. Peter

    japp, och om man nu måste handla per kort på nätet eller så, så är det ju faktiskt bra att ha ett vpn. det ligger ju i ens eget intresse. att inte ha det ör ju som att löna ut sina kortuppgifter till vem som helst.

    man skall ju komma ihåg att det är ju inte bara på ens egen dator som uppgifterna ligger utan det är ju att man skickar ut dem.

    vad man kan göra på sociala forum om man vill skriva en kommentar eller liknande är att ange ett fejkat mail och eller namn. Har aldrig testat det, men det skall fungera tydligen.

    som sagt, kommer att fixa en lista på mina saker imorgonkväll.

    Svara
  17. Marie

    Trevligt försök till att hålla sig undan radarn så mycket som möjligt men att vara helt utan är nog svårt om man vill leva ett hyfsat normalt liv i och med skattebetalning, kontokort, address, folkbokföring, jobb etc.

    Men jag förstår dig att du vill undvika att alla ser vad du gör på internet. Själv tycker jag att människor är lite väl frikostiga med vad de berättar om sig själva eller lägger ut för bilder. Men jag förstår också när t ex som jag och min sambo har familj i andra länder så underlättar sociala media eller om man som minimalisterna här vill sprida ett budskap och hjälpa andra.

    På tal om det här med personnummer kan du fråga vilken utländsk medborgare som helst att de tycker vi är alldeles för frikostiga med att ge ut något som är så extremt personligt och viktigt till höger och vänster. Det var bland det första min sambo kommenterade när han flyttade till Sverige när han började märka att det begärs av alla att du ger ut det. Vi vet ju inte vilken säkerhet företagen har för att skydda våra identiter. Själv hatar jag att personnumret behövs till allting då ju fler gånger och på ju fler ställen jag använder det ju enklare blir det att kapa min identitet. Hade hellre sett att vi hade tagit efter andra länder med striktare regler kring personnummer.

    Svara
    1. Marie

      Går inte att editera inlägget men när jag läste det i efterhand hoppas jag att du tolkar det som att jag verkligen menar att det är trevligt att se att någon tänker efter hur den syns och inte tolkar det negativt. En liten parantes bara :)

  18. Peter

    Hej Marie
    Ingen fara!
    Mitt liv och leverne är en balansgång. Ibland tycker jag att jag har stått på gränsen till att tagit det det.för långt. Har det inte varit bekvämt och det har blivit mer komplicerat så har jag dragit tillbaka förändringen. Svårare än så har det inte varit.

    Trevlig kväll.

    Svara
  19. Kenneth

    Precis dom här tankarna har jag haft länge, att anta utmaningen mot samhället och myndigheters registreringsbehov. Vi är så väldigt registrerade i vår vardag utan att vi riktigt känner till det, så frågan är om vi verkligen är fria idag? Man kan i dom värsta tankar tro att det räcker med en politisk vändning eller politiska påtryckningar utifrån så kan allt vändas emot oss. Själv tycker jag att den politiska grunden blir allt mer instabilare varje dag, tänk FRA/Snowden m,m.

    Själv har jag testat lite med ett försök till en ny till en ny pseudoidentitet och registrerat ett gmailkonto och facebooksida i ett påhittat namn, ett namn som är uppenbart påhittat för en svensk. Döm om min förvåning när Facebook föreslog mig själv som möjlig vän. Det får mig att undra vilka kopplingar det finns för dom som har möjlighet och kunnandet att använda det.

    Jag är sambo sedan länge så mitt ”projekt” är i princip omöjligt att genomföra, men det skadar inte att vara upplyst.

    Vad som kan bli det stora hindret i anonymiteten är resandet, hur tar du dig fram i vardagen då fordon är registrerade, även kommunala transporter är snart registrerade på person (jag vet inte egentligen då jag aldrig åker kommunalt). Kvar blir bara cykeln, hur gör du Peter?

    Väldigt intressant, jag vill höra mer om vilka hinder/problem du har i din väg mot anonymiteten. När man fått registrerat ”Utan känd hemvist” hos skatteverket har man nått långt.

    Svara
    1. Peter

      hej Kenneth
      i vardagen tar jag mig fram, jag har ju ingen egen bil. hyr sällan bil utan brukar låna av kollega.
      tåg kommer man ju inte ifrån att man måste registrera sig.

      hur det är med buss och kommunalt skiljer sig mellan kommuner.

      Jag bor så pass nära mitt arbete att jag brukar promenera. jag har faktiskt ingen cykel, men det är ju ett bra alternativ till transport.

      vissa justeringar kan man göra trots att man är sambo, det blir lite klurigare när man är gift.
      det finns faktiskt en hel del, men det är klart att en del är mindre populära.

  20. Eva

    Kenneth: ”Man kan i dom värsta tankar tro att det räcker med en politisk vändning eller politiska påtryckningar utifrån så kan allt vändas emot oss. Själv tycker jag att den politiska grunden blir allt mer instabilare varje dag, tänk FRA/Snowden m,m.”

    Där tog du upp en viktig aspekt på problemet med med all registreraring och kontrollbehov. Det är ju vanligt att folk menar att de inte har något att dölja och då är det grönt för dem. Det uppfattar jag som väldigt naivt tänk. För det första så vet vi inte vad som framöver kommer att vara samhällets moral och lagar då det kanske inte längre kommer vara ett demokratiskt beslut, och för det andra så leder resonemanget om att inte ha något att dölja till att privatlivet upplöses vilket oundvikligen får konsekvenser som vi nog inte ens kan föreställa oss. Om jag visste att allt jag gjorde, och kanske till och med vad jag tänkte, varje sekund kunde ses eller registrerades av en annan människa som jag inte ens visste om den ville mig väl, skulle det påverka mitt medvetande och min självuppfatting på ett påtagligt sätt. Tilliten till anra skulle definitivt raseras och med den hela samhällets fundament.

    Tänker också på risken för invasion av främmande makt och på möjligheten för stater eller allt mer koncentrerad ekonomisk makt att konfiskera inte bara egendom utan rätten till sitt eget liv i form av tvångsarbete. Vet, det låter otroligt men numera ser jag knappast något som omöjliga scenarion, i synnerhet i samhällen som blir allt mer sårbara tekniskt, politiskt, moraliskt, ekonomiskt (inklusive basal matförsörjning) och försvarsmässigt. När man driver kapitalism tillräckligt långt, för att den ska överleva som system så måste ju annat offras, i slutet offras alla friheter och slutligen mänskligt liv så länge det inte är dugligt inom slaveriet. Den som bara flyter med och ser till sina fördelar främjar ju detta., om än i det lilla och på kanske oöverskådlig sikt. Men det är där det börjar. Med vanliga människors egna val i den mån vi är fria att välja mellan alternativ. Här i Sverige har många mycket frihet, desto mer ansvar har vi därför.

    Svara
    1. Kenneth

      Det här är riktigt intressant Eva:

      Världen idag är inte alls vad jag föreställde mig för 25-30 år sen, då EU-projektet var på gång med större frihet och samförstånd mellan länder. Idag har vi bara inte ett religionskrig (IS) utan även ett politiskt I EUROPA! (Ukraina) vilket jag aldrig trodde skulle kunna hända igen efter världskrigen.
      Jag är väldigt samhällspolitiskt intresserad och följer olika bloggar kring olika frågor. Å ena sidan ex, Cornucopia, å andra sidan Anders Romelsjö och har inte bestämt mig vem som är ”nyttig idiot” än.
      Dels har vi invasionsrisken med IS eller Ryssland och dels har vi problematiken med handelsavtalet EU-USA och vilken frihet som kommer att begränsas med det.

      Går man ned lite på makronivå så läser man då och då om arbetsgivare som beklagar sig över att de ej kan läsa eller skaffa sig information om möjlig anställningsbar person, då de ej har Facebook eller annan social media, skrämmande!

      Jag tycker Peter gör helt rätt när han i sin framförsiktighet minimerar sin närvaro analogt och digitalt, mindre sårbar helt enkelt. Önskar därför att han startade en blog och berättade om problemlösningar i vardagen, stora som små.

      Kan det bli problem om man försvinner helt? Det finns både vården och pensionen att beakta, jag läste någonstans att om man inte har en adress registrerad hos Skatteverket kan man nekas vård. Läste också om pensionärer som lämnat sitt fasta boende för husvagn/husbil har fått problem med pensionen av adresskäl.

  21. Peter

    det är inte ngn svensk James Bond som ligger bakom inlägget :-)

    att vara registrerad utan hemvist, vore ingalunda optimalt, det sätter hinder i vardagen tror jag.
    svårt med lån, svårt att få nya kontokort, de skickas till hemadressen osv, detta om man är skriven på församlingen, det är inte så komplicerat. Men följderna är lite mer omständigt.

    Än svårare är ju att ha skyddad identitet, då måste man ha blivit utsatt för brott, alternativt vissa yrken.

    Tanken om blogg har slagti mig, sedan jag började fundera på detta inlägg, men vi får se. det gäller att ha ett bra vpn ;-)

    jag lovade en lista över mina saker och här kommer den:
    Jag har valt att ta med alla saker men också (tror jag) alla konton osv jag har.

    Kök
    handduk, slev/stekspade, glas(används för alla drycker), tallrik (som fungerar för både soppa, vanlig mat), traktörpanna med lock, allroundkniv, sked, gaffel, kniv, skärbräda, sax, diskborste, diskmedel, disktrasa
    14

    sovrum
    transom, strykbräda, lampa, tavla, tavla, dörrmatta, blomma, sängkläder, kudde, filt och dammsugare
    11
    En transom är en möbel jag har byggt, den återfinns på vissa länders ubåtar. Den innehåller säng, sittplats och skrivplats. Den har förvaring och två läslampor.

    Kläder
    grå kostym, jeans, jeans, skjorta, skjorta, bälte, pikétröja, pikétröja, t-shirt, t-shirt, skor, skor, skor
    träningsskor, fem par kalsonger, fem par strumpor, sommarjacka, vinterjacka, vår/höst jacka
    mössa, handskar, träningsoverall, träningsshorts, träningströja, 10 galgar, badtofflor, badshorts,
    46

    övrigt
    plånbok, strykjärn, klocka, badlakan, tandborste, tandkräm, rakgel, rakkniv, nagelsax, usbminne
    penna, bank, mail, pass, körkort, försäkring, hyreskontrakt, nyckel, vpnkonto, dator, väska, telefonabonnemang
    22 (93)

    ser fram emot fler kommentarer, trevlig kväll.

    /Peter

    Svara
    1. Peter

      ser att det är listan är fel, det står telefonabonnemang, men det skall ju stå telefon.

  22. Emma

    Hej Peter!

    Hur ska man göra om ”skadan redan är skedd”?
    Har lämnat ut mitt personnummer till många affärer för att få bli medlem o nätföretag…osv. Personnumret finns ju ute redan…

    Har hört att allas personnummer är offentliga, stämmer detta?
    Och att man kan gå till folkbokföringen eller nån annan myndighet o se var folk bor? Sen finns ju olika sidor på nätet där man kan se folks inkomster.

    Ditt inlägg har satt igång mycket tankar hos mig!
    Skulle vara kul om du startade en blogg! :) vill veta mer! :)

    Ska bli kul att läsa om det du äger!

    /Emma

    Svara
  23. Peter

    hej
    den logger precis ovan din kommentar.
    Såg att jag missat att ta med min telefon tror jag på listan.

    Personnumret är offentligt. Problemet är att det räcker med ditt namn och födelseår och vet du i vilken stad ngn bor, så är det enkelt att ta reda på resten.
    Är du medlem på ngn sida som rastat, jag då kan du söka vem som helst och då får du personnummer, adress och inkomst. Just det jaa, du får ju om personen har engagemang i olika bolag också.

    I det perspektivet så är det inte mkt som kan göras, om du inte är skriven på församlingen eller har skyddad identitet.

    Vad man kan göra är att ha olika spärrtjänster, det gör att buset sannolikt väljer ngn annan.

    vad man kan göra är att kontakta organisationer, kundklubbar, föreningar osv. och be dem ta bort dig ur registret.

    när jag köper på nätet, vilket har hänt så har jag så fort jag fått produkten bett dem att plocka bort mig från deras register.

    Vissa sajter gör det tyvärr näta omöjligt att ta bort en, då kan man gå in och skriva en fejkmail, typ idontcare@whatever.com.

    Ibland kräver sidan att man accepterar den nya adressen, då skapar man en ny mailadress, skriver den nya mailadressen på sajten, accepterar den på sin mail och sedan raderar man sin mail.

    Här kommer jag med allehanda råd och tips. Kanske en blogg vore ngt.

    /Peter

    Svara
  24. ninja

    Jag kan bara hålla ovanstående som tycker du ska börja blogga! :) Det är uppfriskande att läsa det lilla som står skrivet i gästinlägget. Skulle aldrig kunna leva så extremt (i mina mått mätt) men det är intressant som motpol till dagens samhälle som är extremt åt precis andra hållet.

    Svara
  25. Rebecka

    Jag tycker detta var mycket intressant, då jag själv känner att jag är en alltför öppen person och som skulle behöva dra ner på nätaktiviteterna lite (samt skapa fler alternativa mailadresser till exempel ifall jag ska beställa något etc). Det skulle vara grymt intressant att läsa din blogg om du skapade en sådan, Peter. Ha det så fint!

    Svara
  26. cl

    Jag är också intresserad av att du börjar blogga! Kanske minimalisterna är så snälla och meddelar här på deras blogg när du börjat? ; )

    Svara
  27. Händelsevis

    Så intressant det var att läsa ditt inlägg och alla kommentarer! Mest imponerad är jag över din ägandelista. Kan lova att bara i detta nu kan jag se mycket fler än 93 saker i mitt hem och då är det långt ifrån allt jag kan se…
    Jag har flera vänner som har tankar åt samma håll som du även om ingen av dem kommit lika långt i genomförandet. Den gemensamma nämnaren för dem är att de jobbar med, eller är mycket intresserade av, datorer. De vet helt enkelt för mycket om hur man kan komma åt personuppgifter och skada genom datorer. Är det så för dig med? Eller var det så det började?

    Svara
    1. Peter

      hej
      nja jag har alltid varit intresserad att leva med små resurser och alltid vara redo. så var det nog det började, sedan utverkades det där till att inbegripa flera områden. Nu senast var helt klart medvetenheten kring hur sårbara vi är som individer elektroniskt.

      jag arbetar med datorer, men med innebörden att jag har dem som redskap. den kunskapen jag har omkring säkerhetsbrister i olika system är ngt jag läst mig till och gjort en del riskanalyser omkring saker och som jag sedan fått bekräftat på olika håll.

      Jag har gått en del utbildningar genom de yrken och befattningar jag har haft som har gjort att jag tillskansat mig en del kunskaper omkring detta.

      sedan leder, som så ofta det ena till det andra och nu är vi här.

      trevlig kväll/Peter

  28. Irene

    Intressant!

    Nyfiken på vad Du alltid vill vara ”redo” inför? En flykt? Och i så fall, från vad? :-)

    Kul att läsa listan över de 93 prylarna också.. reagerade direkt på att Du hade ett par tavlor, antar att det då är sådana med väldigt anonyma motiv, hehe..

    Svara
  29. Peter

    hej
    Nja, det är två kartor, en världskarta och en europakarta.

    för mig så är det inte att jag ligger i startblocket för att ngt skulle hända, men känslan att ha full koll på allt är mäktigt alltså, och det känns väldigt bra.

    Svara
  30. Mary Sane

    Helt otroligt intressant inlägg! Ska följa din blogg. Är verkligen ingen minimalist själv (snarare maximalist) men jag är väldigt fascinerad av prepping och survivalism (och i ärlighetens namn; hemliga agenter). Mitt långsiktiga mål är att bli hyfsat självförsörjande och hela tiden ha backup-planer på vad som kan hända. Gillar säkerhetstanken och ska se över mina olika internetkonton. Tack för ett spännande gästinlägg!

    Svara
    1. Emma

      Nu kom jag in på bloggen! Kul!
      Men måste ha nåt slags konto för att kunna kommentera….
      Hoppas du kan ändra detta Peter! :)

Kommentera