Inkörsportar till minimalism

Inkörsportar till MinimalismVarför väljer någon att kalla sig minimalist och agera därefter? Är det en motreaktion mot allmän överstimulans och stress? Erbjuder personens ansträngda ekonomi egentligen inte något alternativ? Eller är det för att personen i fråga i själva verket är en rasande pedant?

Vår erfarenhet är att det finns mängder med inkörsportar till minimalism men att det finns ett par större återkommande teman där vissa kan anses ge positiv respektive negativ motivation till förändring. Om du redan påbörjat din minimalistiska resa känner du troligen igen dig i en eller ett par av beskrivningarna nedan.

Ökad tid, fokus och energi. Ett överflöd av prylar, valmöjligheter och åtaganden tar mycket tid, fokus och energi i anspråk vilket gör att livet kan kännas fattigt även om du har det bra ställt rent materiellt och ekonomiskt. Minimalism frigör ovan nämnda värden till förmån för skapande, studerande, hobbies, familjen, vänner, hälsan eller träning men även för att bara sköta vanliga åtaganden i vardagen med större vitalitet och glädje. En annan intressant sak som ofta händer då du eliminerar allt onödigt är att du hittar dina egna prioriteringar.

Ekonomisk frihet. Att vara bunden till ett inte alltid uppskattat 9-5-jobb för att klara vardagens utgifter får många att känna sig allmänt låsta och ofta missnöjda. Minimalism möjliggör ett större sparutrymme genom att minimera onödiga utgifter samt frigör kapital bundet i onödiga prylar, vilket i sin tur kan investeras och förhoppningsvis växa över tiden. Med lite tur och skicklighet ger det en dag möjligheten att välja friare kring när, var samt vad du ska arbeta med. Om du väljer att arbeta över huvud taget.

Ren estetik. Ett maximalistiskt hem är i vår mening sällan varken speciellt vackert att vila ögonen på eller vilsamt att spendera tid i. Minimalism gör det enklare att åstadkomma ett vilsamt hem med obelamrade ytor, väggar och förvaringsutrymmen som tillsammans med enkla och rena färg- och designval skapar ett inre lugn hos många.

Utmaningen. Att enbart äga ett bestämt antal mycket noggrant utvalda saker är en utmaning som kittlar en viss typ av människor. Denna typ av minimalister uppskattar ofta att leva med en optimerad och bestämd totalsumma ägodelar alternativt ett bestämt antal saker inom olika specifika områden som exempelvis garderoben.

Minimerad miljöpåverkan. Att leva innebär oundvikligen ett visst mått av konsumtion men den omfattning och tempo vi i västvärlden konsumerar med är fullständigt ohållbart. Minimalism gör det möjligt att minska hur mycket du direkt och indirekt förbrukar av naturresurser och belastar miljön genom att välja att enbart äga och förbruka det du verkligen använder och behöver.

Medmänsklig solidaritet. Majoriteten av världens människor lever i fattigdom samtidigt som en relativt liten del överkonsumerar jordens resurser. Minimalism frigör kapital som kan doneras till diverse organisationer vilka fokuserar på rättvisa, bättre ekonomi och hälsa i fattiga delar av världen. Minskad konsumtion ökar även chanserna för att våra barn och barnbarn och deras barn också har möjlighet att leva på planeten jorden.

Förändring av bostadssituation. En flytt oavsett om det är från mindre till större, större till mindre, in i samboskap eller ut ur skilsmässa leder ofta till att det blir uppenbart hur mycket onödigt du äger samt hur mycket tid och energi det tar att hantera alla prylar inte bara under själva flytten utan även i vardagen. Minimalism gör att du praktiskt klarar att bo på mindre yta samt gör en eventuell nästa flytt betydligt enklare.

Ansträngd privatekonomi. En ansträngd privatekonomi är inget du gärna talar om i Sverige men att leva med stora lån alternativt på ”gränsen” under en längre tid utan möjlighet att bygga upp ett sparande och en trygg buffert leder ofta till en insikt kring att mycket av det du köper, men även äger, är onödigt och faktiskt kan inbringa pengar vid en försäljning. Minimalism gör det mer motiverande att genomföra de förändring i beteendemönster som leder till en framtida bättre ekonomi.

Hantering av dödsbo. En bouppdelning eller rensning av dödsbo efter en nära anhörigs bortgång leder ofta till en insikt kring att det är relationer och inte prylar som är det viktiga. Det kan också ge insikt kring att det du själv av nostalgiska skäl absolut inte kan skiljas från ofta inte har något som helst värde för någon annan, vilket i sig kan vara transformerande. En mer minimalistisk livsstil blir ofta ett naturligt val efter att sorgen har lagt sig. Ibland räcker det att besöka mor- och farföräldrar som fortfarande är i livet för att känna den snudd på kvävande känslan av ett hem fyllt av ett livs materiellt sparande.

Stress och utbrändhet. Stor stress under en längre tid och dess ofrånkomliga slutprodukt utbrändhet skapar ofta en motreaktion mot överstimulans och ständigt stressande och en vilja att förenkla livet i allmänhet och skapa utrymme för daglig återhämtning och hälsa. Den mentala biten av minimalism där du ser över dina prioriteringar och åtaganden, samt enbart behåller det som verkligen är ett måste alternativt ger glädje, blir ofta en naturlig reaktion.

Känner du igen dig i några av anledningarna ovan eller saknar du något eller några teman som kan vara eller var just din inkörsport till minimalism?

31 tankar kring ”Inkörsportar till minimalism

  1. Elin

    För mig handlade det först om att jag och min sambo båda var studenter och helt enkelt inte hade råd att shoppa en massa saker. Detta i kombination med att jag har en pedantisk ådra bidrog till att mitt intresse för minimalism väcktes. En tillfredställande och avstressande känsla infinner sig när jag rensar ut överflödiga saker. När jag sedan har läst om minimalism, mest på er blogg, så inser jag hur bra det är ur fler aspekter, exempelvis för miljön och privatekonomiskt.

    Jag skulle inte kalla mig för minimalist fullt ut ännu, men jag försöker ha det tankesättet i alla fall.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Spännande att höra hur det startade för dig och kul att höra att även din motivation, precis som min, delvis kommer ur ett pedantisk karaktärsdrag. :)

      Har du även fått med dig din sambo på det minimalistiska spåret? :)

  2. Patricia

    För mig började det med att jag insåg hur mycket tid och ork det tog att organisera alla prylar; hela och halva lördagar gick åt till att städa skrubbar och snart såg där likadant ut igen. Då jag inte gillar att städa tänkte jag att mindre grejer måste innebära mindre och snabbare städning. Efter cirka ett år av rensande har jag börjat märka resultat. Samtidigt med utrensningen har jag börjat ifrågasätta min konsumtion, först av kläder och prylar, och nu av mat. Eftersom jag inte heller gillar vare sig inköp av mat som matlagning och disk finns där också mycket tid och möda som kan sparas genom att utnyttja allt i kylen och minska svinnet. Samtidigt är ju allt detta också vänligt mot plånbok och miljö: win-win!

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter verkligen som att du lyckats förenkla ditt liv och samtidigt skapat många andra fina synergier som bättre ekonomi, mer miljöfokus, mer tid, mindre distraktioner etc. Kul! :)

      Hos mig är matlagning en av mina nya hobbies sedan föräldraledigheten och en för mig energigivande aktiviteter, men jag kan helt klart se hur mycket tid och energi det finns att spara genom att förenkla och automatisera den biten så mycket som möjligt. Har du några mer specifika tips att ge på området?

  3. Maria

    Jag har inget minimalistiskt hem, tvärtom gillar jag mina saker, men jag är nog med vad jag köper och har minskat konsumtionen eftersom det inte är så mycket jag behöver längre.
    Håller med i era argument förutom den estetiska, jag tycker att ett minimalistiskt hem/rum kan vara snyggt men känner inte att det är hemtrevligt eller inbjudande, det är för kalt och opersonligt för min smak.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      De saker vi har kvar är saker vi verkligen verkligen gillar alternativt använder frekvent, dvs vi har precis som du ingenting emot prylar så länge de tillför något i vårt liv.

      Vår erfarenhet är att ett hem kan vara personligt utan att vara belamrat dvs minimalism betyder inte med automatik opersonligt när det gäller inredning etc.

      Jag inser att det är dags att skriva ett helt fristående inlägg på området för att utveckla vår syn på det hela. Tack för inspirationen! :)

  4. iajia

    Mycket intressant inlägg. Jag gillar idén med minimalism ur många aspekter, men håller med Maria ovan gällande den estetiska. Det hade varit intressant att höra er utveckla den aspekten lite mer. Jag gillar inte heller en massa prylar framme, men tycker lätt att det kan se lite sterilt och ogästvänligt ut när det är för avskalat. Jag tänker lite på ert kök som i mina ögon (snälla ta inte illa upp), ser ganska kalt ut. Jag tänker på beslutet ni tog att flytta in oljor (var det det?) i ett skåp istället för att ha det framme. Detta är ju saker ni ändå behöver, går det emot det minimalistiska tänket att ha det framme? Hade varit väldigt intressant med ett inlägg estetik ur en minimalistisk synvinkel :-)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Ingen fara, vi tar inte illa upp av hur du upplever vårt kök. ;)

      Angående matoljor osv så behöver vi dem precis som du säger rätt ofta men föredrar trots det att ställa undan dem i ett skåp. Precis som kryddor, mat, porslin osv eftersom det visuella lugnet det gör oss överväger bekvämligheten att ha dem extremt nära till hands.

      Ett inlägg om estetik och vår syn på inredning ligger och sjuder i bakhuvudet. Tack för inspirationen till att förtydliga vår syn på området! :)

  5. BackstageiMammalivet

    Vilket bra inlägg som även summerar anledningarna till att leva en mer minimalistisk livsstil. För mig för det en kombination av att rensa ut ett (svär)föräldrahem, att bo compact living i stan, att leva som ensamstående med barn och få ekonomin att gå ihop, att förenkla livet så jag inte bränner ut mig själv och nu på senaste mer för miljö skull och leva mer hållbart.

    Jag håller med ovanstående att för mig handlar det inte lika mycket om minimalistisk avskalad stil hemma utan några prylar/färg, då jag tycker om färg och mina utvalda personliga saker som är fyllda av minnen och gör mig glad och får mig känna mig hemma.

    Jag kan tycka den minimalistiska stilen är snygg på pinterest/hemnet etc men den blir lätt opersonlig enligt mig – att ha barn brukar ju hjälpa till med lite färgglada teckningar o leksaker…
    För mig är det allra viktigaste att få vara kreativ och då behöver jag lite kaos när jag är igång i flow…

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Vad kul att du gillade inlägget och vad spännande att höra vilka omständigheter som format dig till minimalist! :)

      Jag håller med om att barn gör det svårare att åstadkomma eller i vårt fall bibehålla ett hem som upplevs som ”klassiskt” minimalistiskt.

      Den första tiden kunde jag störa mig lite lätt på Bebis Minimalists alla grejor som låg framme överallt på dagtid men med tiden har min inställning förändrats. Numera ser jag dem inte som saker som egentligen borde ligga i leklådan utan mer som något som fyller ett specifikt syfte precis där de ligger på golvet. Nämligen att under dagtid stimulera vår dotter och inbjuda till lek, både för mig och henne. På kvällen och natten får de dock vila i leklådan.

      Vad jag försöker säga är att om en sak upplevs som minimalistisk eller ej beror mycket på vad vi förknippar med sakerna, behov och allmänt hur vi upplever den. Dvs ett minimalistiskt hem är alltid ett personligt hem som speglar en persons personliga preferenser, livssituation och behov även om det kan se väldigt olika ut.

  6. Camilla

    Intressant det där, vad som gör att man ”börjar resan”. För oss började det med att vi inte gillar att städa och torka damm… Och att vi vistades mycket i vår husvagn- och därmed upptäckte hur skönt det är att bara ha det man behöver…

    Svara
  7. Amelia

    För mig var det viktigt att inte känna mig bunden till något, att bara kunna resa mig upp och gå en dag och inte sakna en endaste pryl. Frihet, kanske man skulle kunna kalla det. Jag ville varken äga saker eller ägas av mina saker. Det känns alltid som att jag är på väg någon annanstans, men man kan inte fly med för många saker. Så jag minskade antalet, och jag fortsätter att minska det kontinuerligt. En dag kanske allt får plats i en ryggsäck och då kan jag dra härifrån.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Spännande att du verkar uppleva det som extra hämmande/kvävande/tyngande att ha för mycket prylar. Du är inte sugen på att skriva ett gästinlägg på vår blogg, det vore spännande att höra mer om dina prioriteringar och de åtgärder du gjort? :)

      Och vart eller vad är det förresten du vill dra ifrån alternativt till, vet du det? Vad är ”härifrån”?

  8. Crazydaisy

    Jag tjänade mycket pengar snabbt, gick i stort sett från student till miljonär på ett år. Detta gjorde att den sedvanliga upptrappningen av att hela tiden jaga bättre prylar, jobb med lite högre lön osv inte skedde och jag märkte då att jag klarat mig utmärkt utan att köpa saker. Då jag tjänat mina pengar via företagande fick jag en helt annan bild av kopplingen mellan pengar och arbete, vilka uppoffringar man behöver göra etc vilket gav mig en viss respekt inför att göra av med pengar i onödan.

    Då jag efter ca 2 år efter min utbildning hade mer sparkapital än morsan som jobbat heltid under 30 år lyckats skrapa ihop började jag fundera på varför antingen jag hade så mycket eller hon så lite och jämförde sedan sättet vi tänkte på kring konsumtion, hon såg allting som en kostnad mot hur mycket hon hade på kontot. Hennes resonemang var typ att denna kostar bara 10 000 det är lungt då jag har 100 000 på kontot medan jag översatte alla kostnader till arbetstid oavsett hur mycket jag hade på kontot. Ju längre jag höll på detta vis ju mer bevisade jag för mig själv att jag inte behövde konsumera och det var någonstans i denna realisation jag kom i kontakt med begreppet minimalism och sedan dess är jag stuck.

    Sedan har ett starkt teknikintresse spelat in då jag kan hitta så mycket underhållning och stimulans på nätet vilket gör att jag inte behöver massa fysiska prylar för att stimulera mig. Tror oftast att personer som spenderar mycket pengar på skit tillhör en generation som aldrig riktigt lärt sig nätet utan känner bara till de nöjen som kommersiella intressen kan erbjuda dem.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Vilken spännande och annorlunda resa du verkar ha gjort mot minimalism. Du är inte sugen på att göra ett gästinlägg på vår blogg där du utvecklar dina preferenser och insikter ytterligare?

      Det du beskriver påminner för övrigt lite om vår inlägg ”pengarna eller livet” där vi recenserat en bok med samma namn där författaren väger (riktig) nettolön mot tid och frihet. :)

      http://minimalisterna.se/pengarna-eller-livet/

      Jag är också övertygad om att det digitala samhället på många sätt gör det enklare att leva minimalistiskt. Dels genom att man inte längre behöver äga fysiska böcker, foton, papper, CD-skivor etc men även att det finns oändligt med underhållning och stimulans mer eller mindre gratis på nätet. Saker som till viss eller hög del kan ersätta den stimulans och tillfredställelse äldre generationer skaffade sig genom fysiskt samlande och fysisk konsumtion.

  9. Annica

    För mig började det att jag kom till en punkt då jag behövde en större förändring. Vi har haft det kämpigt i min familj under flera år då ett av våra barn har en funktionsnedsättning och allt som följer med det som kampen för rätt stöd. Hemma vill jag iallafall ha det lugnt.

    Jag tror ingen skulle sagt att vi hade det speciellt rörigt hemma innan heller men nu har jag gått igenom rum för rum och rensat bort mycket stress för ögonen. En positiv biverkan för mig har varit miljötänket som detta fört med sig. Jag försöker ta ansvar för sakerna som jag rensar bort istället för att slänga på första bästa ställe. Jag har också börjat fundera mer på all plast som vi omger oss med och bättre alternativ. Sen tänker jag även till ett varv extra innan jag köper in nya saker till hemmet.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Jag har funderat mycket kring det visuella lugnet samt den där ”stressen för ögonen” du beskriver. Vad bestod den av mer specifikt i ditt fall och varför stressade den dig? Tror du alla påverkas eller vissa mer känsliga än andra?

      Jag gillar din poäng med att man har ett ansvar mot prylarna att se till att de hamnar på bästa eller mest lämpliga ställe efter att man rensat ut dem. Helst hos en ny glad ägare om möjligt. Det är nog lätt hänt att många som börjat sin rensningsresa blir så ivriga att de i sin motivation att komma framåt glömmer den biten.

  10. ekomammaistan

    För mig handlar det om flera av detta: För att underlätta vardagen här hemma när saker är lättare att hitta etc (1) men också för att jag gillar öppna ytor (2) och att vi på så sätt kan bo mindre (3). För mig är även miljöpåverkan (4) en viktig anledning att att konsumera mindre och det är ju även trevligt att det kan ge en ekonomisk effekt (5). Sedan är jag ganska pedantisk också. :-D

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter som att du hittat mycket värde i din minimalism och jag uppskattar att du är så öppen med din pedantiska sida. Det är ju något som många anser är lite ”dåligt” av någon outgrundlig anledning. ;)

  11. Malin

    Tack för ännu ett tänkvärt inlägg!
    För mig var det nog flera bidragande faktorer, första flytten till en studieort för ett år, få pengarna att räcka till, en andra flytt till nuvarande studieort och även ett halvårs utbyte där jag insåg att man nog klarar sig med lite fastän det ibland känndes som att man hela tiden använder samma kläder. Även det faktum att man ser det som äldre släktingar har samlat på sig och sparat för att ”det kan ju vara bra att ha” och sedan har det inte kommit till användning på 20+ år. Enklare och roligare att städa blir det ju också!

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Många som haft en längre period med begränsad ekonomi som tex en studieperiod har ofta en motreaktion när man väl börjar arbeta och konsumerar intensivt under ett par år som kompensation. Men det behovet upplevde inte du? :)

  12. Trasserat

    När jag läser det ni skriver känner jag igen mig väldigt mycket, trots att jag har närmat mig samma slutsats från ett annat håll.

    Mina motiv är mer själviska och har bakgrund i det ni skriver om bl.a. stress och hanterande av prylar. Efter att ha prylknarkat (främst elektronik, men även annat) i många år hamnade vi i stressträsket som förändrade vår syn. Under en kort period så upplevde vi tvättmaskiner som gick sönder, virus på datorer, nätverk som gick ner, bilar skulle till service, bromsar på cyklar behövde bytas, hemlarmet falsklarmade och batterier behövde bytas på allehanda trådlösa prylar vi trodde skulle göra våra liv enklare.

    Då insåg vi hur mycket tid och energi vi la på saker och bestämde att dra ner på köpandet ordentligt för att få enklare liv. I samband med det började vi tillämpa lean-tänkandet hemma. Effektivisera, förbättra och simplifierad allt som går utan att göra saker krångligare. Efter ett antal års fokus bär det nu frukt och våra liv är mycket mera harmoniska.

    En skillnad mot minimalism och ”sparsamhet” är att vi fokuserar på det vi behöver, varken mer eller mindre för att inte krångla till det. Det har gjort att vi konsumerar mindre. Men kan vi köpa något som underlättar våra liv till en rimlig kostnad så handlar vi det utan tvekan. Men eftersom vi bara vill ha hög kvalitet som är dyrare blir det automatiskt mer eftertänksamma köp.

    Men vi håller inte på och letar reapriser och åker runt och letar efter det billigaste priset, eftersom det tar också tid och energi som vi vill lägga på annat.

    Man kan säga att vi är en speciell särart av minimalister gissar jag.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Minimalism handlar enligt oss inte om att i största möjliga utsträckning minimera antalet saker man äger bara för minimerandets skull utan mer om att enbart köpa och behålla precis det man faktiskt behöver och frekvent använder för att göra livet allmänt enklare och frigöra pengar, tid, fokus och energi till det som verkligen betyder något. Jag skulle med andra ord säga att ni lever väldigt klassiskt minimalistiskt. ;)

  13. Anna

    En jul för några år sedan grät jag av överflödet, mådde lite illa och kunde inte förstå hur vi skulle visa tacksamhet för alla dessa prylar, det var inte lätt för barnen heller.
    Efter det införde vi köpstopp, vi började med fyra månader, o det var så skönt, för hela familjen. Vi hade långt mer i förråden än vi begrep innan, bara en sån sak som värmeljus, vi hade så det räckte långt förbi köpstoppet, helgalet.
    Numera rensar vi förråd när andan faller på, vi köper mindre saker, men visst är det lång väg kvar. Jag plastbantar så mycket jag kan. Den här sidan inspirerar mig varje dag, jag är inte beredd att slänga allt vi har, men sakta men säkert blir det bättre, jag tror mycket på att använda färdigt saker, att faktiskt slita ut dom.
    Vi är fem personer härhemma, hur vi än vänder på det så har vi tillsammans mycket saker såklart. Om det är någon härinne somvill dela med sig av tips så tar vi dem gärna.

    Svara
  14. Carro

    Vilket spännande inlägg och även intressant att läsa alla kommentarer. Tack för en väldigt inspirerande och välskriven blogg.
    Jag började rensa och hamna i det minimalistiska tankesättet när vår son var ca 8 månader ( i dag snart 3 år) är oxå pedant och kände att jag inte orkade plocka undan allt som kunde vara farligt och att han skulle kunna utforska saker utan att skada sig.

    Tycker verkligen det har varit som i er beskrivning skala en lök. Först mycket rensande, sedan funderingar på vad som kommer in, vad man behöver och hur mycket man behöver och även det dåliga samvetet för hur mycket pengar man lagt tidigare på saker som man nu skänker bort osv.

    Svara
  15. Sophie

    Mkt bra sammanfattning och jag känner igen mig i många av anledningarna. Jobbar på med rensningar men framför allt har jag med mig ett ifrågaställande jag inte alltid haft vad gäller saker, konsumtion mm.

    Men om jag ska vara riktigt ärlig så var själva inkörsporten faktiskt mina graviditeter. Det kanske låter flummigt, men jag blev som förbytt redan första gången jag var gravid. Det hände mot slutet – jag tömde, rensade och organiserade varenda låda på vår vind bara dagar innan jag födde barn (rätt tungt).

    Läste att man som gravid har samma hormon(?) som spindlar har och som har att göra med ”nesting”, dvs att boa in sig, se om sitt hem… Ingen aning om det är sant, men på mig fanns många likheter. Jag ville att allt skulle vara perfekt innan bebisen kom ut, och jag ville ha koll på sakerna omkring mig. Vilket blev svårt om det var för mycket. :P

    Under graviditet nr två blev det ännu värre. Och faktum är att det inte försvunnit efter denna graviditet än (11 månader sedan).

    Märkligt kanske en kan tycka?! :)

    Svara

Lämna ett svar till SophieAvbryt svar