Känslosam rensning bland barnkläderna

Jag har återigen börjat rensa bland barnkläderna. Det är en känslosam process. En process där det tredje barnets kläder och saker rensas ut. Det där tredje barnet som med största sannolikhet aldrig kommer att komma.

Rensningen har pågått i perioder, den senaste i samband med flytten till hus i höstas. Nu är det favoriterna bland barnkläder som är kvar i storlekarna upp till två år. Det känns så definitivt att släppa taget om dessa. Som att man sätter ner foten kring beslutet att det inte blir fler barn. För hade man trott att sannolikheten var högre för att det skulle bli ett barn till, än det motsatta, då hade ju de där fina plaggen i varje storlek fått vara kvar i väntan på ett syskon.

Men nu rensas det här hemma och jag tror det är ”slutrensningen” av bebiskläder och de minsta barnkläderna. Då jag inför flytten sorterade allt i olika påsar och märkte upp med storlek, är det ordning och reda. Så jag betar mig egentligen bara igenom påse för påse, storlek för storlek. Och fattar slutligt beslut om var och ett av plaggen genom att lägga i fyra högar, på bilden nedan syns inte alla plagg, men många av dem:

Uppifrån till vänster:
Sälja. Finare klänningar som jag ska prova att lämna till en second hand-butik i närområdet att sälja på kommission.
Skänka. Skänker till tre olika ”ändamål”, mer om det nedan.
Spara. Tre stycken bodys sparas som minne.
Slänga. Eller snarare återvinna, vilket vi gör med väldigt fläckiga och trasiga barnkläder.

Högen med spara blev som synes bara tre bodys, samtliga ärvda av barnens kusiner. En som båda barnen åkt hem i från BB, och så en varsin som vi föräldrar kände lite extra för. Kanske rensas de också ut tillslut men just nu fick de vara kvar.

Största högen blir helt klart skänka. Många plagg kommer skänkas till en välgörenhets-organisation i kommunen, och några pojkkläder i större storlek till en grannpojke. Övriga plagg skänker jag till en blivande mamma. Och just det var helt avgörande i min rensning och underlättade enormt att jag hittade en konkret person som uppskattade och ville ha kläderna. För vi har ingen nära vän eller släkting som väntar barn har behov av bebiskläder.

Den här personen träffade jag för ett par veckor sedan när vi sålde en spjälsäng genom en lokal FB-sida. Hon bor i ett närliggande område och skulle få sitt andra barn som var en sladdis. När jag satt där på golvet bland högar av barnkläder med tårar rinnande längs kinderna, kom jag att tänka på henne och skickade iväg ett meddelande där jag frågade om hon behövde något annat än spjälsängen, som exempelvis barnkläder för första två åren.

Och det ville hon jättegärna ha. I princip allt utom klänningarna då de väntar en pojke. Plötsligt kändes det otroligt mycket lättare att rensa. Så ett tips om du också har svårt att rensa bland barnkläderna är att hitta en specifik person som har behov av dem. För mig spelade det ingen roll att det var en person jag inte direkt känner.

I min rensningsprocess funderade jag kring om det här med att rensa bebis- och barnkläder är känsligare för tjejer än killar. Herr Minimalist känner inte alls samma starka känslor kring det som jag. Samtidigt som han inte haft samma längtan efter ett tredje barn heller, utan sedan andra barnet kom varit nöjd med det. Nu övar jag mig också i att vara nöjd med det. Och att rensa bland bebiskläderna och gör oss av med dem är en del av den processen och övningen.

Hur känner du inför rensning av bebis- och barnkläder?
Tror du också det är känsligare för en mamma än en pappa eller är det andra saker som spelar in?

29 reaktion på “Känslosam rensning bland barnkläderna

  1. Tinga

    När jag sorterade & rensade bland barnkläderna efter barn två grät jag floder & kände i mitt hjärta att jag verkligen ville ha ett barn till. Maken tog längre tid på sig att bestämma sig för att vi skulle försöka få ett tredje barn (väldigt prematura tvillingar med månader på sjukhus gör att allting kring graviditet, förlossning & bebistid förlorar sitt rosa skimmer & man blir väldigt riskmedveten istället). Till slut var vi dock överens & det lyckades till slut att få till en bebis, med normal graviditet, förlossning & bebistid! Vilken lycka & ännu gladare är vi över att vi nu har tre fina friska barn! För att återkoppla till ämnet – rensning av bebiskläder – var känslan en helt annan när jag rensade efter bebis nr 3; glad nöjd & tillfredsställd & inte en tår rann nerför kinderna.

    Svara
  2. Sanna

    Gråter inte när jag rensar, men sjukt nostalgisk. Detta fick vi av den eller den, eller detta hade de där och då osv. Sambon tillika pappan till barnen har inte samma komihåg på sådana saker.

    Men precis som du så har jag också ”fått tag i” ett gäng ungar som nu ska få ärva i olika åldrar och kön så nu är det plötsligt mycket lättare! Jag kan hålla upp ett plagg och hyfsat snabbt bestämma om det är till något av barnen (har lite koll på vad barnens föräldrar gillar för typ av stil), eller om det är till välgörenhetshögen, eller säljes eller trasigt och fläckigt som ska till återvinning.

    Det finns ett gäng ”kill your darlings”, men förr det första är det helt okej och för det andra så med lite tur så dyker det kanske upp en kusin till lagom till nästa genomgång.

    Men oj så mycket lättare det är att rensa när man kan sätta ”etiketter” på kläderna.

    Svara
  3. C

    Har också rensat och gråtit. Både av sorg att det inte blir fler barn men även av glädje och tacksamhet att det blev två fina barn. Barn som vi kämpade så hårt för att få. Som vi fick hjälp att få efter så många tårar och så många försök.

    Svara
  4. Jenny

    När jag fick första barnet var jag säker på att det inte skulle bli fler. Ändå gick det inte att rensa bort ett enda plagg.
    Det gick bara inte.
    Det sorterades och lades undan.
    Med tiden växte beslutet fram om ett syskon trots allt. Lyckan var stor och familjen komplett när mini kom.
    Den här gången är det ingen tvekan alls, ingen nostalgi, inga tårar. Ser fram emot att ta fram nästa storlek från lagret och ännu mer att få lämna bort allt som är urvuxet.

    Svara
  5. Sanna

    Jag känner med dig. Min man var nöjd efter två barn och jag också periodvis, men kunde inte släppa barngrejerna ifall att. Även om det kändes som att vi mest troligt inte skulle få fler barn så tänkte jag på det så otroligt mycket i perioder, skrev listor, försökte övertala mig själv om fördelarna med ”bara” två barn osv. Det tog mkt energi periodvis, allt grubblande över om det var rätt beslut. Men så när yngsta var 4-5 år och allt var lättsamt och härligt så kände även min man att det kunde vara roligt med ett till, och så blev det. Och trots (tack vare) att vi fick tvillingar så var det vårt bästa beslut nånsin, har inte behövt lägga en sekunds tanke på om man är färdig, hur livet skulle kunna bli med fler barn mm. Jag kände att familjen och livet blev komplett, och att jag inte skulle ha varit samma människa om jag inte fått mina tvillingar. Och att rensa ut varenda barnpryl är lätt, för vi är hundra på att vi är klara, båda två. Har med glädje skänkt till vänner, grannar, Kupan mm och känt lättnaden både i att få mer plats i garderober och att veta definitivt att det inte blir fler.

    Svara
  6. M

    Jag vill absolut ha fler barn. Men rensar utan problem. Min sambo säger tvärt nej till fler barn men vill spar ALLT.

    Svara
  7. Ann

    När jag försökte rensa efter barn nr 2 så var det superjobbigt. Sedan dök nr 3 upp (oplanerad) och nu är det relativt enkelt. Jag skickar dessutom alla kläder vi inte ska behålla till min syster som har ett yngre barn och vill ha fler

    Svara
  8. Kattis

    Jag tänker, varför är det mannen som får bestämma att det inte blir ett barn till? Är det inte ett gemensamt beslut? Vet inte någon som ångrat att se skaffat ett barn till, fler som ångrat att det inte blev fler.

    Svara
    1. Emma

      För att på samma sätt som att det är fel att tvinga kvinnan till en abort så är det väl lika fel att tvinga en man att befrukta någon när han inte vill ha barn? Med den logiken borde abort också vara ett gemensamt beslut, vilket det såklart inte är eftersom var och en bestämmer över sin egen kropp.

  9. Johanna

    Barnens första outfit har jag sparat, och hemstickade och hemsydda saker som ligger väldigt varmt om hjärtat. Med hjälp av er har jag blivit väldigt mycket mindre känslomässigt fäst vid saker. Jag drömmer om ett tredje barn, men vi skulle aldrig orka det som vi har det nu och det hjälper mig i processen med att acceptera att det blev två fantastiska individer som lär mig saker varje dag, både om dem och mig.

    Svara
  10. Emma Odin

    Mina barn är ganska stora nu, i år fyller de 8 och 11 år. De kläder som barnen växer ur nu är inte alls svårt att göra sig av med. Men bebiskläderna…. Jag har renast i omgångar för vi hade så extremt mycket bebiskläder! Inte för att vi köpte.. men alla andra! I alla fall så har jag hållit fast vi en del kläder. Två banankartonger med bebiskläder! När min syster för tre år sedan väntade sitt första barn fick hon gå igenom allt och välja ut det hon vill låna. Nu fick jag tillbaka alla kläder och satt i soffan i timmar. Gick igenom varje plagg. Mindes. Hade en del ångest! Men besluten togs och nu är kläderna rensade! Det finns så klart några plagg kvar som minnen… men lite som du skriver, kanske kommer även de kläderna att rensas bort med tiden!

    Svara
  11. Linda

    Jag tycker det är orimligt att det är den som inte vill ha som styr, varför ska inte den som vill få vara den som bestämmer? LadyDahmer har skrivit en hel del intressant om det här. Jag tycker längtan också måste vara värt något.

    Svara
    1. Sanna Larsson

      Jag tänker också på just LDs inlägg om detta ämne när jag hör liknande historier. Tycker det kom fram flera viktiga poänger…

    2. Sofia

      Därför att det påverkar båda vuxna väldigt mycket ? Vi har en som är fem och en som är sju. För ett par år sedan kom suget hos mig, men inte så starkt hos min man. Jag kände aldrig att det var aktuellt att driva igenom ett till barn mot hans vilja. Nu har mitt sug släppt och jag älskar vår kvartett och det liv vi har. Gillar att vi kan leva ett aktivt liv tillsammans . Småbarnsåren tog mycket på krafterna, nu känner jag mig starkare än på länge. Klimatfrågan spelar också in, begränsning av barnafödande är klimatsmart. Barn är superhärliga men man kan ju ha massor av härliga barn i sitt liv utan att föda alla själv 😊

    3. Emma

      För att mannen själv har rätt att välja om han vill befrukta någon eller inte? fattar inte varför det är en diskussion.

  12. Engiftfribarndom

    Våra kompisar har tre barn och är absolut klara. Pappan där har sagt att det är tur han har sin fru som rensar bebisbilder för han klarar inte av det. Blir för känslosamt. Då det är nog olika.
    Jag tycker det varit relativt lätt att rensa nu efter nr 3. Det är så många barn vi velat ha från start :)
    Det mesta går till framtida kusiner och en del säljs eller återvinns.

    Svara
  13. Gabriella

    Då min son dog när han var 2 år så har jag väldigt svårt att göra mig av med hans kläder. Har sparat BB body samt hans favoritskjortor och någon tröja plus det sista han hade på sig i livet. Jag vet att minnena finns i huvudet men nej, jag kan inte göra mig av med kläderna som det ser ut nu.

    Svara
    1. Gabriella

      Nu blir jag väldigt nyfiken – varför skickar du den här länken?

    2. En människa

      Jag skickade länken, eftersom jag kände empati. Jag vet hur ont det gör när någon går bort.

      Behåll de som påminner om bra minnerna. När någon går bort, så gäller det inte på samma sätt som jag skrev här nedan.

  14. Ellan

    Nej jag vet ingen som ångrat när de väl bestämt sig för ytterligare ett barn, oavsett vilken siffra i ordningen barnet haft. Vi har tre, yngsta snart 5 år och vi har tidigare tänkt att tre var lagom men så kom längtan ändå. Barn är ju så underbara och tiden går ju så fort. Jag vill suga på karamellen lite till. Så nu väntar vi på barn nr 4. Kanske det blir en nr 5 oxå, det får vi se :)
    Barnen är det som är det bästa i vårt liv. Det är inte jobbet eller nåt annat. Om man känner så så känns det rätt självklart med fler barn. Vara lediga tillsammans. Umgås som familj. Vi har ju en fantastisk förmån i Sverige med föräldrapenning.

    Sedan finns det en annan sida av att ha flera barn. Det är inga garantier att alla barn lever tills de blir pensionärer. Barn dör. Unga vuxna dör. Förr i tiden var man glad om halva barnaskaran nådde vuxen ålder. Vissa kan tycka det är ett cyniskt sätt att se på det men det gör det ändå inte mindre sant för det.

    Jag hoppas bara att de som väljer att ”begränsa” sig i hur många barn de skaffar inte gör det av klimatskäl. I detta fantastiska land har vi alla möjligheter att ”föda fram” barn som kan bidra till forskning och världen på ett sätt som gör att jag ser dem som en tillgång i stället för en belastning för naturen. Och man behöver ju inte köpa 500 kg plastleksaker till sina barn heller. Det går att vara medveten.

    Barn är fantastiska. Om man tycker det så finns det ingen anledning att hålla tillbaka. När man ligger där på dödsbädden så kommer man knappast ångra att man inte jobbade mer eller inte tjänande mer pengar. Det är inte relevant då…

    Svara
    1. Dofia

      Jo, klimatfrågan spelar in. Vi måste vända utvecklingen nu, och med fler människor på jorden blir det allt svårare. Hur tråkigt det än är så är en begränsning av antalet barn den mest klimateffektiva åtgärden den enskilda kan göra . För mig spelar det roll.

  15. En människa

    Jag blir fundersam när folk har svårt att släppa taget om bebisprylar och övriga barnkläder..
    Vad är viktigaste, vara närvarande eller vara fast med urväxta barnkläder? Jag tycker det är jobbigt när föräldrar vägrar släppa taget om bebisprylar. Eftersom jag vill mina föräldrar ska vara närvarande och vara uppmärksam på hur jag mår just nu!

    Man ska vara glad om man lyckas få en barn. Det finns de som aldrig kommer kunna skaffa en.
    Minimalism handlar om att inte ”vill ha mer, vill ha meeer”! En bebis är en människa, ett helt liv med känslor och tankar. När barnen växer ur kläder ska man se det positivt, att barnet är frisk och växer som hen ska. Man ska inte spara kläderna, eftersom de ska gå vidare till någon som behöver de. Och barnet får nya kläder att växa i, se hur barnet utvecklas just nu och inte oroa inför framtiden. Barnet behöver närvarande förälder/föräldrar!

    Svara
    1. Gabriella

      Så du menar att man inte är en närvarande förälder om man sparar barnsaker?

  16. Karolina

    Jag har sparat några få plagg. Nu är mina killar 16 och 18 år. När de var små ville mannen gärna ha ett tredje barn, jag ville inte då jag kände att jag inte orkade med ytterligare en jobbig graviditet och tuffa småbarnsår. När killarna blev större ändrade jag mig och började längta efter ett barn till. Men då var det mannen som hade bearbetat det färdigt och inte ville ”börja om”. Det blev inga fler och vi är väldigt lyckliga över våra 2. Det blev väldigt bra ändå ❤

    Svara
  17. Sofie

    Jag har också haft svårt att göra mig av med bäbiskläder. Vi har två barn, och jag skulle så innerligt gärna vilja ha ett tredje, men min man vill absolut inte. Han är nöjd med två. Därför har jag också tyckt att det har varit, faktiskt, smärtsamt att rensa bort allt som rör bäbiskläder och saker. Som tur var har jag två kusiner som fått smått, så det känns fint att kläderna och sakerna har hamnat hos dom!

    Svara
  18. Sophia Schyman

    I vårt hushåll stämmer det inte. Jag har inte varit det minsta nostalgisk kring barnkläderna. Minns heller inte vilka plagg mitt barn åkte hem i från BB eller liknande. Jag vet inte om det finns någon koppling mellan nostalgi och önskan om fler barn. Nu väntar jag vårt andra, och jag känner redan nu att jag inte vill ha fler. Min man är definitivt mer lagd åt det sentimentala hållet, men han känner sig också väldigt nöjd med två barn. Jag förlitar mig på att det alltid brukar kännas rätt i slutändan!

    Svara
  19. Tina

    Jag är inte heller nostalgiskt med bebiskläderna, och sparar inga plagg. Skänker och säljer efter hand. Det jag däremot kan tycka är jobbigt när jag rensar är alla fina plagg som de knappt hunnit använda, de växer ju så fort när de är små. För mig har mer än två barn aldrig varit aktuellt. Jag vill inte gå igenom graviditet och förlossning och amning igen, känner mig så nöjd med våra två härliga pojkar på 1 och 5 år :) min sambo hade nog kunnat tänka sig fler däremot men nånstans får man ju enas om man ska eller inte. Jag känner även en enorm frihet i att min kropp numera bara är ”min”.

    Svara

Kommentera