Kategoriarkiv: Allmänt

I denna kategori skriver vi om aktiviteter och tankar kring minimalism i allmänhet.

Shoppingfritt 2018 – Herr Minimalist

En legitim fråga som uppstod hos många läsare/följare samtidigt som jag, Fru Minimalist, berättade att jag tänkte ha ett shoppingfritt 2018, var varför inte Herr Minimalist gör detsamma. Så i detta inlägg berättar Herr Minimalist varför han inte hängde på och varför han till och med tycker det kan vara en dålig idé med ett shoppingfritt år ur en minimalistisk synvinkel.

Precis som vi skriver om i vår bok Prylbanta, så vill jag (Herr Minimalist) att alla saker jag äger och de val och prioriteringar jag gör, ska vara värdeskapande. Efter att levt mer och mer minimalistiskt i snart 5 år, har jag funnit en bra balans där jag enbart konsumerar och äger prylar och kläder baserat på konkreta behov och i princip enbart har saker som skapar värde i mitt liv. Ett shoppingfritt år skulle inte ge något mervärde i livet, utan snarare göra det onödigt komplicerat. Om ett konkret behov uppstår vill jag kunna åtgärda det, vilket oftast innebär konsumtion, om än sällsynt sådan och eventuellt second hand.

Tanken är att minimalism ska fungera som ett verktyg för positiv förändring och frihet. Det ska fungera som en tjänare och positiv katalysator och inte som härskare eller diktator kring dina saker, din livskvalitet, personliga mål och värderingar i livet. Med ett shoppingfritt år blir det mer som en diktator som dikterar vad du får göra och inte göra, och den typen av minimalism kan bli mer hämmande och destruktiv än givande och konstruktiv. I mina ögon.

Med det sagt så skulle nog väldigt många må bra av ett shoppingfritt år. Och därifrån få med sig många positiva lärdomar och insikter om sig själva, sina beteenden och om samhället. Utan att verka för mer än andra, så tror jag att jag har kommit så pass långt i mitt minimalistiska tänk, att ett shoppingfritt år inte skulle ge mig något positivt som jag inte redan kommit fram till genom de 5 år vi experimenterat med vår minimalistiska livsstil.

Vad tycker du, hiss eller diss för shoppingfritt år? :)

Månadens in och ut februari 2018

Då var det är dags för februari månads balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 4 och införskaffat 4 saker denna månad, väldigt ovanligt att det är så få saker och att det är lika många in som ut.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en eller flera nya saker (+) i våra liv.

Längst ned skriver vi en motivering eller kommentar kring vissa av de prylar vi köpt eller gjort oss av med under månaden.

Från och med 2018 har vi valt att inte längre dokumentera barnens in- och ut-listor. Anledningen är att vi inte anser att värdet av att dokumentera dessa överväger den tid och energi det tar att hålla koll på och dokumentera detta under måndagen (varken för oss eller våra läsare) . Vi kommer däremot att fortsätta dokumentera våra individuella samt gemensamma inköp och utrensningar precis som vanligt.

Herr Minimalist

  • Kalsonger (+3)

Fru Minimalist

  • Leggings (-1)
  • Strumpbyxor (-1)

Minimalisterna (gemensamt)

  • Vattenkokare (+1)
  • Vattenkokare (-1)
  • Glas (-1)

Kommentarer Herr Minimalist

Dags för lite nya Dressman-kalsonger då jag inte längre trivs i dem från G-Star. I övrigt en lugn månad på prylfronten.

Kommentarer Fru Minimalist

En tråkig månad på rensningsfronten, ett par leggings och strumpbyxor som aldrig användes åkte ut. Tunna hudfärgade strumpbyxor brukar jag räkna som förbrukningsvaror pga kortlivade (använder det dock ytterst sällan) men mer ”riktiga” strumpbyxor finns med på in- och ut-listan. De som rensades ut var ett par grå- och svartrutiga som aldrig kom till användning och dessutom började kännas för korta. 

Kommentarer Minimalisterna

Vår vattenkokare gick sönder och eftersom vi använder den en handful gånger per dag i vardagen och ungefär det dubbla på helger så köpte vi genast en ny. Det blev en Emerio WK-108084 i glas som enligt ett test hos Råd och Rön ger ifrån sig minimalt med kemikalier.

Minimering av skolkataloger

När tittade du i dina skolkataloger senast? För mig var det flera år sedan. Till stor del för att de legat nerpackade i min nostalgilåda i källaren, men mest för att jag inte känt någon önskan eller något behov av att titta i dem.

Dock tog mina 12 skolkataloger upp en stor del av nostalgilådans utrymme samt för stor del av dess vikt med sina ganska precis 4 kg skolkataloger.

Det var därför en lättnad och frihetskänsla på flera sätt när jag bestämde mig för att klippa ut enbart min egen klass i respektive skolkatalog/årskull och slänga resten. De där andra klasserna (läs killarna ;) ) jag hade stort intresse av då, finns inget intresse av nu.

Till vänster kvarvarande urklippta bilder, till höger högen med skolkataloger.

Visst kan man tycka att det som ligger undangömt i lådor i källaren och inte märks i vardagen inte är så viktigt att rensa bland. Men man ska inte underskatta de positiva känslor det kan innebära att släppa taget om den här typen av saker. Och det kan vara lite som med digitalt överflöd, det är inte alltid det märks i vardagen, men medvetenheten kring att det finns där, kan ändå ligga och gnaga långt bak i det omedvetna. ;)

Kanske släpper jag även taget om bilderna på min egen klass framgent, eller digitaliserar dem. Men tills vidare kändes det lagom att spara i nostalgilådan. Jag har många positiva minnen från skoltiden, men inte några andra foton än dessa som direkt påminner om skoltiden eller om personerna jag upplevde den livsfasen tillsammans med. Kanske är det annorlunda för ungdomar idag som kan ta bilder med mobilen i tid och otid på klasskamrater.

Har du dina skolkataloger kvar?

I don’t Wish

Inkomstklyftorna i Sverige växer. Samtidigt tycks hållbarhetsklyftan växa sig ändå större. Å ena sidan har vi oss som funderar både en och två gånger inför ett köp, köper begagnat och researchar mer hållbara alternativ, köper kvalitet för att sakerna ska kunna vara i bruk länge (av oss eller någon annan), och funderar på flygstopp. Och på andra sidan sitter folk med mobilen i högsta hugg och shoppar via kinesiska Wish. Kväll efter kväll.

Varje dag landar över 100 000 paket från Kina på Arlanda från främst shoppingappen Wish (men även Alibaba och Ali express). Varje dag, året runt. Appen Wish har över 300 miljoner användare och är ett av världens största e-handelsföretag. Framgången? Att allt är löjligt billigt eftersom kunderna handlar direkt från fabrikerna i Kina utan mellanhänder. En gammal överenskommelse från mitten av 1900-talet då Kina räknades som u-land har dessutom gjort att frakten från Kina är kraftigt subventionerad. Nu har visserligen Postnord och Tullverket enats om att lägga på en avgift och moms på alla paket från Kina från och med 1 mars 2018. Kanske kan det dämpa vår självdestruktiva konsumtionsorgie något.

Skärmdump från Wish Instagramkonto.

Beräkningar visar att ett 100-gramspaket som skickas från Kina till butik i Sverige (tillsammans med tusentals andra varor via fraktfartyg) ger utsläpp på 23 gram växthusgaser. Flygfrakten för samma paket till Wish-shopparen ger utsläpp på 488 gram (!). Räkna då ut hur mycket mer växthusgaser det går åt för 100 000 paket. Varav de flesta väger mer än 100 gram.

Miljön får ta en enormt stor kostnad. En textsnutt från vår bok Prylbanta beskriver det väl:

Vår förmåga och vilja att förstå slitaget och konsekvenserna för vår planet och för människor bortom vår egen närmaste krets övertrumfas av de kortsiktiga kickar som vi tycker oss få av konsumtion. Vi förstör platser på jorden som ligger utom synhåll och blundar för de orättvisor som överkonsumtionen av billiga prylar och kläder medför. Om det hade varit människor i ens närhet som drabbats så skulle det ha varit lättare att känna ansvar och att identifiera sig med offren.

Men hur kunde vi hamna här? I Sverige är vi välutbildade, de flesta har tillgång till internet. Vi kan läsa oss till i princip vad som helst. Vad har hänt med oss medvetna och naturälskande svenskar?

Naturälskande folk å ena sidan och konsumtionsjunkies å andra sidan?

Jag blir provocerad av Wish och de som använder appen. Känner de inget ansvar och kan se annat än till just priset? Att något som verkar löjligt billigt på prislappen måste ha kostat i något annat led. Köper du något direkt från Kina så saknas de krav som svenska återförsäljare behöver förhålla sig till när det gäller bland annat kemikalier, säkerhet, miljö och barnarbete. Visst är det är ett privilegium att kunna välja bort det billiga. Men har man inte råd att betala vad det faktiskt kostar kanske man inte ska köpa det alls. Den allra billigaste konsumtionen är trots allt den som inte blir av.

Men för att inte avsluta i upprördhet och moll, så är medvetenhet ett första steg till förändring. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och samtidigt vara en inspiration och förebild för andra. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Det krävs bara att en kritisk massa med människor agerar långsiktigt och medvetet.

Jag hoppas att om du som läser det här råkar ha appen Wish på din telefon raderar den och vågar agera annorlunda och vara en inspiration för andra att göra detsamma.

Vad tycker du om Wish?

Hör oss prata om minimalism

För er som inte sett det på vår Instagram så gjorde vi förra veckan poddpremiär i podcasten Life with kids. Avsnittet handlar om att leva mer med färre prylar (avsnitt nr 58).

Lina och Fanny från Life with kids besökte oss här hemma och vi pratade såklart om minimalism och prylbantning mycket kopplat till livet med barn. Hur man kan göra om man har en partner som köper hem när man själv vill rensa? Tips för att rensa bland barnens leksaker utan att stöta på patrull. Och mycket mer.

I inledningen till avsnittet berättar Lina som är en del av Life with kids-teamet om det modiga beslut hon och hennes familj tagit. Att göra sig av med majoriteten av familjens (5 personer) tillhörigheter och sälja sitt hus utan att köpa något nytt (!). Varför och vad de ska göra får du veta om du lyssnar på avsnittet. :) Finns där poddar finns.

Veckan innan dess kunde man en tidig morgon höra oss prata i direktsänd radio på besök hos Titti Schultz och Farzad Nouri i P5 Sthlm.

Vi är betydligt mer bekväma att skriva om minimalism än att prata mer oförberett och spontant, men det är bra att utmana sig själv ibland och att kliva utanför sin comfort zone. :)

Skärmdumpar från P5 Sthlms Instagramstories. :)

Kärlekens fem språk

För några år sedan tipsade en kompis om boken Kärlekens fem språk. Den kan kort sammanfattas med att människor uttrycker sin kärlek på fem olika sätt – bekräftelse, kvalitetstid, gåvor, tjänster och beröring, samt att olika människor prioriterar dessa olika högt. Men hur fungerar den här modellen för oss och eventuellt andra aspirerade minimalister?

Jag Herr Minimalist prioriterar i följande ordning:

  1. Kvalitetstid
  2. Tjänster
  3. Beröring
  4. Bekräftelse
  5. Gåvor

Och Fru Minimalist prioriterar i följande ordning:

  1. Kvalitetstid
  2. Bekräftelse
  3. Beröring
  4. Tjänster
  5. Gåvor

Kanske inte helt oväntat prioriterar vi båda kvalitetstid högst och gåvor lägst. I mitten har vi beröring men vi är inte helt i synk när det gäller bekräftelse och tjänster. De områden där vi inte är i synk är givetvis bra för oss att vara medvetna om för att minimera friktion i vardagen. Om våra prioriteringar representerar en typiskt minimalist låter vi dock vara osagt eftersom vi helt enkelt inte vet. :)

Efter prioriteringsövningen reflekterade vi över hur inkompatibla vi båda är med normen idag. Dels så är det kutym att ge högar med oförankrade gåvor i parti och minut inte bara vid födelsedagar och högtider utan även så få fort det är dags för middag hos vänner. Och dels för att kvalitetstid med fullt fokus på varandra blir allt ovanligare då mobiltelefoner och andra typer av skärmar tar allt större socialt och mentalt utrymme.

Hur prioriterar du mellan kärlekens fem språk och är du i synk med dina närmaste inför alla hjärtans dag imorgon? :)

Liv på jorden?

I veckan satt jag som många andra och såg en livesändning av uppskjutningen av SpaceX senaste och tyngsta raket Falcon Heavy. Det var en otroligt imponerande och inspirerande uppvisning som gav rysningar längs ryggraden inte minst då båda sidorakterna landade perfekt synkroniserade bredvid varandra. Plötsligt kändes Elon Musks vision om att kolonisera Mars inte längre riktigt lika science fiction som tidigare. Samtidigt så skapade hela showen en viss kognitiv dissonans hos mig.

Anledningen är att det i min mening är en smula omständigt att investera så mycket tid och energi från våra skarpaste hjärnor med så stora ekonomiska och miljörelaterade kostnader på att skapa förutsättningar för liv på Mars samtidigt som vi redan bor på en fantastisk vacker planet med perfekta förutsättningar för vår typ av liv.

Hur skulle det kunna se ut om vi kanaliserande all denna uppfinningsrikedom, ingenjörskonst, drivkraft och tillgångar på att optimera förutsättningar för ett jordklot i balans och mänsklighet i harmoni istället?

Det påminner mig om historien om bonden som var besatt av att hitta guld och bli rik och därför sålde sin mark för att finansiera sin guldgrävarjakt. Den nya ägaren till gården upptäckte ironiskt nog strax att gården vilade på en stor guldfyndighet. Historien är som du redan listat ut en variant av att gå över ån efter vatten.

På många sätt är hela historien symptomatisk för mänskligheten. Vi tror att det nya jobbet, den nya garderoben, den nya strandkroppen, den nya bilen, en ny social grupptillhörighet osv äntligen ska göra oss lyckliga, men i själva verket finns väldigt ofta redan goda förutsättningarna för ett tillfredsställande och lyckligt liv men vi väljer omedvetet att inte värdera, vårda och fokusera på det vi redan har.

Men kanske är ett jordklot i balans precis vad Elon Musk siktar på med sina elbils- och solcellsprojekt samtidigt som han med sitt rymdkoloniseringsprojekt undviker att lägga alla ägg i samma korg. Och vem vet, hans absolut senaste projekt med avsikten att utveckla ett fysiskt gränssnitt mellan hjärna och dator kanske kan bidra till att lösa den sista och kanske största utmaningen – en mänsklighet i harmoni inte bara med naturen utan även med våra egna sinnen och varandra. :)