Kategoriarkiv: Arbete

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som rör arbetsrelaterade frågor.

Fru Minimalists capsule wardrobe våren 2016

Tiden går snabbt när man har roligt och vips var det dags att byta vintergarderoben mot vårgarderoben. I likhet med att vissa plagg i höstens capsule wardrobe hade kunnat bytas ut mot vintergarderoben tidigare än det tänkta datumet 1 december, så skulle vinterns garderob få hänga med ett tag till. Som jag skrev även i inlägget om min vintergarderob så landar jag mer och mer i att bara byta plagg i garderoben vid två tillfällen per år, inför hösten och inför våren.

Eftersom jag återigen är gravid så har jag tagit in gravidplagg snarare än vårplagg i garderoben. Till skillnad från vid förra graviditeten har jag nu fått låna en del plagg från en släkting som nyligen varit gravid. Dessa kommer inte synas på någon in-lista, men vissa av dem är med på bilder nedan. Jag ”fuskade” dessutom och bytte vintergarderoben mot gravidgarderoben redan i slutet av januari då magen snabbt blev stor denna graviditet. :)

Nedan är min capsule wardrobe för graviditetens andra häft, ca februari – juni. Stor del av garderoben kommer förmodligen vara kvar även i sommarens capsule wardrobe då det är kombinerade gravid- och amningsplagg, men det tar vi då. :)

Eftersom garderoben är tänkt att täcka såväl det sista av vintern som vårmånader får vinterjackan vara kvar. Min vårjacka är en kort kavajmodell som kräver varmare väder än vad som råder nu. Faktum är att samtliga tre ytterjackor jag äger är med i vårens capsule wardrobe. Någon speciell gravidjacka bedömer jag inte kommer behövas eftersom jag klarade mig utan det förra graviditeten trots att Bebis Minimalist är född i slutet av januari.

Jackor/kavajer
Skaljacka 1 (Norröna)
Vinterjacka 1 (Fjällräven)
Vårjacka 1 (Peak performance)
Kavaj 1 (Tiger)

Peak Performance kavaj

Min älsklingsjacka från Peak Performance, men än dröjer det ett tag innan vårjackan åker på. Bild från Peak.

Skor
Bruna höstskor 1
Sneakers 1 (Asics)
Svarta pumps 1
Svarta stövlar 1

Ytterkläder, kavajer och skor summerar därmed till 8 plagg.

Överdelar
Skjortor 2 (H&M, Happy Mum)
Koftor 2 (Gant, Esprit)
Toppar 2 (Boob)
Linnen 2 (H&M)
Blus 1 (Odd Molly)
Gravidtröja 1 (H&M)
T-shirt 1 (Boob)

Två gravidskjortor och en vanlig blus från Odd Molly.

Två gravidskjortor och en vanlig blus från Odd Molly.

Två mjuka sköna toppar från Boob. Kombinerade amnings- och gravidtoppar.

Två mjuka sköna toppar från Boob. Kombinerade amnings- och gravidtoppar. Bilder från Boob.

trojor_gg

Två vanliga koftor och en gravidtröja.

Klänningar
Klänningar 4 (Boob)

Två favoritklänningar från märket Boob. Kombinerade gravid- och amningsklänningar.

Två favoritklänningar från märket Boob. Kombinerade gravid- och amningsklänningar. Bilder från Boob.

Klanningar_Boob

Två ytterligare favoriter i gravidgarderoben. Kombinerade gravid- och amningsklänningar från Boob. Bilder från Boob.

Underdelar
Jeans 2 (H&M)
Kostymbyxor 1 (Esprit)

Två par gravidjeans och ett par kostymbyxor för gravida.

Två par gravidjeans och ett par kostymbyxor för gravida.

Överdelar, klänningar och underdelar summerar till 18 plagg. Totalt blir det alltså 26 plagg i min capsule wardrobe. Något färre än de dryga 30 som var i höstens garderob och 28 som var i vinterns garderob.

Flertalet av plaggen är kombinerade gravid- och amningsplagg som jag även kommer använda när bebisen är född. Boob blev ett favoritmärke redan under första graviditeten. Jag gillar designen, mjukheten i materialet och hur snyggt och diskret de lyckas få till kombinerade gravid- och amningsplagg. Att plaggen tillverkas i Europa och av ekologisk bomull och andra hållbara material är en stor bonus.

Fyra klänningar kan tyckas mycket, men jag älskar klänningar som gravid. Dessutom kan jag ha dem både på jobbet, på helgerna och till fest. Eftersom samtliga är kombinerade gravid- och amningsplagg kommer de även vara användbara i sommar om jag kan amma som planerat.

Jag har betydligt fler gravidanpassade plagg denna graviditet än förra, mycket tack vare att jag fått låna kläder som jag nämnde tidigare i inlägget, men också för att jag redan i vecka 25 var i princip lika stor som i vecka 42 med Bebis Minimalist. Förra graviditeten hade jag ett par lågt skurna vanliga jeans fram till förlossningen, dessa har jag redan hängt undan denna gång och känner ett större behov av mjuka sköna plagg. Dessutom kräver min nya arbetsplats lite finare kläder än det jobb jag hade vid förra graviditeten.

Har du några tankar och funderingar kring vårens capsule warderobe eller en gravid capsule wardrobe?

Det blir sällan som man tänkt sig

Idag är vi många som går tillbaka till jobbet efter julledigheten. För mig, Fru Minimalist, är det de sista tre dagarna på min nuvarande arbetsplats, och det är med å ena sidan lätta, och å andra sidan tunga steg jag går till jobbet denna vecka efter två veckors semester.

Efter föräldraledigheten bytte jag, Fru Minimalist, arbetsgivare. Jag valde ett stort välkänt företag med gott renommé, och som brukar hamna högt upp vid rankingen över Sveriges bästa arbetsgivare etc. Det som lockade var en förväntad bättre löneutveckling, lovord om utbildning och arbetsuppgifter inom stimulerande arbetsområden.

Ofta blir det ju sällan som man tänkt sig, men ibland blir det dock betydligt värre än man kunnat tänka sig. Kort sammanfattat var den sökta tjänsten i praktiken inte vad som utlovades i teorin vid de tre intervjuer jag gick igenom för att få jobbet. Jag tvingades jobba med arbetsuppgifter jag inte vill hålla på med i en otroligt stressig arbetsmiljö, vilket inte alls lämpade sig efter 7 månaders föräldraledighet där jag saknade Bebis Minimalist enormt från första arbetsdagen. Dessutom kände jag ingen större förståelse för familjelivet och min önskan om att gå ner på deltid kändes svår att förverkliga i realiteten. Jag fick heller inget gehör för att få en riktig datorskärm eller tangentbord istället för enbart den lilla bärbara datorns, vilket gjort att jag haft ont i rygg och axlar mer eller mindre konstant i fyra månader. 

Första månaden var det många kvällar av gråt och nätter av ont i magen på grund av jobb-situationen. Det här var ju jobbet jag tänkt ha lång tid framöver under småbarnsåren, och så kändes det fel på så många plan. Jag har aldrig förstått ordet söndagsångest tidigare, men nu förstår jag precis vad folk talar om. Att inte känna glädje på en plats där man spenderar 40 timmar i veckan, är väldigt jobbigt mentalt och spiller över på resten av livets beståndsdelar vare sig du vill eller inte. Jag har exempelvis aldrig varit så sjuk som under denna höst, feber, förkylning och magsjuka har avlöst varandra, och då går Bebis Minimalist inte på förskola än.

Plötsligt blev jag dock indragen i en intervjuprocess för ett helt annat jobb jag sökt i somras men där semester och omorganisation gjort att processen dragit ut på tiden. Jag erbjöds en tjänst som känns rolig och utvecklande, på en arbetsplats där förståelsen för familjelivet och livspusslet är mer utbredd. Förhoppningsvis är även stressnivån lägre mot där jag är nu, där folk bränner ut sig till höger och vänster.

Min nya arbetsgivare erbjöd en lägre lön än min tidigare liksom en sämre löneutveckling på sikt. Först fick detta mig att tveka något, men när jag tänkte tillbaka på hur hösten varit, hur jag mått och känt mig, tvekade jag inte längre att ta jobbet. Pengar betyder otroligt lite när man har ont i magen inför nästa arbetsdag eller känner att man inte kan påverka sin arbetssituation.

Det finns forskning som visar att över en viss basal nivå så spelar inte mer pengar någon roll för lycka. Själv känner jag att det är så otroligt mycket viktigare att kunna vara en närvarande, glad och harmonisk förälder till sitt barn och sin partner, än att tjäna några tusenlappar extra i månaden. Visst kan de där tusenlapparna göra ett ni exempelvis kan resa långt bort någon gång per år. Men en harmonisk, fungerande, rolig och kärleksfull vardag är otroligt mycket viktigare än att försöka lappa ihop ett förhållande och en familj ett par gånger per år.

Det är första gången jag slutar ett jobb under en provanställning, och då har jag ändå jobbat sedan jag var 14 år. Det var kanske inte bara jobbet eller arbetsgivarens fel, ibland får man bara inse att man är fel person, på fel plats vid fel tillfälle i livet. För ett par år sedan hade jag kanske varit som klippt och skuren för den här rollen, men nu passade den mig inte alls.

Jag kan naturligtvis inte med 100% säkerhet säga att jag kommer känna glädje och lycka på kommande arbetsplats, men magkänslan för att det kommer bli så är väldigt stark. Jag lägger arbetsåret 2015 bakom mig och blickar med tillförsikt fram emot år 2016!

Trivs du på jobbet eller är det dags att förändra din arbetssituation under året?

5 tips för mer luft i kalendern

Fullspäckade kalendrar som ska synkas och to-do-listor som aldrig tar slut, är förmodligen två av de största källorna till stress i dagens familjer. Det är hämta och lämna, jobba och städa, fritidsaktiviteter och träningar, fest och kalas med mera. Med så många åtaganden och möjligheter är det lätt hänt att schemat blir fullspäckat och lämnar ytterst få tillfällen för att bara vara tillsammans i familjen eller göra ingenting (!).

Herr Minimalist hade en period då han testade att sitta utan yttre stimulans 30 minuter per dag och låta det inre komma till tals. Mer om detta kan du läsa i inlägget Konsten att göra ingenting. I dagens samhälle är det för många betydligt svårare att hitta ”down time” än att vara produktiv och ha fullt upp.

Här är fem tips för hur du kan förenkla, skapa mer luft i kalendern och få mer tid över för det i livet som du verkligen vill prioritera, som exempelvis familjen, hälsa, vänner och återhämtning:

1. Lär dig att säga nej. Det är något som många behöver träna på för att bli bättre, Herr Minimalist gjorde det i november under utmaningen En månad med livsbalans. Att säga ja till dina egna prioriteringar betyder oftast att behöva säga nej till någon annans. Om du gör saker för att andra förväntar sig det och inte för att du vill, då är det hög tid att börja träna på ordet nej. Ett sätt att träna på att säga nej när du får en fråga rörande exempelvis en inbjudan till en aktivitet eller arbetsuppgift, är att be om betänketid så du får tid att i lugn och ro överväga om det passar i schemat, går i linje med dina prioriteringar etc. Och kom ihåg att ”Nej” är en fullständig mening. Du behöver inte fortsätta med en lång lista ursäkter som försvarar ditt nej.

2. Välj och välj bort. Det är lätt hänt att rättfärdiga sig själv för att alla saker som trängs i kalendern är viktiga saker. Det du kan göra är att välja ut vad som är viktigast för dig just nu, utifrån livsfas, tid på året och andra omständigheter, och låta detta spegla sig i vad du planerar in i kalendern. Inse att tiden är begränsad och att du inte kan göra ALLT varje dag, året runt. Du kommer behöva säga nej till roliga och intressanta aktiviteter för att istället kunna säga ja till det som för dig är absolut viktigast och mest prioriterat i livet just nu.

3. Fokusera på det viktigaste. Det är lätt hänt att bara fokusera på det som brådskar mest även om det inte går i linje med dina prioriteringar och värderingar. Många schemalägger dessutom allt möjligt i sin kalender och försöker sedan hitta tid för sig själva eller familjen i de små luckor som kvarstår. Se över vad som tar upp din tid och vilka saker som är dåliga, bra och bäst för dig, och behåll om möjligt bara de sistnämnda.

4. Stanna hemma. Det låter som en överdriven och tråkig förenkling, men oavsett vad du ska iväg på, så tar det extra energi och tid att lämna hemmet. Förutom tiden för själva ärendet eller aktiviteten, så tar det tid att göra sig i ordning samt förflytta sig dit och hem. Är det hela familjen med barn som är iväg så tar det förmodligen även sin tid att komma i ordning när ni kommit hem igen. Du behöver inte bli en erimit men du kan överväga att stanna hemma oftare för att skapa luft i schemat. Exempelvis är det tidseffektivt att träna hemma, och numera går det att få matvaror hemkörda till dörren utan att det kostar skjortan.

5. Planera in luft i kalendern. Tidigare var jag otroligt duktig på att schemalägga varje timme av min dag och var dessutom tidsoptimist. Det ändrades ett tag efter att jag träffat den mer oplanerade och lugnare Herr Minimalist. Än mer påtagligt blev det när vi väntade barn och energinivån inte var densamma och framför allt sedan Bebis Minimalist kom till världen. Planera in att saker ska ta längre tid än du tror och njut av en kopp te, en bok eller bara tid med familjen om det mot förmodan skulle bli lite oplanerad tid över.

Vad är ditt bästa tips för att skapa mer luft i kalendern?

Supermänniskornas två superknep

Vissa människor tycks hinna med allt. De jobbar och skriver böcker, reser och gör utflykter, tränar och är coach i barnens fotbollslag. Samtidigt som vi andra sitter på sidlinjen och undrar hur de orkar och hinner. Vad är skillnaden mellan supermänniskorna och oss? Har de hittat de där extratimmarna på dygnet som vi andra letar febrilt efter och som vi tror skulle lösa alla våra problem?

Vi rensar i förrådet och källaren, minimerar garderoben och rensar ut köksredskap, men hur ofta rensar och minimerar vi i våra kalendrar? Det spelar ingen roll hur många åtagande och förpliktelser vi tar på oss eller hur lång to-do-listan är, dygnet har ändå bara 24 timmar. Hur vi väljer att spendera dessa 24 timmar bör reflekteras utifrån våra prioriteringar och värderingar.

Två av supermänniskornas superknep är att säga nej och att prioritera. De fokuserar på väl utvalda områden i livet. De vet när de ska tacka ja och när de ska tacka nej, och låter inte andras prioriteringar och agenda styra deras dagar eller liv. Se till att planera dina dagar utifrån ditt eget livspussel inte någon annans.

Det låter väldigt enkelt och självklart, men ändå finns det saker som kan sätta käppar i hjulen och gör att vi inte lyckas när det väl kommer till kritan, som att vi exempelvis:

  • Vill vara andra till lags. När vi säger eller tackar nej är vi rädda att göra någon annan ledsen eller besviken. Vi vill ogärna vara den som bangar eller missar en rolig aktivitet.
  • Jämför oss med andra. Vi hör, ser på Facebook och inbillar oss att andra gör roliga saker och tror att vi själva också måste göra dessa saker. Om alla andra gör det måste det ju vara viktigt eller det rätta, och hinner och klarar de av det så borde ju även vi göra det.
  • Har fullt upp. Vår stressade kultur där vi alltid har ”mycket” och ”fullt upp”, för att känna oss viktiga och produktiva. Även om vi innerst inne vet att det är kontraproduktivt att ha många bollar i luften.
  • Drabbas av oplanerade avbrott. Vi blir alla avbrutna då och då, brådskande saker kan inte alltid förebådas. Avbrott kan lätt styra in oss på andra spår än de planerade och prioriterade.
  • Har bristande energinivå. Vid energibrist vill du göra det lätta vilket är att bara följa med omgivningen och göra det som förväntas. Att simma mot strömmen, utvärdera och fatta beslut på egen hand över vad just du vill, tar mer energi just där och då.

Det finns två vägar att gå. Den första vägen är lätt, därför går de flesta där. Den innehåller stress, jäkt och fulla kalendrar. Sen finns det en annan väg, den kan vara tuffare men belöningen är större. Vägen är lugn och fridfull, och innehåller mening och fokus.

Hur gör vi då för att sakta ner, skapa luckor i kalendern och prioritera rätt? Det ska vi gå igenom i nästa blogginlägg. :)

Är du duktig på att säga nej?

Har du skapat ditt eget liv?

Det finns en rolig, tänkvärd och mysig sida som heter Zen Pencils. En sida där kända och okända, långa och korta citat omvandlas till små tecknade serier. Nedan är ett exempel på en tänkvärd favorit:

2013-08-27-watterson

Du hittar den även serien ovan på länken här.

Vad i ditt liv, som du kan påverka, skulle du vilja ha mer respektive mindre av och varför?

Storstädning bland kontakterna

Efter att ha gått på sex veckors semester följt av sex månaders pappaledighet har det uppstått ett visst intresse för att städa bort allt som heter arbete, både ur hemmet och huvudet. Ett tidigare negligerat område som plötsligt kändes inspirerande var adressboken i mobilen som synkas automatiskt med min arbetsgivares Outlook-server.

Vid en första inspektion innehöll adressboken en bra bit över 1000 kontakter som jag samlat på mig under många år. Jag behöver knappast påpeka att jag inte hade en aning om vilka hälften av dessa människor är idag. Därför bestämde jag mig raskt för att rensa enligt följande kriterier.

  • Alla nuvarande kollegor sparas.
  • Alla kunder och partners jag haft kontakt med sista två åren sparas.
  • Alla vänner jag fortfarande har kontakt med sparas.

Utöver kontakterna ovan åkte resten ut. Hundratals professionella kontakter samt mängder med bekanta från tidigare faser i livet hela vägen till högstadiet då jag fick min första mobiltelefon. Efteråt hade jag kvar strax under 400 kontakter. Troligen betydligt fler än jag behöver men att rensa är som bekant som att skala en lök.

Efteråt kändes adressboken både luftig, relevant och betydligt mer lättnavigerad. Jätteskönt med andra ord, både visuellt och mentalt.

Hur ser det ut i din adressbok i telefonen, är det kanske dags att rensa?

Sammanfattning: En månad med långsamhet

Nu är december månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med ett generellt långsammare tempo i livet. Så vad tycker jag så här i efterhand?

Rent generellt har det varit otroligt skönt men samtidigt utmanande att dra ned på tempot. Skönt eftersom jag tycker mig bli mer harmonisk när stressnivån går ned som en följd av ett medvetet lägre tempo. Utmanande eftersom resten av världen knappast drar ned på tempot bara för att jag gör det.

Det överlägset mest positiva har varit att när jag medvetet drar ned på tempot både i kroppen och i sinnet, så blir det lättare att vara närvarande och tänka klart. Samtidigt finns det mer mental energi kvar vid dagens slut, vilket i sin tur gör det lättare att se vad som faktiskt är viktigt, både privat och professionellt, samt prioritera och välja bort. Med andra ord blir det lite som en positiv snöbollseffekt.

Det mest överraskande var att se hur stressade många andra är, speciellt arbetskamrater, samt hur omedvetna de själva är om sitt tillstånd och negativa effekter av detta. Människor som jag tidigare troligen skulle upplevt som effektiva framstod plötsligt som lätt mentalt obalanserade.

Faktum är att jag under månaden började se kollegornas onödigt höga tempo och stress lite som en drog eller sjukdom. En drog eftersom många verkar gilla sitt uppskruvade och enligt mig osunda sinnestillstånd, och en sjukdom eftersom människor i deras närhet tenderar att smittas, vare sig de vill eller inte.

En annan insikt jag fått under månaden är att ett lägre tempo inte är synonymt med att vara lat. Min uppfattning är att ett lägre tempo leder till mer genomtänkta beslut och sundare prioriteringar, det vill säga tiden och energin läggs på uppgifter av större värde än normalt och det totala resultatet blir bättre. Utfallet blir kvalitet framför kvantitet.

Sammanfattningsvis tror jag att världen skulle bli en bättre plats om alla drog ned på tempot i livet. Något som förhindrar detta är det faktum att det anses fint eller hög status att ha mycket att göra idag, oavsett värde. Detta är enligt mig en osund attityd som motverkar förändring.

Hur ser ditt liv ut; har du ett ständigt effektivt och uppskruvat tempo eller lever du i en lugn och harmonisk bubbla?