Kategoriarkiv: Digitalt

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som rör digitala medier och verktyg.

Konsumtionsorgien bland influencers

Vi måste prata om det här med influencers som direkt och indirekt uppmanar följare och läsare till konsumtion. Som framställer nykonsumtion som vägen till lycka och vill få oss andra att hänga på tåget med inspirerande texter, bilder, filmer och lockande erbjudanden.

Innerst inne vet du att den riktiga lyckan inte sitter i det du konsumerar. Du blir inte långsiktigt lycklig av att köpa ett par nya skor eller en ny ögonskugga. Förmodligen inte ens av de flesta resor du gör. Det börjar på insidan hos dig själv och du skulle kunna hitta enorm lycka i många av de små sakerna som finns runt om dig i din vardag.

Men vi blir matade med bilder på sociala medier om att konsumtion är vägen mot lycka. Det är under resan till Karibien som kärleken sprakar eller som man hittar det inre lugnet. Att köpet av den senaste mobilmodellen, nya väskan eller outfiten är det som gjorde vår helg perfekt. Hur lägenheten blev top notch med den nya soffan och designkuddarna. Garderoberna svämmar över av kläder och ändå måste man ut och shoppa i helgen för att sedan visa upp det senaste fyndet. Helt utan reflektion eller eftertanke. Men däremot med en stor baktanke. Köpa nytt, få nytt, inspirera andra att köpa nytt så de själva kan köpa och få ändå mer.

Det finns inget hållbart i detta och jag vet att majoriteten av influencers som beter sig som ovan inte har en hållbarhetsprofil. Men det betyder inte att de helt saknar ansvar eller inte kan agera mer medvetet. De växer också upp och får barn en dag, om de inte redan har det idag.

”Kan du se dina barn och barnbarn i ögonen och säga att du kände till att vår tids konsumtionsvanor var en av de största anledningarna till klimatförändringarna, men att du ändå fortsatte att konsumera som om du inget visste?”

Så står det i vår bok ”Prylbanta – Färre saker, större frihet”. Det är våra egna barn och barnbarn som får betala priset för att vi lever som om det inte fanns någon morgondag. Hur ska vi kunna se våra barn i ögonen och säga att vi tyckte den kortsiktiga kick vi fick av att konsumera nytt gjorde att vi struntade i konsekvenserna? Att vi knappt märkte vad konstigt vädret blivit, att naturkatastroferna ökade, att isarna smälte mm, för vi var så upptagna med att söka lyckan i en ny jacka, eller fotografera och visa upp våra nya skor.

Men det är väl ingen som köper något bara för att en kändis eller halvkändis visar upp det på bild eller film? Jo, det är precis det som sker. Framför allt i den yngre generationen. Specifika plagg som visas upp säljer slut inom ett par dagar och en viss pryl säljer plötsligt bättre än liknande av andra märken. Det finns en anledning till att företag är villiga att betala dyrt för att synas hos vissa influencers. De påverkar sina följare/läsare i den riktning företagen vill.

Kan vi inte bli fler som reagerar på, pratar om och börjar ifrågasätta den här konsumtionsorgien som råder bland många influencers?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något extra och samtidigt vara en inspiration och förebild för andra. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Det krävs bara att en kritisk massa med människor agerar långsiktigt och medvetet.

Även om vi själva ibland visar upp prylar från vårt hem eller kläder i våra garderober, liksom har ett fåtal samarbeten per år, så hoppas och tror jag, att vi inte upplevs som uppmuntrande av icke behovsstyrd konsumtion (?).

Schismer i minimalisthemmet

Vi har haft turen att vi båda är intresserade av minimalism och en enklare livsstil. Så ser det inte ut i alla familjer. Men även hos oss finns det vissa meningsskiljaktigheter gällande om saker ska rensas ut eller få vara kvar, samt hur vi ska ha det i hemmet. Här tänkte vi dela med oss av ett par konkreta områden där vi tycker olika.

Diskbänken. Fru Minimalist skulle gärna ha en helt avplockad diskbänk. För några år sedan tog vi bort vårt bestickställ och det har vi inte ångrat en dag, majoriteten av alla bestick diskas ändå i diskmaskinen. Men att inte heller ha något diskställ och ställa det som diskas undan för hand på en kökshandduk och sedan plocka in det i skåpen, det går Herr Minimalist inte med på. Han motiverar det med att vi har för mycket som diskas för hand nu under småbarnsåren, i och med att vi valt att inte ha flera uppsättningar av varken bestick, tallrik eller flaskor etc till barnen. Så diskstället i hörnet får stå kvar tills vidare.

Böcker. Herr Minimalist vill spara betydligt fler böcker trots att han numera köper 9/10 böcker som e-bok. Medan Fru Minimalist i perioder haft så lite som 10 böcker sparade. Här är det nog tur att vi har regeln ”rör inte någon annans saker” (om man inte uttryckligen bett om det såklart). Men Fru Minimalist drömmer om ett hus där vi bara får plats med en minimal bokhylla. Tilläggas kan att Fru Minimalist älskar att läsa fysiska böcker, men inte har något behov av att äga dem. Likaså skulle böckerna kunnat få stå bakochfram som vi tidigare skrev om i inlägget här, för att det ger ett visuellt lugn, men det vägrar Herr Minimalist. :)

Var sak har sin plats. Herr Minimalists återsamlingsplats för dagliga prylar.

Att-göra-saker. Fru Minimalist kan tycka att det är en utmärkt idé att lägga fram saker som behöver kommas ihåg, medan Herr Minimalist är all-in på att ha informationen digitalt. Ska vi komma ihåg att ta med påsen till second hand när vi lämnar hemmet så ställer Fru Minimalist den framför dörren samma morgon för att komma ihåg. Herr Minimalist hade lagt in det i sin to-do-lista. Problem med synliga att-göra-saker uppstår när det finns en obalans mellan ambition och ork, alternativt då en att-göra-sak helt enkelt inte är prioriterad och blir en permanent installation. Vill du läsa mer om detta har vi skrivit om det i inlägget ”Varning för permanenta att-göra-saker”.

Morgonstäda. Vi har det allt som oftast undanplockat på golv och ytor här hemma, undantaget barnens saker när barnen är hemma. Ytterligare ett undantag är när Fru Minimalist har lämningen av barnen på förskolan. Även om vi inte lämnar barnen jättetidigt på förskolan (08:30-08:45) så är det så pass intensivt att städa undan det barnen hunnit dra fram (leksaker, böcker, soffkuddar) inte prioriteras där och då. Mer än av Herr Minimalist. När han har lämningen plockas det undan och städas innan de beger sig iväg till förskolan. Men så kommer han inte till förskolan förrän tidigast kl 09 heller… ;) Eftersom vi bor så litet förvaras alla leksaker i vardagsrummet som är det rum man ser direkt när man kliver in i bostaden. Förmodligen skulle detta inte alls vara störande i ett barnrum eller kanske bara en större bostad.

Nu har vi delat med oss av våra schismer här i minimalisthemmet, och är nyfikna på om ni har några liknande områden eller tillfällen där oenighet uppstår om och om igen relaterat till minimalism? :)

I don’t Wish

Inkomstklyftorna i Sverige växer. Samtidigt tycks hållbarhetsklyftan växa sig ändå större. Å ena sidan har vi oss som funderar både en och två gånger inför ett köp, köper begagnat och researchar mer hållbara alternativ, köper kvalitet för att sakerna ska kunna vara i bruk länge (av oss eller någon annan), och funderar på flygstopp. Och på andra sidan sitter folk med mobilen i högsta hugg och shoppar via kinesiska Wish. Kväll efter kväll.

Varje dag landar över 100 000 paket från Kina på Arlanda från främst shoppingappen Wish (men även Alibaba och Ali express). Varje dag, året runt. Appen Wish har över 300 miljoner användare och är ett av världens största e-handelsföretag. Framgången? Att allt är löjligt billigt eftersom kunderna handlar direkt från fabrikerna i Kina utan mellanhänder. En gammal överenskommelse från mitten av 1900-talet då Kina räknades som u-land har dessutom gjort att frakten från Kina är kraftigt subventionerad. Nu har visserligen Postnord och Tullverket enats om att lägga på en avgift och moms på alla paket från Kina från och med 1 mars 2018. Kanske kan det dämpa vår självdestruktiva konsumtionsorgie något.

Skärmdump från Wish Instagramkonto.

Beräkningar visar att ett 100-gramspaket som skickas från Kina till butik i Sverige (tillsammans med tusentals andra varor via fraktfartyg) ger utsläpp på 23 gram växthusgaser. Flygfrakten för samma paket till Wish-shopparen ger utsläpp på 488 gram (!). Räkna då ut hur mycket mer växthusgaser det går åt för 100 000 paket. Varav de flesta väger mer än 100 gram.

Miljön får ta en enormt stor kostnad. En textsnutt från vår bok Prylbanta beskriver det väl:

Vår förmåga och vilja att förstå slitaget och konsekvenserna för vår planet och för människor bortom vår egen närmaste krets övertrumfas av de kortsiktiga kickar som vi tycker oss få av konsumtion. Vi förstör platser på jorden som ligger utom synhåll och blundar för de orättvisor som överkonsumtionen av billiga prylar och kläder medför. Om det hade varit människor i ens närhet som drabbats så skulle det ha varit lättare att känna ansvar och att identifiera sig med offren.

Men hur kunde vi hamna här? I Sverige är vi välutbildade, de flesta har tillgång till internet. Vi kan läsa oss till i princip vad som helst. Vad har hänt med oss medvetna och naturälskande svenskar?

Naturälskande folk å ena sidan och konsumtionsjunkies å andra sidan?

Jag blir provocerad av Wish och de som använder appen. Känner de inget ansvar och kan se annat än till just priset? Att något som verkar löjligt billigt på prislappen måste ha kostat i något annat led. Köper du något direkt från Kina så saknas de krav som svenska återförsäljare behöver förhålla sig till när det gäller bland annat kemikalier, säkerhet, miljö och barnarbete. Visst är det är ett privilegium att kunna välja bort det billiga. Men har man inte råd att betala vad det faktiskt kostar kanske man inte ska köpa det alls. Den allra billigaste konsumtionen är trots allt den som inte blir av.

Men för att inte avsluta i upprördhet och moll, så är medvetenhet ett första steg till förändring. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och samtidigt vara en inspiration och förebild för andra. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Det krävs bara att en kritisk massa med människor agerar långsiktigt och medvetet.

Jag hoppas att om du som läser det här råkar ha appen Wish på din telefon raderar den och vågar agera annorlunda och vara en inspiration för andra att göra detsamma.

Vad tycker du om Wish?

Hör oss prata om minimalism

För er som inte sett det på vår Instagram så gjorde vi förra veckan poddpremiär i podcasten Life with kids. Avsnittet handlar om att leva mer med färre prylar (avsnitt nr 58).

Lina och Fanny från Life with kids besökte oss här hemma och vi pratade såklart om minimalism och prylbantning mycket kopplat till livet med barn. Hur man kan göra om man har en partner som köper hem när man själv vill rensa? Tips för att rensa bland barnens leksaker utan att stöta på patrull. Och mycket mer.

I inledningen till avsnittet berättar Lina som är en del av Life with kids-teamet om det modiga beslut hon och hennes familj tagit. Att göra sig av med majoriteten av familjens (5 personer) tillhörigheter och sälja sitt hus utan att köpa något nytt (!). Varför och vad de ska göra får du veta om du lyssnar på avsnittet. :) Finns där poddar finns.

Veckan innan dess kunde man en tidig morgon höra oss prata i direktsänd radio på besök hos Titti Schultz och Farzad Nouri i P5 Sthlm.

Vi är betydligt mer bekväma att skriva om minimalism än att prata mer oförberett och spontant, men det är bra att utmana sig själv ibland och att kliva utanför sin comfort zone. :)

Skärmdumpar från P5 Sthlms Instagramstories. :)

Recensioner och boktips

Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att jag i princip helt slutat lyssna på poddar till förmån för ljudböcker. Jag gillar fördjupningen som ljudböcker ofta ger i jämförelse med korta podcasts. Två böcker jag lyssnat på senaste tiden är Hjärnstark och Den digitala barnvakten. Så här i efterhand tycker jag dessa två böcker går in i varandra och kompletterar varandra till innehållet, vilket gjorde att de passade väldigt bra att lyssna på parallellt, och de är väl värda att lyssna på.

Boken Hjärnstark handlar i mångt och mycket om hur du kan påverka och träna din hjärna så att du blir mer stresstålig, mår bättre, får bättre koncentration och blir mer intelligent. Samma fördelar som många får av meditation. I boken förespråkas regelbunden träning som ett av de bästa sätten att uppnå alla fördelar, betydligt bättre hjärngympa än sudoku, korsord och kosttillskott.

Eftersom hjärnan är i ständig förändring och bildar nya hjärnceller och kopplingar, kan varje tanke du tänker förändra din hjärna lite grann. Liksom varje hårt träningspass eller promenad som du tar. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, gamla, vuxna och barn. Som småbarnsförälder är det lätt att träningen prioriteras bort, men den här boken får en verkligen att förstå vikten av träning och vardagsmotion för vår hälsas skull, men också för att prestera bättre på jobbet samt bli en bättre förälder.

Boken Den digitala barnvakten å sin sida berättar istället vad som enligt forskning händer med våra barns hjärnor och kroppar när de sitter mycket framför olika skärmar. Hur datorspel och filmer är uppbyggda för att ge kroppen snabb belöning och starka dopaminpåslag, för att hjärnan och kroppen ska skrika efter mer, mer, mer. Bara en liten stund till, bara ett försök till, bara en nivå till. Var inte naiv och tro att speltillverkarna är snälla och vill att dina barn ska lära sig något, de vill bara tjäna pengar och få ditt barn (eller dig) att stanna kvar och spela mer.

Fram till 20-års åldern har vi ungefär 115 000 vakna timmar, vad vi (eller våra barn) gör med dessa kommer forma dem som vuxna. Små barns användning av teknologi kan leda till försenad språklig och motorisk utveckling och äldre barns användning till stillasittande och missbruk. För att få positiva effekter på hälsan bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning. Idag är det bara 44 procent av killarna och 22 procent av tjejerna som når den nivån.

Boken försöker inte moralisera, vara bakåtsträvande eller skambelägga föräldrar, utan vill baserat på fakta tydliggöra hur vi kan balansera tekniken och ta till oss allt det goda den kan tillföra, men samtidigt minimera riskerna. För även om man som förälder har en positiv syn på skärmar, så kan vi inte komma ifrån att depressiva tillstånd blir allt vanliga bland barn och ungdomar, att stillasittande leder till hälsoproblem, att sömnsvårigheter har krupit ner i åldrarna, att koncentrationsproblem är vardag i förskolor och skolor i större utsträckning än för bara 10-20 år sedan. För 10 år sedan kunde barn hålla fokus i 12 sekunder, idag är det 8. För en guldfisk är det 9 sekunder. Fråga mig inte hur det har kontrollerats. ;)

Börjar du förstå hur böckerna hänger ihop? Den ena berättar hur du med träning kan optimera hjärnan och kroppen. Hur du kan minska stressen, öka koncentrationen och få bättre sömnkvalitet med hjälp av träning. Den andra om hur skärmar gör att hjärnan ”programmeras” om på ett negativt sätt, hur skärmtiden ökar på bekostnad av att barn rör sig allt mindre, och hur ökad skärmtid kopplas ihop med sämre sömn och försämrad koncentrationsförmåga.

Jag lyssnade på böckerna parallellt då Hjärnstark efter några timmar blev lite ”mastig” och forskningstung i mina öron. Då lättade jag upp med Den digitala barnvakten och upptäckte vad bra de var att lyssna på dem parallellt för att upptäcka oväntade kopplingar mellan böckerna.

Vill du lyssna på dessa böcker så finns de hos Nextory där du fortfarande får 30 dagars gratis lyssning om du anger koden Minimalisterna på länken här. Erbjudande gäller nya medlemmar/nya e-postadresser och går att säga upp när som helst utan kostnad.

Har du läst eller lyssnat på någon av böckerna ovan och vad tyckte du i så fall?

Detta inlägg är inte ett samarbete med Nextory utan publicerat för att jag vill tipsa om två böcker som jag tycker är väldigt bra. Däremot hade vi ett samarbete med Nextory i början av december som du kan läsa mer om här.

Därför följer jag bara 40 konton på instagram

Jag har medvetet valt att bara följa 40 konton på instagram. När jag kollar runt märker jag att det är lite i jämförelse med vad många andra följer. Om jag hittar någon ny inspirerande person eller företag att följa tar jag bort någon mindre inspirerande, inte oispirerande, utan jag tvingar mig själv att prioritera och välja bort. Lite som att ha ”en in – en ut” bland klädesplagg i garderoben.

Det här är en vana som spillt över på flera fronter när det gäller att begränsa mitt intag av och engagemang i diverse sociala medier. Överflödet av möjligheter, inspiration jag inte hann agera på och ”måsten” började stressa mig.

Så här började det:

Bloggar. Jag har använt RSS-läsaren Feedly för att följa bloggar i flera år. Det var toppen att ha alla mina inspirerande bloggar samlade på ett och samma ställe med omedelbar tillgång när nya inlägg publicerades. Det funkade tills vi fick vårt första barn för snart 3 år sedan. I samma takt som antalet inspirerande bloggar jag ville följa växte, minskade min tid att läsa dem. Tillslut gav det mig bara en stress att hinna ”läsa ikapp”, som om mitt bloggläsande blivit ett betungande jobb istället för ett nöje.

Det är så lätt att lägga till nya spännande bloggar och rätt som det är sitter du med fler än du någonsin hinner läsa och med allt för många intresseområden och kategorier. Det blir ingen tid över till fokus, fördjupning eller eftertanke. Jag tog bort feedly-appen och deleatade mitt konto hos Feedly, och har inte saknat det en dag.

Men betyder det att jag som själv driver en blogg inte läser andra bloggar? Nej, men när jag vill läsa någon blogg så går jag in i webbläsaren. Glömmer man inte bort att läsa vissa bloggar då? Jo, självklart, och det känns bra, då var de väl inte så viktiga att följa just nu. :) Lite som vi skrivit i inlägget ”Annorlunda etablerad mobilvana” så det som inte syns för ögat finns inte för hjärna när det gäller mindre viktiga saker.

Poddar. Bland poddar kände jag i våras en liknande stress över att hinna lyssna på alla intressanta poddar med spännande rubriker och innehåll. Nya avsnitt genererades i snabbare takt än jag hann lyssna. Jag kom på mig själv med att se alla tillfällen till lyssning och klämde in lyssning när jag gick till förskolan, när jag skulle diska, när jag lade barnen. Tillslut kändes det bara så otroligt icke-mindful och stressande.

Nu har jag tagit bort nästan alla poddar du ser nedan, utom tre stycken. Ibland laddar jag även ner enskilda avsnitt från andra poddar.

Mängder med bra podcasts, hur många hinner man lyssna på?

Instagram. På instagram har jag aldrig flöjt särskilt många personer för att slippa ovanstående stress, jag satte från början en gräns på att följa 30 konton som senare höjdes till 40. Där har jag hållit mig de senaste två åren. Kanske blir upp till 50 konton någon dag, men inte mer.

Det handlar inte om ointresse för andras liv och leverne, det handlar om min egen tid, stressnivå och hälsa.

Facebook. Facebook-appen tog jag bort för ett par år sedan och vi har även spärrat sidan i vår webbrowser. För mig räcker detta för att stoppa frekventa besök och det är ytterst sällan jag hamnar i någon Facebook-loop där 15-20 minuter plötsligt fördrivits på i princip inget av värde. Messenger-appen använder jag dock för att hålla kontakt med flertalet vänner.

En lärdom jag fått genom det här är att jag inte behöver få all inspiration nu utan att det mesta faktiskt finns kvar att lyssna på eller läsa om senare i livet, om jag verkligen skulle behöva eller vilja. Jag har landat i att livet har olika faser där vissa intressen eller engagemang kan få stå tillbaka till förmån för andra nya som är högre prioriterade här och nu.

Kan du känna en stress över att hinna läsa, lyssna eller titta ikapp på diverse sociala medier?

Annorlunda etablerad mobilvana

På bilden nedan ser du min mobils startsida. Alltså den sida du kommer in på när du låst upp mobilen för att använda den. Ingen app ligger synlig. Eller jo, allra längst ner syns appen Inställningar. I övrigt syns bara en härlig bild från en skogspromenad med barnen.

Vi kallar det för ”mer medveten app-användning” eller ”obligatorisk sökning efter appar”. Alla appar ligger gömda i foldern som syns allra längst ner, numera kallad app-mappen, och i den foldern ligger appar huller om buller. Endast appen Inställningar är synlig. Det här tvingar oss att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet.

Fru Minimalists startsida på mobilen gör en glad varje dag.

Sedan snart ett halvår har både jag och Herr Minimalist använt mobilerna på det här sättet. Det var för oss ett test för att se om det kunde få oss att använda mobilerna mindre och mer behovsstyrt, i likhet med den minimalistiska livsstil vi förespråkar. Ta bort de 80% av mobiltelefontiden som inte tillförde värde, och bara behålla de 20% som faktiskt tillförde värde eller löste ett problem, som paretoprincipen med andra ord.

Herr Minimalist skrev om det i inlägget ”Mer medveten app-användning” strax efter att han justerade mobilen. Så här ett halvår senare är nedan några insikter och lärdomar:

  • Det blev tydligt hur djupt rotad i muskelminnet det är att ta upp mobiltelefonen utan att ha något konkret syfte, utan för rent tidsfördriv i närmsta app som lockar till sig ögats fokus. Vi upplevde att vi låste upp skärmen men när den sedan mötte oss tom, kom vi inte på vad vi hade tänkt att vi skulle göra. Fingrarna svepte förvirrat till höger och vänster, men det hände inget för det fanns ju bara en statisk sida utan appar.
  • Det tog någon vecka att ändra beteendet och då började något intressant hända, nämligen att vi glömde bort vilka appar vi hade. Det som inte syns finns inte. När du kommit dit börjar mobilen bli mer behovsstyrd för då söker du efter och öppnar just den appen du var ute efter att använda. Inte någon roligare som lockade till sig din uppmärksamhet i förbifarten.
  • Eftersom vi aktivt och medvetet behöver söka fram en app genom att skriva dess namn, tar det x antal sekunder från att vi tar upp mobilen tills dess att vi är inne i appen. Ibland gör dessa sekunder att vi hinner ifrågasätta oss själva om appen/mobilen verkligen behöver användas precis nu. Lite som att låsa in godispåsen istället för att ha den framför sig. ;)
  • Vi har ändrat vårt beteende och vår relation till mobiltelefonen på dessa månader. Dels använder vi den mindre frekvent och mindre tid. Dels använder vi den utifrån behov. Många mindre viktiga appar förblir oanvända och bortglömda.

Herr Minimalists startsida är i mitt tycke ändå tråkigare än min, han möts nämligen av en svart skärm som du ser nedan. :)

Här var det numera härligt minimalistiskt och behovsorienterat :)

Minimalistiskt och behovsorienterat. Numera har Herr Minimalist även gömt apparna ”Phone” och ”Messages”.

Det är lätt att vifta bort tillvägagångssättet med att ”det är ju bara att gå in i app-mappen med alla appar och leta igenom, så slipper man söka”. I praktiken är det så, men man ska inte underskatta att det som inte syns för ögat inte heller finns för hjärnan. Varken jag eller Herr Minimalist går någonsin in och bara bläddrar sporadiskt bland apparna som ligger kaosartat i app-mappen. Till skillnad från tidigare då vi båda hade apparna sorterade i mappar utifrån kategorier, då blev man sugen på en app bara genom att öppna en mapp.

Om du använder mobiltelefonen mer än du skulle vilja, kan vi rekommendera att börja använda mobilen på det här mer medvetna, behovsstyrda och kanske till en början lite krångliga sättet. Att på app-mappens förstasida lägga en tråkig app, likt Inställningar, samt lägga de mest dopamintriggande apparna långt bak i mappen, kan vara bra till en början när du fortfarande har vanan kvar att gå in och sporadiskt leta efter roliga appar att fördriva tiden med. ;)

Vad gör du för att använda mobilen mindre tid och mer behovsorienterat?