Kategoriarkiv: Hälsa

I denna kategori skriver vi om minimalistiska aktiviteter och tankar som rör hälsan.

Minimalism är så mycket mer än att prylbanta

För en tid sedan fick vi en fråga kring hur och om det här med minimalism och prylbantning har påverkat oss på det mentala planet? Och det har det verkligen gjort vilket vi tänkte försöka utveckla och beskriva i detta blogginlägg.

Prylar och kläder är bra startpunkter och för många naturliga inkörsportar till att börja värdeoptimera resten av livet. Där blir framstegen konkreta och tydliga, samtidigt som du sätter något i rullning när du påbörjar den processen. Något som du kanske inte förstod när du stod där och rensade i garderoben eller bokhyllan i början. Något som inte vi heller förstod när vi började experimentera med minimalism på olika sätt för 5-6 år sedan.

När du börjar fundera på vilka saker som egentligen adderar värde i ditt liv och vad som är viktigt för dig att ha kvar. Då spiller det tillslut över på fler av livets delar att börja ifrågasätta och värdeoptimera. Mår jag verkligen bra av att göra det här? Tillför de här åtagandena ett värde i mitt liv? Vilka personer ger energi och vilka umgås jag med av gammal vana?

Man kan säga att du börjar bli mer medveten. Istället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som egentligen kanske inte gör dig lycklig.

Det kan vara obekvämt och jobbigt att inse att man omger sig med saker, aktiviteter, åtaganden, relationer mm som man egentligen inte mår bra av eller som inte tillför värde i ens liv. Men det är också i den processen som man börjar öppna upp för att fylla livet med enbart det som man mår bra av och söka efter verktyg för att hitta det. När man väl börjat inse att man kanske inte lever helt i linje med sina värderingar, börjar man på allvar vilja skapa en förändring.

Om vi ska ta några konkreta exempel på mentala delar som förändrats hos oss eller saker vi gör idag som vi inte gjorde tidigare så är det:

  • Meditation. Vi har båda börjat meditera. Herr Minimalist har kommit betydligt längre än jag både i nedlagd tid och meditativa framsteg och fått uppleva många av de fördelar meditation har på livet.
  • Yoga. I perioder har vi båda utövat yoga och detta är något vi båda skulle vilja lägga mer tid på, för såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande.
  • Förnöjsamhet. En slags förnöjsamhet har infunnit sig i livet och en acceptans för hur vissa saker blev. Istället för en otålighet och missnöjdhet över att det inte blev perfekt eller helt enligt önskad plan. Mindre strävan efter mer och ”nästa” och mer acceptans.
  • Naturen. En önskan att spendera mer tid ute i naturen då det ger vår familj ett lugn. Nu när vi bor i hus har vi dessutom skogen runt hörnet och har sänkt tröskeln att ta oss ut.

  • Tacksamhet. Graden av tacksamhet över det lilla har ökat. Kan såklart även hänga ihop med åldern och att man blir mer varse om att livet är skört och kort. I perioder har jag skrivit tacksamhetsdagbok.
  • Nyheter. Vi kollar eller läser inte nyheter just för att vi insett att det inte tillför något positivt värde till vårt liv. De viktigaste händelserna får vi veta ändå, de tränger igenom ”bruset” (testa själv ska du få se :) ).
  • Lugn. Någon form av inre lugn har infunnit sig. Tidigare hade jag alltid fullspäckat helgschema, jobbade mycket och var involverad överallt. Det speglade en blandning mellan rastlöshet, otålighet och FoMo (Fear of Missing out) som det är betydligt mindre av idag.

Som vi ser på minimalism och prylbantning är det naturligt att du låter prylarna hamna i bakgrunden på livets scen, så att andra viktigare saker får kliva fram och ta större plats. Vad dessa saker är kan ibland vara svårt att veta initialt, men i processen med att börja fundera kring vad som verkligen tillför värde i ditt liv och vad som verkligen gör dig glad, så brukar det med tiden bli allt mer tydligt.

Har du upplevt att minimalismen spillt över även på mentala delar i livet efter att du börjat prylbanta och minimera bland kläder och prylar?

No poo round two

För några år sedan testade jag no poo eller snarare balsammetoden. Den går ut på att man inte tvättar håret med schampo utan enbart med utvalda balsam. På så vis undviker du sulfater som torkar ut håret och kan ge problem med mjäll och kliande hårbotten.

För mig började no poo som en av mina många månadsutmaningar som jag testade på den tiden och skrev om på bloggen (en månad utan schampo, en månad utan tv, en månad utan Facebook mm). Jag gillade konceptet med no poo och höll fast vid det under något år om jag minns rätt. Sen tyckte jag inte håret mådde bra (vilket även kan berott på gavidhormoner).

I somras fick jag nys om att tvätta håret med aleppotvål och började läsa på mer genom Kemikalieklok som ger mycket tips kring hur man kan göra för att använda färre kemikalier i hemmet (och på förskolor mm). Och att tvätta håret med en aleppotvål var något jag fastnade för och bestämde mig för att ge en ärlig chans under ett par månader.

Den aleppotvål som jag använder med 24% lagerbärsolja.

Vid hårtvätt med aleppotvål, som har ett högt pH-värde ska pH-balansen i håret återställas med en ”sursköljning” eller liknande. Jag gör min surskölj av vatten blandat med äppelcidervinäger som jag häller i en tom balsamflaska (ca 2 dl vatten och 2 msk äppelcidervinäger). Jag har hört rykten om att vissa tycker håret kan lukta lite surt efter surskölj med just äppelcidervinäger om det regnar ute så håret blir fuktigt igen, men jag har inte alls upplevt något sådant.

Om jag tycker håret är finare? Nu har jag hållit på ca 2 månader och de senaste veckorna har jag börjat märka en positiv skillnad. Jag hade tidigare problem med torr hårbotten och jag upplever den mindre torr nu. Håret behöver tvättas ca var 5e dag och jag skulle gärna se att det räckte med att det tvättades en gång i veckan och bara sköljdes med vatten 1-2 gånger.

Det här var tänkt som en kort uppdatering och intro till mitt hårexperiment. Något jag skulle vilja ha är bättre förvaring av tvålen eftersom den lämnar tvålrester där jag ställer den. Likaså behöver jag en större flaska för balsamet, får se om jag hittar någon lämplig i skafferiet. Jag tänkte ge experimentet tre månader innan jag eventuellt byter tillbaka till att tvätta med vanligt schampo, men just nu är chansen större att jag köper en ny aleppotvål när nuvarande tar slut.

Har du testat aleppotvål, surskölk eller någon annan variant av no poo?

Scener ur hjärtat

Jag lyssnade klart på Malena Ernman och Svante Thunbergs bok ”Scener ur hjärtat” på Nextory här om dagen. Jag hade gjort en notering i kalendern att den skulle släppas som ljudbok den 24 augusti och laddade ner den samma dag. Det ångrar jag inte. Eller kanske ångrar jag det jättemycket. För efter att ha lyssnat på den kan jag inte leva på samma sätt som tidigare. Och jag inser nu att det är bråttom att nå ut med budskapet att vi befinner oss mitt i en hållbarhets- och klimatkris och att vi måste ta alla varningssignaler på allvar. Ändra vår livsstil och leva mer hållbart och långsiktigt. Du, jag och alla andra.

Men ”Scener ur hjärtat” tar egentligen avstamp någon helt annanstans, nämligen i psykisk ohälsa. Inom bokens första 30 minuter (ljudbok) har jag redan gråtit en gång. Och det ska visa sig bli fler under bokens gång. För boken är naken och gripande på såväl individ som global nivå. Det är föräldrars kamp för sina barns hälsa och rättigheter till vård och skola, och det är medmänniskors kamp för en hållbar planet som våra barn och barnbarn kan växa upp i.

Det är en bok om familjekris och klimatkris. Om psykisk ohälsa och planetens ohälsa. Om utbrända människor på en utbränd planet. Allt i en logisk blandning i en ologisk värld. För egentligen hänger allt ihop om vi höjer blicken, vidgar vyn och ser det ur ett större perspektiv istället för att streta på allt hårdare och intensivare i ekorrhjulet medan vi trasar sönder oss själva, våra medmänniskor och planeten.

Mänskligheten står i en rulltrappa på väg upp mot temperaturer som saknar slutdestination. Vi kan inte längre bara bry oss om ”trevliga” och enkla miljöfrågor som matsvinn, plastpåsar, källsortering och lufttryck i bildäcken. Dessa miljövänliga handlingar är egentligen bara en piss i Mississippi och ett sätt att friskriva sig från ytterligare ansvar. För det är jobbigt att inse att vi måste ändra vår livsstil, våra vanor och våra beteenden. Som vi skriver i vår bok Prylbanta:

”Att politikerna ska lyckas arbeta fram en ekonomisk politik som inte är konsumtions- och tillväxtbaserad känns idag avlägset. Politiker är beroende av sponsrade forskare och ekonomiska särintressen, vilket försvårar hållbarhetsarbetet ytterligare. Det är vi konsumenter som måste visa vägen och inte sitta still i båten och invänta syndafloden.”

Vissa forskare hävdar att vi har ca 18 år på oss att laga och vända vårt sjunkande skepp jorden. Och en ny rapport av ledande klimatforskare i PNAS varnar för att redan en uppvärmning på två grader kan innebära att en accelererande uppvärmning blir omöjlig att stoppa. Efter den här stekheta sommaren är det fler som inser att vi har en klimatkris, men steget från att erkänna krisen till att förstå dess innebörd är lång. Många befinner sig mitt i detta tomrum där livet fortsätter som vanligt; boka julens flygresa, shoppa ny höstoutfit och tänka att tekniken kommer lösa det.

Det kan låta som att boken är en sorgsen dystopi men det är den inte. Den är bara realistisk istället för hoppfullt naiv. Jag är ledsen att behöva säga det men det är inte ekologisk bomull i kläderna, att byta till LED-lampor eller att klimatkompensera din flygresa som kommer lösa klimatkrisen. Det krävs större och mer obekväma förändringar och omställningar för att vi ska nå Parisavtalet och för att våra barn ska ha en fungerande planet att bo på.

Om de senaste årens flyktingkatastrof var jobbig för samhället, hur kommer det då inte bli när stora delar av världen blir obeboelig och hundratals miljoner klimatflyktingar världen där det fortfarande går att leva? Många är beredda att göra vad som helst för sina barn, förutom att göra de ändringar och uppoffringar som krävs för att lämna dem en planet att bo på. Hur ska du kunna se dina barn i ögonen om några år och säga att du visste om att vår tids konsumtions- och flygvanor var de största anledningarna till klimatförändringarna, men att du ändå fortsatte?

Såg detta på väg till förskolan. Naturen kan vara så vacker men då måste vi ta hand om den.

Det här var den första ljudbok jag kände att jag letade tillfällen att lyssna vidare, jag måste ut och springa, jag måste ta en lunchpromenad. Efter den här boken har Malena Ernman växt i mina ögon. Så länge folk inte vet bättre fortsätter man att leva på som om inget hänt, men här är en person (eller snarare en familj) som åtminstone försöker nå igenom bruset för att få människor att fatta att det handlar om att ändra livsstil och beteende nu. Inte imorgon. Inte när politikerna hunnit ändra lagar. Utan NU idag. När börjar #metoo för klimatet?

I somras hade vi ett samarbete med Nextory där du fick 30 dagars gratis läsning och lyssning, det erbjudandet gäller fortfarande (fram till 30 september 2018). Så vill du läsa eller lyssna på Malena Ernmans bok kan du fortfarande nyttja erbjudandet med koden Minimalisterna (gäller nya e-postadresser/kunder). Det är en bok som alla borde läsa, för att få större förståelse för den pågående klimat- och hållbarhetskrisen, och större förståelse för att många familjer kämpar med sitt bakom Instagramfiltren. Läs eller lyssna på den du med!

Vi vill passa på att uppmärksamma er på att även Prylbanta nyligen kommit ut som e-bok, och självklart finns den hos Nextory. ;)

Har du läst eller lyssnat på Malena Ernmans bok? Vad tyckte du?

Att jobba deltid

Jobba deltid. Det är ett av de bättre val jag gjort. Jag har i grunden mycket energi så visst skulle jag säkert kunna snurra med i ekorrhjulet, lämna hemmet innan barnen vaknat, hämta dem med andan i halsen och skynda hem för att laga en middag som gärna skulle stått på bordet för en halvtimme sedan. Eller som alternativ komma hem till rester från en middag och träffa mina barn två timmar innan läggdags. Stressa i vardagen och sen jäkta på helgen för att hinna allt som inte hanns med i veckan. Men vad är det för liv?

Jag vet att det ser ut så för många, all respekt till er som accepterar eller måste ha det så. Men vi som samhälle borde kunna bättre. Frågar man politiker om vi generellt jobbar för mycket eller för lite i Sverige, så är svaret för lite. Vi borde jobba mer och alla borde jobba heltid.

Samtidigt är arbetsrelaterad stress den främsta orsaken till den lavinartade ökning vi sett av utbrändhet i samhället. Idag tror jag alla känner någon som är eller har varit utmattad. Långa och stressiga arbetsdagar kan av förklarliga skäl även skapa stress i privatlivet. Inte bara för oss vuxna utan också för våra barn.

För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön. För en generation sedan var det betydligt vanligare än idag att en i familjen jobbade halvtid. Visst var det en ekonomisk kvinnofälla att inte jobba heltid, men varför skulle mannens prioriteringar bli norm? Vad skulle hända om vi i jämställdhetens anda jobbade 70-80% båda två istället? Få mer tid med familj, vänner, barn och fritidsintressen. Vad sägs om arbetstidsförkortning för alla istället?

Så här ser det oftast ut på Fru Minimalists arbetsplats.

Att jobba deltid handlar inte om att jag inte tycker om mitt jobb. Det handlar om att jag bryr mig snäppet mer om min hälsa, familj och fritid. Och att jag gör ett bättre jobb om jag inte behöver komma med andan i halsen. Jag kommer förmodligen jobba 35 år till, varför inte låta de andra tårtbitarna i livet som familj, träning och återhämtning får ta stor plats nu när livet är som mest intensivt och barnen behöver en som mest? För att sedan fördela om bland tårtbitarna när barnen i större utsträckning klarar sig själva.

Det är lätt att kritisera och tycka att det är ett medelklassprivilegium att gå ner i arbetstid utan att gå ner sig i privatekonomisk oro. Och visst är det till viss del en förmån att ha möjlighet att välja bort heltidsjobb. Men det krävs också aktiva val, medvetna förändringar i livet, en hel del uppoffringar och i många fall stort mod, att gå ner i arbetstid. Inte minst om man jobbar i en storstad eller bransch där snarare ett snabbare ekorrhjul är kutym.

Som ekonomisk trygghetsnarkoman har minskad konsumtion, långsiktigt sparande och låga fasta kostnader varit nyckeln till att jag vågat välja deltid. Jag hämtar barnen som bär kusinernas gamla fleecetröjor, och jag själv har inte köpt en ny tröja på över ett år. Men jag kan hämta barnen utan andan i halsen och låta dem bestämma tempot på promenaden hem. Just nu är det högre prioriterat. Jag kommer förmodligen inte alltid jobba deltid som nu (80 %), exempelvis kan det vara svårt som ny vid jobbyte, men jag kommer alltid sträva efter att göra det på sikt.

Om du önskar jobba färre timmar i veckan är nystarten inför hösten en utmärkt tidpunkt att fundera över vad du kan förändra i livet för att möjliggöra det? Är det kostnader som behöver bli lägre, konsumtionsmönster som behöver brytas, jobb som behöver bytas eller en chef som behöver få ökad förståelse för situationen? Fundera vad som kan vara ett första litet steg.

Vad tycker du, skulle arbetstidsförkortning för alla vara bättre för samhället, eller finns det bättre lösningar och alternativ?

Apropå det här med att jobba deltid och privatekonomi så blev jag intervjuad av Privata Pengar för en tid sedan. Du ser ingressen nedan och hittar intervjun i sin helhet på länken här.

Intervju med mig i Privata Pengar.

Vara ute i skogen med barn

90% säger att utomhustid gör vardagen mer meningsfull enligt en rapport från Skogsstyrelsen. Skogen gör oss dessutom mindre stressade, minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och är bra för motoriken hos barn, visar forskning. Som om inte det vore nog så är barn som vistas i naturen, mer måna om naturen i vuxen ålder och spenderar mer tid i skogen som vuxna.

Vi får en hel del frågor kring att vi spenderar mycket tid i skogen med våra barn, något som vi främst visar upp på Instagram där vi är mer personliga och visar mer av vår vardag. Frågor kring vad man kan göra, hålla till, vad man ska tänka på mm.

Vi vill att våra barn ska bry sig om naturen som vuxna, och sannolikheten för det ökar ju alltså då om vi spenderar tid där med dem som barn. Vi upplever själva skogen som en harmonisk och lugn plats att vistas på, vilket känns skönt och viktigt utifrån all stress och allt brus som finns i ens närhet idag och som är svårt att helt komma ifrån i vardagen.

”Rikast är den vars nöjen kostar minst”

Ett citat från Henry David Thoreau som passar bra när det gäller att uppskatta skogen. Men för att bli lite mer konkreta när det gäller att vara i skogen med små barn kommer här några tips (våra barn är 2 år respektive 3,5 år nu):

  • Resan är målet. Det spelar ingen roll hur många hundrameter eller km ni går, om ni inte hann dit du tänkt eller kom fram till den perfekta rastplatsen. Det viktigaste är att ta det i barnens takt och att se resan som målet. Sen kan man såklart locka dem framåt på diverse sätt så man slipper spendera hela skogsturen på grusvägen intill skogen bara för att det råkar finnas vattenpölar, stenar eller blåbär att plocka. ;)
  • God matsäck. En av höjdpunkterna är ändå att sätta sig i en skogsglänta, rulla ut liggunderlaget och plocka fram matsäcken. Vi brukar ha matmuffins eller smörgåsar med pålägg, frukt och ibland russin för att hålla humöret uppe. Men här funkar vad som helst, kalla pannkakor, smoothie, klämmis, pastasallad, grönsaksstavar etc. Vi har alltid te i vår to-go-mugg till oss vuxna, vatten och/eller varm choklad till barnen beroende på årstid.

I övrigt tycker vi inte det är så många ”måsten” att tänka på. Det behövs inga speciella skor eller kläder för att gå på vanliga skogsstigar, utan klä er efter väder. Men här är några andra tips som kan göra utflykten ändå roligare och trevligare:

  • Bärsele. Är barnen små kan det vara en bra back up att ha bärsele eller lära dem åka på en vuxens axlar. Bärsele på ryggen fungerar fortfarande med lillebror men gränsfall med storasyster. Sjal, bärstol eller en stark famn fungerar såklart också. ;)
  • Skattsamlare. Ta med en turkisk yoghurt-burk eller annan lämplig hink med lock för att lägga ”skatter” ni hittar i skogen som kottar, fina stenar, löv, blommor etc. Klipp ett hål i burkens lock så kan ni lägga ner skatterna i hålet men de åker inte ur om hinken ramlar. Eller ta med en creme fraiche-burk att studera en myra eller gråsugga i en stund, som naturligtvis släpps tillbaka i naturen.

  • Skogsmemory. Om du har ett gammalt memory-spel som du kan tänka dig att ”offra” kan du göra hål och sätta i snöre i det ena kortet i paret. Häng upp korten på grenar i skogen, barnen får kortet utan snöre och letar sedan efter rätt bild för att hitta ett par. Det här kan såklart göras hemma i trädgården också. :)
  • Sittunderlag. Eller liggunderlag (eller en picknickfilt) är väldigt skönt för att slippa sitta på marken. Det är värt att släpa på när det är dags för höjdpunkten – matsäckspaus. Det finns små hopvikbara sittunderlag som tar liten plats om man vill packa minimalistiskt. ;) Vi kör vanligt liggunderlag då vi äger det sedan våra fjällvandringar.

Vill man komma ut med familjen i skogen regelbundet kan jag varmt rekommendera att gå med i Friluftsfrämjandet som har SkogsknoppSkogsknytte och Skogsmulle (beroende på barnens ålder mm). Det tycker vi har varit bra för att komma ut regelbundet året runt även när vädret inte är strålande eller energin på topp. Samt för att träffa andra familjer som gillar att vara ute i naturen.

Vad är ditt bästa tips vid skogsturer med små barn?

Två ekologiska deodoranter

På Instagram har jag under hösten visat bild två ekologiska deodoranter som jag testat. Jag använder numera ekologiska produkter på det mesta i badrummet, men någonstans där jag inte hittat en fungerande produkt är just deodoranter. Tills nu.

Jag blir lätt varm och jag kan bli väldigt varm, så jag behöver en riktigt bra deo och har inte tyckt att någon av de ekologiska och mer naturliga varianterna hållit måttet. Efter att ha läst gott om Maria Åkerbergs saltdeo kände jag mig tvungen att testa den, kunde det var sant att en så pass naturlig deo verkligen fungerar? Den innehåller alltså enbart salt och vatten (!). Då jag använder flera andra hudvårdsprodukter från Maria Åkerberg var steget att testa deras deo lätt att ta.

När jag visade upp den på Instagram i slutet av sommaren fick jag samtidigt tips om en deodorant från C/O Gerd som andra som också letat länge efter fungerande ekologiska deo tyckte fungerade. Du ser båda deodoranterna nedan.

Saltdeon använde jag varje dag under två veckor ungefär. Själva deon doftar inget alls. Jag använde den som Saraseviga rekommenderar; dvs jag tvättar mig under armarna med tvål och vatten, sköljer deo-stiftet under kallt vatten och rollar i ena armhålan. Sen sköljer jag stiftet igen och upprepar i andra armhålan. Jag avslutar med att skölja stiftet en sista gång under kallt vatten och ställer sen undan det för att torka. Jag sätter inte på det medföljande locket för att stiftet ska kunna torka ordentligt.

Efter två veckor gav jag upp och gick tillbaka till min vanliga ”giftiga” deo på arbetsdagar. Tyvärr. Jag fortsatte med saltdeon på helgerna när tempot och svettfaktorn ofta är lägre. ;)  För mig fungerande tyvärr inte saltdeon från Maria Åkerberg. Kanske måste jag stå ut längre än två veckor för att kroppen ska vänja sig (?). Det positiva för den som kan använda den är att den tycks vara väldigt dryg. Och som sagt helt naturlig och kemikaliefri.

Detta nederlag fick mig att istället köpa deodoranten från C/O Gerd som jag fick tips om i samband med att jag visade upp saltdeon på Instagram. Deon från C/O Gerd är unisex och har en neutral och örtig doft som passar både män och kvinnor. Jag som gillar naturen skulle beskriva doften som friskt, skog och mossa. :) Det tog någon vecka att vänja sig men nu tycker jag det luktar gott och fräscht. Om jag blev besviken över att inte saldeon fungerade som jag hoppats, så blev jag istället positivt överraskad vad bra den här deon funkade för mig.

Bästa naturliga och ekologiska deon? För mig funkar den utmärkt.

Trots vinterns ibland svettiga lämningar och hämtningar på förskolan, kontorsjobb och träningspass så har den hållit måttet. Den funkar från morgon till kväll 99% av dagarna. Jag är riktigt nöjd och det känns roligt att äntligen, efter flera års letande, ha hittat en ekologisk deo jag kan använda och känna mig trygg med. Den här kommer jag fortsätta köpa framöver och känner inget behov av att ha någon annan mer kemikaliestinn deo igen.

Jag fick höra att C/O Gerds deo var väldigt odryg, men det upplever jag inte. Jag har använt den varje dag i snart två månader och har ca 2/3 kvar. Det kan nog jämföras med mina tidigare kemikaliedeodoranter, som ju dock varit billigare i inköp. Men jag lägger hellre några kronor extra på en kemikaliefri deo som ett mindre svenskt bolag tagit fram, än på en kemikaliestinn deo som ett globalt bolag producerat.

Vi måste komma ihåg att vi kan ”rösta” med plånboken i både stora och små frågor, varje dag. Det vi väljer att stötta växer och det vi väljer att inte stötta minskar.

Har du testat någon av deodoranterna som nämns i inlägget eller någon annan bra ekologisk deo?

Detta är inget sponsrat inlägg utan jag skriver bara om min upplevelse av två produkter jag själv valt ut att testa och använda.

Därför följer jag bara 40 konton på instagram

Jag har medvetet valt att bara följa 40 konton på instagram. När jag kollar runt märker jag att det är lite i jämförelse med vad många andra följer. Om jag hittar någon ny inspirerande person eller företag att följa tar jag bort någon mindre inspirerande, inte oispirerande, utan jag tvingar mig själv att prioritera och välja bort. Lite som att ha ”en in – en ut” bland klädesplagg i garderoben.

Det här är en vana som spillt över på flera fronter när det gäller att begränsa mitt intag av och engagemang i diverse sociala medier. Överflödet av möjligheter, inspiration jag inte hann agera på och ”måsten” började stressa mig.

Så här började det:

Bloggar. Jag har använt RSS-läsaren Feedly för att följa bloggar i flera år. Det var toppen att ha alla mina inspirerande bloggar samlade på ett och samma ställe med omedelbar tillgång när nya inlägg publicerades. Det funkade tills vi fick vårt första barn för snart 3 år sedan. I samma takt som antalet inspirerande bloggar jag ville följa växte, minskade min tid att läsa dem. Tillslut gav det mig bara en stress att hinna ”läsa ikapp”, som om mitt bloggläsande blivit ett betungande jobb istället för ett nöje.

Det är så lätt att lägga till nya spännande bloggar och rätt som det är sitter du med fler än du någonsin hinner läsa och med allt för många intresseområden och kategorier. Det blir ingen tid över till fokus, fördjupning eller eftertanke. Jag tog bort feedly-appen och deleatade mitt konto hos Feedly, och har inte saknat det en dag.

Men betyder det att jag som själv driver en blogg inte läser andra bloggar? Nej, men när jag vill läsa någon blogg så går jag in i webbläsaren. Glömmer man inte bort att läsa vissa bloggar då? Jo, självklart, och det känns bra, då var de väl inte så viktiga att följa just nu. :) Lite som vi skrivit i inlägget ”Annorlunda etablerad mobilvana” så det som inte syns för ögat finns inte för hjärna när det gäller mindre viktiga saker.

Poddar. Bland poddar kände jag i våras en liknande stress över att hinna lyssna på alla intressanta poddar med spännande rubriker och innehåll. Nya avsnitt genererades i snabbare takt än jag hann lyssna. Jag kom på mig själv med att se alla tillfällen till lyssning och klämde in lyssning när jag gick till förskolan, när jag skulle diska, när jag lade barnen. Tillslut kändes det bara så otroligt icke-mindful och stressande.

Nu har jag tagit bort nästan alla poddar du ser nedan, utom tre stycken. Ibland laddar jag även ner enskilda avsnitt från andra poddar.

Mängder med bra podcasts, hur många hinner man lyssna på?

Instagram. På instagram har jag aldrig flöjt särskilt många personer för att slippa ovanstående stress, jag satte från början en gräns på att följa 30 konton som senare höjdes till 40. Där har jag hållit mig de senaste två åren. Kanske blir upp till 50 konton någon dag, men inte mer.

Det handlar inte om ointresse för andras liv och leverne, det handlar om min egen tid, stressnivå och hälsa.

Facebook. Facebook-appen tog jag bort för ett par år sedan och vi har även spärrat sidan i vår webbrowser. För mig räcker detta för att stoppa frekventa besök och det är ytterst sällan jag hamnar i någon Facebook-loop där 15-20 minuter plötsligt fördrivits på i princip inget av värde. Messenger-appen använder jag dock för att hålla kontakt med flertalet vänner.

En lärdom jag fått genom det här är att jag inte behöver få all inspiration nu utan att det mesta faktiskt finns kvar att lyssna på eller läsa om senare i livet, om jag verkligen skulle behöva eller vilja. Jag har landat i att livet har olika faser där vissa intressen eller engagemang kan få stå tillbaka till förmån för andra nya som är högre prioriterade här och nu.

Kan du känna en stress över att hinna läsa, lyssna eller titta ikapp på diverse sociala medier?