Mental och fysisk utrensning inför tredje barnet

Ibland rensar du ut saker för att du tröttnat på dem, andra gånger för att intressen eller livssituation ändrats och du finner plötsligt sakerna överflödiga. Då och då blir rensningen en riktig nostalgiresa, exempelvis när du går igenom en kartong som dina föräldrar sparat från din barndom, eller när du gör en rensning i din nostalgilåda.

Vissa gånger upplever jag rensningen som mer mental än fysisk. En sådan rensning gjordes i samband med att vi i vintras fick veta att vi väntade Lillebror Minimalist och att han var just en lillebror. Jag, Fru Minimalist, var väldigt inställd på att det skulle bli en till tjej, och behövde mentalt rensa ut flera av de mest tjejiga-klädesplaggen som Storasyster Minimalist haft, för att ta in att det skulle komma en son. Storasyster Minimalist har två tjejkusiner som hon ärvt kläder av och även om flera bodys i de små storlekarna varit neutrala så har mycket varit rosa och volang, särskilt i lite större storlekar. Visst kan killar ha dessa kläder, men vi väljer att inte klä Lillebror Minimalist i denna typ av kläder tills han kan välja själv. :)

Ytterligare en sådan mental rensning sker just nu. Lillebror Minimalist har redan växt ur de första storlekarna med bebiskläder. Vi vet inte om vi kommer skaffa fler barn och därför har jag börjat en ny mental resa med att rensa ut majoriteten av kläderna i dessa storlekar. Vi vill inte förvara för mycket i flera år som kanske bara blir liggandes. Då är det bättre att plaggen kommer till användning i närtid. Skulle det trots allt bli ett tredje barn i framtiden så blir det en riktig minimalist eftersom vi bara sparar ett par bodys i varje storlek. :)

Ett par plagg i de minsta storlekarna som nu rensas ut.

Ett par plagg i de minsta storlekarna som nu rensas ut.

Jag har funderat över varför jag känner detta behov av att rensa kläder efter Lillebror Minimalist innan vi slutligt bestämt oss huruvida vi önskar fler barn. Kanske är jag rädd att bli besviken. Om vi sparar alla bebiskläder i en låda så gör vi ju det för ett kommande barn. Skulle vi sedan inte vilja eller lyckas få fler barn, så blir det en besvikelse.

Har du upplevt något liknande eller någon helt annan rensning som varit mer mental än fysisk?

lillebror_hemgang

31 reaktion på “Mental och fysisk utrensning inför tredje barnet

  1. Mia

    Jag har tre barn, men jag har också rensat frekvent mellan varje barn. Mellan första och andra barnet fanns inga kläder kvar, samma gällde mellan andra och tredje (sånär som sparade favoritplagg). Jag håller med dig om att det är mer en mental rensning än en fysisk. Dels så förklarar man nog för sig själv att ”den tiden är över”. I mitt fall upplevde jag även att jag fick mer tid till barnen efter att jag hade rensat, jag hade ju mindre saker att plocka med. Vi har köpt och sålt begagnat mellan varje barn, och därför har vi endast haft saker till barnen som vi har haft ett upplevt behov av. Till exempel hade vi inget skötbord till tredje barnet. Bara en ”skötdyna”. Det gick utmärkt att byta blöja på golvet. Badbalja var heller inget nödvändigt. Det går utmärkt att tvätta barnen i diskhon när barnet blir större. Blir barnen födda olika årstider finns det ändå ingen större anledning att spara overaller och dylikt. Det ena barnet kanske behöver storlek 50 på vintern, det andra kanske har 74. :) så vad ska vi spara allt för? :)

    Mvh Mia

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, man lär sig ju hela tiden saker mellan barnen, vad som fungerar och vad som inte fungerar. Samtidigt som alla barn är olika och har olika behov och ”krav”. :)

      Vi har ju verkligen barn födda på olika årstider Storasyster Minimalist i januari och Lillebror Minimalist i juni. Samtidigt växer lillebror betydligt snabbare än storasyster, han ligger mycket över ”normalkurvan” och hon har alltid legat lite under, så det känns som han kommer vara ikapp henne storleksmässigt inom överskådlig framtid. Sådant kan man ju aldrig veta på förhand och det är svårt att ”planera” framåt för olika storlekar i olika årstider. :)

  2. Anni

    I början tänkte bi att vi sparar alla utväxta kläder i källaren för ett eventuellt syskon, men det tog inte många månader innan vi insåg att det inte kommer få plats så mycket kläder. Så istället har vi sparat våra absoluta favoriter och sålt/ gett bort resten. Vårt barn kom till med ivf så sannolikheten för att vi faktiskt får fler barn är liten. Vi har därför sålt bort babysitter, babyskydd m.m nu och om vi behöver sånt igen kan vi köpa nytt då. Om vi om fem år skulle inse att det inte blev fler skulle grejerna dessutom vara lite gamla och mera svårsålda.

    Svara
  3. Händelsevis

    Efter den här bebistiden kommer vi göra oss av med i princip rubbet. Efter en vattenläcka i källaren, och nu senast en pälsängerinvasion på vinden känns det meningslöst att spara saker som kanske kommer till användning, eventuellt, längre fram. Jag vill aldrig mer tvätta alla våra barnkläder och ha frysen full med ulltröjor eller skrubba en barnvagn som stått dränkt i dagvatten en hel natt. Vi hade sålt mycket inför den här bebisen med och sliter nu för att hitta bra ersättningsprylar. Samtidigt har vi också lärt oss vad som funkade bra för oss och köper bara sånt. Vi kommer fråga vänner och familj om någon vill ha något men annars säljs allt på loppis eller skänks bort.
    Jag kan tänka mig att spara enstaka plagg som kanske var extra bra eller speciella för eventuella barnbarn men då snackar vi fem plagg totalt kanske. Som då kan förvaras inne i lägenheten och inte riskerar ohyra och äckelvatten.
    Min erfarenhet är också att plagg med strech inte håller att ärvas över generationer eftersom materialet åldras samt att det inte är säkert att barnen vill använda samma kläder till sina barn som föräldrarna gjorde på dem. (Talar ur egen och min sambos erfarenhet)
    Blir det ett tredje barn är det inte så svårt (och ganska roligt) att skaffa nya saker på begagnatmarknaden. (eller ärva, vid den tiden kanske alla våra vänner är klara med sina bebisar, vem vet) Det kostar ju inte så mycket då heller, särskilt inte om jag jämför med vad arbetsinsatsen för att tvätta, laga hål och sanera ohyra kan värderas till…

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Oj vad jobbigt det låter med både vattenläcka och pälsängerinvasion! Blir alldeles avskräckt att bo lite äldre och/eller i hus bara genom att läsa om det (lite fördom kanske, båda dessa ”olyckor” kan säkert inträffa även i nybyggda lägenheter, haha :) ).

      Håller med dig gällande plagg med stretch. Eller också var det inte lika mycket stretch för 30 år sedan i barnkläder, för jag upplever de plagg våra föräldrar sparat från vår barndom som väldigt osköna för barnen. Hårda både i material och ingen stretch kvar, om det någonsin var någon.

  4. Anna

    Jag gjorde en stor mental och fysisk rensning vid en separation för några år sedan, fortfarande slänger jag saker och minnen från detta förhållande, när tiden går så tappar de sitt värde.
    Numera är jag lyckligt gift, vi har ett gemensamt barn, en pojk, han har två äldre bonussystrar, jag sparar en del av deras kläder, men mycket ger jag bort. Huruvida vi ska ha fler barn har vi inte bestämt, därför sparar vi pojkens saker just nu.
    På tal om något helt annat börjar jag bli orolig för herr minimalist, är allt väl?

    Svara
  5. Therese

    Vi sparade allt nästan från vårat äldsta barn och i klädväg har vi inte använt mycket. Lilltjejen som är tre år yngre än sin storebror är mycket rundare än honom så inte mycket kläder som sitter bra. Vi funderar nu på att rensa ut alla hans kläder som vi sparat med det tar emot. Vi får se längre fram hur vi gör.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det är nog väldigt lätt att man tänker att allt som funkat med första barnet ska fungera likadant med andra. Men som du är inne på kan de ha olika ”form”, växa olika snabbt (i vårt fall är det enorm skillnad i tillväxt mellan syskonen) och ha olika ”krav” och ”favoriter” (vissa barn gillar bärsele, andra avskyr, vissa trivs i babysitter, andra inte etc).

  6. Sofie

    Jag håller precis på att rensa ut en himla massa barnkläder. Vi har precis som er fått en lillebror och har en dotter sedan innan. Även om vi kan använda det mesta till även lillebror (där skiljer sig nog mina åsikter åt från era, men det är en annan diskussion :D) så är är jag trött på vissa av kläderna, som i många fall använts intensivt för tre år sedan.Vi fick dessutom många kläder till vår dotter, även om de är jättefina är det inte sådana som jag själv skulle välja att köpa. Nu säljs det mesta på Tradera, resten skänker jag. Det känns så oerhört befriande! Jag är annars väldigt nostalgisk av mig, men just när det gäller barnkläder inser jag att det inte finns någon som helst anledning att spara på allt. Vissa väldigt speciella plagg får stanna, resten får göra någon annan glad. Och det är SÅ kul att sälja på Tradera!

    Svara
  7. Maria

    Det inlägget hade helt perfekt timing i mitt liv. Jag hittade er blogg för några dagar sen, precis efter att jag påbörjat vad som uppenbarligen är på gång att bli den största röjningen i mitt liv hittills… Och nu, när en viss ordning börjar infinna sig (kaoset hade närmast bibliska proportioner), så börjar jag fundera mer och mer över den mentala biten… Låt mig ta det från början (ber om ursäkt i förväg, då det lär bli svårt att hålla det kort).

    Jag har växt upp med ärvda kläder. Att man inte slänger nåt som är användbart sitter i ryggmärgen. Liksom att man tacksamt tar emot kläder om någon erbjuder. Rensat ut har jag bara gjort två gånger i vuxen ålder, och båda gångerna blev det knasigt. Första gången när jag var gravid, och skulle flytta till större. Då var det gamla sladdriga t-shirts med reklamtryck som fick stryka på foten. Några månader senare föddes sonen, och visade sig vara en ganska glupsk liten bebis, som åt för mycket och kräktes överskottet på mina kläder minst fem gånger om dagen. Gissa om jag saknade just de där sunk-t-shirtarna! Andra gången var inför senaste flytten. Efter många års långsam, men stadig viktuppgång insåg jag att jag inte skulle komma i mina gamla kläder, och gav bort massor till välgörenhet. Efter ett par år utan affär på promenadavstånd hade jag gått ner trettio kilo, och svor över hur dum jag varit som gett bort mina kläder! Ur ett rensningspedagogiskt perspektiv var det två riktigt kontraproduktiva erfarenheter.

    Jag köper väldigt lite kläder. Det kan gå flera år mellan de tillfällen jag köper något annat än strumpor, långkalsonger och dylika förbrukningsvaror. Ändå svämmar det över! Någon kompis rensar ut, och jag tar emot. Min mamma dog för några år sen, och trots att jag är nästan en decimeter längre än mamma var så åkte allt som eventuellt kunde passa ”om man drar lite i ärmarna när man tvättar” med till mig. Resultatet har med tiden blivit ett odefinierbart berg av textilier, och knappt någonting att ta på mig!

    Denna gången, fick jag en mindre angenäm ”hjälp på traven”. Brutalpedagigik kanske man kan säga. Bor på landet, i en gammal kåk med renoveringsbehov. I nästan alla hus av den karaktären brukar möss ta sig in. Min son är allergisk, så katt som musbekämpning funkar inte. Det är bara leva med dem, och hålla efter så gott det går med fällor. Hursomhelst, så har vi gott om ytor, men ont om förvaring. När vi flyttade in köpte jag massor av trådbackssystem att förvara kläder i. När jag nu rensade i dessa trådbackar så föll plötsligt ett helt musbo ut, när jag lyfte några linnen som var helt söndertuggade! Trådbackar var inte det smartaste, uppenbarligen. Mössen far dock inte i de lådor jag drar i dagligen, så insikten blev direkt. Jag ska inte förvara kläder jag inte använder!

    Så här en vecka senare börjar det vara ordning. Har kört tvättmaskinen varm med sånt som ska bort. Säckvis med urväxta barnkläder, och en hel del av mina ärvekläder, som jag inte gillar men inte kunnat göra mig av med för att det inte är nåt fel på dem. Nu till den mentala biten. Vart ska jag göra av allt? En del blir till att ge bort till välgörenhet. Men jag tilltalas inte av de där containrarna som det står ”Erikshjälpen” eller nåt annat organisationsnamn på. Dels associerar jag det till att slänga, och dels undrar jag vad som egentligen händer med kläderna. Tänkte försöka sälja, vilket känns bättre, men resulterat i flera timmars surfande på Tradera, köp och säljgrupper på Facebook och liknande, bara för att inse att det känns väldigt krångligt. Ångesten över vad jag ska göra med allt jag rensat bort blir mer och mer påtaglig. Skulle det inte kännas befriande att göra sig av med saker? Såg nån annons om ”bakluckeloppis”, och det får nog bli sista utvägen.

    Med fascination har jag läst era månatliga redogörelser för in och ut, och funderat över vad ni gör av grejerna som ska ut? Och hur hanterar ni det mentalt?

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vi upplever det vanligtvis inte som jobbigt att rensa ut, utan snarare befriande. Nu bor vi ju även på en begränsad yta, 60 kvm för 4 personer, så det är ofta skönt när något får lämna hemmet och göra plats för mer saker som används mer eller har högre värde för tillfället.

      Visst kan det ibland bli ”fel” i utrensningen, men i likhet med resten av livet blir det till lärdomar man tar med sig framåt. Även sunk-t-shirtar bör exempelvis vara enkelt att hitta på andrahandsmarknaden, särskilt när det inte är så noga med passform etc.

      Vi skänker mycket till Stadsmissionen då det är den närmsta fysiska välgörenhetsorganisation/butik vi har i vårt område. Jag skänker hellre saker än pengar till välgörenhet. Tidigare sålde jag mycket på Tradera då det var mer märkessaker som rensades ut, men numera nyttjar jag hellre Sellpy eller Simplet för sådana försäljningar då jag tröttnat på administrationen.
      http://minimalisterna.se/klader-och-saker-letar-nytt-hem/
      http://minimalisterna.se/delvis-ofrivillig-rensning-som-ger-extrapengar/

      Barnkläder som fortfarande är fina erbjuder vi även till vissa vänner som får barn. Sen vad de gör med påsen med kläder vet vi ju inte men förhoppningsvis kommer några av plaggen till användning och resten skänks vidare till välgörenhet eller åtminstone textilinsamling som vissa butiker har.

    2. Vicky toria

      Kvinnojourerna tar gärna emot både kläder för kvinnor och barn.
      Svenska kyrkan kan också ta emot kläder och skor och förmedla till hemlösa /flyktingar/ människor i nöd.

    3. Maria

      Kvinnojourer var ju ett jättebra tips! Drog mig till minnes att en kompis mamma brukar resa till når barnhem med kläder, men då skulle kvinnojouren kunna få lite vuxenkläder. Tack!

    4. Maria

      Fru Minimalist, hur upplevde du sellpy? När jag kollade länkarna så går nog simplet bort, då de verkar ha nischat sig på märkeskläder. Jag vet nog inte ens vilka märken som ens räknas till märkeskläder. Men sellpy kanske kan fungera? För mig har märket alltid varit oviktigt. Det jag brytt mig om är att kläderna är min stil. Så i min ska-bort-hög består egna felköp endast av ett par jackor samt två par skor med alldeles för höga klackar. Resten är sånt jag fått, men som jag knappast kommer att använda, och sådant min son växt ur för länge sen (vilket är myyycket, men där hittade jag ju en kompis mamma som ger till ett barnhem, så det känns bättre!).

    5. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag upplevde Sellpy som smidigt. Tycker Sellpy och Simplet är ganska likvärdiga i hanteringen innan köp. Simplet-försäljningen är ännu ej klar, tog längre tid än när jag sålde genom Sellpy, men återstår att se var de lyckades få ut bäst pris för prylarna och kläderna. :)

      Vissa kläder och prylar skänker jag till välgörenhet istället för att försöka sälja på ett eller annat sätt. Då ser jag det som mitt bidrag till välgörenhetsorganisationerna dit andra skänker rena pengar.

  8. Patricia

    Jag önskar att jag kunde rensa ut mer urväxta barnkläder, men min mor och syster vill spara allt! Som tur är förvaras de hos mor, men det växande berget med barnkläder där ger mig ”ångest” här. De kunde ju komma till nytta hos någon annan, innan de blir omoderna. Har även för mycket kläder per storlek eftersom mor och syster tycker för mycket om att köpa kläder. På plus-sidan finns det dock sparade plagg från 1940-tal och framåt, med tonvikt på 1980-tal. Roligt, men det räcker med att spara några favoriter.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Har du frågat dem varför de vill spara alla barnkläder och framför argumentet att någon annan skulle kunna få nytta av dem innan de blir som du säger omoderna och även kanske tappar i stretch etc som vissa plagg göra genom att bara ligga i en låda år efter år?

  9. Elisabeth

    Respons till Maria: För min del är jag sällan så nöjd som när jag lämnat in en massa papperskassar med kläder, skor och pynt till vår lokala Röda Kors/välgörenhetsbutik. Då känner jag det som likvärdigt med att skänka 500 kr till deras hjälparbete, fastän det inte kostat mig ett öre. Ofta går jag och dottern också en sväng i butiken och köper någon kul eller tramsig t-shirt till henne för 20 kr, nåt som hon tycker är kul men inte skulle fått köpa till ordinarie pris. När hon växt ur den åker den tillbaka i nästa återlämningskasse. Och jag köper någon gammal deckare på samma premisser. Ungefär som ett Kinderegg – tre önskningar i en: Välgörenhet, miljötänk och belöning/konsumtion. Jag skulle aldrig lägga ner tid på att försöka sälja prylar på Tradera eller liknande, eftersom jag istället skulle kunna jobba övertid och tjäna mycket mer pengar på samma tid, om det var det som var målet. Slutsats alltså: skänk allt till välgörenhet och känn dig som en världsförbättrare. (not: det som händer med kläderna är att de säljs i Sverige. Det som är för dåligt för att säljas (rätt mycket) kastas. De skickas sällan till fattiga länder, eftersom det dels inte lönar sig, och dels slår ut den inhemska klädproduktionen).

    Svara
    1. Maria

      Tack för tanketipset! Dock har jag redan försökt med den tanken, men är ju det där att rätt mycket kastas som får mig att tveka inför att skänka till den typen av välgörenhet. Jag känner mig inte som nån världsförbättrare alls om jag bidrar till att användbara resurser hamnar på sopberget. Jag får mer känslan av miljöbov och att vara fruktansvärt bortskämd när jag inte använder kläderna bara för att det inte är min stil. Det kanske är en vanesak, vad vet jag, men jag har nog aldrig riktigt växt i den här mentaliteten av ”köp och släng”…

  10. Tove

    Maria!
    I min kommun finns det iallafall textilåtervinning på återvinningscentralen. Där kan en lämna kläder och skor och andra textilier, även om det är väldigt slitet. Det kan till och med ha hål och fläckar. Jag vet också att vissa klädbutiker har egen textilinsamling. Lämnar du kläderna på ett sånt ställe så hamnar de ju inte på ett sopberg, utan kan bli nya kläder istället.
    Så du kanske kan sortera upp kläderna lite och lämna de i riktigt gott skick till Röda korset och resten till textilåtervinning. Jag tror iofs säkert att det som Röda korset inte kan sälja oftare återvinns än bara slängs.

    Svara
    1. Maria

      Tack för tips! Hittade dock en lösning i en bekants mamma som samlar in kläder som hon reser till ett barnhem i Vitryssland emellanåt. Plötsligt fanns en lösning som känns bra!

      Finns mycket barnkläder som är hela, men kanske inte så ”snygga” att de är riktigt säljbara, men fortfarande sådant som jag själv uppskattade mycket att få av andra när min son var liten. Kläder som är toppen att vara ute och vara aktiv i, så barnen kan leka utan att behöva vara rädda om kläderna! Sånt som är synbart använt men långt ifrån utslitet kan ju fortfarande göra väldigt mycket nytta. Det som är utslitet och trasigt får gå till återvinning. De fina, lite snyggare kläderna är knappast nåt problem.

  11. Eva

    Upplever att utrensning numera är nästan enbart mental eftersom den blivit så medvetandegjord. Tidigare när jag röjde något gång var det inte annat än att storstäda och slänga lite gamla saker, inget jag tänkte på och definitivt inte något jag skrev upp i en bok eller räknade på! Det är lätt att man blir fokuserad på grejer, det materiella, liksom överhuvudtaget att bli väldigt ”mental” vad gäller allt annat i livet. Inte är det egentligen ett ändamålsenligt förhållningssätt alltid förutom om man är ute efter lugn och kontroll. Och dessa två är något jag ofta upplevt att jag har tillräckligt av. Skulle snarare behöva mer utmaningar och yttre stimulans – mindre lugn! Kan längta tillbaka till förr när jag naturligt utan att tänka så mycket gjorde en massa bra saker helt intuitivt.

    Det här med att känna sig (alltför) hågad att rensa ut har blivit till en liten överdriven mental grej, ger en liten drogkänsla. Märkligt faktiskt. Men detta år har jag bara rensat ut 27 saker motför hundratals åren före. Om jag verkligen inte behöver det jag har hemma nu kommer det ändå att visa sig om jag flyttar eller allt brinner upp. Sakerna får vara här. Har mer än plats för dem som är kvar. Detta med minimalism verkar på olika sätt allteftersom människor är olika och därför har olika behov. Minimalismen i er tappning, Minimalister, ser jag i mycket som uttryck för de typiska behoven för enneagramtyp 1. Har länge tänkt så. Ni vet vad jag menar. Delar denna syn på flera sätt då jag i mycket själv är sådan med undantaget för ständiga prioriteringen av lugnet och bekvämligheten före ambitionen och perfektionismen… ;)

    Svara
  12. MD

    En rensning som verkligen är mental är att rensa bland sina kontakter på Facebook och andra sociala medier. Man blir väldigt medveten om hur ens umgänge förändras. Vänner man hängde med hela tiden för några år sedan som väl kan få vara kvar för gamla tiders skull, men det blir samtidigt uppenbart att man inte är lika nära längre. Det är alltid sorgligt för mig som hatar när relationer dör ut men samtidigt finns det inte tid till att hålla igång alla.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, det är verkligen sant!
      Inför att vi skulle få vårt första barn rensade jag rejält bland kontakterna på FB, det var dock samtidigt befriande på liknande sätt som jag kan uppleva utrensningen av fysiska saker.

  13. Åsa

    Efter barn nummer tre rensade jag ut i stort sett allt eftersom att vi inte skulle ha fler barn. Men det kom 4 barn till. 3 tjejer o tillslut en pojke 😊
    Har oxå insett att barn speciellt små inte behöver så mycket kläder. Så även om jag rensade ut det mesta så fick jag köpa bara det spm behövdes till de andra och då nästan allt på loppis

    Svara
  14. Karin Svensson

    Mina barn är så gamla så jag minns inte ens hur jag rensade ur garderober och
    barnkläder. Jag kan berätta att det är en enda sak som följt mig genom livet och
    det är MINA första skor, min mamma sparade dem, knöt ihop dem med snörena så
    att de inte skulle komma ifrån varandra.

    De skorna vårdar jag ömt och det är så roligt när barnbarnen tar fram dem och tittar på dem,
    och säger… wow, de här skorna hade mormor/farmor när hon var liten.
    De är så slitna så lädret syns, det syns också rester efter vit målarfärg som min
    mamma klabbat på när hon tyckte att de var lite slitna.

    Svara
  15. Ani

    Jag har alltid varit minimalist, men på sista tiden har detta fått en nytändning. De senaste dagarna har jag rensat ut massor med saker som jag tidigare inte kunnat göra mig av med av nostalgiska skäl. Och jag är stenhård med vad som ska sparas. Foton från perioder jag inte vill minnas rensas ut, och bara positiva foton sparas. Det enda från min barndom jag inte vill göra mig av med är min nalle, vars nos är alldeles sönderpussad…. och fransig.

    I morse fyllde jag bilen med återvinningssaker, däribland en hel del kläder som jag fått, men som inte ger positiva vibbar längre. Så skönt att åka till återvinningen och klädinsamlingen och lämna detta bakom mig! Så det är nog både fysisk och mental utrensning på gång…..

    Denna senaste rensningsomgång skyller jag på er…… ;) Tack för sparken i baken!

    Svara
    1. Ani

      Mina saker är lätt att rensa bland- men svårare bland kattens….. hon har sina favoriter i perioder, och därför väntar jag minst ett år innan jag gör mig av med hennes leksaker (om de inte leks sönder vill säga….). Hon är inte minimalist alls…. jag har kattleksaker i alla hörn… men en sysselsatt katt är en lycklig katt- och det gör att mina viktiga saker lämnas i fred. :)

Kommentera