Mindfulness för föräldrar

Aldrig har vi föräldrar och blivande sådana stått inför så många val som nu; var och hur vill vi föda, vilken mödravårdscentral ska vi tillhöra, lämplig dagispedagogik, bostadsområde och fritidsaktiviteter med mera. I vår strävan efter framförhållning och att vara den perfekta föräldern är det lätt att tappa fokus från det som är viktigast, det som pågår framför dig just nu. Livet och tillvaron med dina barn och din familj.

Som numera frekvent besökare på vårt bibliotek i kombination med att livet som höggravid inneburit lugnare kvällar än tidigare, har jag haft mycket tid över för bokläsning. De senaste månaderna har det av naturliga skäl varit diverse gravid- och barnrelaterade böcker jag frossat i. Den senaste av dessa är boken Mindfulness för föräldrar av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg. Boken bygger på filosofin mindful parenting som hjälper dig att se ljuspunkterna i den där vardagen som faktiskt är livet. John Lennon lär ha sagt:

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.

Som vuxen lär du dig att planera och ständigt ligga steget före istället för att vara närvarande i det som händer här och nu. Att du under tiden du byter blöja, läser för barnen eller ”lyssnar” till ditt barns dag på dagis, är mitt uppe i middagsplanering, jobbtankar eller att du måste komma ihåg att tvätta. Tänk på hur det känns att prata i telefon med någon som sysslar med annat under ert samtal, du känner dig osynlig och ignorerad. Det är fullt jämförbart med hur vi ofta behandlar våra barn.

Genom mindfulness kan du låta din energi användas till att verkligen se och höra dina nära och kära, istället för att lägga energi på sådant som inte finns annat än i tanken. Vi är många som haft enorma svårigheter och motgångar under våra liv, men där majoriteten av dem aldrig har hänt i verkligheten utan bara i våra tankar. Med mindfulness kan du lära dig att se tankar som tankar, känslor som känslor och reaktioner som reaktioner. Med den förmågan kan du sluta oroa dig för sånt som redan hänt eller kanske kommer att hända.

Författarna pratar i boken om A-metoden eller tekniken AAA – Andas, Agera och Acceptera.

  • Andas. Om du tar för vana att ta ett djupt andetag för att landa i nuet, får du extra möjligheter att se på situationen innan autopiloten går på och du reagerar utifrån den. Det ger dig tid att upptäcka om du är i nuet eller upptagen av att tro att saker ska vara annorlunda än de faktiskt är.
  • Acceptera. Inom mindfulness handlar acceptans inte om att passivt acceptera vad som helst, utan om att först när vi accepterar tillvaron som den är utan att tolka eller döma, kan vi agera på ett aktivt och riktigt sätt. Det är inte så lätt, men att bråka med verkligheten, det som är just nu, exempelvis ett bråkigt barn, fungerar inte.
  • Agera. Efter att ha tagit dig tid att andas djupt och acceptera verkligheten är det dags att agera istället för att reagera. Du kan nu agera som en vuxen och som en förälder där ditt val grundar sig på nuet och inte på saker som hänt i ditt förflutna. Ibland kan det bästa vara att inte göra någonting alls. Om du inte kan få det att bli bättre just nu, gör det åtminstone inte sämre. 

Att vara medvetet närvarande gör att du möter varje ögonblick precis som det är i verkligheten. Vi har en tendens att ta saker och ting i vardagen för givet, vilket gör att vi missar det extraordinära i det ordinära. Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett medvetet val och att lycka oftast finns i de små guldkornen. Guldjägaren kan slita i årtal för att hitta det han söker, men i din vardag har du massor av små guldkorn att glädjas över en helt vanlig dag.

Genom att reflektera över din egen barndom kan du undvika att upprepa vissa mönster. Vad det till sist är frågan om är att våga släppa kontrollen och acceptera livet som det faktiskt är. Alla har vi varit små barn med förmågan att se glädjen och lyckan i nuet och bli stående länge i en vattenpöl eller tittandes på små fåglar som äter frön. Många av oss vuxna har tappat den förmågan av vardagsnjutning längs vägen. För att vi ska njuta krävs semester, en ny bil eller goda middagar. De där 90% av tillvaron som är vardag och det verkliga livet blir många gånger bara en lång transportsträcka. Men inom oss finns nybörjarsinnet kvar, redo att se det fantastiska i allt det vardagliga.

Mindfulness för föräldrar är en tänkvärd bok med många exempel ur verkligheten samt handfasta tips på hur du kan träna på att använda mindfulness i din vardag. Ett handfast närvarotips som jag själv börjat använda sedan jag läste boken är att när jag exempelvis väntar på tunnelbanan eller sitter i soffan hemma, räkna upp två saker som jag känner i kroppen här och nu, två dofter jag känner, två ljud jag hör och två saker jag ser. Övningen hjälper mig att återvända till nuet och skapa ett lugn.

Vad är dina tips för att vara mer närvarande i nuet och hitta lyckan i de små tingen i livet?

6 reaktion på “Mindfulness för föräldrar

  1. Händelsevis

    Det verkar vara en riktigt intressant bok! Allt för ofta hör man föräldrar fråga barnet något för att sedan kolla ner i mobilen när svaren väl kommer. Jag försöker tänka på att inte göra så själv men ibland kan det behövas en bok för att bli påmind. Tack för tipset!

    Svara
  2. camilla

    Min pojke fyller 9 månader om någon vecka och han är världens bästa mindfullness-påminnare: han skriker om jag försöker göra saker för fort och jag blir för trött om jag gör för många saker med honom på t ex en dag.

    Jag har blivit mycket bättre på att se de små sakerna i tillvaron sedan jag fick honom. Mitt tips är därför att studera barns reaktioner på saker och stanna upp vid det som fascinerar. Häromdagen gjorde sonen stora ögon när han såg att lägenheten var nedsläckt när vi kom hem, så istället för att tända upp och gå direkt på Att Göra-listan, så gick vi omkring och spanade in hur den såg ut: hur ser det ut när man tittar ut genom fönsterna, kan man fortfarande ta på saker när det är mörkt, hur ser det ut när man går in i badrummet, etc,. Rundvandringen tog väl upp den enorma tidsrymden (obs ironi) av 5-10 minuter. Jag hann ändå med det jag hade tänkt göra sen. Kanske t om TACK VARE den stunden av mindfulness

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Vilket otroligt fint exempel på mindfulness! Ett verkligt bevis på att din son lyckats få dig mer att bli mer mindful och att du lyckas vara helt närvarande :)

      Jag har också en bild av att vår bebis kommer påminna mig om de småsakerna i vardagen och göra mig mer mindful i vardagen. Jag har förstått att tiden kommer att springa iväg mer än vanligt med en liten bebis och därför känns det ändå viktigare att ta vara på de små sakerna i vardagen och uppskatta varje enskild dag på sitt sätt. Även i jobbiga bebis-faser.

  3. Onkel Tom

    Först ett stort ”Grattis”!

    Jag har på senare tid blivit allt mer intresserad av mindfullness och meditation. Jag är sedan många år förälder. Det finns poänger i det du skrivit och som boken verkar belysa. Några kommentarer bara.

    Föräldraskap ur en bok är inte lätt. Det mesta vi fått ut ur någon bok är väl reflektion och distans till företeelser. Allt ändras så snabbt, både barn och vuxna och hos oss så är förmågan att göra flera saker samtidigt och vara nöjd med det väldigt olika. Känslan av socialt sammanhang och behov av vuxenkontakt är också olika. Mindfullness är lätt när man ammar och vaggar. I trotsåldern är det mindre lätt men mer viktigt.

    Så tänker jag på din inledning. Att försöka leva upp till någon norm (egen som sociala normer) och samtidigt planera för långt fram är något jag är tveksam till och den drivkraften finns bara i er själva. Nästan alla som har barn som kommit upp i 5-6 årsåldern anpassar sig mer efter en ny individ än gör planer för ett ”barn” som något diffust. Jag tror man har mer att hämta där – i tron om vad man ska bidra med och hur man möter den individ som växer upp – än att diskutera föräldrar som tittar ner i mobilen. Sådant leder lätt till att man radda upp nya måsten och ”statushandlingar” som man kan skryta att man gjort för andra föräldrar.

    Ta’t lungt helt enkelt! Det är ingen tävling!

    Svara
  4. spartankar.com

    ta det som det är är den bästa råd. Försök inte bli det du inte är.
    Barnen blir som föräldrar är. Man överför sin beteende till barnen och man gör det lika komplicerat som man vill.
    Vänj barnen att hänga med oavsett var ni gör. Om ett år kommer ni att kunna dagslånga promenad med banen på ryggen. Som kommer att sova i alla konstiga positioner :-)
    Ett råd som jag fick från en kolleg som hon hade fått 40 år sedan: inte vara tyst när ni lägger barnen. När den ena lägger den ska den andra fortsätta att lyssna på radio, diska m m så att barnen är van att det finns ljud.

    Svara
  5. Pingback: hur tacksam är du? | samlegendblogg

Kommentera