Minimering av skolkataloger

När tittade du i dina skolkataloger senast? För mig var det flera år sedan. Till stor del för att de legat nerpackade i min nostalgilåda i källaren, men mest för att jag inte känt någon önskan eller något behov av att titta i dem.

Dock tog mina 12 skolkataloger upp en stor del av nostalgilådans utrymme samt för stor del av dess vikt med sina ganska precis 4 kg skolkataloger.

Det var därför en lättnad och frihetskänsla på flera sätt när jag bestämde mig för att klippa ut enbart min egen klass i respektive skolkatalog/årskull och slänga resten. De där andra klasserna (läs killarna ;) ) jag hade stort intresse av då, finns inget intresse av nu.

Till vänster kvarvarande urklippta bilder, till höger högen med skolkataloger.

Visst kan man tycka att det som ligger undangömt i lådor i källaren och inte märks i vardagen inte är så viktigt att rensa bland. Men man ska inte underskatta de positiva känslor det kan innebära att släppa taget om den här typen av saker. Och det kan vara lite som med digitalt överflöd, det är inte alltid det märks i vardagen, men medvetenheten kring att det finns där, kan ändå ligga och gnaga långt bak i det omedvetna. ;)

Kanske släpper jag även taget om bilderna på min egen klass framgent, eller digitaliserar dem. Men tills vidare kändes det lagom att spara i nostalgilådan. Jag har många positiva minnen från skoltiden, men inte några andra foton än dessa som direkt påminner om skoltiden eller om personerna jag upplevde den livsfasen tillsammans med. Kanske är det annorlunda för ungdomar idag som kan ta bilder med mobilen i tid och otid på klasskamrater.

Har du dina skolkataloger kvar?

15 reaktion på “Minimering av skolkataloger

  1. Maria O

    Mina finns kvar och några har samma framsideslayout som dina sex första så det var ren nostalgi att se din bild.
    På våra var det en bild på skolan på framsidan, om du inte redan slängt dina kataloger så skulle jag rekommendera att du sparar en bild på skolan också (min skola är riven så den där flygbilden är extra kul att ha som minne).

    Svara
  2. Em

    Jag har nyligen digitaliserat mina. Har planer på att göra en minnesfotobok framöver där de ska få leva vidare.

    Svara
  3. Eva

    Ni är så himla tuffa med er själva när det gäller att rensa ut nostalgisaker. Börjar nästan tro att ni har motsatt åkomma, en slängabortmani och rädsla för att lagra även trevliga ting. Känner ni paniken hota av förvaring av materia? ”Tänk om jag i framtiden plötsligt inte kan slänga det som jag absolut kan avvara just nu men väljer att behålla tillsvidare.” Svetten bryter fram, hjärtat klappar hårt… ”Hemska tanke, saken måste bort ur min åsyn.” ;) :D

    Har tre elevkataloger, köpte aldrig fler. De är kvar och rensas inte ut.

    Svara
    1. Ani

      jag rensar ut det som ger mig dåliga vibbar. Mina skolkataloger gav bara dålig energi och påminde om jobbiga år. Så därför rensades dessa lätt ut! Vi är olika när det gäller nostalgisaker. jag har väldigt lätt för att släppa taget om saker, saker som inte betyder något positivt för mig. Men där är vi alla olika!

  4. finlandssvensk

    Har kvar alla gruppskolfoton ända från dagis men då har vi annat system i Finland också, här får vi bara foto från vår egen klass och inte på hela skolan. Har funderat på att skanna in dem och spara endast digitalt men jag valde att organisera dem i ordningsföljd i en mapp istället och förvarar den i foto lådan. Btw så har jag nyligen skannat in alla mina viktiga papper/dokument/diplom och slängt alla papper, tömde flera mappar! Det känns så skönt att veta att jag hittar allt då jag pluggar in hårddisken och sätter mig vid datorn. Enkelt att skanna in det viktiga pappret och spara direkt kuvertet är öppnat.

    Svara
  5. Engiftfribarndom

    Jag har precis rensat bland mina. Jag sparade ett par från grundskolan. Maken likaså. Sedan sparade jag en från gymnasiet, men slängde två (även min klass) eftersom jag tyckte att det räckte med fotot från trean.

    Tror att man ska vara lite försiktig med att slänga bort det som berättar något om ens egen historia. Barnen uppskattar när jag berättar om något jag funnit på vinden eftersom de får något att hålla i och lyssnar på historien bakom.

    Det blir inte lika naturligt att berätta om sånt man inte kommer in på om ni förstår ;) Prylar kan hjälpa på så vis.

    Svara
  6. Sanna

    Tittade senast för några veckor sedan. :-)

    Nu bor jag ju åter i samma samhälle jag växte upp och en del föräldrar, till barnens kompisar, har också flyttat tillbaks. Så senast då sätt vi och tittade på hur de såg ut som yngre, det gillade barnen.

    Det kan gå tid mellan gångerna, men skolkatalogerna slänger jag inte. Ni som funderar på att slänga – kolla med hembygdsmuseeum på uppväxtorten om de är intresserade. Vet att de har intressen av äldre skolfoton för ex släktforskning med mera. Det är ju ändå en tidsdokumentation för just den skolan då. Som en giftfribarndom skriver så är det ju historia!

    Svara
  7. Fru Lagom

    Mina ligger kvar hemma hos föräldrarna. Vi är fyra syskon och vi brukade inte få en varsin, så rent praktiskt tillhör de oss alla. Kan alltså inte ta mig friheten att göra mej av med dem. Däremot finns nog katalogerna från gymnasiets sista två år kvar där också, och eftersom jag flyttade över halva länet när jag började tvån är inte syskonen med där. Vet inte hur jag vill göra med dem.
    I allmänhet känner jag att det blir en liten förväntan att man ska spara sånt från gammalt för att man ska minnas. Upplever att det viktiga minns man ändå, annars var det kanske inte så viktigt. Läste någonstans att när man lärt sig läsa blir minnet lite sämre eftersom man alltid kan anteckna och då förlitar sig på det. När folk inte kunde läsa var att komma ihåg saker väsentligare. Intressant tycker jag.

    Svara
  8. Klara

    Gjorde precis som du har gjort nu, med samma tankegångar, för sex månader sedan! Så skönt! Kommer digitalisera dem framöver också.

    Svara
  9. Rebecka

    Jag gjorde likadant med mina, klippte ut min klass och slängde resten. Kände mig så himla fiffig när jag kom på det, haha. Tror dock att jag även gjort mig av med de utklippta bilderna nu. Om det är något jag kollar på nån gång i halvåret (och då enbart när jag går igenom min låda med dagböcker och minnesgrejer) så kan de lika gärna förvisas till pappersinsamlingen. Jag minns ju de fina klasskompisarna ändå och resten av dem vill jag helst glömma (läs; de störiga killarna).

    Svara
  10. Karlsson

    Jag har ca 2-3 st från grundskolan. Den från gymnasiet kastade jag (dåligt minne).. Jag har inte så många eftersom min pappa kastade de andra. Och han kastade bokstavligen alla mina ägodelar som fanns i hans hem.. Äh, mina ägodelar minskade då med 50%. Det är bara bra, men inte för miljön..

    Svara
  11. Helena

    Man gör ju som man vill. Så klart. Fast för mig framstår det som aningen överdrivet att riva ut sidor för att kunna slänga resten av skolkatalogen. Själv slänger jag typ ingenting, men införskaffar inte heller något. Försöker i stället att använda det jag redan har. Många prylar har ju en historia och dem vill jag gärna ha kvar. Det jag har svårt för i dagens samhälle är att allting ska bytas ut hela tiden. Inte bra för miljön.

    Svara
    1. C

      Men absolut, håller med dig att om man slänger bara för att kunna köpa nytt så är det ju fruktansvärt onödigt. Men just skolkatalogerna tror jag ingen går o köper en ny av. ;)

  12. C

    Jag slängde mina från gymnasiet. De var så otroligt tjocka. De från grundskolan har jaginte bestämt mig för vad jag ska göra med än. Men de katalogerna är så mycket tunnare att den högen var mkt mindre än de tre kataloger från gymnasiet. :)

    Svara
  13. veggiehäxan

    Jag gick i skolan på 70-talet och då hade vi inte skolkataloger utan bara klassfoton. De har jag kvar.
    Min dotter hade skolkataloger och de fick hon ta med sig när hon flyttade hemifrån och får göra vad hon vill med dem.

    Svara

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.