Nostalgilådan

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?

22 reaktion på “Nostalgilådan

  1. Fredrik

    Jag rensade nyligen ytterligare i mitt förråd. Då gjorde jag mig av med just nostalgiska saker. Studentmössan, gosedjuret jag haft sedan jag var 1 år gammal som blivit ihoplappat oräkneliga gånger osv. Jag tok en rejäl titt på den, gav den en kram, tog ett foto av den som jag laddade upp på dropbox och sedan sade jag adjö och slängde den i soprummet. Kan inte påstå att jag saknar den eller ens gett den någon tanke (tills nu). Har insett att jag gärna skulle vilja få plats med alla mina ägodelar i lägenheten och helt enkelt klara mig utan förrådet. Skulle vara ytterligare en frihetskänla.

    Skulle någonting bli till det sämre i mitt liv ifall min nostalgilåda brann upp eller blev stulen? Nej. Så varför vill jag då hålla kvar i dessa saker som egentligen är en hög med skräp? Jag såg det inte försvarsbart att hålla mig kvar i saker som jag inte använder och aldrig kommer avända, som inte fyller någon funktion i mitt liv.

    Så mitt tips är att ta ett kort på alla nostalgiska saker och spar sedan fotot. Det kommer räcka med att se en bild för att minnen skall komma tillbaka. Gamla fotoalbum kan man enkelt scanna in och spara digitalt också.

    Detta är såklart vad som funkar för mig och vill man fortsätta klånka runt en nostaliglåda så gör det.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Mycket intressant och bra svar. Jag har tyvärr än så länge för dålig ordning på mina digitalafoton för att bara kunna fota av de nostalgiska sakerna och sedan slänga sakerna. Den externa hårddisk där jag hade fin kronologisk ordning fungerar inte till vår nya MacBook :(
      Dagböckerna jag skrev i tonåren inbillar jag mig kan vara intressanta att läsa den dag man har egna barn i den åldern, även om jag inte vet om jag skulle låta någon annan läsa dem :)

      Däremot är jag helt med dig att man åtminstone bör gå igenom den då och då, och ge sakerna en ordentlig eftertanke om de verkligen är värda att bara kånka runt och ta plats! Jag tror garanterat att jag skulle kunna rensa ytterligare om jag gick igenom den idag, då det nu var något år sedan sist.

  2. Rebecka

    Jag har nog trots flera utrensningar mer nostalgigrejer än vad som ryms i en flyttkarton, men det är en mycket bra idé att även begränsa de grejerna rent fysiskt. Häromdagen rensade jag och sambon tillsammans ut mängder med böcker, jag har lämnat iväg 50 st (fick inte plats med mer på cykeln) och ska rensa resten av ehum bokhyllorna snart, kanske även lite i föräldrahemmet (men det är svårare på grund av den nostalgiska räntan). Jag har även slängt badrumsgrejer, typ handkrämer och likande som var alldeles för gammalt. Jag hade redan rensat där, men det räckte tydligen inte. Jag har en liten nostalgilåda efter en Asienresa för 11 år sedan, ska kolla igenom den någon dag…alla biljetter etc behöver kanske inte sparas, men Mah Jong-spelet kanske är roligare att ta fram och försöka spela än att förvara i en låda i klädkammaren. Nu ska jag (hujedamej) cykla och försöka köpa något plagg jag kan ha på min pappas 60-årskalas. Funderar på en somrig tunika från Indiska som jag kan ha när som helst under sommaren till mina vanliga shorts, jag vägrar skaffa fler finkläder som bara ”kan” användas en gång. /somriga hälsningar från hon som inte kan skriva minimalistiskt och kortfattat. ;)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag har bott utomlands i tre omgångar i livet så jag kan relatera till vad du menar med nostalgiska saker från din Asienresa :) På den tiden gjorde jag fotoalbum åt scrapbook-hållet, och dessa innehåller en del biljetter och dylikt. Men de som inte klistrats in i fotoalbumen, som numera förvaras i nostalgilådan, har jag slängt.

      Mah Jong spelet tycker jag verkligen du ska ta fram om du har några att spela med. Vi spelar det i vår släkt! :) Jag var den enda av oss som spelar som inte hade ett eget Mah Jong-spel, så när min mormor gick bort förra året fick jag ärva hennes gamla, gedigna spel. Det ger mig många minnen då jag ofta sov över hos henne som barn och då satt de vuxna alltid och spelade Mah Jong om kvällarna och jag fattade inte alls de konstiga orden och termerna de slängde sig med ;)

  3. Storugglan

    ”Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis.”

    Menar du att ni har egna gamla grejer kvar hos föräldrarna? Om det är så kanske det är tur att föräldrarna inte är minimalister :-) Skämt å sido. Det väcker i så fall frågan om vilken rätt man har att lämna kvar saker hos sina föräldrar när man har flyttat hemifrån. Detta oberoende av vad de själva ger uttryck för. De kanske inte vill be sina barn ta hand om sitt pick och pack, och även om de inte ens skulle komma på tanke att känna så så kan det omedvetet hindra dem att själva ta sig vidare och skapa och kanske omskapa sin tillvaro. Det är en svår fråga, just med tanke på att föräldrar ofta har ett större boende som de kanske har/får svårt att ta sig vidare från eller bara göra något annat av.

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Hittade precis ditt inlägg i WordPress spam-filtret Storugglan, men nu är det frisläppt. :)

      Vi har en del grejer kvar hos våra föräldrar men vi syftade även på den, förr eller senare, ofrånkomliga hantering av ett framtida arv.

      Japp, det kan mycket väl vara så att barnens kvarlämnade saker gör uppgiften att börja rensa ändå tyngre för föräldrar. I det stora hela tror jag dock att barnens grejor oftast är en relativt liten del av allt som måste hanteras.

      Däremot skulle kanske en rensning från barnens sida kunna fungera som en katalysator som även får föräldrarna att börja göra sig av med sina egna onödiga saker. Där kanske den största vinsten ligger. :)

  4. S.F.

    Håller som bäst på att läsa igenom alla mina dagböcker. Det är fem riktigt tjocka och välfyllda böcker, som jag släpat med mig under många år och många flyttlass. Tanken är att jag ska spara de dagboksanteckningar som känns värdefulla av någon anledning, allt annat ska slängas! Jag har kommit så långt som till första året på gymnasiet och ännu inte läst något jag vill behålla! Vilket förvånar mig, eftersom jag släpat runt på min dagbokssamling i tron att den var viktig för mig. Där ser man :P

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag hade tyckt att det var otroligt roligt att läsa mina föräldrars dagböcker om de haft några. Så även om det inte står något du vill behålla, kanske det ändå är något som kan vara av värde för dina (nuvarande/kommande) barn vid en lämplig ålder?

  5. Jenny / Ekomammaistan

    Jag var under tio år en flitig dagboksskrivare och dessa har jag ännu inte kunnat göra mig av med. När jag var tonåring fick jag veta att min mamma bränt upp sina dagböcker och tyckte att det var så himla trist, så det är väl lite av den anledningen som jag sparat dem fast jag funderar ibland på om jag verkligen ska fortsätta spara dem. I lådan ligger också några av mina favorittonårsplagg som jag sparar till dottern (också något som min mamma gjorde och som jag uppskattade – några av dem var faktiskt favorit för mig också när jag var tonåring).

    Fotoalbum har jag gjort så att jag plockat ut bilderna och lagt i lådor istället, det tar mindre plats så. Egentligen borde jag nog rensa lite mer bland bilderna också. Jag tänker på min mormor som bara har ett par album från tiden när min mamma var liten, och de bilderna är ju jättekul att ha, men det räcker ju liksom med de få albumen.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag håller med dig om att det hade varit jätteroligt att läsa ens förälders dagböcker och därför tänker jag att jag sparar mina åtminstone tills jag själv har barn i den åldern. I mitt fall handlar det bara om en handfull böcker skrivna under lika många år så det är inte en jättebörda att ha dem i en flyttkartong i källaren.

      Mina första egna fotoalbum från tonåren fram till 20-års åldern var jag väldigt ambitiös med och gjorde scrapbook-liknande verk och skrev kommentarer till samtliga bilder, därav går det knappt att dra loss fotona och lägga i lådor. Det var dock en väldigt bra idé för dem som kan göra så!

  6. Carro

    Usch, borde gå igenom barndomssakerna på föräldrarnas vind och andra skrymslen. Ofta är de mer nostalgiska över mina saker än jag och blir ledsna på en när man vill slänga ens skrivsstilsbok från ettan. Vilket gör att det ändå ligger kvar i lådan till ingens glädje. Hos mig finns bara någon enstaka sak och slängde min studentmössa igår. Ibland känner jag att allt har sin egen tid och nu är nu, jag vill vara här eftersom dåtiden aldrig kommer igen. Så därför ser jag ingen mening med att spara saker som hade en betydelse just då. Undantaget är foton som kan bli som en levande livsberättelse och vissa arvegods som man använder ofta, det är något vackert med saker som har använts i generationer i olika liv. Som min mortel som både farmor och hennes farmor använt. Men annars är min nostalgiska ränta på saker som inte fyller någon funktion för mig idag låg:)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag är inte heller särskilt nostalgisk över gamla anteckningsblock eller skolböcker etc som föräldrarna har sparat. Ej heller alla böcker från tonåren som fortfarande står kvar i en bokhylla i mitt tidigare barnrum.

      Arvegods som går att använda är verkligen vackert och bra på många sätt. Det är en speciell känsla att se dem och nyttja dem.

  7. Snålcoachen

    Jag tänkte skriva att alla mina fotoalbum är det enda som har stort värde för mig. Men vid närmare eftertanke har jag även kvar en del brev, minnesgrejer (bl a från resor) och en del saker från när barnen var bebisar. Jag tycker det är svårt att kasta sådant och finner egentligen inte heller någon anledning till att göra det. Då tycker jag att det är bättre att rensa ut nutida saker som inte innebär varken minnen eller historia för mig och/eller övriga familjen.

    Svara
  8. TBIT

    Studentmössan är verkligen ett praktexempel. Min sådana är väldigt nära att gå i soporna. Jag kommer aldrig använda den igen, och jag vill inte läsa vad min dåvarande flickvän skrev för något till mig. Undrar om jag inte har fotot från studentplakatet kvar också.

    Sedan har jag en ingenjörsmössa. Också en väldigt onödig sak som jag troligen aldrig kommer använda mer.

    Det låter vettigt att skaffa en dedikerad nostalgilåda. Nu ligger mina nostalgiska saker mer utspridda i olika hyllor och lådor…

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag har faktiskt använt min studentmössa vid de tillfällen då andra i släkten tagit studenten och man varit med på studentmottagningen. Det tycks vara någon tradition i släkten för alla som redan tagit studenten har sin på sig, men det är kanske ingen vedertagen tradition. Och det är absolut ingen enskild anledning för att spara den. :)

      Jag tycker verkligen det är bättre att ha en dedikerad och begränsad nostalgilåda, sedan om man låter den vara stor som en flyttkartong eller mer som en skokartong är upp till var och en.

  9. Peter

    Nej, jag har ingen nostalgilåda.
    det är bara för folk utan minne.
    Hade lite bilder och saker från min morfar och mormor men sedan gjorde jag mig av med det.
    Mitt tips gör ingen låda, släng grejerna direkt i soporna.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tycker absolut att nostalgilådan kan fylla en funktion för många, även dem med hyfsat minne. Det är ju ofta först när man ser något som påminner en om tillfället då just det minnet skapades, som det kommer tillbaka.

      Jag sparar exempelvis mina första fotoalbum i lådan från tonåren och framåt, vilket bland annat är allt jag har kvar som påminner mig om de tre perioder jag bodde själv utomlands. Albumen är välgjorda och en scrapbook-liknande skapelse, därav går inte fotona att ta loss och/eller scanna in. De är inget jag behöver förvara i lägenheten, men jag vill ändå kunna berätta om dessa perioder för framtida barn och syskonbarn. Fotona och övrigt innehåll kommer hjälpa minnet och skapa större inlevelse och förståelse.

  10. Händelsevis

    Jag har en vacker gammal spritlåda som nostalgilåda. Den är så vacker i sig så den står i lägenheten och används som avställningsbord/hylla. Dock är den full nu så jag måste rensa igen. Jag har precis som ni bestämt att det bara är den jag får ha med nostalgigrejer så rensa är ju enda lösningen om jag vill fylla på med något.
    Jag har precis som Jenny sparat lite tonårskläder eftersom jag deppade lite över att min mamma inte sparat något när mina vänner fick ta över fina 70-talskläder från sina mammor. Och alla barngrejer som låg där har kommit till användning under året :-)
    Den stora volymen i lådan är nog dagböcker och brev. Har redan rensat mycket bland breven men tyvärr är det nog där jag måste rensa igen. Där kanske jag skulle kunna scanna istället för att förvara de fysiska breven.

    Svara
  11. Liie

    Jag har två banankartonger som jag också kallar nostalgilådor. En lagom mängd tycker jag, det är ändå ganska mysigt att minnas tillbaka sånt man annars aldrig tänker på när man väl går igenom lådorna sisådär en gång vart tredje år. Och alltsom oftast slängs något som inte längre känns viktigt. Senaste rensningen gjorde jag mig av med 4 tjocka skrivböcker som jag skrivit lite dagbok i, rev ut det som kändes kul att spara och vips fick allt plats i ett kuvert istället. I mina lådor ligger allt mellan himmel och jord, men bara sånt som det finns fina minnen kopplat till. Ett par gamla dateparfymer jag använde i mellanstadiet t.ex, inget man vågar använda idag men de doftar precis som de gjorde då och sätter igång minnet rejält :)

    Svara
  12. Irene

    Känns som att jag blir allt mindre nostalgisk ju äldre jag blir, hade tidigare en liten minneslåda men nu finns bara några lösryckta sidor ur min allra första dagbok kvar… tonårens dagböcker brände jag dock upp för länge sedan ( aldrig ångrat mig, då det blev som ett rituellt avslut för att gå vidare ), däremot minns jag att jag tyckte det var sååå spännande som liten att läsa gamla dagböcker av en flicka som var fosterbarn hos min mormor och morfar.. En dagbok är ju det mest privata man har, det är inte alla som vill dela med sig av sina innersta tankar men om man ger lov att läsa så är det väl det mest värdefulla man kan spara till sina barn/efterföljare :-).

    Alla brev ( hade massor av brevvänner som liten ) har jag gjort mig av med, likaså gosedjur, dockskåpet ( till min mammas stora förfäran ;-) ) och allt övrigt förutom foton från min barndom som sitter i mitt album och som förvaras i lägenheten så att man kan titta på dem ibland.

    Svara

Kommentera