Nostalgitripp – 7 prylar vi prylbantat

Jag tittade igenom gamla bilder på mobilen och hittade en hel del foton på saker vi rensat ut för länge sedan. Så idag tänkte jag göra en liten nostalgitripp till saker vi prylbantat för länge sen. Kanske kan det ge dig inspiration att släppa taget om något du har där hemma? :)

Julkrubba Jenny Nyström. Julkrubban som egentligen tillhörde min ex sambo men som inte ville ha tillbaka den och därför sålde jag den genom Bukowskis nätauktion. Jag hade först tänkt skänka den till Stadsmissionen men en googling senare insåg jag att den var värd ca 2 000 kr.

Gameboy-spel. Flera Game boy-spel har sålts genom åren. Det finns ytterligare några någonstans hos mina föräldrar men ännu har jag inte hittat dem. Annars är ju dessa väldigt tacksamma att sälja på Tradera, eftertraktade och små och smidiga att frakta.

Finskor. Jag har haft många finskor genom åren som endast blivit sparsamt använda. Dessa var ett par av dem. Jag minns fortfarande butiken i min studentstad där jag köpte dem, längst in i butiken stod de och var på rea, om än fortfarande dyra. Jag kan fortfarande tycka att de är snygga men det är inget som automatiskt betyder att de kommer till användning eller förtjänar en plats i skogarderoben. Dessa gjorde inget av detta och såldes därför för flera år sedan.

Racercykel. Min älskade racercykel som tog mig hela vägen de 30 milen runt Vättern i ösregn (år 2012 när rekordmånga bröt loppet) medan Herr Minimalist låg och sov i en skåpbil vi lånat. ;) Jag var egentligen sugen på att cykla loppet en gång till och få revansch, jag var dels sjuk när jag cyklade (blodbrist/anemi) och vädret var dåligt, men sen blev jag gravid och insåg att jag inte skulle ha tid att träna flera timmar varje helg inom överskådlig framtid. Då såldes cykeln och jag hoppas att den fått cykla runt Vättern igen, om än med någon annan på sadeln. Ibland måste man släppa taget om sitt fantasi-jag. ;)

Tvärflöjt. Herr Minimalist hade en gammal tvärflöjt av märket Yamaha som senast användes under grundskoletiden. Den var med andra ord ren hyllvärmare hos oss och fick tillslut en lycklig ny ägare samtidigt som vi fick ett par tusenlappar in. Kanske har du också något gammalt instrument som du inte längre spelar?

Festklänning. Många är de dyra favoritklänningar som fått lämna hemmet genom åren. Den här prickiga från Karen Millen minns jag både vid det enda tillfälle den kom till användning av mig själv, när jag lånade ut den till en vän, men mest minns jag hur den hängde orörd i garderoben. Den såldes för en bråkdel av vad den kostade ny, men jag hoppas innerligt att den kom till någon som använt den betydligt mer än jag någonsin gjorde.

Sjalar. Som jag skrivit i ett inlägg för länge sen så har sjalar/halsdukar/scarfs min akilleshäl.  Vissa har väskor, andra skor, jag hade sjalar. Men jag har kunnat släppa taget om allt fler med tiden och jag tror jag skulle klara mig med 3-4 stycken idag; en tunn somrig, en vårig/höstig, och så någon varmare till vintern. Den på bilden släppte jag taget om för länge sen.

Så där har ni det, en liten nostalgitripp med 7 stycken vilt skilda saker som vi släppte taget om för länge sedan.

Har du någon specifik pryl som du av någon anledning minns särskilt när du rensade ut? Eller påmindes du genom ovanstående om något du borde släppa taget om?

12 reaktion på “Nostalgitripp – 7 prylar vi prylbantat

  1. Alexandra

    I Frankrike finns en app som heter Vinted, där kan man sälja sina kläder och eventuellt köpa begagnat om det är något man behöver. Enda nackdelen är att paketen fraktas med bil, å andra sidan körs många paket ut samtidigt. Jag har sålt en massa redan men jag minns bestämt skinnjackan som aldrig blev buren eller de orangea Hunter gummistövlarna som aldrig användes… Man får inte många korvören för sina prylar men det är ju alltid mer än om de bara ligger hemma och tar plats och energi! Jag håller precis på att släppa taget om en finklänning från Esprit med strass på… Liiite svårt men den kommer nog att läggas ut på appen till helgen! :)

    Svara
  2. Sara

    Hej! Tack för inlägget, det är alltid givande när det blir så pass konkret. Min kommentar gäller fatumet att du fotar utrensade saker.

    Vi bor i hus och har ett källarplan som är större än bostadsplanet. Källaren är fullt bebolig, men hälften av ytan är täckt av prylar från dåtid. 113 m3 med dåtid. Barnens kläder är det allra svåraste, och kassar och lådor täcker golvytan i 3/4 av ett rum, en hängmöbel och flera hyllplan. Vi har bott i vårt hus i 8 år, och tre av rummen i källaren har stått som lagerlokal de flesta av dessa år. Rummen hade kunnat vara kontor, lekrum, atelje.. I alla fall så har jag nu fått med min sambo på att vi ska hjälpas åt att rensa. Vi rensade i en timme och fick massor gjort, bara barnkläder. Efter en timme tog det bara stopp och jag grät som en barn, stortjöt och snorade. Det tog en bra stund innan det gick över, och jag var helt slut i ett par timmar efteråt. Det kändes som att jag säger adjö till barnens alla små föreetta-jag. Jag kan se dem som bebisar, ettåringar, tvååringar osv när jag tar i plaggen. Jag får inte alls samma känslor av foton. Jag blir otroligt vemodig av de små kläderna. Är det rätt att rensa ut dem? Borde jag fota dem? Det skulle ta mer tid och förmodligen mer energi. Övrigt i källaren består av leksaker, böcker, möbler, pingisbord, porslin, inredning, sport och fritidsutrustning, överblivet byggmaterial, CD-skivor, skor m.m. En hel del är från då jag ock min sambo var små. Allt känns sentimentalt och vemodigt, och är så svårt att släppa. Samtidigt vill jag använda källaren. Men tänk om barnen får nytta av något som finns där? Hopplöst.

    Angående er fråga: Jag borde släppa taget om saker från min barndom och mina föräldrars barndom, så att jag kan spara saker från mina barns barndom. Något jag rensat ut och minns särskilt: Ett par stövlar som jag gick och suktade efter länge, jättedyra tyckte jag. Då jag äntligen fick dem av mina föräldrar var de fullständigt omöjliga att gå med. De hamnade i en ”nd hand affär, där jag skulle få en viss % av försäljingspriset. Jag vet inte om de någonsin blev sålda, och jag glömde hämta ut dem.

    Svara
    1. Stina

      Hej Sara! Ett tips ang barnens kläder om du inte klarar att göra dig av med allt: Tillåt dig att spara t ex tre plagg i varje storlek. Det minskar högarna rejält, men du har ändå kvar lite. Just ett bestämt antal i varje storlek kan hjälpa en att begränsa sig. Lycka till!

    2. Maria

      Börja rensa bland de lättare sakerna. Typ cd-skivor. Så blir det nog lättare att rensa bland barngrejerna om du gör det sist och har känt den där härliga känslan när man åkt iväg med grejer.

    3. Ida

      Jag har annars ganska lätt att rensa i vår röra men när det kommer till barnens kläder och leksaker så har det varit mycket svårare. Jag har gjort det i omgångar, lite i taget. Ett sätt som funkat för mig är att bestämma mig för att jag bara får ha tre lådor med nostalgikläder. Resten ska bort. Efter en tid (några månader, kanske ett år) kollar jag igenom allt igen och kan lätt minimera antalet lådor. Nu har jag en flyttlåda med barnens gamla kläder och det tycker jag är ok. Likadant med leksakerna, nu har vi en låda med utklädningsgrejer och en låda med leksaker. Det räcker.
      Det är helt ok att det gör ont, låt det göra ont men låt det inte stoppa dig. Ifall ni verkligen vill använda er av utrymmet så våga rensa. Och låt det ta tid. Lite jobb varje vecka (kanske en timme eller två på helgen) kommer att ge fantastiskt resultat i slutändan. Lycka till!

    4. Sanna

      Som andra skriver, jag renasar lite i taget.

      Jag är precis som du, men kommit på mitt sätt som funkar för mig.

      Jag går igenom en storlek åt gången (hyfsat stämmer storlekarna i samma hög). Jag tillåter mig att spara på mer än jag tänkt. Mitt mål är att de typ ska få en liten kartong med det vi gillade bäst eller som blev så typiskt dem.

      Första omgången av apsvår och supernostalgisk. (Och helst hade jag skaffat tio ungar till på studs bara för att 😂). Jag hade en ganska stor kasse kvar, men det var okej!

      Jag tror jag gått igenom högen 3 eller 4 gånger nu, och den minskar varje gång. Varje gång blir jag mer säker på vilka plagg som faktiskt ska sparas. (Det är verkligen den berömda löken!)

      Leksaker är samma. Typ en skokartong bebisleksaker ska sparas för att kunnas ta fram vid besök. Inte mer. Även om ett par år kommer jag göra likadant med det barnen har nu. En skokartong max. Det får ta tid! Det tog ju tid att spara ihop sakerna.

      Nu har ni börjat, titta tillbaka på detta inlägget du gjort om ett år. Du kommer inse att ni har röjt då. Men gör det i er takt!

    5. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att du fått så många fina tips på din kommentar! Precis som flera andra skriver så börja där tröskeln är låg för just dig/er. Det är viktigare än vad det är ni börjar med.
      Sen kan det ibland vara skönt att kunna göra sig av med vissa stora saker för att se en markant minskning.
      Och vissa drivs istället av att få in pengar för sakerna och gå på de mest värdefulla (men ändå inte jättenostalgiska) sakerna först.

      Fota tycker jag funkar i mindre skala, liksom som en första steg i utrensningen. Ofta märker jag att jag inte behöver titta på fotot, att saken inte var så viktig som jag först trodde. Och så kan jag ta bort även fotot när jag fått lite distans till det.

      Ett sista tips; man blir bra på det man gör mycket av. Så ju mer du prylbantar, desto bättre kommer du förmodligen bli på det. Och längs vägen kommer du skapa dig insikter, om vad du gillar, inte gillar etc. Vilket även kommer hjälpa dig vid eventuellt framtida konsumtion. :)

      Lycka till!

  3. Eva

    ”Vi bor i hus och har ett källarplan som är större än bostadsplanet.” Sara, jag pausade läsningen direkt efter denna början på din berättelse. Så symboliskt tänkte jag, här bor personer med något rikt i bakgrunden, en stabil grund, ett djup och något att vara tacksam över.

    Sedan läser jag fortsättningen och blir inte förvånad. Ni verkar leva mycket i det förgångna, under ytan då. Jag känner igen mig lite i detta, även om jag aldrig haft så där mycket och verkligt gamla saker och inte heller har barn. De tips du redan fått, att rensa ut de mer opersonliga sakerna först, låter vettigt. Likaså att ta allt pö om pö för att minska mängderna, annars kanske du inte hänger med rent ”internt” i sorgearbetet.

    Dessutom måste livet nu alltid gå före livet då. Livet då är ju på sätt och vis redan i graven och ni lever nu. Vad är viktigare? Livet nu förstås! Ni måste ta källaren i besittning för de behov av rum ni som levande har nu! Det verkar som att sorg är inkapslat i er stora källarvåning. Då menar jag sorg som något positivt, som en nostalgi som ju faktiskt är en sorts tacksamhet för det förgångna som man vill hålla kvar genom de fysiska ting som var med då.

    Men när det blir för mycket saker som hindrar det nuvarande livet, har det gått för långt, tror jag. Som sagt, livet nu är viktigare. Man blir inte mindre tacksam för det fina förr, bara för att man rensar ut vissa saker. Man kan ändå ha kvar de viktigaste. Men jag tror det måste få ta tid så att det verkligen blir ett ”släppande”. Om man rensar ut med våld tror jag inte sorgen får läkande funktion, då kanske den istället blir bitter.

    Tror att den dagen de flesta av dessa gamla saker inte tar upp all plats i källaren, utan ert nuvarande liv flyttat in, kommer du uppleva ännu större glädje och tacksamhet över både nuet och det som varit.

    Svara
    1. Sara

      Jag blev tårögd över att så många svarat på min kommentar, tack snälla ni! Det verkar som att mina starka känslor kring detta kom fram i kommentaren. Idag hade jag och min sambo planerat in ett antal timmar till vår källare och lämnat barnen hos släktingar. Jag läste era kommentarer innan vi började, och hade nytta av varenda en! Vi kom jättelångt! Tack igen!

      Eva, jag blir rörd och tacksam över ditt svar! Du läser mellan raderna, och jag känner mig så förstådd. Tack för dina klarsynta tankar och tips. Ditt sista stycke gav mig kraft att rensa idag! Jag hade dessutom din kommentar om att inte rensa med våld i bakhuvudet.

      Stina och Maria, tack för tips!

      Ida, ”Det är helt ok att det gör ont, låt det göra ont men låt det inte stoppa dig. Ifall ni verkligen vill använda er av utrymmet så våga rensa. Och låt det ta tid.” Tack särskilt för de orden! Jag inser nu att det inte är fel för att det gör ont.

      Sanna, guld värt att inse att jag inte är ensam om att vara så nostalgisk, särskilt då det gäller barnens saker, och att du ändå hittat ett sätt som fungerar.

      Fru minimalist, att man blir bättre genom övning låter hoppfullt!

  4. I.,I.

    Hej,
    Jag har följt er blogg i mer än ett år, men kände starkt för att skriva just idag.
    TACK för att ni inspirerar och hjälper till att ”hålla modet uppe” :)

    Efter att jag har sett att ni har gjort er av med ett musikinstrument från barndomen kunde jag inte låta bli att tänka på min gitarr. Den användes flytigt under tonåren, och sedan flyttats från förråd till förråd i 18 år :(
    Igår kunde jag inte släppa tanken på den, och mejlade till fritidsgården på högstadieskolan min son går i. Idag lämnade jag den där, och de tog så gärna emot den. Den kommer användas både på fritids och sommarkollo. Superkul! Det värmer att veta att något man har älskat en gång i tiden kan fortsätta bli älskat (fast av någon annan)!

    Svara
  5. Anna

    Jag har en dröm om att rensa ut här hemma, och leva med färre saker. Problemet är dock att min sambo inte håller med mig och att han ständigt kommer hem med nya prylar. Hur ska jag göra? I början av vårt förhållande var det väldigt luftigt och vi hade få saker (han bodde i studentlägenhet och jag bodde hos mina föräldrar när vi flyttade ihop till vår gemensamma lägenhet). Nu efter 9 år är det prylar och skit överallt!! Jag blir väldigt oinspirerad av detta och att städa har blivit ett jätteprojekt eftersom det är saker överallt och prylarna har dessutom ingen bra plats, och därför ”går” det inte att städa. Jag blir helt matt. Någon som har gått igenom samma sak och har tips?

    Svara

Kommentera