Provocerande minimalistiska vanor

Här om dagen skrev vi i inlägget Officiella smygminimalister att vi inte öppet pratar med familj, vänner, bekanta och kollegor om att vi är minimalister samt håller vår blogg hemlig. I samband med att vi skrev det inlägget försökte vi såklart identifiera de saker vi gör och de vanor vi har som möjligen kan provocera vår omgivningen och som lett till valet att vara smygminimalister:

  • Vi läser inte aktivt dagliga nyheter. Detta för att undvika negativa tankar och fokus. Det som är viktigast tar sig ändå igenom bruset och når oss ändå har vi märkt, ofta via sociala medier, men också via löpsedlar eller diskussion i fikarummet på jobbet.
  • Vi planerar att bo relativt litet så länge vi kan och kommer förmodligen aldrig köpa en villa. Vi vill inte vill belåna oss till den nivå som skulle krävas för ett hus i de områden vi kan tänka oss att bo i för att slippa lägga enormt mycket tid på transport till och från jobb. Vi vill även ha pengar över till saker som ger mer livskvalitet än en villa, exempelvis resor, friluftsliv och kanske förr eller senare möjligheten att gå ned i arbetstid tack var god ekonomi.
  • Vi tittar i princip aldrig på vår 32″ platt-tv som trots namnet inte är så platt på grund av dess höga ålder. Vi funderar av och till dessutom på att inte ha någon tv alls i hemmet då vi i dagsläget knappt använder den.
  • Vi äger inte en enda dvd-film eller cd-skiva. Den förstnämnda har aldrig ägts och de sista nämnda har sedan länge rensats ut.
  • Vi har matlåda med oss till jobbet tre dagar i veckan trots att storstadskutymen är att äta lunch ute. De dagar vi inte äter matlåda försöker vi boka in lunchen med någon kollega eller vän för att göra den mer kvalitativ och nätverka med dem som alltid äter ute.
  • Vi försöker klara oss utan bil så länge som möjligt trots att vi båda har körkort sedan cirka tio år tillbaka. De få gånger vi behöver bil i dagsläget lånar vi eller hyr. Nästa steg blir förmodligen att gå med i en bilpool innan det eventuellt kan bli aktuellt att köpa egen bil om ett par år.
  • Vi köper inte saker och prylar i samma utsträckning som många andra och gör en behovsanalys innan saker införskaffas. Detta kan tolkas som att vi vill vara duktigare än andra och därav upplevas provocerande, men handlar för oss bara om en vana och ett annat sätt att tänka kring konsumtion och prylar.
  • Vi har stängt ned de flesta former av notifieringar på datorn och mobilen för att slippa blir störda hela tiden. Istället kollar vi av mail, facebook, SMS och allt annat när det passar oss. Tex efter att vi är klara med något som kräver fokus och koncentration.
  • Vi sparar inte saker vi inte aktivt använder eller behöver ”för säkerhets skull”. Istället säljer, skänker och slänger vi de prylar som passar i den kategorin så snabbt vi kan.
  • Vi mediterar och tränar yoga. Inte i den omfattningen vi skulle vilja, men vid ett tillfällen i veckan försöker vi hitta tid för meditation för att finna inre lugn och harmoni.

Utöver ovan är vi nog precis som vem som helst. Vi misslyckas, vi tvivlar på oss själva, vi har känslor, vi blir arga, vi blir ledsna. Vi är mänskliga och försöker varken göra sken av eller för den delen vara perfekta människor.

Låter vårt liv tråkigt? Det är det verkligen inte. Exempelvis tycker vi om att resa och har i år varit i fem länder i tre olika kontinenter och kommer hinna med ytterligare ett land och kontinent innan året är slut. Vi är dessutom intresserade av friluftsliv och har i år såväl åkt skidor i fjällen, seglat i skärgården, vandrat i lappländska fjällen samt kajakat i skärgården och på andra platser med vacker natur. Vi behöver inte fler saker, vi fokuserar istället på att skapa minnesvärda upplevelser och goda relationer med våra vänner.

Har du någon vana eller tankesätt som du håller tyst om då du misstänker att den kan provocera personer i din omgivning?

17 reaktion på “Provocerande minimalistiska vanor

  1. Malin

    Vi bor litet, har valt sen förskolestart och korta förskoledagar för barnen, bär barnen istället för att köra barnvagn, gör veckomatsedel och veckohandlar, bakar vårt eget bröd, ser i princip aldrig på TV, reser väldigt begränsat… Det gäller att inte släppa fram all den informationen i sociala sammanhang ;). Och så konsumerar jag väldigt begränsat…

    … fast jag är i alla fall – om än motvilligt – bilägare. Och min morgontidning släpper jag aldrig :D

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Tack för att du delar med dig. :)

      Hur tänker ni kring att bära barnen istället för att använda barnvagn, är det för att spara utrymme och pengar eller finns det någon annan intressant anledning? :)

    2. Malin

      Hm, vet inte om svaret hamnar riktigt rätt nu, men jag tog den svara-knapp jag hittade…

      Det korta svaret är att vi bär för att barnen inte varit nöjda i vagn – men vi upplever också att det finns en hel rad fördelar: närhet och delaktighet för barnet och smidighet för oss (vi kan gå i skog och mark i princip obehindrat, man behöver aldrig tänka på framkomligheten med trappor/hissar etc), bara för att ta exempel. Dessutom slipper man lägga de där ibland femsiffriga beloppen som en del kan lägga på vagnar och sätta sig in i alla val kring hur den optimala vagnen ska vara beskaffad. Däremot har vi några ergonomiska bärdon (sjal/sele) i vår ägo, och jag upplever att många av de som bär valt att shoppa loss på det istället… Så dock inte vi :p

  2. Rebecka

    Jag ammar min 2,5-åring vid läggdags. Helt crazy! Nej, jag vågar inte säga det till fler än ett par stycken. Nu vet ni också det. ;) När jag jobbar natt så klarar han sig ju utan det, så det är enbart i mys-syfte.

    Jag o sambon är vegetarianer, jag har märkt att många blivit provocerade av det genom åren, trots att jag aldrig har stått och skrikit ”kött är mord” på någon barrikad eller i skolmatsalen (på den tiden, jag blev vego när jag var 18). Barnet äter vegetariskt hemma men allt som bjuds hos dagmamman. Det funkar bra. :)

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Intressant! :)

      Jag är inte själv vegetarian men kan helt klart förstå vad du menar utifrån hur jag sett att andra vegetarianer blivit bemötta eller ifrågasatta. Dock var det många år sedan jag såg något liknande senast. Antingen har det blivit mer accepterat eller så är det kanske vanligare att unga människor ifrågasätter den inställningar?

  3. Rebecka

    Ps. Vi har inte heller någon tv, men vi kollar på film och sådant i datorn som står i vardagsrummet så det är nästan som en tv. Fast utan slötittande på hemska såpor. :) Ds.

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Låter smidigt. Det är slötittandet som vi främst ifrågasätter. Att se utvald film och utvalda TV-serier i sansad omfattning är inga konstigheter. :)

  4. TJ

    Låter vettigt, jag lever i princip likadant (men är singel). Dock har jag mer och mer insett hur värdefullt meditation kan vara, det finns massor av vetenskapliga bevis på detta. Ska det bli resultat måste man meditera mer än en gång i veckan. Så jag har bestämt mig för att meditera minst en timme om dagen sedan ett halvår tillbaks. Alla andra aktiviteter får stryka på foten. Resultatet hittills är att jag känner mycket större lugn, harmoni och fokus. Jag rekommenderar att prioritera meditation!

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Jag hade också en period då jag mediterade ungefär en halvtimme om dagen. Det kändes kanonbra, precis som du beskriver. :)

      På senare tid har vi båda varit lite för dåliga på att sköta den vanan. Heldumt med tanke på hur otroligt mycket forskning det finns på området som beskriver alla positiva effekter av meditation.

  5. piah

    Själv är jag inte så öppen om att jag bloggar överhuvudtaget. Nu har jag gått med i Crop och rensar ut för fullt,men pratar inte så mycket om det med omgivningen. Några betrodda bara.
    Reaktioner jag fått på att minska prylar har varit lite att ”skaaa du verkligen slänga det och det.”
    Jag försöker bli mer närvarande i det jag gör. kram *piah*

    Svara
    1. Herr Minimalist

      Kul att du gått med i Crop100. Man brukar säga att ”What gets measured, gets done” så det är en ett bra sätt att motivera sig själv. :)

  6. Eva

    Tror inte vad man säger alltid är så avgörande utan hur man säger. Har överraskats av att säga saker till pappa tidigare som jag trott skulle väcka förargelse, t ex om ändrade matvanor. Men antingen har gubben ändrats eller jag lyckats bli mjukare med mina åsikter och livsstil. Senast jag hälsade på så var vi i mataffären. ”Jaha, du som inte äter kött längre, vad vill du ha? Säg bara så handlar vi det och jag får testa något nytt”. Och det sade han med positiv inställning.

    Så länge man inte signalerar några ambitioner på att vilja ändra på andra så brukar det gå hur bra som helst med det mesta. De som ändå reagerar bör man i fortsättningen vara försiktig med och dölja ”obehagligheterna” för. De är inte mogna att ta in annat än det vedertagna.

    Svara
  7. whitemaskgirl

    Gammalt inlägg men jag blev så inspirerad att jag ville kommentera ändå. Jag försöker kapa allt i livet som tar bort fokus från det jag vill göra, alltså har jag ingen TV, mikro, elvisp, eller barnvagn (eller jo barnvagn har jag, men den används aldrig…ska nog sälja den). Jag långtidsammar, bär mitt barn, är nästintill självförsörjande på grönsaker sommartid, gå barfota överallt och när vädret tillåter, plastbantar och rensar ut i röran då jag har varit en samlare av kaliber. Jag är öppen med allt detta till släkt och vänner och får ofta kommentaren om att jag är för extrem, att det skulle bli enklare för mig om jag inte gjorde så osv..jobbigt i längden, men nu ignorerar jag det bara. De får acceptera mig som jag är, annars kvittar det. Men det känns som att folk börjar inspireras. Mamma har börjat plastbanta hon med, och kollar tillsatser i mat och går barfota, och bästa vännen bär sitt barn ibland. :)

    Svara

Kommentera