Shoppingfritt 2018 – Herr Minimalist

En legitim fråga som uppstod hos många läsare/följare samtidigt som jag, Fru Minimalist, berättade att jag tänkte ha ett shoppingfritt 2018, var varför inte Herr Minimalist gör detsamma. Så i detta inlägg berättar Herr Minimalist varför han inte hängde på och varför han till och med tycker det kan vara en dålig idé med ett shoppingfritt år ur en minimalistisk synvinkel.

Precis som vi skriver om i vår bok Prylbanta, så vill jag (Herr Minimalist) att alla saker jag äger och de val och prioriteringar jag gör, ska vara värdeskapande. Efter att levt mer och mer minimalistiskt i snart 5 år, har jag funnit en bra balans där jag enbart konsumerar och äger prylar och kläder baserat på konkreta behov och i princip enbart har saker som skapar värde i mitt liv. Ett shoppingfritt år skulle inte ge något mervärde i livet, utan snarare göra det onödigt komplicerat. Om ett konkret behov uppstår vill jag kunna åtgärda det, vilket oftast innebär konsumtion, om än sällsynt sådan och eventuellt second hand.

Tanken är att minimalism ska fungera som ett verktyg för positiv förändring och frihet. Det ska fungera som en tjänare och positiv katalysator och inte som härskare eller diktator kring dina saker, din livskvalitet, personliga mål och värderingar i livet. Med ett shoppingfritt år blir det mer som en diktator som dikterar vad du får göra och inte göra, och den typen av minimalism kan bli mer hämmande och destruktiv än givande och konstruktiv. I mina ögon.

Med det sagt så skulle nog väldigt många må bra av ett shoppingfritt år. Och därifrån få med sig många positiva lärdomar och insikter om sig själva, sina beteenden och om samhället. Utan att verka för mer än andra, så tror jag att jag har kommit så pass långt i mitt minimalistiska tänk, att ett shoppingfritt år inte skulle ge mig något positivt som jag inte redan kommit fram till genom de 5 år vi experimenterat med vår minimalistiska livsstil.

Vad tycker du, hiss eller diss för shoppingfritt år? :)

22 tankar kring ”Shoppingfritt 2018 – Herr Minimalist

  1. Eva

    Diss för egen del, men hiss för den som finner glädje i experimentet med shoppingfritt år. Man bör aldrig döma dem som faktiskt väljer att göra något extra duktigt, fastän man själv må avstå av goda skäl. Återigen är det intressant när ni ger uttryck för olika infallsvinklar på minimalism. Men varför skulle ett par ha samma uppfattning om allt, det fungerar ju inte så i verkligheten.

    Svara
  2. Tove

    Håller med om diss, men bara för att jag redan gjort en liknande resa redan och försöker nu landa i något lagom. Det är en imponerande resa att ha köpstoppsår och det behöver också balanseras med ny eftertanke och nya val när det sedan är över.

    Själv har jag nog ”hitta balans” som utmaning det här året. Balans mellan inre och yttre hållbarhet, balans mellan att minimera och att välja saker som tillför värde, balans mellan hälsa och meningsfullhet osv.

    Tänker också mycket på att det finns väldigt många människor som skulle få ut mycket bra av att prova ett köpstopp. Och att det finns många andra i samhället som kanske behöver få en chans att faktiskt öka sin konsumtion…

    Så jag ser det som väldigt bra att ni kommer med två olika perspektiv!

    Svara
  3. ANNA

    Hiss – för köpstopp som en ”detox” och en omställning från att ha varit en osund spontanshoppare som kanske behöver ett helstopp.
    Eller som ett sätt att visa sig själv att allt jag behöver har jag redan och att istället för att köpa en ny blå tröja när den jag hade gick toksönder kan jag börja använda den grå eller bruna tröjan mer.
    För att inse värdet av det som redan finns hemma, jämför med att ta en period då man äter ur skåpen istället för att köpa ny mat och ställa framför.
    För att lära sig att sätta gränser och på så vis kanske växa.
    Som ett sätt att spara pengar tid plats osv och för att släppa tanken på ägande och köpbehov.
    För att använda upp sådant man redan har istället för att rensa ut sakerna eller bara spara på sig högvis.

    Diss – för att det för många är att sätta upp ett orimligt mål för sig själv. Många ger upp, sätter massor av små undantag (secondhand, sånt man verkligen vill ha, om något går sönder, om något är väldigt fint, för speciella tillfällen, att fira osv) så att det knappt påverkar någonting.
    För att allt inte går att laga i evinnerlighet och det är bara dumt att gå i exempelvis läckande skor om man inte måste.
    För att det kan bli avskärmande och asocialt.
    För att det kan bli onödigt och hårt ”späkande” och det kanske inte alltid är något att eftersträva. Bättre att vara snäll mot sig själv.
    Och för att inte kunna ersätta något som går sönder eller försvinner bara för att man sagt att man inte ska handla. Har man köpstopp och någon stjäl ens cykel eller regnkappa är det ju bara knäppt att inte ersätta dessa och att gå utan vantar för att man tappat dem är inte bra för hälsan.
    Att använda skor som ger skoskav istället för att skaffa ett annat par är ändå knäppare.

    Det finns bra och dåligt med båda sidorna, om man har en sund syn på saker, ägande och shopping /inköp.

    Svara
    1. Josephine

      Oj så klokt!

      Härligt att få ta del av nyanserade svar som en bonus till de kloka minimalisterna. Precis vad jag behöver som förvisso är analytisk men tenderar att alltid gå all-in och dra alla mina projekt lite för långt.

  4. Emma Dahlgren Mensah

    Jag och min syster hade en köpfri månad. Det gick bra men skulle nog vara svårt med ett helt år…. över till nåt annat. Jag fick en bok i julklapp som heter Förvara smart av Paulina Draganja. Vore kul att höra om ni läst den och vad ni i så fall tyckte….. dels blir jag matt av alla saker hon behöver förvara…. Men får också lite bra tips på hur jag ska organisera det jag faktiskt vill ha kvar. Har ni inte läst den så låna på biblioteket ?

    Svara
  5. Ani

    Jag har haft ett köpstoppssår, och känner att jag under detta år lärde mig så mycket att jag vet hur jag fungerar och tänker. Har inte köpstopp i år, utan tror att jag jag har hittat en bra balans. Det lär visa sig…… ;)

    Svara
  6. Sara

    Hiss för att många skulle behöva syna sitt konsumtionsmönster och sina värderingar i livet.

    För mig handlar minimalism om att ge tid, pengar och energi till det som jag värderar högt. Jag är nyfiken på vad ni, Herr och Fru Minimalist, väljer? Jag har läst mycket i bloggen om vad ni väljer bort, men vad väljer ni? Vad vill ni skapa tid till? Vad vill ni prioritera att lägga pengarna på? Vad sparar ni energin till? Hu lägger ni upp ert liv med jobb, familj, intressen, planer, drömmar? Efterfrågar ett inlägg här :).

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Tack för bra fråga och inläggstips! :) Jag har ett inlägg på G som angränsar till detta iaf, får se om det kan bli något ytterligare.
      Kortfattat kan man väl säga att pengar nu sparas för att kunna köpa en större bostad. Och att vi har också valt att gå ner i arbetstid, Herr Minimalist en period och jag Fru Minimalist jobbar deltid sedan 1,5 år. Och utöver det har vi varit ledig många fredagar senaste tiden för att vara med barnen, liksom var långlediga nästan 4 veckor över jul/nyår.

  7. Julia

    Hej,

    Är ny här på minimalist bloggen efter att nyligen ha läst er bok som fångade mitt intresse på flera sätt och fått mig att tänka till och omvärdera en hel del, så först och främst tack för intressant och viktig läsning i er bok!!

    Jag har i något sammanhang läst/hört kring hur minimalism i synnerhet och även för er (om jag minns rätt?) möjligtgjort för er att gå ned i arbetstid och få mer tid till annat i livet än arbete. Vilket är en av de (som jag ser det) stora fördelarna kring minimalism, att just få loss tid.

    Hur som helst, så funderar jag kring hur jag som nyligen påbörjat min resa mot mer minimalistisk bör tänka kring att eventuellt gå ned i tid och hur det isåfall ev skulle kunna påverka min pension senare i livet? Hur har ni tänkt/resonerat där? Har ni några strategier?

    Är jättetacksam för svar.
    Än en gång tack för en viktig och intressant bok!

    Svara
  8. Carro

    Intressant att ni lyfter era olika åsikter. Kul med en utmaning men är nog mer inne på Herr Minimalists linje. När man handlar behovs prioriterat är det inte då ändå risk för att behovet finns kvar när året är slut och man bara handlar mer nästa år istället…

    Svara
  9. M

    Jag tror att fru minimalist nånstans skrev nånting om att det vore positivt med shoppingfritt för att mentalt stänga av det. Känner igen mig i att jag (som inte handlat till mig själv på säkert mer än ett halvår) tänker i förväg och lägger mycket energi på det som ska köpas, främst till barnen då eftersom jag själv inte handlat mer än ny amningsbh på de säkert ett år. En helg hade jag planerat in en massa saker, det var något som skulle köpas, en påse att lämna till secondhand, en att lämna till kappahl osv. Ärenden. Men så startade inte bilen. Vilken lugn helg jag fick! Helt otroligt! Då jag själv haft shoppingfritt i olika perioder har jag upplevt ett lugn i och med att det inte finns nån anledning att varken gå in på någon hemsida eller titta på vad som är på rea efter jul, för jag får ju ändå inte köpa något! Vissa av oss behöver nog utmaningen för att släppa det mentalt, inte för att vi är storkonsumenter i vanliga fall.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja precis, jag har ju inte shoppingfritt år för att jag har ett onormalt shoppingbeteende, utan för att samhället har det. Mitt ”problem” tycker jag har varit att jag ändå tänker mycket på ”nästa köp”. När jag ändå är inne på Tradera för att kika efter något specifikt till barnen, kan jag lätt göra sökningar till mig själv. Och skulle inte garderoben bli mer kompatibel och bättre med den där koftan/tröjan etc.
      Många av de där tankarna har faktiskt släppt allt eftersom. Jag suktar inte längre efter något plagg. Jag går inte längre in på Tradera. Jag besöker inte webbshoppar eller fysiska butiker. För som du skrev, det finns ingen anledning. Och det känns som någon form av ytterligare frihetskänsla.
      Kanske känns det annorlunda om någon månad om något jag verkligen behöver och använder gått sönder och jag inte ”får” köpa och ersätta det, men just nu landar jag i att jag känner en mig fri från att shoppa. :)

  10. madnor1

    Jag gillar shoppingfritt år. Hade ett 2013 och det fick mig att inse hur mycket jag handlade egentligen. Nu aspirerar jag på att optimera mitt hem. Är snart där tror jag. :)

    Svara
  11. Karlsson

    Hej. Jag undrar kan ni skriva om hur tar man hand om sig själv? Jag tänkte man ska inte ställa för många krav på sig, specielt när man ska leva minimalistiskt? Jag har super dåligt självförtroende typ i hela mitt liv, (20 år) och jag skulle vilja gärna få tips att bryta den dåliga vanan.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Hej, åh vilken svår men viktig fråga! Jag skriver det som dyker upp i huvudet och med lite minimalistisk touch på tipsen och i vissa fall länkar till specifika blogginlägg:
      – Fundera över vad du tycker om att göra, vad du mår bra av. Och gör mer av det.
      – Använd bara kläder du verkligen tycker om och känner dig bekväm i.
      – Skriv tacksamhets-dagbok eller bara tänk på saker du är tacksam över en stund varje dag.
      http://minimalisterna.se/hur-tacksam-ar-du/
      – Sträck på dig, en sådan liten sak kan göra skillnad för hur du känner dig. Samma sak med att le.
      http://minimalisterna.se/strack-pa-dig/
      – Sätt upp små mål för dig själv och känn dig stolt när du når dem.
      http://minimalisterna.se/att-forvalta-sitt-liv/
      – Träna eller rör på dig på ett eller annat sätt.
      – Umgås med personer som du känner dig trygg med och som ger dig positiv energi (minimera umgänge med energitjuvar).
      – Och våga testa att gå till en coach, terapeut, kurator, psykolog etc om du inte känner någon bättring efter ett par månader. De har utbildning och vet förhoppningsvis hur detta bör hanteras. Hittar du en som du klickar med så kan det vara värt mycket.

      Hoppas du lyckas bryta den dåliga vanan!

  12. Karlsson

    Jag tycker diss för shoppingfritt år.
    Att ha shoppingfritt år, det skulle bara innebär mer problem än nytta. Eftersom jag köper bara sånt som jag behöver.

    Svara
  13. Moa

    Jag tycker det låter skönt att slippa stressa runt i varuhus, och kämpa med krångliga shopping-sidor på nätet. Det svåra tycker jag är att dra gränsen för vad som är förbrukningsvaror, och vad som är shopping. Man måste ju köpa mat. Sen snålar man ju helst inte in på diskmedel och handtvål. Sedan behöver man ju fler saker till hushållet. Och hur drar man gränsen?! Det är väl få personer som köper saker bara för att köpa, utan man intalar sig att man såklart behöver just den grejen.
    Jag har läst om flera bloggare/författare som haft köpfritt år, och det finns så många sätt att dra gränsen. Men jag saknar en diskussion om hur man drar gränsen!

    Istället för att ha köpstopp eller shopping-fritt så försöker jag dra ner på mina Akilles-hälar, men varierande resultat. För mig är det lätt att ge upp ett projekt när det blir absoluta regler, så fort jag misslyckas så vill jag ge upp, det passar bättre för mig att ha som mål att dra ner onödiga inköp, då kan jag kännas att jag lyckas varje gång jag går förbi en sko-affär utan att köpa nya skor, istället för att känna att jag misslyckas när jag köper ett frukt-te på matbutiken trots att jag har femtielva teer hemma redan.

    Svara
    1. Moa

      PS. Jag tyckte det var jättebra att fru Minimalist skrev i januari om förhållningsregler till det shopping-fria året, det är just sånt jag har saknat hos andra tidigare.

    2. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tycker egentligen det inte spelar någon roll exakt var man drar gränsen, utan att man vet för sig själv vad man tycker är okej eller inte. Det handlar ju egentligen mer om att bryta mönster och tänka nytt än att ha en lång diskussion om strumpbyxor är okej, om smink är okej, om onödiga förbrukningsvaror är okej. Det blir i mina ögon onödiga detaljer, även om jag vet att vissa vill ha väldigt tydliga ramar.

      Jag tror de flesta inom sig vet vad som är okej eller inte för just dem. Smink är en typisk sådan sak, jag skulle kunna haft köpstopp på smink, det hade fått till följd att jag hade köpt en (eller kanske två) mascaror i december för att veta att jag har smink som räcker året ut. Det kändes bara fånigt för just mig och därför tor jag smink som undantag från mina regler för jag vet att jag ändå inte kommer ”gå loss” och köpa smink som kompensation för att jag inte får köpa annat (pga att jag inte har någon sminkintresse, kör bara med mascara). Men en helt annan person hade kanske överkonsumerat smink för att man har ett ”tomrum” eller ser det som sin chans att få shoppa loss när man inte får köpa kläder etc. Där hade det kanske varit bättre med ett köpstopp även på smink för att få någon förändring i tanke och handling.

      Men köpstopp är inte för alla, och det kan bero på såväl personlighet som vilken livsfas man är i om det är lämpligt.

  14. Helen

    Hej, kul att jag hittade denna sida, den inspirerar verkligen. Jag är en typisk shoppare, handlar saker jag inte behöver hela tiden, när jag är deppig, när jag har tråkigt, när jag har mycket på kontot och när jag nästan inte har något (då är det ju liksom ingen idé att spara). Ibland har jag onlineshoppat så mycket att jag glömt vad jag köpt. Jag har försökt med shoppingförbud många, många gånger men för mig är det som att hårdbanta. Jag blir så sugen att jag blir helt galen och shoppar loss som en tok efter ett tag. Jag drar gärna parallellen till att gå ner i vikt för det som är förbjudet blir mer önskvärt. Jag ska försöka tänka som jag gjorde när jag själv gick ner dryga 30 kilo, vad är det jag behöver för att klara mig. Vad behöver jag äta för att ”gå runt” och när ska jag unna mig något extra och hur mycket. För mig är det som för de flesta, de värsta shoppingrundorna är de oplanerade och spontana. Jag ställer mig sällan frågan vad jag behöver. Och nu när jag tänker på det så behöver jag typ… ingenting… i många år framöver. Så planering är nog svaret för mig, lämna bankkortet hemma (ha en femhundring i cash ifall något akut uppstår), ställa mig frågan – behöver jag det här – kommer jag att dö om jag inte får det här.

    Tack för inspirationen!

    Svara

Lämna ett svar