Etikettarkiv: anteckningar

Gamla lagar och regler åker ut

Vi har spenderat många timmar tillsammans, även om det var 7-8 år sedan nu. Du har blivit mer och mer inaktuell för varje år som gått och jag har inte tänkt använda dig i framtiden. Ändå har jag haft svårt för att släppa dig. Det känns lite som att slänga Bibeln i soporna, det känns helt enkelt fel fast jag i det här fallet vet att det är det enda rätta. Jag talar om min bok innehållande Sveriges Rikes Lag.

I helgen åkte min lagboken från år 2006 ut. Den har cirka 150 färgglada flärpar/index post-it där jag varsamt skrivit några ord eller hänvisningar för att lättare kunna hitta vid en tidspressad tenta. Inköpet var det dyraste av alla mina studieböcker och jag blir både nostalgisk och lite glad när jag ser den.

Det är ändå inte logiskt att jag sparat boken i alla dessa år. På mitt första jobb efter studierna fungerade den visserligen som stativ till datorskärmen för att få upp den på en mer behaglig höjdnivå. De senaste åren har den dock endast stått i bokhyllan och tagit plats. Med sina knappa tre kilo är detta inget jag vill släpa på vid kommande flyttar och nu fick den ge vika till förmån för mer ledigt utrymme. Det var fortfarande inget lätt beslut, men jag kände att tiden var inne.

Har du någon bok som du har svårt att skiljas från trots att du förmodligen inte kommer läsa eller använda den igen?

Nostalgilådan

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?

Anteckningar från högskolestudier

I samma veva som jag och Fru Minimalist flyttade ihop för drygt ett år sedan insåg jag att det var fjärde flytten som jag kånkade med mig tre riktigt stora och tunga kartonger. Kartonger som jag inte öppnat sedan jag stängde dem ungefär sju år tidigare.

I dessa kartonger låg pärmar med alla mina anteckningar från den tid då jag studerade till civilingenjör på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm. Anteckningar som jag aldrig haft behov eller lust att läsa igenom efter att sista tentan var över, men som jag trots det haft otroligt svårt att göra mig av med.

Nu stod jag inför ett dilemma. Skulle jag försöka pussla in dem i det redan trånga förrådet och fortsätta frakta med mig dem flytt efter flytt resten av livet? Skulle jag hyra ett förrådsutrymme någonstans och förvara dem där istället på obestämd tid? Eller skulle jag bita i det sura äpplet och inse att om jag inte haft anledning att läsa igenom någon av anteckningarna de senaste sju åren så kommer jag med största sannolikhet inte behöva dem de närmsta sju åren heller. Jag valde det sistnämnda alternativet, ställde fram ett halvt dussin tomma papperskassar och började gå igenom pärmarna efter innehåll jag kände mig bekväm med att slänga.

Initialt kändes allt jättejobbigt. Varje pärm innehöll tiotals, ofta hundratals sidor med vackert och noga nedskrivna anteckningar som jag lagt mycket tid och möda på att utforma så att både jag och andra enkelt skulle kunna förstå och ta del av dem efteråt. Varje sida var som ett litet konstverk i sig och det kändes som att slänga en bit av mig själv eller kanske mitt yngre jag varje gång en sida åkte ned i papperskassarna avsedda för pappersåtervinning.

Det tog även emot mentalt eftersom det kändes som att viktig kunskap gick förlorad. Hur skulle jag, om behovet mot all förmodan uppstod, kunna lösa en arbetsuppgift relaterat till något av kursområdena om jag slängt alla mina gamla anteckningar?

Vad som till slut fick mig att inse att jag inte kunde behålla allt var minnet av hur jag hjälpte till att rensa ur min mormors lägenhet efter att hon gick bort ett par år tidigare. Då arbetade familjen under många kvällar och helger med att fatta många jobbiga beslut kring vilka saker som skulle sparas, säljas eller slängas. Allra värst var det med alla kort, brev och anteckningar mormor sparat. Att slänga dessa kändes nästan som att förlora mormor bit för bit igen.

Med minnet av rensningen av mormors lägenhet i huvudet tog jag beslutet att inte spara några av mina anteckningar i syfte att visa min barn eller barnbarn hur duktig jag varit och hur vackert jag antecknat en gång i tiden. Om de skulle visa sig bli lika sentimentala som jag så skulle deras rensningsprocess bli ändå värre än min när det är dags. Dessutom skulle rensningstillfället i praktiken vara enda tillfället då de faktiskt såg anteckningarna, det vill säga sekunderna mellan att de öppnade pärmarna och att dessa åkte ned i soppåsarna.

Idag saknar jag som förväntat inte anteckningarna och den kunskap de innehöll även om det känns lite jobbigt att tänka på allt onödigt arbete jag lagt ned en gång i tiden. Dock överskuggas den känslan av lättnaden att väl ha tagit beslutet. Det eliminerade även det dåliga samvete jag känt varje gång jag tänkt på kartongerna och rensningen som väntade i källaren eller på vinden. Vad det gäller kunskapen så kan jag alltid köpa en ny och troligen mer aktuell kursbok om behovet mot all förmodan skulle uppstå.

Baserat på erfarenheten ovan är mitt råd att alltid göra sig av med anteckningar men även brev, vykort och tackkort med mera så fort de blivit inaktuella. I mitt fall gjorde tiden det bara svårare att slänga dem både för egen del men troligen även anhöriga om de hamnar i samma situationen någon gång förhoppningsvis långt fram i framtiden. Lycka till!

Exponentiell nostalgisk ränta

Blir det emotionellt jobbigare att slänga många typer av saker ju längre jag väntar? Den frågan ställde jag mig i början av året under rensning av flyttkartong efter flyttkartong fulla med pärmar med anteckningar och kursmaterial från mina civilingenjörsstudier på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan).

Anteckningarna i lådorna var mellan 7 och 12 år gamla. Anledningen till att jag sparade dem var att jag efter avslutade studier naivt trodde att jag kunde ha nytta av anteckningarna senare i arbetslivet. Dock är arbetslivet, enligt min erfarenhet, långt ifrån den akademiska världen och anteckningarna blev liggandes oanvända i sina kartonger år efter år.

I samma veva som jag och Fru Minimalist flyttade ihop och blev bitna av idén kring minimalism bestämde jag mig för att rensa ur flyttkartongerna. Något jag trodde skulle gå relativt snabbt och enkelt, men där misstog jag mig.

När jag väl började rensa tog det emot rejält att slänga delar av innehållet. Till exempel uppkopierade kompendier var enkla att slänga, medan det var betydligt värre med de genomarbetade föreläsningsanteckningar jag skrivit för hand. För dem hade det helt enkelt uppstått nostalgi hos mig och då upphör alla logiska resonemang att fungera. Det vill säga trots att anteckningarna inte hade något som helst praktiskt värde för mig, var det svårt att göra sig av med dem då de påminde mig om mina roliga år som ung teknolog.

Jag funderade lite på detta och kom, eftersom vi talar om mina gamla ingenjörsstudier, fram till en riktigt nördig modell för att beskriva mina insikter:

nostalgiskt startvärde * nostalgisk räntesats ^ tid = nostalgiskt slutvärde

Det nostalgiska startvärdet kommer av hur personligt eller emotionellt laddat något är från början. En gammal mobiltelefon eller ett A4-papper är inte särskilt personligt medan ditt barns första teckning eller din mormors handvävda bordsduk har ett betydligt högre startvärde. Den nostalgiska räntesatsen är även den relativ till hur personligt något var från början. Tiden är såklart den tid som förflutit sedan prylen kom in i ditt liv (förslagsvis räknat i år) och det nostalgiska slutvärdet styr hur jobbigt det är att göra sig av med sakerna även om de inte har något praktiskt värde eller fyller något konkret behov idag.

Låt mig förtydliga med två räkneexempel med värden tagna ur luften.

Din gamla mobiltelefon:

  • nostalgiskt startvärde = 1
  • nostalgisk räntesats = 5%
  • tid = 3 år
  • nostalgiskt slutvärde = 1*1,05^3 ≈ 1,1

Din mormors handvävda bordsdukar:

  • nostalgiskt startvärde = 2
  • nostalgisk räntesats = 10%
  • tid = 40 år
  • nostalgiskt slutvärde = 2*1,10^40 ≈ 90,5

Det vill säga att det är ungefär 90,5/1,1 ≈ 82 gånger jobbigare att göra sig av med mormors gamla bordsduk efter 40 år än din gamla mobiltelefon efter tre år, trots att det nostalgiska startvärdet inte var speciellt högt i något av fallen.

Vad jag försöker förmedla med inlägget är såklart inte en seriös matematisk modell för att räkna ut hur jobbigt det kommer bli att rensa bort något när du väl får tummen ur, utan istället vikten av att i tid göra dig av med saker som idag inte är speciellt viktiga för dig. Dels för din egen skull men också för dina barn och barnbarns skull. På så vis slipper både du och din familj mycket ångest, dåligt samvete och stora onödiga förvaringskostnader framöver.

Har du saker i ditt hem som du verkligen inte behöver, använder eller kanske inte ens gillar, men som du ändå behåller av nostalgiska skäl?

Minimalistiska Apptips Simplenote

Minimalistiska apptips – Simplenote (iOS)

Det här är det tredje inlägget i serien Minimalistiska apptips där jag går igenom appar för iOS som tillför mycket nytta i mitt liv och på ett eller annat sätt passar in i vår minimalistiska livsstil.

Den app jag tänkte recensera denna gång är appen Simplenote som är en tjänst som erbjuder möjligheter att skapa och spara anteckningar.

Det finns ungefär hur många olika tjänster och appar som helst för att spara anteckningar i mobiltelefonen. Det finns till och med inbyggda appar i iOS som följer med som standard. Vilken app man väljer beror såklart på ens behov, tycke och smak. Personligen insåg jag omedelbart att jag inte stod ut med den som medföljer iOS grundinstallation. Design och typsnitt gjorde texten svår att läsa och appen saknade även en del annan grundläggande funktionalitet. I och med detta tänkte jag noga igenom vad som är viktigt för min del och kom fram till att min kravbild egentligen är ganska enkel. Den tjänst jag kan tänka mig att använda måste uppfylla följande kriterier:

Den ska gå att använda i mobiltelefonen och motsvarande mobila enheterIdéer, tankar och insikter kommer inte på beställning utan oftast när jag minst anar det. Därför måste det gå att fånga dessa vart jag än befinner mig och då är mobiltelefonen oftast det bäst alternativet.

Den ska gå att använda via en webbläsare. Att arbeta på mobiltelefon är smidigt då jag är ute och rör på mig men generellt är det alltid smidigare att arbeta och skriva texter framför en dator om möjligheten finns. Därför måste det gå att enkelt komma åt anteckningarna även via en webbläsare på vilken dator som helst.

Den ska automatiskt synkronisera innehållet mellan alla enheter. Arbetar jag på mobiltelefonen ska alltid de senaste anteckningarna finnas där. Samma gäller om jag arbetar på en dator via en webbläsare. På så vis slipper jag manuellt underhålla och synkronisera två system och riskera att information går förlorad.

Den ska erbjuda möjligheten att tagga en anteckning med en eller flera taggar. När antalet anteckningar börjar växa till sig är det viktigt att enkelt kunna navigera bland dessa. En sökfunktion är såklart oumbärlig men lika viktig är möjligheten att kunna tagga upp en anteckning med en eller flera taggar. På så vis kan jag enkelt hitta och få överblick över en kategori av anteckningar. Som jag nämnt tidigare, till exempel i recensionen av att-göra-appen Remember the Milk, så gillar jag inte kategorier eller mappar eftersom man låser objektet till en enda kategori. Bättre är istället taggar som möjliggör att varje objekt kan tillhöra en eller flera kategorier eller mappar. Det återspeglar verkligheten eftersom samma objekt ofta passar i flera kategorier och bör synas på samtliga av dessa.

Den ska inte distrahera användaren från dess huvudsyfte. I denna samt nästkommande två kriterier kommer den minimalistiska biten in. Huvudsyftet för mig är att fånga idéer, tankar och insikter innan jag glömmer dem igen. Jag är inte intresserad av att ha tio nivåer av rubriker, kunna skapa kursiv, fet och färgsatt text och så vidare. Det distraherar bara från tjänstens huvudsyfte.

Den ska vara extremt lättanvänd och användarvänlig. Personligen gillar jag inte appar som kan och bör anpassas i all oändlighet innan de går att använda eller där gränssnittet är rörigt, oöverskådligt eller innehåller irrelevant information. När jag startar upp tjänsten ska det vara självklart vad jag kan göra och hur jag kommer igång med så få steg som möjligt.

Den ska enbart erbjuda anteckningsmöjligheter. Många leverantörer av motsvarande tjänster verkar ha extremt svårt att säga nej till sina användares förslag på funktionalitet alternativt en otydlig bild över vilka tjänster och produkter de vill leverera. Det börjar ofta bra och snart har de något som liknar Microsoft Word i mobilappen med extremt utvecklade textredigeringsmöjligheter, möjlighet att ladda upp bilder och ljudklipp, en kombination av kategorier och taggar, automatiskt gps-positionering, inbyggda att-göra-listor, möjligheten att kunna rita för hand och så vidare. Personligen föredrar jag ett fokuserat verktyg som smidigt och enkelt löser mina grundläggande behov.

Den ska erbjuda en effektiv sökfunktion. Oavsett hur duktig jag är på att strukturera upp anteckningar med taggar och ta bort de anteckningar som inte längre är relevanta så kommer det relativt snart att finnas mer anteckningar än jag kan överblicka. Då är en effektiv sökfunktion oumbärlig.

Med dessa kriterier klara för mig sökte jag igenom de populäraste apparna på Apples App Store och hittade många eleganta och intressanta alternativ. De flesta föll på att de inte erbjöd möjligheten att komma åt innehållet via en webbläsare. Lika många föll på gränssnitt eller syfte som tappat fokus med följden att de implementerat hur mycket irrelevant funktionalitet som helst. Till slut stod valet mellan två leverantörer; Evernote och Simplenote. Båda alternativen var lite dyrare än de flesta andra eftersom de har en årlig kostnad istället för en mindre engångskostnad men denna är försumbar för min del med tanke på hur mycket jag använder tjänsten.

Vad som gjorde att jag till slut valde Simplenote trots Evernotes allmänna popularitet, rikedom på funktionalitet och integrationspunkter med andra system var Simplenotes enkelhet och elegans. Utvecklarna av Simplenote har skalat bort all funktionalitet förutom de önskemål jag beskriver ovan. Det finns inga möjligheter att specialformatera text, bara skriva den precis som den är. Första raden i anteckningen blir automatiskt rubrik när anteckningarna listas, resten blir vanlig enkel text. Skapar jag en ny anteckning när jag filtrerat så får denna automatiskt samma taggar som de anteckningar som matchar filtreringen. När appen startas kommer du direkt till en lista av samtliga anteckningar sorterade på när de editerades senaste och där du extremt enkelt kan söka eller filtrera på taggar alternativt skapa en ny anteckning. Inga andra tjänster eller funktionalitet erbjuds förutom synkronisering mellan olika enheter och åtkomst i webbläsaren. Helt underbart minimalistik app och tjänst men andra ord!