Etikettarkiv: arv

En helt ny garderob

Här om veckan fick Storasyster Minimalist en helt ”ny” garderob med kläder i storlek 92. Det är otroligt tacksamt att ha några år äldre släktingar, i vårt fall kusiner, att ärva kläder från. När en storlek börjar bli för liten, går vi ner i källaren, kikar i kartongen med ärvda barnkläder och letar reda på påsen vi markerat med den storlek vi nu är på jakt efter.

Vi tvättar sedan plaggen och skriver in på bloggens in-lista (inte att förglömma! :) ). Ibland inser vi att garderoben behöver kompletteras med något plagg och går då tillväga som vi tidigare nämnt i blogginlägget ”Nya och gamla kläder till barnen”, med att börja leta second hand.

Sedan är det dags att namna kläderna och där har vi gjort det enkelt för oss. Vi köpte lappar som klistras fast genom att stryka med strykjärn och har bara efternamnet på märkningen. Vi har ett ovanligt efternamn och då slipper vi namna om när lillebror ärver plaggen.

Tillbaka till det här med att ärva kläder. Vi tycker det är toppen av flera anledningar, men det finns såklart även små nackdelar. Som att plaggen sällan är de vi själva skulle valt om vi köpt i butik eller second hand. Ibland får vi fler plagg än vad vi skulle köpt själva, men ju större storlekar desto färre plagg i påsarna med ärvda kläder då de slits mer och redan använts av minst två barn innan våra barn. Oftast är det plagg av kända märken, med stigande ålder har de blivit allt mer tjejiga vilket inte är så konstigt då vi mest ärver kläder från två tjejkusiner. Vi hade förmodligen köpt mer neutrala färger och plagg så att även lillebror kunnat ärva samma kläder i större utsträckning. Nedan syns plaggen i storlek 92 som nu tagits i bruk, vi har ett par plagg kvar i storlek 86 som vi kompletterar med.

barnklader_92

En ”ny” uppsättning med ärvda kläder, denna gång i storlek 92.

Fördelarna med att ärva kläder väger dock mångdubbelt över:

Miljövänligt. Det känns otroligt bra att det inte behöver nyproduceras kläder till våra barn, utan att befintliga som redan är i omlopp kan används och slitas eftersom de ju har mer att ge.

Tidsbesparing. Det enda jag kan minnas att vi själva köpt helt nytt i en butik än så länge är ett par simbyxor inför första babysim-kursen med Storasyster. Dessa har lillebror nu som går på sin första babysim-kurs. Sen har vi såklart fått ett par nya plagg i present till båda barnen.

Ekonomiskt. Det känns otroligt lyxigt att slippa lägga en hel del pengar på barnkläder, framför allt ytterkläder. Inte minst eftersom någon av oss varit föräldraledig de senaste åren. Vi har kompletterat med en del plagg i vissa storlekar men då genom Tradera eller second hand.

Energibesparing. Visst går det att köpa första bästa i närmsta butik, men det är inte vi att göra så. Ska ett plagg införskaffas vill vi helst att det är gots-märkt, att det i färg och mönster går lika bra till tjej som kille och att det känns hyfsat prisvärt. Att researcha utbud, hålla koll på budgivningar på Tradera, eller ta sig till lämplig butik, det är energikrävande.

I förrådet förvarar vi kläderna i påsar som vi märkt med rätt storlek. Det är extra roligt med plagg som Adidas-dressen nedan. Den köpte Fru Minimalist till första syskonbarnet för 5-6 år sedan. Nu har den kommit tillbaka till oss och passar till Storasyster Minimalist som blir tredje barnet att bära den.

Vad tycker du är för- respektive nackdelar med att ärva klädesplagg till barnen?

adidas_dress

Adidas-dress köpt för 5-6 år sedan till Fru Minimalists första syskonbarn.

När mammor dör

För tre år sedan gick min mormor bort efter ett snabbt sjukdomsförlopp. Vi stod varandra väldigt nära och jag hann knappt ta in att hon var sjuk och inte längre bodde i sin lägenhet förrän hon var borta. Vilket samtidigt var skönt eftersom hon slapp bo på hem eller ligga på sjukhus särskilt längre. Nu tre år senare föddes vårt andra barn, Lillebror Minimalist, kring samma datum. Jag kan fortfarande känna en sorg över att hon aldrig fick träffa något av sina barnbarnsbarn. Men så är livet, och när ett ljus släcks tänds ett annat någon annanstans.

Jag läste nyligen en dikt av Göran Tunström:

”När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta.
När mammor dör, växer det sly överallt.”

Det var först när jag själv fick förmånen att bli mamma till Storasyster Minimalist, som jag insåg hur mycket min mamma måste älska mig. Det är svårt att förstå hur det ska finnas plats för mer kärlek till fler i samma hjärta. Men modershjärtan växer sig större i takt med att familjen växer och fler kärleksfulla individer tar sig in i ens liv. En dag har det plats för både partner, barn, barnbarnsbarn och andra i ens närhet som förtjänar en plats.

Att få egna barn har samtidigt gjort mig mer rädd att förlora min mamma. Hur ska jag kunna navigera mitt liv utan det sista väderstrecket? Hur ska jag lära mig leva med mindre syre? Kommer jag någonsin hitta en glänta där jag kan se det vackra bortom all sly när jag mist den som älskat mig allra mest? Hon som gav mig livet, min mamma.

Men vad har det här med minimalism att göra? Kanske inget. Eller kanske allt. För i grund och botten är familjen det viktigaste många av oss har. Ändå har vi svårt att prioritera och uppskatta den i jakten på en framgångsrik karriär, mer pengar, högre status, fler prylar och ett fullspäckat schema där tid och umgänge med familjen sällan bokas in som en aktivitet. Trots att det kanske är den viktigaste aktiviteten av alla.

Att sälja ärvda ting

Här om dagen var det två år sedan min mormor gick bort. Vid bouppteckningen ett par månader senare fick jag bland annat en klassisk servis från Hackefors med blomman Linnea, så här skrev jag om servisen då:

Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter. Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att sälja servisen. Sedan den kom in i hemmet för knappt två år sedan, har varje kopp, fat och assiett stått varsamt inslaget i tidningspapper i en plastkasse. Jag kände att de förtjänade bättre än så, att någon annan säkerligen skulle ta hand om servisen bättre och förhoppningsvis även använda den. Som vi tidigare skrivit i inlägget Om jag vore en pryl:

Om jag vore en sak så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet. Den dag jag av en eller annan anledning inte längre är aktuell vill jag ha kommit till maximal nytta under min verksamma tid.

Servisen kom inte till maximal nytta hemma hos oss och under överskådlig framtid skulle den heller inte göra det eftersom ingen av oss tycker om kaffe. Jag gick även igenom våra tips om hur du bäst hanterar minnessaker som vi skrev i inlägget Nostalgi och minnessaker, men inget där var direkt applicerbart på servisen.

Här kommer kruxet och knepet att kunna sälja saker du har byggt upp nostalgisk ränta kring, och prylar du ärvt och därför känner mer hänsyn och ansvar för. Gör något särskilt för pengarna du säljer saken för. Låt dem inte bara bli en del av familjens allmänna vardagskonsumtion, om du inte har det enormt knapert för tillfället förstås. Om det handlar om större summor kan du och/eller familjen göra någon minnesvärd aktivitet tillsammans. Ett annat bra alternativt är att låta pengarna bli ett bidrag till barnens sparkonto.

Vad vi gjorde för hundralapparna som servisen gav? Jo, vi satte in dem på Bebis Minimalist nyöppnade sparkonto i samband med dopet. På så vis blev pengarna från servisen som en gåva till Bebis Minimalist från gammelmormor, vilket kändes fint.

Har du några nostalgiska och/eller ärvda saker som inte används och som skulle kunna säljas?

Nostalgi och minnessaker

Vid ett par tillfällen har vi fått frågan om hur du ska hantera minnessaker och prylar du fått eller ärvt som har ett nostalgiskt eller känslomässigt värde snarare än fysiskt sådant. Det är lätt att bli sentimental och fäst vid prylar som påminner oss om vårt förflutna och som får oss att förflytta oss bakåt i tiden. Eller saker som tillhört våra nära och kära och som fyller dig med glada minnen om personen. Förmodligen hör dessa prylar till de svåraste att göra sig av med för väldigt många.

Barnens första klädesplagg, anteckningsblock från skolan, fotbollsbilder från VM 94, en hjärtformad sten från en resa, studentskylten dina föräldrar gjort, nallen från din första stora kärlek, farfars gamla fickur eller kepsen med din idols autograf. Denna typ av nostalgiska minnessaker har stor risk att hamna i en låda i förrådet, källaren eller på vinden, kanske i din nostalgilåda. Men hur kan du tänka kring och vad kan du göra med sakerna som väcker så mycket minnen och känslor?

Visa upp. Att göra sig av med minnessaker betyder inte att alla behöver rensas ut. Fokusera istället på de som betyder mest för dig och som gör dig innerligt glad och låt dessa ta plats i ditt hem. Ibland håller vi fast vid saker i ett försök att hålla fast vid personer som lämnat oss. Hedra istället dessa personer genom att visa upp saker som tillhörde dem och som har en historia. En hel kartong med minnessaker undangömd i källaren känns mer meningslöst än att ha ett fåtal av dem synliga i hemmet, som genererar glädje när du ser dem. Jag har en bägare från Frimurarna och en gammal dalahäst som tillhört min morfar respektive mormor, dessa står i vår bokhylla och skapar en retro touch.

Använd. Låt inte minnessakerna ligga nerpackade eller undangömda utan använd de som går att nyttja. T-shirten från favoritfestivalen, smycken du ärvt av din farmor, eller finbesticken du fick i studentpresent men fortfarande aldrig använt. Kanske kan du träna eller sova i t-shirten istället för att låta den ligga längst ner i byrålådan, och annars är det kanske dags att låta den lämna hemmet. Finbesticken jag samlat och sparat på i tio års tid låg länge nerpackade i en flyttlåda men är nu de enda bestick vi äger och använder. När min mormor gick bort ärvde jag bland annat en glasvas och en glasskål som vi använder regelbundet.

Digitalisera. Om du sparat framkallade fotografier, kvitton och andra dokument, kan det vara aktuellt att digitalisera dessa. Men inte utan en rejäl rensningsomgång först. Beroende på vad det är du sparat kan du scanna eller fota av dem, och sedan organisera dessa digital. Även minnessaker du har svårt att släppa iväg kan vara värda att fotografera och spara digitalt för att sedan lättare kunna låta den fysiska saken lämna hemmet. För några månader sedan slängde jag ett 30-tal diplom som jag sparat genom åren, några av dem ser ni nedan. Det var en skön befrielse och känsla att inse att de inte längre hade något värde för mig. Fina inbjudningskort och tackkort tar jag ett foto på och sparar i en särskild mapp i mobilen som minne men också som inspiration den dag jag själv ska skapa något liknande.

Passar minnessaken inte in på något av ovannämnda och du ändå inte kan göra dig av med den? Det är helt okej, så länge det rör sig om ett fåtal saker. Så känner vi också kring exempelvis våra dagböcker, scrapbook-fotoalbum och studentmössan. Dessa förvaras därför i vår respektive nostalgilådor i källaren och kommer medvetet bara flyttas med vid varje flytt. Kanske blir lådorna lättare med åren eller också tynger vi dem med ytterligare nostalgiska minnessaker. Mer än en varsin flyttlåda med saker blir det dock aldrig.

Vilka minnessaker har du svårt att göra dig av med?

Diplom

Nostalgilådan

Även som minimalist kan det finnas saker som man aldrig någonsin vill göra sig av med. Det kan exempelvis vara dina första små skor som barn, dagböcker från den humörstinna tonårsperioden, studentmössan med personliga kommentarer från vänner, kärleksbrev från första kärleken, ett nästan ihjälkramat mjukisdjur eller något annat kärt minne där man byggt upp ovanligt mycket nostalgisk ränta.

Gemensamt för denna typ av personliga saker är att de inte finns något behov för dem att synas i hemmet. De behöver inte heller ta plats i befintliga förvaringslösningar i bostaden, eftersom du ytterst sällan tar fram eller gör något med sakerna.

Vi har löst detta med något som vi kallar för nostalgilådan. I vårt källarförråd har jag och Herr Minimalist varsin flyttkartong där vi samlar på ovannämnda typer av nostalgiska minnen och saker. Vi är fullt medvetna om att vi aldrig kommer packa upp dem utan bara flytta lådan från förråd till förråd de gånger vi byter boende. Och det är helt ok.

Vi kommer säkerligen fylla på den ett par gånger längs vägen. Den dag våra respektive föräldrahem behöver rensas mer ingående exempelvis. Jag kommer säkert lägga ner någon sak tillhörande min mormor i lådan den dag de inte uppfyller kraven för att få synas i lägenheten, eftersom de ändå har ett stort personligt värde för mig.

Utöver några av sakerna som nämnts i inledningen så förvarar vi även exempelvis fotoalbum från tiden innan digitalkameran fanns, några skolkataloger och anteckningsblock från grundskolan i nostalgilådan.

Likväl som vi rensar i hemmet regelbundet rensar vi även då och då i nostalgilådan. Vid varje flytt och även då något nytt läggs ner görs en snabb genomgång för att se att det som ligger där verkligen betyder något fortfarande. Exempelvis hade jag några böcker liggandes i lådan ett tag som jag verkligen ville bevara, vilka jag nu har rensat ut istället. Livet förändras ju och synen på saker och dess värde likaså.

Har du någon form av nostalgilåda och vad förvarar du i så fall i den?

Bouppteckning och prylar in

Tidigare i somras förlorade jag min mormor som jag hade en väldigt nära relation till. Vi har tidigare skrivit om svårigheten att veta vad som ska sparas vid en bouppteckning. För ett par veckor sedan blev bouppteckningen klar och de saker jag tingat i somras levererades hem till oss.

Det var betydligt fler saker än jag minns det och genast sköljde en våg av ominimalism över mig samt lite ångest över att behöva ha så mycket på in-listan denna månad. :-)

Mormors saker

Som du kan se på bilden var det en salig blandning av prylar som nu kom in i vårt hem och jag tänkte redogöra för ett urval av dem nedan.

Glasskål. En skål som varje julmiddags efterrätt serverats ur och nu är det dags för mig att hitta en god efterrätt att servera ur densamma så att den kommer till användning ofta.

Bägare från Frimurarna. Detta är den enda minnessak jag har från min morfar som jag aldrig hann träffa då han gick bort innan jag föddes. Det känns som en annorlunda, personlig och unik minnessak och jag ser den framför mig med vitsippor i om våren.

Mahjongspel. Mina föräldrar reste en del när jag var liten och jag bodde då hos min mormor. Om kvällarna spelades det ofta mahjong med vänner och jag fick sitta och titta på när de slängde sig med konstiga uttryck som ”Grön drake”, ”Sitter på en sten” och ”Nordan”. Självklart fick även jag lära mig spelet så småningom samt terminologin, och nu har spelet från 1952 gått i arv till mig.

Glasvas. Perfekt storlek för en ros eller fem. Genast åkte den billiga variant vi tidigare ägde ut. En in – en ut.

Servis Linnea. Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter (alla delar är inte uppackade på bilden). Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

Eventuellt kommer vissa av sakerna från bouppteckningen att säljas på nätet eller loppis. Jag föredrar att ha ett fåtal minnesvärda saker som vi verkligen använder och kan glädjas av, men till en början får de alla komma in i hemmet.

Hur stor del av det du fått i arv har du behållit och hur stor del har du kunnat göra dig av med efter en tid? Vilken typ av saker har det i slutändan blivit kvar från arvet?

Vad sparar man vid en bouppteckning?

Efter onsdagens mycket fina och personliga begravning av min kära mormor, besökte vi på torsdagen hennes lägenhet. Vi är tre familjer som ska ta hand om kvarlåtenskapen och var och en får sätta post-it-lappar med namn på ägodelar man vill ha. Är det flera som vill ha samma föremål drar vi lott om det.

Jag hade otroligt svårt att välja vilka saker och prylar jag skulle sätta en lapp på. Vad är typiskt mormor, vilka saker förknippar jag med henne och vad kan jag själv ha nytta av och använda?

I grunden är det inget vi direkt behöver till vårt hem och jag vill inte ta för mycket prylar som bara blir liggandes i en låda i förrådet eller ståendes oanvända i ett skåp. Jag är dock rädd att många av mina minnen kommer blekna om jag inte har något som påminner om mormor, vår relation och allt vi upplevt tillsammans. Jag har fått rådet att hellre spara för många saker än för få, det går alltid att rensa om ett år men däremot inte att ångra det jag inte behöll. Min minimalistiska grundsyn gör att den ena delen av mig enbart vill ta hand om saker som jag vet med säkerhet att vi kommer att använda i vårt hem eller exempelvis smycken som jag kan och vill bära. Den andra delen vill spara alla möjliga saker som jag förknippar med henne, allt från skålar och vaser till serviser och foton.

Vad jag till slut behöll får ni se när vi summerar månadens in och ut i juli eller augusti, beroende på när vi hunnit skifta ut sakerna. Jag har en känsla av att en av dessa månader kommer ha en övervägande del på in-sidan av förklarliga skäl.

Vad har du sparat för föremål från nära släktingar eller vänner som gått bort och hur tänker du i processen?