Etikettarkiv: balans

Så enkelt men ändå så svårt

Minimalism kan sammanfattas så här:

Minimalism_samf

Minimalism handlar till stor del om att komma underfund med vilka saker, människor och aktiviteter som är viktiga för dig och vilka som inte är det, samt att våga välja bort de sistnämnda. I teorin låter det otroligt enkelt.

Problemet är att de flesta av oss är så fast i ekorrhjulet att vi inte tar oss tid att uppmärksamma vad vi egentligen vill i livet, jämfört med vad vi tror att vill, borde vilja utifrån samhällets normer och vår omgivning, eller vad som bara råkar bli.

Det är lätt att tappa kontakten med våra inre värderingar, om vi ens någonsin tagit oss tid att lyssna på och fundera kring dem. Ofta har vi fullt upp med att fylla våra liv med mer prylar, fler åtaganden, längre to-do-listor och ytterligare relationer att underhålla. Vi köper fler saker än vi behöver eller har plats för, fyller kalendern tills det inte får plats mer aktiviteter, stressar och flänger runt på helgerna, stirrar i våra mobiltelefoner så fort vi får en kort paus och hänger på sociala medier för att inte missa något. Detta trots att de flesta helst vill spendera mer tid hemma med familjen, prata lugnt kring middagsbordet, läsa i soffan eller kanske träna.

Så hur kan du göra för att komma underfund med dina prioriteringar i livet, vilka saker, människor och aktiviteter som tillför värde och vilka som inte gör det?

Ett förslag är att ställa frågor till dig själv som du besvarar ärligt. Har du en partner eller nära vän kan ni göra det tillsammans och samtidigt lära känna såväl er själva som varandra lite bättre. Nedan finns 10 frågor som kan få dig att inse vad du borde lägga mer tid och fokus på i livet, och vad du kanske borde rensa upp och minska ner för att i längden bli lyckligare:

1. Vilka är dina 3-5 viktigaste pusselbitar i livet som du inte vill vara utan?

2. Vad skulle du vilja göra mer av i livet?

3. Vad skulle du vilja göra mindre av i livet?

4. Vilken typ av aktiviteter ger dig mer energi än de tar?

5. Vilken del av dagen ser du vanligtvis mest fram emot och varför?

6. Hur många timmar per dag känner du dig stressad och vad skapar den stressen?

7. Vilken känsla ger ditt boende dig?

8. Vilken är din favoritplats i hemmet och varför?

9. Om du tittar i din kalender närmsta veckan/månaden, vilka av åtagandena och aktiviteterna ser du fram emot och vilka är energikrävande måsten?

10. Om du får en helt oplanerad ledig dag, hur skulle du då välja att spendera den?

Så till den förmodligen viktigaste frågan, utifrån svaren på frågorna ovan, vad kan du göra redan idag som tar dig i en positiv riktning? Kan du planera in något du vill göra mer av, plocka bort eller avboka något i kalendern som tar mer energi än det ger eller som skapar stress? Spendera mer tid på din favoritplats i hemmet eller skapa en sådan plats? Eller planera in den typen av aktiviteter du skulle göra om du fick en oplanerad dag? :)

Hoppas dessa frågor ger dig en liten tankeställare kring dina prioriteringar och hjälper dig framåt på den minimalistiska resan. Den är ju så enkel men ändå så svår. :) Vill du ha praktiska och handfasta tips samt en steg för steg guide ska du läsa inlägget ”Så börjar du den minimalistiska resan”. Lycka till! :)

Minimalistiska apptips – Life Cycle (iOS)

Det här är det elfte inlägget i serien Minimalistiska apptips där jag går igenom appar för iOS som tillför mycket nytta i våra liv och som på ett eller annat sätt passar in i vår minimalistiska livsstil.

Den app jag recenserar idag är den relativt nya appen Life Cycle från det svenska bolaget NorthCube. Vad den gör i korta drag är att automatiskt samla in och presentera pajdiagram samt liknande statistik över ungefär vart och med vad du spenderar dygnets, veckans, månadens och årets alla timmar.

Men varför är det intressant?

Jo, för när du får din tid visualiserad på det här sättet så tenderar det att avslöja de små vita vardagliga lögner vi drar för oss själva. Till exempel hur lite eller mycket tid du faktiskt spenderar på jobbet, på gymmet eller i joggingspåret, med shopping eller på Hemnet-safari, i bilen eller på kommunala färdmedel samt hos vänner och bekanta. Appen gör med andra ord dig medveten om hur du i grova drag spenderar ditt liv samt motiverar dig förhoppningsvis att ta ändå bättre vara på livet på både kortare och längre sikt.

I mitt fall håller jag ett extra öga på den tid jag spenderar på öppna förskolan, i lekparker och på spännande dagsturer samt långpromenader, vilka är högt prioriterade aktiviteter under min föräldraledighet med Storasyster Minimalist.

Hur fungerar det rent tekniskt då?

Life Cycle använder mobilmaster och wi-fi för att avgöra din position samt mobilens accelerometer för att avgöra när du promenerar eller utför liknande aktiviteter. Den använder med andra ord inte GPSen och är därför ovanligt batterisnål jämfört med liknande appar som valt att lösa samma utmaning med just GPS.

Första gången du besöker en ny plats kommer Life Cycle att fråga dig var du är samt vad du håller på med, men redan efter ett eller ett par besök har den lärt sig och sköter kategoriseringen automatiskt. När det gäller aktiviteter som promenad, jogga, cykla samt transport med bil, buss, tunnelbana eller motsvarande så träffar den rätt helt på egen hand redan från början.

Life Cycle är även integrerad med Apple Health, FourSquare och Facebook. Integrationen med Apple Health gör det möjligt för den att hämta hem annan information som det antal steg du gått under dagen samt hur du har sovit under natten. Integrationen med FourSquare gör att appen automatiskt föreslår ställen där du nyligen befunnit dig, vilket underlättar kategoriseringen första gången du besöker en ny destination. Integrationen med Facebook gör det möjligt att få statistik över hur mycket tid du spenderar tillsammans med specifika vänner, vilket dock kräver att även de har ett Facebook-konto samt Life Cycle installerad på sin smartphone.

Det här låter ju fantastiskt men har inte appen några svagheter?

Jodå, i dagsläget har den ganska stora problem att hålla isär destinationer som ligger närmare varandra än cirka 200 meter och det finns inget sätt att manuellt bryta isär felkategoriseringar när det gäller plats utan bara när det gäller aktivitet. Den har även en tendens att missa korta ”promenadbesök” på tex ICA eller andra typer av butiker. Är du sjukligt noga med ditt data får du med andra ord dröja sig kvar i butiker extra länge strykandes längs med hyllorna likt en villrådig snattare. Förhoppningvis är båda problemen ovan barnsjukdomar som kommer åtgärdas allt eftersom appen mognar.

Något som Life Cycle däremot troligen aldrig kommer ha möjlighet att göra är att automatiskt fånga detaljer i vardagen som till exempel exakt vad du gör med tiden hemma eller på jobbet. Dock har du redan nu möjlighet att definiera detta manuellt om du har tid och lust.

Vad har jag då lärt mig sedan jag började använda Life Cycle?

Jag spenderar otroliga mängder av dygnets timmar hemma och enligt mina egna preferenser alldeles för lite tid på träning, bloggen samt tillsammans med vänner och ”gamla” familjen. Däremot är jag duktig på att ta vara på min föräldralediga tid och stimulera Storasyster Minimalist och mig själv med dagliga dagsutflykter och liknande aktiviteter.

Life Cycle Screenshots

(1) Exempel på pajdiagram för min dag fram till ca 15:00, (2) Exempel på diagram för den tid jag i snitt spenderar på öppna förskolan, (3) Exempel på pajdiagram för hela min vecka fram tills idag (lördag).

Kommer jag att fortsätta använda Life Cycle när jag börjar jobba igen?

Absolut! Jag har en tendens att vara lite av en arbetsnarkoman och arbeta för långa dagar och ta för korta luncher och fikapauser, vilket går tvärt emot mina nya pappavärderingar. Appen kommer därför att förbli installerad och tydligt visa ifall jag inte lever upp till mina prioriteringar, både på arbetet men även privat. Jag rekommenderar med andra ord appen starkt trots vissa funktionella tillkortakommanden i dagsläget.

Vad känner du, är det intressant för dig med bättre överblick kring hur du spenderar din tid?

Gästminimalister berättar: Peter

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Peters mycket intressanta berättelse om sitt, i vårt tycke, extremt minimalistiska och anonyma liv. Det är också det som är en del av charmen och det positiva med minimalism, att alla kan hitta sin nivå utifrån sina egna förutsättningar och liv. Eventuella frågor och funderingar som Peters berättelse genererar besvaras i kommentarsfältet.

Jag har levt ett minimalistiskt och enkelt liv under ett par år. Efter ett par förändringar i mitt arbete blev jag mer intresserad av hur jag kunde anpassa livet till att bli mer anonymt och förhoppningsvis mer säkert. Med det avser jag att vara osynlig på internet och svårare att spåra IRL i kombination med minimalism tog jag mig an utmaningen. När du kommer in i mitt hem ska det avslöja så lite som möjligt om mitt privata jag.

Jag lever ensam, är inneboende i en direkt anslutande lägenhet och har inga barn. I arbetet bär jag uniformer. Detta är förutsättningar som gjort att jag kan leva med endast 92 saker. Fördelningen av saker ser ut som följer: kök 14, sovrum 11, kläder 47, övrigt 20.

Jag har inga konton på sociala forum, skapar tillfälliga mailadresser vid konversationer eller beställningar av biljetter. Jag har en annan krypterad mail som jag använder sparsamt. Jag har inget registrerat telefonnummer, äger dock en smartphone men alla funktioner med positioneringar är avstängda. Jag använder en sökmotor som inte spårar. Allt är krypterat och jag har vpn på både dator och telefon. Min dator och telefon har en mängd säkerhetsinställningar och minimalistiska inslag, jag har i princip inget på dem, inga foton, inga dokument, sådant rensar jag bort så fort jag kan.

Jag har en bank med bankfack, där jag sparar viktiga dokument som betyg, pass och cv. Jag använder främst kontanter, som jag tar ut en gång i månaden inne på banken. I och med att jag handlar med kontanter kan ingen se vart jag är eller vad jag håller på med eller vad jag är intresserad av.

All post som kommer till mig lämnar jag i sekretesspåsen på jobbet. Jag har avsagt mig adresserad reklam, jag finns inte med på listan utanför porten och för att komma in så krävs det portkod. En annan fördel med att bo inneboende är att jag inte behöver ha elavtal, internetabonnemang etc. En del av detta är ju en slump, men det passar mig väldigt bra.

På fritiden köper och läser jag mycket böcker vilka jag sedan skänker bort, alltså inga lånekort som avslöjar vad jag läser. Reser jag aktiverar jag ett tillfälligt konto för audiobooks som jag betalar med ett prepaidkort och registrerar kontot på en tillfällig mailadress. Jag lyssnar mycket på radio och spelar schack. Träning är ett stort intresse, men mitt arbete innehåller träning i ganska hög utsträckning och jag behöver därför inget gymkort. Jag lever ett ganska tillbakadraget och stillsamt liv.

Jag bär inte kläder som bara finns i Sverige, vilket faller sig väl i och med att jag föredrar främst engelska klädmärken. Jag har enkel och väldigt klassisk stil, om ett plagg slits ut köper jag ett nytt likadant. Anledningen till att det fungerar är att jag bara har klassiska plagg som aldrig går ur produktion. Jag har flera uniformer, och några av dem kan jag ha vid privata tillställningar vilket är praktiskt.

Ibland reser jag vilket alltid sker med en carry-on-väska. Jag skulle aldrig lämna ifrån mig min väska, för mig är det tillräckligt att låta den åka igenom röntgenmaskinen utan min hand på den. Reser jag inom landet så brukar jag åka buss, tåg och ibland lånar jag en bil av en kollega.

Initialt gav denna utmaning en del bryderier och ställningstaganden. Anledningen till denna omställning var dels att en del bekanta blev utsatta för skimning och någon av identitetsstöld, och dels så bytte jag arbete och ville då bli mer anonym. Det viktigaste är att livet ska vara enkelt och åtgärderna får inte komplicera det. Vänner och bekanta märker inte nämnvärt dessa åtgärder, vilket är ett syfte i sig.

Om du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

En månad med långsamhet

Bättre sent än aldrig var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om december månads utmaning som går ut på att använda mig av långsamhet, speciellt i arbetslivet.

Jag har fått feedback av en äldre kollega, som jag ser litegrann som en mentor, att jag tenderar att vara väldigt snabb. Jag talar snabbt, jag tänker snabbt, jag agerar snabbt och jag till och med rör mig snabbt. Det kanske låter som något bra men det finns nackdelar, både för mig själv och min omgivning:

  • Att tala snabbt gör att mottagaren måste anstränga sig hårdare för att hänga med och kanske till och med tenderar att bli stressad. Att tala långsammare är behagligare för mottagaren, ger öppningar för andra att bemöta det jag säger och ger dessutom mig själv mer tid att bättre formulera mina tankar och idéer.
  • Att tänka snabbt gör att jag snabbt anser mig kommit fram till en lösning och kan gå vidare, men risken finns att lösningen inte alltid är den bästa. Att ge mig själv tid att tänka ett par extra varv, speciellt kring viktiga eller komplexa beslut eller ämnen gör att jag kan ta fler aspekter i beaktning, ta klokare beslut samt förankra eventuella insikter och kunskap i mig själv innan jag går vidare. Att helt försöka låta bli att tänka och bara lyssna när andra pratar ligger även det i målbilden.
  • Att agera snabbt gör att saker och ting blir gjorda och kan strykas från min att-göra-lista, men kanske inte alltid de högst prioriterade sakerna och mina åtgärder är kanske inte alltid heller tillräckligt förankrade på samtliga håll. Att agera långsammare kommer ge mig möjlighet att identifiera det jag inte borde göra, utföra det jag bör fokusera på bättre, samt förankra det som förankras bör.

Att hela tiden vara snabb tar dock mycket onödig energi. Energi som jag hellre har kvar vid arbetsdagens slut. Samtidigt finns det något tilltalande med känslan av att vara snabb som jag gillar. Det ger en känsla av att komma framåt, av att vara effektiv och ha flow men den kommer jag att ignorera denna månad.

Tanken är med andra ord att fokusera på kvalitet framför kvantitet både i kommunikation, fokus och handling med hjälp av långsamhet. Något som vi ofta förespråkar när det gäller konsumtion men som även går att applicera på många andra områden. Andra exempel är att inte springa för att hinna med tunnelbanan eller att snabbt äta upp maten för att korta ner lunchrasten.

Vad tror du om att vara medvetet långsam, blir allt bättre eller finns det uppenbara nackdelar?

Sammanfattning: En månad med livsbalans

Nu är november månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med en sund balans mellan arbetsliv och fritid.

Det är egentligen inga nya insikter som trillat ned i huvudet denna månad utan det handlar mer om repetition av insikter jag redan fått tidigare i livet. Men det är som bekant en ganska stor skillnad på att veta vad som är rätt och på att faktiskt agera därefter.

Så hur reagerade omvärlden på mitt nya beteende?

  • I stort sett ingen har reagerat negativt på att jag dragit ned på tempot en aning och inte längre överlevererar på alla fronter. Saker får ta lite längre tid alternativt göras lite mindre noggrant och det är ok.
  • Mina kollegor blir mer förvånade än irriterade när jag plötsligt börjat säga nej till uppgifter som är lågt prioriterade alternativt utanför mitt ansvarsområde. De hittar snabbt någon annan att delegera till som är sämre på att säga nej än vad jag numera är eller någon som faktiskt har tid över.
  • Att själv delegera arbetsuppgifter till kollegor inom andra delar av företaget har fungerat relativt bra. När jag inte längre agerar smörjmedel i dåligt fungerande interna processer och problemet landar på rätt ägares bord börjar man kika på mer långsiktiga och automatiserade lösningar.
  • Ingen har kommenterat kring att jag numera arbetar normala tider och inte längre svarar på mail eller löser uppgifter på helger. Möjligen har någon i mitt team snarare varit positiv till förändringen. Troligen för att jag numera inte stressar dem att göra samma sak.
  • Det har funnits en stor förståelse från min chef och HR för att jag vill lämna ifrån mig några av mina ansvarsområden inför bebisens ankomst. Att de själva haft spädbarn en gång i tiden hjälper säkert till i kombination med en insikt kring hur överbelastad min arbetssituation varit under hösten.

Och hur reagerade jag själv på mitt nya beteende?

  • Till en början var det lite läskigt att släppa kontrollen genom att delegera, säga nej och ignorera diverse statusmöten, men det blir bättre och bättre. Att be människor om hjälp är även det en smula stressande och ovant, speciellt till en början.
  • Vetskapen om att jag inte längre tillåter mig själv att arbeta ikapp på kvällar och helger gör att jag numera tvingas prioritera och arbeta med rätt uppgifter under normal arbetstid.

Och vad är de större insikterna från denna månad?

  • Så länge man är tydlig med att något kommer att ta längre tid eller inte hinnas med alls så är det helt ok. Det blir ett problem först när en försenad eller utebliven leverans dyker upp som en överraskning, vilket går att undvika med planering och tydlig kommunikation.
  • För att lyckas med förändringen har jag varit väldigt noga med att inte fuska. Datorn stannar på kontoret, jag går hem då dagen är över oavsett om saker är kvar på min prioriterade att-göra-lista. Jag läser inte ens arbetsrelaterad litteratur på fritiden längre, inte ens spännande jobbrelaterade bloggar.
  • Jag har fortfarande inte tagit en enda fika borta från datorn. Den vanan verkar svår att bryta. Jag avundas de kollegor som kommer från tidigare jobb inom industrin eller statliga inrättningar som med gott samvete tar en halvtimmes fika, ibland både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag kollar normalt sett inte ens Facebook och privatmailen en enda gång under arbetsdagen.
  • Jag har observerat att de äldre kollegorna är enormt duktiga på att be om hjälp samt delegera arbetsuppgifter speciellt på yngre, överambitiösa kollegor med mycket energi. Det är något jag kommer att vara medveten om samt möjligen ta efter i mindre skala.
  • När man drar ned på tempot och stressen blir man generellt en bättre människa. Plötsligt ökar empatin för andra människor samt förmågan att lyssna på kollegor och prioritera både sina egna och andras uppgifter.
  • Chefen och resten av företaget kommer inte sätta stopp eller dra ned på tempot. Det får man ansvara för på egen hand. Inte heller blir man belönad för att man sliter ut sig, frågan är om någon ens ser det. Däremot börjar de flesta rätt snabbt se överleverans som ett normaltillstånd om man inte passar sig.
  • Ju mer man jobbar och presterar desto mer arbete får man på sitt bord. Att dra ned på tempot och sluta överleverera samt kommunicera och maila så mycket, får med andra ord trevliga följdeffekter av snöbollskaraktär.
  • Livet blir oändligt mycket bättre då man ger sig själv tillåtelse att vara ledig både praktiskt och mentalt. Plötsligt finns det mycket mer tid för återhämtning, träning och umgänge med familj och vänner.
  • Trots att jag har ambitionen att inte låta tankarna gå till arbetet på kvällarna och helgerna är det extremt svårt att kontrollera. Det enda som fungerar är i stort sett att aktivera eller stimulera sig på ett eller annat sätt med något som tar ens fulla koncentrationsförmåga eller fokus.

Sammanfattningsvis ska det bli spännande och se vad skillnaden i mitt beteende får för konsekvenser på längre sikt. Kommer jag bli sedd som en slacker av mina kollegor inom några månader, kommer jag till slut lyckas med att helt släppa jobbtankarna på fritiden, kommer jag plötsligt en dag ta mig tid för fika och kommer jag på lång sikt att bli harmonisk eller i själva verket understimulerad av mitt nya sundare tempo?

En månad med livsbalans

Då var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om november månads utmaning som kommer gå ut på att etablera vanan att ha en sund balans mellan arbetsliv och fritid, det vill säga försöka skapa livsbalans i tillvaron.

Jag har sedan jag kom tillbaka från semestern i slutet av augusti jobbat alldeles för mycket. Jag har majoriteten av veckorna jobbat 50 timmar eller mer med ett extremt högt tempo och tunga leveranskrav. Det finns flera omständigheter och anledningar jag kan skylla på, exempelvis:

  • Vårt företag är i en extremt expansiv fas med nästan 40% tillväxt per år
  • Jag ansvarar för två avdelningar
  • Medlemmarna i båda avdelningar är relativt nya och behöver mycket hjälp
  • Jag är dessutom direkt ansvarig för två av våra produktlinjer
  • Vi har gjort en stor satsning med att definiera nästa generation av våra huvudprodukter
  • Jag har dessutom drivit en EU-bidragsansökan och andra småprojekt parallellt
  • Osv…

Men i slutänden handlar det om mina prioriteringar, respekten för min egen tid och hälsa samt konsten att säga nej. Det är ju precis ett sådant liv jag levt sedan sommarsemestern som jag absolut INTE vill leva. Att försöka etablera harmoni i livet med till exempel meditation, vilket var förra månadens utmaning, är att angripa symptomen och inte grundproblemet.

Och trots att arbetsuppgifterna är väldigt utvecklande och intressanta, är det inte hållbart att sitta i möten 30-40 timmar i veckan, svara på mail och sköta egna arbetsuppgifter på kvällarna, samt läsa på om marknaden och konkurrenter på helgerna. Speciellt eftersom jag och Fru Minimalist ska bli föräldrar om bara ett par månader.

Därför kommer jag göra det till en vana att framöver lämna jobbet på jobbet, jobba max 40 timmar per vecka, ta mig tid för fikapauser, men kanske allra viktigast även börja lämna ifrån mig en del av mina nuvarande ansvarsområden. Jag kommer även att vara extremt selektiv med vilka möten jag tackar ja till så att jag har tid över till mina egna åtaganden under normal arbetstid. Jag läste förresten en bok på just det ämnet häromdagen som heter Time Warrior som jag kan rekommendera.

Det är lite lurigt att avsluta med en fråga på ett inlägg likt det ovan men om du har tips kring hur man lyckas med livsbalansen, både på kort och lång sikt, så tar jag tacksamt emot dessa!

Allt från minimalister till samlare

Extrema åsikter och livsstilar väcker ofta intresse och uppmärksamhet, speciellt i olika typer av media. I Sydsvenskan har det i veckan skrivits en intressant artikelserie som sträcker sig hela vägen från extrem minimalism till extremt samlande.

Längst ner i artikeln om extrem minimalism finns faktiskt en länk till vår blogg, vilket vi så klart tycker är väldigt roligt! Ett lustigt sammanträffande var dock att innehållet i artikeln handlar om en person som bestämt sig för att leva med exakt hundra ägodelar och dagen innan artikeln publicerades lade vi av en slump upp ett inlägg där vi ifrågasätter just denna typ av minimalism.

Därför tänkte vi ta tillfället i akt och utveckla detta ytterligare. I Sydsvenskans artikel står bland annat följande: 

”Samtidigt kan den minimalistiska tillvaron leda till en del praktiska svårigheter. Att bjuda hem ett gäng vänner på middag kan vara lättare sagt än gjort om såväl köksstolar som tallrikar och bestick är utrensade.”

Det här är ett bra exempel på en av anledningarna till att vi inte förespråkar extrem minimalism. Minimalism ska inte krångla till det och göra livet svårare än det behöver vara. Vår syn är att man ska äga precis det man behöver och använder men inte mer. Har man till exempel ofta mindre grupper av vänner på besök finns det goda argument för att äga till exempel fyra till sex uppsättningar tallrikar, bestick och glas även om man kanske inte behöver sexton uppsättningar, vilket verkar vara mer regel än undantag idag.

I samma artikelserie finns en intervju med en annan person som samlar på allt från reklampennor och snusdosor till skolplanscher och djurkranier. Hemmet är långt ifrån minimalistiskt inrett vilket tilltalar ägaren med följande motivering:

”Med bara soffa och tv i vardagsrummet blir hemmet som en steril utställningslokal. Det är inget som tilltalar mig. Jag skulle nog uppleva det som ganska torftigt, det känns nästan som att personen inte brinner för något. Jag trivs när det är lite belamrat, det känns mer som ett bebott hem.”

Det här är ett bra exempel på ett klassiskt försvar mot eller missförstånd kring minimalism. Man använder sig av nackdelarna med extrem minimalism för att försvara sin extrema maximalism eller samlande. Skulle man analysera hur majoriteten av oss som strävar mot ett minimalistiskt leverne de facto lever och bor så är vår uppfattning att den bild han beskriver, det vill säga extrem minimalism, kommer att vara extremt ovanlig.

Självklart kan även ett minimalistikt hem vara mysigt inrett med ett fåtal utvalda prydnadssaker och tavlor som framhävs desto mer när det inte är proppfullt med andra saker som kämpar om uppmärksamhet och fokus. Och det är precis detta som är grundtanken med minimalism, det vill säga att framhäva det som är av värde genom att eliminera det som är onödigt.

Vi vill förresten även kort uppmärksamma Eva Maria, som brukar läsa vår blogg, som även hon var med i en egen artikel i serien och visade upp en mer balanserad bild av en vanlig familj som strävar efter att leva mer minimalistiskt. Ett klokt citat från Eva Maria som vi bara kan instämma med, får avsluta det här inlägget:

”En del tänker att de ska vara klara med utrensningen på en helg. Men man måste acceptera att det tar betydligt längre tid än så. Många prylar har det tagit flera år att samla ihop, så det är inte så konstigt att det tar tid att rensa ut.”

Fortsatt trevlig helg!