Etikettarkiv: boende

Hemnet-knarka bort sin fritid

Även om vi anser oss vara minimalister och inte har överflöd av prylar som många andra, så börjar det bli trångt i vår tvåa på 60 kvm med två barn. Visst är det mysigt att sova allihopa i samma sovrum, men det är också jobbigt när barnen väcker varandra på nätterna, eller att försöka amma i en 160 cm bred säng med fyra personer i bredd. Varav minst en på fel ledd. Liksom när mor- och farföräldrarna är på besök och vi bor och sover 5-6 personer + en hund på dessa 60 kvm. Trångt och mysigt var orden. :)

Med undantag för sommaruppehåll i juli så har de flesta söndagarna det senaste halvåret spenderats på en, ofta två visningar. Liksom vissa vardagskvällar i form av förhandsvisningar eller omvisningar. Vi är nog uppe i ett 50-tal visningar totalt, allt från större lägenheter i närområdet till radhus söder om stan och villor norr om stan.

hemnet

Ungefär hälften av objekten har framför allt jag, Fru Minimalist, både möblerat, renoverat och flyttat in i. Hunnit kolla upp förskolor och grundskolor i närområdet, och hur vardagslogistiken med pendling till/från jobb, hämtning/lämning och matinköp skulle kunna lösas.

Vi har lagt ner energi, drömmar och känslor på flera objekt. Drömmar som försöker glömmas och förträngas när det återigen inte blivit någon affär. I slutet av veckan börjar hela proceduren om igen med nya objekt. Då och då undrar vi hur länge vi kommer orka leta. Hur lång tid tar det innan vi ger upp någon av våra viktigaste punkter på ”krav-listan”.

Vissa vänner har köpt bostäder i områden vi inte en visste om att de letade i, eller som betalat mer pengar än vad som kan anses normalt för området och bostadstypen. Med tiden börjar vi inse vad som ligger bakom detta till synes märkliga beteende. Till slut slår man till bara för att slippa få drömmar krossade, känslor sårade och energi förbrukad. Ofta blir det ju bra när du väl bestämd dig, fattat beslut och kommit på plats.

Jag längtar efter att lägga fritiden på annat än att kolla bostäder, lusläsa prospekt, researcha nya områden, kolla upp förskolor och mäta pendlingsavstånd. Jag ser verkligen fram emot att deleta hemnet-appen. För du vet väl att det är hemnet-förbud minst ett år efter att du väl köpt din bostad? :) Än är vi inte där, men för varje visning och budgivning kommer vi ett steg närmre.

Har du hemnet-knarkat och hur tog du dig ur det? :)

Maximalistiska föreställningar kring husägande

Under våren har våra söndagar spenderats runt om i Stockholms förorter för att leta större bostad eftersom vi inom kort blir fyra personer i minimalistfamiljen. Vi har egentligen inte haft för avsikt att köpa något av objekten, utan en önskan om att komma fram till vilken typ av boende vi skulle vilja ha, hur stort, vilket område, hur långt från stan, med mera.

Ena veckan är vi väldigt sugna på en stor och ny lägenhet. Inte behöva lägga tid och energi på att fixa i trädgård eller andra göromål som ett hus kräver och som vi inte har intresse av eller vill lägga tid på. Medan vi en husvisning senare kan känna att radhus eller villa är det som skulle skapa frihetskänsla och underlätta under småbarnsåren genom att bara kunna släppa ut barnen i trädgården, få vänner i grannhusen. Och framför allt inte behöva packa ihop oss och göra en mindre utflykt med alla barn bara för att en vill gunga eller sparka boll.

När vi kollar på hus/radhus vill vi att de ska vara byggda senaste tio åren för att slippa så mycket ”huskrävande” arbete som möjligt. Samtidigt har vi för avsikt att bo kvar i 15-20 år om vi och barnen trivs i området och under dessa år kommer vi såklart behöva fixa båda det ena och andra. Eller lägga tid och energi på att ta in offerter så någon annan kan göra det åt oss. :)

Vår bild av ett husköp är att du inte bara köper själva huset. Du köper även en livsstil som husägare och ett projekt som kräver underhåll och därmed såväl din tid och energi, som nya prylar. Ingen av oss har ägt ett hus, men båda är uppväxta i villor på ca 180 kvm med garage, förråd och vindsutrymme fyllda med saker.

Saker vi inbillar oss att många husägare har i sina hem, garage och förråd är: Bil, gräsklippare, sopborste, snöskyffel, vattenslang, skottkärra, stege, liksom en hel del småprylar som vattenkanna, kratta, spadar, räfsor, häcksax, jord med mera för diverse trädgårdsskötsel. Kanske har vi bara maximalistiska (van)föreställningar gällande husägande (?). :)

Vissa saker tror vi oss inte behöva äga, förvara och underhålla även om vi skulle bo i ett hus. Exempelvis skulle vi kunna leasa en bil, bilpooler är ju tyvärr inte lika vanliga i villaområden långt utanför stan. Gräsklippare skulle i teorin kunna köpas gemensamt med en granne. Likaså skottkärra och stege, om sådana behövs över huvud taget? Det börjar även komma tjänster där vissa trädgårdsprylar går att hyra, men oklart hur tillgängligt det är för gemene man.

Vad säger du som är husägare, vilka prylar har du införskaffat mer eller mindre enbart för att du bor i hus? :)

Minimalisterna blir ännu fler!

Hör och häpna men det planeras utökning av minimalistfamiljen inom ett par månader. Om allt går enligt plan får Bebis Minimalist i början av sommaren en lillebror. För att skoja till det lite har vi valt att berätta mer om detta i intervjuform nedan.

Det här var väl inte särskilt minimalistiskt, hur tänkte ni nu?

Efter att ha rensat bort stor del av våra ägodelar kände vi att vi behövde en ny större utmaning och kunde inte motstå tanken på att bo fyra personer i vår tvåa på 60 kvm. Skämt åsido så har minimalism förstärkt vår insikt kring hur viktigt familjen och relationer i allmänhet är i livet. Dessutom hoppas vi att barnen får stor nytta av varandra resten av livet när de kommer så pass tätt.

För övrigt har antalet barn enligt oss inte något att göra med huruvida någon är minimalist eller icke-minimalist. Ett kul exempel är extrem-minimalisten Leo Babauta som driver bloggen Zen Habits och har sex barn.

Det kommer vara mindre än 17 månader mellan barnen, var det verkligen planerat?

Det här är den absolut vanligaste frågan vi fått de senaste månaderna och faktum är att graviditeten var så pass planerad som en graviditet kan vara. Att vi ville ha tätt mellan barnen var en av anledningarna till att Fru Minimalist bara var hemma drygt sju månader med Bebis Minimalist, då hon ville hinna tillbaka och jobba mellan barnen.

Något som däremot inte var planerat var att Fru Minimalist skulle byta jobb i januari. Det innebar också ett ”avslöjande” om graviditeten för hennes blivande chef redan i vecka 6. Det vill säga innan några papper var påskrivna och långt innan någon annan i vår omgivning visste eller anade något. Men det gick bra trots allt, ärlighet varar längst. :)

Vad blir de största utmaningarna?

Utan tvekan sömnen i kombination med att bo så pass litet som vi gör. Bebis Minimalist hade kolik under de första månaderna och skulle lillebror få samma kan det bli riktigt jobbigt eftersom ingen av oss har något extra rum att fly till för temporärt lugn och ostörd sömn.

Sen blir det som för alla flerbarnsfamiljer en utmaning att inte kunna bytas av och få pauser på samma sätt som med bara ett barn, särskilt under jobbiga och krävande perioder. Nu kan den ena ta hand om barnet medan den andra lagar middag, är på AW, går till gymmet eller skriver blogginlägg. :)

Vad är den långsiktiga planen gällande boende?

Tidigare skrev vi om våra tankar kring boende och i grova drag har det inte hänt så mycket nytt på den fronten. Vi har varit och kikat på ett par radhus och villor, blivit lite småkära i några objekt men även av olika anledningar avskräckta. Innan vi slår till på vår förmodligen livs största affär känner vi att vi måste landa i exakt vad vi vill ha samt var vi vill bo. Är det i hus eller lägenhet, hur långt kan vi tänka oss att pendla till jobb och hur långt från diverse bekvämligheter kan vi bo och ändå få ihop den nya vardagen.

Vi velar mellan att flytta i två steg, först till en större lägenhet i ett område vi tror att vi vill bo långsiktigt i, och därefter köpa hus där om området och pendlingen till jobb känns bra. Alternativet är att köpa radhuset eller villan direkt.

Vad har ni hittills konsumerat till nästa bebis?

Hittills har vi införskaffat en snuttefilt i ekologisk bomull och ett likadant mjukisdjur som Bebis Minimalist har men i annan färg, båda från Geggamoja som tillverkar sina plagg och accessoarer i ekologisk- och GOTS-certifierad bomull. Dessa saker har varit enormt uppskattade av Bebis Minimalist som alltid sover med den mycket minimalistiska och resvänliga snuttefilten :) samt ofta leker och kramar mjukisdjuret Doddi. Båda syns på bilden nedan.

När det gäller barnvagn så kommer vi skaffa en syskonvagn/dubbelvagn, tror oss ha bestämt oss märke/modell och håller i princip dagligen utkik på Blocket. I övrigt har vi i grova drag redan allt vi behöver.

Doddi med sin nya kompis.

Doddi med sin nya kompis.

Hur gör ni med föräldraledighet? 

Med Bebis Minimalist hade vi tänkt dela 50/50 och skola in henne på deltid vid cirka 13-14 månaders ålder. Men efter att ha läst forskning kring anknytning samt lärt känna henne beslutade vi att Herr Minimalist förblir hemma totalt ett år fram tills dess att Bebis Minimalist till hösten skolas in vid 18 månaders ålder.

Fru Minimalist som bara var hemma 7,5 månad med Bebis Minimalist och egentligen tyckte att det var för kort, kommer vara hemma längre nästa gång. Exakt hur länge och om det blir i en eller två omgångar får framtiden visa. Vår erfarenhet av barn hittills är att barnlivet är relativt svårt att planera. Vi kommer att följa våra hjärtan och magkänsla kring vad som blir bäst för familjen och barnen och för tillfället nedprioritera karriärambitionerna en smula. :)

Vad är ditt bästa tips för blivande tvåbarnsföräldrar för att lindra tvåbarnschocken som det pratas så mycket om? Och vad sjutton ska vi kalla Bebis Minimalists lillebror här på bloggen? :)

Är du en vinnare i bostadslotteriet?

Bostäder. Ett vanligt diskussionsämne vid sammankomster med vänner och ett gissel för många flyttsugna i våra storstäder där priserna skenat de senaste åren. Vi har fått en del frågor om hur vi tänker kring bostad och att köpa större boende nu när vi fått barn.

När är ”rätt” tajming? Kommer priserna alltid gå upp? Var vill du bo? Var klarar du av att bo rent ekonomiskt? Hur mycket är du beredd att belåna dig? Hur långt ut kan du flytta för att få ihop vardagen och fortfarande ha livskvalitet? Vilka bekvämligheter värderar du högst? Hur ser kravlistan för bostaden ut? Och vad är viktigast av närhet till jobb, förskola, gym, mataffär, natur, kommunala färdmedel etc?

Vi ska inte sticka under stol med att sommaren med Bebis Minimalist fått oss att bli sugna på större och annat typ av boende. Vi har besökt vänner i villa och bott i mor- och farföräldrars villor. Att kunna plocka hallon, smultron och vinbär på tomten, bara öppna dörren och släppa ut barn, äta ute på altanen eller i skuggan av ett träd, ha en svalkande liten barnpool eller en studsmatta på tomten. Sådant längtar vi efter, särskilt när Bebis Minimalist blir äldre.

Idag bor vi på 60 kvm högt upp i en hyfsat nyproducerad lägenhet. Som ni kunnat se i vår serie blogginlägg om förvaring i vår bostad, bor vi hyfsat rymligt. Lägenheten är otroligt ljus med fönster i tre väderstreck liksom bra planerad. Vi har dessutom 1 minut till tunnelbanan, 1 minut till köpcentrum, 5 minuter till två gym där vi har medlemskap, 10 minuters jogging till tre olika vattendrag, 10 minuter med tunnelbana in till stan. Flyttar vi till större kommer flera av dessa bekvämligheter få stryka på foten.

Sedan vi fick barn har vikten av ett tryggt bostadsområde blivit en av våra viktigaste parametrar, närhet till förskola och grundskola likaså. Att bo nära en tunnelbana och stort centrum är bekvämt, men har också en förmåga att samla ett för barn olämpligt klientel. Vi har haft såväl alkohol- som drogpåverkade boendes i våra källargångar och garage under vinterhalvåren.

Egentligen känner vi ingen brådska att köpa större boende. Samtidigt har det visat sig de senaste 10-15 åren att de som tagit störst risk, köpt stort och dyrt, också varit de största vinnarna, generellt sett. I dagsläget är det svårt att spara ihop pengar på sin vanliga lön i samma takt som priserna stiger, så frågan är om det lönar sig att sitta stilla i båten och vänta? Redan för 30 år sedan hördes kommentarer som att ”nu är det så dyrt”, och ”nu kan inte priserna gå upp mer”, lika aktuella för 5 år sedan, liksom idag.

Vi velar över huruvida vi vill bo i en större lägenhet eller i ett radhus, båda har sina för- och nackdelar. Som minimalister har vi några fördelar, dels kan vi tänka oss att bo på färre kvadratmeter än många andra, och dels äger vi färre saker så att vi rent praktiskt kan få plats på färre kvadratmeter. Tyvärr är det sällan möjligt att bestämma antalet kvadratmeter och planlösningar helt fritt, men vi tror att vi skulle klara oss gott på 100 – 120 välplanerade kvm. I en storstad kan en extra kvadratmeter kosta 3 års amortering á 1000 kr/månad, det kan plötsligt bli mycket pengar om du inte behöver den extra boendeytan du betalar för.

På vår kravlista står:

  • Inte för lång pendling till jobb. Frågan är var gränsen går, vid 30, 40 eller 60 minuters resa?
  • Ett varsitt rum till alla barn. Men hur många barn har vi om 5-10 år, 1, 2 eller kanske 3?
  • Två toaletter, båda med dusch eller badkar.
  • Närhet till mataffär, om än liten och dyr, för akutinköp av mjölk, frukt eller toapapper.
  • Närhet till någon form av träning; naturområde, löparbana eller gym.

Ibland tröttnar vi på storstadspriserna och skämtar om att flytta till någon mindre stad. Kanske skulle vi slippa viss stress och press på köpet. De höga bostadspriserna i en storstad står ju inte i paritet med högre lön. Oftast känns uppslaget dock mer som ett skämt än något vi kommer realisera.

Vi har insett att vi måste vara 110% trygga i varför vi gör de val vi gör den dag vi köper större boende. Oavsett vad vi köper och var så kommer personer i vår närhet att ifrågasätta, vilket kan få oss att tvivla på vårt val. Vissa kommer tycka att vi köper för dyrt, andra att vi väljer fel område, att vi köper för litet eller för stort, fel typ av bostadsform, med mera. Som sagt, det är ett ständigt hett ämne att diskutera där i princip alla har en åsikt de gärna yttrar.

Hur bor du och vad är dina prioriteringar inför köp av ny bostad?

Gästminimalister berättar: Camilla G

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du Camillas berättelse om hur hennes resa mot enkelhet och minimalism började, hur det ter sig i hennes familj och problem hon stött på längs resans väg.

I efterhand kan det vara svårt att veta när en resa började. När man någonstans i tankarna började fundera på att göra den. När man började få tankar eller inspiration någonstans ifrån. Jag vet inte när min och min familjs resa mot ett liv med mindre saker började, mot ett enklare liv. Jag vet inte heller hur långt jag och vi kommer att komma på den resan eller hur minimalistiska vi och vårt hem kommer att bli. Men jag vet att det är en skön och befriande resa.

Jag är en person som ägt många saker, både sådana jag själv skaffat mig och sådana jag fått. Jag äger fortfarande många saker, men väldigt många har jag också gjort mig av med. Och fler ska jag göra mig av med. Att minska på antalet saker har frigjort både tid och energi till att göra annat. Och jag vill fortsätta på den vägen.

I början var det lite ångestfyllt att rensa och göra mig av med saker. Skulle jag inte sakna sakerna? Vågade jag göra mig av med dem? Tänk om jag ångrade mig? Men ju mer jag rensat desto säkrare känner jag mig i beslutet om huruvida saker ska vara kvar eller inte. Hittills har jag inte saknat en enda sak jag gjort mig av med. Däremot känns det bättre och bättre att ha de saker vi behöver – inte mer och inte mindre. En del utrymmen hemma hos oss har nu genomgått flera rensningar. Att märka att vi inte saknat saker vi gjorde oss av med i förra rensningen har gjort att vi kunnat rensa mer och uppnå en ”lagom-nivå” på många områden. Men processen fortgår.

En annan sak som gjort det lättare att rensa och göra oss av med saker är att tänka på var en viss sak gör mest nytta och ger mest glädje. Är det hemma hos oss fast vi inte använder den? Eller är det hos någon annan som vill ha den och använder den? Och tänk att låta en sak få glädja i flera steg – vi slipper den, någon annan får köpa den på exempelvis en loppis för en billig peng, och ytterligare någon annan får något den behöver för pengen.

Att resa och att bo i vår husvagn, har också givit inspiration till att rensa hemma. I husvagnen har vi det vi behöver för dagen. Och det räcker. När vi kommer hem från den kan vi verkligen undra vad vi ska med alla saker hemma till. Och med alla utrymmen. Vi får ju plats i husvagnen! Och med den som utgångspunkt har vi tid och möjlighet att göra det vi vill – ta vara på dagen.

Dock är jag fortfarande en person som tycker om att ha det vackert runt mig och så tror jag att det kommer att förbli. Men vackert är inte detsamma som många saker, eller att ständigt byta ut saker. Jag tycker alltmer att ”det vackra bor i det enkla”. Och jag behöver inte äga det vackra för att kunna njuta av det!

En av mina svårigheter med den minimalistiska resan är mötet med andra. Som exempelvis föräldrar och svärföräldrar som är uppvuxna under relativt enkla förhållanden och nu haft ett helt liv på sig att ”skaffa sig saker”. De har även skaffat saker åt mig och min familj. Delvis saker som vi nu inte vill ha. Det ger mig dåligt samvete att inte vilja ha det de av välvilja ger och vill ge. Men vi kan ju inte äga saker för att andra vill det. Var och en måste hitta sin egen väg genom sitt eget liv.

Det ska bli intressant att se vart ”den minimalistiska resan” för oss. Just nu bor vi i ett hus. Hur kommer vi att bo i framtiden? I huset? I lägenhet? I husvagn eller husbil? Som digitala nomader? Och hur kommer våra barn att förhålla sig till saker när de växer upp och får egna hem? Det återstår att se. Det återstår även att se hur vi kommer att förhålla oss till arbete. För att vi inte hela tiden ”skaffar nya saker” innebär ju att vi behöver mindre pengar. Vilket innebär att vi kan jobba mindre?

Det står dock redan klart att ett enklare liv givit oss mer tid och energi till att göra det vi vill. Som att leva aktiva dagar ute i naturen, på olika sätt. Tillsammans. Vilken tur att jag någon gång började den här resan, med ett steg som jag inte längre minns…

Vill du läsa mer om Camilla, hennes familjs aktiva vardag och följa hennes resa mot ett enklare liv, så hittar du hennes blogg Aktiva dagar här!

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

God jul önskar minimalisterna!

Vi har fått en del frågor kring hur vi gör med julpynt och juldekorationer, så julaftonen till ära bjuder vi på ett par julbilder från vårt hem. Vi julpyntar sparsamt med en handfull tomtar, byter ut lamporna i fönstren mot juligare dito, tar fram ett par julljusstakar, en julbock samt sätter upp julgardiner i köket. På kylskåpsdörren låter vi de finaste julkorten från släkt och vänner stå för julpyntet.

Svårare än så behöver det inte vara. Det tar vanligtvis en kväll att julpynta och ändra om här hemma och samtliga våra julsaker ryms i en flyttkartong där ljusstakarna tar största utrymmet i anspråk. Någon julgran har vi inte eftersom vi än så länge firat julafton hos någon av våra föräldrar, eller som förra året, varit utomlands, kanske blir det ändring när vi snart bildar en egen liten familj.

Tomten och snögubben nedan på tv-bänken är mina personliga juldekorationsfavoriter.

juldekoration glas

Den här tomten med sitt vänliga ansikte från JIE keramik tycker jag också mycket om.

jultomte och ljusstake

Vardagsrumsbordet pryds av dessa ljusstakar. Vi försöker att hålla vardagsrumsbordet helt avplockat från tidningar och fjärrkontroller bland annat för att skapa lugn i rummet.

ljusstakar värmeljus

Julbocken står på vakt utanför sovrummet, det känns tryggt. :)

halmbock

Med detta vill vi önska dig en riktigt god jul! Hoppas du inte får några julklappar innehållandes prylar som inte fyller ett konkret behov! ;)

Höstens trender i minimalisthemmet

I inlägget där vi berättar att vi väntar tillökning nämnde vi också att vi har gjort om en del i hemmet för att skapa bättre förvaring. Vi behöver inte så mycket mer förvaring än tidigare, men lite smartare och mer praktiska lösningar. Samtidigt passar vi på att ta tag i förändringar och inredningsdetaljer som inte blivit av tidigare, som att skaffa en hallbänk med förvaring, beställa canvastavlor av foton från resor, med mera.

Tidigare i höstas skrevs det i bloggar och magasin om att trenden för inredningshösten och vintern 2014 är extremt färglös. Inte för att vi skulle få för oss att följa trender vad gäller heminredning, men denna höst faller trenden oss i smaken och går i linje med hur vi valt att inreda vårt hem.

Trendexperten Stefan Nilsson berättade i DN att den oroliga omvärld vi har just nu, får oss att söka trygghet i vår heminredningsstil. Han menar att detta får oss att hellre satsa på ett fåtal dyrare och mer kvalitativa köp av möbler och inredningsdetaljer än många billiga. Även detta är i linje med vår inredningsfilosofi.

På sätt och vis är inredningstrender intressanta att följa, vem minns inte 90-talets inredningsdetaljer som svampmålade väggar, mönstrade bårder, lavalampor, uppblåsbara ramar, platsformationer i taket som lyste i mörkret, sackosäckar och Lasse Åberg glas som gärna placerades synliga i vitrinskåpen. Tillsammans kan vi två bocka av samtliga av dessa trender i våra 90-tals hem, men i vårt nuvarande hem skulle inget av det komma in. Vår lägenhet skulle kunna vara tagen ur showen Ljust & Fräscht med Lindström och Schyffert. Det är vitt, svart, grått och ek med accentfärger som rött och grönt.

Åter till förändringen i lägenheten. För att finansiera de nya möbelköpen har vi sålt de möbler vi valt att göra oss av med. En byrå, tv-bänk, vardagsrumsbord, prydnadsstege/hylla och vardagsrumsmatta har vi sålt på Blocket. Ett tag var tv:n på väg att ryka av bara farten. Särskilt när vi insåg att vi inte tittat på den sedan före sommarsemestern. Vi hejdade oss dock under processens gång och med två vita byråer med en glasskiva ovanpå som ersättning för den tidigare svarta tv-bänken, blev helhetslösningen bra även med tv:n kvar på väggen (se bild nedan). Vi inväntar nu leverans av bebissängen för att se hur mycket plats det blir kvar för att inreda resterande del av bebishörnan.

Byråer som tv-bänk

En stor fördel med att göra om hemmavid är att vi tvingas gå igenom kläder och prylar som förvaras i möblerna vi gör oss av med. Det har blivit en hel del utrensningar, inte minst från tv-bänken där Herr Minimalist förvarade en stor del av sin samling av sladdar och annan elektronik.

När allt är klart blir det väldigt bra även om vi under några dagar fick leva utan byrå till våra kläder och nu inte har haft ett vardagsrumsbord på flera veckor. Som minimalist är urvalsprocessen lite längre och det tar ibland tid att hitta en värdig ersättare. I kombination med att inte äga en bil blir besöken på möbelvaruhus lätträknade.

Har du några smarta förvaringslösningar att dela med dig av?