Etikettarkiv: bouppteckning

Dags att börja döstäda?

Döstädning innebär att du rensar ut stor del av det du samlat på dig under livet för att underlätta för dina efterlevande. Bara ordet döstäda gör att man inte direkt blir sugen på att påbörja aktiviteten. Men behöver du verkligen ha en emotionell snuttefilt eller täcke av saker för att känna dig trygg? Och varför är det så mycket lättare att dra täcket över huvudet än att resa sig upp, ta action och börja rensa bland de gamla prylarna?

Om du inte själv döstädar kommer dina barn eller barnbarn tvingas göra det när du själv lämnat jordelivet. Är det inte mer än rätt att du själv tar ansvar för dina prylar än att lägga över bördan på andra? För om du själv känner ett motstånd att ta tag i det, då kan det rimligtvis ses som en börda. Det är dags att du tar ansvar för din eget ”skit”. Var beredd på att 80/20-regeln gäller även här, det vill säga att 80 procent riskerar att bestå av överflödiga prylar som inte används, och onödig konsumtion som varken du eller någon annan längre värderar särskilt högt. Men när bara de bästa 20 procenten är kvar kommer allt kännas ljusare och lättare. :)

En av våra inkörsportar till minimalism var att vi tog hand om varsitt dödsbo. Vi fick uppleva hur jobbigt och tidskrävande det är att gå igenom nära anhörigas personliga tillhörigheter men också se hur mycket känslor det rör upp hos andra som stått personen nära. Liksom hur svårt det är att veta vilka prylar personen som gått bort skulle uppskatta togs om hand när det är stora mängder saker att gå igenom. Om det ens spelar någon roll nu när hen inte längre är i livet? Ju större mängd saker att ta hand om desto svårare är det att se guldkornen.

Varför är det så svårt att börja döstäda? Kommer döden närmare för att du planerar och förbereder för den? Eller kommer du istället leva längre när du gjort dig av med saker som tynger dig? Vad gör man egentligen med sina hemligheter? Vill du att dina barn och barnbarn ska kunna läsa dina dagböcker? Vad är egentligen värt att spara?

Det är dags för den äldre generationen att ta ansvar för sina egna saker. Rensa ut värdelösa papper, överflödiga kläder och saker som inte längre används. Kanske hittar du saker du värderar högt men glömt bort eller saker som gömts bland allt bråte. Även om döden inte står för dörren så kan det vara skönt att vara förberedd genom att ha mindre packning på resan dit.

Alla generationer har olika ryggsäckar som påverkar dem i sitt sparande och sin rensning. Har man växt upp under fattiga förhållanden med nästan inget materiellt, finns en stor risk att man har svårare att göra sig av med saker. Det känns fel ända in i märgen att frivilligt göra sig av med något man tidigare fått kämpa för att ha råd eller möjlighet att skaffa sig.

Tre tips för att komma igång med dörensningen;

  • Fråga släktingar om de redan nu kan peka ut några saker i ditt hem som de skulle vilja ha den dag du inte längre finns i livet. Det kan vara svårt att veta vilka tavlor barnen gillar, vilken glasskål barnbarnen sneglat på i smyg eller om du har något i kökslådorna som någon faktiskt har ett konkret behov av. Kanske pekar de på något litet som du annars skulle gjort dig av med i rensningen och som de kan få redan nu.
  • Börja där du känner ett litet sug efter att rensa och skapa ordning. Kanske ser du fram emot att gå igenom alla gamla kläder, kanske irriterar du dig på stöket i linneskåpet och vill skapa ordning och kan samtidigt göra dig av med sängkläder och handdukar du inte använt på åratal. Eller också kanske någon del av köket lockar dig till rensning.
  • Börja med enkla områden som gör att du kommer igång med rensningen och skapar momentum som får dig att fortsätta. Kanske har du gamla tidningshögar liggandes, gamla betalda räkningar och liknande papper som är onödiga för efterlevande, urklippta recept som inte blev favoriter, gamla matvaror som passerat bäst-före-datum med råge, ensamma eller trasiga strumpor du alltid väljer bort, eller kanske ett medicinskåp med inaktuellt innehåll. Börja där din tröskel till att komma igång är låg.

Behöver du verkligen ha kvar ditt stora emotionella täcke med saker för att känna trygghet inför det oförutsägbara som döden innebär?

Har du någon i din omgivning som behöver döstäda? Tipsa dem gärna om blogginlägget så kanske de får sig en tankeställare. :) Alla förändringar börjar med medvetenhet och insikt. Misströsta inte om de inte börjar rensa och röja på en gång, förhoppningsvis sår du ett frö och dessa kan som bekant behöva ligga och gro ett tag innan det händer något. :)

Statistik över månadens in och ut

Nu kommer det ett inlägg som troligen intresserar främst mig och Fru Minimalist. Vi har nämligen gått igenom våra in- och utlistor sedan vi började räkna i juni 2013, skapat lite grafer samt försökt dra slutsatser. Vi har inte justerat för storlek, tyngt, pris eller en nostalgisk ränta så en soffa respektive en penna räknas i båda fallen som enbart en sak.

Herr Minimalists In & Ut

Om vi börjar med mitt dvs Herr Minimalists resultat så ser man tydligt att jag har ett stort utflöde i början och ett ganska jämt och lågt inflöde över tiden. Topparna är typiskt de månader då vi haft tid att rensa ordentligt och min absoluta rensningstopp i oktober 2013 består till 50% av suddgummin. ;)

Hade jag börjat dokumentera in och ut inför att vi blev sambos hade resultatet varit mer extremt i början då jag inför flytten gjorde några magnifika rensningar för att vi skulle få plats i Fru Minimalists lägenhet. Just då var det för övrigt fantastiskt att ha gångavstånd till Myrornas.

Jag har två månader helt utan något på utlistan, ganska oväntat, och sju månader utan något på inlistan, vilket jag är stolt över.

Trenden visar att både in och ut minskar över tiden, vilket var förväntat. Totalt har jag införskaffat 60 saker och rensat ut 441 saker, det vill säga minus 386 saker netto under drygt 2 års tid.

Fru Minimalists In & Ut

Fru Minimalists har ett jämnare utflöde än Herr Minimalist över tiden men även några extrema rensningstoppar november 2013 samt augusti 2014. Det finns även två rejäla toppar på inlistan där oktober 2013 toppade på grund av bouppteckning av mormors saker, samt oktober 2014 toppade på grund av shopping av gravidkläder.

Fru Minimalist har ingen månad utan något på utlistan och totalt åtta månader utan något på inlistan.

Det ser inte ut som Fru Minimalists rensande skulle mattas av i samma utsträckning som Herr Minimalists, vilket kanske beror på att hon hade fler saker och framförallt kläder från början. Totalt har Fru Minimalist införskaffat 114 och rensat ut 578 saker, det vill säga minus 464 saker netto under drygt 2 års tid.

Bebis Minimalist In & Ut

Tittar vi på Bebis Minimalist ser vi att vi kanske borde kalla henne för Bebis Maximalist istället eftersom det finns en tydlig övervikt på insidan. Hon är dock ursäktad eftersom hon faktiskt började på noll och det mesta vi har införskaffat till Bebis Minimalist dessutom är saker och kläder vi fått och köpt begagnat. Eftersom Bebis Minimalist är första barnet i familjen blir det dessutom betydligt fler saker in, än vad det kommer bli för eventuella framtida syskon.

Totalt står Bebis Minimalist för 168 saker på inlistan och oväntat nog redan 31 saker på utlistan, vilket såklart gör oss lite stolta. Det vill säga plus 137 saker netto.

Minimalisterna In & Ut

Även det vi rensat ut gemensamt, det vill säga saker som gemensamt tillhör mig, Fru eller Bebis Minimalist går åt rätt håll. Några rejäla utrensningar i början och halvvägs fram till där vi är idag, samt några toppar på inlistan de månader då vi preppade inför Bebis Minimalists ankomst, men i övrigt ett bra resultat i våra ögon.

Totalt står våra gemensamma saker för 422 saker på utlistan och 49 saker på inlistan, det vill säga minus 373 saker netto.

Totalt In & Ut

Sammanfattningsvis kan vi kika på totalen av hela familjens rensade och konsumerande, vilket landar på totalt 1472 saker som rensats ut och 391 saker som införskaffats. Det vill säga netto minus 1081 saker.

Vad kan vi dra för slutsatser av det här då?

  • Trots att vi båda levt lite drygt 30 år, bott ganska litet och inte borde ha kunnat eller hunnit samla på oss alltför mycket saker, så har vi lyckats rensa ut snudd på bisarra mängder saker och kläder över tiden.
  • Vårt hem känns inte tomt efter all rensning, snarare tvärt om. Vi vill bli av med mer saker då hemmet och förrådet fortfarande känns lite belamrat till och från, och vi hittar i princip varje vecka saker vi utan problem kan göra oss av med utan att sakna dem igen.
  • Det hade varit roligt att skapa mer detaljerad statistik över vilken typ av prylar som rensats ut som kläder, elektronik, köksutrustning och så vidare, men det är för mycket jobb för att vi ska orka oss på det just nu.
  • Inte ens som minimalist kommer vi undan rejäla toppar på inlistan efter en bouppteckning, inför en graviditet eller annan större förändring i livet.
  • Någon gång framöver borde vi troligen nå någon form av jämviktsläge där ungefär lika mycket saker införskaffas som rensas ut varje månad, men där är vi uppenbarligen inte än.

Förhoppningsvis var den här statistiken lite intressant, motiverande och inspirerande även för dig. Vi kan verkligen rekommendera vanan att nedteckna vad som införskaffas respektive rensas ut. Det gör rensningen roligare och köpstopp enklare!

Har du gått igenom några speciella faser i livet då du rensat ut eller införskaffat en större mängd saker på kort tid?

Att sälja ärvda ting

Här om dagen var det två år sedan min mormor gick bort. Vid bouppteckningen ett par månader senare fick jag bland annat en klassisk servis från Hackefors med blomman Linnea, så här skrev jag om servisen då:

Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter. Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att sälja servisen. Sedan den kom in i hemmet för knappt två år sedan, har varje kopp, fat och assiett stått varsamt inslaget i tidningspapper i en plastkasse. Jag kände att de förtjänade bättre än så, att någon annan säkerligen skulle ta hand om servisen bättre och förhoppningsvis även använda den. Som vi tidigare skrivit i inlägget Om jag vore en pryl:

Om jag vore en sak så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet. Den dag jag av en eller annan anledning inte längre är aktuell vill jag ha kommit till maximal nytta under min verksamma tid.

Servisen kom inte till maximal nytta hemma hos oss och under överskådlig framtid skulle den heller inte göra det eftersom ingen av oss tycker om kaffe. Jag gick även igenom våra tips om hur du bäst hanterar minnessaker som vi skrev i inlägget Nostalgi och minnessaker, men inget där var direkt applicerbart på servisen.

Här kommer kruxet och knepet att kunna sälja saker du har byggt upp nostalgisk ränta kring, och prylar du ärvt och därför känner mer hänsyn och ansvar för. Gör något särskilt för pengarna du säljer saken för. Låt dem inte bara bli en del av familjens allmänna vardagskonsumtion, om du inte har det enormt knapert för tillfället förstås. Om det handlar om större summor kan du och/eller familjen göra någon minnesvärd aktivitet tillsammans. Ett annat bra alternativt är att låta pengarna bli ett bidrag till barnens sparkonto.

Vad vi gjorde för hundralapparna som servisen gav? Jo, vi satte in dem på Bebis Minimalist nyöppnade sparkonto i samband med dopet. På så vis blev pengarna från servisen som en gåva till Bebis Minimalist från gammelmormor, vilket kändes fint.

Har du några nostalgiska och/eller ärvda saker som inte används och som skulle kunna säljas?

Nostalgi och minnessaker

Vid ett par tillfällen har vi fått frågan om hur du ska hantera minnessaker och prylar du fått eller ärvt som har ett nostalgiskt eller känslomässigt värde snarare än fysiskt sådant. Det är lätt att bli sentimental och fäst vid prylar som påminner oss om vårt förflutna och som får oss att förflytta oss bakåt i tiden. Eller saker som tillhört våra nära och kära och som fyller dig med glada minnen om personen. Förmodligen hör dessa prylar till de svåraste att göra sig av med för väldigt många.

Barnens första klädesplagg, anteckningsblock från skolan, fotbollsbilder från VM 94, en hjärtformad sten från en resa, studentskylten dina föräldrar gjort, nallen från din första stora kärlek, farfars gamla fickur eller kepsen med din idols autograf. Denna typ av nostalgiska minnessaker har stor risk att hamna i en låda i förrådet, källaren eller på vinden, kanske i din nostalgilåda. Men hur kan du tänka kring och vad kan du göra med sakerna som väcker så mycket minnen och känslor?

Visa upp. Att göra sig av med minnessaker betyder inte att alla behöver rensas ut. Fokusera istället på de som betyder mest för dig och som gör dig innerligt glad och låt dessa ta plats i ditt hem. Ibland håller vi fast vid saker i ett försök att hålla fast vid personer som lämnat oss. Hedra istället dessa personer genom att visa upp saker som tillhörde dem och som har en historia. En hel kartong med minnessaker undangömd i källaren känns mer meningslöst än att ha ett fåtal av dem synliga i hemmet, som genererar glädje när du ser dem. Jag har en bägare från Frimurarna och en gammal dalahäst som tillhört min morfar respektive mormor, dessa står i vår bokhylla och skapar en retro touch.

Använd. Låt inte minnessakerna ligga nerpackade eller undangömda utan använd de som går att nyttja. T-shirten från favoritfestivalen, smycken du ärvt av din farmor, eller finbesticken du fick i studentpresent men fortfarande aldrig använt. Kanske kan du träna eller sova i t-shirten istället för att låta den ligga längst ner i byrålådan, och annars är det kanske dags att låta den lämna hemmet. Finbesticken jag samlat och sparat på i tio års tid låg länge nerpackade i en flyttlåda men är nu de enda bestick vi äger och använder. När min mormor gick bort ärvde jag bland annat en glasvas och en glasskål som vi använder regelbundet.

Digitalisera. Om du sparat framkallade fotografier, kvitton och andra dokument, kan det vara aktuellt att digitalisera dessa. Men inte utan en rejäl rensningsomgång först. Beroende på vad det är du sparat kan du scanna eller fota av dem, och sedan organisera dessa digital. Även minnessaker du har svårt att släppa iväg kan vara värda att fotografera och spara digitalt för att sedan lättare kunna låta den fysiska saken lämna hemmet. För några månader sedan slängde jag ett 30-tal diplom som jag sparat genom åren, några av dem ser ni nedan. Det var en skön befrielse och känsla att inse att de inte längre hade något värde för mig. Fina inbjudningskort och tackkort tar jag ett foto på och sparar i en särskild mapp i mobilen som minne men också som inspiration den dag jag själv ska skapa något liknande.

Passar minnessaken inte in på något av ovannämnda och du ändå inte kan göra dig av med den? Det är helt okej, så länge det rör sig om ett fåtal saker. Så känner vi också kring exempelvis våra dagböcker, scrapbook-fotoalbum och studentmössan. Dessa förvaras därför i vår respektive nostalgilådor i källaren och kommer medvetet bara flyttas med vid varje flytt. Kanske blir lådorna lättare med åren eller också tynger vi dem med ytterligare nostalgiska minnessaker. Mer än en varsin flyttlåda med saker blir det dock aldrig.

Vilka minnessaker har du svårt att göra dig av med?

Diplom

Bouppteckning och prylar in

Tidigare i somras förlorade jag min mormor som jag hade en väldigt nära relation till. Vi har tidigare skrivit om svårigheten att veta vad som ska sparas vid en bouppteckning. För ett par veckor sedan blev bouppteckningen klar och de saker jag tingat i somras levererades hem till oss.

Det var betydligt fler saker än jag minns det och genast sköljde en våg av ominimalism över mig samt lite ångest över att behöva ha så mycket på in-listan denna månad. :-)

Mormors saker

Som du kan se på bilden var det en salig blandning av prylar som nu kom in i vårt hem och jag tänkte redogöra för ett urval av dem nedan.

Glasskål. En skål som varje julmiddags efterrätt serverats ur och nu är det dags för mig att hitta en god efterrätt att servera ur densamma så att den kommer till användning ofta.

Bägare från Frimurarna. Detta är den enda minnessak jag har från min morfar som jag aldrig hann träffa då han gick bort innan jag föddes. Det känns som en annorlunda, personlig och unik minnessak och jag ser den framför mig med vitsippor i om våren.

Mahjongspel. Mina föräldrar reste en del när jag var liten och jag bodde då hos min mormor. Om kvällarna spelades det ofta mahjong med vänner och jag fick sitta och titta på när de slängde sig med konstiga uttryck som ”Grön drake”, ”Sitter på en sten” och ”Nordan”. Självklart fick även jag lära mig spelet så småningom samt terminologin, och nu har spelet från 1952 gått i arv till mig.

Glasvas. Perfekt storlek för en ros eller fem. Genast åkte den billiga variant vi tidigare ägde ut. En in – en ut.

Servis Linnea. Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter (alla delar är inte uppackade på bilden). Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

Eventuellt kommer vissa av sakerna från bouppteckningen att säljas på nätet eller loppis. Jag föredrar att ha ett fåtal minnesvärda saker som vi verkligen använder och kan glädjas av, men till en början får de alla komma in i hemmet.

Hur stor del av det du fått i arv har du behållit och hur stor del har du kunnat göra dig av med efter en tid? Vilken typ av saker har det i slutändan blivit kvar från arvet?

Vad sparar man vid en bouppteckning?

Efter onsdagens mycket fina och personliga begravning av min kära mormor, besökte vi på torsdagen hennes lägenhet. Vi är tre familjer som ska ta hand om kvarlåtenskapen och var och en får sätta post-it-lappar med namn på ägodelar man vill ha. Är det flera som vill ha samma föremål drar vi lott om det.

Jag hade otroligt svårt att välja vilka saker och prylar jag skulle sätta en lapp på. Vad är typiskt mormor, vilka saker förknippar jag med henne och vad kan jag själv ha nytta av och använda?

I grunden är det inget vi direkt behöver till vårt hem och jag vill inte ta för mycket prylar som bara blir liggandes i en låda i förrådet eller ståendes oanvända i ett skåp. Jag är dock rädd att många av mina minnen kommer blekna om jag inte har något som påminner om mormor, vår relation och allt vi upplevt tillsammans. Jag har fått rådet att hellre spara för många saker än för få, det går alltid att rensa om ett år men däremot inte att ångra det jag inte behöll. Min minimalistiska grundsyn gör att den ena delen av mig enbart vill ta hand om saker som jag vet med säkerhet att vi kommer att använda i vårt hem eller exempelvis smycken som jag kan och vill bära. Den andra delen vill spara alla möjliga saker som jag förknippar med henne, allt från skålar och vaser till serviser och foton.

Vad jag till slut behöll får ni se när vi summerar månadens in och ut i juli eller augusti, beroende på när vi hunnit skifta ut sakerna. Jag har en känsla av att en av dessa månader kommer ha en övervägande del på in-sidan av förklarliga skäl.

Vad har du sparat för föremål från nära släktingar eller vänner som gått bort och hur tänker du i processen?

När det mesta plötsligt blir oviktigt

I vardagen är vår identitet starkt kopplat till arbetet och de fysiska prylar vi äger är något vi prioriterar högt, både vad gäller tillgängliga kapital av tid, fokus och pengar.

Men det finns tillfällen i livet då arbetet plötsligt känns väldigt ointressant och oprioriterat. När vi skulle byta ut vilken pryl som helst i hemmet för att kunna vrida tillbaka klockan. Då fokus och prioriteringar flyttas från omgivningens och ens egna jobb- och prestationsrelaterade krav till en i nuet mer närvarande sinnesstämning kombinerat med en grundläggande önskan om att få ha hälsan, må bra, vara glad och spendera tid med nära och kära. Det jag talar om här är när du själv eller en nära anhörig blir allvarligt sjuk, skadad eller av någon anledning är på väg att gå bort.

Jag tror att många skulle må betydligt bättre av en mer avslappnad inställning till sina jobb, sig själva och framför allt till sina ägodelar. Därför tycker jag att då livet ger någon en spark i baken som kan hjälpa till att få personens fokus och prioriteringar i ordning så är det lite synd att så många, när de väl är tillbaka i vardagen, snabbt återgår till det fokus och de prioriteringar de hade innan.

Uppvaknandet kan i många fall ske i samband med en svår och jobbig situation privat som vid en första anblick endast bär på negativa faktorer och omständigheter. Det kan vara hemskt att vi först när någons liv ställs på sin spets, börjar fundera över vad som egentligen är viktigt och betyder något för oss. Samtidigt kan detta vara början på en stor förändring både för dig, din familj och samhället i stort. Ta till vara på det tillfället och se det som ett medskick från det inträffade eller från personen det berör.

Idag begravs min kära mormor. Aldrig tidigare har prylar och jobb känts så oviktiga som de senaste två veckorna.