Etikettarkiv: diplom

Förskolepyssel och minimalism

En vanlig fråga som vi får på bloggen, instagram och även mejlledes, är hur man gör med alla pysselgrejer som barnen släpar hem från förskolan. Inte minst så här i samband med terminsslut när hela höstens samling av teckningar, skapelser och pyssel kommer hem.

Vi förespråkar helt klart att digitalisera majoriteten av dessa för att kunna bevara dem, minnas dem och kanske ge vidare till barnen (digitalt), men slippa förvara och spara dem fysiskt. För vissa kan detta låta tråkigt, eller läskigt. Att bilderna av barnens skapelser kommer bli liggandes någonstans i myllret av bilder på en hårddisk och aldrig mer tittas på eller ens hittas igen. Men så behöver det absolut inte bli.

Låt oss berätta mer i detalj hur vi gör och hur vi trots att de inte sparas fysiskt, ändå använder, konsumerar och tittar på skapelserna tillsammans.

1. När någon enstaka skapelse kommer in i hemmet löpande under året brukar de sättas upp på kylskåpet under en vecka eller stå synliga i hemmet under högtiden de är gjorda till. Om det är saker som kan användas så används de tills barnen tröttnar på dem, exempelvis halsband. Eller tills de blir onödigt många, då försöker vi få barnen att rensa ut några.

2. När sakerna fått sin uppmärksamhet eller fyllt sitt syfte, lägger vi dem antingen i en utsedd mapp för dessa saker, eller går direkt på punkt 4 nedan. Om det inte redan står namn och år brukar vi skriva till det synligt om det är lämpligt (lätt på teckningar, svårt på halsband).

3. I slutet av terminen/året när vi har en anständig hög med pyssel och förskolealster, gör vi först en rensning. Är det exempelvis 10 teckningar som liknar varandra så sparar vi ett par.

4. Sedan fotar vi de utvalda sakerna. Ibland bara liggandes på ett bord, ibland även när barnen själva håller i grejerna. Vi fotar alltså bara ett urval av alla teckningar och pyssel.

5. Ca 1-3 av alla teckningar per termin sparas i en varsin plastficka som barnen har. Den tänker vi ska finnas i en ”nostalgilåda” när barnen får en sådan. Det blir kanske 20 teckningar i den per barn för hela förskoletiden. Då kan man se hur målningen utvecklas, olika teman de haft etc.

6. Till de foton vi tagit under punkt 4 har vi skapat ett särskilt digitalt fotoalbum till respektive barn där dessa sparas. På så vis kan de förhoppningsvis ta del av dem i framtiden om så önskas.

7. Vi har en vana att 1-2 kvällar i veckan titta på foton och filmer vi tar med kamera och mobil på tv:n tillsammans med barnen. Alla samlas i soffan och så gör vi bildspel över ett tillfälle eller tittar på bilder från när barnen var små. Vid dessa tillfällen kollar vi ibland även på de album vi skapat med barnens pyssel och teckningar, pratar kring dem; vad det föreställer, vem de gjorde dem med etc och återupplever på så vis barnens förskolealster.

Det kan vara en svår balansgång vad man ska göra med barnens förskolepyssel. Vi vill verkligen inte spara en massa skrymmande pyssel eller teckningar som ju i ärlighetens namn inte alltid är jättefina. ;) Och förmodligen skulle vissa ändå gå sönder med åren. Men samtidigt vill vi inte att barnen ska uppleva att det de skapar inte används utan bara slängs så snart det kommer hem.

Mina föräldrar har inte sparat något direkt pyssel från när jag var liten (mer än någon knölig påskkyckling) men däremot stora mängder teckningar som jag själv rensat bland när jag blev vuxen. Att de inte sparat några av de pyssel jag gjort, är inget jag saknat. Däremot hade det varit roligt att se bild på vad man pysslade för något på förskolan på glada 80-talet. ;)

Hur gör eller har du gjort med allt pyssel som barnen tar hem från förskolan eller skapar hemma?

Även barnens diplom och liknande kan ju digitaliseras om man har svårt att bara slänga dem.

Nostalgi och minnessaker

Vid ett par tillfällen har vi fått frågan om hur du ska hantera minnessaker och prylar du fått eller ärvt som har ett nostalgiskt eller känslomässigt värde snarare än fysiskt sådant. Det är lätt att bli sentimental och fäst vid prylar som påminner oss om vårt förflutna och som får oss att förflytta oss bakåt i tiden. Eller saker som tillhört våra nära och kära och som fyller dig med glada minnen om personen. Förmodligen hör dessa prylar till de svåraste att göra sig av med för väldigt många.

Barnens första klädesplagg, anteckningsblock från skolan, fotbollsbilder från VM 94, en hjärtformad sten från en resa, studentskylten dina föräldrar gjort, nallen från din första stora kärlek, farfars gamla fickur eller kepsen med din idols autograf. Denna typ av nostalgiska minnessaker har stor risk att hamna i en låda i förrådet, källaren eller på vinden, kanske i din nostalgilåda. Men hur kan du tänka kring och vad kan du göra med sakerna som väcker så mycket minnen och känslor?

Visa upp. Att göra sig av med minnessaker betyder inte att alla behöver rensas ut. Fokusera istället på de som betyder mest för dig och som gör dig innerligt glad och låt dessa ta plats i ditt hem. Ibland håller vi fast vid saker i ett försök att hålla fast vid personer som lämnat oss. Hedra istället dessa personer genom att visa upp saker som tillhörde dem och som har en historia. En hel kartong med minnessaker undangömd i källaren känns mer meningslöst än att ha ett fåtal av dem synliga i hemmet, som genererar glädje när du ser dem. Jag har en bägare från Frimurarna och en gammal dalahäst som tillhört min morfar respektive mormor, dessa står i vår bokhylla och skapar en retro touch.

Använd. Låt inte minnessakerna ligga nerpackade eller undangömda utan använd de som går att nyttja. T-shirten från favoritfestivalen, smycken du ärvt av din farmor, eller finbesticken du fick i studentpresent men fortfarande aldrig använt. Kanske kan du träna eller sova i t-shirten istället för att låta den ligga längst ner i byrålådan, och annars är det kanske dags att låta den lämna hemmet. Finbesticken jag samlat och sparat på i tio års tid låg länge nerpackade i en flyttlåda men är nu de enda bestick vi äger och använder. När min mormor gick bort ärvde jag bland annat en glasvas och en glasskål som vi använder regelbundet.

Digitalisera. Om du sparat framkallade fotografier, kvitton och andra dokument, kan det vara aktuellt att digitalisera dessa. Men inte utan en rejäl rensningsomgång först. Beroende på vad det är du sparat kan du scanna eller fota av dem, och sedan organisera dessa digital. Även minnessaker du har svårt att släppa iväg kan vara värda att fotografera och spara digitalt för att sedan lättare kunna låta den fysiska saken lämna hemmet. För några månader sedan slängde jag ett 30-tal diplom som jag sparat genom åren, några av dem ser ni nedan. Det var en skön befrielse och känsla att inse att de inte längre hade något värde för mig. Fina inbjudningskort och tackkort tar jag ett foto på och sparar i en särskild mapp i mobilen som minne men också som inspiration den dag jag själv ska skapa något liknande.

Passar minnessaken inte in på något av ovannämnda och du ändå inte kan göra dig av med den? Det är helt okej, så länge det rör sig om ett fåtal saker. Så känner vi också kring exempelvis våra dagböcker, scrapbook-fotoalbum och studentmössan. Dessa förvaras därför i vår respektive nostalgilådor i källaren och kommer medvetet bara flyttas med vid varje flytt. Kanske blir lådorna lättare med åren eller också tynger vi dem med ytterligare nostalgiska minnessaker. Mer än en varsin flyttlåda med saker blir det dock aldrig.

Vilka minnessaker har du svårt att göra dig av med?

Diplom

Medaljernas baksida

Pokaler, plaketter, medaljer och diplom. Alla har vi fått dem någon gång; när vi idrottade som barn, deltog i skolmästerskap, vann kontorets golftävling, deltog i en vinprovning eller vågade hoppa fallskärm. Men vad och hur mycket betyder de egentligen för oss? Hur och varför ska de sparas och förvaras? Sitter verkligen prestationen i det fysiska beviset? Skulle ingen människa tro på att du faktiskt genomfört bedriften om du inte har kvar dem? Spelar det någon roll vad andra tror och tycker över huvud taget i denna fråga?

Vi klurade lite på detta, kom fram till flera bra insikter (mer om dessa nedan) och därefter städade jag ur mina samlingar med följande resultat:

Gamla fotbollspokaler och plaketter från ungdomsårens idrottande har jag nu slängt. Tio år efter att den sista fotbollsmatchen spelades. Det var ett 30-tal stycken men betydde inte speciellt mycket för mig längre. De stod först hemma i barnrummet hos min föräldrar fint uppradade på en bokhylla för att lagom till att jag fyllde tjugo packas ned i en stor låda och sedan dess aldrig plockas upp igen.

Åtskilliga medaljer har det blivit genom åren. Fotbollsturneringar, basket, innebandy och diverse löpar- och cykellopp. De från ungdomen och mindre löparlopp som Midnattsloppet, Gävle Halvmaraton, Kungsholmen runt etc, var enkla att göra sig av med. Betydligt svårare var det med Lidingöloppet 3 mil och Vätternrundan 30 mil, lopp med prestige och status. Till slut föll dock polletten ner även här, det vill säga att genomförandet och stoltheten över att ha klarat dessa lopp faktiskt inte sitter i själva medaljen, utan inombords hos mig själv. Därför fick även dessa åka i återvinningen.

Diplom tar visserligen inte lika stor plats som pokaler och plaketter men behöver vi verkligen spara dem? Vi besteg till exempel ett riktigt högt berg under en resa tidigare i år och fick då ett diplom som intyg på att vi tog oss ända upp till toppen. Vi visste först inte vad vi skulle göra av diplomet, men skapade sedan en ny minimalistisk vana. Vi tog ett foto av intyget och sparade det digitalt istället. Det bästa av allt är att det här knepet kan även tillämpas på mycket annat som exempelvis ovan nämnda pokaler, plaketter och medaljer. Då har du bevisen kvar men de behöver inte ta upp fysisk plats i bostaden, förrådet eller motsvarande.

Sammanfattningsvis kom vi fram till att själva prestationen är skild från det fysiska beviset och att det räcker att du bevarar bedriften i minnet för att känna stolthet och glädje efteråt. Om du trots allt vill spara någon form av bevis så finns det bättre sätt än att göra det i dess fysiska form, till exempel genom att ta ett foto av bevisen och därefter slänga originalen.

Visar ni upp era pokaler, medaljer och diplom i ert hem, har ni slängt dessa eller ligger de och skräpar i en låda på vinden?