Etikettarkiv: flyttkartonger

Tio års sparande till vilken nytta?

När jag var runt fjorton femton år gammal började jag vid födelsedagar och jul få diverse husgeråd som glas, dukar, bestick, porslin och handdukar. Liknande gåvor fick jag vid konfirmation, studenten, examen och liknande tillfällen och snart hade jag inte bara en utan hela tre flyttkartonger fyllda bra-att-ha-prylar och flytta-hemifrån-saker. Utan att jag ens lämnat föräldrahemmet.

Grundtanken av initiativtagaren, det vill säga min mor, var god. Genom att få dessa saker tidigt i livet skulle jag inte behöva lägga ut så mycket pengar när jag väl skaffade ett eget boende. Hela släkten visste dessutom vilken servis jag samlade på vilket gjorde det väldigt enkelt att köpa presenter till mig.

Efter ett par år boende utomlands, fem år av korridorsboende samt inneboende låg två tredjedelar av alla saker fortfarande orörda i samma flyttkartonger. Detta drygt tio år efter att de första prylarna packades ner. Så äntligen vid 27 års ålder köpte jag och min dåvarande pojkvän en egen lägenhet tillsammans. I den rymliga tvåan skulle väl slutligen alla sparade dukar, bäddset, matchande handdukar, porslinsserien och diverse glas för alla tillfällen, komma till användning? Problemet var bara att två hushåll skulle bli ett och naturligtvis valde vi bara det bästa från respektive håll. Det innebar att när vi fyllt lägenheten stod fortfarande två av flyttkartongerna kvar hos mina föräldrar.

Dessa två kartonger med oanvända saker står kvar på samma plats än idag. Under åren har jag då och då tittat i lådorna för att se om det är något jag behöver och ibland har jag kommit hem med en gammal tårtspade eller duk, men allt som oftast ger dessa flyttlådor mig bara enormt dåligt samvete. Egentligen borde jag åka hem till mina föräldrar, hämta lådorna och gå igenom dem enligt principen om de fyra s:en. Men avstånd, tid och avsaknaden av bil gör att det inte blir av.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att aldrig köpa saker proaktivt och såklart att inte göra om samma misstag till våra framtida barn. Personliga preferenser, mode, teknik och intressen förändras för mycket över tiden vilket gör det smartast att köpa liknande saker först då behov verkligen uppstår.

Ett skräckexempel är servisen på runt 50 delar vars färg jag inte alls gillade när jag började använda den drygt tio år efter färgvalet gjordes. Eller som den dyra köksmaskin jag fick i studentpresent som många år senare var fullständigt omodern och därför aldrig tagits i bruk utan fortfarande ligger kvar orörd i originalförpackningen i en av flyttkartongerna.

Är det någon mer än jag som, mer eller mindre på eget initiativ, tidigt börjat samla husgeråd som sedan inte kommit till användning? Är detta ett kvinnligt fenomen eller finns det även män med liknande kartonger hemma hos sina föräldrar?

Då alla blir minimalister

Det finns ett tillfälle då de allra flesta människor tillfälligtvis, och vissa för all framtid, blir minimalister, nämligen under en omfattande flytt mellan två bostäder. Först då blir många medvetna om hur mycket prylar de samlat på sig genom åren och hur få av dessa de verkligen använder och behöver.

Nästan varje gång en vän eller bekant har gått igenom processen så utbrister de någon eller några varianter av följande meningar:

”Jag kan inte förstå hur mycket skit jag samlat på mig, när köpte jag allt det här?”

”Det är helt otroligt att jag anser mig behöva allt det här.”

”Varför har jag samlat på mig så mycket saker, jag ska aldrig mer köpa något.”

”Det har varit så otroligt skönt att rensa ur och slänga onödiga saker under flytten.”

”Nya lägenheten kändes så rogivande och luftig innan jag packade upp alla kartonger.”

Oftast återgår livet och vardagen till det normala, insikterna från flytten tynar bort och sakta börjar hemmets alla förvaringsutrymmen fyllas med bråte igen. Men då och då fastnar insikterna från flytten hos någon och en ny minimalist är född! :-)

Minns du hur dina tankar gick sist du flyttade?