Etikettarkiv: mental hälsa

Därför har jag börjat meditera

Jag har börjat meditera. Aldrig hade jag trott att jag som är så rastlös och har så mycket energi skulle skriva de orden. Men kanske är det just vi som är rastlösa och har överskottsenergi som behöver meditationen mest? Här tänkte jag berätta om min väg till meditation och hur jag använder den. 

Herr Minimalist har mediterat regelbundet länge. Och nu har jag, Fru Minimalist, mediterat nästan varje dag i ca 2 månade. Det tar inte längre emot att ta sig tiden och göra det, snarare kan jag se fram emot det. Min stund när jag får vara här och nu och ta in det som sker i mitt liv på ett nytt sätt.

Ibland befinner man sig i en punkt i livet när något passar in perfekt. Min kropp och psyke behöver meditation just nu, och då var jag mottaglig nog att börja. Jag försökte ett par gånger under våren, men fastnade aldrig, däremot kom jag igång med yogan på riktigt och såg det länge som min typ av meditation; lagom långsamt och en kombination av rörelse och andning, perfekt för mig som är rastlös. Tänkte jag då.

Under sommarledigheten och strax efter fick jag väldigt svårt att somna på kvällarna. Trots att jag knappt har sovit en hel natt på 2,5 år och alltid är otroligt kvällstrött så kunde jag inte komma till ro och somna. Har du upplevt frustrationen att vara trött men inte kunna somna så vet du vad jag talar om. Jag behövde hitta verktyg för att somna och där kom meditationen in.

Jag började testa guidade meditationer innan läggdags med fokus på avslappning; ”yoga nidra”, ”body scan” och ”relaxation” i en app som heter Insight Timer. Det var inte alltid de fick mig att somna, men de gjorde mig mer avslappnad och jag upplevde att jag somnade snabbare och sov tyngre mellan våra barns uppvak.

Det tog inte många dagar tills jag blev mer nyfiken på det här med meditation och började hitta andra typer av meditation än just för sömn. Plötsligt blev meditationen ett sätt att bearbeta och fokusera på känslor och saker som skedde i vardagen och livet. Låt mig ta två exempel:

  • En förändring på barnens förskola inträffade som vi inte kunde styra över eller ändra även om vi önskat lösa det på annat sätt. Vi behövde tro på att det i slutändan blir bra. När det tog som mest energi och skapade frustration, mediterade jag kring ”faith” och ”optimism” för att stärka min tilltro att det som sker gör det av en anledning och det blir bra.
  • När en konflikt uppstod i min närhet som ledde till ledsamhet och sorgsenhet, så mediterade jag kring ”forgiveness” och ”lovingkindness”. Ett sätt att bearbeta och förlåta mig själv för att jag inte är perfekt eller gör allt helt rätt, och att mentalt förlåta andra som påverkades, acceptera och gå vidare.

    Det kommer garanterat ske helt andra saker i livet som kan behöva fokus och bearbetning för att kunna släppa. För mig har meditation blivit ett sådant forum. Andra kanske får utlopp för det genom att skriva dagbok/journal, eller prata om det med en terapeut eller nära vän etc. 

    Varför ska man meditera? Det finns forskning som visar att hjärnans strukturer förändras vid regelbunden meditation. Den del av hjärnan som är viktig för lagring av minnen ökar och tätnar. Meditation har dessutom lugnande inverkan vid stress och jobbiga tankar och gör helt enkelt att du blir mer stabil och kan hantera vardagens utmaningar bättre. 

    Tidigare var det ”body fitness” som gällde men jag tror att det inom kort kommer skifta till ”brain fitness” eller ”mind fitness”.

    Jag mediterar oftast på kvällen när barnen somnat, och gör det i 4-20 minuter. I appen Insight Timer finns det oändligt många guidade meditationer att välja bland. Men det går såklart lika bra att bara sätta en timer och fokusera på andningen några minuter. 

    Har du testat meditation?

    Mental och fysisk utrensning inför tredje barnet

    Ibland rensar du ut saker för att du tröttnat på dem, andra gånger för att intressen eller livssituation ändrats och du finner plötsligt sakerna överflödiga. Då och då blir rensningen en riktig nostalgiresa, exempelvis när du går igenom en kartong som dina föräldrar sparat från din barndom, eller när du gör en rensning i din nostalgilåda.

    Vissa gånger upplever jag rensningen som mer mental än fysisk. En sådan rensning gjordes i samband med att vi i vintras fick veta att vi väntade Lillebror Minimalist och att han var just en lillebror. Jag, Fru Minimalist, var väldigt inställd på att det skulle bli en till tjej, och behövde mentalt rensa ut flera av de mest tjejiga-klädesplaggen som Storasyster Minimalist haft, för att ta in att det skulle komma en son. Storasyster Minimalist har två tjejkusiner som hon ärvt kläder av och även om flera bodys i de små storlekarna varit neutrala så har mycket varit rosa och volang, särskilt i lite större storlekar. Visst kan killar ha dessa kläder, men vi väljer att inte klä Lillebror Minimalist i denna typ av kläder tills han kan välja själv. :)

    Ytterligare en sådan mental rensning sker just nu. Lillebror Minimalist har redan växt ur de första storlekarna med bebiskläder. Vi vet inte om vi kommer skaffa fler barn och därför har jag börjat en ny mental resa med att rensa ut majoriteten av kläderna i dessa storlekar. Vi vill inte förvara för mycket i flera år som kanske bara blir liggandes. Då är det bättre att plaggen kommer till användning i närtid. Skulle det trots allt bli ett tredje barn i framtiden så blir det en riktig minimalist eftersom vi bara sparar ett par bodys i varje storlek. :)

    Ett par plagg i de minsta storlekarna som nu rensas ut.

    Ett par plagg i de minsta storlekarna som nu rensas ut.

    Jag har funderat över varför jag känner detta behov av att rensa kläder efter Lillebror Minimalist innan vi slutligt bestämt oss huruvida vi önskar fler barn. Kanske är jag rädd att bli besviken. Om vi sparar alla bebiskläder i en låda så gör vi ju det för ett kommande barn. Skulle vi sedan inte vilja eller lyckas få fler barn, så blir det en besvikelse.

    Har du upplevt något liknande eller någon helt annan rensning som varit mer mental än fysisk?

    lillebror_hemgang

    Byta prylar mot hälsa

    Ett citat vars betydelse och sanningshalt blir väldigt tydligt när du är mitt uppe i det är:

    En frisk människa har tusen önskningar – en sjuk har bara en.

    Efter tre dagar med rejäl magsjuka hos hela minimalistfamiljen kan vi bara intyga att citatet ovan stämmer till fullo. Det är även vid liknande tillfällen i livet som prylar i hemmet känns väldigt triviala och oviktiga, och gladeligen skulle bytas ut mot snabbt tillfrisknande. Vad spelar tavlan på väggen för roll när man knappt kan fokusera på att ta sig upp ur sängen, eller tröjan man suktat efter i butiken när man knappt orkar klä på sig och än mindre ta sig utanför ytterdörren, eller den påkostade köksprylen när man inte ens får behålla några klunkar vatten?

    Vi har tidigare skrivit om tacksamhet på bloggen och att vi har som vana att varje kväll berätta för varandra ett par saker som gjort oss tacksamma under dagen. Ikväll kommer dessa saker vara så trivala som:

    • Att vi alla tre fick behålla det mesta av det vi stoppade i oss.
    • Att vi alla sov nästan 12 timmar, enbart med uppvaknande för blöjbyte och ompyssling.
    • Att aptiten på mat och energin i kroppen så smått börjar komma tillbaka.

    Precis som maslows behovstrappa, är det de mest basala sakerna som är allra viktigast när man är sjuk. Samtidigt vid denna typ av hyfsat snabbt övergående sjukdom är det fascinerande att se hur snabbt man tar dessa basala saker för vana igen. Med stor sannolikhet kommer vi redan om en-två veckor stressas av och fokusera på saker betydligt högre upp i maslows behovstrappa. Liksom att åter sukta efter den där snygga tröjan i butiken.

    Vad är dina tankar kring sjukdomar, prylar och tacksamhet?

    Maslows behovstrappa

    Maslows behovstrappa

    Gästminimalister berättar: Leena

    I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

    Nedan hittar du Leenas berättelse om hennes såväl mentala som fysiska minimalistiska resa, där en hjärnblödning tvingade henne att minska på intrycken, fokusera på rätt saker och på köpet blev hon en aspirerande minimalist med ett större lugn i livet.

    Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera bland mina ägodelar. Jag har tyckt att jag haft god ordning och inte ägt alltför många onödiga prylar. Visst, “bra att ha”-tänket har varit starkt hos mig, men inte gått till direkt överdrift.

    För några månader sedan drabbades jag av en hjärnblödning. Jag hade tur. Jag fick vård snabbt och min operation gick strålande. Läkningsprocessen innebär ett nytt fenomen för mig som kallas hjärntrötthet. Det innebär i korta drag att hjärnan har fullt upp med att läka och därför inte klarar av lika många intryck längre. Den säger liksom stopp ibland och vägrar ta in mer. Då kan jag inget annat göra än lägga mig ner och blunda tills hjärnan är med på banan igen.

    När jag blev tvungen att begränsa mina intryck började jag fundera på alla ägodelar som fanns runt omkring mig. Jag märkte ganska snart att sakerna jag äger tar energi från mig. De upptar mina tankar i form av att jag går och tänker på att de behöver lagas, tvättas, flyttas, läsas, målas eller bara användas. En känsla av att sakerna äger mig istället för jag dem uppstod. Jag ville göra något åt det och i sökandet efter inspiration hittade jag till bloggen Minimalisterna.se. Genom att läsa bloggen fick jag mod att ta mig an avskaffandet av ägodelar jag trodde jag aldrig skulle kunna skiljas från. Bloggen gav mig nya rensningsglasögon och genom dem såg jag att mitt hem var fullt av saker jag inte hade användning för. Jag som trott att det var precis tvärtom! Jag har exempelvis börjat sälja av muminmuggar efter ett mångårigt samlande. Det ger mig kraft och känslan av att det är jag som äger mina prylar igen, inte tvärtom.

    Efter en period med intensivt rensande uppstod ett klarare sätt att tänka och då insåg jag att det inte bara är min fysiska värld som behöver minimeras. Mitt medvetande fylls dagligen av tankar som inte gör mig gott. Kraften i att bestämma hur mycket prylar jag omger mig med, fick mig att inse att jag även har makt att bestämma vilka tankar som får stanna och vilka som bör rensas ut. Det har inneburit att jag i stort sett dagligen övar på att säga nej till både andra och mig själv. Att jag bara utför aktiviteter som gör mig gott och som min energi räcker till. Jag övar även på att fokusera på det jag mår bra av, det jag åstadkommit under dagen istället för det jag inte hunnit med. När jag översköljs av starka känslor ger jag dem tid att passera och jag tänker att känslor går över, de är bara känslor inte ren sanning.

    Min kombination av fysiskt och mentalt rensande har givit mig ett lugn och en tillfredsställelse i livet. Det ger mig utrymme att stanna upp och tänka till vad jag använder min tid till och hjälper mig att fokusera på det som tar mig framåt istället för det som bromsar. Att jag exempelvis satte mig ner och skrev den här texten istället för att dammsuga lägenheten är en av många vinster med min minimalism.

    Jag är fortfarande en trevande minimalist som har många ronder kvar att gå mot ha-begäret. Det är inte lätt , men för varje rond jag vinner infinner sig nya vinster och belöningen får mig att fortsätta framåt. Mitt mål är inte att bli en superminimalist utan mina mål liknar Herr och Fru Minimalists mål rörande rätt fokus i livet, en positiv miljöpåverkan och en gladare plånbok. Mitt sökande efter mindre intryck för en trött hjärna ledde till att jag nu kallar mig aspirerande minimalist. Sakta men säkert har jag börjat ägna mig mer åt det jag verkligen vill, istället för det jag anser att jag bör eller ”måste” göra.

    Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

    Det rätta tillfället är nu

    Den första januari har många sedan månader tillbaka ambitionen att påbörja sitt nya liv med träning och kanske till och med en vit månad efter jul- och nyårshelgens generösa mat- och alkoholkonsumtion. Under våren blir många plötsligt varse om att sommaren är runt hörnet och ambitionen vad det gäller kroppsformen inför årets strandhäng faktiskt får skjutas på till nästa år om man ska vara realistisk. Och mot slutet av sommarsemestern lovar många sig dyrt och heligt att nästa år då ska de minsann prioritera egentid och återhämtning över ett ständigt flängande och stressande mellan släkt, vänner och bekantas sommarstugor och diverse andra måsten.

    Andra förändringar, som att på allvar börja rensa bland prylarna hemma, göra den där drömresan ni pratat om eller ta tag i renoveringen av källaren, skjuter vi gärna framför oss ändå längre. Bara barnen blivit lite äldre, bara ryggen gör mindre ont, sen när jag har ett mindre krävande jobb, så snart barnen flyttat ut eller då vi har mer tid och pengar.

    Jag tror att den största skillnaden mellan personer som får saker att ske, eller lyckas med en positiv förändring jämfört med personer som fastnar eller stagnerar, är att den första kategorin är väldigt medveten om sina prioriteringar, mål och drömmar samt inte väntar på rätt tidpunkt att börja. De har för länge sedan insett att det perfekta tillfället aldrig dyker upp och att den bästa tidpunkten att börja är nu.

    Istället för att hitta ursäkter tar de tag i saker även när de är trötta, distraherade av det komplicerade livspusslet eller absorberade av det krävande ekorrhjulet. De har viljan och modet att när som helst påbörja en förändring som tar dem i rätt riktning mot det liv de vill leva och som gör dem lyckliga på såväl kort som lång sikt. Oavsett om det gäller små eller riktigt stora förändringar.

    Vilken förändring kan du göra redan idag som tar dig ett steg närmare dina mål och prioriteringar?

    Dina hemliga superkrafter

    Allt oftare blir jag så otroligt glad över att vi upptäckt fördelarna med att leva minimalistiskt. Det är nästan som att ha upptäckt en tidigare okänd superhjältekraft som ger oss snudd på orättvisa fördelar jämfört med många av våra medmänniskor.

    Om vi börjar med några av de rent egoistiska fördelarna så påverkas vår ekonomi positivt av vår minskade konsumtion samt det faktum att vi numera enbart köper ytterst noga utvalda prylar av bra kvalitet som håller längre och håller oss tillfredsställda över längre tid. Dessutom har vi inga större problem att ärva eller köpa begagnade kvalitetsprylar så länge de är i gott skick.

    Det faktum att vi omedelbart säljer, skänker och slänger, eller helst återvinner, det vi inte längre använder och behöver, gör att vi får tillbaka en del av inköpskostnaden. Förmodligen kommer vi också kunna bo på en mindre yta jämfört många andra i samma livssituation, vilket i sin tur är guld värt för privatekonomin.

    Minskat underhåll av onödiga prylar gör också att pengar sparas och med alla minskade utgifter nämnda ovan finns det betydligt mer pengar över till sparande, amorterande och investerande. Vilket i sin tur ger oss möjligheten att bygga en exponentiellt växande ekonomisk trygghet och frihet över tiden.

    Om vi ser lite mer globalt så leder minskad konsumtion och längre livslängd på prylarna vi väl köper till en minskad förbrukning av naturresurser. Dessutom gör allt omedelbart säljande och skänkande av onödiga prylar att de dels kommer andra människor till glädje istället för att samla damm och dels minskar andras nykonsumtion. Och mindre slit och släng leder i sin tur till mindre onödig tillverkning samt färre giftiga sophögar och utsläpp världen över.

    Utöver de personliga fördelarna med en bättre ekonomi så sparar vi tid. Vi lägger mindre tid på att leta efter och organisera våra prylar då allting nödvändigt numera har en bestämd plats och inte längre gömmer sig bland en massa onödigt bråte. Det i sin tur gör att tiden och ansträngningen för att städa och plocka undan sjunkit dramatiskt.

    När sakerna blir färre blir även valen lättare, vilket kanske är mest påtagligt i garderoben. Ett annat område där vi sparar mycket tid och fokus är att vi numera är mer medvetna kring vilka våra riktiga klädbehov är samt om de är tillfredsställda eller inte. Vi spenderar extremt lite tid och fokus på fönstershopping i alla dess olika former eller på att vara missnöjda med det vi har.

    All den tid och fokus vi får över kan vi spendera på att umgås med familj och vänner, träna, läsa böcker, skriva blogg samt andra aktiviteter som vi anser vara av högre värde för oss. Och med mer tid minskar eventuell stress i vardagen.

    Men den kanske största vinsten är kanske även den mest oväntade. Med förändringarna ovan uppstår ett inre lugn, en ökad närvaro och större tillfredställelse med livet. Det handlar inte bara om att sova bättre om natten tack vare en bättre ekonomi, ett godare samvete kring en minskad miljöpåverkan eller mer tid över till sådant som verkligen betyder något. För någonstans i processen med allt rensande och utvärderande blev vi plötsligt väldigt medvetna om vad som egentligen gör oss lyckliga och hur lite materiella ting vi verkligen behöver för att tillfredsställa våra behov och känna oss trygga. Känslan kan bäst beskrivas likt en tyngd som lyfts från axlarna. Prylarna har förlorat en stor del av den makt och distraktionskraft de tidigare hade över våra liv och vi kan numera andas lite lättare.

    Fattigdoms- eller välståndsmedvetande?

    Hur många av de saker du äger har du kvar till största del på grund av rädsla? Saker som kan vara bra att ha för säkerhets skull, om det skulle bli svält, om det skulle bli krig eller om det bara skulle visa sig att det plötsligt inte går att komma över liknande saker någonsin igen?

    Många av omständigheterna jag beskriver ovan ligger långt ifrån den verklighet vi lever idag och förändringar i den riktningen tar alltid längre tid än man tror. Ekonomiska krascher, bostadsbubblor, krig och peak oil händer sällan över en natt och det kommer alltid att finnas ett flertal tecken för den som är observant som gör det möjligt att förbereda sig innan läget blir akut.

    Att spara massor av onödiga saker på grund av rädsla kallas ofta fattigdomsmedvetande och är oftast drivet av en mer eller mindre omedveten rädsla som grundar sig i viljan att överleva och tankar som:

    • Det finns inte tillräcklig för allas behov i världen
    • Man måste jobba hårt för att få livet att gå runt
    • Tar inte jag denna kommer någon annan ta den
    • Katastrofen och oturen lurar alltid runt hörnet

    Historiskt sett kan den instinkten ha inneburit skillnaden mellan liv och död för dem som levt under extremt knappa och tuffa omständigheter, men för de flesta som lever i de rikare delarna av världen idag är beteendet mer emotionellt än logiskt.

    Numera medveten om fattigdomsmedvetandet skänkte jag i helgen bort hela 27 kursböcker från mina KTH-studier som jag avslutade för över sju år sedan. Böcker som jag inte rört sedan dess men trots det sparat för säkerhets skull. Jag har till slut insett att jag aldrig kommer att läsa dem igen om nu inte mina omständigheter förändras radikalt men då kan jag alltid köpa ny mer aktuell och relevant litteratur om det nu verkligen skulle behövas.

    Hur mycket styrs du av fattigdomsmedvetande och vad tar det sig för uttryck i ditt liv? Hur skulle ditt liv se ut om du istället hade ett välståndsmedvetande?