Etikettarkiv: minimalism

Bara börja prylbanta

Jag skrev ett inlägg på Instagram förra veckan som jag kände förtjänade lite längre text och synlighet även på bloggen. För en av de vanligaste frågorna jag får är; ”var ska jag börja prylbanta?” och ”hur ska jag påbörja min minimalistiska resa”?

Som med mycket annat i livet är det lättaste beslutet att skjuta fram, vänta på rätt känsla, rätt yttre omständigheter och rätt livsfas. I likhet med att det oftast är lättast att bara spara prylar istället för att ”agera” och rensa som kan komma med ytterligare efterföljande aktiviteter. Människan är trots allt till naturen lat.

Men det viktigaste är att få bollen i rullning och därför är det bästa att bara börja och våga testa. Det kan göras genom att exempelvis:

  • Börja prylbanta något enkelt utan känslomässig koppling.
  • Börja skänka bort något du inte behöver.
  • Börja prylbanta en sak varje dag under en period.
  • Börja låna eller hyra något du initialt tänkt köpa.
  • Börja prylbanta ditt badrumsskåp.
  • Börja fundera vad du verkligen värderar högt i livet
  • Börja prylbanta ditt nattduksbord.
  • Börja stanna upp och fundera om du behöver eller bara villhöver.
  • Börja prylbanta klädesplagg du inte använt på ett år.
  • Börja låta bli att shoppa under en vecka eller en månad.
  • Börja prylbanta där du känner frustration kring ständig oordning.

Det är inte rocket science och det finns inget magiskt sätt eller hemligt väg som andra minimalister tagit men inte berättar om. Andra minimalister har bara börjat trevande, men sedan också fortsatt sin minimalistiska resa. För när du väl kommit igång får du ofta mersmak, får uppleva några positiva följdverkningar och vill fortsätta. Och det du övar på blir du bra på och du blir allt bättre på att förstå vad som verkligen skapar värde för dig och att prioritera ditt liv kring det.

Så om du är nyfiken och vill uppleva en minimalistisk livsstils alla fördelar – bara börja

Var började du prylbanta? Eller hur började du din minimalistiska resa?

7 saker jag hade velat veta innan jag började min minimalistiska resa

Här om dagen tänkte jag på olika delar som jag gärna hade velat förstå och vetat innan jag började min minimalistiska resa. Dessa tänkte jag dela med mig av till dig, och kanske har du någon annan punkt som du kan dela med dig av till oss andra i kommentarsfältet.

7 saker jag önskade att jag hade vetat innan jag började min minimalistiska resa:

  • Du saknar inget. Att du inte saknar det du släpper taget om. Är du osäker på om du behöver något, kan du vara säker på att du inte behöver det. ;) Klart det finns enstaka ”edge cases”, men i 99% av fallen kommer du inte sakna det du rensat ut. I de 1 % av fallen du saknar något du rensat ut, löser du behovet på alternativt sätt.
  • Det är en livsstil. Det är inte ett projekt, det är en livsstil. För de allra flesta handlar det inte om att rensa en gång och sedan är minimalist-projektet ”klart”. Då kommer det ackumuleras ytterligare kläder och prylar i hemmet med tiden eftersom livet förändras; saker tar sig in över tröskeln, behoven förändras, intressen försvinner och nya intressen tillkommer. Inte minst om du har barn i familjen.
  • Det tar tid. Det tog tid att samla på dig alla saker, det kommer ta tid att göra dig av med dem. Och det är okej. Vissa saker kan slängas, andra bör säljas, många skänkas. Vill du rensa ansvarsfullt och låta fullt fungerande grejer fortsätta användas och hitta nya hem och få lite pengar för det, så behöver du låta det ta sin tid. Vilket också kan vara bra, för du blir inte lika benägen att fylla hemmet igen. :)
  • Det är känslosamt. Prylar handlar mycket om känslor, vilket gör att vissa personer kommer finna det väldigt känslosamt att prylbanta. Men också i den andra ändan, att det är mycket känslor förknippade med marknadsföring av prylar. Företagen försöker sälja dig glädje, status, lycka och mening med livet. Det är klokt att börja rensa där det är enkelt, där sakerna förknippas med inga eller väldigt lite känslor.
  • Behoven är i fokus. Som med allt annat blir du ”bra” på det du gör mer av. Och främst tänker jag att du med tiden blir bättre och bättre på att lära känna dig själv och dina verkliga behov. Vad tillför värde i ditt liv, vilka är dina prioriteringar och vem vill du vara. Detta är viktigt när du börjar ta dig an svårare och mer känslosamma områden, att då har sina behov klara för sig gör det enklare att släppa taget och låta förnuftet styra mer än känslorna.
  • Det är befriande. Att släppa taget om saker, att inte hålla så hårt i allt, att inte äga en massa junk, är otroligt befriande. Och att allt du äger har en bestämd plats och du vet var den är, är otroligt tilltalande. Det är fullt förståeligt att det initialt kan skapa ett beroende att göra sig av med grejer till förmån för den frihetskänsla som kommer smygandes.
  • Det handlar väldigt lite om prylar. Med allt ovan sagt så handlar det inte om att år ut och år in prylbanta hemmet eller optimera och organisera dina prylar och kläder. Då hamnar det minimalistiska fokuset fel och prylarna är åter i centrum, fast på ett annat sätt. När du vet dina behov och prioriteringar, vågar släppa taget och inser fördelarna med en minimalistisk livsstil, så kommer du inse att prylar bara är en liten del. Att en minimalistisk livsstil är så mycket mer. Att sträva efter att leva med enbart 100 saker eller en kapselgarderob, är inte alls poängen med en minimalistisk livsstil. Visst kan det vara ett verktyg, men det är inte målet i sig.

Så, där har du det, 7 saker jag önskar att jag hade vetat innan jag började treva mig fram på min minimalistiska resa. Men som med mycket annat i livet är det väldigt enkelt att läsa och förstå i teorin, men det är först när man själv praktiskt upplever det som det sätter sig på djupet och skapar insikter.

Nu är jag nyfiken på dels vad du tycker om punkterna ovan? Men också om du har något du önskade att du hade vetat innan du började din minimalistiska resa? :)

Du behöver inte dras med

Jag kan leva i en kaosartad värld, ha ett stressigt jobb, träffa negativa människor och matas med reklam som berättar att det jag har inte är tillräckligt, att mitt hem behöver förnyas och min garderob inte duger, eller att jag inte får missa denna deal.

Men jag behöver inte ta in allt.
Jag behöver inte dras med.
Och jag behöver inte vara delaktig.

Jag kan faktiskt välja vad jag tar in och framför allt – hur jag låter det påverka mig.

Och det kan du också.

Det finns såklart yttre faktorer som är svårare att kontrollera, men det finns också väldigt många områden i våra liv som vi kan kontrollera, förenkla och minimera.

Jag tror att den allt mer komplexa värld vi lever i är en av de största anledningarna till att minimalism och frivillig enkelhet ökat så mycket de senaste åren. I takt med att världen blir allt mer kaotisk, komplex och föränderlig, söker allt fler desperat efter det som minimalism och en enklare livsstil för med sig, exempelvis ett liv med mindre stress, färre distraktioner, mer frihet och mer tid. Men också minimalismens mentala fördelar som ett lugnare sinne, mer tacksamhet och längre fokus.

En liknelse jag stötte på för länge sedan är att om fläkten står på hela tiden så hör du den inte tillslut. Du märker den först när den stängs av. Då upplever du plötsligt hur otroligt skön tystnaden är.

Jag tror det är likadant med allt ”brus” vi har omkring oss i samhället idag. Väldigt många hör det inte, men allt fler inser att det finns en skön tystnad bortom bruset. Och att man själv kan ta kontroll och steg för steg minska bruset.

Vad är dina tankar om detta?

Att hitta sitt varför

Vad gör du om du blivit intresserad och nyfiken på minimalism eller på att prylbanta, och vill få till en bestående förändring medan du vandrar på den minimalistiska resan?

I vår bok Prylbanta skriver vi ett avsnitt om vikten av att ha koll sitt ”varför”, alltså på sina drivkrafter till varför man vill genomföra en förändring och leva minimalistiskt. Precis som när du startar en ny träningsrutin eller liknande, så underlättar det om du har tänkt igenom varför du vill göra detta, för att ha något att falla tillbaka på den dag motivationen tryter och det inte känns lika självklart.

Så, vilka är dina starkaste drivkrafter kring varför du vill leva enklare, minska överflödiga prylar och onödiga distraktioner?
– Tycker du inte att du gör annat än plockar och städar efter dig själv och andra?
– Känner du dig ofta stressad?
– Vill du kunna flytta till mindre bostad?
– Eller frigöra mer tid till dina barn eller få bättre kontroll över din privatekonomin?
– Kanske har du blivit en slav under mejl och notiferingar?
– Vill ha större frihet och bestämma över din tid mer?
– Eller har du dåligt samvete över alla prylar du inte använder utan bara äger och förvarar?

Har du svårt att hitta ditt varför kan du fundera kring vad som gör dig riktigt glad, vad du vill ha mer av i framtiden men också vart det skaver i livet? Och kanske framför allt, ta sig tid att ställa sig den typen av frågor och lyssna eller ibland gräva efter svaren. För när livet snurrar snabbt kan det vara svårt att finna ro att lyssna inåt, och än svårare att höra vad som sägs. ;)

Det blir ofta mer konkret om det du tänker formuleras i skrivna ord, men det kan räcka med att bara funderar kring ditt varför om du inte har någon journal, dagbok eller annat naturligt ställe att notera det på. Men om motivationen tryter en dag kan det vara till hjälp att gå tillbaka till och minnas vilka fördelar och konkreta värden du såg med ett enklare och mer minimalistiskt liv.

Om du inte hittar något varför då? Ja, då är det väldigt stor risk att även om du prylbantar och rensar ut saker ur ditt hem, så kommer det lika fort fyllas på med nya (eller bättre begagnade) saker som du inte använder eller behöver. Det blir en form av jo-jo minimalism där du inte får någon bestående förändring utan ständigt behöver lägga tid och energi på att prylbanta, alternativt ger upp. Samtidigt som det har negativ inverkan på plånbok och miljö med obefogad konsumtion.

Så, har du klart för dig vilket eller vilka som är dina varför under din minimalistiska resa? :)

Jag föddes inte som minimalist

Det är lätt att tro att bara för att någon har lätt för att prylbanta, har en liten garderob och endast lever med det hen behöver, så har personen alltid haft det lätt att anamma en minimalistisk livsstil. Så behöver det absolut inte vara.

Jag var inte någon minimalist som barn. Jag växte upp i ett stort hus med många leksaker och många skrymslen att ställa undan och spara prylar och kläder på. Jag samlade på allt från suddgummin, kulor och manicklar till klistermärken, hockeybilder och aluminiumburks öppnare (grejen man drar i för att öppna en burk läsk).

Min familj köpte visserligen mycket second hand och ärvde både leksaker och kläder från äldre kusiner. Men jag minns inte att vi direkt rensade ut något eller på andra sätt levde särskilt minimalistiskt. Jag skulle säga att jag varken föddes som minimalist eller uppfostrades med ett minimalistiskt tänk. Däremot har jag alltid gillat struktur och ordning, samt i vuxen ålder varit nyfiken på hur man kan optimera livet och vad vi mår bra av såväl fysiskt som psykiskt.

Varför skriver jag det här? Jo, för att några av er läsare kanske känner att det här med minimalism ibland inte kommer naturligt för er. Utan att det kräver nya tankesätt, ”arbete” med sitt inre och sina prioriteringar, samt energi för att angripa och lösa utmaningar i livet på andra sätt än tidigare. Då kan det vara skönt att veta att:

  • Jag uppfostrades inte med ett minimalistiskt mindset.
  • Att leva minimalistiskt och hållbart kom inte helt naturligt för mig i början.
  • Och det var initialt inte enkelt för mig att släppa taget om vissa ägodelar.

Minimalister är inte per automatik människor med superkrafter som inte påverkas av reklam, samhällets normer och andra marknadskrafter. Däremot har många minimalister lärt känna sig själva bra, är medvetna om sina prioriteringar, samt har kartlagt akilleshälar och konsumtionsmönster. Och utifrån detta skaffat sig verktyg och tankesätt som hjälper en att leva minimalistiskt.

Men också upptäckt alla fördelar som en minimalistisk livsstil kommer med och väljer därför den vägen i varje valsituation. Nu och sedan flera år tillbaka känns det som ett helt självklart och enkelt val för mig.

Hur har det varit för dig, är du född och uppfostrad till minimalist eller har du upplevt det enkelt att anamma en mer minimalistisk livsstil som vuxen?

Nedan är ett citat som kan vara bra att ha med sig när man strävar mot en minimalistisk livsstil och följer eller läser om andra som gör detsamma:

”Jämför aldrig din början med någon annans mitt”.
Jon Acuff

Minimalism och skrymmande intressen

En vanlig fråga jag får är hur man ska kunna bli minimalist om man gillar att exempelvis pyssla, åka skidor, baka, cykla racer/mtb eller har något annat skrymmande intresse? Jag upplever att många tror att minimalism handlar om att leva med så få saker som bara möjligt.

Om du också tänkt tankar likt ovan, så behöver du helt enkelt tänka om kring hur du själv definierar minimalism. Det handlar inte om att ha så lite prylar som möjligt. Det handlar om att ha de prylar som du och din familj har behov av i den livsfas du eller ni befinner er i just nu.

Egentligen handlar minimalism otroligt lite om prylar. Visst är det för många mest naturligt att börja med att minimera bland just prylar och kläder. Det är konkret, blir synlig förändring och skapar en känsla av att komma framåt i sin minimalistiska process. Dessutom sätter det ofta något i rullning när du påbörjar den processen.

Men i det stora hela är minimalism så otroligt mycket mer än att rensa prylar. Och syftet är ju någonstans att prylarna ska få mindre fokus. Inte att du ska bli besatt av strävan att ha så få prylar du bara kan och de exakt ”rätta” prylarna. Läs mer i inlägget Minimalism är så mycket mer än att prylbanta.

Detta är inte samma sak som att du ska behålla prylar som tillhör ditt fantasi-jag, vilket prylar kopplade till just fritidsintressen kan bestå av. Prylar och kläder du har hemma ska spegla den person du är idag och det liv du faktiskt lever. Att rensa ut ditt fantasi-jag kan göra det lättare att skapa plats för ditt riktiga jag. Vem är du under de saker du köpt för att symbolisera den du är, eller den du var, eller den du ville vara?

Så, har du någon gång tänkt att minimalism är inte för mig, jag som har så skrymmande fritidsintressen. Då är det dags att tänka om kring hur du definierar minimalism. Minimalism handlar om att ha de sakerna som just du har behov av och som skapar värde i ditt liv där du befinner dig just nu. Varken mer eller mindre.

Har du också tänkt tanken att minimalism inte är för dig?

Vad har vi så bråttom tillbaka till?

Det känns som alla så snabbt som möjligt vill komma tillbaka till en normal vardag och till så som livet såg ut innan corona. Men vad är det egentligen vi har så bråttom tillbaka till?

Jag tror alla håller med om att det kommer finnas ett ”före” och ett ”efter” corona. Hur vill vi att detta ”efter” ska se ut. Vad av det gamla vill vi ha tillbaka, vad vill vi välja bort och vad av allt vi lärt oss under den här processen vill vi ta med oss och kanske till och med låta ta större plats i den tid som väntar efter corona?

Jag såg en tänkvärd och halvrolig text på sociala medier för några veckor sedan:

Kinda feeling like the earth just sent us all to our rooms to think about what we’ve done.

Kanske är det någon där uppe som inte riktigt tycker att vi har tänkt klart tankarna kring hur vi vill att världen och livet ska se ut, och därför inte släpper ut oss ur rummet till vårt ”efter”.

När jag och sambon åker bil och en bilförare kör snabbt och som en galning, brukar vi skämtsamt säga, vad har hen så bråttom till? Att komma hem snabbast möjligt bara för att sedan lägga sig i soffan stirrandes på mobilen?

Vad är det vi har så bråttom att komma tillbaka till? Kanske är det inte förrän vi landat i och tänkt klart hur vi vill forma och skapa vårt ”efter” corona, som sjukdomen släpper sitt grepp om samhället, och tar oss dit.

Och jag förstår att alla inom vård och omsorg, de som blivit av med sitt jobb och sin trygghet, liksom de som drabbats av den värsta sortens corona, bara vill tillbaka till det som tidigare var ens ”normala” vardag. Men alla vi andra, vi kan passa på att ta oss en funderare kring vad av det normala som är värt att faktiskt ha bråttom tillbaka till. Hur vi vill att världen, samhället och livet ska se ut efter corona?

Vad tror du? :) Och hur vill du forma ditt efter corona?