Etikettarkiv: minnen

Minimering av skolkataloger

När tittade du i dina skolkataloger senast? För mig var det flera år sedan. Till stor del för att de legat nerpackade i min nostalgilåda i källaren, men mest för att jag inte känt någon önskan eller något behov av att titta i dem.

Dock tog mina 12 skolkataloger upp en stor del av nostalgilådans utrymme samt för stor del av dess vikt med sina ganska precis 4 kg skolkataloger.

Det var därför en lättnad och frihetskänsla på flera sätt när jag bestämde mig för att klippa ut enbart min egen klass i respektive skolkatalog/årskull och slänga resten. De där andra klasserna (läs killarna ;) ) jag hade stort intresse av då, finns inget intresse av nu.

Till vänster kvarvarande urklippta bilder, till höger högen med skolkataloger.

Visst kan man tycka att det som ligger undangömt i lådor i källaren och inte märks i vardagen inte är så viktigt att rensa bland. Men man ska inte underskatta de positiva känslor det kan innebära att släppa taget om den här typen av saker. Och det kan vara lite som med digitalt överflöd, det är inte alltid det märks i vardagen, men medvetenheten kring att det finns där, kan ändå ligga och gnaga långt bak i det omedvetna. ;)

Kanske släpper jag även taget om bilderna på min egen klass framgent, eller digitaliserar dem. Men tills vidare kändes det lagom att spara i nostalgilådan. Jag har många positiva minnen från skoltiden, men inte några andra foton än dessa som direkt påminner om skoltiden eller om personerna jag upplevde den livsfasen tillsammans med. Kanske är det annorlunda för ungdomar idag som kan ta bilder med mobilen i tid och otid på klasskamrater.

Har du dina skolkataloger kvar?

Utrensning av dagböcker

Under julledigheten gjorde vi en genomgång av vårt källarförråd och passade såklart på att prylbanta lite också. Bland annat rensade jag, Fru Minimalist, ut mina dagböcker som förvarats i min nostalgilåda. Många skriver dagbok för att dokumentera, andra för att komma ihåg, eller skriva av sig jobbiga känslor och få formulera sina tankar.

Jag har skrivit dagbok till och från mellan det att jag var 12 och 18 år. Totalt rörde det sig om 4 böcker av varierande tjocklek. Min första dagbok var mest en dokumentation över saker som hände, medan de senare blev mer ett sätt att skriva av sig jobbiga känslor och händelser.

Tidigare kändes dessa dagböcker självklara att spara, men ju mer jag tänkt på det har jag kommit fram till att jag vill rensa ut dem. Att så inte skett är för att jag inte visste vad jag skulle göra med dem för att säkerställa att texterna inte kom på villovägar. Hade vi haft en kamin eller liknande hade problemet lösts under en kväll framför brasan.

Sista sidan på min första dagbok. Skönt att se att det var så mycket mer på den övre positiva sidan. :)

Om vi börjar med varför jag vill rensa ut dem? Helt enkelt för att de inte symboliserar den person jag är idag, den person jag vill vara, eller den person jag vill att mina barn ska se mig som, om de kommer över böckerna i framtiden.

Dagböcker i tonåren är det vanligt att skriva i när man är mitt uppe i alla starka känslor; arg, ledsen, besviken men också såklart himlastormande förälskad och glad. Jag hade vissa problem under tonåren (vem hade inte det? ;) ) som jag inte behöver dela med mig av till mina barn, åtminstone inte i det formatet eller med de orden som en dagbok förmedlar dem i.

Hur gjorde jag mig då av med dem rent praktiskt? Den första dagboken från 12-13-årsåldern hade ganska harmlöst innehåll och det jag reagerade mest på var vad stort och pinsamt även väldigt småsaker kunde bli. :) Den rev jag bara ur sidorna i och lade i vanliga soporna.

Dagboksanteckningar från när jag var 12 år.

Jag spelade fotboll i 10 års tid och var alltid väldigt självkritisk mot min insats.

De tre nyare dagböckerna var jobbigare att läsa och jag blev inte glad över det jag läste. Så om jag inte behöver dem, och inte blir glad av dem, då var valet att göra mig av med dem lätt.

Och det kändes som en frihet och lättnat att göra sig av med dem. Jag har tidigare tänk tanken att vad jobbigt det skulle vara om vi hade inbrott i förrådet och någon tog lådan med dessa, samt att jag inte vill att barnen ska ta del av dem, som sagt. Därför körde jag dem i en dokumentförstörare som mina föräldrar har, du ser resterna av dagbokssidorna nedan. :)

Vad Herr Minimalist ska göra med sina gamla dagböcker/journaler? Han har fortfarande en vision om att han vill elda upp dem, men vi har ju ingen egen kamin och det är väldigt sällan vi eldar nu med småbarn, så vi får väl se hur länge de blir liggandes i förvaringslådorna. ;)

Har du kvar dina dagböcker, och i så fall varför eller varför inte?

Det som blev kvar av dagboksanteckningarna.

Saker vi sparar till barnen

Så här efter jul påminns många om vad mycket saker barnen har och kanske framför allt får. Vi har flera gånger fått frågan om vilka prylar vi sparar till barnen, och det tänkte vi nu besvara. Till att börja med kan man ju fråga sig om man sparar saker från barnen för sin egen skull, eller till barnen för deras och  efterlängtade barnbarns skull. :)

Vanliga barn- och bebissaker att spara är exempelvis de första skorna, första klädesplaggen eller (föräldrarnas) favoriter av de sistnämnda. Första passfotot och barnens favoriter bland mjukisdjur, böcker och leksaker. Liksom id-bandet/armbandet mamma och bebis får vid förlossningen, en hårlock, teckningar. Likaså någon sorts hand- och fotavtryck.

passfoton_blogg

Vi planerar att spara endast ett fåtal saker. Vi går igenom det kategori för kategori nedan.

Kläder och skor. Vi kommer inte spara ett enda klädesplagg. Här har vi gått tillbaka till oss själva, hur kände vi när det fanns 30-35 år gamla kläder att ärva. Visst är det lite gulligt att Storasyster Minimalist har en t-shirt som Herr Minimalist hade när han var i knappa 2-års åldern. Men det är en t-shirt av totalt 3-4 kartonger med kläder och skor sedan barndomen. Likaså bland kläder som Fru Minimalist haft, det är ytterst få plagg som använts. Mycket för att kläderna inte haft bra stretch eller känts fräscha efter 30-35 år i en kartong på en vind, eller helt enkelt för att de blivit slitna. Våra barn har åkt hem i samma klädesplagg från BB och det har varit en ärvd vit body med svarta ränder som du ser på bild nedan. Vi skänker eller säljer hellre barnkläderna medan de fortfarande är fräscha än förvarar dem i en låda i ca 30 år.

bebisskor

Barnets första skor är vanligt att spara. På fotot är Fru Minimalist gravid med Storasyster Minimalist.

lillebror_hemgang

Böcker och leksaker. Barnen har varsin ångestframkallande ”Första-året-bok” som vi alltid missar att fylla i olika utvecklingssteg i. Några sidor har blivit ifyllda i Storasyster Minimalists bok. Lillebrors är ännu oöppnad så här mer än ett halvår efter födseln (!), ångestframkallande var ordet. :) Några barnböcker planerar vi inte att spara, förhoppningsvis blir de vällästa av flera barn så de mer eller mindre slits ut.

Gällande leksaker kommer vi förmodligen spara lego. Detta är något våra föräldrar sparat och en av få plastleksaker vi bestämt oss för att ta in i hemmet. Ännu är våra barn för små för vanligt lego, men inom ett par år blir det användbart och uppskattat, inte minst av oss föräldrar. Vi hyr leksaker via Bundling numera och kan därav prova på många olika leksaker istället för att köpa.

Mjukisdjur och snuttefilt. Favoritmjukisdjuren på bild nedan, Doddi från Geggamoja, används dagligen tillsammans med en snuttefilt från samma märke. Om vi går tillbaka till oss själva så användes mjukisdjur på ett eller annat sätt upp i tonåren, så dessa kommer förmodligen bli kvar i hemmet länge vare sig vi vill eller inte. :) Snuttefiltarna åker nog ut när de inte längre används, men än så länge får de följa med till många ställen, tur de är små och kan tvättas. :)

Doddi med sin nya kompis.

Doddi med sin nya kompis.

Dopgåvor. Både Storasyster Minimalist och Lillebror Minimalist fick smycken i dopgåva som var av det finare slaget och kommer sparas tills de blir äldre. Övriga dopgåvor som böcker, leksaker, ryggsäck med mera, räknar vi inte med att spara när de inte längre används, förutom de personliga barnfiltarna vi skriver om nedan.

Barnfiltar. Barnfiltarna de fick i dopgåva som är personliga med namn, födelsedatum, vikt och längd kommer att sparas. Än så länge används dessa dagligen, så de är inget som läggs undan i någon låda just nu. Vi kommer spara och använda dem så länge de håller sig fräscha. Övriga barnfiltar skänker eller säljer vi hellre än sparar, men förmodligen kommer de användas flera år till innan det är dags att göra sig av med dem.

dopfilt_personlig

Teckningar och förskolepyssel. Vi låter teckningar sitta uppe på kylskåpet en vecka innan vi antingen slänger eller sparar i en pärm. Vi planerar att spara några teckningar från varje termin för att kunna följa utvecklingen. Övrigt förskolepyssel tänker vi använda eller låta pryda hemmet under en kortare period, men när påsken, julen etc är över, så är även livstiden för pysslet det. Då slänger vi det är planen, om det inte är ett fall för vår egen nostalgilåda… :)

Pengar och värdepapper. Vi sparar barnbidraget på ett gemensamt ISK-konto där vi köper aktier och fonder till barnen. Vi vill inte ha ett konto som blir barnens när de blir myndiga eller varsitt konto där pengarna kan växa olika beroende på födelseår, timing och val av värdepapper. Pengarna är tänkta att användas till exempelvis körkort, studier eller bostad.

Så för att summera vad vi sparar till barnen:

  • ”Första-året-bok”
  • Lego
  • Deras respektive mjukisdjur
  • Smycken de fått i dopgåva
  • Personliga barnfiltar
  • Ett urval av teckningar
  • Pengar och värdepapper

Vad har du sparat till dina barn? Och vad var du glad över att dina föräldrar sparade från din barndom? :)

Set och samlingar försvårar utrensning

Har du något i hemmet som utgör det perfekta setet? En uppsättning prylar som tillsammans utgör en komplett och optimerad enhet. Eller prylar som om de bara kompletterades skulle kunna utgöra ett perfekt set?

I sommar blev det tydligt hur ett set eller en enhetlig samling av saker kan försvåra utrensningen av densamma. I mitt, Fru Minimalists, föräldrahem disponerar vi mitt gamla flickrum när vi besöker mina föräldrar. Flickrummet har genomgått en rejäl förvandling de senaste åren och numera har vi tre sängar och en bokhylla i rummet. I takt med att Lillebror Minimalist växer kommer vi behöva göra plast för ytterligare en spjälsäng och därför rensades de sista sakerna i bokhyllan nu ut.

I bokhyllan stod inte mindre än 12 Bert-böcker. Att dessa blivit kvar trots att övriga ungdoms-böcker och saker i flickrummet rensats ut för flera år sedan, beror på att de tillhört ett i mina ögon komplett set. Att bara rensa ut enstaka böcker i serien har inte varit aktuellt. Setet har givit en illusion av att böckerna tillsammans har ett högre värde.

bert_bocker

12 utrensade Bert-böcker.

Sanningen är dock att samlingen av Bert-böcker inte givit något värde till mig de senaste åren, och nu skänktes de därför iväg till välgörenhet. Jag själv kommer inte läsa dem igen. Jag kan heller inte motivera att spara, förvara och flytta med dem för att mina barn eventuellt kommer vilja läsa dem om sisådär 10 år.

Samtidigt som Bert-böckerna rensades ut, gjordes detsamma med min gamla stereo. Eftersom vi inte äger några cd-skivor och än mindre kasettband, fanns det knappast någon anledning att låta denna ta plats. Även fyra stycken Harry Potter-böcker på engelska åkte ut i samma veva. Inte heller här kunde jag motivera att spara böckerna om utifall barnen eventuellt skulle vara sugna på att läsa dem i framtiden.

Har du några set av böcker eller saker i ditt hem som är svåra att rensa ut trots att värdet eller behovet inte motiverar att de sparas?

Månadens in och ut juni 2015

Då var det är dags för juni månads balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 68 och införskaffat 15 saker denna månad.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en eller flera nya saker (+) i våra liv.

Längst ned skriver vi oftast en motivering för eventuella inköp samt även en kommentar kring vissa av de prylar vi gjort oss av med.

Herr Minimalist

  • Strumpa (-1)

Fru Minimalist

  • Kaffekopp (-12)
  • Kaffefat (-12)
  • Assiett (-12)
  • Vattenflaska till vätskebälte (-1)

Bebis Minimalist

  • Body strl 68 (+3)
  • Byxor strl 68 (+2)
  • Halsband (+2)
  • Klänning strl 68 (+1)
  • Pyjamas strl 68 (+1)
  • Ryggsäck Haglöfs Corker XS (+1)
  • Sångbok (+1)
  • Namn-filt (+1)
  • Träleksak Brio (+1)
  • Bönbok (+1)
  • Dopljusstake (+1)
  • Tröja/kofta strl 62 (-5)
  • Body str 50 (-4)
  • Byxor strl 50 (-4)
  • Byxor strl 56 (-3)
  • Byxor strl 62 (-3)
  • Tröja strl 56 (-2)
  • Body strl 62 (-2)
  • Strumpor (-2)
  • Fleece strl 56 (-1)
  • Pyjamas strl 56 (-1)

Minimalisterna (gemensamt)

  • Teburkar (-2)
  • Dammvippa (-1)

Kommentarer Herr Minimalist

Inget på in-listan denna månad heller och på ut-listan enbart en strumpa som blivit löjligt tunn i hälen. Det börjar dock bli dags att införskaffa ett par nya mörkblå chinoshorts men det får bli någon gång nästa månad.

Kommentarer Fru Minimalist

I samband med bouppteckningen över min mormor hösten 2013 tog jag emot en servis som sedan dess har legat nerpackade inlindande i tidningspapper. Istället för att vara nostalgisk kring denna typ av minnessaker så valde jag att sälja servisen och de hundralappar jag fick in fick Bebis Minimalists på sitt sparkonto som en dopgåva från gammelmormor.

Kommentarer Bebis Minimalist

Flera av Bebis Minimalist saker kommer från hennes dop tidigare denna månad. Snart är Bebis Minimalist ett halvår och vi har nu rensat bland de kläder som hon växt ur och i samband med det kommit fram till det optimala antalet klädesplagg i varje storlek, mer om det i ett kommande blogginlägg. :)

Kommentarer Minimalisterna (gemensamt)

Två teburkar och en dammvippa ut, inte så mycket att tillägga på det. :)

Att sälja ärvda ting

Här om dagen var det två år sedan min mormor gick bort. Vid bouppteckningen ett par månader senare fick jag bland annat en klassisk servis från Hackefors med blomman Linnea, så här skrev jag om servisen då:

Klassisk Hackefors servis Linnea i 12 delar med kaffekoppar, kaffefat och assietter. Med tanke på att jag och Herr Minimalist aldrig dricker kaffe så är överflödig ett milt uttryck. Jag önskade få ärva denna servis när jag var tio år och nu får jag stå mitt kast. Samvetet säger spara medan förnuftet säger sälj.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att sälja servisen. Sedan den kom in i hemmet för knappt två år sedan, har varje kopp, fat och assiett stått varsamt inslaget i tidningspapper i en plastkasse. Jag kände att de förtjänade bättre än så, att någon annan säkerligen skulle ta hand om servisen bättre och förhoppningsvis även använda den. Som vi tidigare skrivit i inlägget Om jag vore en pryl:

Om jag vore en sak så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet. Den dag jag av en eller annan anledning inte längre är aktuell vill jag ha kommit till maximal nytta under min verksamma tid.

Servisen kom inte till maximal nytta hemma hos oss och under överskådlig framtid skulle den heller inte göra det eftersom ingen av oss tycker om kaffe. Jag gick även igenom våra tips om hur du bäst hanterar minnessaker som vi skrev i inlägget Nostalgi och minnessaker, men inget där var direkt applicerbart på servisen.

Här kommer kruxet och knepet att kunna sälja saker du har byggt upp nostalgisk ränta kring, och prylar du ärvt och därför känner mer hänsyn och ansvar för. Gör något särskilt för pengarna du säljer saken för. Låt dem inte bara bli en del av familjens allmänna vardagskonsumtion, om du inte har det enormt knapert för tillfället förstås. Om det handlar om större summor kan du och/eller familjen göra någon minnesvärd aktivitet tillsammans. Ett annat bra alternativt är att låta pengarna bli ett bidrag till barnens sparkonto.

Vad vi gjorde för hundralapparna som servisen gav? Jo, vi satte in dem på Bebis Minimalist nyöppnade sparkonto i samband med dopet. På så vis blev pengarna från servisen som en gåva till Bebis Minimalist från gammelmormor, vilket kändes fint.

Har du några nostalgiska och/eller ärvda saker som inte används och som skulle kunna säljas?

Minnet sitter inte i prylen

Det var natten till den 16 juni 2012. Det var mörkt och lite småkyligt men jag var taggad. Jag lämnade Herr Minimalist vinkandes glatt bakom mig, tog mina första tramptag och följde det pärlband av lampor som lyste upp den annars mörka vägen. Strax efter den första pausen började eländet.

Regnet började lite trevande men inom kort stod det som spön i backen. Ett par mil senare var jag genomblöt in till underkläderna. Som ett brev på posten började kroppsdel för kroppsdel att domna bort av kombinationen kyla, väta och vind. Kroppen blev en stelfrusen klump, händerna kunde inte längre växla och skulle jag behövt panikbromsa hade det kunnat sluta illa. Jag hackade tänder i takt med det smattrande regnet.

Jag ringde Herr Minimalist som låg och sov i vår lånade bil med modell större bagageutrymme. ”Jag åker 4 mil till, där finns ett värmetält, jag stannar där tills du kommer och hämtar mig, jag återkommer med besked när jag är där”. Jag drog på mig ett par torra strumpor jag haft i en påse i jackfickan och trampade vidare i regnet.

Jag återkom inte till Herr Minimalist förrän det var någon mil kvar till Motala och genomförandet var ett faktum. Någonstans mellan de torra strumporna och värmetältet började regnet sina och solen kika fram. Med några extra vaniljbullar och Snickers i fickorna motiverade jag mig att fortsätta och låta de värkande benen gå som i trans. Efter 30 mil rullade jag över mållinjen på Vätternrundan 2012.

Vätternrundan ska tydligen kunna vara vacker. Se soluppgången i Gränna eller Jönköping och det böljande gröna landskapet med utsikt över Vättern och Visingsö. Jag skulle verkligen vilja säga något vackert om landskapet, men jag minns inget, eller snarare såg inget. Huvudet var oftast nerborrat och smärtan i stora delar av kroppen hade tagit över.

Cykeln som jag genomförde Vätternrundan med har idag sålts och får nu göra en ny ägare glad och kommer åter att användas för sitt rätta ändamål. Den har gått ynka 100 mil, inklusive Vätternrundans 30 mil, och stått oanvänd i mina föräldrars villa i snart tre års tid. Det var dags att inse att det inom överskådlig framtid inte blir någon revansch med bättre förberedelser, förutsättningar och sluttid. Livet är inne i en ny livsfas och där ingår inte flera timmar på cykeln.

Men vi har ett minne för livet tillsammans jag och racern. Vi trotsade vädret och alldeles för få mil i benen och tog oss i mål på den Vätternrunda som flest deltagare någonsin brutit. Minnet och känslorna kring upplevelsen sitter inte i den fysiska cykeln eller i medaljen. Det sitter i huvudet. Och det är inte till salu eller på väg att rensas ut. :)

Har du något starkt minne förknippat till en pryl som du krampaktigt håller fast vid?