Etikettarkiv: mobil

3 minimalistiska mobilvanor

Jag har 3 mobilvanor som jag numera tar för givet och inte ens tänker på att jag gör. Men kanske kan någon av dem inspirera dig som vill använda mobilen mindre:

  • Alltid ha mobilen på ljudlös. Mitt default-läge är ljudlös mobil. 1-2 gånger per månad sätter jag på ljudet, exempelvis vid hemleverans av mat etc eller inför ett telefonmöte där jag väntar mig ett samtal en viss tidpunkt. Om inte detta gör att jag missar några samtal? Jo, något samtal i veckan missas som jag nog hade svarat på om jag haft ljud på, men då ringer jag upp när jag noterar det och har tid att prata. Fördelarna överväger nackdelarna, jag känner exempelvis inte att jag måste kolla mobilen för att det plingat att det kommit ett sms, för jag vet inte om att det kommit ett sms.
  • Inte ha mobilen i sovrummet. Den ligger alltid i det angränsade vardagsrummet på natten. Jag vill dels inte fippla med den det sista eller första jag gör på dagen, och heller inte ha strålning så pass nära nattetid. Lite nojigt kanske men det känns bättre i magen.
  • Inga synliga appar på skärmen. Jag har gömt alla appar (utom den tråkiga appen Inställningar) för att inte ögonen ska se någon app och bli sugen på att öppna den, eller muskelminnet mer eller mindre automatiskt öppna en app. När inga appar syns öppnar jag bara de appar jag verkligen behöver genom att söka efter dem. Du kan läsa med om detta i våra två inlägg ”Mer medveten appanvändning” och ”Annorlunda etablerad mobilvana”.

Har du någon bra mobilvana som du tar för given men som skulle kunna hjälpa någon annan? Kommentera i så fall gärna nedan!

Recensioner och boktips

Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att jag i princip helt slutat lyssna på poddar till förmån för ljudböcker. Jag gillar fördjupningen som ljudböcker ofta ger i jämförelse med korta podcasts. Två böcker jag lyssnat på senaste tiden är Hjärnstark och Den digitala barnvakten. Så här i efterhand tycker jag dessa två böcker går in i varandra och kompletterar varandra till innehållet, vilket gjorde att de passade väldigt bra att lyssna på parallellt, och de är väl värda att lyssna på.

Boken Hjärnstark handlar i mångt och mycket om hur du kan påverka och träna din hjärna så att du blir mer stresstålig, mår bättre, får bättre koncentration och blir mer intelligent. Samma fördelar som många får av meditation. I boken förespråkas regelbunden träning som ett av de bästa sätten att uppnå alla fördelar, betydligt bättre hjärngympa än sudoku, korsord och kosttillskott.

Eftersom hjärnan är i ständig förändring och bildar nya hjärnceller och kopplingar, kan varje tanke du tänker förändra din hjärna lite grann. Liksom varje hårt träningspass eller promenad som du tar. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, gamla, vuxna och barn. Som småbarnsförälder är det lätt att träningen prioriteras bort, men den här boken får en verkligen att förstå vikten av träning och vardagsmotion för vår hälsas skull, men också för att prestera bättre på jobbet samt bli en bättre förälder.

Boken Den digitala barnvakten å sin sida berättar istället vad som enligt forskning händer med våra barns hjärnor och kroppar när de sitter mycket framför olika skärmar. Hur datorspel och filmer är uppbyggda för att ge kroppen snabb belöning och starka dopaminpåslag, för att hjärnan och kroppen ska skrika efter mer, mer, mer. Bara en liten stund till, bara ett försök till, bara en nivå till. Var inte naiv och tro att speltillverkarna är snälla och vill att dina barn ska lära sig något, de vill bara tjäna pengar och få ditt barn (eller dig) att stanna kvar och spela mer.

Fram till 20-års åldern har vi ungefär 115 000 vakna timmar, vad vi (eller våra barn) gör med dessa kommer forma dem som vuxna. Små barns användning av teknologi kan leda till försenad språklig och motorisk utveckling och äldre barns användning till stillasittande och missbruk. För att få positiva effekter på hälsan bör unga ägna minst 60 minuter per dag åt pulshöjande motion och träning. Idag är det bara 44 procent av killarna och 22 procent av tjejerna som når den nivån.

Boken försöker inte moralisera, vara bakåtsträvande eller skambelägga föräldrar, utan vill baserat på fakta tydliggöra hur vi kan balansera tekniken och ta till oss allt det goda den kan tillföra, men samtidigt minimera riskerna. För även om man som förälder har en positiv syn på skärmar, så kan vi inte komma ifrån att depressiva tillstånd blir allt vanliga bland barn och ungdomar, att stillasittande leder till hälsoproblem, att sömnsvårigheter har krupit ner i åldrarna, att koncentrationsproblem är vardag i förskolor och skolor i större utsträckning än för bara 10-20 år sedan. För 10 år sedan kunde barn hålla fokus i 12 sekunder, idag är det 8. För en guldfisk är det 9 sekunder. Fråga mig inte hur det har kontrollerats. ;)

Börjar du förstå hur böckerna hänger ihop? Den ena berättar hur du med träning kan optimera hjärnan och kroppen. Hur du kan minska stressen, öka koncentrationen och få bättre sömnkvalitet med hjälp av träning. Den andra om hur skärmar gör att hjärnan ”programmeras” om på ett negativt sätt, hur skärmtiden ökar på bekostnad av att barn rör sig allt mindre, och hur ökad skärmtid kopplas ihop med sämre sömn och försämrad koncentrationsförmåga.

Jag lyssnade på böckerna parallellt då Hjärnstark efter några timmar blev lite ”mastig” och forskningstung i mina öron. Då lättade jag upp med Den digitala barnvakten och upptäckte vad bra de var att lyssna på dem parallellt för att upptäcka oväntade kopplingar mellan böckerna.

Vill du lyssna på dessa böcker så finns de hos Nextory där du fortfarande får 30 dagars gratis lyssning om du anger koden Minimalisterna på länken här. Erbjudande gäller nya medlemmar/nya e-postadresser och går att säga upp när som helst utan kostnad.

Har du läst eller lyssnat på någon av böckerna ovan och vad tyckte du i så fall?

Detta inlägg är inte ett samarbete med Nextory utan publicerat för att jag vill tipsa om två böcker som jag tycker är väldigt bra. Däremot hade vi ett samarbete med Nextory i början av december som du kan läsa mer om här.

Därför följer jag bara 40 konton på instagram

Jag har medvetet valt att bara följa 40 konton på instagram. När jag kollar runt märker jag att det är lite i jämförelse med vad många andra följer. Om jag hittar någon ny inspirerande person eller företag att följa tar jag bort någon mindre inspirerande, inte oispirerande, utan jag tvingar mig själv att prioritera och välja bort. Lite som att ha ”en in – en ut” bland klädesplagg i garderoben.

Det här är en vana som spillt över på flera fronter när det gäller att begränsa mitt intag av och engagemang i diverse sociala medier. Överflödet av möjligheter, inspiration jag inte hann agera på och ”måsten” började stressa mig.

Så här började det:

Bloggar. Jag har använt RSS-läsaren Feedly för att följa bloggar i flera år. Det var toppen att ha alla mina inspirerande bloggar samlade på ett och samma ställe med omedelbar tillgång när nya inlägg publicerades. Det funkade tills vi fick vårt första barn för snart 3 år sedan. I samma takt som antalet inspirerande bloggar jag ville följa växte, minskade min tid att läsa dem. Tillslut gav det mig bara en stress att hinna ”läsa ikapp”, som om mitt bloggläsande blivit ett betungande jobb istället för ett nöje.

Det är så lätt att lägga till nya spännande bloggar och rätt som det är sitter du med fler än du någonsin hinner läsa och med allt för många intresseområden och kategorier. Det blir ingen tid över till fokus, fördjupning eller eftertanke. Jag tog bort feedly-appen och deleatade mitt konto hos Feedly, och har inte saknat det en dag.

Men betyder det att jag som själv driver en blogg inte läser andra bloggar? Nej, men när jag vill läsa någon blogg så går jag in i webbläsaren. Glömmer man inte bort att läsa vissa bloggar då? Jo, självklart, och det känns bra, då var de väl inte så viktiga att följa just nu. :) Lite som vi skrivit i inlägget ”Annorlunda etablerad mobilvana” så det som inte syns för ögat finns inte för hjärna när det gäller mindre viktiga saker.

Poddar. Bland poddar kände jag i våras en liknande stress över att hinna lyssna på alla intressanta poddar med spännande rubriker och innehåll. Nya avsnitt genererades i snabbare takt än jag hann lyssna. Jag kom på mig själv med att se alla tillfällen till lyssning och klämde in lyssning när jag gick till förskolan, när jag skulle diska, när jag lade barnen. Tillslut kändes det bara så otroligt icke-mindful och stressande.

Nu har jag tagit bort nästan alla poddar du ser nedan, utom tre stycken. Ibland laddar jag även ner enskilda avsnitt från andra poddar.

Mängder med bra podcasts, hur många hinner man lyssna på?

Instagram. På instagram har jag aldrig flöjt särskilt många personer för att slippa ovanstående stress, jag satte från början en gräns på att följa 30 konton som senare höjdes till 40. Där har jag hållit mig de senaste två åren. Kanske blir upp till 50 konton någon dag, men inte mer.

Det handlar inte om ointresse för andras liv och leverne, det handlar om min egen tid, stressnivå och hälsa.

Facebook. Facebook-appen tog jag bort för ett par år sedan och vi har även spärrat sidan i vår webbrowser. För mig räcker detta för att stoppa frekventa besök och det är ytterst sällan jag hamnar i någon Facebook-loop där 15-20 minuter plötsligt fördrivits på i princip inget av värde. Messenger-appen använder jag dock för att hålla kontakt med flertalet vänner.

En lärdom jag fått genom det här är att jag inte behöver få all inspiration nu utan att det mesta faktiskt finns kvar att lyssna på eller läsa om senare i livet, om jag verkligen skulle behöva eller vilja. Jag har landat i att livet har olika faser där vissa intressen eller engagemang kan få stå tillbaka till förmån för andra nya som är högre prioriterade här och nu.

Kan du känna en stress över att hinna läsa, lyssna eller titta ikapp på diverse sociala medier?

Annorlunda etablerad mobilvana

På bilden nedan ser du min mobils startsida. Alltså den sida du kommer in på när du låst upp mobilen för att använda den. Ingen app ligger synlig. Eller jo, allra längst ner syns appen Inställningar. I övrigt syns bara en härlig bild från en skogspromenad med barnen.

Vi kallar det för ”mer medveten app-användning” eller ”obligatorisk sökning efter appar”. Alla appar ligger gömda i foldern som syns allra längst ner, numera kallad app-mappen, och i den foldern ligger appar huller om buller. Endast appen Inställningar är synlig. Det här tvingar oss att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet.

Fru Minimalists startsida på mobilen gör en glad varje dag.

Sedan snart ett halvår har både jag och Herr Minimalist använt mobilerna på det här sättet. Det var för oss ett test för att se om det kunde få oss att använda mobilerna mindre och mer behovsstyrt, i likhet med den minimalistiska livsstil vi förespråkar. Ta bort de 80% av mobiltelefontiden som inte tillförde värde, och bara behålla de 20% som faktiskt tillförde värde eller löste ett problem, som paretoprincipen med andra ord.

Herr Minimalist skrev om det i inlägget ”Mer medveten app-användning” strax efter att han justerade mobilen. Så här ett halvår senare är nedan några insikter och lärdomar:

  • Det blev tydligt hur djupt rotad i muskelminnet det är att ta upp mobiltelefonen utan att ha något konkret syfte, utan för rent tidsfördriv i närmsta app som lockar till sig ögats fokus. Vi upplevde att vi låste upp skärmen men när den sedan mötte oss tom, kom vi inte på vad vi hade tänkt att vi skulle göra. Fingrarna svepte förvirrat till höger och vänster, men det hände inget för det fanns ju bara en statisk sida utan appar.
  • Det tog någon vecka att ändra beteendet och då började något intressant hända, nämligen att vi glömde bort vilka appar vi hade. Det som inte syns finns inte. När du kommit dit börjar mobilen bli mer behovsstyrd för då söker du efter och öppnar just den appen du var ute efter att använda. Inte någon roligare som lockade till sig din uppmärksamhet i förbifarten.
  • Eftersom vi aktivt och medvetet behöver söka fram en app genom att skriva dess namn, tar det x antal sekunder från att vi tar upp mobilen tills dess att vi är inne i appen. Ibland gör dessa sekunder att vi hinner ifrågasätta oss själva om appen/mobilen verkligen behöver användas precis nu. Lite som att låsa in godispåsen istället för att ha den framför sig. ;)
  • Vi har ändrat vårt beteende och vår relation till mobiltelefonen på dessa månader. Dels använder vi den mindre frekvent och mindre tid. Dels använder vi den utifrån behov. Många mindre viktiga appar förblir oanvända och bortglömda.

Herr Minimalists startsida är i mitt tycke ändå tråkigare än min, han möts nämligen av en svart skärm som du ser nedan. :)

Här var det numera härligt minimalistiskt och behovsorienterat :)

Minimalistiskt och behovsorienterat. Numera har Herr Minimalist även gömt apparna ”Phone” och ”Messages”.

Det är lätt att vifta bort tillvägagångssättet med att ”det är ju bara att gå in i app-mappen med alla appar och leta igenom, så slipper man söka”. I praktiken är det så, men man ska inte underskatta att det som inte syns för ögat inte heller finns för hjärnan. Varken jag eller Herr Minimalist går någonsin in och bara bläddrar sporadiskt bland apparna som ligger kaosartat i app-mappen. Till skillnad från tidigare då vi båda hade apparna sorterade i mappar utifrån kategorier, då blev man sugen på en app bara genom att öppna en mapp.

Om du använder mobiltelefonen mer än du skulle vilja, kan vi rekommendera att börja använda mobilen på det här mer medvetna, behovsstyrda och kanske till en början lite krångliga sättet. Att på app-mappens förstasida lägga en tråkig app, likt Inställningar, samt lägga de mest dopamintriggande apparna långt bak i mappen, kan vara bra till en början när du fortfarande har vanan kvar att gå in och sporadiskt leta efter roliga appar att fördriva tiden med. ;)

Vad gör du för att använda mobilen mindre tid och mer behovsorienterat?

Inspirerad eller distraherad

Nätet och sociala medier är som ett oändligt hav med möjligheter. Möjligheter att spendera hela kvällar och dagar i soffan och insupa inspiration till att träna på ett visst sätt en annan dag. Till att inspireras att fixa hemmet till nästintill perfektion som vi sedan lägger onödigt mycket pengar på. Till att laga hälsosam och nyttig mat som blir fin på en instagrambild men som inget av barnen äter. Typ.

Tillslut är vi så inspirerade på alla fronter att vi snarare känner en stress att vi inte hinner med allt vi så gärna vill och strävar mot eller känner att vi borde åstadkomma. All inspiration har snarare gjort oss distraherade och paralyserade än inspirerade till att skapa förändring och ta action.

Kanske är det bästa du kan göra att sluta inspireras så mycket och istället spendera tid och vara närvarande fullt ut med nära och kära, vara nöjd med det du har istället för att sträva efter nästa eller mer, och göra ett halvdant träningspass på vardagsrumsgolvet istället för att leta inspiration till det perfekta passet halvliggandes soffan?

Appar med massa inspiration, eller kanske bara distraktion?

En stor risk med att söka inspiration och att jämföra dig med andra är att det skapar missnöje med det befintliga du har. Som att fönstershoppa och gå i butiker frestar många till onödig konsumtion. Fokus flyttas till fel saker, till att se brister och allt du inte har eller inte gör. Om så sker har inspirationen du hade intentionen att få, blivit något annat mer destruktivt.

Självklart behöver du inte sluta inspireras helt, men det kanske finns en poäng med att begränsa vilka kanaler eller antalet inspirerande konton du följer. Bara ha det som verkligen inspirerar dig på ”rätt” sätt just nu. Fundera över vilken livsfas du befinner dig i nu och vilken typ av peppning, stöttning och inspiration du behöver precis nu.

Resten kan du ta sen, för nätet är som sagt ett oändligt hav där det mesta finns kvar i det där ”havet” av information den dag ett visst ämne är nödvändigt för dig och ger inspiration istället för distraktion eller stress.

Hur känner du kring den här omfattande inspirationsmängden, gör den dig inspirerad eller snarare distraherad och stressad?

Äger dina prylar dig?

I minimalistsammanhang hör man ofta olika varianter av uttrycket ”äger dina prylar dig istället för tvärtom?”. Det spontana svaret för de flesta är nog att man inte alls känner sig ägd av sina prylar, men börjar man nysta i det är det trots allt många som är ägda av vissa av sina prylar.

Rent ekonomiskt känner du dig förmodligen inte ägd av dina prylar, om du inte köpt till exempel bilen, mobilen eller liknande på avbetalning. Men genom att du behöver jobba flera timmar i veckan och ytterligare år av livet på grund av just din prylkonsumtion, är du kanske ändå ägd av dem till viss del i ett större perspektiv. :) Fru Minimalist har kunnat gå ner i arbetstid utan att för den delen få lägre livskvalitet, snarare tvärtom, till stor del tack vare minskad onödig konsumtion. Även Herr Minimalist jobbade deltid innan han gick på föräldraledighet i våras.

I inlägget ”Förankrad av prylar i hemmet” skrev vi om att många äldre bor kvar i stora villor efter att barnen flyttat, fyllda till brädden av prylar som gör det övermäktigt att flytta till en mindre bostad. De har fyllt upp sina utrymmen med prylar som de känner trygghet i och skulle ha svårt att göra sig av med såväl fysiskt som psykiskt på grund av den ansenliga mängden. De äldre är en annan generation och har levt i en tid när det snarare rådigt brist än dagens överflöd, och har därav extra svårt att göra sig av med saker. Det får man ha respekt för, men de kan likväl ses som att de är ägda av sina prylar.

Även i det lilla vardagliga kan vi vara ägda av våra prylar. När du gör en utflykt till stranden och har mobil, nycklar och plånbok i väskan. Antingen känner du att någon borde stanna vid strandmadrassen och vakta prylarna, eller också nojar du och kastar övervakande blickar mot väskan medan du badar. Du kan aldrig riktigt slappna av eller vara närvarande i aktiviteten i vattnet på grund av prylarna. 

Samma sak om du är bland en stor mängd folk, på en konsert, ett allmänt midsommarfirande eller en populär turistattraktion. Du känner med handen mot fickan att mobilen ligger kvar. Kollar till handväskan eller jackfickan nu och då att den är stängd eller prylarna ligger där de ska. Du förlorar varje gång liten del av närvaron i aktiviteten för att du är rädd att bli av med prylarna.

Bilen är en vanlig pryl att känna sig ägd av. Både ekonomiskt, tidsmässigt och energimässigt. Besiktning, däckbyte, förvaring, fordonsskatt och diverse service mm. I en storstad även gisslet med trygg parkering. För oss har bilen vi köpte förra hösten, inneburit en stor frihetskänsla och en pryl som vi än så länge sällan känner oss ägd av. Men många känner mer oro och energidränage över sin bil än glädje och frihet. Kanske även för oss när vi befinner oss i en annan livsfas, eller så snart bilen börjar krångla…

I vilka sammanhang äger dina prylar dig? :)

Nojar du över såväl barnens säkerhet som dina prylars när du är på stranden? :)

Distraktionsburken

Precis som de flesta andra kämpar vi dagligen med att inte hamna i soffan dumt stirrandes på och irrandes i smartphonen rika flora av appar i jakt på bekräftelse, underhållning och distraktion. Det senaste året har vi vidtagit flera konkreta åtgärder för att minska skärmtiden, vilket du kunde läsa om tidigare i veckan i inlägget Minska digitala tidsfördriv.

Och precis som de flesta andra som mäter hur mycket de använder telefonen dagligen så chockas vi gång på gång över hur många gånger vi låser upp telefonen samt hur många minuter vi spenderar framför den en vanlig dag.

Därför har jag, Herr Minimalist, den senaste tiden lekt med tanken att skapa en tröskel mellan impuls och handling. En idé var att använda ett litet kassaskrin som jag av någon outgrundlig anledning har kvar sedan barndomen och låsa in telefonerna i denna samt förvara nyckeln i andra änden av lägenheten. En annan idé var att ha två lås till en låda, där var och en av oss har varsin nyckel och behöver båda nycklarna för att låsa upp den.

Vi insåg dock rätt snabbt att båda dessa alternativ skulle vara jättejobbiga när det bland annat ringer, vilket i sin tur gör risken stor att vi avbryter experimentet. Vi behövde en mildare lösning, men var såklart inte speciellt sugna på att införskaffa något nytt med följden att experimentet legat på is sista dagarna.

Men så i veckan damp det ned en reklamgrej från Semper i brevlådan i form av en röd vällingburk. Normalt sett hade vi suckat åt marknadsavdelningens oskick att sprida onödig plast omkring sig och uppgivet slängt den i återvinningen. Men denna gång blev vi faktiskt lite glada för burken är nämligen precis lagom jobbig att öppna samt tillräckligt snygg för att få stå framme i lägenheten förvarandes våra mobiltelefoner. Så från och med idag startar experimentet ”distraktionsburken”. :)

Distraktionsburken

Öppen distraktionsburk med praktisk stötdämpande strumpa i botten. :)

För att göra experimentet lite extra roligt överväger vi att klistra på en varningsetikett likt dem på cigarettpaketen fast med en text som passar just denna form av missbruk, men vi får se hur långt vi orkar ta nördigheterna denna gång.

Distraktionsburken

Vad är dina knep för att eliminera eller iallafall minimera smartphoneklådan och därmed undvika dagligt onödigt pekskärmskliande?