Etikettarkiv: mobil

Annorlunda etablerad mobilvana

På bilden nedan ser du min mobils startsida. Alltså den sida du kommer in på när du låst upp mobilen för att använda den. Ingen app ligger synlig. Eller jo, allra längst ner syns appen Inställningar. I övrigt syns bara en härlig bild från en skogspromenad med barnen.

Vi kallar det för ”mer medveten app-användning” eller ”obligatorisk sökning efter appar”. Alla appar ligger gömda i foldern som syns allra längst ner, numera kallad app-mappen, och i den foldern ligger appar huller om buller. Endast appen Inställningar är synlig. Det här tvingar oss att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet.

Fru Minimalists startsida på mobilen gör en glad varje dag.

Sedan snart ett halvår har både jag och Herr Minimalist använt mobilerna på det här sättet. Det var för oss ett test för att se om det kunde få oss att använda mobilerna mindre och mer behovsstyrt, i likhet med den minimalistiska livsstil vi förespråkar. Ta bort de 80% av mobiltelefontiden som inte tillförde värde, och bara behålla de 20% som faktiskt tillförde värde eller löste ett problem, som paretoprincipen med andra ord.

Herr Minimalist skrev om det i inlägget ”Mer medveten app-användning” strax efter att han justerade mobilen. Så här ett halvår senare är nedan några insikter och lärdomar:

  • Det blev tydligt hur djupt rotad i muskelminnet det är att ta upp mobiltelefonen utan att ha något konkret syfte, utan för rent tidsfördriv i närmsta app som lockar till sig ögats fokus. Vi upplevde att vi låste upp skärmen men när den sedan mötte oss tom, kom vi inte på vad vi hade tänkt att vi skulle göra. Fingrarna svepte förvirrat till höger och vänster, men det hände inget för det fanns ju bara en statisk sida utan appar.
  • Det tog någon vecka att ändra beteendet och då började något intressant hända, nämligen att vi glömde bort vilka appar vi hade. Det som inte syns finns inte. När du kommit dit börjar mobilen bli mer behovsstyrd för då söker du efter och öppnar just den appen du var ute efter att använda. Inte någon roligare som lockade till sig din uppmärksamhet i förbifarten.
  • Eftersom vi aktivt och medvetet behöver söka fram en app genom att skriva dess namn, tar det x antal sekunder från att vi tar upp mobilen tills dess att vi är inne i appen. Ibland gör dessa sekunder att vi hinner ifrågasätta oss själva om appen/mobilen verkligen behöver användas precis nu. Lite som att låsa in godispåsen istället för att ha den framför sig. ;)
  • Vi har ändrat vårt beteende och vår relation till mobiltelefonen på dessa månader. Dels använder vi den mindre frekvent och mindre tid. Dels använder vi den utifrån behov. Många mindre viktiga appar förblir oanvända och bortglömda.

Herr Minimalists startsida är i mitt tycke ändå tråkigare än min, han möts nämligen av en svart skärm som du ser nedan. :)

Här var det numera härligt minimalistiskt och behovsorienterat :)

Minimalistiskt och behovsorienterat. Numera har Herr Minimalist även gömt apparna ”Phone” och ”Messages”.

Det är lätt att vifta bort tillvägagångssättet med att ”det är ju bara att gå in i app-mappen med alla appar och leta igenom, så slipper man söka”. I praktiken är det så, men man ska inte underskatta att det som inte syns för ögat inte heller finns för hjärnan. Varken jag eller Herr Minimalist går någonsin in och bara bläddrar sporadiskt bland apparna som ligger kaosartat i app-mappen. Till skillnad från tidigare då vi båda hade apparna sorterade i mappar utifrån kategorier, då blev man sugen på en app bara genom att öppna en mapp.

Om du använder mobiltelefonen mer än du skulle vilja, kan vi rekommendera att börja använda mobilen på det här mer medvetna, behovsstyrda och kanske till en början lite krångliga sättet. Att på app-mappens förstasida lägga en tråkig app, likt Inställningar, samt lägga de mest dopamintriggande apparna långt bak i mappen, kan vara bra till en början när du fortfarande har vanan kvar att gå in och sporadiskt leta efter roliga appar att fördriva tiden med. ;)

Vad gör du för att använda mobilen mindre tid och mer behovsorienterat?

Inspirerad eller distraherad

Nätet och sociala medier är som ett oändligt hav med möjligheter. Möjligheter att spendera hela kvällar och dagar i soffan och insupa inspiration till att träna på ett visst sätt en annan dag. Till att inspireras att fixa hemmet till nästintill perfektion som vi sedan lägger onödigt mycket pengar på. Till att laga hälsosam och nyttig mat som blir fin på en instagrambild men som inget av barnen äter. Typ.

Tillslut är vi så inspirerade på alla fronter att vi snarare känner en stress att vi inte hinner med allt vi så gärna vill och strävar mot eller känner att vi borde åstadkomma. All inspiration har snarare gjort oss distraherade och paralyserade än inspirerade till att skapa förändring och ta action.

Kanske är det bästa du kan göra att sluta inspireras så mycket och istället spendera tid och vara närvarande fullt ut med nära och kära, vara nöjd med det du har istället för att sträva efter nästa eller mer, och göra ett halvdant träningspass på vardagsrumsgolvet istället för att leta inspiration till det perfekta passet halvliggandes soffan?

Appar med massa inspiration, eller kanske bara distraktion?

En stor risk med att söka inspiration och att jämföra dig med andra är att det skapar missnöje med det befintliga du har. Som att fönstershoppa och gå i butiker frestar många till onödig konsumtion. Fokus flyttas till fel saker, till att se brister och allt du inte har eller inte gör. Om så sker har inspirationen du hade intentionen att få, blivit något annat mer destruktivt.

Självklart behöver du inte sluta inspireras helt, men det kanske finns en poäng med att begränsa vilka kanaler eller antalet inspirerande konton du följer. Bara ha det som verkligen inspirerar dig på ”rätt” sätt just nu. Fundera över vilken livsfas du befinner dig i nu och vilken typ av peppning, stöttning och inspiration du behöver precis nu.

Resten kan du ta sen, för nätet är som sagt ett oändligt hav där det mesta finns kvar i det där ”havet” av information den dag ett visst ämne är nödvändigt för dig och ger inspiration istället för distraktion eller stress.

Hur känner du kring den här omfattande inspirationsmängden, gör den dig inspirerad eller snarare distraherad och stressad?

Äger dina prylar dig?

I minimalistsammanhang hör man ofta olika varianter av uttrycket ”äger dina prylar dig istället för tvärtom?”. Det spontana svaret för de flesta är nog att man inte alls känner sig ägd av sina prylar, men börjar man nysta i det är det trots allt många som är ägda av vissa av sina prylar.

Rent ekonomiskt känner du dig förmodligen inte ägd av dina prylar, om du inte köpt till exempel bilen, mobilen eller liknande på avbetalning. Men genom att du behöver jobba flera timmar i veckan och ytterligare år av livet på grund av just din prylkonsumtion, är du kanske ändå ägd av dem till viss del i ett större perspektiv. :) Fru Minimalist har kunnat gå ner i arbetstid utan att för den delen få lägre livskvalitet, snarare tvärtom, till stor del tack vare minskad onödig konsumtion. Även Herr Minimalist jobbade deltid innan han gick på föräldraledighet i våras.

I inlägget ”Förankrad av prylar i hemmet” skrev vi om att många äldre bor kvar i stora villor efter att barnen flyttat, fyllda till brädden av prylar som gör det övermäktigt att flytta till en mindre bostad. De har fyllt upp sina utrymmen med prylar som de känner trygghet i och skulle ha svårt att göra sig av med såväl fysiskt som psykiskt på grund av den ansenliga mängden. De äldre är en annan generation och har levt i en tid när det snarare rådigt brist än dagens överflöd, och har därav extra svårt att göra sig av med saker. Det får man ha respekt för, men de kan likväl ses som att de är ägda av sina prylar.

Även i det lilla vardagliga kan vi vara ägda av våra prylar. När du gör en utflykt till stranden och har mobil, nycklar och plånbok i väskan. Antingen känner du att någon borde stanna vid strandmadrassen och vakta prylarna, eller också nojar du och kastar övervakande blickar mot väskan medan du badar. Du kan aldrig riktigt slappna av eller vara närvarande i aktiviteten i vattnet på grund av prylarna. 

Samma sak om du är bland en stor mängd folk, på en konsert, ett allmänt midsommarfirande eller en populär turistattraktion. Du känner med handen mot fickan att mobilen ligger kvar. Kollar till handväskan eller jackfickan nu och då att den är stängd eller prylarna ligger där de ska. Du förlorar varje gång liten del av närvaron i aktiviteten för att du är rädd att bli av med prylarna.

Bilen är en vanlig pryl att känna sig ägd av. Både ekonomiskt, tidsmässigt och energimässigt. Besiktning, däckbyte, förvaring, fordonsskatt och diverse service mm. I en storstad även gisslet med trygg parkering. För oss har bilen vi köpte förra hösten, inneburit en stor frihetskänsla och en pryl som vi än så länge sällan känner oss ägd av. Men många känner mer oro och energidränage över sin bil än glädje och frihet. Kanske även för oss när vi befinner oss i en annan livsfas, eller så snart bilen börjar krångla…

I vilka sammanhang äger dina prylar dig? :)

Nojar du över såväl barnens säkerhet som dina prylars när du är på stranden? :)

Distraktionsburken

Precis som de flesta andra kämpar vi dagligen med att inte hamna i soffan dumt stirrandes på och irrandes i smartphonen rika flora av appar i jakt på bekräftelse, underhållning och distraktion. Det senaste året har vi vidtagit flera konkreta åtgärder för att minska skärmtiden, vilket du kunde läsa om tidigare i veckan i inlägget Minska digitala tidsfördriv.

Och precis som de flesta andra som mäter hur mycket de använder telefonen dagligen så chockas vi gång på gång över hur många gånger vi låser upp telefonen samt hur många minuter vi spenderar framför den en vanlig dag.

Därför har jag, Herr Minimalist, den senaste tiden lekt med tanken att skapa en tröskel mellan impuls och handling. En idé var att använda ett litet kassaskrin som jag av någon outgrundlig anledning har kvar sedan barndomen och låsa in telefonerna i denna samt förvara nyckeln i andra änden av lägenheten. En annan idé var att ha två lås till en låda, där var och en av oss har varsin nyckel och behöver båda nycklarna för att låsa upp den.

Vi insåg dock rätt snabbt att båda dessa alternativ skulle vara jättejobbiga när det bland annat ringer, vilket i sin tur gör risken stor att vi avbryter experimentet. Vi behövde en mildare lösning, men var såklart inte speciellt sugna på att införskaffa något nytt med följden att experimentet legat på is sista dagarna.

Men så i veckan damp det ned en reklamgrej från Semper i brevlådan i form av en röd vällingburk. Normalt sett hade vi suckat åt marknadsavdelningens oskick att sprida onödig plast omkring sig och uppgivet slängt den i återvinningen. Men denna gång blev vi faktiskt lite glada för burken är nämligen precis lagom jobbig att öppna samt tillräckligt snygg för att få stå framme i lägenheten förvarandes våra mobiltelefoner. Så från och med idag startar experimentet ”distraktionsburken”. :)

Distraktionsburken

Öppen distraktionsburk med praktisk stötdämpande strumpa i botten. :)

För att göra experimentet lite extra roligt överväger vi att klistra på en varningsetikett likt dem på cigarettpaketen fast med en text som passar just denna form av missbruk, men vi får se hur långt vi orkar ta nördigheterna denna gång.

Distraktionsburken

Vad är dina knep för att eliminera eller iallafall minimera smartphoneklådan och därmed undvika dagligt onödigt pekskärmskliande?

Minska digitala tidsfördriv

Som så många andra började vår minimalistiska resa med utrensning av fysiska saker. Allt eftersom det blev svårare att rensa ut prylar har vi mer och mer försökt rensa bland digitala distraktioner och fokus. Vi har tidigare skrivit om några sådana vanor och hjälpmedel i blogginlägget 10 digitala minimalistiska vardagsrutiner. Nu tänkte jag ta upp några andra punkter där vi eller jag (Fru Minimalist) gjort förändringar och eftersträvar mindre distraktion.

På bara några år har mobiltelefonen gått från att vara ett hjälpmedel som spar tid, till att snarare vara ett stjälpmedel och tidsslöseri, i jakten på mindre stress och balans i livet. Det finn forskning som visar att vi i genomsnitt tittar på mobilen 221 gånger per dag (!), och i tid mer än 3 timmar. Längre tid än vad vissa heltidsarbetande föräldrar träffar sina småbarn under en dag.

Även vi fastnar framför mobiltelefonen då och då, av naturliga skäl på vår egen blogg, men även då och då på Facebook, bloggar eller surfandes efter information. Några åtgärder som jag/vi vidtagit det senaste året för att minska vår tid framför diverse skärmar är följande:

  • Begränsad wifi-tillgång. Gjort en inställning på vår router som gör att vårt internet går ner kl 22.00 varje kväll. På så vis råkar vi inte sitta för länge för att ”tiden springer iväg” när vi surfar eller skriver ett blogginlägg alldeles för sent för vad vi egentligen mår bra av.
  • Bloggar. När Bebis Minimalist kom till världen 2015 gjordes en rejäl bloggrensning, alla bloggar som uppdaterades dagligen togs bort för att slippa känna stress att hetsläsa ikapp. Även Herr Minimalist har tidigare kommit till liknande insikt som han berättat om här. För att slippa slentrianläsande av bloggar och istället läsa mer fokuserat och effektivt, batchläser vi bloggar på helgerna eller någon kväll då och då.
  • Poddar. Minskat antalet poddar vi prenumererar på till en handfull riktigt inspirerande poddar som släpper ett avsnitt varje eller varannan vecka. Det hinner vi lyssna på när vi tränar, åker kommunalt eller tar en barnvagnspromenad.
  • Appar. Rensat och tagit bort appar som inte längre används frekvent på mobilen. Liksom exempelvis appar som Facebook som bara stjäl av ens tid.
  • Pocketbok. När jag, Fru Minimalist, åker kommunalt till och från jobbet har jag efter nyår valt att då och då läsa en skönlitterär bok istället för att lyssna på en pod eller stirra in i min skärm. Ibland får till och med båda ligga kvar i väskan och jag låter tankarna flöda fritt. :)
  • Facebook. I samband med att vi skulle gå ut med att vi väntade barn på Facebook, minskade jag, Fru Minimalist, ner antalet bekanta och vänner på Facebook från nästan 500 till under 200. Vi har även blockat Facebook-sidan i vår webbläsare på datorn, visserligen är det ganska enkelt att komma runt, men det blir ändå en lite större tröskel.
  • Instagram. På instagram följer vi 20-25 olika instagramkonton. Vi hittar någon ny, lägger till, tröttnar på någon annan, tar bort. Fler än dessa 20-25 kontona kommer det nog aldrig bli, eftersom vi då upplever att det kommer ta för mycket tid och fokus i anspråk.
  • Övriga sociala kanaler. Vi har medvetet valt att inte vara aktiva på andra sociala kanaler som twitter, periscope, snapchat, pinterest mm.

Herr Minimalist har i perioder använt sig av appen Moment där du har möjlighet att se hur ofta och hur länge du använder din smartphone. Då kan du dessutom sätta en gräns på exempelvis en timme per dag, efter det säger appen till och mobilen blir väldigt jobbig att använda.

I dagsläget har vi två mobiltelefoner vardera, en jobbmobil och en privat mobil, detta för att kunna skilja på och stänga av jobbet helt när vi kommer hem eller har semester. I perioder blir jag, Fru Minimalist, sugen på att bara ha en jobbmobil och börja använda den även privat. På så vis skulle antalet appar jag kan ladda ner minska ytterligare då vi har vissa säkerhets-restriktioner, och jag inbillar mig att även användandet av mobilen på fritiden skulle gå ner.

Vad är dina tips och tricks för att minska tiden framför skärmen? :) Har du både en privat och en jobbmobil och i så fall varför?

Har du blivit utsatt för phubbing?

Virala succéer som youtube filmerna ”I Forgot My Phone” och ”Look Up” har fått oss att tänka till gällande hur vi använder mobiltelefoner och sociala medier. Vi småler och skäms lite igenkännandet åt filmerna, men samtidigt är det få av oss som gör någon konkret och långsiktig för att minska användandet eller (o)vanan.

Bloggen Psyblog presenterade här om veckan en studie som visar att användarmönstret av mobiltelefoner kan kopplas samman med depression och lägre tillfredsställelse och mindre glädje i relationen till sin partner. Det som undersöktes var om personer blivit utsatta för fenomenet ”phubbing” av sin partner. Phubbing kommer av kombinationen ”phone” och ”snubbing”, att man bivit avvisad genom att partnern fipplat med mobiltelefonen. Det vill säga att personen tittar i mobilen istället för att rikta uppmärksamheten till den som söker kontakt.

Spontant låter det kanske bisarrt. Att phubbing inte är något som goda vänner och par i bra relationer håller på med. Men säkert har du någon gång suttit och tittat i mobilen samtidigt som din partner börjat prata med dig, och du nickar instämmande eller svarar nonchalant, för att inte släppa det ”viktiga” som äger rum på skärmen framför dig. Eller att en vän på en middag tagit upp mobiltelefonen och sugs upp av skärmens innehåll istället för den intressanta konversationen som ni andra för i bakgrunden.

46% av de tillfrågade hävdade att de hade blivit avvisade med mobiltelefonen av sin partner. Exempelvis genom att medvetet placera mobiltelefonen så man kan hålla koll om något händer, eller ha mobilen redo i handen om det skulle uppstå en mikrosekund av ostimulerad tid eller paus i konversationen, eller genom att titta på skärmen samtidigt som en konversation förs. 23% menade att phubbing skapade någon form av konflikt i relationen och 37% menade att de kände nedstämdhet relaterat till partnerns mobiltelefonanvändande.

Även vi kan tyvärr relatera till fenomenet även om det inte är vanligt förekommande. På jobbet svarar man kort och snabbt utan att lyfta blicken från datorskärmen. Hemma kan jag sitta och läsa något på mobiltelefonen samtidigt som Herr Minimalist ställer en fråga. Och istället för att titta upp, få ögonkontakt, tänka efter och svara i dessa situationer, så replikerar jag mer eller mindre automatiskt och förmodligen oengagerat utan att lyfta blicken. Jag är ju ändå kvinna och anser mig kunna konsten att multitaska. ;) Undersökningen gav mig en tankeställare och jag ska bli bättre på att lyfta blicken, fundera över det som sades, och ge ett mer närvarande svar.

Nedan kan du kika på den två minuter långa youtube-filmen ”I Forgot My Phone” som visar hur phubbing kan se ut i vardagen.

Har du varit utsatt för phubbing av vänner eller din partner? :)

Minimalistiska apptips – Scanner Pro (iOS)

Det här är det åttonde inlägget i serien Minimalistiska apptips där jag går igenom appar för iOS som tillför mycket nytta i våra liv och på ett eller annat sätt passar in i vår minimalistiska livsstil.

Den app jag recenserar denna gång är appen Scanner Pro från Readdle. Den kostar 29 kr vilket är relativt mycket för att vara en ”sällananvändningsapp” men jag tycker den är värd pengarna, vilket jag motiverar mer i detalj nedan.

Möjligheten att scanna in papper, foton, kvitton och bevis med mera är intressant ur en minimalistisk synvinkel eftersom det gör det möjligt att göra sig av med dess fysiska motsvarighet efteråt. Dessutom är det ofta lättare att snabbt hitta och ögna igenom dess digitala motsvarighet. Men jag är inte speciellt sugen på att äga en stor skrymmande fysisk scanner, vilket gör app-alternativt extra intressant.

Dock krävs det att verktyget gör uppgiften extremt enkel, både att scanna samt att säkerhetskopiera resultatet efteråt, för att man ska orka samt våga sig på det hela. Och det är precis med enkelhet och automatik i processen som Scanner Pro briljerar jämfört med flera konkurrerande appar samt det billigare alternativet att ta ett vanligt digitalt foto.

Några områden där appen slår sina konkurrenter är:

  • Automatisk fotografering så fort appen hittat fokus (minimerar knapptryckande)
  • Automatisk precisionsbeskärningen av bilderna (överraskande bra)
  • Automatisk vinkeljustering av bilderna (om du råkar fota snett)
  • Automatisk superkontrast av svartvita bilder (fungerar även på whiteboards)
  • Automatisk synkronisering mellan Apple-enheter (smidigt om man tex har fler telefoner)
  • Enkelhet vid efterjustering, omfotografering och sortering av bilder (ett måste)
  • Enkelhet vid uppladdning av bilder i diverse moln, tex Dropbox (backup någon?)
  • Enkelhet vid delning av bilder via diverse tjänster, tex mail (det minsta man kan begära)

Ett bra exempel där jag verkligen haft användning av appen är då jag i helgen digitaliserade tre kompendium jag fick under en ovanligt bra utbildning för några år sedan. De innehåller inte bara mycket värdefull läsning utan även massvis med insiktsfulla anteckningar. Originalen huserar numera i pappersinsamligen och en digital kopia är tryggt uppladdad i Google Drive. Det var oerhört skönt att bli av med dessa tunga och skrymmande pappershögar och dessutom fick jag tillfälle att repetera innehållet under digitaliseringsprocessen. :)

Digitaliserade kompendium

De tre skrymmande samt numera digitaliserade och utrensade kompendierna. Win!

Hur hanterar du olika former av papper som du vill spara men kanske inte i fysisk form? Scannar du in dem i digitalt format och vad använder du i så fall för verktyg?