Etikettarkiv: nostalgi

Rensat nostalgi från skoltiden

Igår släppte jag taget om min solstol från trä- och syslöjden. Kanske min stoltaste skapade pryl från hela grundskolan. Den går att fälla ihop för att bära med sig, frakta eller förvara. Otroligt smidig och smart!

När jag växte upp hade mina föräldrar en motorbåt som vi brukade göra utflykter med längs Dalälven och i sjöarna kring Falun/Borlänge. Då var solstolen smidigt och perfekt att sitta på i båten samt när vi gick ombord på en ö för picknick och bad. Den har förvarats hos mina föräldrar de senaste 10 åren utan att användas, även båten är såld för många år sedan men som synes har stolen knappt tagit någon plats att förvara. ;)

Det här skulle ju kunna vara en typisk nostalgisak som sparas år ut och år in, just för att den tar liten plats och ju kanske skulle kunna komma till användning någon gång. Det är ju ändå en solstol och skulle i teorin kunna tas med till stranden exempelvis. Och så är det ju egengjord och förknippad med minnen. :)

Men jag är bestämd i min uppfattning att;

  • Om inte sakerna används så finns det en anledning till det; de passar inte, är inte sköna eller finns helt enkelt inte behov av plagget/prylen/grejen vilket då istället motiverar att göra sig av med dem.
  • Minnet inte sitter i den fysisk prylen. Visst kan minnet komma tillbaka när jag ser solstolen ligga där i förrådet, men det minnet kan jag även få genom att titta på en bild eller genom att prata med en vän om solstolarna vi gjorde i slöjden. Det kräver inte att den fysiska prylen finns i min ägo.

Kanske kan detta inlägg inspirera någon annan därute som sparar något egengjort eller nostalgiskt som inte används och som bara ligger på en hylla och samlar damm eller tar upp plats i förrådet. Solstolen har det senaste året förvarats i vårt förråd utan att komma till användning, innan dess i mina föräldrars garage sedan båten såldes. Nu hade den fått göra sitt så här 20 år efter att den byggdes.

Har du något pryl från sy- eller träslöjden där hemma som inte används och som det är dags att släppa taget om? Eller kanske någon helt annat nostalgisk pryl som du bör börja använda istället för att bara förvara? :)

Vad vill du ge i arv?

Arv är inte att lämna något åt andra. Det är att lämna något inom andra. Ofta får dock det förstnämnda väldigt stort fokus i samband med arv, för att det är så konkret och för att vi ofta har starka minnen och känslor kopplade till prylar. Men visst är det egentligen det där sistnämnda som är det viktigaste?

När det gäller ärvda prylar så lägger vi på ett lager och tankar och känslor på prylarna vilket ibland kan göra att vi agerar irrationellt. Särskilt i ögonen på någon som kommer utifrån och inte har samma relation till sakerna.

Exempelvis en ärvd stol. För en utomstående person är det just bara en stol, några träbitar som satts ihop till en sittmöbel. Medan det för en annan person kan vara stolen som mormor alltid satt i och som känns omöjlig att göra sig av med för den genererar så mycket känslor och minnen. Men det är ju egentligen ”bara” en stol.

Det är lätt att fastna i tanken på att lämna kvar fysiska ägodelar eller kanske pengar till barn och barnbarn. Men visst finns det många som lämnar kvar mycket annat som egentligen var det vi uppskattade med personen; upplevelser tillsammans, sunda värderingar och goda beteenden som speglas i personens handlingar och sätt att vara och leva. Det som ofta tar tid, kräver prioriteringar och en god vilja, i större utsträckning än vad det idag krävs för att lämna efter sig en större mängd prylar.

Det arv vi ger våra barn och eventuella barnbarn sträcker sig så mycket längre än att lämna efter oss mängder av materiella saker eller en summa pengar. Kanske borde vi fokusera mindre på att lämna efter oss fysiska saker i hopp om att våra släktingar ska vilja förvalta dessa.

Det ena behöver såklart inte utesluta det andra, och ett par utvalda minnessaker kan såklart fylla ett värde den dag man inte längre finns kvar. Men det kan vara värt att fundera över vad som väger tyngst och vad du vill att andra ska minnas av dig. Och se till att det speglar hur man lever och prioriterar i sitt liv.

Nu är jag väldigt nyfiken; vad tycker du kring detta? :)

Prylbanta minnen och nostalgiska saker

Förr eller senare under din minimalistiska resa kommer du behöva ta dig an ett av de rensningsområden som de flesta tycker är svårast, nämligen nostalgi- och minnessaker. Det är lätt att bli sentimental och extra fäst vid saker som påminner om eller har tillhört någon du tycker mycket om eller en för dig betydelsefull tid i livet.

Här kommer två tips kring hur du kan tänka när det är dags att prylbanta bland nostalgiskt laddade prylar, ärvda ting och minnessaker:

1. Färre är inte samma sak som ingen. Det är många som spontant känner att de absolut inte kan göra sig av med nostalgiskt laddade prylar. Att rensa ut ärvda saker skulle vara som att rensa ut personen ifråga från sitt liv. Men kom ihåg att det är stor skillnad på att göra sig av med alla minnessaker och att behålla ett par. Att behålla ett fåtal väl utvalda som används frekvent eller får en väl utvald plats i hemmet, kan skänka större glädje än att ha en stor hög.

På bilden nedan syns det som jag ärvde av min mormor som stod mig väldigt nära. Min morfar gick bort strax innan jag föddes så av honom ärvde jag inte något alls.

Så här 5 år senare har jag kunnat släppa taget om de flesta av sakerna och av de som är kvar används majoriteten regelbundet. Exempelvis stora glasskålen som vi använder för grädde, frukt, popcorn mm. Dalahästen som en av få synliga prydnadssaker i hemmet och vasen som det regelbundet står blommor i. Däremot såldes kaffeservisen eftersom vi inte kunde se hur den skulle komma till användning hos oss tillräckligt mycket då ingen av oss dricker kaffe, bättre då att den får leva vidare och skänka glädje och användas av någon annan.

2. Minnet sitter inte i den fysiska prylen. Jag vet att vissa får tillbaka minnen av personer när de luktar på en tröja, eller tittar och känner på en ärvd pryl. Men minnen kan även genereras genom att se en bild på dessa saker, eller genom att helt enkelt bara tänka på personen eller händelsen vi vill minnas. Minnena sitter defacto inom dig i ditt huvud och hjärta, inte i de fysiska tingen. Bara för att du rensar ut en fysisk pryl, raderar du inte per automatik minnena kopplade till den. Därför kan du också digitalisera flera av minnessakerna eller nostalgiska saker så finns de där, lätta att komma åt om det skulle krisa.

Ärvda smycken har en tendens att samlas på hög.

Vi har tidigare skrivit ett inlägg med tips kring hur du rent praktiskt kan hantera minnessaker och nostalgiskt laddade prylar, du hittar dessa tips i inlägget ”Nostalgi- och minnessaker”.

Och kom ihåg att det här området inte är det första du bör ge dig på om du blivit sugen på en mer minimalistisk livsstil. Då är det bättre att börja där tröskeln är lägre, och slutgiltiga besluten enklare, vill du ha tips på sådana områden kan du läsa något av nedanstående inlägg först för att komma igång, dra lärdomar och få momentum i prylbantandet:
10 saker du kan göra dig av med idag
10 utrymmen på 100 minuter
5 bortglömda rensningsställen

Hur har du gjort för att släppa taget om minnessaker och nostalgiskt laddade prylar?

Nostalgitripp – 7 prylar vi prylbantat

Jag tittade igenom gamla bilder på mobilen och hittade en hel del foton på saker vi rensat ut för länge sedan. Så idag tänkte jag göra en liten nostalgitripp till saker vi prylbantat för länge sen. Kanske kan det ge dig inspiration att släppa taget om något du har där hemma? :)

Julkrubba Jenny Nyström. Julkrubban som egentligen tillhörde min ex sambo men som inte ville ha tillbaka den och därför sålde jag den genom Bukowskis nätauktion. Jag hade först tänkt skänka den till Stadsmissionen men en googling senare insåg jag att den var värd ca 2 000 kr.

Gameboy-spel. Flera Game boy-spel har sålts genom åren. Det finns ytterligare några någonstans hos mina föräldrar men ännu har jag inte hittat dem. Annars är ju dessa väldigt tacksamma att sälja på Tradera, eftertraktade och små och smidiga att frakta.

Finskor. Jag har haft många finskor genom åren som endast blivit sparsamt använda. Dessa var ett par av dem. Jag minns fortfarande butiken i min studentstad där jag köpte dem, längst in i butiken stod de och var på rea, om än fortfarande dyra. Jag kan fortfarande tycka att de är snygga men det är inget som automatiskt betyder att de kommer till användning eller förtjänar en plats i skogarderoben. Dessa gjorde inget av detta och såldes därför för flera år sedan.

Racercykel. Min älskade racercykel som tog mig hela vägen de 30 milen runt Vättern i ösregn (år 2012 när rekordmånga bröt loppet) medan Herr Minimalist låg och sov i en skåpbil vi lånat. ;) Jag var egentligen sugen på att cykla loppet en gång till och få revansch, jag var dels sjuk när jag cyklade (blodbrist/anemi) och vädret var dåligt, men sen blev jag gravid och insåg att jag inte skulle ha tid att träna flera timmar varje helg inom överskådlig framtid. Då såldes cykeln och jag hoppas att den fått cykla runt Vättern igen, om än med någon annan på sadeln. Ibland måste man släppa taget om sitt fantasi-jag. ;)

Tvärflöjt. Herr Minimalist hade en gammal tvärflöjt av märket Yamaha som senast användes under grundskoletiden. Den var med andra ord ren hyllvärmare hos oss och fick tillslut en lycklig ny ägare samtidigt som vi fick ett par tusenlappar in. Kanske har du också något gammalt instrument som du inte längre spelar?

Festklänning. Många är de dyra favoritklänningar som fått lämna hemmet genom åren. Den här prickiga från Karen Millen minns jag både vid det enda tillfälle den kom till användning av mig själv, när jag lånade ut den till en vän, men mest minns jag hur den hängde orörd i garderoben. Den såldes för en bråkdel av vad den kostade ny, men jag hoppas innerligt att den kom till någon som använt den betydligt mer än jag någonsin gjorde.

Sjalar. Som jag skrivit i ett inlägg för länge sen så har sjalar/halsdukar/scarfs min akilleshäl.  Vissa har väskor, andra skor, jag hade sjalar. Men jag har kunnat släppa taget om allt fler med tiden och jag tror jag skulle klara mig med 3-4 stycken idag; en tunn somrig, en vårig/höstig, och så någon varmare till vintern. Den på bilden släppte jag taget om för länge sen.

Så där har ni det, en liten nostalgitripp med 7 stycken vilt skilda saker som vi släppte taget om för länge sedan.

Har du någon specifik pryl som du av någon anledning minns särskilt när du rensade ut? Eller påmindes du genom ovanstående om något du borde släppa taget om?

Våra bromskrafter vid prylbantning

När du prylbantar kommer du förr eller senare att stöta på diverse tankevillor som förvirrar och försvårar att fatta rationella beslut. Genom att lära känna dina främsta tankevillor som får dig att behålla saker du inte behöver (liksom får dig att shoppa saker du inte behöver) kommer du kunna agera mer rationellt och enklare släppa taget. Detta skriver vi mer om i vår bok Prylbanta.

Vill man inte kalla det tankevillor så passar bromskrafter lika bra, för dessa är som motsatser till att ha drivkrafter. Nedan delar vi med oss av våra topp 3 bromskrafter som försvårar rationellt agerande när vi prylbantar. För att inspirera dig att reflektera kring dina egna dito:

Nostalgi. Vi tillskriver ofta saker ett omotiverat stort värde för att de ägts av någon vi tycker mycket om, eller för att prylarna framkallar minnen vi är rädda att glömma bort om prylen försvinner. Nostalgi kan även vara framåtriktad eller proaktiv där du främst sparar saker för att eventuella barn och barnbarn ska få en bättre känsla för vem du var samt komma ihåg dig.

För vår egen del så är det främst prylar från våra båda mormödrar som vi kan känna har behållits omotiverat många av och länge, liksom några andra saker förknippat med en tid som varit. Det generella tipset gällande nostalgiska saker är att inse att minnet och känslorna inte sitter i prylarna utan inom dig och i ditt huvud. Behöver du hjälp att minnas fungerar ett foto ofta precis lika bra, oavsett om det är fysiskt eller digitalt.

Ärvda prylar har en förmåga att stanna kvar.

Bekvämlighet. Det enklaste alternativet är alltid att spara. Att helt enkelt lägga eller ställa tillbaka saken där man hittade den eller lägga den i en låda i förrådet/källaren/vinden. Men det också det kortsiktigaste alternativet. För även om det kan vara jobbigare att fatta ett slutgiltigt beslut kring om prylen bör säljas, skänkas eller slängas, som ju även medför ytterligare aktiviteter innan prylen lämnat hemmet, så är det bättre att försöka få ut prylen i användningskretsloppet igen.

Att det är så enkelt att spara är en stor anledning till att det ackumuleras onödiga prylar hos många, så även hos oss. Genom att bo länge i vår lilla lägenhet med barnen ”tvingades” vi ständigt utvärdera och göra oss av med saker, vilket hjälpte oss att skrida till handling och inte vara fortsatt lata och välja den enklaste vägen (spara). :)

Minimalisternas vardagsrum, lekrum och arbetsrum när vi bodde i lägenheten på 60 kvm.

Sunk cost. Insikten att något som kostat, ofta dyra, pengar men nu inte längre levererar värde och heller inte kommer ge tillbaka i närheten av samma värde vid en försäljning. Då kan det kännas lika bra att behålla saken och slippa ta den faktiska konsekvensen och kostnaden, eller? ;) Att saken har kostat pengar är inget som automatiskt kvalificerar den att få stanna kvar i ditt hem. De flesta sakerna där har de facto kostat pengar. Acceptera istället att du fattat ett mindre bra köpbeslut. Lär dig av misstagen och gå vidare. Förhoppningsvis blir du mer noggrann i dina val av klädesplagg och prylar framöver.

För oss är det märkeskläder som får hänga med oförskämt länge trots att de inte kommit till användning i tillräcklig utsträckning. Plagg som varit dyra i inköp, som kanske är lite för små eller lite för stora, som skulle kunna passa om kroppen blev större eller mindre. I samband med flytten till huset gick vi igenom alla plagg och lyckades faktiskt släppa taget om flera plagg som tidigare sparats på grund av just sunk cost.

Kanske sparar du saker av samma anledningar som vi? Eller för att de är snygga? För säkerhets skull? För att det var en present? Eller helt enkelt för att du saknar en rensningsplan för dem? I vår bok Prylbanta ger vi som nämnt fler exempel på det här med tankevillor eller bromskrafter vid såväl shopping som prylbantning, samt ger dig verktyg för att ha en verktygsplan.

Berätta gärna nedan vilka bromskrafter du har när du prylbantar. :)

Minimering av skolkataloger

När tittade du i dina skolkataloger senast? För mig var det flera år sedan. Till stor del för att de legat nerpackade i min nostalgilåda i källaren, men mest för att jag inte känt någon önskan eller något behov av att titta i dem.

Dock tog mina 12 skolkataloger upp en stor del av nostalgilådans utrymme samt för stor del av dess vikt med sina ganska precis 4 kg skolkataloger.

Det var därför en lättnad och frihetskänsla på flera sätt när jag bestämde mig för att klippa ut enbart min egen klass i respektive skolkatalog/årskull och slänga resten. De där andra klasserna (läs killarna ;) ) jag hade stort intresse av då, finns inget intresse av nu.

Till vänster kvarvarande urklippta bilder, till höger högen med skolkataloger.

Visst kan man tycka att det som ligger undangömt i lådor i källaren och inte märks i vardagen inte är så viktigt att rensa bland. Men man ska inte underskatta de positiva känslor det kan innebära att släppa taget om den här typen av saker. Och det kan vara lite som med digitalt överflöd, det är inte alltid det märks i vardagen, men medvetenheten kring att det finns där, kan ändå ligga och gnaga långt bak i det omedvetna. ;)

Kanske släpper jag även taget om bilderna på min egen klass framgent, eller digitaliserar dem. Men tills vidare kändes det lagom att spara i nostalgilådan. Jag har många positiva minnen från skoltiden, men inte några andra foton än dessa som direkt påminner om skoltiden eller om personerna jag upplevde den livsfasen tillsammans med. Kanske är det annorlunda för ungdomar idag som kan ta bilder med mobilen i tid och otid på klasskamrater.

Har du dina skolkataloger kvar?

Utrensning av dagböcker

Under julledigheten gjorde vi en genomgång av vårt källarförråd och passade såklart på att prylbanta lite också. Bland annat rensade jag, Fru Minimalist, ut mina dagböcker som förvarats i min nostalgilåda. Många skriver dagbok för att dokumentera, andra för att komma ihåg, eller skriva av sig jobbiga känslor och få formulera sina tankar.

Jag har skrivit dagbok till och från mellan det att jag var 12 och 18 år. Totalt rörde det sig om 4 böcker av varierande tjocklek. Min första dagbok var mest en dokumentation över saker som hände, medan de senare blev mer ett sätt att skriva av sig jobbiga känslor och händelser.

Tidigare kändes dessa dagböcker självklara att spara, men ju mer jag tänkt på det har jag kommit fram till att jag vill rensa ut dem. Att så inte skett är för att jag inte visste vad jag skulle göra med dem för att säkerställa att texterna inte kom på villovägar. Hade vi haft en kamin eller liknande hade problemet lösts under en kväll framför brasan.

Sista sidan på min första dagbok. Skönt att se att det var så mycket mer på den övre positiva sidan. :)

Om vi börjar med varför jag vill rensa ut dem? Helt enkelt för att de inte symboliserar den person jag är idag, den person jag vill vara, eller den person jag vill att mina barn ska se mig som, om de kommer över böckerna i framtiden.

Dagböcker i tonåren är det vanligt att skriva i när man är mitt uppe i alla starka känslor; arg, ledsen, besviken men också såklart himlastormande förälskad och glad. Jag hade vissa problem under tonåren (vem hade inte det? ;) ) som jag inte behöver dela med mig av till mina barn, åtminstone inte i det formatet eller med de orden som en dagbok förmedlar dem i.

Hur gjorde jag mig då av med dem rent praktiskt? Den första dagboken från 12-13-årsåldern hade ganska harmlöst innehåll och det jag reagerade mest på var vad stort och pinsamt även väldigt småsaker kunde bli. :) Den rev jag bara ur sidorna i och lade i vanliga soporna.

Dagboksanteckningar från när jag var 12 år.

Jag spelade fotboll i 10 års tid och var alltid väldigt självkritisk mot min insats.

De tre nyare dagböckerna var jobbigare att läsa och jag blev inte glad över det jag läste. Så om jag inte behöver dem, och inte blir glad av dem, då var valet att göra mig av med dem lätt.

Och det kändes som en frihet och lättnat att göra sig av med dem. Jag har tidigare tänk tanken att vad jobbigt det skulle vara om vi hade inbrott i förrådet och någon tog lådan med dessa, samt att jag inte vill att barnen ska ta del av dem, som sagt. Därför körde jag dem i en dokumentförstörare som mina föräldrar har, du ser resterna av dagbokssidorna nedan. :)

Vad Herr Minimalist ska göra med sina gamla dagböcker/journaler? Han har fortfarande en vision om att han vill elda upp dem, men vi har ju ingen egen kamin och det är väldigt sällan vi eldar nu med småbarn, så vi får väl se hur länge de blir liggandes i förvaringslådorna. ;)

Har du kvar dina dagböcker, och i så fall varför eller varför inte?

Det som blev kvar av dagboksanteckningarna.