Etikettarkiv: tacksamhet

Minimalism är så mycket mer än att prylbanta

För en tid sedan fick vi en fråga kring hur och om det här med minimalism och prylbantning har påverkat oss på det mentala planet? Och det har det verkligen gjort vilket vi tänkte försöka utveckla och beskriva i detta blogginlägg.

Prylar och kläder är bra startpunkter och för många naturliga inkörsportar till att börja värdeoptimera resten av livet. Där blir framstegen konkreta och tydliga, samtidigt som du sätter något i rullning när du påbörjar den processen. Något som du kanske inte förstod när du stod där och rensade i garderoben eller bokhyllan i början. Något som inte vi heller förstod när vi började experimentera med minimalism på olika sätt för 5-6 år sedan.

När du börjar fundera på vilka saker som egentligen adderar värde i ditt liv och vad som är viktigt för dig att ha kvar. Då spiller det tillslut över på fler av livets delar att börja ifrågasätta och värdeoptimera. Mår jag verkligen bra av att göra det här? Tillför de här åtagandena ett värde i mitt liv? Vilka personer ger energi och vilka umgås jag med av gammal vana?

Man kan säga att du börjar bli mer medveten. Istället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som egentligen kanske inte gör dig lycklig.

Det kan vara obekvämt och jobbigt att inse att man omger sig med saker, aktiviteter, åtaganden, relationer mm som man egentligen inte mår bra av eller som inte tillför värde i ens liv. Men det är också i den processen som man börjar öppna upp för att fylla livet med enbart det som man mår bra av och söka efter verktyg för att hitta det. När man väl börjat inse att man kanske inte lever helt i linje med sina värderingar, börjar man på allvar vilja skapa en förändring.

Om vi ska ta några konkreta exempel på mentala delar som förändrats hos oss eller saker vi gör idag som vi inte gjorde tidigare så är det:

  • Meditation. Vi har båda börjat meditera. Herr Minimalist har kommit betydligt längre än jag både i nedlagd tid och meditativa framsteg och fått uppleva många av de fördelar meditation har på livet.
  • Yoga. I perioder har vi båda utövat yoga och detta är något vi båda skulle vilja lägga mer tid på, för såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande.
  • Förnöjsamhet. En slags förnöjsamhet har infunnit sig i livet och en acceptans för hur vissa saker blev. Istället för en otålighet och missnöjdhet över att det inte blev perfekt eller helt enligt önskad plan. Mindre strävan efter mer och ”nästa” och mer acceptans.
  • Naturen. En önskan att spendera mer tid ute i naturen då det ger vår familj ett lugn. Nu när vi bor i hus har vi dessutom skogen runt hörnet och har sänkt tröskeln att ta oss ut.

  • Tacksamhet. Graden av tacksamhet över det lilla har ökat. Kan såklart även hänga ihop med åldern och att man blir mer varse om att livet är skört och kort. I perioder har jag skrivit tacksamhetsdagbok.
  • Nyheter. Vi kollar eller läser inte nyheter just för att vi insett att det inte tillför något positivt värde till vårt liv. De viktigaste händelserna får vi veta ändå, de tränger igenom ”bruset” (testa själv ska du få se :) ).
  • Lugn. Någon form av inre lugn har infunnit sig. Tidigare hade jag alltid fullspäckat helgschema, jobbade mycket och var involverad överallt. Det speglade en blandning mellan rastlöshet, otålighet och FoMo (Fear of Missing out) som det är betydligt mindre av idag.

Som vi ser på minimalism och prylbantning är det naturligt att du låter prylarna hamna i bakgrunden på livets scen, så att andra viktigare saker får kliva fram och ta större plats. Vad dessa saker är kan ibland vara svårt att veta initialt, men i processen med att börja fundera kring vad som verkligen tillför värde i ditt liv och vad som verkligen gör dig glad, så brukar det med tiden bli allt mer tydligt.

Har du upplevt att minimalismen spillt över även på mentala delar i livet efter att du börjat prylbanta och minimera bland kläder och prylar?

Varför känns det så skönt att prylbanta?

Även om det i vissa fall kan kännas svårt och som ett stort steg att börja prylbanta, så känns de för de allra flesta också väldigt skönt att släppa taget och skapa ordning. Ibland till och med som en lättnad och som att göra sig av med en börda som legat tungt på ens axlar, men som man kanske märker lättnaden av först när bördan är borta. Du får ofta momentum och vill rensa mer och gå igenom även svårare områden där tröskeln till en början var högre.

Här är några känslomässiga anledningar till varför det ofta är så skönt att prylbanta:

  • Lugn. Det finns en anledning till att mäklarna vill att du har många rena ytor vid en visning, det är helt enkelt mindre störande för den som ska kolla på bostaden. Med prylar på alla plana ytor och delar av väggarna blir det jobbigt och visuellt störande för hjärnan. Med några få utvalda och omtyckta saker som framhävs ger det ett lugnare intryck som gör dig mer avslappnad. När vi själva har varit i visuellt stökiga miljöer, upplever vi ett stort lugn av att kliva in i vårt egna avplockade hem utan synliga prylar på alla plana ytor.

  • Glädje. Genom att skänka eller sälja saker du själv inte behöver kan du glädja någon annan. Att se tacksamheten hos någon som får något till skänks eller lyckan över att fynda något du säljer är väldigt smittande. Likaså blir du ofta glad att se släktingars barn eller vänners barn bära ett plagg som de ärvt från dina egna barn.

Ärvda barnkläder från barnens kusiner.

  • Kontroll. De allra flesta gillar att ha ordning och reda, veta var saker finns och att det går lätt och snabbt att hitta. En känsla av att ha kontroll över sina ägodelar med andra ord. Med färre saker blir detta lättare och naturligt. Det blir färre saker som kan skapa oordning, det blir inte lika trångt i utrymmena och det blir enklare att behålla strukturen. Liksom färre saker att administrera, reparera och underhålla på olika sätt.

  • Lättnad. Vi håller fast vid många saker för att vi har gamla minnen knutna till dem, minnen som inte alltid är positiva. När du rensar har du möjlighet att bli kvitt dessa minnen och välja vilka du verkligen vill spara och påminnas om. Exempelvis dagböckerna från en känslosam eller traumatisk tonårsperiod som du egentligen inte mår bra av att påminnas om och än mindre vill att dina barn ska läsa, inser du kanske med distans att du mår bättre av att släppa taget om. Eller arvegodset som du fått ansvar att förvara men som aldrig används. Kanske kan du släppa den bördan och komma ut lättare på andra sidan?

Arvegods från Fru Minimalists mormor.

Känslorna beskrivna ovan framkallar prylbantning för oss. Detta utöver att det ger oss mer tid, pengar och mental energi, samt är ett bättre val för miljön, gör det till ett enkelt val att prylbanta och leva med färre saker. :)

Vilka positiva känslor framkallar prylbantning hos dig?

Från man-man-försvar till zonförsvar?

Vill och vågar man gå från man-man-försvar till zonförsvar? Det vill säga från två barn där ni kan dela ansvaret och hålla koll på varsin, till tre barn där ni måste agera på ett annat och mer avancerat sätt för att hålla koll på alla småttingar. :)

Vi gillar tanken på tre barn. En lite större familj där barnen har fler personer i sin närhet som ”alltid kommer finnas där”. Våra barn har inga kusiner i samma ålder eller som bor så pass nära att de träffas ofta, vilket gör att vi för barnens skull gärna skulle ge dem fler syskon.

Jag läste någonstans att det blir så många barn i en familj som mamman har syskon. Jag har bara två halvsyskon, som dessutom är väldigt mycket äldre än mig, så jag vet inte riktigt hur det ska räknas. Jag kan snarare känna att jag vill ge barnen flera syskon just för att jag själv aldrig haft det, utan alltid varit enda barnet med på resor och semestrar. Herr Minimalist har en bror som är 1,5 år yngre så ungefär lika tätt som vi har mellan våra barn (16 månader).

Samtidigt gillar vi enkelheten som två barn innebär. Om man nu kan kalla det enkelt med två små barn som inte sover hela nätter, en 2-åring som trotsar och en snart 1-åring som skriker så högt han kan för att få sin ofta oklara vilja igenom.

Här är några fördelar vi ser med två barn istället för tre eller fler:

  • Du klarar dig med en vanlig bil. Har du hyfsat långt mellan barnen så inte alla tre behöver bilbarnstol kan du nog klara dig med en vanlig bil ändå.
  • Ni kan dela upp ansvaret och ta ett barn vardera och på så vis lösa även de jobbigaste situationerna som kan uppstå med två småbarn.
  • Många radhus och villor har tre sovrum.
  • Det räcker med att bo i en fyra för att alla ska få ett eget rum.
  • Förmodligen är det lättare att få barnvakt till två barn än tre.
  • Har du bara något eller ett par år mellan barnen kan de börja med familjeaktiviteter som skidåkning, skridskor etc i samma veva och uppskatta samma typ av semesterresmål. Detta gäller såklart också om du har tre barn tätt, men det är mer ovanligt.
  • Du kan se slutet på alla blöjbyten och den enorma sömnbristen.
  • Billigare rent ekonomiskt, både i vardagen med mat, kläder, fritidsintressen etc men också i vid mer sällanaktiviteter som resor, semestrar, restaurangbesök.
  • Ibland känns det svårt att räcka till avseende tid, energi, engagemang med två barn, hur skulle det då inte kännas med tre?!

I dagsläget med 10 månader med riktigt dålig sömn, känns ett tredje barn inte alls lockande. Dessutom har båda våra barn haft ont i magen, storasyster kolik och lillebror mjölkprotein-allergi, så vi har mycket skrik och vaknätter i bagaget. Men vi har inte blivit tillräckligt avskräckta för att göra oss av med samtliga bebiskläder eller saker. Om än en stor del av det.

Det känns lite sorgligt att vissa livsfaser aldrig mer kommer upplevas. Som att få känna den overkliga men fantastiska känslan av att ha en bebis växande i magen, eller ha en minibebis som somnar i ens famn, eller att se ytterligare en individ utvecklas och växa alldeles för fort.

Storasyster Minimalist sovandes i knät under sin första tågresa.

Vi lever i ett samhälle som blir allt tuffare på många sätt. Å ena sidan kan jag känna att barnen därför kan behöva fler syskon eller motsvarande runt omkring sig. Å andra sidan kan det kännas fel att sätta fler barn till denna hårda värld.

Självklart är vi fullt medvetna om att barn inte bara är något man skaffar eller önskar och så kommer det som ett brev på posten. Det är en ynnest att få möjligheten att bli föräldrar och vi är enormt tacksamma för de två barn vi har. Men vi är förmodligen inte ensamma om att gå i de här tankarna, eller att tidigare ha gått i dem, så;

Hur tänkte eller tänker du när det gäller antalet barn i familjen? :)

Syskonkärlek är att hålla handen när man ska sova.

Söker lugnet om kvällarna

Sedan Lillebror Minimalist föddes i somras har jag upplevt ett större behov av att få lugna kvällar. Det blir lätt att allt går i ett från att vi vaknar tidig morgon till att barnen somnat vid kl 20. Lillebror tycks dessutom inte ha läst manualen att bebisar ska sova många timmar per dygn, så timmarna av egentid innan nattpasset börjar, vill man både göra så mycket som möjligt av, och samtidigt så lite som möjligt.

Det är lätt att dessa ca två timmar fördrivs framför en skärm, med hemnet-knarkande, sociala medier, blogg och ett försök att bocka av en oändlig inkorg och to-do-lista. Samtidigt som hjärnan bara vill få vara, tänka färdigt en tanke innan en ny invaderar och ha färre mejl i den mentala inkorgen.

En kväll i veckan äter vi sen middag efter att vi lagt barnen. Vi äter i lugn och ro, njuter länge av maten och pratar utan att bli avbrutna. Ofta med ett glas ekologiskt vin eller bubbel. Eller två. :)

middag_tumanhand

Instagram frågade jag tidigare om någon testat färgläggningsböcker för vuxna för att se om det kunde vara ett sätt att varva ner på kvällen. Jag har även funderat att yoga oftare, men det har ibland känts för jobbigt att göra sena kvällar. Likaså testade jag ljudböcker och poddar ett tag, men har insett att jag inte vill ha mer brus, ljud och babbel, utan hellre tystnad och lugn.

fargbok_vuxen

Nu testar jag något nytt, nämligen att skriva tacksamhetsbok. Vi har tidigare berättat om att vi, Herr och Fru Minimalist, innan vi somnar berättar för varandra vad vi är tacksamma för. Sedan Lillebror Minimalist kom har detta dock runnit ut i sanden då han är extremt lättväckt och vi alla fyra sover i samma sovrum.

Att skriva ner det du är tacksam över ska ha större positiv inverkan än att bara tänka eller säga det. Jag började göra tacksamhetsnoteringar i Simplenote, men insåg att jag hellre vill skriva för hand. Jag kostade därför på mig en präglad bok från Bookbinders design. Färg, storlek och text på omslaget väljer du själv. Hur min tacksamhetsbok ser ut  ser du längre ner i inlägget. Jag hoppas det inte känns som ytterligare en to-do att bocka av. Utan att det blir en lugn avslutning och reflektion över dagen som då avslutas i en tacksam och positiv anda. Och jag känner inget måste att skriva i den varje kväll. I den bästa av världar skulle jag även meditera en 5-15 minuter innan läggdags, men där är jag ännu inte. :)

Har du behov av att varva ner om kvällarna och vad gör du i så fall för att hitta lugnet?

tacksamhet_bok

En präglad bok från Bookbinders design för tacksamhetsnoteringar.

Våga visa tacksamhet

Tacksamhet gör dig snällare, positivare och att du njuter mer av det som är bra i ditt liv. Det gör dig även mindre materialistiskt, att du uppskattar det du redan har i större utsträckning samt boostar relationer.

På sista återbesöket på BB för Lillebror Minimalists lämnade vi över en gåva till barnmorskan, undersköterskan och förlossningsavdelningen. Det var såklart ingen pryl :) utan en ätbar gåva i form av choklad samt ett tackbrev. I brevet skrev vi lite om vår upplevelse av förlossningen, vad vi tyckte barnmorskan och undersköterskan gjorde bra och hur tacksamma vi var över det stöd och bemötande vi fått. Vi gjorde en liknande gest till ett annat BB efter förra förlossningen av Storasyster Minimalist eftersom även det var en positiv upplevelse för alla inblandade.

Det tar ju tid, energi och kostar lite pengar att skriva ihop ett brev, köpa lämplig gåva och i vårt fall ta oss till biblioteket för att skriva ut brevet nu när ingen av oss jobbar. För mig som är otroligt förlossningsrädd känns det dock som en liten uppoffring när jag känner en sådan enorm tacksamhet och lättnad att allt gick bra och för det stöd och hjälp vi fick både innan, under och efter förlossningen.

Tackbrev, tackkort och presentpåse innehållandes choklad.

Tackbrev, tackkort och presentpåse innehållandes choklad.

Generellt upplever jag att vi är dåliga på att göra sådana här små gester, framför allt mot personer vi knappt känner. I det här fallet träffade vi bara barnmorskan och undersköterskan under drygt två timmars tid eftersom förlossningen gick snabbt. Ändå kändes det givet att de skulle få höra hur glada och tacksamma vi var att just de tog emot oss den där morgonen och gjorde sitt jobb så bra för just oss.

Ofta kostar det så lite i tid, energi och pengar att göra någon annans dag eller till och med vecka. Jag tror det till stor del är en vanesak, att om du börjar visa tacksamhet, så blir tröskeln att göra det igen, och igen, mindre för varje gång. Du kommer inse att det inte är svårt och samtidigt kan ge en varm känsla eller ett leende tillbaka som värmer även hos dig. Det är naturligt om det känns lite obekvämt att kommentera en främling, men börja med en kollega eller vän. Eller gör som vi, skriv det till någon i ett brev, på ett kort eller i ett mejl.

En så enkel gest som att genuint tacka för bra service i butiken, berätta för någon att du tycker hen har ett fint klädesplagg, är fint nyklippt i håret, eller höll ett professionellt framträdande på mötet. Dessa exempel tar bara några sekunder av din tid och du har ju förmodligen redan tänkt tanken att servicen var bra, klädesplagget snyggt, håret fint stylat och imponerats av framträdandet. Så vad är det som hindrar dig att gå från tanke till handling? ;)

Kan vi inte komma överens om att sprida lite mer tacksamhet och glädje omkring oss nu i sommar? :)

Byta prylar mot hälsa

Ett citat vars betydelse och sanningshalt blir väldigt tydligt när du är mitt uppe i det är:

En frisk människa har tusen önskningar – en sjuk har bara en.

Efter tre dagar med rejäl magsjuka hos hela minimalistfamiljen kan vi bara intyga att citatet ovan stämmer till fullo. Det är även vid liknande tillfällen i livet som prylar i hemmet känns väldigt triviala och oviktiga, och gladeligen skulle bytas ut mot snabbt tillfrisknande. Vad spelar tavlan på väggen för roll när man knappt kan fokusera på att ta sig upp ur sängen, eller tröjan man suktat efter i butiken när man knappt orkar klä på sig och än mindre ta sig utanför ytterdörren, eller den påkostade köksprylen när man inte ens får behålla några klunkar vatten?

Vi har tidigare skrivit om tacksamhet på bloggen och att vi har som vana att varje kväll berätta för varandra ett par saker som gjort oss tacksamma under dagen. Ikväll kommer dessa saker vara så trivala som:

  • Att vi alla tre fick behålla det mesta av det vi stoppade i oss.
  • Att vi alla sov nästan 12 timmar, enbart med uppvaknande för blöjbyte och ompyssling.
  • Att aptiten på mat och energin i kroppen så smått börjar komma tillbaka.

Precis som maslows behovstrappa, är det de mest basala sakerna som är allra viktigast när man är sjuk. Samtidigt vid denna typ av hyfsat snabbt övergående sjukdom är det fascinerande att se hur snabbt man tar dessa basala saker för vana igen. Med stor sannolikhet kommer vi redan om en-två veckor stressas av och fokusera på saker betydligt högre upp i maslows behovstrappa. Liksom att åter sukta efter den där snygga tröjan i butiken.

Vad är dina tankar kring sjukdomar, prylar och tacksamhet?

Maslows behovstrappa

Maslows behovstrappa

10 saker Bebis Minimalist lärt oss

Imorgon skiftar vi föräldraledighet. Efter 7,5 månad hemma är det motvilligt dags för Fru Minimalist att gå till ett nytt jobb och Herr Minimalist att ta över heltidsjobbet här hemma, inkluderat ständig jour och nattpass på det. :)

Det vi hittills lärt oss genom känslostormar, oro, eufori och episk trötthet under Bebis Minimalists första drygt 7 månader är främst dessa 10 saker:

1. Att vi har något att vara tacksamma över varje dag resten av våra liv. När vi gör vår kvällsrutin med tacksamhet säger vi i princip varje kväll till varandra att vi är tacksamma över Bebis Minimalist. Det blir aldrig uttjatat eller överskattat.

2. Att få perspektiv på vad som verkligen är viktigt och betyder något i livet. Karriären känns plötsligt oerhört sekundär och det här med familj oerhört viktigt och prioriterat. Även vissa prylar känns mindre viktiga och lättare att göra sig av med.

3. Att bli motiverade att försöka göra världen lite bättre. Att ens barn och eventuella barnbarn ska få en fungerande kultur och värld att växa upp och leva i, och att själva ha gjort något för att åstadkomma detta. Som att exempelvis inspirera och sprida budskap om minimalism, miljön, konsumtionens påverkan med mera, genom att blogga, samt att leva som vi lär. :)

4. Att bebissaker inte behöver vara överflödiga utan kan underlätta vardagen med bebis. Hur klarar man sig utan babynest, babygym, babysitter, barnvagn och bärsele undrar vi? :) När barnvagnen är för otymplig att ta med åker bärselen på, när babygymmet blev tråkigt blev babysittern plötsligt en favorit. Och babynestet har Bebis Minimalist legat i på matbordet, i vår säng, utanför duschen, i soffan, på vardagsrumsbordet, i spjälsängen…you name it! :)

5. Att många bebissaker är överflödiga och att du och din bebis klarar sig utan en hel del av det. :) Vi har exempelvis fortfarande inte börjat använda täcke till Bebis Minimalist. Blöjhink har vi skippat, hoppgunga och bumbostol likaså. Istället för att köpa babyvakt har vi använt oss av appar som löser samma problem men utan att behöva köpa någon fysisk sak. Än så länge har vi heller ingen badbalja, men börjar sakna det nu när hon kan sitta. Alla bebisar och familjer är unika med olika behov och intressen vilket såklart ska styra vad som behövs i bebishemmet.

6. Att en liten bebis behöver väldigt få klädesplagg det första halvåret. Vi har insett att vi klarar oss på 3 omlott-bodys, 2 par byxor och 2 pyjamas i de första fyra-fem klädstorlekarna. Sen är det roligt att ha någon klänning och ett par strumpbyxor vid festligare tillfällen, men det behövs inte i varje storlek och för det vardagliga är det oerhört överskattat även om det är sött.

7. Att det är ett slags fars med all packning när man har barn och åker iväg några dagar, även som minimalister. Vi har bara ett barn, eller snarare en bebis, och ändå är hyrbilen fullastad på såväl bredden som höjden när vi reser. Babyskydd, barnvagn, skötväska, babynest, bärsele, ibland resesäng…och så lite kläder och vår egen packning då. När Fru Minimalist åkt tåg till mor- och farföräldrarna ensam med Bebis Minimalist ett par gånger har minimalism dock rådigt med en 9 liters ryggsäck, bärsele och babyskydd som enda packning. Men då håller man också tummarna för att det inte blir förseningar eller ”bebis-strul” under resans gång. :)

8. Att det inte är särskilt dyrt med en bebis. Alla bebissaker finns att köpa begagnade till cirka halva priset på andrahandsmarknaden även om de inte är särskilt slitna. Kläder kan du hitta helt oanvända på exempelvis Tradera till en bråkdel av nypriset. Vi har haft turen att ärva en hel del bebissaker, och frågar du runt så har säkert någon kollega eller granne bebissaker de gärna blir av med. Om några år är det vi som ständigt har annonserar med bebissaker ute på Blocket, vi har redan skänkt en hel del kläder till Bebis Minimalist en kusin som föddes i dagarna.

9. Att tygblöjor är betydligt enklare att använda än vad många påstår. De som hävdar att tygblöjor är jobbiga måste ha haft en ”bajs-bebis” alternativt inte provat själva utan kommer med förutfattade meningar. Senaste tiden har vi utökat användandet av tygblöjor här hemma och även provat frottéblöjor utan att bli avskräckta. Det återstår att se om tygblöjsanvändandet går upp eller ner nu när Herr Minimalist tar över ansvaret för största delen av blöjbytena. :)

10. Att EC/babypottning är roligt och fungerar. Vi hade aldrig hört talas om det innan vi fick bebis och fick en kommentar på bloggen om det. Efter att ha läst på och testat med Bebis Minimalist ett par gånger var vi alla tre helt sålda på konceptet. Tänk vad glad man kan bli av att se sin fem månaders bebis sitta på pottan och trycka, och numera är det vår vardag.

Jag läste nedanstående text för ett tag sedan. Det stämmer redan väldigt bra och jag tror det kommer stämma ännu bättre om några år. :)

Tänk att man varit en helt perfekt förälder! Ja innan man blev just förälder alltså. Då visste man ju allt om barnuppfostran och skötande, livspussel och egentid.

Har du någon lärdom att dela med dig av som du fått sedan du fick barn?