Etikettarkiv: träning

Hur många strumpor behöver du?

Förmodligen har du en specifik låda där du förvarar dina strumpor. I vår byrå och kombinerade tv-bänk i vardagsrummet, har både jag, Fru Minimalist, och Herr Minimalist våra strumpor. Men hur många strumpor behöver du egentligen?

I förra veckan fick jag ett rensningssug och plötsligt var jag 13 par strumpor fattigare (!). Högen med strumpor jag inte gillade skapade irritation i vardagen. Vissa gav mig alltid skavsår, vissa var missfärgade och andra hade hål eller en svag svettdoft även när de var nytvättade. 13 par utrensade strumpor utgjorde större delen av mina vardagsstrumpor. Kvar i strumplådan låg i princip några av mina färgglada träningsstrumpor.

När jag tränar har jag strumpor från Gococo. De blev favoriter för ett par år sedan när jag tränade inför Stockholm marathon och behövde höga kompressionsstrumpor under långpassen. Sedan dess har jag kompletterat med låga löparstrumpor från samma märke. Strumporna är dessutom förstärkta vid utsatta punkter vilket passar bra då mina fötter märkligt nog tycks vara vassa och snabbt gör hål på vanliga strumpor vid häl och tår. Sen blir jag väldigt glad av de härliga färgerna som strumporna finns i. :)

Kompressionsstrumpor från Gococo. Perfekta vid längre löppass, eller som höggravid i behov av stödstrumpor. :)

Kompressionsstrumpor från Gococo. Perfekta vid längre löppass, eller som höggravid i behov av stödstrumpor. :)

Jag övervägde en kort stund att fylla på strumplådan med enbart nya träningsstrumpor för att dessa är så sköna. Tills jag upptäckte att Gococo även tillverkar vardagsstrumpor i ull. Ett 10-pack av dessa strumpor fyllde tomrummet från utrensningen perfekt. De är likadana vilket förenklar vid tvätt eller om en strumpa går sönder, då hittar den snabbt och lätt en ny kompis att hänga ihop med. En bonus är att det nu ser enhetligt och snyggt ut i strumplådan. Som det perfekta setet. :)

Fru Minimalists strumplåda.

Fru Minimalists strumplåda.

Tillbaka till blogginläggets rubrik och inledning, hur många strumpor behöver du? Jag har nu 14 par vardagsstrumpor och 6 par träningsstrumpor. Då är jag en person som behöver byta strumpor varje dag samt tränar ca 2-4 gånger i veckan året runt. Vi tvättar mörk tvätt knappt varannan vecka och ljus tvätt var tredje vecka.

Hur många par strumpor har du i din strumplåda? :)

10-pack vardagsstrumpor från Gococo.

10-pack vardagsstrumpor från Gococo.

Vilse i joggingdjungeln?

I helgen gick Stockholm Maraton av stapeln och detta år stod jag (Fru Minimalist) inte på startlinjen till skillnad från förra året. Dock har jag på mina senaste joggingrundor funderat en del kring det här med löpning som träningsform.

För mig är löpningen ett sätt att koppla av och koppla bort. Låta tankarna flöda fritt och bli ett med naturen eller mer sällan, under längre joggingrundor, lyssna på en intressant podcast för att skingra tankarna i det monotona arbetet.

Oftast när jag joggar lämnar jag mobilen hemma, berättar för Herr Minimalist vart jag tänkt springa och ger mig av. Ingen klocka, ingen musik och ingen app som berättar hur långt och snabbt jag springer. Däremot får jag ofta höra hur långt och snabbt andra hittills har sprungit på sin runda genom en monoton datorröst, vilken musik de lyssnar på i de icke ljudisolerade hörlurarna eller ett varningspip från träningsklockan om att de överskrider sin optimala pulsnivå eller då det är dags att påbörja nästa intervall.

När började löpningen bli så komplicerad? Träningsformen som i grunden är så enkel, som kan börja när du tar första steget utanför ytterdörren och nu under sommaren bara kräver ett par löparskor, ett par shorts och en T-shirt. Idag använder många avancerade skor med formgjutna sulor, kompressionsstrumpor, funktionskläder och vätskebälten. Tekniska prylar som pannlampor, navigatorer, pulsmätare, löparklockor och iPods i specialfodral. Det ska laddas, kalibreras och synkas både innan vi överhuvudtaget kan börja springa.

När vi sedan kommer till själva träningsutförandet så kan vi inte bara ge oss ut och springa på en spontan joggingtur. Nej, för att passet ska bli mer värt måste ett program följas, en coach ska beskriva vad vi ska göra, hur länge och med vilken ansträngning. Efteråt ska det analyseras, noteras, tas bilder och laddas upp bevis på Facebook, Instagram och Funbeat.

Här någonstans tycker jag att vi har gått vilse i jogginträsket. Det enkla har blivit otroligt komplicerat och inte minst dyrt och materialistiskt. Vi har fått för oss att bättre tillbehör, mer information och expertkunskap per automatik ska ge oss bättre kondition och ett hälsosammare liv.

Men det går inte att köpa sig till riktigt bra kondition hur mycket du än kittar upp dig. Det är fortfarande du som måste ha en inre drivkraft och motivation som får dig ut och träna. Genom att komplicera träningen blir steget bara större när det gäller att börja träna eller att komma ut på ett pass. Och i slutändan är den bästa träningen trots allt den träning som blir av. Testa att lämna tekniken hemma, bara snöra på dig skorna och ge dig ut i naturen. Nike beskriver det bra – Just Do It!

Har du sprungit vilse i djungeln av prylar och krav kring löpningen?

Kläder till din fantasikropp

Har du kläder i garderoben som ligger orörda i väntan på din fantasikropp? Byxor som idag är lite för tighta och som först kräver stora förändringar vad gäller fettförbrännande träningsvanor, sundare kost eller i värsta fall svält innan de blir aktuella? Eller en t-shirt som är lite för stor och som först kräver stora förändringar vad gäller muskelbyggande träningsvanor, dagligt proteinintag eller tveksamma piller innan den sitter som den borde?

Jag har historiskt sett gjort mig skyldig till precis detta i form av t-shirtar och skjortor som kräver betydligt bredare axlar, grövre hals och djupare bröstkorg än vad jag haft, men ändå kanske varit på väg mot, vid inköpstillfället. Inköpen har nämligen oftast skett under perioder då jag faktiskt haft tid och energi att äta, träna och etablera vanor likt en elitidrottare men som i längden inte varit hållbara utifrån min kroppstyp och det liv jag lever i övrigt. Istället har jag till min stora besvikelse förr eller senare alltid studsat tillbaka till mitt betydligt mindre och lättare normaltillstånd.

Därför har jag till slut valt att acceptera den kroppstyp jag har och den kroppsform jag belönats med då jag äter och tränar utifrån mina förutsättningar och istället gjort mig av med mina fantasikroppskläder, men kanske ändå viktigare, fantastikroppsförväntningar. Nu väljer jag istället att trivas i min lite mindre atletiska men fortfarande välskötta kropp istället för att leva i konstant dissonans mellan målbild och verklighet. Ett mycket bra val om jag får säga det själv!

Har du kläder i garderoben som ligger och väntar på din fantasikropp?

Lockande tidningserbjudanden

Här om dagen fick jag ett erbjudande från en träningstidning som jag prenumererade på för väldigt många år sedan. För bara 59 kronor + porto om 34:50 kronor kunde jag få tre nummer av tidningen, en träningstopp från ett välkänt märke, en Body Butter samt en 15 minuters tränings-dvd med Paolo Roberto. Totalt värde på paketet var hela 760 kronor!

Wow, vilket bra erbjudande med så användbara saker, var min första tanke. Body Butter kostar kring 200 kronor och det går ju alltid åt, och träningstoppen av bra märke såg fin ut på bilden och en tränings-dvd kan ju ge inspiration på övningar samt göra att man äntligen får till det där tidseffektiva hemmaträningspasset.

Marknadsföringsavdelningen hade verkligen lyckats med kampanjen med tanke på min reaktion. De fångade mitt intresse och fick mig sugen att slå till. Sedan ställe jag mig de frågor vi tidigare tagit upp i inlägget Glädjen att avstå från köp, för varje enskild sak i erbjudandet:

  • Fyller saken ett konkret behov eller riskerar jag proaktiv konsumtion?
  • Hur ofta och när kommer jag i realiteten att använda den?
  • Äger jag redan en motsvarande sak och vad är det i så fall för fel på den?
  • Var ska den förvaras?
  • Vad kan jag lägga motsvarande summa pengar på som är av större värde för mig?

Tidningen. Det finns en anledning till att jag inte prenumererat på tidningen på många år och heller inte köper lösnummer. Den är helt enkelt inte tillräckligt bra. Visserligen skulle jag läsa den med visst intresse om den plötsligt damp ner i brevlådan eller om den låg i väntrummet hos tandläkaren, men jag skulle hellre lägga mina pengar på något annat.

Träningstoppen. Märket är välkänt så kvaliteten bör vara god, men jag köper aldrig annars ett plagg jag inte har provat eller med säkerhet vet kvaliteten på. Det kan vara en billig variant som inte sitter som jag vill när jag tränar och då kommer nuvarande topparna i träningsgarderoben ändå att konkurrera ut toppen inför varje träningspass.

Body Butter. Någon form av hudkräm använder jag regelbundet. Dock har jag i inlägget om rensningen av badrummet avslöjat att just hudkräm råder det överflöd av hos oss, med andra ord äger vi redan motsvarande produkter. Efter att ha läst boken Badskumt av Katarina Johansson som ni kunde läsa recension om tidigare, har jag dessutom blivit mer försiktig med vad jag kletar på min kropp eftersom det senare kommer in i min kropp.

Tränings-dvd. Att träna hemma framför tv:n har aldrig riktigt varit min grej, jag föredrar att träna ute i naturen eller ta mig iväg till gymmet och få miljöombyte på köpet. Kanske skulle tränings-dvd:n komma till användning om jag hade mindre fritid, men en 15 minuters tränings-dvd kommer jag förmodligen tröttna på efter ett par pass. Det är en pryl jag aldrig skulle komma på att köpa själv eller känna ett behov av.

Efter denna snabba tankeövning med mig själv kom jag fram till att erbjudandet inte var så bra ändå. Visserligen sparar jag jättemycket pengar på att nappa på erbjudandet, men jag riskerar också att få ett träningslinne som inte passar eller används, en hudkräm som jag ska förvara i något år framöver, samt en tränings-dvd som blir liggandes i en låda för att så småningom rensas ut.

För något år sedan fick jag ett liknande erbjudande från en annan träningstidning där jag för en liten peng fick en pulsklocka och ett par nummer av tidningen. Jag hade tidigare aldrig sprungit med pulsklocka då jag motiverar mig på annat sätt än att springa på en viss tid, sträcka, puls etc, men folk säger ju att det ska vara så bra och motiverande. Hur det gick? Pulsklockan låg oanvänd i sin förpackning tills för två veckor sedan när jag fick ändan ur och sålde den på Tradera.

Brukar ni nappa på sådana här tidningserbjudanden som kommer med jämna mellanrum? Om ja, använder ni de prylar/kläder ni fick med och som lockade er att slå till?

Kom i form med minimalism

De senaste veckorna har jag snubblat över en hel del information på nätet på temat minimalistiska träningspass. Med minimalistiska träningspass menar jag lite kortare träningspass men som trots det ger bra effekt och vanligtvis består av olika varianter av basövningar som stimulerar flera muskelgrupper samtidigt. Jag tänkte att jag skulle ge några läs- och sevärda exempel.

Bloggaren Lofsan slog hål på myten om att du måste träna i minst 30 minuter för att det ska ge effekt i ett inslag för TV4 nyligen. Där berättar hon om den senaste forskningen som säger att 20 minuters hård träning tre gånger i veckan ger minst lika bra hälsoeffekt som 60 minuter medelintensiv träning lika många gånger.

I förra veckan skrev en av våra bloggrannar om 7 minimalistiska träningsformer med tips både för nybörjare och mer träningsvana personer som vill prova något nytt. Gemensamt för de flesta av tipsen är att de är högintensiva pass där flera muskelgrupper får jobba parallellt och på kort tid.

I dagarna hittade jag ytterligare ett inlägg på temat minimalistisk träning, den här gången hos bloggen nyttigt.eu, med rubriken Det minimalistiska tränandet blir alltmer populärt, där inlägget fokuserar på forskning kring kortare träningspass. Tydligen har bristen på träningsmotivation, inte bara hos amerikanarna, fått följden att träningsforskare över hela världen försöker hitta strategier för hur befolkningen ska kunna uppnå tillräckliga hälsoeffekter av träning fast på kortare tid.

Och för ett par veckor sedan skrev jag själv om löpning som minimalistisk träningsform just för att det är så enkelt att utöva, kräver minimalt med utrustning och kan börja så fort du knutit på dig joggingskorna.

För många, liksom för mig, är dock träningen så mycket mer än något jobbigt på en att-göra-lista som genomförs på kortast möjliga tid. För mig handlar det även om att släppa jobbtankar eller bara jobbiga tankar, få endorfinkickar, om möjligt vistas i direkt solljus och i naturen samt naturligtvis skapa en stark och hälsosam kropp som håller hela livet. Ett av inläggen ovan formulerar hur jag känner på ett bra sätt:

…det är inte bara promenaden i sig som stärker. Frisk luft, solljus och bara det att vi vistas i den gröna naturen påverkar hälsan positivt. Att pressa ner 30-minuters-promenaden i skogen efter jobbet till någon form av högintensiv träning under 10 minuter på arbetsplatsens löpband låter inte helt gediget.

Oavsett så är det enligt mig positivt att det forskas fram minimalistiska träningsformer som ger möjligheten att genomföra riktigt bra pass på kortare tid när det behövs. Den bästa träningen är trots allt den som blir av.

Stockholm Maraton 2013

Stockholm Maraton 2013

Igår sprang jag (Fru Minimalist) Stockholm Maraton och fick vid målgång en stor tung medalj och en grön så kallad Finisher-tröja. Det vill säga en totalt onödig dekorationspryl och en användbar och praktisk träningströja.

Träningströjan blir ett bra tillskott i träningsgarderoben efter en tidigare rensning av uttjänta plagg i samma garderob. Den fyller nästan samtliga krav jag har på min minimalistiska garderob förutom möjligen stilrenhet men för träningskläder är just den punkten inte lika viktig. Dessutom känns det lite extra roligt och motiverande att träna med Finisher-tröjan på kroppen. Den kanske till och med fungerar som morot för att springa ytterligare ett Stockholm maraton någon gång i framtiden.

Jag funderade lite på om det finns någon risk att tröjan blir kvar år efter år i träningsgarderoben trots att den blivit urtvättad och sliten på grund av att den symboliserar prestige och stolthet men det tror jag inte. Vi har kommit längre än så i vår minimalistiska filosofi och i likhet med medaljen så sitter inte prestationen i själva tröjan. Medaljen kommer jag att fotografera och sedan gör mig av med, enligt vår filosofi för medaljer och pokaler som jag skrivit om tidigare. Kanske kunde jag till och med ha låtit bli att ta emot medaljen över huvud taget men den tanken slog mig inte just där och då i all trötthet och eufori vid målgång.

Hur det gick i loppet? Strax över 4 timmar och 8 minuter sprang jag i mål på, vilket känns klart godkänt för ett första maraton inför vilket uppladdningen inte varit den bästa.

Nu ska jag bara koppla av och njuta av det fantastiska vädret resten av söndagen. :-)

Born to run with minimalism

Här om kvällen sprang jag ett millopp och kom då mitt i löparspåret att tänka på minimalism och träning. Eller mer specifikt, minimalism och löpning. Hur lättillgänglig och minimalistisk löpningen är jämfört med många andra träningsformer och vad lite som behövs för att kunna utföra den.

Jag har tidigare i livet varit aktiv fotbolls- och hockeyspelare (jajamen det fanns damhockeylag redan på 90-talet). Både dessa sporter krävde en hel del utrustning. I fotboll i form av specifika strumpor, benskydd och inte minst fotbollsskor av vilka vi skulle ha minst tre par olika, ett par för inomhussäsongen, ett par för försässongen på grus och så ett par för spel på gräs. En del lagmedlemmar hade även ett par fotbollsskor för spel på konstgräs. Hockeyutrustningens alla delar ska jag inte ens gå in på, men ni förstår min poäng.

När det gäller löpning är det egentligen bara löparskorna som är den utmärkande utrustningen. Visst finns det stort utrustningsutbud även för löpare och framför allt för de som springer på högre nivå, men det är inget krav att ha avancerade löparbyxor som stabilisterar musklerna, ger bättre syretransport och stimulerar blodcirkulationen för att ta sig en löptur. Du kan dessutom börja rundan direkt utanför dörren och avsluta den på samma ställe, ingen transport, passande av tider eller köande till ett pass.

I boken Born to run – jakten på löpningens själ av Christopher McDougall förklarar Christopher bakgrunden till varför vi människor är som gjorda för att löpa. Han ger även skotillverkarna en käftsmäll och hävdar att vi ger fötterna mer och mer stöd men att detta också skapar mer och mer skador. Trots inköp av dyra, utprovade skor med luftkuddar och specialanpassade iläggssulor blir varje år mellan 65 % och 80 % av alla löpare skadade.

Skulle vi snegla på världens mest löpstarka folk vad gäller långdistanslöpning, tarahumarafolket, skulle vi inte ens behöva löparskor som utrustning utan klara oss på hemmabyggda skor av gamla bildäck och remmar och därmed skulle löpningen som träning bli ändå mer minimalistisk. Att löpning är en minimalistisk träningsform vidhåller jag dock oavsett vad du sätter på fötterna.

Hur gick det på loppet då? Jo tack, nytt personligt rekord på 46 minuter och 36 sekunder, det kan jag inte vara annat än nöjd med! Till helgen stundar en ändå större kraftmätning – Stockholm maraton!