Etikettarkiv: utveckling

Vad läser och lyssnar Fru Minimalist på?

Som vi nämnde i förra veckan har vi flera gånger fått frågan från er läsare vilka bloggar vi följer samt vilka podcasts vi lyssnar på. Herr Minimalist började med att avslöja sina favoriter i förra veckans inlägg Vad läser och lyssnar Herr Minimalist på?. Nu är det dags för Fru Minimalist att redovisa sina motsvarande favoriter. Trevlig helgläsning och helglyssning! :)

Som jag nämnt i något tidigare inlägg ändrade jag mitt bloggläsarbeteende när Bebis Minimalist föddes. Innan dess följde jag ett 10-tal bloggar i RSS-läsaren Feedly varav ett par uppdaterade med nya inlägg dagligen. Det var ett enkelt tidsfördriv på vägen till och från jobbet, men när den vardagliga lässtunden försvann, uppstod en backlog och stress över att vilja läsa ikapp. Då fattade jag beslutet att minimera antalet bloggar jag följer till dem jag läser än idag.

Nedan följer Fru Minimalists favoritbloggar:

  • Frivid42 – En familjefar som bestämde sig för att bli fri och lämna arbetslivet genom bland annat minskad konsumtion och högt sparande med bra avkastning. Skriver om allt från vardagliga betraktelser och konsumtionshets till privatekonomi och aktier.
  • Lofsan – Min träningsguru på nätet Lovisa Sandström som jag utöver bloggen även följer på Instagram och lyssnar på podcasten hon har tillsammans med Jessica Almenäs. Hon brinner för träning för kvinnor och har visst fokus på träning före- och efter graviditet.
  • Ekomamma i stan – Handlar om en miljömedveten småbarnsmamma som skriver om hållbarhet i stort och smått. Inspirerar kring vad vi kan göra i vardagen för att förbättra förutsättningarna för att lämna en bättre jord och ett bättre samhälle efter oss till våra barn.
  • Becomming Minimalist – Välskrivna och inspirerande inlägg om minimalism i allmänhet och synnerhet. En av de största minimalistbloggarna i USA som både jag och Herr Minimalist följer.

Nedan följer Fru Minimalists favoritpodcasts:

  • Boggbusiness – Podden där det pratas om hur du gör business på din blogg med inspiration av personer som redan lyckats. Även om vi inte har för avsikt att göra pengar på eller leva på vår blogg, så är det intressant att höra intervjuer om hur andra började sin bloggresa och tänker kring sitt skrivande.
  • Träningspodden med Jessica och Lofsan – Min ständiga följeslagare på lunchträningen på gymmet en dag i veckan. Podden för dig som gillar träning riktad mot kvinnor. För såväl dem som vill komma igång med träning som för att hitta inspiration att ta träningen till nästa nivå. Med och av programledaren Jessica Almenäs och träningsexperten Lovisa Sandström.
  • The Minimalists – En hyfsat nystartad podcast av killarna som driver bloggen med samma namn. Skönt avspända diskussioner kring deras syn på minimalism och utmaningar de ställs inför. Dock lite väl flamsig ibland och de har svårt att hålla en röd tråd genom avsnitten samt gör mycket reklam för sina egna övriga ”produkter”.

Ovanstående poddar prenumererar jag på så att det automatiskt laddas ner nya avsnitt. Sen har jag ett par poddar där jag aktivt går in och laddar ner enskilda avsnitt då och då. Exempel på sådana poddar är Sparpodden, Börspodden, Styrkebyrån och P3 Dokumentär. Inför och strax efter Bebis Minimalists födelse lyssnade jag även på poddar som handlade om graviditet och förlossning.

Läser eller lyssnar du på någon av ovanstående bloggar och podcasts, eller har du någon annan favorit du vill dela med dig av?

Vad läser och lyssnar Herr Minimalist på?

Vi har flera gånger fått frågan från våra läsare vilka bloggar vi följer samt vilka podcasts vi lyssnar på. Nu är det dags att avslöja våra nuvarande favoriter på området.

Herr Minimalist är först ut och nästa vecka kan ni läsa motsvarande favoriter för Fru Minimalist. Trevlig helgläsning och helglyssning! :)

Nedan följer Herr Minimalists favoritbloggar:

  • Psyblog – Skriver kortfattade med inspirerande inlägg om de senaste forskningsrönen inom psykologi, beteendevetenskap och hälsa. Redovisar alltid sina källor.
  • Barking Up The Wrong Tree – Skriver underhållande och lättlästa inlägg om psykologi och beteendevetenskap. Refererar ofta till mycket intressanta böcker som inläggen bygger på, vilket lett till alldeles för många bokköp för min del.
  • Becomming Minimalist – Välskrivna och inspirerande inlägg om minimalism i allmänhet och synnerhet. En av de största minimalistbloggarna i USA (utöver The Minimalists och Zen Habits som jag dock inte följer för tillfället).
  • Leadership Freak – Skriver om ledarskap på ett sätt som jag känns modernt och som jag kan sympatisera med och dessutom alltid med max 300 ord per inlägg. Nästan jobbigt kompakt värde och mängd insikter i respektive inlägg trots dess till synes korta texter.
  • The Art of Manliness – Skriver om psykologi, filosofi, träning, kost och självutveckling i allmänhet med syfte att forma bättre män synnerhet. Producerar enormt mycket genomarbetat material så man får välja ut och läsa det som verkar mest intressant.
  • Raptitude – Skriver om sina tankar, erfarenheter och strävan efter att bli en bättre människa där varje ord känns enormt genomtänkt och där inläggen gör avtryck. Producerar enbart några få inlägg i månaden men samtliga av väldigt hög kvalité.
  • Mr. Money Mustache – Skriver med kaxig och underhållande attityd om att pensionera sig tidigt genom sparsamt leverne och sunda investeringar, samt om självutveckling i allmänhet. Jag läser framförallt äldre inlägg i arkiven vid tillfälle.

Nedan följer Herr Minimalists favoritpodcasts:

  • The Minimalists – En helt nystartad podcast av killarna som driver bloggen med samma namn. Skönt avspända diskussioner kring deras syn på minimalism och eventuella utmaningar de ställts inför.
  • The New Man – En podcast av en livscoach som framförallt coachar män i karriär, lycka, relationer och liknande. Bjuder ofta in väldigt intressanta gäster, både i form av forskare och författare men även klienter. Är inte alltid helt PK men väldigt underhållande.
  • The Art of Manliness – En podcast av samma kille (och hans fru) som skriver bloggen med samma namn, men där han i podcasten ofta går ytterligare på djupet inom många intressanta områden. Håller en konsekvent hög standard.
  • Bulletproof Radio – En podcast om hälsa och ”life-hacks” i allmänhet med många intressanta gäster. Han som driver podcasten kan upplevas som lite dryg och självgod men kan man ha överseende med det så är den värd att lyssna på.

Precis som de flesta andra läser jag inte allt som publiceras via bloggarna ovan utan väljer ut det bästa och bearbetar oftast detta batchvis och koncentrerat på helger då jag har tid och fokus att ta till mig innehållet och kanske till och med göra en anteckning eller två.

När det gäller podcasts så gillar jag att konsumera dem framförallt under transport, som exempelvis när jag åker kommunala färdmedel, går barnvagnspromenader samt under träning och då framförallt i löpspåret eller på löpbandet.

Vilka bloggar och podcasts följer du och varför? :)

Årets bästa och sämsta 2015

Innan vi fokuserar fullt ut på år 2016 tänkte vi göra en tillbakablick på vad som skedde 2015. I likhet med vår minimalistiska sommarlista som vi skrev inför sommarsemestern, sammanfattar vi år 2015 med en lista med frågor som vi besvarar själva. Välj gärna ut några av frågorna nedan och svara i kommentarsfältet utifrån ditt 2015. :)

Årets bästa minne? 

Fru Minimalist: När Bebis Minimalist föddes. För att allt gick bra trots min förlossningsskräck och för att vi gick från två till tre i minimalistfamiljen.

Herr Minimalist: När jag tog personbästa på milen. Nä, när Bebis Minimalist föddes såklart. Helt magiskt och livsomvälvande! :)

Bebis Minimalist: När jag äntligen fick komma ut ur min kokong och träffa mamma och pappa på riktigt! Och när vi fjällvandrade i somras, mamma, pappa, jag och mormor.

Årets sämsta minne? 

Fru Minimalist: Alla eftermiddagar och kvällar av skrik när Bebis Minimalist hade kolik de första månaderna i livet. Att bära runt på en otröstlig bebis i flera timmar som nybliven mamma är otroligt frustrerande och tärande för självförtroendet som förälder och som par. Skiftarbete fick en helt ny innebörd under denna tid.

Herr Minimalist: Jag minns till skillnad från Fru Minimalist inte de tre första tre månaderna med Bebis Minimalist som lika tunga, kanske för att jag jobbade, så jag röstar på frustration över dåligt ledarskap på min arbetsplats.

Bebis Minimalist: Att det var så trångt när jag skulle komma ut, inte kunde jag förstå då att komma ut som superman med armen bredvid huvudet skulle göra att det tog längre istället för kortare tid.

Årets bästa köp? 

Fru Minimalist: Min vinterjacka från Fjällräven.

Herr Minimalist: Jag har inte haft så mycket på inlistan i år men det jag väl köpt har jag varit väldigt nöjd med. De saker som jag är glad över flera gånger varje dag är min nya iPhone 6S, Mi Band Pulse, Bose QC25 och min Houdini-tröja som jag i princip bott i under min pappaledighet. Japp, hemelektronik (och böcker) är min minimalist-Akilles-häl.

Bebis Minimalist: Det sköna babynestet som jag legat i överallt i hemmet samt min fina röda barnvagn från Kronan.

Årets sämsta köp?

Fru Minimalist: Jag inser när jag går igenom in- och utlistorna att jag köpt otroligt lite till mig själv under året, men en löparjacka som jag köpte i april har använts betydligt mer sällan än planerat. Det beror dock mest på att jag inte joggat särskilt mycket detta år.

Herr Minimalist: Jag skäms lite över mitt köp av en Upright som använts max en handfull gånger. Det värsta är att jag köpte en till Fru Minimalist med. Samtidigt behöver vi båda tänka på hållningen så de har åtminstone potential att komma till användning.

Bebis Minimalist: Fina klänningar som inte kommit till användning mer än någon enstaka gång per klänning eftersom jag inte går på fest särskilt ofta och föredrar bekväma kläder till vardags.

Årets utrensning? 

Fru Minimalist: Den klassiska servisen från Hackefors med blomman Linnea från min mormor som du kan läsa om i inlägget Att sälja ärvda ting.

Herr Minimalist: Min iPhone 4S som jag trots att den var fyra år gammal och i mitt tycke seg som sirap fick nästan 2 000 kr för på Blocket.

Bebis Minimalist: Jag har inte rensat ut särskilt mycket, det skulle vara några böcker som jag ätit sönder så de kunnat slängas.

Beskriv ditt 2015 med tre ord: 

Fru Minimalist: Närvaro, händelserikt och personlig utveckling.

Herr Minimalist: Kärlek, återhämtning och prioriteringar.

Bebis Minimalist: Kärlek, utvecklande och stundtals frustrerande.

Vad önskar du att du gjort mer av? 

Fru Minimalist: Vågat be om hjälp och avlastning! När Bebis Minimalist hade kolik, när vi inte gått ut och ätit tillsammans som par på 10 månader eller när man bara haft sömnbrist. Vi har inte haft barnvakt en enda gång till Bebis Minimalist, mer än kortare stunder efter att vi lagt henne, och det är verkligen inget jag är stolt över utan snarare tvärtom. Jag hade även gärna varit föräldraledig längre med Bebis Minimalist då 7,5 månad i efterhand var för lite för mig.

Herr Minimalist: Skitit betydligt mer i vad andra tycker och varit lite mindre duktig på arbetsplatsen. Ett återkommande tema för övrigt.

Bebis Minimalist: Vågat prova mer eftersom jag märker att jag utvecklas hela tiden när jag vågar testa mina gränser.

Vad önskar du att du gjort mindre av? 

Fru Minimalist: Suttit framför datorn medan Bebis Minimalist sov under föräldraledigheten när jag egentligen behövde vila och återhämtning.

Herr Minimalist: Oroat mig för saker som inte hänt och som troligen aldrig kommer att hända eller ens vara ett problem.

Bebis Minimalist: Skrikit de första månaderna, det var jobbigt för alla inblandade inser jag nu.

Vad stressade dig under året? 

Fru Minimalist: Att mitt nya jobb inte levde upp till mina förväntningar på någon punkt och var ett lidande på flera sätt, som jag beskrivit mer ingående i inlägget Det blir sällan som man tänkt sig. Ibland är man inte rätt person, på rätt plats, vid rätt tid i livet.

Herr Minimalist: Att jag trappade ned på tempot samt ansvarsområden rejält på jobbet för att kunna vara mer närvarande och njuta av mitt första barns första år på riktigt samt stötta Fru Minimalist såklart. Helt onödigt att stressa upp sig över så här i efterhand när jag fått sundare perspektiv och prioriteringar under pappaledigheten.

Bebis Minimalist: Alla gånger vi hade en tid att passa eftersom mina föräldrar ännu inte tagit in att allt med barn alltid tar längre tid i realiteten än teorin. :)

Vad spenderades mest pengar på? 

Fru Minimalist: För första året sedan jag och Herr Minimalist träffades så var det inte resor. :) Kommer bara på min vinterjacka från Fjällräven som gick loss på nästan 5 000 kr.

Herr Minimalist: Min iPhone 6S som kostade mer än jag någonsin trodde att jag skulle vara villig att lägga på en telefon för bara några år sedan.

Bebis Minimalist: Hmm…mjölkersättning och blöjor?

Årets insikt som du tar med dig till 2016?

Fru Minimalist: Att allt blir bra om du är positiv, flexibel och har rätt inställning.

Herr Minimalist: Att familj numera är överlägset högsta prioritet och att bland annat arbete halkat ned rejält på prioriteringsskalan.

Bebis Minimalist: Att jag har kärleksfulla föräldrar som jag kan lita på i vått och torrt. :)

Välj gärna ut någon/några av frågorna ovan och svara i kommentarsfältet utifrån ditt år 2015. :)

De fyra stadierna av kompetent minimalism

Det finns en modell jag gillar som ofta kallas för de fyra stadierna av kompetens. Den går ut på att kompetensutveckling sker i fyra steg eller stadier som kortfattat kan beskrivas enligt följande:

  1. Omedveten inkompetens. I denna fas vet du inte ens om att du är inkompetent eller saknar kunskap inom ett specifikt område. Det är möjligt att du inte ens håller med om att kompetens inom området är värdefullt.
  2. Medveten inkompetens. I denna fas vet du om att du saknar kompetens eller kunskap inom ett område och har insett att det kan vara värdefullt att bygga kompetens inom det. Här sker mycket lärande och såklart även många misstag.
  3. Medveten kompetens. I denna fas har du kompetensen eller kunskapen, men att använda den kräver koncentration och medvetenhet för att du ska lyckas. Ofta kräver det även att du delar upp utövandet i flera steg.
  4. Omedveten kompetens. I denna fas har du fått så mycket övning eller kunskap inom området att det faller sig naturligt och går mer eller mindre på automatik och kräver mycket lite mentalt fokus och medvetenhet för att utföras med framgång.

Om vi applicerar samma modell på en kortfattade beskrivning av det vi kallar minimalism så skulle samma modell kunna se ut så här:

  1. Omedveten inkompetens. I denna fas funderar du varken över hur din konsumtion och samlande av prylar påverkar din plånbok, mentala välbefinnande, tillgängliga tid, fokus eller miljön. Konsumtion av prylar och distraktioner aktiveras ofta av känslor och impuls istället för konkreta behov.
  2. Medveten inkompetens. I denna fas har du börjat inse att ett enklare liv har många uppsidor samt hur mycket onödigt kapital, fokus och tid du lägger på saker och aktiviteter som egentligen inte är prioriterade för dig. Du har dock ännu inte riktigt identifierat vad en förändring konkret skulle innebära för dig och exakt hur du ska ta dig dit.
  3. Medveten kompetens. I denna fast har du kommit igång med rensning av onödiga prylar, medveten konsumtion, eliminering av onödiga fokus och så vidare, men det kräver att du tänker till för att det ska bli av.  Är du trött eller stressad en dag händer det dock fortfarande att du ger efter för lustdriven icke behovsstyrd shopping samt onödiga distraktioner.
  4. Omedveten kompetens. I denna fas är det naturligt för dig att med automatik identifiera saker som inte längre tjänar ett syfte eller är prioriterade, både fysiska och mentala, och eliminera dem som redan finns samt sätta stopp för nya. Du påverkas inte längre nämnvärt av reklam och samhällets förväntningar och behöver inte längre tillfredsställa onödiga shoppingsug eller andra oprioriterade lustar och fokus.

Jag och Fru Minimalist pendlar mellan stadie 3 och 4 beroende på område och dagsform. Inom vilket stadie befinner sig din minimalism? :)

En månad med långsamhet

Bättre sent än aldrig var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om december månads utmaning som går ut på att använda mig av långsamhet, speciellt i arbetslivet.

Jag har fått feedback av en äldre kollega, som jag ser litegrann som en mentor, att jag tenderar att vara väldigt snabb. Jag talar snabbt, jag tänker snabbt, jag agerar snabbt och jag till och med rör mig snabbt. Det kanske låter som något bra men det finns nackdelar, både för mig själv och min omgivning:

  • Att tala snabbt gör att mottagaren måste anstränga sig hårdare för att hänga med och kanske till och med tenderar att bli stressad. Att tala långsammare är behagligare för mottagaren, ger öppningar för andra att bemöta det jag säger och ger dessutom mig själv mer tid att bättre formulera mina tankar och idéer.
  • Att tänka snabbt gör att jag snabbt anser mig kommit fram till en lösning och kan gå vidare, men risken finns att lösningen inte alltid är den bästa. Att ge mig själv tid att tänka ett par extra varv, speciellt kring viktiga eller komplexa beslut eller ämnen gör att jag kan ta fler aspekter i beaktning, ta klokare beslut samt förankra eventuella insikter och kunskap i mig själv innan jag går vidare. Att helt försöka låta bli att tänka och bara lyssna när andra pratar ligger även det i målbilden.
  • Att agera snabbt gör att saker och ting blir gjorda och kan strykas från min att-göra-lista, men kanske inte alltid de högst prioriterade sakerna och mina åtgärder är kanske inte alltid heller tillräckligt förankrade på samtliga håll. Att agera långsammare kommer ge mig möjlighet att identifiera det jag inte borde göra, utföra det jag bör fokusera på bättre, samt förankra det som förankras bör.

Att hela tiden vara snabb tar dock mycket onödig energi. Energi som jag hellre har kvar vid arbetsdagens slut. Samtidigt finns det något tilltalande med känslan av att vara snabb som jag gillar. Det ger en känsla av att komma framåt, av att vara effektiv och ha flow men den kommer jag att ignorera denna månad.

Tanken är med andra ord att fokusera på kvalitet framför kvantitet både i kommunikation, fokus och handling med hjälp av långsamhet. Något som vi ofta förespråkar när det gäller konsumtion men som även går att applicera på många andra områden. Andra exempel är att inte springa för att hinna med tunnelbanan eller att snabbt äta upp maten för att korta ner lunchrasten.

Vad tror du om att vara medvetet långsam, blir allt bättre eller finns det uppenbara nackdelar?

Sammanfattning: En månad med livsbalans

Nu är november månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med en sund balans mellan arbetsliv och fritid.

Det är egentligen inga nya insikter som trillat ned i huvudet denna månad utan det handlar mer om repetition av insikter jag redan fått tidigare i livet. Men det är som bekant en ganska stor skillnad på att veta vad som är rätt och på att faktiskt agera därefter.

Så hur reagerade omvärlden på mitt nya beteende?

  • I stort sett ingen har reagerat negativt på att jag dragit ned på tempot en aning och inte längre överlevererar på alla fronter. Saker får ta lite längre tid alternativt göras lite mindre noggrant och det är ok.
  • Mina kollegor blir mer förvånade än irriterade när jag plötsligt börjat säga nej till uppgifter som är lågt prioriterade alternativt utanför mitt ansvarsområde. De hittar snabbt någon annan att delegera till som är sämre på att säga nej än vad jag numera är eller någon som faktiskt har tid över.
  • Att själv delegera arbetsuppgifter till kollegor inom andra delar av företaget har fungerat relativt bra. När jag inte längre agerar smörjmedel i dåligt fungerande interna processer och problemet landar på rätt ägares bord börjar man kika på mer långsiktiga och automatiserade lösningar.
  • Ingen har kommenterat kring att jag numera arbetar normala tider och inte längre svarar på mail eller löser uppgifter på helger. Möjligen har någon i mitt team snarare varit positiv till förändringen. Troligen för att jag numera inte stressar dem att göra samma sak.
  • Det har funnits en stor förståelse från min chef och HR för att jag vill lämna ifrån mig några av mina ansvarsområden inför bebisens ankomst. Att de själva haft spädbarn en gång i tiden hjälper säkert till i kombination med en insikt kring hur överbelastad min arbetssituation varit under hösten.

Och hur reagerade jag själv på mitt nya beteende?

  • Till en början var det lite läskigt att släppa kontrollen genom att delegera, säga nej och ignorera diverse statusmöten, men det blir bättre och bättre. Att be människor om hjälp är även det en smula stressande och ovant, speciellt till en början.
  • Vetskapen om att jag inte längre tillåter mig själv att arbeta ikapp på kvällar och helger gör att jag numera tvingas prioritera och arbeta med rätt uppgifter under normal arbetstid.

Och vad är de större insikterna från denna månad?

  • Så länge man är tydlig med att något kommer att ta längre tid eller inte hinnas med alls så är det helt ok. Det blir ett problem först när en försenad eller utebliven leverans dyker upp som en överraskning, vilket går att undvika med planering och tydlig kommunikation.
  • För att lyckas med förändringen har jag varit väldigt noga med att inte fuska. Datorn stannar på kontoret, jag går hem då dagen är över oavsett om saker är kvar på min prioriterade att-göra-lista. Jag läser inte ens arbetsrelaterad litteratur på fritiden längre, inte ens spännande jobbrelaterade bloggar.
  • Jag har fortfarande inte tagit en enda fika borta från datorn. Den vanan verkar svår att bryta. Jag avundas de kollegor som kommer från tidigare jobb inom industrin eller statliga inrättningar som med gott samvete tar en halvtimmes fika, ibland både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag kollar normalt sett inte ens Facebook och privatmailen en enda gång under arbetsdagen.
  • Jag har observerat att de äldre kollegorna är enormt duktiga på att be om hjälp samt delegera arbetsuppgifter speciellt på yngre, överambitiösa kollegor med mycket energi. Det är något jag kommer att vara medveten om samt möjligen ta efter i mindre skala.
  • När man drar ned på tempot och stressen blir man generellt en bättre människa. Plötsligt ökar empatin för andra människor samt förmågan att lyssna på kollegor och prioritera både sina egna och andras uppgifter.
  • Chefen och resten av företaget kommer inte sätta stopp eller dra ned på tempot. Det får man ansvara för på egen hand. Inte heller blir man belönad för att man sliter ut sig, frågan är om någon ens ser det. Däremot börjar de flesta rätt snabbt se överleverans som ett normaltillstånd om man inte passar sig.
  • Ju mer man jobbar och presterar desto mer arbete får man på sitt bord. Att dra ned på tempot och sluta överleverera samt kommunicera och maila så mycket, får med andra ord trevliga följdeffekter av snöbollskaraktär.
  • Livet blir oändligt mycket bättre då man ger sig själv tillåtelse att vara ledig både praktiskt och mentalt. Plötsligt finns det mycket mer tid för återhämtning, träning och umgänge med familj och vänner.
  • Trots att jag har ambitionen att inte låta tankarna gå till arbetet på kvällarna och helgerna är det extremt svårt att kontrollera. Det enda som fungerar är i stort sett att aktivera eller stimulera sig på ett eller annat sätt med något som tar ens fulla koncentrationsförmåga eller fokus.

Sammanfattningsvis ska det bli spännande och se vad skillnaden i mitt beteende får för konsekvenser på längre sikt. Kommer jag bli sedd som en slacker av mina kollegor inom några månader, kommer jag till slut lyckas med att helt släppa jobbtankarna på fritiden, kommer jag plötsligt en dag ta mig tid för fika och kommer jag på lång sikt att bli harmonisk eller i själva verket understimulerad av mitt nya sundare tempo?

En månad med livsbalans

Då var det dags för mig, Herr Minimalist, att berätta om november månads utmaning som kommer gå ut på att etablera vanan att ha en sund balans mellan arbetsliv och fritid, det vill säga försöka skapa livsbalans i tillvaron.

Jag har sedan jag kom tillbaka från semestern i slutet av augusti jobbat alldeles för mycket. Jag har majoriteten av veckorna jobbat 50 timmar eller mer med ett extremt högt tempo och tunga leveranskrav. Det finns flera omständigheter och anledningar jag kan skylla på, exempelvis:

  • Vårt företag är i en extremt expansiv fas med nästan 40% tillväxt per år
  • Jag ansvarar för två avdelningar
  • Medlemmarna i båda avdelningar är relativt nya och behöver mycket hjälp
  • Jag är dessutom direkt ansvarig för två av våra produktlinjer
  • Vi har gjort en stor satsning med att definiera nästa generation av våra huvudprodukter
  • Jag har dessutom drivit en EU-bidragsansökan och andra småprojekt parallellt
  • Osv…

Men i slutänden handlar det om mina prioriteringar, respekten för min egen tid och hälsa samt konsten att säga nej. Det är ju precis ett sådant liv jag levt sedan sommarsemestern som jag absolut INTE vill leva. Att försöka etablera harmoni i livet med till exempel meditation, vilket var förra månadens utmaning, är att angripa symptomen och inte grundproblemet.

Och trots att arbetsuppgifterna är väldigt utvecklande och intressanta, är det inte hållbart att sitta i möten 30-40 timmar i veckan, svara på mail och sköta egna arbetsuppgifter på kvällarna, samt läsa på om marknaden och konkurrenter på helgerna. Speciellt eftersom jag och Fru Minimalist ska bli föräldrar om bara ett par månader.

Därför kommer jag göra det till en vana att framöver lämna jobbet på jobbet, jobba max 40 timmar per vecka, ta mig tid för fikapauser, men kanske allra viktigast även börja lämna ifrån mig en del av mina nuvarande ansvarsområden. Jag kommer även att vara extremt selektiv med vilka möten jag tackar ja till så att jag har tid över till mina egna åtaganden under normal arbetstid. Jag läste förresten en bok på just det ämnet häromdagen som heter Time Warrior som jag kan rekommendera.

Det är lite lurigt att avsluta med en fråga på ett inlägg likt det ovan men om du har tips kring hur man lyckas med livsbalansen, både på kort och lång sikt, så tar jag tacksamt emot dessa!