Tio års sparande till vilken nytta?

När jag var runt fjorton femton år gammal började jag vid födelsedagar och jul få diverse husgeråd som glas, dukar, bestick, porslin och handdukar. Liknande gåvor fick jag vid konfirmation, studenten, examen och liknande tillfällen och snart hade jag inte bara en utan hela tre flyttkartonger fyllda bra-att-ha-prylar och flytta-hemifrån-saker. Utan att jag ens lämnat föräldrahemmet.

Grundtanken av initiativtagaren, det vill säga min mor, var god. Genom att få dessa saker tidigt i livet skulle jag inte behöva lägga ut så mycket pengar när jag väl skaffade ett eget boende. Hela släkten visste dessutom vilken servis jag samlade på vilket gjorde det väldigt enkelt att köpa presenter till mig.

Efter ett par år boende utomlands, fem år av korridorsboende samt inneboende låg två tredjedelar av alla saker fortfarande orörda i samma flyttkartonger. Detta drygt tio år efter att de första prylarna packades ner. Så äntligen vid 27 års ålder köpte jag och min dåvarande pojkvän en egen lägenhet tillsammans. I den rymliga tvåan skulle väl slutligen alla sparade dukar, bäddset, matchande handdukar, porslinsserien och diverse glas för alla tillfällen, komma till användning? Problemet var bara att två hushåll skulle bli ett och naturligtvis valde vi bara det bästa från respektive håll. Det innebar att när vi fyllt lägenheten stod fortfarande två av flyttkartongerna kvar hos mina föräldrar.

Dessa två kartonger med oanvända saker står kvar på samma plats än idag. Under åren har jag då och då tittat i lådorna för att se om det är något jag behöver och ibland har jag kommit hem med en gammal tårtspade eller duk, men allt som oftast ger dessa flyttlådor mig bara enormt dåligt samvete. Egentligen borde jag åka hem till mina föräldrar, hämta lådorna och gå igenom dem enligt principen om de fyra s:en. Men avstånd, tid och avsaknaden av bil gör att det inte blir av.

Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att aldrig köpa saker proaktivt och såklart att inte göra om samma misstag till våra framtida barn. Personliga preferenser, mode, teknik och intressen förändras för mycket över tiden vilket gör det smartast att köpa liknande saker först då behov verkligen uppstår.

Ett skräckexempel är servisen på runt 50 delar vars färg jag inte alls gillade när jag började använda den drygt tio år efter färgvalet gjordes. Eller som den dyra köksmaskin jag fick i studentpresent som många år senare var fullständigt omodern och därför aldrig tagits i bruk utan fortfarande ligger kvar orörd i originalförpackningen i en av flyttkartongerna.

Är det någon mer än jag som, mer eller mindre på eget initiativ, tidigt börjat samla husgeråd som sedan inte kommit till användning? Är detta ett kvinnligt fenomen eller finns det även män med liknande kartonger hemma hos sina föräldrar?

25 reaktion på “Tio års sparande till vilken nytta?

  1. Anna

    Jag började med detta till mina egna barn när de föddes. (Vi började samla på en märkes kaffeservis) I dag är de 14 oc 16 år. Jag själv fick aldrig något sådan samling men såg kompisar som fick och det och det blev en romantisk bild av hur man av kärlek samlar något till sina barn…. Men idag har heminredningstrednder exploderat och avlöst varandra och man kan få tag i jättebra och snygga saker/ husgeråd för billigare peng. Då för bara 16-20 år sedan var inte variationen lika enorm som i dag. Våra barns serviser har vi slutat att samla till och i dag tycker inte ens jag att de är särskilt fina så vad vi ska göra med dem vet jag ej…

    Att köpa saker proaktivt är jag väldigt bra ( eller onödigtbra ) på….
    Men håller på att bli medveten om det och ändrar mitt tankesätt.

    Fast jag tycker det är svårt med kläder för det är mitt stora intresse. Jag tänker lite annorlunda där än ni. Jag har några basplagg av högkvalite som hänger med år efter år men sen kryddar jag med billigare moderiktigasaker som jag skänker till Myrorna när jag tröttnat. Fast i klädsammanhang är jag nog inte minimalist :)

    Tack för er fina blogg! Mycket tänkvärt!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att du gillar bloggen :-) Och det är åtminstone skönt att höra att jag inte är ensom om detta fenomen med proaktivt sparande. Från min egen erfarenhet tar jag med mig att livet sällan blir som man tänkt sig och att köpa saker med så lång tidshorisont är helt lönlöst. Som du skriver kan husgeråd och saker gå att få tag på betydligt billigare nu för tiden, design, material och stil förändras över tiden och så även beteenden, vilket gör att vissa prylar vi använde för bara ett par år sedan numera är hyllvärmare. Kanske går er servis att sälja på Blocket eller loppis?
      Medvetenhet om sitt eget beteende är ett första steg mot förändring, så det bådar gott för att lyckas :-)

  2. emelina

    Jag har samma historia! ”Samlade” på Höganäs, vilket jag nu i vuxen ålder insett att jag inte tycker om. Jag tycker inte om blå färg och jag avskyr porslin med grova ytor/glaseringar. Men eftersom jag är en samlare, så känns det svårt att sälja det (får man ens ut något för Höganäs-porslin nuförtiden?), och så tycker jag så synd om alla släktingar som slösat sina pengar för min skull. Är det helt galet att tänka så?

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Komiskt att det är just Höganäs även jag samlade på och sedan vid vuxen ålder inte alls tyckte om :-) Jag kände dock att jag var tvungen att ge porslinet en chans, för som du säger har ju familj och släktingar lagt ner pengar på det och det har inget vidare andrahandsvärde, och nu med en väldigt stilren lägenhet där det mesta går i svart och vitt, tycker jag plötsligt att det blåa gör sig bättre. Så nej, du kan vara lugn, det är nog helt normalt att normalt att känna som du gör. :-)

  3. Yvonne

    Har skrivit om det i ett tidigare inlägg. Hjälpte 25 åriga dottern flytta till sin första lägenhet i sommar. Vi körde lådor på lådor och hon själv undrade varför hon sparat så mycket i minst 10 år. Mycket i lådorna tyckte hon inte längre om.
    Dessutom stod alla hennes lådor i vår bastu så den har inte gått att använda under tiden : (
    Nu är 5 flyttlådor körda tillbaks hem till oss som jag ska köra till ett insamlingsställe.I ett svagt ögonblick tänkte jag plocka ur en del saker som sonen kan ta med när han så småningom flyttar men har låtit bli. Den dagen åker vi ut o handlar det han behöver och tycker om då.
    Han har inte sparat till en enda pryl. förutom 4 vinglas han fick av en släkting i studentpresent
    ( och han dricker inte vin)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Starkt av dig att hålla emot impulsen att plocka ur saker ur lådorna till sonen :-)
      Stil, tycke och smak ändras med åren, likaså behov, det är bara att acceptera och dra lärdom istället för att tänka på hur mycket pengar som lagts på de oanvända sakerna.

  4. SL

    Det jag fått sparat till mig från barnsben var silverbestick, och dessa har jag med mig i mitt nuvarande boende, men de används ju inte särskilt ofta. Tycker ändå om att de finns.

    Rent generellt tror jag det är lite av en tradition/generationsfråga som är i avtagande, som några tidigare kommentarer ovan var inne på.
    Tidigare generationer (exempelvis mina föräldrar från ca 1940 och i än högre grad mina mor- och farföräldrar från ca 1905) hade i högre utsträckning ett vardagsrum som var allt annat än ett rum man var i var dag. Nej, där var man bara på söndagar eller vid bjudning, och då åt man på ”finporslin” osv.
    Jag inbillar mig att min generation och framåt inte lägger samma vikt vid den typen av statusmarkörer. Inte så att statusmarkörerna har försvinnit, de har bara bytt skepnad. Nu kan man äta på samma ”medelporslin” vid alla tillfällen, men maten är tillagad i ett toppmodernt kök och äts på pooldäck.

    /SL

    Svara
  5. Samara

    Mina föräldrar började samla på matsilver åt mig som barn, varje födelsedag och jul fick jag ett paket som var så tråkigt för jag visste ju att det var en kniv, gaffel och sked. Jag öppnade dem inte ens alltid, jag ville ju öppna paketen med leksaker, men nu är jag glad för mina fina bestick. Jag samlade på lite glas och tallrikar mm som barn, men inte så mycket, min högsta önskan som barn var att få en brudkista, det stod överst på önskelistan år efter år, tror jag var 10 när jag äntligen fick den, jag fick följa med till affären och välja ut den.
    Nu står den i gästrummet fullt med sonens gosedjur som han inte använt på 6 år ungefär.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Lite drygt en tredjedel av sakerna som sparades i tio år är jag trots allt glad över och använder nästan dagligen i hemmet idag. Exempelvis besticken jag fick som finbestick men numera fungerar som vardagsbestick, plastskålar i olika storlekar och många av köksredskapen. Så visst har man användning för vissa av sakerna, men tyvärr långt ifrån alla.

  6. Ann-Christin

    Jag fick en brudkista när jag var 13 som fylldes med lite av varje. Det mesta har aldrig använts utan getts bort under åren. En del har jag kvar som mockakopparna… Vad ska de egentligen användas till? Jag dricker ju inte ens kaffe. Det enda som jag använt mycket genom åren är kökshandukarna av riktigt bra kvalitet. Och brudkistan, den står kvar i mammas källarförråd…

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, det är lustigt hur den kan bli, men bra att du givit bort saker under åren, då kanske det inte ger lika dåligt samvete som när vetskapen finns om att alla gamla saker fortfarande står ouppackade och oanvända :-)

  7. Tara

    Nyttig blogg som får en att tänka till, som jag vill berömma er för. Visst känner man igen sig och själv är jag nöjd med porslinet som är nedpackad men jag har samlat på mig kristallglas som förmodligen aldrig kommer att användas. Har börjat sälja av en del i tradera och hoppas att nån annan får glädje av den.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att du gillar vår blogg! :-)
      Tradera och Blocket är jättebra och ett hyfsat enkelt sätt att hitta någon som kan uppskatta det man själv inte gillar eller har behov av, samt vara beredd att betala en slant för det.

  8. Rebecka

    Mina systrar och kusiner har fått en kaffeservis var, jag vägrade dock samla på den när jag som obstinat 13-åring sa att jag aldrig skulle dricka kaffe (det stämmer fortfarande). Däremot har jag med en blå servis, dock ej Höganäs utan från ett krukmakeri i närheten av mina föräldrar (vilket skulle göra det ännu värre om jag skulle vilja göra mig av med den). Jag har aldrig använt den och har inte plats för den i lägenheten så jag vet faktiskt inte hur jag ska göra (men nu har jag äntligen rensat ut gamla skolpapper, prydnadssaker m.m så ca 6-7 plastlådor har minskat från föräldrarnas vind). Jag har haft funderingar på att skaffa ett vitrinskåp enbart för att ha plats med servisen, det går dock emot alla mina minimalisttankar. Svårt!

    Det är nog som flera har skrivit, tiderna förändras, prylar är billigare och det är inte samma stora sak att samla på en servis (även om de där dyra serviserna såklart finns kvar). Smaken är så olika med, vilket gör att det är svårt att förutse vad som faktiskt kommer att gillas av den som tar emot servisen/besticken.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, det är svårt att förutse vad som faktiskt kommer gillas av gåvotagaren, men också svårt för gåvotagaren att veta vad hen kommer gilla om 5-10 år.
      När Herr och Fru Minimalist blev sambos fick inte Fru Minimalists vitrinskåp vara kvar i lägenheten längre. Detta då Herr Minimalist ansåg att prylarna man har i ett vitrinskåp inte behöver visas upp eller är av sådan karaktär att de inte används utan bara står där. Högst ominimalistiskt :-)
      Vitrinskåpet såldes således på Blocket för en billig peng och glädjer förhoppningsvis någon annan nu.

  9. Cathrine

    Oj vad spännande att jag känner igen mig så.

    Jag har förvisso inte fått/sparat ihop en hel servis, dock lever min mamma efter filosofin ”är det inte sönder slängs det inte, nån kan behöva det nån gång”. Vilket jag också har fått med ganska mycket i mitt tänk. Det kan jag också förbanna många ggr för det leder till att jag aldrig slänger saker. ”kan va bra att ha” är ett sånt uttjatat mantra i mitt huvud. Typ kläder; slängs aldrig. De slitna gamla t-shirtarna är ju bra om jag ska måla nån dag. (Tror jag har hållit i en målarpensel en gång de senaste tio åren).

    Jag har bott i små lägenheter själv sen jag var sexton år och har samlat på mig KOPIÖSA mängder av allt. Kläder, köksgeråd, prydnadsgrejer..

    Nu ligger allt nerpackat i väntan på nästa lägenhet, befinner mig i limbo just nu efter en hastig norgeflytt, men så fort jag fått en ny lgh här ska det rensas! Det är mycket som inte kommer få se mina hyllplan i nästa lägenhet.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det kanske är dags för dig att bli minimalist nu när du flyttar? Som vi skrev om här om veckan är just en flytt ett tillfälle då många blir minimalister, åtminstone för en stund. Du hittar inlägget här:
      http://minimalisterna.se/da-alla-blir-minimalister/

      Om det är någon jag själv inte använder, men som det inte är något fel på, brukar jag ha filosofin att det är bättre någon annan som verkligen kommer använda kläderna/prylen får dem istället. Då är Tradera eller Blocket otroligt bra.

      Och jag lovar att du kan göra dig av med samtliga ”målar-t-shirtar” med gott samvete. När den dag du ska måla infinner sig har du förmodligen hunnit slita ut någon annan tröja eller t-shirt :-)

  10. Liie

    Jag har nog som de flesta fått servisdelar sen jag var liten. Jag var väl kanske 8 år eller något när mamma tog med mig till affären för att välja ut vilken servis jag skulle börja samla på. När jag väl flyttat hemifrån vid 17 år så avskydde jag denna servis och gör det än idag, passar inte alls min stil, så den står oanvänd i en kartong. Både slöseri med pengar och plats! Vet inte om det fortfarande är vanligt att man köper serviser till barn men det är inget jag någonsin skulle få för mig att göra. Bättre då att lägga undan lite pengar varje år som man sedan kan ge till personen när den flyttar hemifrån så får den välja servis som faktiskt kommer gillas och användas i alla fall ett par år framåt.

    Annars har jag nog haft tur och inte fått så mycket sånt där som ska användas senare i livet :)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det är helt klart en mycket bättre strategi att lägga undan motsvarande summa pengar varje år som sedan får spenderas på lämpliga husgeråd och dylikt den dag det är dags att flytta hemifrån. Med rätt placering av pengarna kan de dessutom ha växt en hel del under åren, istället för att minska i värde som servisen som står nedpackad i kartongen gör. :-)

  11. etlivleve

    Nær jag var konfirmerades fick jag en ljusblå kaffeservis, danskt porslin. Den har inte anvænts mycket, men jag tænker nu att jag ska anvænda den mycket mer i vardagen. Ja visst kan den gå sønder, men det ær inte hela værlden.
    Jag tycker det ær mycket lættare att gøra av med grejer som vi inte anvænder, nær vi ger dem till Frælsningsarmeen eller liknande. Det hjelper någon annan som har det tufft i livet.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, visst kan de gå sönder och bli slitna men saker är ju faktiskt till för att användas. De bestick vi nu använder var för ett par år sedan ”finbestick” som bara låg i sin låda och aldrig plockades fram, då äter jag hellre, som nu, med finbestick varje dag :-)

  12. Karin

    När jag var kanske tretton år köpte jag två fönsterlampor på Ikea som jag tyckte var sååå fina, de skulle jag ha i en framtida lägenhet hade jag tänkt. När det väl var dags att flytta hemifrån tyckte jag inte alls om de längre. De står kvar i orginalkartongerna hos mina föräldrar. :)

    Svara
  13. Linn

    Hej! Ser att detta inlägget är flera år gammalt men hittade hit efter lite runt klickande på eran blogg som jag verkligen fastnat för. Jag samlade på mig grejer ca 3-5 år innan jag flyttade hemifrån, en hel del användes men inte allt. Jag tänker att om man vill spara till sina barns hemmifrånflytt är det bättre att sätta undan pengen som prylen skulle kostat, så att barnet har en sparad slant att inhandla det hen behöver och vill ha när hen väl flyttar:)

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Kul att du hittat hit, vi läser och ser kommentarer även på äldre blogginlägg.
      Ja, det är verkligen ett bättre sätt att göra ”sparandet” på! :)

Kommentera