Våga släppa taget

När saker slutar uppfylla ett behov och inte löser våra problem, helt enkelt inte är värdeskapade för oss längre, vad gör vi med dem då? Skänker, säljer, eller kanske ifrågasätter om köpet ursprungligen var så genomtänkt och behovsorienterat? Tyvärr inte.

De allra flesta gör nog ingenting. Kanske beroende på energibrist eller någon tankefälla. Istället blir plaggen och prylarna liggandes längst in i en låda, bortglömda och börjar samla damm. Eller hamnar under de mer frekvent använda sakerna och därigenom i skymundan. Kanske läggs de ner i en låda i källaren eller på vinden i väntan på ett slutgiltigt beslut men fastnar där. Det som inte syns finns inte.

Vi har aldrig ångrat att vi släppt taget om och rensat ut något, och våra läsare brukar intyga att de aldrig ångrar något de rensat ut. Detta borde göra det enklare att våga släppa taget, men vi är övertygade om att många kan bli bättre på att våga släppa taget om kläder och prylar.

Här är några exempel på saker vi vågat haft svårt att släppa taget om men tillslut gjort det:

Dyra plagg med hög PPA. Fina dyra plagg som till övervägande del är inköpta när jag var mer av en shopaholic och som inte kommit till användning i den utsträckning jag trodde vid köpet. Därmed har de högt Pris Per Användning (PPA). Plagg som hängt där i garderoben och varit otroligt snygga men som senaste åren mest givit dåligt samvete. När något kostat 2000-3000 kr och bara använts 2-3 ggr är det inte utan att man får retroaktiv shoppingångest.

Ett konkret exempel är klänningen på bilden nedan som jag nu testar att sälja via Sellpy. Den är starkt rosa till färgen och är nog en av de finaste (och dyraste :) ) klänningarna jag ägt.

Fin klänning från Karen Millen.

Böcker och studieanteckningar. Herr Minimalist har genom åren haft otroligt svårt att släppa stora delar av sina fysiska böcker. I våras gjordes dock ett ryck genom en konkret övning som resulterade i 44 utrensade böcker på ett bräde. Vill du läsa mer om tillvägagångssättet så finns det beskrivet i inlägget ”Brutal rensning av olästa böcker”.

Likaså har anteckningar från högskolestudierna varit svåra att släppa taget om och de har därför kånkats runt i kartonger i flera flyttar. Kartonger som inte öppnats på flera år med anteckningar som aldrig blivit lästa igen efter att sista tentan var över. Men som trots det varit otroligt svåra att göra sig av med på grund av känslan att viktig kunskap går förlorad. Hur gjorda han? In och läs inlägget ”Anteckningar från högskolestudier” så får du svaret. :)

Några medskick och tips som hjälpt oss att våga släppa taget är följande:

  • Tänk på vad som är bäst för saken. Om jag vore en sak skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för ändamålet jag är avsedd för. En fin klänning ska få gå på många fester, dejter och middagar, inte hänga oanvänd år efter år i garderoben tills den är omodern. Om jag vore en bok vill inte läsas en gång och därefter förvaras som en trofé i bokhyllan tills det är dags för arvsskifte, utan läsas av flera ägare tills pärmen är kantstött och bladen trillar ur.
  • Du kan minska andras nykonsumtion. Om jag genom att rensa ut något jag inte längre behöver eller använder, kan göra att någon annan slipper konsumera nytt, så gör jag miljön en tjänst. Den som du säljer eller ger bort prylen till får ett konkret behov löst och sparar pengar. Moder jord slipper ytterligare misshandel i form av den negativa miljöpåverkan nyproduktion av prylar oftast leder till.
  • Din utrensning kan glädja någon annan. Om du rensar ut och säljer eller skänker prylen eller plagget till någon annan så gör du förmodligen någon annan glad. Genom att hen får köpa en pryl till ett bra pris, äntligen får tag på något hen behöver och kanske inte hade råd att köpa nytt. Vi och många med oss kan vittna om trevliga möten med främmande människor som ägt rum i samband med försäljning/bortskänkning av saker.
  • Du får ut större värde att sälja det nu. Att spara något du inte behöver är sällan bra ur ekonomiskt synvinkel. Prylar och kläder blir inaktuella, omoderna och i värsta fall helt värdelösa om de ligger oanvända länge. Detta gäller främst tekniska prylar som har ett snabbt sjunkande andrahandsvärde. Vem vill exempelvis köpa min minicall från år 2000?

För dig som känner att du skulle vilja bli bättre på att våga släppa iväg plagg och prylar, kanske bli mer rationell istället för känslostyrd när det gäller rensningen, så är vårt bonustips att läsa vår bok Prylbanta. Där tar vi upp vanliga tankefällor och hur du kan tackla dem, hur du kan tänka vid utrensning av specifika saker/områden. Liksom något vi kallar konsekvensanalys som du kan använda för att resonera kring ett specifikt scenario och på det sättet utvärderar vilka positiva eller negativa effekter ditt agerande kommer få. I boken får du en hel verktygslåda att använda för att undvika onödiga saker in, och lättare släppa överflödiga saker ut.

Har du något specifikt du tvekar och velar över om du vågar släppta taget om? :)

11 tankar kring ”Våga släppa taget

  1. P.

    Barnsaker definitivt! Det tog tid i anspråk att köpa allt (det mesta begagnat) och kostade dessutom mycket pengar. Jag har varit duktig på att göra mig av med saker jag faktiskt inte gillade, tex icke-omlott-bodies, men har svårt för allt som var användbart och som jag har fina minnen till. Den stora sorgen är babyskyddet som förlorar värde och funktion i och med att det bara står, men om jag går med på att skaffa en tvåa snart som min sambo vill så vore det SÅ skönt att ha det och de andra sakerna kvar. Att använda blocket som förråd som ni skrivit om är absolut ett alternativ, men tyvärr så tar det ju också rätt mycket energi i anspråk och just babyskydd vill jag inte köpa begagnat av främlingar ändå. :/

    Svara
  2. Louise

    Mycket bra inlägg! Har inte heller ångrat saker jag rensat ut. Rensar fortfarande och älskar det!

    Svara
  3. Josefin

    Det jag tycker är svårast att rensa ut är dyra kläder jag fått i present men som jag inte gillar, eller bara allmänt kläder jag fått i present… sen detta med underkläder, jag har köpt nya trosor som visat sig vara obekväma. Ska man slänga sånt? Hur vet man när man köper att de är sköna liksom…

    Svara
    1. Susanna L

      Om trosorna är lite använda och hela och rena så kanske tex stadsmissionen eller liknande organisationer som driver härbärgen eller arbetar med hemlösa kan vara tacksamma för dem? Just ombyten av underkläder etc har jag sett att det erbjuds på sådana ställen. :-)

  4. M

    Jag har just gått på ny föräldraledighet och är hemma med en liten på 2.5 vecka. När jag suttit still i vardagsrummet med den nyfödda som sover eller äter har jag haft gott om tid att reflektera över det jag ser omkring mig och är så mentalt redo att släppa taget om mycket nu. T.ex. körkortsböcker från 2010. Vi har nog haft någon tanke om att de kan vara bra att ha om man behöver få info om något. På sju år så har vi inte öppnat dem en enda gång! Rosa ankelsockar som legat oanvända i min garderob i tio år. Hur länge ska de ligga där? Använder sällan denna typ av strumpor och när jag gör det brukar jag plocka ett par svarta från min mans strumplåda :) har inte rensat ut dem eftersom det inte är något fel på dem och därmed kan användas, men nu är jag mentalt redo att låta någon annan använda dem eftersom jag uppenbarligen inte gör det. Har börjat gå igenom mina strumpbyxor och plockar bort de som inte sitter bra på just mig (stickade varianter), är synd på de som är fina, men när de sitter obekvämt är det ju bara dumt för både mig och byxorna att jag kämpar vidare när jag faktiskt bara kan ge dem till någon de passar på. Är normalt sätt duktig på att rensa bort det jag är färdig med, eller kan få en slant för, men nu känns det som att det mentalt lossnat för att även rensa ut det som jag inte använt innan, inte använder nu och inte kan få några pengar för men som kan komma någon till nytta genom välgörenhet. Det känns skönt!

    Svara
  5. Natalie

    Jag fick en klänning när jag skulle gå ur 9:an, som jag troligtvis aldrig kommer i igen (15 kg senare ?) Men jag kan inte göra mig av med den! Jag minns att min bästa vän skulle få en klänning uppsydd och jag var så avundsjuk och tyckte inte att någon klänning dög, tills jag hittade en som kostade 2000 kr. Jag förstod att det var orimligt så jag frågade inte ens mamma även om hon höll med om att den var perfekt. Dagen efter åkte mamma och köpte den. Hon växlade in myntburken hon sparat ihop under några år för att pappa aldrig skulle få veta hur dyr klänningen var. Egentligen känner jag nog samma skuldkänslor idag som då, speciellt med tanke på att den endast bars vid ett tillfälle. Jag är nog rädd att glömma den fina gesten om jag gör mig av med klänningen. ?

    Svara
    1. Susanna L

      Om det finns några foton av avslutningen i 9an kanske du kan rama in/förstora upp något av dem och ge en i present till din mamma och ha en själv? Så visar du också hur mycket gesten fortfarande betyder för dig. ❤️

  6. Nanna

    Väldigt intressant läsning! Kan hålla med om det mesta, även om jag inte själv strävar efter minimalism precis lika mycket som ni. De senaste åren har jag varit ganska duktig på att rensa bort mycket (flera flyttar) och satsa på kvalitet istället för kvantitet. En stor skillnad tycker jag är när man går från tvättstuga till egen tvättmaskin. Det var då jag fattade hur lite kläder jag egentligen klarar mig på. Men med stressigt jobb och svårt att hinna/få tvättstuga så krävdes det en större mängd kläder för att klara vardagen.

    En grej med nostalgiplagg som jag däremot har svårt med är festklänningar. Jag köpte en ny finklänning i vintagestil för många år sedan, den klänningen blev på något vis symbolen för när livet blev fantastiskt efter många jobbiga år. Jag har haft klänningen på otaliga bröllop och fester, alltid trivts i den och känt att den klär mig och jag klär den. Det var klänningen jag bar när jag för första gången träffade han som jag senare kom att gifta mig med. Därför känns det som ett plagg jag gärna låter ta upp en galge i garderoben, jag blir fortfarande glad varje gång jag ser den (även om den numera är för liten för mig). Jag tänker att eftersom den har vintage stil så kommer den hålla över tid. Kanske någon av döttrarna någon dag vill använda den. Min mamma sparade inga plagg från sin ungdomstid, det gjorde däremot min moster. De är tvillingar och hade identiska plagg. Jag har så många gånger sett min kusin i så fina plagg, dufflar, yllekoftor, skor etc och tyckt att det var trist att inte ha ”dubletten” kvar hos oss som jag hade kunnat använda. Ja och brudklänningen får också hänga kvar! Andrahandsvärdet är för litet i förhållande till vad den kostade som ny. Även om kanske inget av barnen vill gifta sig i mammas klänning så vill jag i alla fall ge dem den möjligheten, en chans jag aldrig fick. Om inte så kan det i alla fall vara kul att prova mammas brudklänning under tonårstiden…

    Vad jag egentligen ville säga till Fru Minimalism är att kanske den röda klänningen som du försöker sälja via Sellpy egentligen kan flytta hem igen och bli den där klänningen din dotter en dag kommer gå på fest i? :)

    Svara
  7. CJH

    Jag har ångrat massor av grejer som jag slängt. När jag var 12 år flyttade vi, och jag slängde en hel del teckningar som jag själv gjort. Även en hel del försäljningsbroschyrer för bilar åkte – idag hade jag gärna haft dem kvar. Jag hade hellre slängt dåliga barnböcker som jag fått och kanske läst en gång, eller tråkiga träleksaker för småungar, typ BRIO.

    När jag flyttade hemifrån gjorde jag mig av med alla plastmodeller av krigsflygplan och USA-bilar som jag byggt. Det sved, och jag hade gärna haft dem kvar, men jag hade helt enkelt inte plats för dem. Så jag packade dem försiktigt i två papperskassar och cyklade runt i min uppväxtstad. Jag ställde ut planen på gårdar och lekplatser när ingen såg på. På den stora stenen där jag och en kompis brukade sitta och snacka på rasterna ställde jag en Ju-87 Stuka som jag var rätt nöjd med, och den sista modellen jag byggt, en Plymouth, på gården där jag växt upp. Och när jag cyklade tillbaka, förbi den stora stenen, var Stukaplanet borta. Hoppas killen som hittade det fattade att jag lagt tiotals timmar på att det :-D

    Svara
  8. Madde

    Beslutat att göra sig av med alla mina gamla kläder! Alltid hoppats på att jag en dag skall komma in i dem då jag vägde mindre. haft det som ett mål/motivation men också gett mig ångest.

    Svara

Lämna ett svar